I promise you, I´ll be there with my camera and
I will catch the flights as much as I can on video.
Stills will be coming as usual.
So be prepared for the event !
Which takes place at Bollerup in Skåne.
Read about it here.
Down below a photostory of events 2010-2020.
Vi har haft osedvanligt mycket blåst här på Västkusten
senaste tiden, vilket har gjort det mindre lockande att
bege sig ut för att flyga termik.
Alla termikflygare vet olägenheten, då modellen för varje
termikvarv driver mot lä 50 meter.
Dock…i torsdags var det i stort vindstilla och det var
mycket labilt skiktat, som gynnade termikbildningen.
Så jag tog min modell och for iväg till en plats ca 10 km från
kusten. Detta för att i någon mån undvika sjöbrisen, vilken
förstör termikbildningen.
Klockan 10 startade jag mot en sky med 3/8 Cu.
På 50 m fick jag en bra blåsa och jag kunde klättra, så
högt jag önskade.
Kom jag upp med modellen på ”säker” höjd, kunde jag
utan bekymmer hålla mig uppe hela dagen.
Termiken var mycket stark och på lite höjd vitt utbredd.
Det var bara att sitta i min Biltemastol och njuta av den
egna flygningen och modellens goda egenskaper.
DÅ jag flög, inträffade en överraskning. Det släppte en
kraftig termikblåsa, just där jag befann mig.
En liten minitwister uppstod och i vortexen lyftes en av
mina vingfodral upp till 50 m höjd…
Jag tänkte, det får jag aldrig tillbaka…men lyckligtvis
ramlade det ur virveln och landade 100 m bort.
Märklig upplevelse, men jag har sett det en gång
förut, det var vid SM i OT friflyg, då en virvel
tog i stort sett hela sekretariatets papperssamling
upp i skyn och fördelade det över den skånska jorden.
Jag flög i tre timmar, sen var jag nöjd med en utsökt
flygdag, då allt gick en modellflygares väg.
Jag fotograferade och videofilmade med min GoPro
och min kära Mobius.
Jag satte ihop en videosnutt, som beskriver en
del av min flygning och vilka hjälpmedel jag använder
för att höja kvaliteten på min flygning.
Häng med !
Kan du tänka dig en mer inbjudande sky ?
Mitt vingfodral efter landningen som fick sig en egen flygtur 100 meter upp
och 50 meter bort då en blåsa släppte och sög upp det.
Min allerstädes närvarande GoPro startas.
Start
Bilden klippt ur video från Mobius…
Piloten och hans plan
Det halländska jordbrukslandskapet nära Kattegatt.
Pilotplats
Min Mobius monterad på skalmen till mina solglasögon.
Mycket enkelt och bra; Det du ser filmar du.
Jag är pilot i KSMFV.
KSMFV=Kungliga Svenska Mops Flyg Vapnet
Jag fann denna video på YouTube och blev nyfiken.
Du ser hur stor modellen är…vad den väger ?
4.5 kg ! Jag hade förväntat 25 kg…
Där ser vi vad en duktig byggare kan åstadkomma med
hantverksskicklighet och modernt material.
Ta dig lite tid och se på videon och förstå sammanhanget
mellan vikt och skalenligt och verklighetstroget uppträdande
i luften.
Piloten vet vad han gör, då han flyger sin ”GlobeMaster”.
Han arbetar med sitt sidoroder och håller nosen på
kärran just i horisonten under svängarna. Han kanar
eller glider inte i svängarna
Det kallas ren flygning.
Du kan se modellens låga vingbelastning då den
påverkas av turbulensen i kvällssolen.
Luta dig bakåt och njut och dröm !
Stillbilderna har jag klippt ur videon och du ser
på bilderna, vem som har upphovsrätten.
4.5 kg…
Gustav kontaktade mig, då han var intresserad av segelflyg
med modeller.
Efter lite väntan passade vädret oss och vi begav oss ut
till ett av mina flygställen.
