Kategorier
Hangflyg modell

OM DU TROR, ATT VI MODELLFLYGARE HÅLLER OSS HEMMA…

 

 

 

 

…bara för det blåser 6-8 m/sek och småregnar,

då är du ute i ogjort väder…

 

 

 

 

 

 

Vi har haft, milt sagt, omväxlande väder sista tiden. Regnigt och
friska vindar. Solen har lyst, men mest med sin frånvaro…

Torsdagen kunde bli flygbar…visserligen frisk vind, men chans
för lite sol.

Naturligtvis triggade detta min lust att flyga. Jag ringde en flygkompis
Johnny i Laholm och vi skulle träffas vid den södra delen av
Tjärbyhanget. Den södra delen av hanget är bättre på det sättet,
att terrängen framför är relativt hinderfri. Det gör,  att lyftet
borde vara mindre turbulent.

Jag hade dagen förut provflugit min “Raven” från HobbyKing,
vilket till en början
var en förskräcklig upplevelse.

Ok, cg var rätt,  men utslagen på skev och höjd alldeles för stora.
Så att flyga denna HobbyKing-
produkt var,  som om jag red en
häst med eld i svansen…

Innan vi skulle flyga,  hade jag åtgärdat det jag behövde och den
borde vara flygbar. Jag hade minskat och diffat skeven, minskat
utslaget på höjdroder och lagt in positiv och negativ flaperonklaff.

Modellen har fint utformat vinge, slarvigt ditsatta skevservo av dålig
kvalitet. Servona följer med modellen. Roderhornen till skeven  var
utförda utan vett och sans.  Jag bytte ut hornen till riktiga, så
vridcentrum
satt på rätt plats. Vidare flyttade jag stötstången in
på servot och max ut
på roderhornet för att utnyttja de små
servonas kraft bäst.

Innan Johnny dök upp,  provflög jag “Raven” i den friska vinden,
som peakade 8 m/sek. Nu flög modellen helt ok…så vitt jag bedömde.

Vad som var intressant,  var att det var termisk vind, vilket
möjliggjorde att stiga till 100 m enkelt.

Men,  det var mycket turbulent i luften. Modellen flög bitvis som
ett höstlöv, men den visade en god egenskap. Den penetrerade
mot vinden väldigt bra.

Profilen på vingen vet jag inget om, mer än att den naturligtvis
var tunn. Profilen hade en gynnsam
polarkurva, vilket innebar,
att den tålde fartökning utan att jag behövde betala för mycket
med  höjd.

Johnny hade med sig  sin lilla version av sin Leprechaun,
som är
en fantastisk modell med synnerligen goda egenskaper.
Leprachaun uttalas  ( l´eprakå:n).

Jag fick ett påpekande av en  läsare, att det inte var en sann
Leprechaun…
Kanske  den borde heta “Pysslingen” i stället ? Ur Wikipedia har
jag tagit följande citat:

Leprechaun är inom irländsk folktro en sorts pyssling,
ofta avbildad som en gammal gubbe i gröna kläder,

inte större än ett barn, som uppskattar att ställa till med
otyg.

Leprechauner framställs ofta som skomakare och sägs
vara
mycket rika och ha stora skatter undangömda,
ofta vaktade
av en elak dvärghund.
Såedemede.

Vi trodde,  att kanske hans modell skulle få det svårt i den
friska vinden och flyga som en stillastående drake…
Men hans Leprechaun visade kvaliteten och flög utan
problem.

Leprechaunen, särskilt den stora versionen, är en vacker
modell
i luften med sin pinnakonstruktion, som lyser
genom Oraligheten.

Att landa modeller på den södra delen av hanget är lätt
som en plätt.

Där finns en stor vall utan inflygningsmask.

Efter 2 timmar var vi genomblåsta och nöjda med vår flygdag,
packade ihop och åkte hem rika på erfarenheter och frisk luft !

Alla bilderna är skärmdumpar från en video från min lilla
Mobiuskamera. Därav följer,  att kvaliteten blir därefter.

En liten video blev det dagen förut, då jag provflög för första
gången. En video på Johnnys Leprechaun klämde jag oxå in.

Häng med i blåsten !

 

Höstetid..Tröstetid…

Min “Raven” från HK och min trogna JR.

Johnny anländer med sin “Leprechaun” modell mindre. Han bygger både denna storleken
och en större.
Allt byggs i giggar, så allt är enligt ritning. De finns att köpa träfärdiga eller
flygfärdiga och de är
klädda med Oralight. Kontakta mig för info.
Klicka på “About myself” på första sidan på bloggen.

Klart man är glad, om det är flygdags…

Det är fult att peka !

“Nu känner jag det lyfter” !

Montering av Leprechaun

Här ser du storleksförhållandet mellan modellerna
Och du ser hur relativt liten “Raven” är.

Klart för start i den nu friska vinden.

Som du kan se är sidorodret relativt litet, vilket ställer krav på piloten då han flyger
i turbulent luft. Man måste som
pilot “Ligga lite före” i rörelserna, annars kan det bli
kärvt.
Johnny funderar på en utökning av fena och sidoroder för att göra den en aning
mera agil i luften.

   Leprechaunen är vacker i luften

Fånga ögonblicket…

Jonny startar min Raven

Japp, där flyger hon !

En ung pojk, glad efter fin flygning,  vid Litorinavallen Tjärby, just norr om Laholm.

Vår hangar…du ser Johnny har förankrat sin modell i väskan, så den inte ska blåsa bort.

Så här ser det ut. Ganska inbjudande för en modellflygare.

Förberedelser för start. Som inskränker sig till att ansluta batteriet. Batteriet är ett Lilo på 3.6 V
och med kapaciteten 400 mA.
Ett sådant batteri räcker för långa flygningar. Jag tycker, det är
fantastiskt, man kan köra mottagarna på 3.6 V i dag. Som mottagare till min JR använder jag
på segelmodeller av enklare slag HobbyKings Orange R8DM/DMSSS, vilka är billiga.
De kostar 220 kr momsade och förtullade, dock tillkommer Post Nords befängda “avgift”
på försändelser från Kina, 80 spänn inklusive moms…Så beställ rejält så det belastar fler saker.

  Här syns linkaget för skevroderna. Nu mycket bättre än fabriksmonteringen.

Jag vet att proffsen diffar  skevroderna åt “fel” håll på en DLG. Jag har diffat mina
som vanligt, det vill säga upp 70 % och ner 30 % av rörelsen. Modellen svänger
perfekt och håller nosen i horisonten.

 

“Like a candle in the wind”…

Blir spännande att kasta ut modellen på HH då det blåser 0.5 m/sek !

Skulle jag ändra modellen, hade jag gjort en stabbe smalare och längre.
Samma sak med fenan. 
Den skulle jag oxå gjort smalare och längre för
att få ett högre Re-tal och därmed mindre motstånd.

Landning på gång…

 

…vilket inte är helt enkelt bland turbulens och rotorer.

…men ner kommer du alltid…

Vy från hangkanten. Fri ytor framför. Bra för att ge laminära vindar mot kanten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik

AVBROTT I EN LIPO ?

 

 

 

 

…är något jag inte önskar mig i mina modellers elsystem !

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade ivrigt spanat på YR.NO och deras prognoser, eftersom jag
suktade efter nordlig vind, så jag kunde åka till mitt hushang HH.

Så en dag för en vecka sen var det lovat sol, 2-4 m/sek nordlig vind.

