Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade

det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK

 

 

 

 

 

Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.

 

 

Trippen till Skåne är över  för mig och mina modellflygkompisar 
för denna gången .

För 15. gången träffades vi,  för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.

Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.

Vi kunde förvänta vind,  som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.

Till all lycka finns det bra hang även för  vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.

Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.

Förutom att flyga njöt vi intrycken  av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.

En viktig sak då vi träffas,  är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.

Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
Österlens Gästhärbärge, vilket
är,  med förlov sagt,  en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.

Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt
mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16.  årliga resa till
Skånehangen.

Här fladdrar  lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med  !

Österlens Gästhärbärge

Boendet ett ombyggt ålderdomshem.


Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.

Några av hangflygarnas bilar.

Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.

Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.

SMOS

Bilarna i mycket fint skick.

Modellflygavdelningen.

Förr i tiden…

 

Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.

Sigurd Isacssons produkter.

Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar

Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna
hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.

Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.

Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?

Tja lokalblaskan fick något  att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.

En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.

Några av våra bilar där vi flög.

Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.

Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.

Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.

En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i  den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?

Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.

En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg

Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2017 DEL 2.

 

 

 

 

 

Dag två av flygning vid Haväng.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår andra dag i Skåne bjöd på, som utlovat, ONO vind 5-7 m/sek.

Vårt alternativ var att åka från Glemmingebro över till Ravlunda/
Haväng. Här borde vinden ligga rakt på.

Tyvärr var Ravlunda Skjutfält åter avlyst, men kunde flyga på den
sträckan som finns mellan skjutfältsgränsen och Verkeån.

Där finns också goda landningsmöjligheter.

Alltnog, vi tillbringade dagen där och fick vårt behov av flygning
tillgodosett.

Det enda som föll utanför schemat, var att två modeller hade en
lätt kollision och
att då en huv lossade, som senare kunde sättas
tillbaka igen utan skador.

Vidare landade en modell inne på det avlysta fältet, men
säkerhetsposten från skjutfältet
gjorde en insats för hangflyget
och hämtade den.

Här kommer bilder,  hur lite av vår aktivitet tedde sig.
Vad gäller bilderna, ser du vad det föreställer…så kommentarer
är onödiga.

 

 

Vår utsikt åt höger. Verkeåns mynning och vidare bort mo Kivik.

Stens Huvud Nationalpark.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD MED ÅLLEBERGS MODELLFLYGKLUBB

 

 

 

 

 

För 15 gången genomfördes ÅMFK:s  hangträff i Ystad.

 

 

 

 

 

 

Tiden går fort, när vi betänker dessa 15 som gått med vår flygning i Ystad.

Varför vi valde Ystad beror på i princip tre saker: Vi har bra hang inom
rimliga avstånd och vi har hittat ett bra och billigt boende hos Henry i
Glemmingebro, där han driver Österlens Gästhärbärge i en trivsam anda.

Det tredje man måste ta med i beräkningen är vädret. Den hittillsvarande
våren har varit usel, vad gäller hangvindar. Vi sköt fram hangträffen 14
dagar för att om möjligt få en bättre prognos. Men icke sa nicke.
Vi anlände på tisdagen med utsikter till nordostlig vind för hela veckan…

Vi kunde inte boka om boendet mer,  utan det var bara att åka ner.
Då vi träffats,  beslöt vi att åka till Ravlunda/Kivik, då det borde gå att
flyga på den vinden där. Framkomna till Ravlunda Skjutfält möttes
vi naturligtvis av skylten att fältet var avlyst för skjutning och det var
 tillträdesförbud.

Men det stoppar inte modellflygarna, utan vi flög söder om fältet vid Haväng
och det fungerade bra med fina möjligheter att landa.

Vinden var ca 6-8 m/sek rakt på så flygningen var enkel. Första dagens
flygning var avklarad vid 1600-iden och vi åkte till boendet för att
installera oss.

Jag tog mycket bilder och kommer inte att kommentera de, om inte det finns
särskilda skäl. Troligtvis kommenterar jag senare, då jag får lite tid.

Här kommer några ögonblick från Haväng.

Det kommer mycket mer bilder så häng med !