Med hade jag min Ava Pro, eftersom jag var flygsugen och
även en ovan pilot hjälpligt kan flyga den.
Det borde vara en bra introduktionsmodell för den
predestinerade modellflygaren.
Väderläget var 3/8 Cu och västlig vind ca 3-4 m/sek.
Min Ava flög bra, så när som den var aningen baktung.
Efter lite instruktion tog Gustav över modellen.
Gustas flygerfarenhet är skärmflyg, vilket borde ge honom
en intuitiv känsla även för modellflygandet.
Det var precis det som skedde. Efer en stund behärskade
min Ava hyggligt. Gustav flög ca 30 minuter själv.
Termikläget var efter en stund bra med kry korkverkan.
Med en högpresterande modell är inte det svåra att
komma upp, utan att ta ner modellen från höjd.
Avan har mycket effektiva aerodynamiska bromsar,
viket gör jag kommer ner säkert även ur stark termik.
Gustav var synbarligen nöjd med dagen och termikflyg
och jag hoppas få se honom med en egen modell,
så snart det är möjligt för honom.
Vi ses Gustav !
Gustav flyger min Ava Pro.
Start
Piloterna
Visst ser det härligt och friskt ut med lite diskret solbränna…
Stränderna här på västkusten har av naturliga skäl
varit packade med sol- och badsugna människor.
Temperaturen de senaste dagarna har legat på 32 C.
Vad man lägger märke till, är att människor är försiktiga
med solandet, med tanke på att det är en av orsakerna
till att malignt melanom har exploderat. Malignt (Elakartat)
Melanom (hudförändringar).
Ändå ser man, speciellt unga kvinnor som ligger och
steker sig i timmar. Jaja, huden mår väl väl av detta…
Huden på dessa soldyrkare tenderar emellertid efter ihärdigt
solande , att se ut som skalet på en apelsin och med fåror.
Många har T-shirt på under strandliv för att skydda sig och
många har solparasoll med.
Nåväl, jag har tagit några skärmdumpar från stranden i
Tylesand, så kan du se hur det ser ut.
När där är packat, vid 14-tiden, ligger där 20000 pers…
Sitt i skuggan !
Jag orkar inte åka ut och flyga termik då det är 32 grader
varmt. Modellflyg ska var njutbart och inget självplågeri.
Här nedan en dag på stranden.
Klockan 0800
Klockan 1030
Klockan 1300
Klockan 1700.
Klockan 2245
Segelflygets centrum i Sverige, Ålleberg utanför Falköping
firade sitt 80-årsjubileum i helgen.
Låt mig säga, om du vill läsa om Ålleberg så skriv ”Ålleberg”
i sökrutan upp till höger på min blogg.
Där finns mycket.
Tyvärr var vädergudarna mot arrangörerna med nederbörd
och 8/8 Cu.
Jag åkte dit på söndagen eftersom jag är flygintresserad.
Det regnade inte i alla fall och någon termik fanns det,
även om vi hade 6/8 Cu och relativt frisk vind från syd.
Vi som var där behövde inte trängas…Lite svårt för mig att
förstå, att inte fler dök upp.
Men jag fick en förklaring av en styrelseledamöterna i
Veteransegelflyget; På 10 år har antalet aktiva segelflygare
gått från 6000 till 1300…
Siffror som talar. Hur man ska kunna vända trenden ?
Ja, jag tror de som är engagerade har prövat, det som går.
Människor i dag, som för det mesta lever i en virtuell värld,
de får sina upplevelser på nätet.
Att behöva ge sig ut och genomföra något fysiskt är inte
lockande för denna kategorin.
Vi som varit flygintresserade sedan 10-årsåldern, om vi hör
ett flygplan, då ser vi uppåt.
Det gör inte dagens ungdom, för de tycker, att ett flygplan
är inget konstigt.