Självklart lastade jag bilen och for iväg tidigt till HH för att inte
missa något.

Nedkommen till parkeringen visade vimpeln NNO ca 3 m/sek.
Kan inte bli bättre och fylld av förhoppningar och behängd med
allt
som behövs för hangflygande,  klättade jag upp på Platån.
Det är rätt besvärligt att ta sig upp,  då stigen är söndertrampad av
de
lösgående klövdjuren.

Men trots det,  anlände jag till absolut högsta punkten och möttes
av perfekta förhållande.

Montering av modell och slutförande av alla förberedelser för
flygning.

Sen gällde det att kasta ut Spiriten vid rätt ögonblick och vid rätt
plats!

På toppen snurrade rotorn,  så det  blåste i nacken. Alltså valde
jag att
dra mig mot höger, där jag vet,  att rotorns utbredning inte
är lika besvärlig.

Jag kollade två gånger alla roder med fulla roderrörelser och
att de
gick åt rätt håll.
Inga problem med det allt var ok. Så,  då var det väl bara att kasta ut…

Japp,  jag kastade iväg med all kraft,  jag kunde uppbåda.
Modellen flög igenom
rotorn, jag såg den lutade lite åt vänster,
så jag korrigerade med skeven…
men inget hände…

En sekund senare blev det full dyk och modellen dök från 10 m höjd
rakt ner i branten!

Har du märkt,  den speciella känsla man får, då man väntar på en
krasch ?

Tanken blir ju: Hur illa blir det ?

Jag vet,   att Spirit är ett väldigt sprött flygplan, som inte tål mycket
vid
en smäll.

Jag hörde,  det deprimerande dunket och krasandet, då min Spirit
slog i kanten.

Jag gick fram till modellen,  som lyckligtvis hade slagit ner på
hangkantens
övre del.
Hade modellen fortsatt 5 m framåt,  hade den försvunnit ner
bland stenarna
och då hade det blivit totalhaveri.

Då jag går fram till modellen i detta läget efter en till synes oväntad
krasch,  känner i alla fall
jag mig märkvärdigt tom i huvudet.

Modell låg med vingarna skilda från kroppen. Nylonskruvarna hade gått
av vid smällen
och därmed begränsat skadorna. Men, men det var illa,
som det var.

Sprickor i kroppen som är tillverkad i tunn glasfiber, högervingen
skadad vid vingfästet, men framför allt vänstervingen

söndertrasad vid vingroten. Det såg ut,  som om man slagit en
trädgren mot vingroten framifrån
och rakt igenom vingen.

Jag har av erfarenheten lärt mig, att då jag samlar ihop modellen efter
en smäll, då gäller
det att få med alla bitar.

Men,  det första jag gjorde var att kolla radion. Funkar det ? Nej, det
var dött. Sändaren
och mottagaren var bundna,  men inga rörelser för
servona.
Jag kollade displayen på
sändaren hur spänningen var i mottagareacken.
Den var 3.4 Volt….

Det förklarade,  varför mottagare och sändare var bundna, men att så
fort jag försökte
köra ett servo,  så lade systemet av.

Alltså en belastning på acken sänkte spänningen,  så det blev avbrott.

Jag måste medge,  jag kände aningen av en befrielse, då jag blev
medveten om problemet.

Nu visste jag,  varför modellen hade dykt.

Jag lät min modell ligga en halv timma, sen slog jag på radion igen
och märkte efter
en minut,  att höjdrodret gick till full dyk, samtidigt
som spänningen i mottagaracken
störtdök.

Donedeal !

Acken som satt i modellen,  testade då jag kom hem. Den var kass,
så den gick till återvinningen.

Hemma hade jag dåligt med balsa, så jag åkte till en modellflygkamrat,
Johnny i 
Laholm, som har ett superlokal för modellbygge och gott
om balsa.

Dessutom är Johnny en  mycket duktig hantverkare och byggare.

Efter 2 timmar hade vi (läs Johnny) fått ihop min vinge, så den var i
skick som ny.

Återstod att slipa och spackla vingen för att sedan klä den. Vingarna
ser lite spräckliga
ut med olika färger på klädseln, men jag ska klä
om båda vingarna med Oracover, 
när jag får hem mer vit film.

Sen blir modellen som ny !

Då jag var hos Johnny fick jag syn på en DLG i en kartong från
HobbyKing.

Inte bara var där en kartong…där var två stycken. Som Johnny
felaktigt fått sig tillskickade
från HK.
De ansåg det inte var lönt att skicka tillbaka, så Johnny fick behålla
båda
free of charge !!
Johnny hade monterat en av modellerna, men sa den var omöjlig
att flyga…

Jag lovade att försöka få ordning på den,  om jag kan…

Ska bli spännande att prova den,  efter jag att jag utfört nödvändiga
modifieringar på den.

Modellen är fint byggt och är superlätt.

En annan modell som kommit till min hangar,  är en Grafas Maxi
från Tjeckien.

En segelmodell byggt i lättvikt med 350 cm span och utrustad med
elmotor.

Ja, jag vet  det är lite “fegt” med elmotor, men varför klabba med
gummirep, vinschar
då man ska upp ? Det är enklare med en elmotor.
Jag vet modellen flyger
utomordentligt bra och jag ska ha den till
termikflyg och då jag vill söndagsflyga
på HH i svaga vindar.

Kvaliteten på byggsatsen är mycket hög. Som vanligt,  då det gäller
modeller från Tjeckien.

Jag är spänd på att flyga den.

Ja, detta var historian om min Spirit och lite annat.

Det händer alltid det oväntade, då jag är ute och flyger !

 

 

 

 

 

Nästan klart…detta området var flis.

Johnny med en av sina Raven, som inte vill flyga.

Grafas Maxi

En vacker kropp…

 

 

Kategorier
Naturbilder

INGET VIDARE VÄDER FÖR MODELLFLYG NU…

 

 

 

 

 

…antingen regnar det eller är det för hård vind.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jag är modellflygare betyder,  att jag till viss del
styrs av vädrets makter.

Jag brukar flyga i de flesta vädersituationer, men just
nu är det skräpväder för min hobby.

Att åka till stranden och flyga hang då vinden ligger
på 8 – 10 m/sek, det är inget nöje.

Är sedan vinden interfolierad av regnskurar, då blir
det tungt att stå på kanten.

Det är klart jag längtar efter indiansommar med bra
solinstrålning, som drar igång termiken, därmed
möjliggörande mitt termikflygande.

Vi kan inte göra annat än vänta på att jetströmmen
ändrar sitt läge, så lågtrycksbanorna förändras.

Ett högtryck med sitt centrum över norra Skandinavien
hade varit perfekt. Det hade gett oss nordliga till
nordvästliga vindar, som vi vill ha då vi hangflyger
på Hovs Hallar.

Men dåligt flygväder hindrar mig inte för mina dagliga
promenader vid havet.

Jag gick min vanliga runda från Lagaoset till parkeringen
vid Tönnersa Strand och sedan genom skogen tillbaka
till bilparkeringen.

Jag upplever  alltid något under promenaden och
kommer hem med nyformaterat minne i hjärnan.

Det känns så i alla fall…man kommer hem full av
energi !

Jag tog lite bilder som beskriver ögonblick från
mitt spankulerande.

 

 

Vitkindade gäss kom i stora mängder.

De har blivit allt mer allmänt  förekommande.