 

 

Kalle glad…

Kolla Åke Junanders reservbil på taket…

Karsten och Rolf

 

 

Havängsdösen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åke Junanders Apotekarnes Julmust Special.

 

 

Kategorier
Segelflyg

AVA I MYCKET GOTT SKICK

 

Ava RES 317 cm spv till salu

 

Jag vet om en Ava, spv 317 cm till salu.
Den är i mycket gott skick försedd med servo, acke och en 35 mhz rx.

Modellen är en RES, alltså utan elmotor.

Flyger den som mina Avor är det ett underbart plan.

Pris 4000 kr . Om inte avhämtning tillkommer frakt.

Googla Ava på min blogg och läs om modellen.

Vid intresse maila eller ring mig.

Kategorier
Modellflyg teknik

PROVFLYGNING AV ASW-15

 

 

 

 

 

Pär Lundqvist provflyger sin  ASW-15 vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter idogt byggande, experimenterande och funderande skulle
Pär provflyga sin ASW-15.

Spännvidd cirka 3.5 m, byggd skalenligt i balsa och ply,
klädd med
nylonväv.

Pär framhäver att modellen är ett experiment, då han försett
den med
en utskjutande klaff. Originalet, som är ett flygplan i
den internationella
standardklassen med 15 m spännvidd,
har ingen klaff.

Platsen för provflygningen var vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka,
där resterna av en Litorinavall utgör själva hanget.
Hanget är ca 20 m högt över den omgivande slätten och med goda
landningsmöjligheter.

Vädret var typiskt provflygningsväder: Byig vind 5-7 m/sek
och kallt.

Vinden låg något snett på hanget från norr eller höger.

Efter montering, som sker ganska snabbt eftersom modellen
är försedd
med vingfastsättning Modell Lundqvist med
krokar och hakar.

Servo kontakterna fast monterade i vingsadeln i kroppen
respektive 
i vingroten, vilka kopplas då vingen sitter på plats.

Pär handkastade två gånger för att kolla framför allt stabbens
anfallsvinkel.

Det är en all flying stab på modellen, vilket underlättar trimning.

Första kastet visade att upptrim  behövdes, varför stabben justerades.
Andra handkastet visade att modellen gled bra.

Jag hade varit aningen tveksam till att provflyga under rådande
omständigheter
på ett inlandshang.

Ett inlandshang är turbulent. Kanske jag skulle kört ner till
Tönnersastranden och gjort testet. Där är ju luften helt laminär.

Men Pär sa att nu kör vi, tog modellen och kastade ut på hanget.
Om du kollar filmen, kan du se hur den flög på sin första flygning
på hanget.

Modellen visar inte några uppenbara negativa egenskaper, utan efter
ordentlig trimning kommer den säkert att ge mycket tillbaka till piloten.

Det är ju det som är meningen med alla timmar,  som är nedlagda
på modellen !

Vi ser fram emot, att se den glida på hanget på Platån på Hovs Hallar,
i perfekt
trim och snyggt målad !

Här kommer bilderna och längst ner en liten video som dokumenterar premiär-
flygningen vid Tjärby en kall och blåsig söndag i April.

Dags att montera

Men först en pipa…

Cockpit
Längst fram hjulet för linorna till sidorodret.

Helt rörlig stabbe

“Modellen sönderfaller i tre delar”…

Längst bak ett styrstift, sen legoaxeln förr klaffen,  kroken=övre fästet för vingen, servokontakten hane, styrstift

Taranis Single Stick, Lundqvist Edition

Luckan för åtkomst till vingfastsättning

Ihakning av vinge. Kroken nedtill i vingroten iträdd i kroppens ögla.
Nu ska vingen sättas emot kroppen så haken kan spännas och servokontakten
aktiveras liksom klaffaxeln ansluta till axeln i kroppen.

Låsloopen för den övre kroken lyfts, så den kan snäppa i.

Observera kuggremmen som driver klaffens axel.

Här kan du se hur den övre haken har kommit på plats.
Loopen låser nu vingen  tillsammans med den undre haken.

That´s it, säger Pär efter snabb montering.

Första handkastet på åkern.