Vi åldringar, vi är fortfarande fascinerade av just begreppet
”Flyga”, som ju är det stora, nästan övernaturliga, för oss.
Under 30, 40, 50, och 60-talet fanns inte den virtuella
världen. Det var därför en segel- eller modellflygtävling
kunde samla 6000 åskådare, som var ett avbrott i den
grå vardagen.
Hur man kan få tillbaka intresserade ?
Tja, bra fråga. Det måste bli lätt tillgängligt, enkelt att utöva
och man måste kunna se målet för verksamheten. Gör inte
pilotutbildning och flygandet till ett skråaktigt koncept.
Starta, flyg och landa i verkligheten.
Alla ideella föreningar har det svårt i dag. Vi lever inte på
50-talet längre.
Hela världen finns tillgänglig i dator och ifånen.
Nåväl, vi som vi som var där, upplevde det som bjöds.
Gamla flygplan, nya flygplan, ett fint museum och
möjlighet att delta i den sociala flyggemenskapen.
Jag kommer gärna tillbaka !
Här kommer lite pics på modernare material.
Under dessa finner du ett bildspel med det äldre materialet.
”Jump into the seat and buckle up” !
DG-1000S
BA-6
I turbulens kan det vara svårt att landa en PA-18…
Japp, så går det till att landa.
”Nu vill jag flyga ”Anfängern” så hit med min skärm !
Tidningen vi väntar på med förväntan, landade i går.
Det är SMOS tidskrift ”OLDTIMER” som kom.
Alltid intressant för oss flygintresserade med fina
foto och mycket kunnigt skrivna artiklar, som kan
intressera alla flygare.
Om du också vill få tidskriften, går du till SMOS
hemsida, som du finner HÄR.
Där kan du läsa om föreningen och om hur du kan
bli medlem och således erhålla 6 nummer/år av
den eminenta publikationen.
Kom med i gänget och även om du inte är aktiv
OT-flygare, kan du med ditt medlemskap stötta
verksamheten.
Här lite av innehållet i senaste utgåvan av ”OLDTIMER”;
Bilder kommer som två bildspel, vilka jag fixat i Moviemaker.
Ibland har det känts lite som att köra på tomgång, men
realiteterna är, som de är.
Vi har en situation med Covidsmitta.
De flesta friflygare med OT-modeller befinner sig i hög ålder,
vilket naturligtvis påverkar deras vilja att träffa nya människor.
Det gör, att deltagarantalet var hälften, mot vad det brukar vara.
Det är ju alltid roligare, då vi är många.
Dagen var varm och som dokumenterande fotograf var det inte
helt lätt att hålla fokus på sådant, som borde fotograferas eller filmas.
Jag prövade att videofilma med min systemkamera, men det sket sig.
Kameran klar inte att hålla det lilla objektet, som en modell är,
i fokus.
Så jag fick ge upp att filma med 4K.
I stället fick min Mobiuskamera filma. Den sitter monterad på min
högra glasögonskalm, vilket gör, att det jag ser, det kommer på video.
Enkelt och praktiskt, men naturligtvis inte 4K i upplösning.
Jag hade att leva med den realiteten.
Trots alla problem hoppas jag, att bilderna ger en känsla hos
betraktaren, som triggar hans vilja att bygga och flyga friflygande
OT-modeller .
Hoppas bilderna för andra skapar grogrund för den känslan,
vi erfar, då man flyger enligt ovan !
Här kommer två bildspel eller Photostories:
En bild säger mer än tusen ord eller ?
Jag försökte verkligen göra mitt bästa. Det begränsades tyvärr
av färre objekt att avbilda och det var varmt.
Dessutom var jag tvungen att lämna vid 17-tiden.
Men som sagt, jag gjorde, så gott jag kunde !
Här finns säkert dubbletter, men det får du leva med.
Jag publicerar ytterligare två Photostories under
den närmaste tiden
Storken var i början av 60-talet i stort försvunnen från
Sverige, då dess naturliga biotop, exempelvis blöta ängar
och våtmarker dikats ut.
