Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBB I YSTAD 2014.

 

 

För 11. året i följd anordnade ÅMFK en hangträff

i all anspråkslöshet nere i Ystadtrakten.

 

 

 

SONY DSC
Backsippan. Allmänt förekommande på Österlen.

 

Träffen är inriktad på att flyga, umgås och byta idéer. Med andra ord en trevlig och positiv
gemenskap, där man kan hämta inspiration.

Dock kräver det ju att man tar sig dit rent fysiskt. man kan alltså inte sitta hemma
och uggla framför en tv och tänka att man ska åka dit, utan man måste vara med.
Om man nu inte redan  kan allt om hang-
och segelflyg förstås…

Boendet löses, genom att man hyr stugor i Sandskogens Stugby, där man renoverat,
så det är fräschare nu än förut.
Själv bor jag sen flera år tillbaka hos Henry, som är ägare till Österlens Gästhärbärge,
vilket är ett B & B i Glemmingebro,  5 km från hanget.

Länk: http://www.ost-gast.com/

Jag kan varmt rekommendera detta boendet. Det är billigt, 300 kr/dygnet/enkelrum och
då ingår en mycket fin frukost.

Nåväl, innan man åker, håller ju den sanne flygaren en noggrann koll på det kommande vädret.
I år såg  det inte bra ut. Ett högtryck över Skandinavien, som ligger i stort sett still
har ju gett nordostlig vind i 10 dagar nu.

NO är ju helt tvärtemot, vad vi önskar. Vad vi flygare vill ha är sydväst,
då  vinden ligger rak in på Hammar.
Även om vi inte har vind, brukar sjöbrisen dra igång vid 1300-tiden och ge fint lyft.

Men som sagt, utsikter på en  vindriktning som inte är den bästa,  avhåller inte
de riktigt flygintresserade, som inte följer minsta motståndets lag.

Kunde vi inte flyga på framsidan mot havet, kunde vi ju flyga på baksidan.
Detta eftersom hanget är ganska likt åt båda hållen.
Nackdelen med vind från land, är att vinden inte är laminär, vilket skapar turbulens.
Efter att vi installerat oss på respektive boende, träffades vi vid jordgubbsodlingen.
Flygarna från Västergötland hade först varit och flugit bort vid Kivik innan
de anlände till Hammar.

Eftersom jag var där först, kånkade jag upp med modeller och tillbehör till Sinushanget,
förberedde och startade.

Lyftet var mycket starkt. Deta beroende på att vinden låg runt 10-13 m/sek.
Således det blåste så det pep.

Med så stark vind inifrån land var det upplagt för turbulens av en högre dignitet.
Det gällde att ha ordning på grejorna och hjärnan, då man ska  ner i ett stycke.

Min allra äldsta Arrow (11-12 år gammal) fick sig en bra smäll vid landningen.

För er som är nyfikna, så gick det till så här: Vid landningen så började jag
vid ena sidan på 50 m höjd och hade för avsikt att göra en medvindssväng
och sedan glida in bakom hanget och helikopterlanda på toppen.

Så var det tänkt och för att få säkerhet flög jag fort. Direkt efter medvindssvängen,
klippte min modell och gick i spin. Alla som flugit en Arrow, vet att
att det är en krävande modell, som intet förlåter. Spinnen kunde jag häva med
motsats sidoroder och neutral skev samt lite dykroder.
Problemet var bara, att höjden började ta slut. Jag vågade inte svänga mer
utan försökte landa längs med hanget på framkanten.

Enligt lagen om allts djäklighet, högg ena vingspetsen tag i marken och modellen
hjulade snabbt som en väderkvarns vingar.

Längs vägen där den hjulat låg bitar av modellen…

Det som skadades var kroppen. Vingen lossande snabbt eftersom den var fäst
med nylonskruvar. Kroppen gick av på två ställen.

Ok tänkte jag, du har levt ett långt liv kära modell och du har gjort ditt nu.
Jag bestämde mig att skrota modellen. Vingen var hel,  så den sparar jag,  för jag har
två nya Arrow hemma, knappt influgna.

Så var det med min smäll.

När övriga kom blev det ett flitigt flygande som alltid. Ållebergskillarna har ju
fina F3J modeller, vilka är högpresterande. Själv kuskade jag runt med min Spirit,
som fick bekänna  färg i den hårda vinden.

Att flyga vid Sinushanget går mycket bra. Problemet vid hård vind är landningen.
Det är lätt att göra bort sig och driva bakom, alltså ut över havet, vid landningen.

Fråga Knut…..bilder nedan.

Dagen avslutade vid detta hanget och vi konstaterade att ”fel vind” inte är ett
hinder för hangflyg här nere.

Jag har samlat ihop 250 bilder på flygandet, vilka kommer att redovisas
i något så när kronologisk ordning.
Som vanligt kommenterar jag lite under bilderna.

Min avsikt med bilderna är att skapa en känsla hos betraktaren hur det går till
när vi i Ållebergs ModellFlygKlubb flyger hang i Ystadtrakten.

 

 

 

 

SONY DSC

Ållebergarna erövrar de skånska höjderna…

Conny och Kalle .

 

SONY DSC

Ni kan se den kraftiga vinden hur den lägger gräset parallellt med marken.

 

SONY DSC

Ari flyger sin frigolitmaskin vid jordgubbsodlingen.

 

SONY DSC

Om modellen är vacker…? nä, men den flyger bra !

Tape kan man ha till mycket.

 

SONY DSC

Time för landning.

 

SONY DSC

Ari var den som flög mest och längst i tid räknat.

 

SONY DSC

Jag tycker detta ser ut som en Foka…? Rätta mig om jag har fel.

 

 

SONY DSC

Roffe förbereder sin ”Pace” hangracer. All carbon.

 

SONY DSC

Rolf-Erik startar

 

SONY DSC

En stor modell flyger i regel bra…

 

SONY DSC
Roffe rattar sin modell med sin trotjänare Mc-24 Gold Edition.

 

 

SONY DSC

Om det var trångt i luften ? Vänta på bilder ska ni få se sen…

 

SONY DSC

Om detta är en ilandfluten pirat..? Nä det är Conny från Falköping
utrustad för hangflygning i hård vind.

 

SONY DSC

Är det en Foka ?

 

SONY DSC

Vi tar en bild till, så ni kan se den har elmotor.

SONY DSC

Kalle glider iväg med sin fina F3J kärra.

SONY DSC

Jo, han fick upp den utan problem.

SONY DSC

Knut startar…med oväntat resultat.

SONY DSC

Än ser det ju fint ut…

SONY DSC

Men så vid starten pitchade modellen upp och drev bakom hanget,
vilket ju innebär att havet verkar som en magnet…

SONY DSC

Knut knatade kallt  kavat koncentrerad…..

SONY DSC

…ner till stranden, strippade för att kunna rädda sin modell
innan den seglat till Polen.
SONY DSC

Ja, det finns inget att be för, utan det som krävs är handling och det snabbt !

SONY DSC

Undrar om det var kallt i vattnet ?

SONY DSC

Snart så…

SONY DSC

… är saken klar.

SONY DSC

Modellen i trygga händer igen.

SONY DSC

Nu gäller det att kvickt slå av strömmen, om han inte redan gjort det.
Annars är det risken att kretskorten ser ut på baksidan
som en Kvibille Ädelost.

SONY DSC

Conny hjälper Knut att få med sig prylarna.

SONY DSC

Ena vingen har lossnat, men inge skada på den. Kroppen fick en spricka.
Hur det gick med elektroniken, vet jag inte.
Jag vet, att reglaget är känsligt för salta bad…

SONY DSC

Karl-Henrik belåten efter flygning och landning.

SONY DSC

Roffe på väg in med sin Pace.

SONY DSC

Full klaff och sen sitter modellen som ett spjut i marken…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Här ser ni, säger Rolf. Så här gör man…

   SONY DSC

Rolf-Erik förbereder sin lite större seglare.

SONY DSC

Starten fixar jag, säger Kalle Thorsell…

SONY DSC

Bara det inte blåst så mycket eller…?

SONY DSC

Kalle brottas med modellen.

SONY DSC

Nu kör vi !

SONY DSC

Kalle tog i för kung och fosterland…

SONY DSC

Den flyger väldigt fint och skalenligt.

SONY DSC

Rolf-Erik har en elmotor i, men den är så svag så han kan inte handkasta modellen
och sen klättra
, det är fastmer en hjälpmotor, säger han.