En tall som tagit stryk i den eviga vinden och till slut givit upp.
Hyfsad bild tycker jag…

Landskapet är helt dominerat av vinden från havet…

…och här säger en torr tall “Kom i min famn” !

Lite trollskog

Man förväntar sig en John Bauertomte i det intensivt gröna…

I strandskogen finner du gamla sanddyner sen tiden då området var skogfritt.

Min promenadväg…härlig.

Jag tröttnar aldrig på havet och dess dynamik !

Det finns inte två vågor, som är identiska !

Inga modellflygare vid kanten…eller människor på den långa stranden

…däremot några strandskator som provianterade inför resan söderut.

Strandskatan måste luta sig mot vinden för att hålla balansen.

Här ser du vindriktningen

 

Nu lättar vi…

 

Fotografer man strandskator i luften, tycker jag, att det
i regel blir fina bilder på grund av fåglarnas teckning.

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL XV

 

 

 

 

 

Här kommer mina sista bilder från Falkenberg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa bilder blev “över”. men de kan ha sitt intresse oxå.

Jag har publicerat mer än 500 bilder på min blogg från
årets tävling med klassiska bilar och det får räcka !

Det tar ju lite tid att fotografera, editera och göra 15
poster på bloggen. Men jag vet att bilderna uppskattas
det är därför jag gör det.

Det är också så,  att jag känner det som en kulturgärning
att dokumentara gårdagens motorsport. Du vet ju,  att
tiden gå så fort.

Tiden tycker jag går lika fort, som om man satt på en
bänk vid en station och ser ett tågsätt med många vagnar
ånga förbi. Det kan tyckas oändligt långt, men plötsligt,
innan man vet ordet av,  försvinner sista vagnens röda ljus
i fjärran i.Så tycks livet vara också…

Än en gång, vill du ha nån bild så maila mig.
Du kan lägga en kommentar, så får jag din mailadress.

Vi ses väl nästa år i Falkenberg ?

 

Ford Anglia

Stort och litet nät.

Ett landskap som jag tycker påminner om Hessen i Tyskland.

Banan och dess publikområden ger mig associationer till Goodwood i England.

Nästan lite parkkänsla…

Publiken kan se banan väldigt bra.

En hare tar det säkra före det osäkra…

…och sätter full fart…

…över banan !

Man behöver inte trängas.

 

En del människor kan gå genom eld och rök bara för att kunna se på en tävling gratis.
Snålheten känner inga gränser. Man bygger flervånings utkikstorn för att slippa betala
inträdet. Som denna skapelse vid Nyhemskurvan. Den ser ut som en miniatyrupplaga
av Lars Wilks skulptur Nimis vid Kullaberg.  Ett monument över snålheten !

Flaggvakterna vid Nyhemskurvan i motljus med contrails i skyn och en blek sol.

Jag avslutar med lite vacker natur…

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL XIV

 

 

 

 

Formel Vee

 

 

 

 

 

Formel Vee fältet var nog det största på tävlingen,
vilket säger mig att det är en populär klass och kanske…
reltivt billig att utöva.

Jag minns tidigt 70-tal med dessa bilar, som kom lite
i bakvattnet efter F3 i Sverige. F3 i Sverige hade sin storhet
under slutet av 60-talet fram till mitten av 70-talet.
Man jämförde ju alltid formelbilarna med varandra.

Formel Vee tyckte vi var lite mjäkigt.
Sen kom något som hetter Super Vee och då blev det lite
roligare, då dessa bilar hade bättre prestanda.

Jag kunde inte fotografer alla bilar,  men här kommer
några,
som kanske visar vad klassen Formel Vee kan
åstadkomma.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beach Car…tycker den liknar ett badkar med en torkställning för handdukar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL XIII

 

 

 

 

Monopostobilar

 

 

Här kommer bilder på formelbilar av olika klasser.
Fråga inte mig hur man skiljer de åt…

Ja, jag kan ju se vilka som är riktigt gamla, men resten…

Bilderna får tala mer än mina kommentarer.Hoppas jag…

Det blir bäst så !

Häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL XII

 

 

 

Fiat…tvåtaktsrök och DKW…

 

 

 

 

 

Det riktiga nostalgisvepet måste vara denna klass med små
guppande Fiat, rykande Saabar och en DKW.

Jag vet inte varför, men jag har alltid hejat på Fiat Abarth.
Den ser utsom en liten bubbla som lite grand bugande på
rakorna tar sig
runt banan.
Men förled dig inte, den är snabb !

Som jag skrev förut, så var Olof Wijks Fiat Abarth en av
mina favoriter på banorna under 70-talet.

Han slog oftast hundkojorna…

Saab tvåtakt, finns dessa rykande och otroligt varvande
bilar någonstans förankrade i den svenska folksjälen ?

Att få se dessa bilar i fint skick och med max trimmade
motorer är en upplevelse för ögat, örat och luktsinnet.

Då jag ser en Saab passera kurvan framför mig på tre
hjul, då erfar jag mycket eufori !

Det är lite back to basics bland dagens aerodynamik
elektronik, DRS och rattpaddlar…

På en Saab…där har man en rattväxel ! Precis som
på min faders bil !

Vi som hade lyckan att vara åskådare på 60-talet
glömmer ju inte den färgstarke Picko Troberg med
sin hundkoja…han tycktes ibland vara oslagbar.

En annan deltagare var en 1000 cc DKW Junior.
Ett ganska
märkligt namn på en bil;
Deutsche Kraft Wagen, alltså
i lite fri översättning
Tysk motor vagn.

Körde inte Sigurd Isacsson en sådan bland annat
på Skarpnäck under tidigt 60-tal ?

Den bilen,  som vi såg i Falkenberg,  lade väl inte
direkt
däckgummi i asfalten, men det viktiga är ju,
att
föraren deltog och hade roligt !

Å nu kommer lite bilder på ditt och datt !

Sätt dig tillrätta !

 

Trångt vid ingången till  Nyhemskurvan…det gäller att utnyttja curben…

Ge mig för en Saab ? Aldrig !

Gröna bilar och grönt ljus…just nail the throttle !

De två bilar som redan på 60-talet var antagonister på banorna.

En inte helt vanlig racerbil, Austin A 40…tror jag.
Han som har lyckan att sitta bakom ratten ska vara
Peter Svensson. Lycklige man !
Saab rules !

DKW Junior med sin pilot Per Hågeman.

En norsk gutt med sin vackra Fiat Abarth balanserande på gränsen i kurvan.
Snyggt lackad bil som fångar ögat ! Netop !

En 3-hjulig Saab.

Fiat…som äger Ferrari….

BMC och Saab på 6 hjul genom Nyhemskurvan.

Vem kunde tro detta ? DKW Junior 1000 cc smattrar på.

Fiaten ryker lite…ventilstyrningarna ?

En odödlig bil…som nytillverkas, fast den nya  ser ut som en frukostbulle nu…

En Saab far förbi det böljande halländska kustlandskapet.Då jag var en ung människa, hade Saab Sportarna, om ägaren
skulle vara
en man av värld,  en läderrem som säkrade motorhuven.
Jag frågar mig mot vad ?

3 Saabar på gränsen…

 

Hundkoja som lite diskret lyfter på höger bakhjul…

Man kör så det ryker

Tvekampen.

Redan 1965 kunde man se Hundkojan lyfta
bakhjulet i Lito-kurvan på Ring Knutstorp…
Usch,  vad gammal man blivit…men vad är alternativet ?

 

Var formgivaren fått inspiration ? Tja USA-bilars fenor kanske.