Kolla pilotens koncentration, då han ska försöka få upp nosen…

…då stabben inte var rätt trimmad…

Det var kyttigt…kolla vänster skev…

Efter justering stabbe nytt handkast.

Full power och full fokusering.

Nu eller aldrig Pär…

Pär tar i om inte för kung och fosterland så i alla fall så bra det går…

Han kastar så hårt så serviceluckan öppnar sig…

Modellen gled fint.

En klassisk vy med rötter 1000 år tillbaka…

Dags för landning…

Landning lite på vänster vingspets.

Dags för den “Riktiga” provflygningen.

Ihopsamling av nerver …

Hur många hundra timmars arbete ligger bakom modellen ?

 

 

 

 

Här ligger den efter första riktiga landningen.

Vi är inte rädda att röra på oss, för  vi tillhör ju  pensionärernas pigga glada skara

Vi som är flygare av segelmodeller, får i regel hyfsad kondition…

Lite klaff ansatt.

En som jag tror belåten modellflygare efter provflygningen av sin ASW-15

Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson,  som beskriver
dilemmat piprökning
och den tyckte jag var värd sin plats
under slutbilden med Pär…

“Ack ja dessa piprökare…
Inom vissa tävlingsgrenar inom modellflyg är pipa inte tillåtet!
Detta gäller t.ex. i Weatherman Vintage Speed (hastighetstävling med linstyrd
enhetsmodell).

I min ungdom var jag hängiven beundrare av Agaton Sax, den fantastiska
redaktören för Byköpings tidning som löste svåra mysterier litet varstans.
Varje gång jag ser Pär ta fram sin snugga så tänker jag på episoden där
Agaton åker tåg i landet Brosnien.

Agaton satte sig sig i en tom kupé och njöt av landskapet som susade
förbi kupéfönstret, så plötsligt kommer det in två brosnier och sätter
sig i kupén. De pratar oavbrutet och tar fram var sin vitlöksfläta och
börjar tugga vitlök med frenesi.

Nu tyckte Agaton att måttet var rågat, så han tog fram sin största pipa
och stoppade den med hektogram SLUBB – Slubb var världens
sämsta tobak som var så dålig att man fick betalt för att ta den – och
tände sin pipa.

Efter bara något bloss så var luften nu kupeluften utbytt
från vitlöks-stank till ogentränglig Slubbrök.
De båda brosnierna flydde snabbt ut från kupén.

Undrar om Pär rökt Slubb…

Ja det är roligt med äkta entusiaster!

Bästa hälsningar // Ingvar, Borås ”

Kategorier
Naturbilder

DET ENDA SOM FLYGER VID VÅRA KUSTER NU…

 

 

 

 

…tycks vara ballonger,  migrerande fåglar

…samt en  och annan Auster….

 

 

 

 

 

 

För det är ju inte direkt väder för segelflyg. De fina dagarna då
vi haft solinstrålning, har inneburit
dimma eller ingen vind.
Därmed görande det svårt både för utövaren av såväl termik-
och hangflyg.

Men jag ger inte upp. Därför den 19 April drar vi ett stort gäng
från Ållebergs Modellflygklubb
ner till Ystad för intensiva
hangflygdagar.
Naturligtvis under förutsättning att
vind och väder är med oss.
Men under de 14 år vi varit där, har det alltid givits
tillfälle för
modellflyg.

Vi har aldrig blivit besvikna. Om ni vill ha lägesrapport från
den 19-23 April,  var vi flyger rent fysiskt, kan du ringa mig, Mats,
0706277120 så får  du en just-nu rapport.

Nu är det så,  att om jag inte kan flyga, kan vi bege oss ut i
naturen.
För sitta
hemma och surfa meningslöst på datorn, fippla
maniskt  på en Ifåne eller ligga i dvala i en soffa framför
dumburken…det är inte  min musik !

Jag ju redan på bloggen skildrat,  då jag och Liselotte fick
en fin  dag på
Tönnersa Strand och att vi såg en just framför
oss landande  ballong och att vi hittade ytterligare
en vid
dynkanten.

I lördags hände det otroliga igen nere vid hamnen under
fågelskådande. Vi hittade
ytterligare en ballong och den
var också  från Holland ! Gör inte holländare
annat än
släpper i väg ballonger ?