SONY DSC

Men i luften ser man vilket modellens rätta element är.

SONY DSC

En Ållebergare över Österlenlandskapet.

SONY DSC

Rolf-Erik gör en tryckare framför hanget.

SONY DSC

Snyggt!

SONY DSC

Att det var kraftig vind ser ni
på den framåtlutande ställningen
på de som står på kanten…

SONY DSC

Det var nästan så att modellerna blåste bort…

SONY DSC

Förutom segelmodeller på hanget, så fanns det ett rikt mått …

SONY DSC

…av landskapsfågeln gladan.

Detta var del 1 av 4 eller 5  från Ystad.

 

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

Jag har letat upp några bilder…

 

 

…från föregående års hangläger.

Arrangör av Hanglägret Ystad är Ålleberg Modellflygklubb
från Falköping.
Minns jag inte fel, så är det 11.e gången i år,  vi anordnar det.

Är ni intresserade av hangflyg,  är det väl värt,  att
åka dit för att få impulser, tips och för att få
träffa likasinnade.

Nedanstående bilder är tagna en dag med
svag vind, men det hindrar oss inte att flyga.

Under alla de år vi varit där, har vi hittills varit
gynnade av fina vindförhållanden.

Ok, här är ett par bilder:

 

1-tätt på kanten

Hangflygentusiaster

 

2-modellflyg

Modellflyg är en estetisk upplevelse.

 

3-flite

Som ni ser väljer man termikmodeller att flyga med då lyftet är svagt.

 

4-horisont

En renodlad termikkärra.

 

5-snygg kärra

Vid Löderuphanget

 

6-banana

Min Banana i luften vid hamnen Kåseberga

 

7-daniels vinge

En delta och i byggnaden i bakgrunden är det……..

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS ÅRLIGA HANGLÄGER YSTAD 2012

 

har ju traditionsenligt gått av stapeln.

 

För 7 året i rad drog segelflygintresserade till Ystad för att deltaga i Ålleberg
Modellflygklubbs årliga hangmeeting.  Tyvärr kunde jag inte själv deltaga,
på grund av ett skadat öga. Det grämer mig djupt att jag inte kunde åka, men
nästa år då är jag med igen !

Så bilderna jag visar är tagna av medemmarna i klubben och informationen
kommer från ordföranden i vår klubb Rolf Maier.

Som alltid när man åker och flyger hang är man beroende av vindarna.
eftersom det är de som är motorn för oss. Vi har nu i vår haft ett något
blockerat väderläge med envisa ostliga vindar. Bästa vinden för flyg på
Hammars Backar är sydväst. Nu är hanget vid Hammar så uppbyggt att
man kan flyga även på nordostlig vind vid baksidan. Sydsydostlig vind
fixar sig på Löderupshanget och ostlig vind, då blir det till att köra till
Ravlunda. Enligt lagen om allts djevflighet så var det ju skjutnar hela
veckan på Ravlunda, så det blev att flyga vid Kivik. Ja just det, där marknaden hålls.

Som förutseende modellflygare hade man ju fyllt sina bilar med olika
typer av modeller så man var välutrustad för alla omständigheter.
Det betyder elseglare och elkärror medfördes.

3 fina dagar med mycket flyg blev det. Hangflyg på olika ställen och elflyg.
Som vanligt ett bra kamratskap och positiva upplevelser och inga besvikna
miner, utan alla var nöjda med trippen. Nästa år ses vi igen !

Här kommer bilder, som oxå finns på hemsidan till Ålleberg Modellflygklubb:

http://www.rcflyg.com/

Det finns också en liten video på Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=cwc7D6bOUrM

Välpackad bil 1.

Välpackad bil 2.

Välpackad bil 3.

Uppackning i Kivik

En Blue Phoenix erövrar skyarna.

Blue Phoenix, kanske det bästa nybörjarplanet….med utomordentligt fina egenskaper.

Conny visar en smörig landning

 Oldtimerförsamling på Hammar

 Harraka Pik och Opels raketplan

 Man kunde även för 80 år sen.

 Mäster Rolf förbereder en av sina 16 medförda modeller.

 Roffe glad….

 Rolf Maier, ordföranden i vår klubb med sin elkärra som klockades för  269 km/timman.

 En av Sveriges mest erfarna och skickligaste segelflygare, Rolf-Erik från Herrljungamaffian.

 Rolf-Erik med sin Sharon Pro. Detta är ett av de bästa plan, man kan flyga.

 Några av gänget på Kivik.

 SJöflyg i Östersjön. Man får utnyttja möjligheterna till flyg till fullo….

Connys PIK 7 startar.

 Modell full med telemetri. Uppkoppling via satellitlänk …..

 

 Kritiska blickar vi Kivik.

 Uppackning igen.

 Kiviksflygning

 Nytt och gammalt.

 En DLG:s fighting face.

 Baksidan av hanget.

En DLG färdig för start. Modellen hålls i vingspetsen där det finns ett kolfiberöra att hålla i. Med en rotationsstart kan man nå 75 m höjd.

Friskt kopplat är hälften brunnet …..!

En ovanlig modell och en expressiv bild på piloten !

En FOX med elmotor.  Här är en video:

Ännu en start med en FOX, som är en aerobatisk kärra därav den relativt ringa spännvidden. Vilket gör flygplanet mera agilt.

Ålleberg Modellflygklub – Kompisgänget !

Wings over Hammar

Flyg på nordosthanget

Hammar vid skymningen. Vacker plats.

Piloter och modeller…..

Conny startar

Montering av PIK7

Herrljungagruppen.

Allt behöver inte vara stort, tungt och snabbt. Små lätta modeller funkar utmärkt och fyller sin nisch.

Hårda grabbar åker båge från Västergötland till Ystad.

Sista bilden.

 

 

Kategorier
Flyghistoria Nostalgoteket

GAMLA MODELLMOTORER

 

 

 

 

Fanns det egentligen eller ?

 

 

 

Jag rotade runt i gamla tidningar, på nätet och i gamla böcker för att se ,
om jag kunde hitta nåt om gamla modellmotorer.

Det gör man ju. Eftersom jag är bekant med en person här i staden,
som har en av världens största och finaste modellmotorsamlingar,
har jag blivit intresserad av gammalt.

Läser man i dokumenten,  konstruerades de första modellmotorerna och
med modellmotor menar jag en motor som drivs enligt principen
kolv/cylinder/vevstake och vevaxel redan innan Första Världskriget.
Om den sen drivs med tryckluft, ånga eller med förbränning spelar det
ingen roll.

De första motorerna var drivna av tryckluft. De var ofta flercylindriga
radialmotorer med tre cylindrar. Luften förvarades i ett rör, som fick
utgöra kroppen på modellen eller del av densamma, just för att hålla
nere vikten.

Under och strax efter Första Världskriget konstruerades de första
förbränningsmotorerna. Om de fungerade ? Tja si och så.

Det var ju på trettiotalet den stora utvecklingen kom för förbränningsmotorerna.
Man kunde då konstruera de små tändstift,  som krävdes och man förstod
rent praktiskt,  hur motorn skulle byggas,  för den skulle fungera.
Problemet var ju inte själva motorn , utan det var tändsystemet. Man var
tvungen att ha en tändspole, batteri, kondensator och brytare.

Runt 1935 hade man väl fungerande tändstiftsmotorer på mellan 4-15 kubik.
Utvecklingen gick fort i dåvarande Tyskland, då man satsade på ungdomen,
så de skulle kunna bli blivande piloter i Luftwaffe. Ungdomsorganisationerna
fick därför resurser i form av motorer av en standardiserad modell att använda
i sin modeller.

Hela tiden hade man problemet med batteriet. Det var tungt och dyrt.
Omkring 1942 konstruerades en en modellmotor,  som fungerade utan tändstift.

Man hade i stället för tändstift en motkolv i toppen, som kunde skruvas ned
eller upp mot kolven, vilket medförde ett ändrat kompressionsförhållande och
mer eller mindre kompression.
Genom att använda eter, ricinolja, fotogen och amylnitrat kunde man få motorn
att gå. Den var enkel att hantera och gick bra.

Dieselmotorn, som den kallades på grund av att den autotänder, fick stor
spridning och såldes ofta i byggsats eller monteringssats.

Jag vet,  att en av mina modellflygkompisar,  Kurt Lennå, byggde egna dieselmotorer.
En s.k. modelldiesel tänder, därför att när trycket ökas i cylindern, då kolven går
upp, stiger temperaturen så den når flampunkten på förbränningsgaserna,
då dessa antänds och pressar kolven nedåt.