Tjusiga bilar !

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL XI

 

 

 

 

 

 

Jag kallar dessa bilar,

för racersportvagnar…

 

                                          

 

 

 

 

För mig som inte vet så mycket, kan det vara förvirrande
med alla indelningar i klasser och underklasser.

Du som kan racing har inga problem, men majoriteten
av publiken kan känna viss förvirring…

För oss som äldre…så kopplar vi dagens racing med klassiska
bilar till de upplevelser vi haft för 40 år sen på exempelvis
Knutsorp eller Dalsland Ring.

Oavsett av vad bilarna kallas så tog jag lite bilder.

Hoppa in i baksätet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL X

 

 

 

 

Många deltagare i denna klassen

 

 

 

 

 

 

Mazda, Elan och andra skapar tillsammans en klass,
som är rikligt företrädd i klassisk racing.

Jag ska inte orda, för jag vet,  mina besökare vill
ha bilder.

Här kommer några !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL IX

 

 

 

 

 

…undrar om Jay Lenno har en Sonett i sitt garage ?

 

 

 

 

 

 

 

Nä, det tror jag inte, då det är en ganska sällsynt bil.
Jag vet inte , om Saab tillverkade den som ett svar på
P 1800, vilket var en mycket vacker bil.

Tänk dig P 1800 av i dag med en modern motor och
nytt säkerhetstänkande…Skulle den sälja ?

Saabs, ska vi kalla det fula ankunge, Sonett är väl inte
direkt det som man går och drömmer om. Jag minns ,
då de
första kom på gatan. Sportbil med en rykande
tvåtaktsmotor ?

Nä, det var nog inget.

Men turligt nog finns det entusiaster,  som vårdar och
förvaltar
sina Sonetter med öm och varm hand.
Det gör,  att vi fortfarande
kan se bilarna på en bana.

Läs här om historien om Saab Sonett.

På Falkenberg Classic hade vi två Sonetter. En med 2-taktsmotorn
och en med V-4 motorn.

Jag tog några bilder på en bil,  man inte möter varje dag i trafiken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC 2019 DEL VIII

 

 

 

 

Nu är det dags för lite muller.

 

 

 

 

 

 

 

För många år sedan hade vi något, som väl hette Camaro Cup
på banorna i Sverige.

Det var  häftigt. Varför ? Jo stora bilar, muller från motorerna
som kändes rent fysiskt hos åskådaren. Förare med starka
personligheter och begynnande stallprofessionalism.

Det var mycket populärt hos publiken, däför dessa bilar
symboliserade “Brute Force”. Dessa stora bilar med 600 hp
var inte lättkörda. Det var svårt att få ner kraften till banan
och de sladdade i kurvorna !

Nu…kör man oxå V 8 motorer. Men inte så mycket hp i
motorn och framför allt, det låter inget om bilarna.
Ja, jag förstår miljökraven och att man måste inordna sig.

Men dessa bilar skapar i alla fall aningen av en känsla,
från den tid då allt begav sig.

Det är nog en av de populärare klassiska avdelningarna
på en tävlingsdag.

Här kommer några ögonblick från klassens tävlingar
i Falkenberg.

Knyt fast dig och häng med några varv !

Ännu en gång, vill du ha bild i fullt format, så maila mig
så kommer det kostnadsfritt. (Denna gången)…

Jag lägger inga okunniga kommentarer under bilderna,
för jag vet,  att du som besökare har kunskapen, att se
vad det bilden föreställer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mustang…men var är hästen i fronten ?

 

 

 

När jag ser lackeringen,  kommer jag omedelbart att
tänka på Gulf-teamet på Le Mans under 1970-talet.

Roligt att se denna Ford Galaxie slingra sig igenom kurvan med häftig
bakhjulssladd överstyrd som den var, då den var satt under press.

 

 

Se på  intrycket denna bil ger åskådaren…
Den tycks vara lackerad ungefär som en reklamskylt på ett landsortstivoli
…inget
genomtänkt budskap direkt….utan mera lite åt var och en…

Se sedan på denna bil. Mera genomtänkt och bilen ger ett budskap.
Det tycker i alla fall jag. Fast jag är ju ingen reklamman…

 

Vem gillar inte en Pontiac Trans Am ???

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL VII

 

 

 

Volvo är väl alltid Volvo eller ?

 

 

 

 

Alla i min ålder känner väl nostalgins vågor skölja över ryggen,
då vi ser en Volvo Amazon på en tävlingsbana.

Jag tror inte,  det finns något,  som symboliserar bilåldern
för oss som fyllt 70 mer än en Amazon.

Det verkar,  som vi alla haft en eller flera.

Jag hade tre stycken. En B16B, en 122 och slutligen min pärla
en californiavit 123 GT.

Som jag modifierade,  så gott det sig göras för dåvarande
bilprovningen.

Ombyggd fram och bakvagn, sänkt och nya dämpare och fjädrar,
motor borrad, ökad kompression,  häftig Iskendrian kamaxel,
dubbla Weber 40:ior, nytt egetbyggt avgassystem med extraktorrör
, liten Abarthljuddämpare, ombyggd instrumentbräda och flyttad
växelspak m m.
Tyvärr slutade den sitt liv mot en lastbil, som körde mot rött
ljus i en korsning.

Men vi kan fortfarande se vassa Amazoner på Classic racing,
vilket släcker vår törst efter insugningsljudet på en B18/B20-motor !

Här kommer lite bilder !

Åk med mig bakåt vägen…

 

 

 

Amazon på gränsen  i kurvan..

Precis samma lackering hade jag. Californiavit och mattsvart huv…

 

 

 

 

 

 

Cortina…jag hade en röd Lotus Cortina…men jag gillade den aldrig helt.
Det verkade vara en bil, som man skulle vaxa och polera , inte köra med…

Marcos

P 1800. Jag skulle vilja ha en sådan med en Toyota Supra motor.

 

Jag hade en 142:a, som var så rostig,  att framskärmarna fladdrade som vingar,  då jag körde…
När jag sålde,  den vågade jag inte stänga av motorn, som bara gick på 3 cylindrar, vilket
medförde,  att då motorn stod och hoppade på 3 cylindrar,  flaxade skärmarna som på en
kaja som ska  försöka lyfta…

 

Klart en Volvo kör i från en Alfa Romeo.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL VI

 

 

 

 

 

Nu blir det något radikalt…
och lite annat…

 

 

 

 

Radical Sportscars är en engelsk biltillverkare.

I Falkenberg fanns det relativ många som tävlade med
dessa bilarna.

Intryck på mig…något mellan formelbil och som det hette
förr racersportvagnsklass.

Jag blev inte jätteimponerad som publik, men de är säkert
trevliga och spännande att köra.

Här är lite bilder. Hoppas de beskriver lite om denna klass.

 

 

 

Om jag ska vara ärlig…det liknar varken fågel eller fisk…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC 2019 DEL V

 

 

 

 

Det som för mig liknar Formula 2 och Formula 3…

 

 

 

 

…därför det finns ju så många olika klasser, vilket ställer
till det för oss som inte vet så mycket.

Det är dilemmat för motorsporten, om man vill vara en
publikvänlig sport, denna indelning i alla sorts klasser.

Kunde man inte ha EN klass med monopostobilar exklusive
Formel V ?

Formel V är en stor klass, så de kan ha en egenklass.

Jag tog lite bilder på det, som jag tyckte hade släktskap
med gamla F2 och F3.