Jag undrar vad rekordet i sträcka är för en leksaksballong ?
Jag fann en för ett par år
sedan som tillryggalagt 150-175
mil  fågelvägen på 24 timmar.

Men södra västkusten av Sverige tycks vara ett
mottagningsområde  för ballonger
släppta från Holland/Belgien
och England, beroende  på de förhärskande 
västliga och
sydvästliga vindarna.

Kanske någon undrar hur jag kan hitta så många
ballonger ?
Jo, jag är observant och jag är är på 
rätt plats !

Ett något sällsynt, om inte fågel, så i alla fall flygplan, en
Auster J2 Arrow dök upp, med regsiffrorna SE-ARR
och kittlade ögat.

Inte alltför vanligt i våra dagar. Roligt att se och att höra.
Motorn är  ju en 4-cylindrig boxer, men på avstånd lät
den nästan  som en 6:a….

Det blev som vanligt lite bilder från stunderna vid havet
och  lite bilder på fåglar.

Inga sällsynta fåglar, men jag tycker de uttrycker något,
som kan skapa en 
känsla hos betraktaren…kanske.

Häng med på vår irrfärd !

Skrattmås, vars population jag tycker har ökat de senaste åren.

Vigghane

Vigg hona

Bläsandshane

Bläsand med näsdropp

Koltrasten med sin vackra sång, som jag tycker uttrycker både melankoli och glädje.
Koltrastens morgon och kvälls serenad är en ouvertyr inför våren.

En vanlig fågel, grönfink

Satt i en buske jämte stigen vi gick på. Kolla den kraftiga näbben.
En snabb bild med oskärpa…

Ännu en holländsk (Det kunde ses på texten) ballong har landat i Sverige, med reklam för ToysRus.

Att leksaksballonger flyger så långt i dag, tror jag beror på,
att de är tillverkade av mylar vilket är ett av rymdålderns
material
som är tätt, till skillnad mot de “gamla” gummi ballongerna,
som inte höll tätt utan släppte ut gasen genom sitt hölje.
Samma problem som Andre, Strindberg och Fraenkel hade
som skulle flyga med “Örnen” till Nordpolen…

Den Gula Fetknoppen har just börjat spira. Snart kommer de gula blommorna.
En granne till oss planterade det i sin trädgård.
Efter 5 år  har han inte lyckats utrota den

och den sprider sig ohejdat. Så var försiktiga !

Två ejderhanar uppvaktar en lycklig hona.

SE-ARR kom kanande förbi. Första gången jag ser den i luften.

Skrattmåsen är en ekvilibrist i lufthavet.

 Tvärbromsning via  ADB. (Aero-Dynamic-Breaks)

 

Kategorier
Old Timer flyg

FÖLJ MIG BAKÅT TILL DETROIT, MICHIGAN 1948…

 

 

… och se en dokumentär från AMA 

  sponsrad av Plymouth Motor Corporation

 

 

Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.

Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i
USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material
och ritningar var bättre.

Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var
vid denna tid,  linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart  modellflyg i vida kretsar.

Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man
kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…

Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.

Kategorier
Segelflyg

ÅRETS FÖRSTA RIKTIGA TERMIKDAG…

 

 

 

 

 

…fick jag och min Ava uppleva i dag torsdag.

 

 

 

 

 

Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.

Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.

Allt var upplagt för  termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.

Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favorit
flygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att

där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.

Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att
fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen
för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren
och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.

Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt
och i perfekt vinkel.

Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget
till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.

På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv
och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent,
men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, 
varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.

Eftersom det var premiär med en modell,  som jag  ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser
inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.

Det visade sig,  att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna.
Kontaktlinser som jag använt i 35 år.

Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann,
men jag hängde med upp till 350 m.

Jag vill säga,  att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.

 

Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.

Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.

Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.

Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.

Efter att jag plockat ihop,  tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.

Pär i full gång  i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka
sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..

Kan tänka mig,  att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar
cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.

Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna
vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet
i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till

de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från  förr.

Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner
många timmar för att få klaffen att funka.

Klaff som planet inte hade originalt,  då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.

Här kommer lite bilder.

