…slår vi fast, att en inställd flygning är också en flygning…
Som varande konstant flygsugna, skulle vi ut och flyga på ett litet inlandshang i går. Väderläget var mycket labilt med upptornande Cumulusmoln och risk för åska.
Men söder om Halmstad sken solen och det var termik, så det dånade, om man skulle döma efter molnen.
Vi åkte till Haga, då vinden var ostlig och då där finns ett hang just mot ost i ena kanten av den stora Litorinavallen.
Vi kom fram och började plocka ur, men över oss hade vi ett väldigt Nimbusmoln, som det regnade och haglade från. Således blev det att vänta. Nederbörden ackompanjerades av rejäla åskknallar, vilket gjorde, att vi hukade i bilarna.
Tyvärr blev förhållanden sämre och sämre, varför vi avbröt. Då jag körde hem, mötte jag nederbörden och temperaturen sjönk från 8 till 2 grader, på grund av de kalla nedsvepen från åskmolnet.
Ok, vi fick inte flyga, men vi fick en fin naturupplevelse, vilket man aldrig får framför en tv eller dator. Detta är The Real Stuff !
Men nästa gång…då flyger vi !
Så här såg det ut:
Pär spanar på min mobius och ser snäll ut nere i sin modellplansfabrik.
I bakgrunden vingarna till den nya scratchbyggda ASW:n.
Sen dök Sten Persson upp, då han och Pär skulle göra ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning ”Oldtimer”
Klart man är glad då .
”Så här stor var laxen jag tog i Lagan”….
”mellan ögonen” säger Pär…
Ser inte hoppfullt ut eller …?
Detta var ett kraftfullt Nimbusmoln med mycket inneboende blixt och dunder
…så det var till att packa ihop…
Vår hangkant, som är fullt tillräcklig. Man ligger och glider på kanten och tar de blåsor, som poppar upp vid hindret.
Kallas orografisk utlösning….
På vindkraftverket till höger stod ett par modiga personer och utförde underhåll i åskvädret. Hoppas de var jordade…
annars kanske de är det nu ?
Vinden var utlovat att bli nordlig i dag tisdag med styrka 5-7 m/sek.
Det är ju en prognos, vilket triggar flyglusten hos oss,
som använder just vinden och ett hang, för att kunna
flyga obehindrat.
Jag medger, med den lätta Spiriten jag har, hade det räckt
med 2-4 m/sek.
Men jag klagar inte.
Vid ankomsten till HH såg jag, att vinden var som yr.no lovat
och jag körde upp med bilen till platån, eftersom jag är lat ibland.
Ut med modellen, montera och sätt på en GoPro i nosen.
Sen ut till fortet och kolla läget. Allt klart och inga hinder. Kolla av alla roder, fulla rörelser och koll att de går på rätt håll.
Så iväg och det var som vanligt vid lite hårdare vind, utomordentligt turbulent just vid kanten.
Men så fort jag klättrat 30 m var det som att flyga i grädde. Jag hade förväntat mig skärmflygare, men såg inga, vare sig på marken eller i luften då jag startade.
I luften i 45 minuter, sen landning och omställning av kameran till videofilmning. Kameran riktad bakåt som omväxling. Videon blev bra, får se om jag orkar editera den.
Efter andra starten kom en skärm glidande lågt framför mig på väg att klättra på platåhanget. Det brukar inte vara problem, inte heller denna gång hade piloten svårigheter att komma upp högt. I dag var det perfekt att flyga skärm uppe på platån. Vinden var lite dragen åt NNO och då kan man som skärmflygare flyga bort mot Kattvik.
De två jag såg flyga fick bra höjd…dock icke så bra som ett modellplan, som flög samtidigt…
Då jag hade tillfälle, försökte jag plåta skärmflygarna, men det är svårt.
Jag vill hålla ett säkert avstånd och det tillsammans med vidvinkelobjektivet gör, att man upplever avståndet till
objektet fel. Man ska mycket nära, för det ska bli bra. Men det blev lite bilder, som jag visar nedan.
Stillbilderna från marken har jag tagit med en enkel Canon. Stillbilder i luften på skärmar är GoPro.
Landning på HH är det omöjligas konst ibland. I synnerhet då vinden som i dag låg på 7 m/sek,
Med min mycket lätta och mycket spröda Spirit, gäller det att veta
vad man gör, för att inte riskera skador. Modellen är byggd av lätt
balsa och för att den ska bli billiga att tillverka, använder man till
exempel till den stående balken i vingarna en urusel kvalitet på
plywooden.
Allt hade blivit bättre, om balsan varit rejält lackad med klarlack
innan klädsel.
Ska jag bygga en ny Spirit, kommer jag att klarlacka vingen
och använda bättre material till balk och rotsprygeln, där
vingfastsättningen finns.
Vid en landning då vingspetsen tar i marken vill rotsprygeln
lossa i framkanten, där rundstavbiten som låser vingen
i kroppen finns.
Rundstaven bryts lätt av, så den har jag ersatt med en
bit kolfiberrör.
Flyger jag så mycket, som jag gör, då blir det småskador.
Det gör att modellen efter 100 timmar i luften ser sliten ut.
Men så är det. De som har blanka modeller, de flyger inte…
Det blir väldigt turbulent och det kräver rutin, att få ner
en lätt modell hel. Jag gör så, eftersom modellen har klaff,
att jag kommer in snävt med hög fart, svänger upp mot vinden
vid baslinjen samtidigt som jag drar full klaff.
Då kan jag ställa modellen på nosen, utan att hastigheten ökar och har jag bedömt rätt, är det bara att landa rakt fram. Sista biten på finalen är svår, för det är mycket turbulent och man måste korrigera med fulla roderutslag.
Jag kom ner hel alla tre gångerna jag landade. En skada fick jag. Klaffroderhornet på ena vingen drogs ur klaffen, eftersom jag var sen att dra in klaffen just vid sättningen. Klaffen tog ju då i marken och roderhornet lossade.
Men det är fixat nu med Biltemas Ca.
Vidare under efterflygningöversynen, bytte jag min Mh-acke till en LiPo tvåcells acke med 2200 mA kapacitet.
Varför, jo jag märkte under slutet av min flygning att mottagarackens spänning sjönk. En LiPo med 7.4 Volt blir perfekt.
Tur att de nya mottagarna funkar upp till 10 volt.
Jag flög sammanlagt 3 timmar och då jag laddade MH-acken, fick jag i 1400 mA. Varför så mycket förbrukning ?
För det första satt jag i ca en timma hemma och fipplade med
modellen, då jag hade mottagaren på. Min telemetri tar ström, mina nya mottagare är ju 2 i en. Alltså det sitter två mottagare i varje hölje. Sen hade jag en klaff som stod och stallade lite grann, ja ni vet hur digitala
servo låter, när de står och surrar och då försvann det ju lite power den vägen.
Det är ju bra med information om mottagarens arbetsspänning via telemetri till displayen.
Jag har förresten beställt lite andra telemetri tillbehör, som jag hittade hos en norsk firma. Det redovisar jag sen.
Men här kommer det en redogörelse, för vad jag gjorde i luften
ovanför Hovs Hallar mellan 1030- 1445.
Häng med !
Klart att starta !
Trots att jag flugit här tusentals timmar, är jag lika
full av förväntan före varje start !
För mig är det aldrig ett tvång att bege mig ut och modellflyga !