F3 skapar för mig nostalgiska hågkomster,  då vi hade riktigt
duktiga förare. Naturligtvis Ronnie i sin Techno med en motor
från bröderna Nova i Italien. Reine med sin Chevron också
med en
Novamotor. Torsten Palm, Conny Andersson och
icke minst
Ulf Svensson som var agent för Brabham.

Vem minns inte Brabham BT 18 eller Brabham BT 24  med sitt
typiska insugningsljud, då man släppte gasen ?

En förare som visade,  att han inte bara kunde köra Saab
snabbt i skogen,  utan som även
kunde ratta sin Brabham
BT 28,  var Stig Blomqvist. En osedvanlig förarbegåvning.

Japp, dessa tider återkommer aldrig, men det var storhetstiden
för svensk Formula 3 racing.

Nu ser vi på bilder från Falkenberg på bildeer som har lite berörings-
punkter med de äldre F2 och F3 bilarna.

Buckle upp and stay fokused !

 

en March årsmodell 1981 Formula 2 chassie.

En F2 bil från 1978. Det vill säga samma år som Ronnie Peterson blev påkörd av James Hunt
som hade blivit trängd av Ricardo Patrese på Monza, vilket orsakade den svenska förarens död.
March lyckades aldrig med att bygga en riktigt bra Formula 1 bil. Att de ändå placerade sig
berodde på föraren. Vissa av deras F1 bilar var milt sagt fiaskon. De lyckades bättre
i Formel 2, där Ronnie överlägset sopade hem EM 1971 med en March 712.

En reminiscens från 70-talet…

Klumpen på sidan av motorn är en strypning av insuget.
Men det största “felet” nu, det tycker jag är att man måste ha ljuddämpare !!!

Här ett exempel på nyfunnen aerodynamik för monopostobilar.
Man bygger ut golvet,  så det sitter lågt, för att förhindra att luft
läcker in under bilen. Under bilen vill man ha hög lufthastighet
som lämnar bilens bakre del via en diffusor. Hög hastighet
på luften ger lägre tryck och alltså sugs bilen mot marken
och du kan svänga snabbare i kurvorna.

Jag vet inte,  om fonterna på bilen ska anknyta till,  att den blivit framtagen
med datorhjälp ?
Däremot vet jag,  de som konstruerade bilen; Max Mosley,
Alan Rees, Graham Coaker och Robin Herd

 

Jag tycker den ser snygg ut. If it looks good, it drives good…
för att travestera Kelly Johnson vid Lockheeds Skunkworks.

Den blå bilen, varför ska den köra ihop med monoposto ?

Denna bilden berättar lite om miljön Classic Racing möts av i Falkenberg.

Hart Power. En mycket duktig motorbyggare var Brian Hart.
Han var känd för att bygga de bästa F2 motorerna .
Hans firma lever vidare än i dag.

Varför en vit katt bland hermelinerna ?

En del piloter kunde ta svängen med kontrollerbar 4 hjulsdrifting.

 

Close racing… Falkenberg Classic Racing 2019

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL IV

 

 

 

 

Nu blir det tävlingsbilder !

 

 

 

 

 

Att plåta tävlingsbilar är inte lätt, såvida du inte
är ackrediterad pressfotograf.

Det betyder jag är hänvisad till publikplats för att
få till det med bilder.

Så att välja plats är inte lätt. Jag vill ha en plats, där
jag har god överblick av banan. Jag vill ha en bra bakgrund
som inte stör objektet,  jag ska plåta.

För egen del valde jag “Nyhemskurvan” eftersom den platsen
ger mig möjligheter att komma nära, det jag vill plåta.

Nackdelen kan vara,  att det är svårt att fotografera enligt
modellen “Medsvepning” för att få bilen skarp och omgivningen
suddig, vilket är till,  för att skapa ett intryck av hastighet.

De flesta bilderna tog jag med 1/5000 sekund spot on.
Men jag tog oxå ett antal svepbilder. Det ser du,  om du kollar
mina bilder.

Många av bilderna är tagna med normaloptik, det finns ingen
anledning att använda zoom på dessa korta avstånd.

Bättre att plåta enkelt. Det blir bäst kvalitet.

Bilderna har jag försökt indela,  så gott det går. Alltså, det är min,
den okunniges, sortering…men det viktiga är ju bilder !

Jag kommer att lägga upp en post varje dag. Sammanlagt
blir det ca 5-6 poster med bilar i aktion.

Om någon skulle vilja ha en bild i fullt format så maila mig,
jag skickar  den free of charge. Denna gången…

Min mailadress finner du,  om du klickar HÄR

Nu kör vi igång !

Jag börjar med Austin A 35, som jag tror var publikfavoriten.
En osannolik anakronism, som ger i alla fall mig associationer
till Kalle Ankas bil…som finns som ingressbild längst upp.

 

Tobias Svanberg heter den stolte ägaren.

Fighting face…vem har inte det ? Visst är bilen snygg !

Skulle jag välja att få köra denna Austin eller en Lamborghini… …då hade det blivit engelsk kvalitet…

“Power and precision” !! 

Här passerar Tobias färgvallen…

Karossdesign av…vilken italienske designer ?

Nu står vi på !

Det gäller att lätta på gasen med en så potent
räserbil, då det är en Safety Car på banan !
Denna räserbil är en prydnad för vilket bana som helst.
Monza, Hockenheim, Brands Hatch, Suzuka…you name it !

Jag tror inte Tobias är skrockfull…

Han känner sin bils potential !

Då jag ser Tobias Austin,  kommer jag att tänka på,  de kakor som
kallas “Dammsugare”….
De är ju klädda med grön marsipan…
dock inte denna bil…fast tänk om ?
  

       Nu går det riktigt fort…kanske han kopplat in DRS-paketet ??
    

Här susar Tobias A 35 förbi en konkurrent i hi speed !
Även om konkurrenten stod stilla på grund av problem,
så är en omkörning en omkörning !

Hej då medtävlare…synd att ni bara får se  min bil bakifrån…

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL III

 

 

 

 

 

Troligtvis de sista statiska bilderna

från Falkenberg Classic Racing 2019

 

 

 

Här får du de sista bilderna,  jag tog under mina promenader
i depån.

Jag har många, men jag inte publicera allt.

Jag har med bilder på,  vill jag påstå,  publikens favoritbil,
en Austin A35, som grönlackad pilade runt falkenbergsbanan
som en liten bakelse av grön marsipan.

Bara att se denna något anakronistiska bil på banan, är ett
bevis på,  att allt är möjligt i motorsport…nästan i alla fall.

Denna lilla gröna bil med sina runda former ger mig lite
Walt Disney vibrationer..
Denna bil skulle kunna förekomma i en Kalle Anka tidning…?
Den hade där gett precis rätt intryck i seriernas värld.

Jag säger inte detta som något nedlåtande,  utan det är ett
intryck,  jag erfar.

Förresten en kuggfråga…

Vilket bilnummer har Kalle Ankas bil i seriernas Ankeborg ?
Ditt svar är helt korrekt. Den har nummer 313.

Du kan sortera in bilnumret i din hjärna under avdelningen
“Onödigt Vetande”.

Den kommer troligtvis… aldrig att vinna, men den sprider
glädje och gör fin propaganda för den finaste arten av motorsport,

vilket ger glädje åt åskådaren.

Heder åt bilens ägare och förare Tobias Svanberg !

Här blir det bilder.

 

 

En Austin A 35 fighting face. Bäva månde konkurrenterna !