Under en relativt lång tid har man fött upp storkar i
hägn i trakten av Flyinge i Skåne med stor framgång.
Dessa släpps ut och söker sig nya marker.
Eftersom man i viss mån återställer våtmarker kommer
storkarna att få det lättare att finna föda.
Om de sedan häckar i frihet, det återstår att se…
Dessa två storkar gick och åt på en äng efter en kraftig
regnskur.
De var inte skygga och man kunde se de var rejält
ringmärkta.
En glädjande upplevelse att få se ett par storkar
i det fria.
Hoppas de kan häcka någonstans nästa år.
Här ett par bilder:
Passa på och besök Ålleberg till helgen.
Återupplev klassiskt segelflyg och material man
använde och använder.
Lördag 10. Juli
09-11 ankomst veteranmotorplan.
11-13 Pröva på starter.
Sedan bogsering med världens äldsta flygande Moth
av Grunau Baby.
Vinschstart Vasama.
Moderna segelplan.
Stora skalamodeller av radiostyrda segelflygplan.
Utställningar. Spaka själv.
Söndag 11. Juli
Föredrag i hangaren av Robert Danewid.
Spaka själv och utställningar.
Segelflygmuseet är öppet under dagarna.
Restauranten på berget är öppen.
Vill du veta mera om verksamheten på Ålleberg så skriv ”Ålleberg”,
i sökrutan upp till höger på min blogg.
Du finner då det mesta.
SMOS arrangerade tävlingen med hjälp av duktiga medarbetare.
Vi ska veta att Covidhotet har lagt sordin på alla arrangemang.
Så även på modellflyget. Att det överhuvudtaget blev en tävling
visar på hängivenheten hos alla som var med.
Medelåldern på de tävlande är relativt högt, varför det var
förväntat att majoriteten var fullvaccinerade.
Jag vågar påstå, att vi alla kände stor glädje att trots Covid
och tack vare vaccination, att återkunna umgås, flyga med
vår fantastiska modeller, vilka ger oss så mycket inspiration
för våra livsandar.
Väderläget var, vill jag säga, typiskt inlands sommarväder.
Varmt och med risk för åska och nederbörd fram emot eftermiddagen.
Jag åkte dit för jag är intresserad och så ville jag dokumentera
så mycket som möjligt.
Det var varmt redan vid tidig lunchtid. Så det gällde att bunkra
vätska.
Jag har editerat 250 bilder och jag kommer att publicera de på
min blogg.
Under dagen försökte jag videofilma med min systemkamera,
men gudarna ska veta, att det är inte lätt.
Kameran tappar fokus då jag kör i autoläge varför jag efter
flera försök gav upp.
I stället filmade jag med min lilla Mobius och jag fick ihop
5 minuters video…
Den ska jag editera och lägga på tuben.
Det kommer snart upp fler bilder lite mer ordnat.
Här kommer några med mer eller mindre vettiga kommentarer…
Jag vet mina läsare är mycket kunniga och ser, vad det
är för modeller.
Håll tillgodo !
Vackraste modellen enligt mitt sätt att se...
J29 EDF
Insekterna utnyttjar väderläget.
Kolsyre motor.
Även det enkla har sin giltighet i dag.
Rune från ”Ackus”
Denna modellen flög mycket stabilt och bra.
Välbyggt – välflygande 
Flygplan från 30-talet har alltid attraherat mitt intresse.
Två är bättre en en…
Den mest aktive piloten under dagen.
Segelmodell konstruerad 1948…
Kolla placering av kulsprutan…
Breifing i sommarväder.
Modellen flög bra och visade stor potential.
Jaha…det gäller att hitta bra kameravinklar…
För mig är detta arketypen av en friflygande OT modell.
Andrea en duktig flygare och byggare.
Västfronten 1918
Börjar se hotfullt ut eller ?