De ovan beskrivna motorerna är ju två-taktsmotorer.

Sedermera på 50-talet kom man på av misstag nästan, att en modellmotor
kunde gå utan ström till tändstiftet och detta under vissa omständigheter.
Detta ledde fram till glödstiftet, som man bara behövde ha ström till under
starten. Efter att motorn startat,  bibehölls glöden katalytiskt.

Glödstiftsmotorn innebar en revolution. Allt blev enklare och man behövde
inte vara civilingenjör för att starta en motor.

Här kommer lite bilder,  jag samlat ihop.

Bilderna kommer delvis från en gammal motorbok som  har tryckts  för 60 år sen
av ett avsomnat förlag.
Andra bilder Wikipedia och Public Library.

Här kommer bilder med lite förklaringar:

Denna motorn är faktiskt byggd före första världskriget.
Cylindrar, kolvar och annan mekanik kom från modellångmaskiner.
Tryckluften förvarades i en tunn plåtcylinder. Jo denna motor fungerade.

Detta är ännu en tryckluftsmotor byggd före 1914. Motorn utvecklade enligt uppgift 1 hk.

Detta är en Kratmo 4 kubikcm modellmotor. Motorn konstruerades 1938
och byggdes i många ex till  de många modellflygarna inom de nazistiska
flygsportorganisationerna. Motorn gav 0.15 hk och varvade 6000 varv/minut.
Denna motor tillverkades även med cylindervolymen 10 och 30 kubik.

Här ett exempel på en motor som man byggde själv efter ritning.
Den heter Felgiebel Typ FG och hade 14.3 kubikcentimeters
cylindervolym och utvecklade 0.3 hk vid 4500 varv. Motor försedd
med tändstift naturligtvis.

Ännu ett exemplar på modellmotor. Den hade bra prestanda.

Hur tändsystemet är uppbyggt.

Det är precis som på en motorcykel förr. Från vänster en tändspole,
som matas primärt med ett ficklampsbatteri 4-5 Volt. Från tändspolen
går den upptransformerade sekundärströmmen till stiftet som ju är
jordat i toppen. Längst fram sitter en brytare, eller en brytarspets.
Den bryter och sluter strömkretsen i det lågspända systemet vid rätt
tidpunkt via kontakter vid medbringaren. På kabeln från brytaren
sitter en kondensator som ska ge strömmen lite extra power och som
ska skydda brytarna så de inte bränns. Vid start använde man ett
större batteri för att spara det dyra ficklampsbatteriet.

Alltså brytaren sluter strömkretsen så det går en lågspänd ström till
tändspolen-Strömmen transformeras upp och skickas till stiftet som
tänder gasblandningen.

 

Denna motor ”Dyno” kommer från Schweiz ca 1942 och var den
första bra fungerande modellmotorn, som tände genom att
komprimera en gas/luftblandning. Fördelen med denna typ
var att den var mindre och lättare än tändstiftsmotorerna.
Den gav med 2.5 kubiks cylindervolym 0.1 hk vid 7500 varv.
Många liknande motorer byggdes över hela världen av självbyggare.

En tidstypisk tändstiftsmotor och en Wankelmotor från Graupner.
1993 var jag i Neustadt-Glewe i gamla östtyskland på ett meeting.
Där sålde man ut splitt ny Wanklar enligt ovan för 600 spänn!!
Om jag ångra att jag inte köpte ett par stycken ? Det är bara förnamnet !

Denna motor är byggd för att passa i små utrymmen.
Cylindern är alltså parallell med vevaxeln. Kolla hur genialt den är uppbyggd
för att kunna omvandla rörelser ! Fast jag undrar hur de löst lagringen i
ändarna på den T-formade mekaniska armen……
.I Borlänge på SkalflygVM på 70-talet haden ryss ett plan med två liknande motorer.
De var tekniska mästerverk och varvade 24000 varv på marken. Motorerna drev
var sin fläkt för att simulera jetmotor.

Här ser ni skillnaden mellan kalla och varma stift.

Ett stift man kunde köpa för till modellmotorer.
Man hade en glasisolering vilket gjorde att man
kunde se ner i förbränningsrummet. Vad nu det
skulle vara bra för…..jag menar antingen gick motorn eller inte.

 

 

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

EN MODELLFLYGARE DEL 2

Modeller från Pär Lundqvists flygplansfabrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag besökte Pär Lundqvist,  fotograferade jag av
några av modellerna, han byggt. Man kan ju inte säga,
att han byggt det lättaste konstruktionsmässigt,
men varför ska allt vara lätt ?

Jag vet inte, hur många modeller han fått ihop under
åren, men det ligger säkert över, än under  100.
Hur många av dessa som varit byggsatser, vet jag
inte,  men de kan nog räknas på ena handens fingrar.
Många av modellerna har gått som byggskola i Allt Om Hobby.

Min uppfattning om hans modeller är,  att hans bästa
konstruktion är Dart Kitten.
Den var relativt enkel att bygga och hade utomordentliga
flygegenskaper tack vare dess låga vikt. Modellen var  i
skala 1:4. 

Ser jag på hans segelmodeller var ju Dryaden bäs
prestandamässig, men ska jag väga in både utseende
och prestanda var hans 3 meters Kestrel Glassfluegel
bäst. 

Jag tror att hans mål, när det gällde att konstruera
och bygga är att, modellen ska vara lätt, den ska vara
stark, den ska se ut som originalet utan ändringar och
den ska vara funktionell.

Det vill säga,  med funktionell menas , att den ska
flyga som originalet, den ska gå att demontera lätt för
transporten och den ska vara lätt att serva.

Här följer några av Pärs modeller från ett modellflygarliv
med lite kommentarer. 

Varför visa gamla modeller, kanske förståsigpåare undrar ?
Det är enkelt, hans modellbyggande är en del av den
svenska modelflygkulturen, som är värd att bevara.
Så enkelt är det.

Den som inte vill läsa om det kan ju kila vidare till
förslagsvis ”Blondinbellas” blogg.

Detta är den första konstruktionen från Veinge. ”Debutant”,
som är en segelmodell uppbyggd på konventionellt sätt i balsa
och klädd med siden. Spännvidd 250 cm och med snälla flygegenskaper.
Undrar hur många Debutanter som är byggda i Sverige.
Fast jag byggde aldrig nån…..kanske man skulle och sätta in en elmotor…

En tidig bild från Hovs Hallar med Pär och hans Debutant vid kanten.
Fast jag tycker V-formen är väl häftig…..eller är det,  som han tar upp ?
Tidpunkten för fotot bör vara 1970-1971 cirka.
Det är faktiskt 40 år sen…inte konstig vi är gamla.

”Debutanten” erövrar skyarna vid Tönnersa Strand eller
möjligtvis vid Mellbystrand. Jag tror,  Pär  lät ta bilden
för att visa modellflygarna, att ett hang inte behöver vara
så högt för att bära en modell.

 Fotograf här: Bertil Dahlqvist.

En omslagsbild på pilot och modell. Modellen är ”Debutant II”
en vidareutveckling av hans första segelmodell ”Debutant”.
Denna Debutant II ljöt döden,  när Pär kom tryckande ut
på hanget, när det var kraftigt lyft.
 Planet klarade inte påfrestningarna
utan regnade ner som konfetti.

När det gäller motormodeller så är detta ”Drabant”.
En helbalsamodell för .25 till .40 motorer.
Detta var oxå en modell som flög bra och som
byg
gdes i många exemplar.

Sidovy av ”Drabanten”. Ganska snygga linjer, när man
jämför med vad som fanns på tidigt 70-tal på marknaden.

 

En radio förknippad med Pär är ju Skyleader.
Den importerades från England av Rune Svenningsson i Gislaved
och hade en stor marknadsandel under 70-talet. Detta tack vare
att Rune hade bra service och att servona var vettigt uppbyggda.
Om du kom till en hangtävling 1975 så vill jag säga att 40 % hade
Skyleader. Jo jag hade oxå en sån radio efter min första Futaba.
1974 kostade en Skyeader med 4 servon ca 1875 spänn.
Vad blir det i dagens penningvärde ? 10000-15000 ?
Skyleader kallades av en del för ”Störleader” då de hade en tendens
att krångla. Skyleader försvann från marknaden,  när Futabas nya
radio kom,  som kostade 995 kr komplett. Sista spiken var,
när Bertil Beckman kom med Sanwaradion.