Inte direkt Pinifarina som har haft hand om designen…

Kanske inte en tiger i tanken, men en tank i kofferten i alla fall.

Hade jag varit miljardär,  skulle jag sponsrat ägaren,  med vad
som krävdes för att krama ut absolut max ur denna motor !

Snygg logo i alla fall. Googla om den så får du information om dess utseende.

Ja, nu står det T 41018 på regskylten. Jag tycker Tobias ska göra en ny,
där det står     313
ANKEBORG

Vem kunde ana runt 1962 att denna osannolika design
skulle köra klassiska lopp 60 år senare ?

Den berömda lutande bakrutan. Undrar hur smutsig den blev under regnväder,
eftersom rotorn bakom kanten torde föra skiten rakt mot bakrutan.

Lars Göran begrundar sina bilar…

Lola Mk III

Så här borde Formula I sett ut. Mera omkörningar
mindre elektronik och aerodynamik.

Förgaseriet

Instrument man har nytta av.

Kolla bladfjädern ! Som min morfars gamla vagn…

En SWEBE Cooper. En klenod.

Vattenpump ?

Jämför denna ratt med det som används i dag…

Cooper T 52

Rejäla doningar. Detta är inte beräknat med CAD/CAM.

Cooper ett klassiskt namn inom motorsport. Fast det första jag kopplar
det
till är boxning…till Henry Cooper, som var känd för att ha
boxningsringarnas
absolut sköraste ögonbryn. Han boxade till hög ålder,
men till slut
lämnade han ringen och denna värld för gott 2011.

Ganska spartanskt.

John Cooper byggde förutom bilar, motorer också egna växellådor.

Tänk att få ratta denna bilen….

 

BMC

Mycket och komplicerad mekanik.

Min favorit nummer två. DKW Junior. DKW = Deutsche Kraft Wagen.

Kolla generatorns placering, fläkt och kylare.
Ganska innovativt.

Man kan väl säga att den hade ett avantgardistiskt utseende då den kom.

Framvagn. Jag tycker om att se, hur man löser problemet i framänden rent tekniskt.

Som du ser här så är det annan utformning på bärarmarna.
Pressad plåt i stället för de vanliga Y-armarna i rör.

 

Föraren ställer in hjulvinklarna, så den ska bli lättkörd.
Jag får lite Lotus 49 vibbar då jag ser bilden…

Du ser instrumentet där bak för att ställa in vinklarna.

Merlyn kunde i alla fall göra snygga inredningar…

Ser du ett H där bak ? Hewland växellåda.

Novamotor. Där Ronnie Peterson köpte motorer till sin Techno F3.
En perfekt kombination. Vi som var med och såg honom köra,
förundrade oss över,  att motorn kunde varva så mycket med sina
stötstänger…

Härlig bil. Fiat Abarth 1000 cc. 45 år sen den kom…minst.

Snyggt motorrum utan plotter.

Delar av depån söndagmorgon.

Austin Healey  SpriteMk II. För oss som inte kunde köpa
den stora med en rak 6-cylindrig motor.

Det ser lite avigt ut med denna höga störtbåge…på en Formula V.

Denna bilen lackad i Gulfs racingfärg…

…liksom denna Mustangen.

Själva verket…

Depågatan Falkenberg. Minns förr på tävlingarna…Svindyr depåbiljett
för att få gå där.
Men verkligheten kom ifatt bilsporten tack vare konkurrens
från all media.
En annat fjanteri jag minns med avsmak…var att man
mitt under tävlingen höll en paus på minst en halv timma!!!
för att publiken
skulle köpa korv . Jag vill inte betala för en paus, jag vill se tävlingar !

Då avser jag de tävlingar,  som gick slutet av 60-talet till slutet av 70-talet.

Vem minns inte detta märke ? Minimarcos till exempel ?

Denna bilen misstar man sig inte på.

Inte direkt Motorhomes som på Formula I tävlingar.
men det går i alla fall.

RPB = Racing Plast Burträsk.

Snart så…Göran !

Den här gången ska jag ta konkurrenterna !

Full fart i depån inför loppet.

Reynard växellåda.

Ingen kevlar eller kolfiber här inte…

Du ser…rejäla knutkors på drivaxlarna.

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC 2019 BILDER DEL II

 

 

 

 

 

…å här blir det mer bilder från depån.

 

 

 

Jag presenterar mera bilder från depå och publikområden med
detta inlägg.

Att gå runt i depån är en upplevelse. Här får jag se fina bilar,
kärleksfullt hållna i skick av entusiaster. Jag får träffa
människor som är hängivna motorsport och speciellt då
Classic Racing.

Så mycket kunskap och erfarenhet det finns ! Jag hoppas
innerligt,  att denna kunskap kan föras vidare till nästa
generation racerförare !

Mina kommentarer under bilderna ska du se som en
okunniges små reflexioner. Ta de inte för allvarligt !
Rätta mig gärna om jag talar i nattmössan !

 

Nog med prat, nu blir det bilder så buckle up !

 

 

 

Det kan nog inte vara bättre !

The prancing horse gör ett språng !

BMC Cooper

Att få dessa förgasare att fungera tillsammans…ingen lätt inställning.

 

En 70-tals monoposto…

En vacker SAAB och är den från vårt grannland Finland ?

SAAB Sport. Många grabbars drömbil 1965…

En sådan vacker inredning ! Vem minns inte ratten ?
Jag minns den efter att ha hållt i några träflisor och krokiga aluminiumbitar,
då jag planterade
en SAAB Sport in i en buxbomshäck 1966…

Allt perfekt.

Jämför denna anblicken av motorrummet med en bil av idag….

Saaben fäller upp huven och säger “Goddag”!

Jag bara gillar denna lilla loppa ...

…med dess kraftpaket ?

Jag får sympati för denna bilen då jag ser den på banan .

En förarlegend och mekaniker specialiserad på Fiat Abarth;
Mr Jerry Davis,  sen många år hemmahörande i Halmstad.

Fiat Abarth. Numera återuppstånden och produceras igen.

Jag minns Olof Wijks Fiat Abarth då han spöade Hundkojorna !
Abarthen rörde sig på ett speciellt sätt. Den lufsade sig framåt
på banan lite grann som en småspringande elefant…

Så sant…

Saab herrgårdsvagn. En som det sas, en riktig ” bonnabil”…

Dessa foton visar i någon mån…

…för oss okunniga hur en framvagn är konstruerad.

SAAB 96. Undrar hur mycket en Saab tvåtaktare tillåts varva ?
Jag menar, det finns ju inga ventiler som kan rida ?

Austin A40 Futura. Hur kunde man sälja en sådan bil vid denna tid ?
Jag minns en kompis som i början av 70-talet köpte en Austin Princess.
Han sa,  att om man kallade det en dålig bil, hade det varit ett beröm
utan gräns !

Är detta Göran Tjärnlunds RPB ?

Paulina har i alla fall en kvinnlig färg på sin racerbil…

“Hur ska jag få ihop detta” ?

En klassisk Mustang målad i Gulf Racing färger.

     Ford Vinglia…som den lite styggt kallades.Berämd för sin lutande bakruta.

En liten episod, då jag som grön lastbilschaufför skulle backa min
lastbil efter att ha lossat gods till systembolaget  på en gata i Helsingborg,
för jag skulle kunna
komma ut. Jag kollade backspeglar och jag kollade
spegelbilden i affärens
stora skyltfönster att allt var klart. Jag  backade
3 meter och hör ett krasande
ljud bakom min lastbil. Då jag kollade
backspegeln stod en äldre dam och
pekade på något. Jag hoppade ut och
märkte till min förskräckelse, att jag
backat av  taket i stort sett,  på en
Ford Anglia med lutande bakruta.