Anders Sellman laddar
Jo, detta anlände spridande väta och muller.
Hav tålamod, det kommer 200 bilder till i sinom tid…
Enligt ett mail från Sten Persson fick jag idag info, att
Matti från Åbo har lämnat oss.
Han avled i April.
Jag, som betraktare på OT tävlingar i friflyg, blev bekant
med Matti för 10 år sedan.
Han var en mycket skicklig modellflygare och konstruktör
med många meriter.
Matti och Markku var ett oskiljbart par på tävlingarna.
De hade alltid med en mindre lastbil för att kunna hysa
alla sina modeller.
Jag minns Matti som en man, inte av yviga ord, utan som en
lite tillbakadragen person. Han hade en stor integritet.
Vi hade samma musiksmak och skickade sällsynt bluesmusik
och speciellt munspelsblues till varandra.
Jag och andra modellflygvänner kommer att sakna Matti !
Hoppas han och Markku nu flyger i modellflygarnas himmel.
På lördag avhålls Riksmästerskapet i FriFlygande OT-Skala
vid Fedinge Flygfält i Skånes Fagerhult.
Tävlingen heter: Stibner Memorial.
Platsen ligger vid E4 just där Halland, Skåne och Småland
möts.
Vi hoppas på fint väder, vilket det enligt prognosen tycks
bli: Svag vind, växlande molnighet och 22 grader.
Jag kommer att vara där för att dokumentera och min
avsikt är, att om möjligt videofilma så mycket som möjligt,
då just filmer efterfrågas.
Jag tycker, du ska åka till tävlingen och uppleva hur modellerna
såg ut och flög, då de var konstruerade för 80-50 år sedan.
Du kommer att bli imponerad !
För övrigt har jag varit ute och flugit termik. I måndags
fick jag 2 timmar + i luften.
Det var torrtermik i det nu rådande högtrycksläget, men
det var lättfluget. Blåsorna var på 100 m stora och starka.
Jag har för en gångs skull gjort lite SEO för min YouTube-
kanal. Det gäller två videosnuttar om friflygande OT-modeller.
Du kan se vad det har inneburit…på bilden.
Jag får nog lägga lite jobb på SEO ( Search Engine Optimization)
i framtiden.
I dag ser vädret fint ut för modellflyg, så det blir ut till
min termikflygningsplats vid 12-tiden för att utnyttja
tillfället, för det kommer ju aldrig tillbaka.
Hoppas vi träffas på Fedinge Flygfält på lördag !
Läs om tävlingen här:
Stibner Memorial 2021
Solna MSK och SMOS inbjuder härmed till Stibner Memorial,
öppet riksmästerskap för friflygande skalamodeller.
Plats: Fedingshults flygfält, Skånes Fagerhult.
Tidpunkt: lördag 3/7, samling på fältet kl 11 för registering
och skalabedömning.
Efter skalabedömning på fältet samlas vi för sedvanlig sen
lunch/tidig middag på fältet, därefter inväntar vi
traditionsenligt svaga vindar och solsken för
flygmomentet.Schemat kan komma att ändras beroende på vädret
Reservdag söndag 4/7.
Anmälan till Lars Tolkstam;lars.tolkstam@gmail.com
Anmälan tidigt uppskattas, men sista datum är 20/6
för planering av mängden mat.
Startavgift; 200 kr, obegränsat antal klasser. (Vi har en
kostnad för hyra av fältet, som vi måste få täckning för
)Matkostnad 240 kr, vg meddela ev allergier.
I skrivande stund är vi inte säkra på läget med Corona
viruset och vaccinstatus, men vi hoppas att det lättat
till sommaren. Som vanligt gäller att de personer
som är i riskgruppen ska följa rekommendationer från
Folkhälsomyndigheten.
Klasser: Gummi, annan framdrivningskälla och segelskala
, dessutom en rafflade WW1 massstart!
Regler enl SMOS hemsida.