Spänn fast dig och häng med !

PS

I fredags var vi ute igen  och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något
kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.

 

De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …

Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?

Kan det vara bättre ?

Lite kontraster…

Jag flög rote med en glada.

Pilotplats och landningsyta

Ormvråkar fanns i ganska stort antal…

…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.

Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.

Lodskott med min GoPro.

Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…

…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…

Men det blev som det blev.

Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.

Inte bara att sitta på…

…utan även som mekstol.

Mycket goda landningsytor.

Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.

Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…

Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.

Den gamla örnen vid hanget med  lika bistert utseende nu som förr.

…och bocken säger Håhåjaja….

Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…

…med tanke på deras fundament.

Min HyperAva efter dagens sista landning.

Solen värmer åkern så dimma bildas.

Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.

Stort sidoförhållande…

Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.

Jo, den är lätt.

Pär visar kroppen till sin ASW.

Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.

Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.

Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.

Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.

Kategorier
Nostalgoteket

VAR DU OCKSÅ MED HÄR …

 

 

 

 

 

…1936 och flög din ögonsten ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, tiden den går  och det är  81 år sen nu…

En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.

Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar,  vilken dragningskraft
begreppet “FLYG” hade på gemene man vid denna tid.

Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken,  vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….

Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: “Detta är omöjligt “!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?

Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.

Häng med  tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?

Kategorier
Okategoriserade

DET ÄR SNART DAGS…

 

 

 

 

…för Ålleberg Modellflygklubbs årliga resa

för att flyga hang vid Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

För 15.  gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar,
om vinden är med oss.

Öster om Ystad finns det fina hang,  som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter.
Skulle vinden inte vara  gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang
till exempel vid Kivik-Ravlunda.

Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter
till utbyte av idéer och erfarenheter.

Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger
i Glemmingebro ett par km från platserna,  där vi flyger.

Här kan du kolla boendet.

Vi ankommer den 19 April strax efter lunch och avresa blir den 22 eller 23 April,
vilket hänger på vind och väder.

Alla intresserade av hangflyg är hjärtligt välkomna med modeller !

Om du vill veta var vi är och flyger, kan du ringa mig och få besked: 0706277120.

  Förra året var det friska vindar !

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär
solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket
skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda
grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till
social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil.
Batteripack…? Den största jag sett…

Kategorier
Flyghistoria

VI SOM VAR MED PÅ 70-TALET…

 

 

 

 

 

…minns du,

att detta var rc-flygets förlovade tid ?

 

 

Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast.
Det var då,  Valter i Lammhult sålde den nya Futaban
med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de
andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.

Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.

Vid denna tid var det oxå,  då klubbarna växte snabbt och skaffade sig
egna fält.
Varför det växte så fort ? Jag tror,  att tekniken gjorde det möjligt
för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes
inte,  att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.

Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm,  som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.

Nu var det omöjliga möjligt  och vi utmanade gränserna.

Jag hittade en film från AMA från 1978-1979,  som jag tycker
speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.

I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att
du  kollar en film med som jag tycker historiskt värde.

Luta dig bakåt och minns !

Kategorier
Teknik, allmän

FÖLJ MED TILL AERODYNAMIKENS FANTASTISKA VÄRLD…

 

 

 

 

…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.

 

 

En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.

Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.

Det beror på Magnuseffekten.

Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.

Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.

Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande
runt sin längdaxel.   Det är ett uttryck
för begreppet “Cirkulation”, som innebär att
luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.

Luften kommer att transporteras “underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet
vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft
och förutsättningar något vi kan kalla flyg.

Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets 
flygegenskaper.

Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast
med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i
lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande
surrande ljud.

Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.

Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson,  född i Lilla Tjärby nära Laholm,
som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför
tidigt.

Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos “Sommar” program från 1999.

Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.

Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften “delar” på sig och där luftströmmen “förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN FICK VI CHANSEN…

 

 

 

 

 

…att flyga hang på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.

Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.

Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.

Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.

Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset,
men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.

Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.

Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.

Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till
motion.

Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.

Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.

Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.

Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen,
då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.

Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.

Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt
emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus
speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla

mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem
just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med
antireflexbehandlat  glas.

En timma pallade vi att  flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.

Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att  få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.

Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.