Lyckligtvis inga personskador. Föraren hade kört in sin bil   under
överhänget på lastbilen, då det var ont om plats ! Lastbilen hade inget skydd
mot underkörning då, 1965.

Det tragiska var att den stackars ägaren till Anglian just hade köpt den
och var
ute på en invigningstur.

Ingan blev skadad, vilket jag var tacksam för. Jag tror åkaren gjorde upp
i godo med
den stackars mannen med sin Ford Anglia.

Fiat äger Ferrari !

Merlyn, som jag minns sen sent 60-tal som F3 bil.

Princip för en bakhjulsupphängning.

Drivlinan; Motor, koppling, diff och växellåda.

Vem har inte kört Amazon bland oss som är 70 år unga ?
Jag  hade ett antal 122 S och min sista var en 1968 Amazon
123 GT som var californiavit i sin elegans.

4 cylindrig stötstångsmotor ca 1000 cc.

Conny Abrahamsson Ford Escort. Denna lackering såg
jag sist på Picko Trobergs Camaro 70-talet.

Cooper S, på sitt sätt min ungdoms drömbil. Eller ännu hellre en Cooper SS !

 

 

Den snyggaste Alfa Romeon.

Det bästa med Alfa…motorn och växellådan.
Rosten får man som en fri bonus…

En tidig logga för Saab.

Här två sällsynta bilar. En Sonett med fyrtaktsmotor…

…och en Sonett med tvåtaktsmotor.

Vem känner inte igen detta motorrum ?

…Volvo B18/20

Insugningstrattarna till Volvon. Varför avskärmning ?
Ja,  ska jag som okunnig gissa,  är det  kanske för att förhindra
att varm luft ska sugas in i motorn. Med sval luft får du bättre
fyllnadsgrad vilket ger mer power.

Luftutsläpp kylare på en formelbil. Vet du om att
utsläppet ska vara 3 gånger större än insläppet ?

Det är för att få venturieffekt och förbättra kyleffekten
på motorn. Har du tvärtemot, stort insläpp och litet utsläpp
får du luft,  som stannar upp och packar sig.

Förresten, om du inte använder glykol eller liknande i
kylarvätskan, så kommer något som heter “Sideneffekt” att
uppträda.

Det betyder att heta väggar i motorn som ska kylas kommer
att beläggas med massor av små luftblåsor på mantelytorna
och vi vet,  att luft är den bästa isolatorn. Alltså blir det dålig
kylning.

Det viktigaste att blanda i kylarvätskan, är ett medel som
eliminerar ytspänningen. Flygmotorer under WW11 hade
glykol i kylaren av just det skälet. Inte för man var rädd,
motorn skulle frysa i första hand.
Såedemede.

 

 

 

Det kommer mer från depån !

 

 

 

 

Kategorier
Motorsport

FALKENBERG CLASSIC RACING 2019 DEL I

 

 

 

 

 

Bilder klassiska racerbilar Falkenberg 2019

 

 

 

 

 

 

 

 

Motorsportens enda tillställning som jag vill delta i
som åskådare, det är Falkenberg Classical, vilken
avhålls varje år i september på Falkenbergs Motorbana.

Träffen, jo jag kallar det en träff, även om det är tävling i
botten är mycket trivsam och har i sig en stämning, som
gör, att man gärna åker dit.

Att spankulera i depån och prata med förare och mekar,
som i regel är av stadgad ålder,  är intressant och man finner,
att man har många gemensamma beröringspunkter och
upplevelser.

Bilarna man tävlar med är i stort 1930 – 2000…ungefär.

Du blir förvånad, om du ser,  hur man kör med dessa dyrgripar…
En 1960 års formelbil kan betinga ett värde på 1.000.000 kr !

Men oavsett det så kör man,  så det glöder !

Jag kommer att presentera ett par inlägg med statiska bilder,
alltså bilder från depå och allmänt och därefter 3-4 inlägg
med tävlingsbilder
från Falkenberg Classic 2019.

Bilderna har jag tagit ur den okunniges perspektiv.
Det vill
säga,  jag vill bilderna ska vara beskrivande och förklarande.

Kommentarer under bilderna är mest mina kuriosaanmärkningar,
för jag vet,  att mina besökare besitter oändlig kunskap
om dessa bilar…

Jag tog en stor mängd bilder och mitt problem var att
sovra
i materialet.

Som  vanligt om någon vill ha någon ha bild eller bilder
i full size,
maila mig så skickar jag free of charge.

Kommentarer och rättelser tar jag emot med glädje.
Längst ner på sidan finner du: “Leave a comment”.
Klicka där så kan du kommentera !

Min kontaktinfo finner du här.

Nu kör vi igång med bilder !

 

90 år en respektabel ålder. Lika gammal var racerföraren
Erik Berger,  då han körde på denna banan med sin Escort !

Denna Formula Junior har väl ett värde som motsvarar två nya Volvo personvagnar…
Så här ska en riktig racerbil se ut. Inga vingar, spoilers eller ducts !

Växelspak i en formelbil från ca 1960…inga rattpaddlar här inte.

En formelbil från tidigt 60-tal. Kolla bladfjädern  !

L-G Sjöbergs backspeglar som håller koll,  på de som är bakom….

Kan tänka mig att stagen till bakvagnsupphängningen
inte kan köpas på Biltema…

Just…L-G Sjöbergs bil.

 

En ung pojk som kör sina racerbilar, Lars Göran Sjöberg,
 Swebe Cooper och  Cooper T 59.

Nu kommer ett antal motorrum till beskådning.

 

Y-länkarmar i pressad plåt ?

Jag gillar motorns gröna färg. Klassiskt

Marcos en vacker bil med tidlöst utseende.

Det finns mycket professionalism i Classic Racing…
…vem var kommer  alla pengar från…?

Austin Healy. 3 dubbelportade förgasare. Dyr mekanik.

Det är inte billigt att köra klassisk racing …

…men är du entusiast är du beredd att försaka annat för din hobby !
Det är väl det som skiljer en Slacker från en Doer ?

Formel V. Med en VW-motor som kraftkälla.

Föraren har tagit sig en stund för inre samling och kontemplation innan racet.

Jaha…så ser det ut där fram på en monopostobil.

Grundläggande instrument. Viktigaste kanske oljetryck.

Björn Davidsson studerar och grunnar på sin Pontiac TransAm.

Den effektfullaste lackeringen…

Mattsvart lackering och fenixröda dekaler.
Perfekt kombination för att väcka uppmärksamhet.

Luftutsläpp från bakre hjulhus. Undrar hur det påverkar turbulensen/laminära
strömningen bakom bilen ?

Luftutsläppet kommer att sugas upp mot  spoilern eftersom trycket där är lågt
och då kan man misstänka,  att vingens funktion och effektivitet påverkas negativt.

Har man airducts och diffusers under bilen blir det ytterligare komplicerat då
utloppet från dessa med dess relativt höga lufthastighet (Venturieffekt) kan
störa strömningen under  bakvingen och orsaka turbulens .

Men innovatörerna har kört en simulation i datorn och fått mätvärden från
vindtunnelförsök, så jag pratar väl i nattmössan.