Reger för Massstart;Förebilder mellan 1914 och 1920,
högst 50 cm spännvidd och gummimotor, ingen
skalabedömning, men modellen ska i allt väsentligt likna
sin förebild.
Fem starter med samma gummimotor. En förare och
mekaniker per modell.
Sist ner i de fem gemensamma starterna totalt sett är
vinnare och kammar hem mest poäng inför kommande
medaljutdelningar!
Välkommna till ännu en omgång av sommarens höjdpunkter!
/Lars Tolkstam
Förväntansfull pilot…
Min flygstol, perfekt att lägga modellen
på och bekväm att sitta och flyga i. Biltema.
3 m/sek kammar växtligheten på hangkanten.
Jag har aldrig sett så mycket skott på ekarna som i år.
Den gamla örnen blir bistrare för varje år…
Vindindikatorn säger 3-4 m/sek rakt på.
Glädjande siffror på min YouTubekanal…
Up up and away…
Eva från Husqvarna, skärmflygare.
Torsdag vind 2-4 m/sek nordväst. Alltså till HH.
Vinden var just som prognosen sa och min modell
åkte ut fortare än kvickt på hanget vid Segeltorp.
Det gick bra att flyga, då jag kommit upp en bit.
På låg höjd var det svårt. Varm luft samlades framför
hanget och störde dess funktion.
Jag träffade två trevliga skärmflygare, Eva och Ulf
från Husqvarna som höll på med en skärmflygtour
med sin husbil.
För dessa blev det att parawaita, då vinden var svag.
Det kom lite sjöbris vid 13-tiden och Eva startade och
fick sig en flygning.
Eva har en bkgrund som fallskärmshopperska och visade
stor skicklighet då hon flög uder marginella förhållanden.
Synd det inte var bättre vind för gästerna från Husqvarna.
Klockan 1515 vände jag bilen mot hemmet nöjd och rikare
på upplevelser.
Lite bilder och en filmsnutt i all hast.
Eva och Ulf, Husqvarna
Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.
Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.
Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.
Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut, om det
blåser 12 m/sek eller ?
Eller om det regnar ?
I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk västlig vind 6-8 m/sek och upp til 10 m i byarna.
Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.
Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik, det gällde bara att kunna ligga i blåsan.
En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper, då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram, sjunker inte min modell speciellt.
Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.
Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.
Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.
Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.
Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra, som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.
OK, jag kollade roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.
Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.
Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.
Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit servot.
Efter en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.
Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.
Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.
Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.
Det du hör som piper är min vario i modellen.
Häng med på en tur !
Klart för take-off
Utsikt mot Hovs Hallar
Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…
Kulturplats
Kultplats
Min fina Ava Pro.
Start och kameran indikerar filmning.
Reach for the sky…
En lovande himmel för segelflygare.
På väg att landa i stark sidvind.
..bromsarna ute
…lite okontrollerat…
jag försökte räta upp…
…men det blev en groundloop…
…som gjorde att sidoroderservot lossnade…
Felsök
servot löst…
…som synes.
bygden där jag flyger
Naturen imponerar.
Den traditionsenliga tävlingen i Friflygskala – Stibner Memorial, avhålls
som planerat den 3 Juli.
Platsen är Fedinge Flygfält som ligger vid gränsen Skåne-Halland-Småland.
Naturen är vacker och fältet är stort.
Tävlingen brukar dra igång vid 10-11 tiden. Uppehåll för gemensam
lunch och tävlingen fortsätter till 20-21-tiden.
Här nedan lite bilder från föregående års tävlingar.
Välkomna till en fin upplevelse !
You can expect the whole story from the event and a lot of pictures from me,
as I am going to be there !
Ibland blir jag överraskad. Som då man går till garaget
och märker, att bilen inte går att öppna med fjärrkontrollen.
Först känner man en rysning längs ryggraden och det
värsta scenariot målar upp sig i hjärnan.
Men efter 3 sekunder tänker man inga problem, jag kan
öppna med nyckel.