 

Inte bara byggde Pär egna konstruktioner. Jag och
han brukade testa nya modeller för Bertil Beckman
och denna modellen på ett suddigt foto från Hovs Hallar
är en ”RidgeRunner” från en engelsk firma.
Jag byggde en från samma företag som hette ”RidgeRacer.
De blev väl inga hits direkt på marknaden.

 

 

En något ovanlig modell. En ”Ogar” som är
en motorseglare från Polen tror jag.
Modellen såg bra ut och gör den det brukar
den flyga bra oxo. Bilden tagen på Tjärbysjöns
is just norr om Laholm.

 

Ännu en bild på ”Ogar”, denna gång på isen på
Stora Skärsjön öster Halmstad.

Så här ser en fullskala Ogar ut. Planet registrerat
i England, där man har en känsla för det udda.

 

En tidig snabb modell från Pär, ”Danae”.

Spännvidd 3 meter, kropp i glasfiber och sprygelvingar klädda
med 0.4 ply. Modellen utrustad med klaff, som var populärt vid
denna tiden. Om inte annat så för att underlätta landningen.
Pär tyckte aldrig om denna modellen riktigt, då han klagade på vikten.
Vidare hade den lite konstigheter för sig i svängarna.
Jag minns med sorg….när modellen slutade sina dagar på
Hovs Hallar i hangkanten uppe på det höga hanget.

Men håll med om att modellen är estetiskt tilltalande !

 

Här är det mycket komplicerade linkaget till skev, sida och klaff
på modellen. Vid denna tid var inte servona blixtsnabba, glappfria,
utan de var ganska sega milt uttryckt och det gjorde att roderna
var likadana. Med så få servon var man tvungen att ha ett otal
vridpunkter och överföringar som skapade glapp och friktion.

Pär byggde en Grunau Baby, en konstruktion från tidigt 30-tal
helt i skala. Alltså med profiler och andra förhållande exakt som
originalet. Här är Pär ute vid Glänninge sjö för en flygtur.
Om modellen flög……tja, den tog sig fram genom luften som en
Baby gjorde. Lugnt och sakta.
Kolla Pärs radio. En Sanwa med
modifierade spakar, som ser ut som wienerkorvar !

 

Denna modellen tror jag är ett unikum. Den är byggd
med Divynicell som formmaterial, alltså både kropp
och vingar. Men det var den enda modell som Pär har
klätt med plastfilm. Att jag känner igen modellen  beror på,
att om jag minns rätt,  var nosen rödmålat. Vidare fenans
form tyder på en senare konstruktion. Jag minns den
hade svårigheter att svänga till vänster………

 

En Klemm utrustad för sjöflyg.

 

Här taxar Klemmen ut för att ställa upp för start.

 

Även en oklädd modell kan vara vacker.

 

Ännu en modell från sent 70-tal, en Dacapo.
En modell som har snygga linjer, som jag tycker den lånat
från den japanska jaktkärran från WWII, Kawasaki Hien.

 

 

Detta är ett derivat från Eastbourne Monoplane,
som Pär påpassligt döpte till ”Newbourne Monoplan”.
En nybörjarmodell som var enkelt uppbyggd och
som nästan var omöjlig att slå i bitar.
Motorn var en 1.5 ccm Os.
Flög precis som den såg ut, sakta och bra.

 

”Eastbourne Monoplane”  En lyckad modell med
väldigt bra flygegenskaper. En skala 1:5 modell som
kunde flyga med en .25 motor. Det enda jag hakade
mig på var V-formen, vilket Pär sen ändrade och det
medförde mindre gungiga egenskaper.
Denna modell
konstruerades som ett alternativ till andra stora
men inte välflygande modeller, som då fanns på markanden.
En modell av ovanstående hänger i taket på Flygklubben  i
Halmstad tror jag. Den byggdes av Johnny Johansson som
då flög i flygklubben med sin fullskala aerobatkärra.

Eastbourne Monoplane och Pär L

 

En Ryan STA med klädsel av 0.4 ply på kroppen.
Inget lätt jobb att göra det med ply! Han monterade
på hjulkåpor på modellen, som ofta medförde stopp
när han taxade,  då stenar gick in och låste hjulen.
Skalan var 1:8
och han deltog i skalflygtävligen på Barkaby med den med hedervärt resultat.

 

En Moth Minor från De Havillandfabriken i England.
En konstruktion av sent 30-tal. Pärs modell med 1.5 ccm
motor, motorkåpa av offsetplåt och på bilden grundlackad
inför testflygningen.

 

”Boxer”, nästan en Bulldog. En 80-talskonstruktion med
många innovativa lösningar. Den var lätt att demontera
för transport, vingarna hade en konventionell fastsättning
med vingstål från Graupner och motorn var en Os .40 4-takt.
Flög bra och finns fortfarande i flygande skick i hans hangar.

 

En Boxer klart för take-off i kvällsljuset med startklaff.

  Cirka 1980.

 

 

Detta är förlagan till enligt min mening Pärs bästa plan, en Dart Kitten.
Ovanstående fullskalaplan hör hemma i England
och det har varit  ett program på Discovery Channel om
planet, där man redogjorde för dess öden.
 Modellen, kan man se,
är ju mycket lockande att bygga som en lätt konstruktion. Originalet hade
en Jap-motor med väldigt få hästkrafter. Däremot hade flygplanet mycket
vingyta, precis som Klemmarna,  vilket gjorde att man kunde hålla igen
på motorn och kostnaden
.

 

 

En bild på Pärs modell. Inte en superbild men den får duga.

 

 

En modell framifrån.

Pärs modell var,  som vanligt enkel att demontera och frakta med sig.
Jag och Pär var i Stockholm på skalaflygdagarna på Barkaby,  för att
se oss omkring och sammanträffa med Art Schroeder, vilken ju var
chefredaktör på Model Airplane News, en av världens största
modellflygtidningar.

Denna modellen kan jag inte erinra mig hade något namn,
utan den är en produkt av Divinycell – och plywoodperioden.
glasfiber/expoxieplast och vingarna formade i Divinycell och
sen plankade med 0.4 mm ply.
Pär byggde denna modell för att ha en modell för kraftig vind.
Alltså en modell för storm. Därför kan man se,  att han byggt
vingarna stabila med ganska lång korda  i spetsarna. En snabb
hangmodell hade ju normalt sett kraftigt tapererade vingar.
Just denna modellen blev senare omyggd med nya vingar med
ca 4 m spänvidd till en termikseglare.  I allra sista skedet blev
den ombyggd till en Canard. Vet ni inte,  vad en canard är
så googla. Det är ett franskt ord och betyder anka, sen kan
räkna ut resten själva.
Platsen modellen ligger på är gärdsgården
på det låga hanget vid Hovs Hallar. Fast vad är det för färg du använt Pär…?

Tre av Pärs segelmodeller. Framifrån en SB9, sen en Brequet
och lägst bak en Kestrel Glassfluegel. Kestrelen var min favorit hos Pär.
Den var snabb, vändbar och djäkligt snygg.

Ja, detta var ett mycket litet urval av de modeller som kommit ur Pärs händer.
Hoppas det har givit er en uppfattning om Pärs modellflygfilosofi som det
uttrycks i modellval och sätt att bygga.

Det kommer mer nostalgi så stay tuned !

Alla bilder är tagna av Pär Lundqvist och Bertil Dahlqvist. (C)

Vill ni veta mera om förlagorna till hans modeller
så Googla och du finner oändligt med info
.

 

Kategorier
Nostalgoteket

EN MODELLFLYGARE

 

Att möta Pär Lundqvist…

 

….i en diskussion,  kan  tyckas vara,  som att försöka läsa en dagstidning
utomhus i styv kuling.

Vi vet ju,  att Pär har mycket bestämda åsikter om sådant som rör modellflyg
och mycket annat för den delen också. Han brukar inte ge sig under en
argumentering, vilket jag efter nästan 40 år har lärt mig.

 Pär mötte jag första gången 1971, då han och Kurt Lennå flög med sina
segelmodeller på en flygdag på F14. Pär hade, tror jag en Graupner Cirrus
och Kurt hade en modell med det speciella arrangemanget, att han använde
hela vingarna som skevroder via ett komplicerat linkage. Jag minns också
det var enorm termik just denna dagen och att båda hade svårigheter att
komma ner.

 Jag pratade med Kurt om segelflyg, om hur man tävlade osv.
Vid denna tiden var jag  mycket aktiv fullskalapilot,  men jag hade sneglat
åt radiostyrt modellflyg en längre tid.

Nästa gång jag träffade Pär,  var på ett möte i Hökaklubben 1972 på
hösten uppe på Scandic Hotell,  som det hette på Vallås. Han kom farande
i full fart i sin Renault (Det var en grå något risig bil, som bara hade ett läge
på gaspedalen och det var inte tomgång !

(Fråga min bror som åkte med Pär fram och tillbaka mellan Hovs Hallar
och Veinge, när Pär glömt en kristall hemma. Min bror har knappt hämtat sig än,
fast det var 40 år sen) .

 Jag hade just köpt och byggt en nybörjarmodell, så jag ville gå med i en
existerande modellflygklubb, så jag kunde få lite anvisningar och hjälp.

Hökaklubben hade inget fält då, utan som jag tidigare har sagt, flög man
nere på sprutfältet vid Ösarp vid  Lagan.

 Jag köpte och byggde efter hand termikmodeller och Pär lockade med mig
till Hovs Hallar för en,  kan vi kalla det en introduktionskurs i hangflygning.

Varje vår arrangerade Hökaklubben en stor hangtävling med 40-60 deltagare
på Hovs Hallar. Pär beordrade mig att delta. Jaha tänkte jag, jag får väl flyga
min Cirrus och kana fram längs kanten, för jag tänkte att med en Cirrus hade
man ingen chans

För att jag skulle få lite bättre möjligheter på tävlingen, erbjöd  Pär mig mig
att köpa en motorseglare, som han döpt till Duett. Modellen var 2.5 m i spännvidd
och var försedd med en 3.5 kubikare. Det satt en gammal gjutjärns Os i nosen.
Den var omöjlig att starta genom att slå, utan jag fick göra en improviserad starter
av en 12 volts elmotor och en bit trädgårdsslang.

 Pär sa, vi skulle provflyga nere hos honom en lördagförmiddag. Alltnog lördagen
kom och jag stod där med min Duett, som var vacker som dagen. Förutom Pär
var det Johnny Johansson från Tjärby,  som hade med sig en egenkonstruktion.
Vädret var perfekt aprilväder med solsken och kraftig termik, som man normalt
hittar vid denna tid på året.

Pär hjälpte mig med motorseglaren och eftersom jag var i bra flygtrim från fullskala
fick jag  anslutning till en blåsa och försvann upp i skyn i den starka torrtermiken.

  Pär höll under tiden på att lägga ut lina till vinschen för att kunna dra upp sin SB9
segelkärra med ca 4.5 m spännvidd. Vi såg ju att Pär var vansinnigt sugen på att flyga,
så jag landade Duetten efter en stund och ställde upp som frivilligt för att dra upp
hans modell.

  Problemet var,  att det fanns ingen vind. Jag sprang över stubbåkern som en galning
i mina trätofflor,  för att modellen skulle gå upp på linan, men det var som förgjort.
Pär skällde och gormade,  att jag sprang för för dåligt.  Även flygkompisen Johnny
sprang,  så svetten lackade över åkern,  men resultatet var detsamma. Jag kan väl
säga att jag och Johnny just då inte var särskilt mycket värda.

Ja,  han kom inte upp denna dagen, men jag fick provfluget Duetten, som ju var
en konstruktion av Pär.

 På  Höstkanten gick SM i F3F (hang)  nere på Hammars Backar.

Pär var tävlingsledare, (som vanligt) och jag skulle delta med Duetten. Pär hade
noga inpräntat i mig,  att om jag ”Bara flög” skulle jag komma sämst på plats tre
med hans konstruktion.

Vi hade tränat, Pär, jag och Kurt Lennå nere på Hovs Hallar. Där hade det visat sig,
att modellen var snabb, för den vägde några kilo, men den hade ett fel.

 Efter att man bankat omkull 90 grader i svängen och man skulle gå ur för att
flyga på rakan, så ville den inte gå ur bankningen. Det resulterade i ett flertal
småkrascher och att man for bakom hangkanten och fick landa i potatisåkern.
Det är en något frustrerande upplevelse att ha en modell,  som kommer i svängen
i full fart och inte vill gå ur, hur mycket motskev och sidoroder du än använder.
Man vet ju,  att reslutatet blir,  att man antingen åker in i kanten,  eller så far
man över hangkanten i medvinden in över åkern. Där gäller det att svänga upp
mot vinden och åstadkomma en kontrollerad landning, vilket inte är så lätt,
eftersom du drabbas av lä-rotorns förbannelse.

 Pär fick problemet påpekat ett flertal gånger, men jag fick veta,  jag gjorde fel. 

”Flyg du och visa” sa jag och gav han radion. Inte f-n kunde han komma ur svängen !

 Pär och jag justerade de stora Futabaservona, som var linjära och jag minns,
att jag la in shims i servolådan för att minska det stora glappet,som fanns där.
Men hur som helst,  jag var anmäld och beordrad av Pär att delta i SM.

 Under träningen nere i Ystad innan tävlingen hände det, som inte fick hända.
Kärran gick inte ur svängen, utan den for in i Skånes stabila strandkant.
Eftersom modellen var ganska tung,  hade den bra fart och detta medförde,
att kroppen rök av framför vingarna vid smällen.

 Pär kommenterade detta med ”Hade du inte flugit , hade det aldrig hänt”!

 Nähä, men hur skulle jag då flugit ?

 Jag fick inget svar, utan Pär sa, att jag fick köra hem och laga modellen. 

Ganska roligt,  när vi lagade kärran, för det var en orgie i improvisation.
Kurt Lennå, som var med,  hade brutit armen. Från hans lindade arm snöt jag
en bit grov gasbinda. Denna använde jag för att laminera skarven,  där kroppen
knäckts. Kroppen var av glasfiber. Så Plastic Paddings  epoxielim inköpt på en
bensinmack på den österlenska landsbygden och Kurts gasbinda höll i ihop
Duetten. Allt såg snyggt ut och ny provflygning.

  Samma sak skedde. Jag vet inte vad det berodde på, kanske Pär hade skällt
lite mycket, men jag exploderade. Jag virade antennen till min Futabasändare
om handen och ville skicka den ut i Östersjön i ren ilska. Som tur var,
så gick antenn av och sändaren hamnade på marken.

Sen fick jag ny utskällning av Pär, för jag hade tappat humöret. Det kanske jag
var värd…då.

 Efter hand fick jag bättre modeller att flyga med och som jag skrev om tidigare,
byggde jag  och Pär varsin fin tävlingsmodell i hans källare under vintern.

 Jag lärde mig mycket av honom,  när det gäller bygge och teknik den vintern
och det är jag tacksam för. Han hade också en hård disciplin,  när det gällde att
köra på med bygget, så det hände nåt. Det är lätt att sätta sig och röka pipa,
när man bygger.

 Omkring 1974-1975 dominerades hangflyget, vågar jag påstå, av  tre piloterna
från Hökaklubben, Pär, Kurt och mig själv. Att jag själv kom med i laget för NM
i Norge redan 1975  fattade jag inte själv, men det var väl för jag hade en snabb modell.
Kanske att man hade viss fallenhet för modellflyg också.

 Pär och jag levde enbart för tävling och hangflyg under dessa pionjäråren.
Kom ihåg att Pär vid denna tid var en auktoritet inom modellflyget och speciellt hangflyget. 

 Han hade skrivit en bok om modellflyg, ”Radioflygboken” som väl kom ut 1972,
han hade introducerat nya profiler för hangflyg, som gjorde,  att hans och
våra modeller pulveriserade motståndet och han publicerade mycket artiklar i
Allt Om Hobby, så han var känd. Man kände det lite,  som att man umgicks med
en kändis lite granna, när man flög med Pär och dessutom, vad som helst kunde
hända, när vi flög ihop (?!)

 Om man hade skrivit ner,  alla diskussioner Pär och jag haft, när vi nästan
slagits, hade det blivit en diger lunta, jag lovar. Men vi blev inte ovänner,
för vi hade nog samma grundinställning till modellflyget, som höll vänskapet
tillsamman.

  Under 70-talet åkte Pär till Norge, där man varje sommar hade ett segelflygmeeting
vid Pellestova, tror jag det heter. Deltagare där var skandinaviens bästa hangflygare
och gästflygare från övriga Europa och USA: Bland annat oldtimern Dave Willoughby
från Amerika var där med sin Ka6:a.

Pär hade ju ett stort kontaktnät och han var en synnerligen utåtriktad och diskussionsglad
person. Det gorde,  att han ofta blev medelpunkten. Så är det ju med dynamiska människor. 

Allt eftersom modellerna för hang utvecklades,  kom det nya aktörer på banan, som
var beredda att förnya hangflyget. Det kom ny teknik och helt nya koncept,
vad gäller modellernas utformning. För Pär innebar det, efter att ha sett segraren
på NM, som var en dansk , flyga sin sin ganska kompakta kärra utrustad med
vridbara vingar,  att han skulle utveckla en ny modell. 

Pär började rita på en modell med vridbara vingar uppbyggd av Divynicell och med
vingar klädda med 0.4 ply. Resultatet blev en helt ny typ av modell med ca 250 cm spännvidd.

 Modellen döpte han till ”Dryad” och det namnet  kan du ju Googla på.  För den
som inte orkar googla kan jag informera att en Dryad är en träd- eller skogsnymf ur
den grekiska mytologin.

Pär byggde som vanligt en genomtänkt konstruktion för vingvridningen med kullagrade
vridpunkter och modellen funkade fint. Jag minns när han flög på ett inlandshang nere
vid Ösarp mot Lagan, hur fort den flög och vilket högt glidtal den hade. Vidare märktes
det hur okänslig för kytt den var. Själv tänkte jag, att vinner inte Pär SM med denna kärra ,
vinner han aldrig. 

SM  detta året 1977 gick nere vid Ystad och tävlingen drabbades av skitväder med kraftigt regn.

Pär hade med sig ett hemligt vapen, bilvax. Han vaxade sin modell och det medförde,
att vattnet inte fastnade, utan han hade en aerodynamisk ren yta på vingarna.

Jo, Pär tog hem tävlingen och blev Svensk Mästare. 

Ja sen gick åren och vi flög och flög. Och kivade och bråkade och flög. Men vi är kompisar
i alla fall.

Häromdan var jag nere hos Pär för att få lite nostalgimaterial och när jag kom ner i hans
källare och modellplansfabrik, var det som jag skickades 35 år tillbaka. En märklig sak.

 Sen när han visade sina gamla segelmodeller,  vällde ju minnen fram som en flod.
Jag sitter och tänker, herre Gud, vad man upplevt mycket ihop !

Varje vinge, varje modell har ju sin historia,  som vaknar till liv, när man inte sett de
på så många år.

 Pär är hårt engagerad i SMOS, vilket är oldtimerflygarna i Sverige. Han har byggt flera
friflygande oldtimermodeller,  som han flyger med.  Pär konverterar gamla friflygande
modeller till RC och flyger hang och termik. Dessa mycket lätta modeller är en ny
utmaning att flyga och behärska på ett hang för det ställs andra krav på flygtekniken.

Vidare håller han och Sten Persson i oldtimerflygarnas tidning. Denna tidning är
en pärla för den flygintresserade och är en av de få modellflygtidningarna,  jag läser
från pärm till pärm.

 

Pär vid källardörren, inne i källaren en provbänk med en Webra tror jag.

En bild från en Hovs Hallartävling sent 70-tal. Till höger Kurt Lennå i rutig keps
och kvinnan med schalett som böjer sig fram är AnnMarie Kurts sambo.
Mannen i vita rocken troligtvis Janne Karlsson från Malmö.

Den beryktade  modellen ”Duett” som inte ville svänga…..
.Modellen var mycket snyggare utan huv.

 

 

                        Pär med sin SB9 som vi inte kunde dra upp. Kolla sidoförhållandet på vingen!
Det sitter nog fler spryglar   i   de vingarna  än vad en söndagsflygare under
hela sitt liv skär ut.

Länk SB-9:  http://www.sailplanedirectory.com/braunsch.htm#SB-9

        Den svenske mästaren i F3F med sin Dryad och ett av priserna, en Cirrus.

Pär med en friflygande segelmodell, som blivit konverterad til RC.

 Pär har ju inte flugit de senare åren med något riktigt snabb hängkärra,
hänga med till Hovs Hallar och höja adrenalinhalten genom att flyga en
riktig tävlingskärra av modernt snitt för F3F. Så man kan säga cirkeln är
sluten,  genom att jag lockar Pär tillbaka till Hovs Hallar, på samma sätt,
han fick dit   mig  1972.

Här under följer några bilder hemifrån Pärs källare med nya och gamla modeller.

Pär rotar bland sina friflygande oldtimemodeller
. Som är friflygande oldtimerkärror konverterade till RC.

Pär förklarar skillnaden mellan Eppler 180 och Eppler 182

Till vänster Pärs BH-1 Beauty, som jag tycker är hans snyggaste modell och till höger avklädd KZ-3

Länk BH-1: http://sv.wikipedia.org/wiki/BHT-1

Länk KZ: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinavisk_Aero_Industri

En KZ, som konstruerades och byggdes i Danmark  30–60-talet. Utmärkta flygegenskaper.

En Fly Baby konstruerad av Walt Moucha i USA.

Länk: http://www.bowersflybaby.com/

En av de många Klemmarna som Pär har byggt. En Klemm 25

Länk Klemm 25: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hanns_Klemm

                              Ska man flyga inomhus ska det se ut som ett flygplan säger Pär och byggde denna.

Ett av Pärs projekt i jiggen. Kropp till en friflygande modell. Inget ARF här inte.

Om Pär tycker om lätta modeller ? Gissa !  En Tipsy Junior, som egentligen heter Fairey Junior.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Avions_Fairey_Junior

Ännu en Klemm 35 som ska kläs om. Med vad ? Siden naturligtvis !

Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Klemm_35_Hirth_HM504.jpg

         En av Pärs konstruktioner som gått som serie i Allt Om Hobby, en Boxer modell mindre.
Boxer, nästan en Bulldog….      http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Aviation_Bulldog

Motormontage och tank på Boxern.

Servomontage på Boxern

Är det en albylburk som bränsletank ?

Lättflyg

Nya projekt

Uppbyggnaden av vingsadeln på en Klemm 35

Byggsats ? Nänä allt är byggt från scratch !

Begrunda konstruktionen av Klemmvingarna. Starka, logiska och lätta.

Pär visar timern och mekaniken på en oldtimer segelmodell.

Ännu mera projekt.

Lincoln Sport. Ska bli spännande att se den i luften….

En mindre upplaga av Pärs Eastbourne Monoplane

Länk: http://user.tninet.se/~bkg405h/e_Eastbourne_monoplane.htm

Är det en ………?

En ritningsbild på Klemm 25. Jag tycker detta planet har väldigt funktionella linjer
och är vackert. Planet är ju en produkt av sin tid, sen 20-tal då man i Tyskland var
tvingad att bygga plan med stor spännvidd, då man hade restriktioner på
motorstorleken från segrarmakterna i Första Världskriget.

På översta hyllan Pärs Cub och hans Boxer.

Pär Lundqvist – Modellflygare och modellbyggare

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

KANONDAG PÅ HOVS HALLAR

 

Ja det small inte, men…..

 

  

…det var perfekta förutsättninga för att flyga skärm. Det var utlovat 6-8 m/sek nordväst,
vilket är det absolut bästa för skärmflyg.

Nä jag kom vid 11-tiden fanns redan Anders den trevlige där och gick och vankade på hanget.
Han tyckte vinden var lite byig och hård, vilket jag höll med om. Så vi parawaitade och
inväntade dels minskande vind, dels fler piloter. Piggis kom och frågade naturligtvis
varför vi inte flög och påstod som vanligt att: ”Det är flygbart nu”….
(Jag tänkte jag skulle frågat om det var flygbart, när han stod insnodd i  de taggiga
buskarna, men jag är en snäll människa….för det mesta)

Japp vi hängde på selarn, tillsammans med ännu en pilot som kommit,  vilket var
HippieKristoffer. Så hela gänget kom i luften. Lyftet var bra, men vinden låg något
snett och det påverkade ju hur vi kunde flyga. Eftersom solen sken var det ju en
njutning att sitta under skärmen, för man kunde gotta sig åt utsikten och flygningen
i det fina vädret.

Gustav dök upp och senare Christina, licenstanten. Vinden minskade något,
vilket Piggis fick erfara, då han gjorde en oplanerad landning  i de hemska buskarna
med sina miljoner  vassa taggar. Man känner sig ganska hjälplös när man står i
buskarna helt omsluten av vassa taggar och skärmen och linorna garanterat är
insnodda i grenarna.