I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på
mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.

Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.

Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid
Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade
på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.

Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.

Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.

Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.

Det längtar jag efter…

Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan,  tagna med min GoPro.

Spirit Elite…en enkelt val.

Vändbar och agil i luften.

På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder,  om ni har behörighet :=)

Den gamle… men han ger sig aldrig.

Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.

Det denna mannen helst gör…

Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.

Riktning nordost.

Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.

Där vi flyger och rekommenderad startplats.

Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !

Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.

Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.

En flyger och en fotograferar.

Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.

Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.

Den snötäckta ytan är landningsområdet.

Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.

                Landning på gång i turbulensen…

Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…

Ser ok ut…

Där sitter den med snö yrande runt kroppen.

And now  for something completely different…

Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.

Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.

 

 

Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.

Kategorier
Flyghistoria

SPAD VII

 

 

 

 

 

 

En ny kärra under produktion

i  det Brämhultska  aeroplanfaktoriet.

 

 

Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.

                                                                  En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.

Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…

Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.

Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.

Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.

 

“Löst ihoplagt. Vingarna skall riktas och en del småpyssel”

“Den otålige fransosen är grön av ilska – “Men hallå! Det är ett krig som skall skötas!!!
När blir min dödsmaskin färdig, så jag kan knäppa de fula tyskarna”

 

“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.

Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare,
denna är iallafall 450 mm)”

Liten video:

 

Kategorier
Naturbilder

TVÅ HÅL I VÄGGEN BEHÖVS…

 

 

 

 

 

… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.

Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad,  förrän jag sett modellen i luften.

Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.

Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…

Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med
tunga och långsamma vingslag mig förbi.

Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med  zoom-objektivet tillhanda.

Men så är det.

Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.

Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka
vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna
kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.

I ett sådant läge med en aerodynamisk  instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.

Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste
faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade
tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.

40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni  kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.

Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.

Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.

Men trots bruset kände jag,  att mina batterier blev uppladdade.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.

Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten
“Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till
parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.

Häng med på mitt flanerande !

 

Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.

Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.

Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.

Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.

                              Vad säger du om denna startbanan ?

Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…

Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.

Märkligt att inte vattnet blandar sig…

                                   Forcerat flyttar flitiga fötter  folk fort framåt…

Det var i alla fall blåa skyar…

Bara skuggan återstår…hade du kunnat  kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella  Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.

Jaha…är det en ung havsörn månntro ?

   Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.

Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat  av Lagan.

  Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.

De enda isflaken i Laholmsbukten.

Ser du,  att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?

             En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan,  om inte flytta berg, så i alla fall  genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.

Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.

“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”

Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.

Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…

…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt  detta ?

Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?

En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.

Kategorier
Okategoriserade

DET GÄLLER ATT HÅLLA SPÄNNINGEN VID LIV…

 

 

 

 

…om man ska kunna flyga med en elkärra.

 

 

 

 

 

 

Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.

Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .

Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.

Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.

Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.

Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.

Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…

Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?

Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.

En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.

Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.

För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.

Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg,  vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.

Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.

Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.

Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.

 

Monterat och klart…trodde jag.

Jaha, nu är det bara att dra på…

…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.

En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.

Casino med sin boll.

Kolla blicken på husse !

Energi…bara förnamnet !

Ett glädjeskutt av en Jack Russell…

…och en tvärnit för att plocka upp apporten.

Stolt liten dam.

Husse med sin Jack Russell.

Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?

Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.

Kategorier
Väder och vind

BARA BEDRÖVLIGHETER …

 

 

 

 

 

…eller ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag menar naturligtvis vädret vi har just nu.

Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte
är vintrar.
Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar.
Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag
utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller
nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.

Så vad gör jag ? Det  är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig.
Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien,
vilken kommer att  ge kallt och klart väder.

Alltså kanske läge för nordliga hangvindar,  kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.

10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme.

I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare
var jag ute en runda och tog några bilder.

Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var,  som jag skildrade den.

Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …

Här kommer några bilder av dagens skörd.

Blöta…

Deppiga droppar dryper dystert…

Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…

…att vi kan kasta vårt skräp här…

…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…

…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…

…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så,  att vi vet att “Nån annan får ta det”…
“Nån annan “,
det är skattebetalarna i kommunen.
    

En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…

Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.