Sagt och gjort. In i bilen och få nästa glada överraskning.
4 V i batteriet…
Alltså gäller det att ladda. Hämtar min rc-laddare, den ger
10 A. Kopplade in den och kom tillbaka efter en timma,
där jag fann att laddaren stängt av sig.
Orsak i displayen var ”Low Voltage”.
Skiftade till Mh-mode. Laddaren gav 5 A. Jag kom tillbaka
efter en timma.
Ingen power i batteriet mer än 8 volt.
Ändrade inställningarna till blybatteri fast 10 volt i
stället för 12.
Nu laddade det 6 A. Den fick stå på en timma och sen tillbaka
och kollade. Den hade fått 5 A i sig, spänningen visade 10 volt,
varför jag ändrade mode till 12 Volt.
Nu laddade den 8 A till batteriet och den får stå så till imorgon.
Alltså det man alltid litar på kan krångla och då blir vi stressade.
Problemet var att varselljus och innerbelysning hade stått
på i 18 timmar.
Om nätverken för tv krånglar, om bredbandet krånglar,
om datorn vägrar starta, eller om telefonen krånglar,
då griper hysterin oss eller …
Dagen slutade med, att jag fick ge upp resan till Hovs Hallar
och flygandet.
Dessa problem fanns inte 1960 när vi cyklade och flög
gummimotormodeller i stadens parker…
Men i morgon så !
Uwe Renschler från Stuttgart har förolyckats i en
skärmflygolycka.
Han hamnade i ett okontrollbart läge med sin skärm,
efter han fått ett fullinslag, som inducerade en
störtspiral, vilken inte kunde hävas.
Jag lärde känna Uwe för 15 år sedan då jag behövde
reparera min Picolario vario för min segelmodell.
Han var ytterligt hjälpsam och debiterade ingen
kostnad för reparationen.
Uwe konstruerade varios för modeller och skärm-
flygare.
Hans Picolario anses av många som den bästa och
bäst konstruerade varion för modellflyg.
Hans sista konstruktion var en variometer/höjdmätare
för skärmflygare, som avsågs att fästas på hjälmen och
vilken var driven av solceller.
Sista gången jag talade med honom, sa han,
att modellflygvarion kommer antagligen att sluta tillverkas,
då det i dag i regel kan fås mottagare med inbyggd
vario/höjdmätare.
Tråkigt vad som skedde, men hans minne kommer att
minnas med tacksamhet av flygare av olika slag.
Min första Picolario 2004
Min senaste Picolario inköpt 2020
Jag var vid Hovs Hallar för att fotografera och efter
avslutad sejour gick jag mot bilen nerifrån Segeltorpshanget.
Då jag plötslig såg en modell skjuta upp från marken med
mycket kraft…
När jag kom fram till piloten, presenterade jag mig och sa,
att jag också är hangflygare.
Mannen framför mig var Henrik ”Torpis” Torphammar,
en mycket välmeriterad och skicklig flygare bland andra
ting.
Jag kände inte igen honom direkt, eftersom han tränat
upp sig och anlagt skägg.
Jag följde med honom ner till hanget igen, där han avvaktade
rätt ögonblick för att starta.
Vinden var svag, 1.5 m /sek och ojämn. Dessutom var
havsvinden termisk, vilket störde hanget.
Henriks modell vägde knappt 300 gram, vilket
gjorde den var flygbar även under marginella
förhållanden.
Med en modell som Henriks är det nästan alltid
möjligt att flyga.
Enkelt och lätt ska det vara och vältrimmat,
ty då kan du ta utnyttja all kapacitet hos din modell.
Modellen var från Hacker i Tyskland och var av hög
kvalitet.
Jag hade med mina kameror och det blev lite bilder.
Hoppas Henrik kommer hit fler gånger och flyger,
eftersom intresset för hangflyg, tycks vara ökande.
Här finns plats för många nya flygare !
Mina bilder !