Men med gemensamma krafter fick vi loss Piggis och han fick ut sin skärm hel
Det är väldigt lätt att skada skärmen vid ett sånt här tillfälle, varför man måste
ta loss den försiktigt, så man inte drar sönder den. Hur mycket en skärm kostar ? 25-35000 spänn.

Att flyga skärm på Hovs Hallar är alltid en utmaning, men upplevelsen man får
dels av flygningen och dels av naturupplevelsen från skärmen är värd all möda.

Så kl 1600 packade jag och Piggis och knallade upp till parkering för vidare
transport hem.

 

 

 

Videon hittar ni under bilderna.

 

 

HippieKristoffers nya (gamla)skärm. Högpresterande,
men han har en ännu bättre . Man blir avundsjuk….

Nu ska Piggis visa hur man drar upp en skärm i lite blåsigt väder med turbulens…
.först lägga ut den snyggt på marken mot vinden och kolla linorna och annat.

Sen drar vi rätt linor så skärmen fångar vind så den fylls och vill stiga.

Piggis håller koll på läget och sin skärm under uppdragningen
. En skärm har en yta av mellan 20-30 kvadratmeter. Tänk på
vad som händer, när vinden får fatt i den, när den är halvvägs uppe !
Du åker med som en vante med vinden över gärdsgårdar och staket !

Nu ha han fått upp skärmen, bromsat den, så den inte fortsätter.
Nu kollar han att linorna är ok och att skärmen är fullt fylld.
Efter det vänder han sig 180 grader så han står i flygriktningen
med bromsarna dragna lite så inte skärmen sticker framåt.

…och så ta Piggis ett par steg framåt och lättar nästan omedelbart.

Nu gäller det att sätta sig tillrätta i selen, så man sitter bekvämt
och lägga upp strategin för sin flygning. Man vet aldrig, hur det
är på hanget,  förrän man flyger. Sen njuter man !

 

 

Piggis begrundar sitt öde bland taggebuskarna……

Inget roligt läge, men skärmen ligger inte helt insnodd i alla fall.

Ser inte speciellt vänligt  och inbjudande ut att landa i dessa buskar.
…Jo jag har också gjort det…två gånger!

Efter search and rescue !

Skam den som ger sig, Piggis i luften igen.

Piggis och Gustav flyger rote

Gustav, Christoffer och Christina parawaitar.

Vitsippan glädjer betraktaren.

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMARNA I LUFTEN PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

Trots en fram mot eftermiddagen hård vind ….

 

var  vi ett gäng skärmflygare på Hovs Hallar idag.

Vädermannen hade lovat 6-8 m/sek nordväst, vilket är det bästa,
om man vill flyga på det låga hanget. När vi anlände var det 2-4 m/sek
och endast Hippiekristoffer kämpade på.

Strax innan middagstid tog vinden i ganska kraftigt och vi kom
alla i luften. Alla,  det var undertecknad, Piggis, Kartis, Timpa och Kristoffer.

Lite jobbigt att starta i den hårda vinden och väl i luften fick vi trampa
speed för att gå framåt med lite fart.

Landningen för mig var besvärlig,  eftersom jag är lätt i min till ytan för
stora skärm, men tack vare Piggis, som drog ner mig i mina kängor,
kom jag ner i ett stycke.

Trots ovänligt ? väder en kanondag på hanget, som bar i stort sett till
Norrehamn och bort till värdshuset  vid parkeringen.

Ser ni fotspåret från ett djur på en av bilderna i galleriet ? Vi trodde det
var minst en varg……..men det var inte så dramatiskt, det var den största
Grand Danois jag nånsin skådat. Storlek som en kviga. Nja, nu överdriver
jag lite, men den  var stor!

Här är några bilder:

 

Stefan från Helsingborg. även kallad ”Kartgeneralen” just före takeoff. 

Å här är Piggis, Piggelin, KuntaKenta, fast han är döpt till Kennert.
(Han har alltid drömt om att bli US-Navypilot på hangarfartyg.
Så han skaffade en nästan likadan hjälm i alla fall).

Hippiekristoffer, som han kallas visar sin utsökta skärmbehandling i marginella flygförhållanden.

Full kontroll !! 

När vinden är svag gäller det att ligga på exakt rätt plats, där lyftet är bäst.

Jag säger inte vems skärm detta är, men han bor på Beverly Hills i Halmstad.

Å här är en liten filmsnutt:


 

 Så här landar ett proffs ! Helt oediterat

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Väder och vind

DAN FÖRE DAN FÖRE DEPPAREDAGEN…

…är det, när vädret är,  som det är nu.

 

 

 

Man kan inte flyga modeller och man kan inte flyga skärm.
Det enda som flyger är ju fingrarna över tangentbordet till datorn.

Det skriker i alla flygtarmarna,  men antingen blåser det för mycket
för ”vanligt” modellflyg,  eller så blåser det från fel håll för modell-
eller skärmflyg på hang.

Normalt sett har vi vid denna årstiden på Västkusten mycket nord-
och nordvästliga vindar. De har dock liksom solen, lyst med sin
frånvaro. Varför ?

Tja, det är en 10000kronorsfråga. Jetströmmarna,
(se under kategorin Väder  och vind) har ju inte legat där vi flygare
vill, därför har lågtrycksbanorna gått där det gett oss mycket ostliga
och sydliga vindar.

Inga modeller ligger på byggbrädan, så man kan inte bygga nytt.
Det kan jag bara skylla på lathet! Jag vill gärna bygga en ”Riktig”
byggsats av en Tiger Moth, men jag säger som Oscar I: Jag gör det sen.

Har man inget byggprojekt och inget som behöver repareras eller
byggas om, brukar jag , för att inte glömma hur min modellflygfabri
k ser ut,  att gå ut och ladda upp eller ur lite ackar……eller sortera
skruvar i diverseburken.

Att flyga inomhus är jag fullständigt ointresserad av,
vilket gör att jag tar alla möjligheter att flyga ute.

Då blir det som det blir.

Inte ens den minsta simulator är installerad på min dator.
Men blir jag riktigt desperat tror jag jag ska installera ”Stormovik”,
min i mitt tycke bästa simulatorn.

Jag såg en intervjuv på tysk tv med ett  av de tyska flygarässen,
Guenter Rall, som har skjutit ner 275 fiender med sin Me109 D.
Han föredrog denna versionen och flög aldrig Focke Wulf i strid.
Rall sa att denna simulator, som han provfluget, var det närmaste
riktig flygning man kan komma.

Guenter Rall avled för en kort tid sedan i sitt hem läste jag just.

Länk till en intervjuv med Guenter Rall:

http://www.sueddeutsche.de/politik/436/464040/text/

Kan man inte flyga i någon form, får man väl plocka fram ett Meccano….?

Det är hårt att vara flygare.

 

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

RIDDARNA AV SYDHANGET …

 

 

 

och vi andra, de små väpnarna.

 

 

 

I dag lördag hade Piggelin lovat perfekt vind på Sydhanget i Kåseberga
och därmed lockat mig att hänga med för en tur under trasan.
Vädret i Halmstad var inte förtroendeingivande med regn och ostlig vind.
Nåväl, bilens nos ställdes mot Helsingborg och efter lotsning av Piggis,
stod jag utanför hans hus och garage klockan 0900. In med min bil i
hans garage och över med mina prylar i hans bil.

Piggis lovade att vädret skulle vara bra, men det lät inte helt övertygande.
Vid framkomsten till Kåseberga blåste det syd med aningen dragning på väst,
vilket genast triggade igång fantasier hos mig om eventuell flygning vid Hammar.

Vi körde till ett nytt hemligt…….ställe och kollade flygmöjligheter.
Det verkade mycket bra ur alla synpunkter och vi beslöt utnyttja faciliteterna
vid senare tillfälle.

Vid sydhanget fanns redan ett gäng glada gosssar och en käck tös, Christina.
Vinden var stark, ca 8-10 m/sek , men de hårda grabbarna var redan i luften.
Vi som var lite fega stod och muttrade om, att det var ”för kallt” och andra
undanflykter, för vi ville ju inte det skulle avslöjas ,att vi inte ville flyga i
den för oss hårda vinden.

Hård vind är för hårda grabbar!

Fler piloter ankom, Storpotäten själv, Kalle , Claes, Trisse så tillsammans
med de andra Piggis, Vindis, Kristoffer, Hippiekristoffer, Jocke och en
hängflygare var vi ett gott gäng. Säkert har jag glömt en eller två.

De som inte flög gick ner på stranden och plockade bärnsten. Jocke var
proffs på detta. Däremot undertecknad, hitttade inte något, som kan kallas
bärnsten. Vinden ökade  de hårda grabbarna flög och de andra suktade.
När vinden började vrida över på sydost, packade vi ihop. Att landa i den
hårda vinden var ju inte helt enkelt. Men som det heter, ner kommer man alltid!

Sen återstod endast att kör 20 mil innan man anlände till hemmet, aningen genomblåst men ej urblåst.

 

 

 

 

IMG_0001Trångt vid parkeringen  IMG_0008Skyarna såg ju inte så förtroendeingivande ut….

IMG_0016

IMG_0013

 IMG_0019

IMG_0025

IMG_0028

IMG_0035

 IMG_0050

IMG_0060

IMG_0061


IMG_0063

 

IMG_0066

 

IMG_0069

IMG_0074

 

IMG_0079

 

IMG_0087

 

IMG_0088

 

IMG_0094

 

IMG_0056Hippiekristoffer 

 

 [nggallery id=44]

 

 

Kategorier
Naturbilder Skärmflygeri Väder och vind

VAD STYR VÅRT VÄDER DEL 4

 

I detta avsnittet ska jag presentera begreppen

turbulens,  bergvindar, dalvindar,

anabatiska och katabatiska vindar.

 

 

Turbulens är enkelt uttryckt virvlar i en luftmassa. Turbulensen kan
vara stationär eller rörlig. Vidare kan turbulensen vara  likformad och
den kan vara helt slumpmässig.

Stationär turbulens, alltså turbulens man med säkerhet vet finns,
om vissa betingelser är uppfyllda är till exempel bakom ett större hinder.

 Flyger du som vi gör nära havet och vi med stor sannolikhet har
västliga och sydvästliga vindar, då kan du räkna med att du har
turbulens bakom björkdungen på andra sidan järnvägen.

Denna turbulens fortsätter sen i mindre virvlar på vår sida av järnvägen.
Samma stationära turbulens har du vid ett hang till exempel vid
Hovs Hallar eller vid dynkanten på Tönnersa Badstrand.

Där bildas en kantrotor som roterar medsols. Flyger du bakom kanten,
är det stor risk,  du fastnar i rotorn och åker i backen.

Vid Hovs Hallar är kant- eller topprotorn väldigt stark, vilket man
märker, om man flyger igenom den.

Det hörs ofta ett dunsaktigt ljud och modellen kastas iväg ett par
meter mycket okontrollerat.

Har vi en stationär rotor orsakar den i sin tur mindre rotorer efter hindret,
så länge som energin i turbulensen räcker till. Det är alltså inte så,
att det finns en rotor punkt slut och sen en fin laminär vind.

Efter exempelvis topprotorn uppstår mindre rotorer och turbulens
i ett vad gäller styrkan och storleken logaritmiskt mönster.

Hur vet jag, det att det är så?  Jo genom 37 års hangflygning
har det givit erfarenhet, så jag kan påstå det!

Ni känner ju säkert till historien om fjärilen i Amazonas, som genom
sina vingslag förändrade vädret på norra halvklotet.

Det är samma sak med turbulensen. Allt är beroende av allt
inom meteorologin.

 Turbulens orsakar turbulens. Till skillnad mot den relativt
stationära turbulensen vid en plats med samma vindstyrka
och stationära hinder är den , som jag kallar dynamiska turbulensen,
ett resultat av småturbulenser, orsakade av vindskift, småhinder
och temperaturskillnader.

Slutkläm:

Turbulens vid ett hinder vid en kust med jämna laminära frontala
vindar kan man förutsätta finns. Den har i stort sett samma
karaktär alltid om betingelserna är likformiga.

Dynamisk turbulens uppträder mera slumpmässigt och orsakas
av flera oberoende faktorer och är svår att förutsäga utbredning
och styrka på.

När vinden blåser från Kattegatt in mot ett hinder exempelvis
Hovs Hallar är vinden laminär. Det vill säga den är jämn,
parallell  utan virvlar.

Laminat=flera lager parallellt.

 Det är den absolut bästa vinden för flygaktivitet på alla sätt, nästan.

Vinden på vårt fält är, om den kommer från havet, laminär
om man kommer upp en bit. Närmast marken är den turbulent
just i gränsskiktet, men upp x antal meter blir den laminär.
Det märker ni, när ni startar och det blåser.

Första 25 metrarna upp hoppar och galopperar planet,
men sen lugnar allt ner sig. Turbulensen möter du ju sen igen
, då du ska landa.

Jag är övertygad om, att turbulens bakom häcken mot
Trönnninge, turbulens bakom alarna vid vägen och turbulens
bakom järnvägen är orsak till flera haverier.

Långt fler haverier än med så kallad radiostörning.

Därför:

Om var och en av oss sågar ner två träd om året, vore
turbulensproblemet borta på 4 år……..

Här kommer lite princip skisser på olika turbulenser
och hur de uppstår.

För ingen ska undra, bilderna hittade jag på nätet.

 

bild (5)

Här är ett mjukt hinder med anblåsande laminär (parallell) luft.
Luften förbliver laminär även efter passage av toppen om det
inte finns en dal bakom toppen. Detta är ju det idealiska hangflygningscenariot.

 

bild (6)

Här är ett annat exempel. Sluttningen är lite brantare med en knick
just i kanten. En liten topprotor bildas.

Man kan jämför detta exempel med en vinge, som man flyger
nästan överstegrad, alltså med för mycket anfallsvinkel.
Där uppstår också virvlar på ovansidan och lyftkraften kommer
att försvinna om anfallsvinkel ökas ännu mer. Luften kan inte
strömma laminärt längre då.

 

 

bild (7)

Detta är ett exempel, som kunde vara taget från Hovs Hallar.
En brant vägg som skapar förutsättning för en frontrotor.

 Den uppstår då luften har svårt att ”hitta upp” för kanten.
Det bildas en rotor och framför den strömmar luften uppåt
mot kanten på ett mera laminärt sätt. Denna uppströmmande
luft underhåller och tillför energi till frontrotorn.

Jag flög in i en sådan med skärmen på Hovs Hallar och det
medförde ett omedelbart kraftigt inslag i min skärm.
Det vill säga att framkanten veks in och skärmen slutade flyga.

Jag åkte mot moder jord, men tack vare skärmens goda egenskaper,
slog den ut efter 30-40 meter så jag kunde landa säkert. Puhhh!

bild (8)

Är läsidan på ett hinder mjuk och fin blir även läluften laminär.
Det är ju enkelt att förstå.

bild (9)

Men har man en knick i lä eller ett tillräckligt stort hinder
uppstår en lärotor. Denna rotor kan vara mycket kraftig.
På Hovs Hallar är den så kraftig, när det blåser 5 m/sek
och uppåt, att det kräver sin man att landa en högvärdig
modell utan skador.Kommer du in i rotorn, vilket du gör,
när du ska landa, då gäller det att använda alla roder på rätt sätt.

 

 

 

bild (11)

När termikblåsor släpper, uppstår som ni ser turbulens.
Varm och kall luft slåss och turbulens uppstår
Det märker man, när man segelflyger, att innan man
kommit in i blåsan är det ”kyttigt”. Inget stort problem
men det finns där.

Nu kommer det lite om hur vindarna blåser in och ur
en dal och upp och nerför bergssidor.

 

bild (17)

På dagen skiner solen på bergssidorna och marken.
Bergssidorna står vinklade, ena sidan, mot solen och
kan ta upp mer energi. Luften värms upp ovanför
bergssidan och stiger. Denna luft ska ersättas och
det sker genom att svalare luft utanför dalen sugs in.
Det fungerar som en pump likt sjöbrisen.

IMG_0033

På natten strömmar luften över kanten och glider nerför berget.
Och strömmar sen ut ur dalen

IMG_0034

Så här strömmar luften på dagen. Uppför bergssidorna.
Ett exempel på detta fenomen nära oss är Sinarpsdalen
nere vid Båstad. Ni vet säkert var den ligger. In till vänster
när man kommit in i Båstad går den riktning Grevie.
Jag har flugit där hundratals timmar och varit förundrad
över det fina lyftet. Det är som en fläkt, som hela tiden
producerar stigande luft.

IMG_0035

På natten när utstrålningen är stark svalnar luften
och rinner nerför bergssidorna. Denna nedåtströmning
kan i alpområdet vara mycket stark.