Fördelen med  spoilers för utsläppsluft enligt ovan, är att det kan minska det
inducerade motståndet på bakvingen. Inducerat motstånd eller lyftkraftsmotstånd
är priset du betalar för att skapa lyftkraft. Motstånd, Cd kostar energi och ska betalas
med mer power från motorn.

Att komma ihåg är,  att en bakvinge förändrar passerande  lufts riktning.
Man kan se det tydligt då en F1 bil kör i regnväder. Då syns hur vingen riktar
om den passerande luften uppåt.

Det är Newtons lag som regerar, vilket gör att  bilen presssas i  motsatt riktning,
det vill  säga nedåt.

Porsche är ju alltid Porsche…

Ganska attraktiv utformning av nosen på bilen.

Ja på 70-talet skulle bilarna i aerodynamiskt avseende se ut så här.

Allt i ett om man är i bilsportbranschen.

Försäljare som säljer nödigt och onödigt…

Denne gossen hade kört från Aachen i Tyskland för att sälja sina böcker och dekaler.

Man kanske skulle sätta i en sådan motor i sin Golf…

Är detta en Ginetta ? Bilen har nog en BMW motor enligt frontmärket.

AC Cobra. Om det är en original…värd en förmögenhet.

En bil som man var sugen på i ungdomens glada dagar.
Men jag  fick hålla tillgodo med min californiavita Amazon 123 GT.

Det blir lite skav mellan bilarna, som synes.

Är du sugen, så varför inte börja  med en “Grålle”.

Denna bilden är på sitt sätt för mig unik. Här finns två bilar,  som har samband med svenska racerförare.
Den första är en March 782, där 78 står för årsmodellen och 2
visar det är formula 2. Ronnie Peterson
omkom 1978 på Monza
i sin Lotus. Innan dess körde han March Formula 3 med en March 693 och sedan
March F2 där han blev europamästare.
Hans F1 karriär inleddes med March 701 i Monaco, där han i
sitt premiärlopp blev placerad som 7.
Bilen bakom, en Lola T 492  är ett derivat av   Lola T280, vilken Joakim Bonnier körde på Le Mans 1972.
Bonniers Lola
hade en Ford Cosworth 3 000 cc V-8 motor. Bonnier fick sladd…i hög hastighet på en
raksträcka, bilen lyfte och
for in i skogen, där den kolliderade bland annat med ett träd. Bonnier dog
omedelbart. Lolans aerodynamiska egenskaper i hög hastighet
kan man kanske idag ifrågasätta.
Man kanske till fullo då inte förstod, hur
Bernoullis Lag påverkade en bil.
Bernoullis Lag = Då hastigheten på en vätska eller gas ökar,
då sjunker trycket.

Lola T 492

Lola T 280 /1972…snart 50 år sedan…vem säger tiden går sakta ?

Du ser de väl utformade avgasrören. Som du vet, finns det
bara två sätt att öka effekten på en Otto-motor.
Det är att minska friktionen eller öka gashastigheten.

Skivorna så nära mitten som möjligt. Allt för att minska ofjädrad vikt.

Ser du förarens blick ? Vad tror du  snurrar i skallen ?

Däck på tävlingsbilar är klibbiga…minst sagt.

 

Det kommer mera så stay tuned !

Kategorier
Motorsport

OM DU ÄR INTRESSERAD AV KLASSISKA RACERBILAR…

 

 

 

 

…ska du passa på nu på lördag och söndag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till helgen avhålls i Falkenberg på motorbanan ännu en upplaga
av “Classic Racing”.

Vill du ha ditt lystmäte tillgodosett av racerbilar från 1930-talet
och framåt så är detta evenemanget  du ska besöka.

Det är en makalös upplevelse att gå runt i depån och prata med
entusiasterna om deras bilar. För oss födda runt 1950 är det en
orgie i nostalgi med Amazoner och tvåtakts Saabar !

Åk dit, du får en fin upplevelse !

Här kan informera dig.

eller här.

Jag kommer att redovisa massor av bilder från Falkenberg Classic 2019
så fort jag editerat och valt ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN FIN DAG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Jag fick min flygning till slut…

 

 

Bilden tagen på 100 m höjd från min modell.

 

I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor  i luften
med antingen min Gillette eller min Spirit.

Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera
öka till 5-7 NV.

Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel
för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från
prognoser.

Då jag anlände 0900,  hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså
var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.

Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas,  de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.

Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta
ut.

Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden.
Då märkte jag,  att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka
och utbredning. Stod jag på toppen,  blåste det 5-6 sekundmeter
i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.

Detta komplicerar det hela,  då det gäller starten. Inte
bara
topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att
även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de
omständigheter som rådde .

Eftersom topprotorn var kraftig,  pressade den kantrotorn
ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt
lyft,  dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle
vara hjälpt av kantrotorn vid starten.

Så jag monterade min Spirit,  eftersom den är snällare att
flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.

Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat
kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju
ordet Kamikaze betyder.

Startar jag på Platån,  finns det två möjligheter .
Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser
är påverkan från rotorer minst.

Så jag fick vackert vänta i startläge,  tills omständigheterna
var gynnsamma.

Alltså startade jag,  då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan.

Det sket sig. Modellen kastades åt höger,  utan att jag kunde
hålla emot med skev och sida.

Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga
skador uppstod. Mer tur än skicklighet.

Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop.
Min Spirit for som ett torrt löv,  då jag startade, men då
jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära
vinden,  som skapade ett starkt lyft.

Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta
på min flygtuva och njuta.

Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka
kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar.

Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !

I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera
en ung gråtrut,  som ville flyga rote med mig.

Efter 45 minuter i luften landade jag,  vilket du kan se
på mina bilder.

Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det
lösa sig.

Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd
och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din
höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.

För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid
ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min
Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram.
Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett
kolfiber fyrkantrör.

Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste
kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.

För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick
de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta
ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius
goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till,
om den nuvarande skulle lägga av.

Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett
mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.

Men den tar lika bra bilder,  som då den var ny. Vad som
man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två
saker:
Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen

Ifåneladdare som ger bra med ström

Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitet
kort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se
i RC-Groups mycket omfångsrika tråd om
Mobius.

Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt
spärrade hanget för den laminära vinden.

Det fick jag erfara,  då jag flög,  eftersom lyftet markant
minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.

Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom
smygande under kanten,  vilket är sämsta platsen vid
detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten
för att få lyft.

Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft,
men vände och flög västerut.

Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere
vid Segeltorp.

Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han
packat ihop och åkt hem.

Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen
och jag kunde klättra så högt jag ville.

Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell
på gräset bakom fortet.

En härlig dag lade jag till handlingarna.

Man upplever mycket, då man modellflyger !

Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.

Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder
från min goda GoPro och några bilder från min Sony
systemkamera.

Om du vill, häng med !

 

Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen
och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.

Ett mäktigt Cu Congestus.

Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?

Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg
och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den
stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.

Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.

Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.

Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor.
Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.

Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !

Landning med utnyttjande av full klaff.

Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.

Allt under kontroll hittills…

Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.

Men allt gick utan problem.

Vildnyponen perfekta att plocka nu.
Smakar mycket bättre än odlade.

Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara.
På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.

Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av  ginet.

En skärmflygare kommer kanande under kanten…

…det är ett dåligt läge…

…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.

En duvhök ? kom förbi…

eller sparvhök..tror jag

Truten som ville flyga rote…

Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?

Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi
som är riktiga modellflygare använder  sunt förnuft !

Landning bakom fortet.

Ser du stenen ?
Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.

              Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !