Här några videosnuttar upptagna med min lilla
“Mobius” actioncam.
Trots kamerans lilla fysiska format klarar den av
bra kvalitet på videon…tycker jag.
Ljudet har jag inte editerat. Orkade inte…
…då man beger sig ut för att få en stund på hanget.
Lördagen bjöd på svag västlig vind och solsken.
Som upplagt för att glida på hanget vid stranden i
Tönnersa.
Jag var startklar kl 1000 och skickade ut min Spirit
i den svaga vinden, som enligt min Stiga vindmätare,
var 1.5 m/sekund.
Inte mycket att hänga i granen, men eftersom havsvinden
är laminär, modellen lätt och hanget fint utformat, förutsatte
jag, det skulle bära modellen.
Vilket det gjorde. Men nu är det ju så att vinden är inte
konstant, utan den varierar uppåt och nedåt, som
medförde, att lyftet bitvis var dåligt.
Dock, hur dåligt eller bra vinden var, blev det 2.5 timma
i luften för mig och jag njöt varje sekund av det.
Det var härlig flygning i fint väder och vacker natur.
Som vanligt lite bilder och en videosnutt.
Allt taget med min Mobius.
Sedermera kom Anders ner med sin modell och
han var i luften då jag var på väg hem.
Häng med på min utflykt om du orkar…
Spiriten med anordning för att filma framifrån-nedåt.
Flygegenskaperna försämras inte i någon högre grad
med kameran på en pinne…
Laholmsbuktens båge avspeglas i skyn.
Min framåtfilmande kamera. Enkel fastsättning:
Ett gummiband och ett varv tejp.
start
En och annan promenerade vid stranden.
Min Spirit med vad den gör bäst, flyger !
Lyckligt landat.
Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden.
Men det var möjligheter för termik.
Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.
Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.
Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.
Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade.
Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.
Du kommer längre ner att kunna se, vad som skedde
tack vare min kamera på modellen.
Ok, jag startade flög mot vinden, som just nu var västlig
, så flygriktning i princip mot Hovs Hallar.
Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt, hände
följande med min Ava;
Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…
Under modellen fanns en stor veteåker.
Alla vet, hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …
Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt mig ner och inväntat smällen.
Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;
Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag, att modellen ändrade beteende.
Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.
Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om, hur modellen ligger i förhållande till
marken.
Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn gick igång, så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.
Inga skador på modellen, men jag ville veta, vad som
hade skett, då mitt sidoroder gått ut ?
Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills jag åter hade kontroll, handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.
Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.
Annars hade jag aldrig löst det.
Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall initierades av.
Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.
Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.
Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power
hade jag märkt det, genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt, att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.
Jag kan ju se på min sändares display, om min mottagare
kommunicerar med sändaren.
Men, vem tror du har tid med det, i det trängda läget
jag var i ?
Det enda jag vet, är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt.
Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.
På RC-Universe har jag läst om, att om man grejar med
modellminnena, vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om sin mottagare, för
annars kan det ske konstigheter just på JR.
Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.
Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.
Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.
Sen packade jag ihop mitt pick och pack och drog hem.
Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.
Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.
Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.
Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om
mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka
och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.
Vi får väl se, hur det fungerar, nästa gång jag ska ut
med modellen.
Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.
Så jag hoppas på det bästa utfallet !
Här kommer en bildsekvens på incidenten, dokumenterad
av min GoPro, som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort fotograferar längs vänstervingen.
Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut, hur lång tiden var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.
Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.
Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !
Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…
Off she goes !
Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.
Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt.
De två viktigaste medlen finns med; En modell
och termik manifesterande sig med Cu-moln.
Jag flög rote med en ormvråk
Här börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
…helt utan kontroll på rygg…
Modellen störtspiralar mot…
..den alltmer närmande Terra Firma…
…ser inte så där hoppfullt ut…
…men genom mina åtgärder…
…återvann jag kontrollen igen. Det var nära ögat, ca 10 m över marken !
Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte
presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen
I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron.
Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960.
En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och
där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat
av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker,
som fortfarande går relativt lätt att komma åt
ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln
i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5…
Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell;
En gammal järnfemöring eller ?
…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf Eskilsson.
De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid
meetinget i Kungsbacka.
När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad.
Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna.
Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.
Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken
för att under sista metern under bråkdelen av en sekund
övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med ?
Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin
erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn
och hålla huvudet kallt.
Då Ove ska flyga, ser man han är ett fullblodsproffs
på linflyg.
Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor
och han följer sina rutiner under förberedelser och
flygning.
Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många
varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än
50-årigt modellflygliv ?
Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra ett flygpass med den precisionen han besitter !
Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av
en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade
i Sverige under kriget.
Vi som studerat Oves byggen, kan förvänta oss något
riktigt fint, det är jag övertygad om.
Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom
förra året att montera en av mina Mobius videokameror
på modellen, då han flög, för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.
FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den
och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också
kolla Alf, då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.
Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta
en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten.
Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.
Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen,
ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !
Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !
Piloten och hans modell…
Noli turbare circulos meos !
Ares är son till Zeus och Hera. Han kallas för krigets gud,
men egentligen är han stridens och blodtörstens gud.
Stuntmodeller försedda med klaff kopplat till höjdrodret,
för att öka modellens vändbarhet i loopingplanet.
Ser du…lite höjdroder och noshjulet har just lättat.
Förlåt en okunnig, men är detta en “Chevelle 2000”, som Ove flyger ?
Alf flyger sin “Nobler”. En synnerligen klassisk modell.
Jag fick en kommenar av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;
Hej!
Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.
Stående från vänster:
Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd,
inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar:
My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.
Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge
Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg.
När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som går fort…
Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson
Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat juniorstadiet. VÄnersborgs MFK
Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.
Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.
Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome
K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:
Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra … eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…
Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B).
Mycket aktiv
Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån) litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även
kört lin-båt för jättelängesedan.
Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år, stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare.
Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om motorers portning.
Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer…
mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger mycket tid på att gräsklipparna fungerar.
Bästa midsommarhälsningar // Ingvar
Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen.
Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen den glädjen…
Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle avslöja min monumentala okunskap om linflyg.
Jo, jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle klara det idag ? Tja, den som lever får se.
Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.
Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.
Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman
Speed, så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.
Nu får vi ge oss till tåls ett år, innan vi drar till Kungsbacka
igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.
Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon
av dem förut, men det får du stå ut med !
Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka,
så häng på låset !
Är det en gräshoppa på stiftet ???
Inför utdelningen av diplom.
En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg
Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.
Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder
som jag vill visa.
Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga
föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk
bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.
Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar
mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder
att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går
fort att sålla bort icke önskvärt.
Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande
och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.
Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så
du kan förnimma, hur det är att flyga linkontroll.
Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig
nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna
hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet
i slutet av Juni !
Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare
under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.
Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina
tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och
ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.
Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu
jobbar, så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps-
tävling där …
Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit
tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av
augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för
friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi
erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.
Så här gäller det att jobba snabbt för att få till
flygning för oss på Rinkaby.
Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte
se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen
att få tillträde till Rinkabyfältet.
Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i
juli !
Deomdetta.
Nu blir det Weathermanbilder i parti !
Enjoy !
På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff nu på lördag den 15. Juni av SMOS.
Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och gamla modellmotorer demonstreras.
Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron.
En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.
Här är Kungsbackaklubbens hemsida.
Här kan du se bilder och intressanta videos från
förra årets träff.
Eller här.
Man flyger oavsett väder. Alla välkomna !
Åk hit och återuppliva dina linflygminnen från den tid,
då du var ung på 50- och 60-talet :=)
Sveriges meste mästare…
Wheatherman Speed
Hoppa in och häng med en runda i en stuntkärra !
De sista bilderna från lördagens linflygträff kommer här.
Ingressbilden är ingen linkärra, utan en hussvala,
vilken minsann är lika svår att fotografera som
en kringvirvlande stuntmodell…
Kanske det finns fler jag kan publicera i mina lådor.
Vidare kanske jag har med något, jag haft med på bloggen
förut, men det får du stå ut med…
Det fina med denna träff i Kungsbacka är den avspända
atmosfären. Här finns ingen stress, utan deltagarna tar
sig tid att prata och umgås utan att påverkas av den vanliga
tävlingsstressen. Den sociala samvaron mellan modellflygarna
är viktig, i all synnerhet om deltagarna är stadgade till ålder.
Som jag skrivit, är den vanligaste frågan då gamla veteraner
träffas: “Minns du när…” ? Sen kommer minnena och väller
upp som en glasklar flod…vilket skapar långa samtal.
Det är ju det som är roligt med ett meeting. Man får med sig
minnen hem att tänka på, som kanske legat i glömskans
katakomber.
Flygare av OldTimer modeller gör en kulturellt viktig insats.
De bevarar och använder motorer, tillbehör och modeller som
är 50-75 år gamla för eftervärlden. Hade det inte funnits dessa
eldsjälar, vad hade då hänt med all modellflygmaterial ?
Allt hade kastats eller förstörts. Det material som dessa
veteraner och ungdomar bevarar, vårdar och använder är
en del av vår historia. Historia måste vi bevara och vårda,
för hur ska vi annars kunna forma vår framtid ?
Men jag medger, att de yngre av idag är tämligen historielösa.
Fast det är klart. Det är i dag viktigare att kunna fippla snabbt
på sin IFåne med maniskt fladdrande fingrar, än att bygga
en Nobler, om man ska vara en medlem av den stora världen.. .
Vi lite äldre kanske har lättare att koncentrera oss på ett
modellflygprojekt. Vi är på ett sätt mer hängivna
vår hobby, än den yngre generationen.
I dag ska allt var lättillgängligt utan några hinder. Se på
en sådan sak som hur många som bygger från ritning eller
som bygger en balsabyggsats ? I dag köps det mesta färdigt
från fabriker, där små kinesdamer sköter limmandet för dig.
Till och med i de mest extrema tävlingsklasserna köper de
tävlande sin modeller färdigbyggda. Läs till exempel om
världsmästaren i skalajetflyg. En duktig ryss som sist dök
upp med en MIG-29. Byggt den själv ? Han hade ett proffs-
team på 22 personer med tillgång till all teknik och kunskap
man kan tänka sig. Kostnad för modellen ? Flera miljoner
om man skulle räkna marknadspris.
Du hittar en video nedan.
Är detta en utveckling som är önskvärd ?
Vad är alternativet ? Bygga en Getingen med en Webra 1.5 diesel ?
Då får du känslan gratis att du åstadkommit något
med dina egna händer och din egen tankeverksamhet.
Det är värt mycket det för din självkänsla !
Nog om vår hobby i detta avseendet. Åter till verkligheten med
dieselsoppa, oljiga fingrar, ricinoljedoftande kläder och
byggsatser från 50-talet.
Alltså tillbaka till linflyget i Kungsbacka.
Jag hoppas Kungsbackaklubben och SMOS fortsätter med
detta meeting, då det utgör ett av fundamenten, som modellflyget
i Sverige vilar på och som gör, att modellflygarna fortsatt
kan hämta sin inspiration.
Vi ses nästa år i Kungsbacka, om allt är med oss !
Nu kommer lite bilder med och utan kommentar.
De är inte det yppersta jag åstadkommit men varför inte
publicera ?
Håll tillgodo med bilder och en video med kameran
ombord på en modell och upplev lite av den aerobatik
en stuntmodell genomför !
Först en video som handlar om ett mästerverk:
Då jag ser denna video tänker jag…vi kan ju drömma i alla fall, det kostar inget !
Detta är ett Nobelt flygplan…
Alf djup koncentrerad på landningen…
Ser du min kamera, som är monterad på Alfs handtag ?
Nobler, en klassiker.
Thunderbird…jag byggde en sådan 1959…
En maskin från Västfronten 1917 hade landat i Kungsbacka.
Sopwith Pup
Inne i Kungsbackaklubbens bygglokal hålls traditionen vid liv.
Weatherman Speed
Klubben i Kungsbacka hyr allt av kommunen.
Hemkört
…å sen flög jag så här i stället…
Hannes förbereder sin Weatherman Speed
Ett par fötter och en stuntkärra…
Ove Andersson och Lars Helmbro…mycket erfarenhet och kunskap.
Jag är förtjust i svalors flykt lågt över mark…
…svåra att plåta, då de rör så oregelbundet…
..det är svårt att förutse deras avsikter…
…då de vänder på en femöring.
Ju-87 flugen av Ove Andersson
En nästan inverterad Nobler med min kamera på vingen.
Att en modell som denna är så vändbar i luften, beror bland annat på,
att höjroder och klaff är hopmixade mekaniskt.
The final touchdown…
Här kommer min sista video från ombordkameran.
Kameran monterad framåt med lite vridning mot
modellens nos.
Jag förstår från mail, att mina besökare tycker om bilder.
Det glädjer mig, för jag är en fotograf, som fotograferar
hellre än bra, vad gäller tekniken.
Kanske jag har lite bilduppfattning i alla fall…
Som tidigare sagt, så är det svårt att fotografera linkärror
i luften. Det svåra ligger i att få med en referenspunkt, så
betraktaren kan visualisera, hur modellen ligger i förhållande
till marken.
Det klarar jag inte alltid, men jag vet, mina betraktare har
förmågan att föreställa sig situationen, så allt får ett sammanhang.
Vi är väl alla modellflygare.
Det mest spännande med meetinget var, att jag kanske
skulle kunna övertyga någon av piloterna att ta med min Mobius
kamera under ett par flygningar.
Jag skulle tycka det vore intressant att se, hur det egentligen
ser ut från modellen och från pilotens handtag.
Det var inga svårigheter att få tag i en pilot, som hade en modell,
vilken kunde bära kameran.
Kameran fäste jag med dubbelhäftande tejp och två remsor
maskeringstejp. Det satt som berget.
Det som jag föreställde mig var det största problemet, var
motorvibrationerna, vilka kunde påverka kameran.
Då modellen stod på marken märktes vibrationerna, men så fort
modellen började rulla, försvann problemet och resultatet blev
så bra, jag kunde önska med hänsyn till kamera, fastsättning
och övriga förutsättningar.
Filmerna k0mmer jag att bädda in från Youtube här på bloggen.
Ok, sitt ner och var beredd på bilder.
Här kan du se, det synnerligen enkla montaget av min Mobius på vingen
Klippta bilder från videon. Spinnern skymtar till vänster.
Kameran är riktad framåt med dragning åt vänster.
För att vara bilder klippta ur en video,
anser jag de håller godkänd kvalitet.
Landning. Propellern står still.
I bakgrunden håller Ove Andersson
ett vakande öga över flygningen.
Start av en Nobler
Vacker modell. Som är byggd också som RC-kärra.
Stunt
Väntan på start
Weatherman Speed modell
Domarna vid Speedtävlingen.
Modellerna passerar förbi domarna
Släppet !
Han som släpper gör nog en hypnotisk gest
precis som Mandrake i seriernas värld
Japp så ser en speedmodell ut från förr i tiden.
A struggling Weatherman
Jag vet inte vem som vann, men du kan googla
på Kungsbacka Modellflygklubbs hemsida.
Högteknologisk fastsättning av kamera
På yttervingen kan man använda trimroder
enligt ovan. Det sitter inget servo som drar,
utan man prövar sig fram till rätt läge.
Avgasrörsarrangemanget på en stuntmodell.
Du ser kröken utanför kroppen…kan tyckas
skapa motstånd, men det har den fördelen att
avgaserna kyls och försvinner fortare ut.
Här sitter Mobiusen fastsatt på linhandtaget för
att filma handtagets rörelse i förhållande till modellen.
Lågflygning
Bild från modell in mot piloten i cirkeln.
Start
Lite aerobatik nu…
Jag fick ett mail från Ingvar Nilsson som förklarar för oss oinvigda,
vad allt handlar om.
Här är det:
Här kommer ännu en kommentar från Ingvar Nilsson om linflyg:
Hej igen!
Jag har precis pratat med Alf om videoflygningen. Vi skall
titta på videon tillsammans i morgon – tisdag – kväll.
Tydligen var kameran såpass tung att det hade behövts mera
motvikt i yttervingen. Normalt så sätter man 1 ounce
(ungefär 28 gram) längst ut i yttervingens tip för att kompensera
för linornas vikt. Rätt kompenserad så skall modellen flyga
absolut horisontellt i planflykt i handtagets höjd (1,5 meter).
Detta skall den den dessutom göra i inverterat läge / ryggläge.
Utan denna vikt så kommer innervingen att hänga ner mot marken.
Detta ger dels sämre linsträckning, men främst så blir modellen
känsligare för blåst o vindbyar som kan ta tag under yttervingen
och blåsa modellen mot piloten. Då måste man snabbt backa för
att sträcka ut linorna.
Om man skulle ta för mycket vikt i yttervingen så kommer
yttervingen att hänga litet neråt, men linsträckningen blir avsevärt
bättre i planflykt. Kommer ett vinkast så trycks yttervingen
ytterligare nedåt och linsträckningen ökar.
Ja tydligen så avbröt Alf det internationella FAI-programmet för
klass F2B vid fyrkantåttorna dels för att modellen inte var i riktig
balans, dels för att blåsten just orsakade det jag nämnt ovan.
Men dessutom gick inte motorn som den skulle. Den gick litet snålt
– det är väl någon liten skit i bränsletanken – Alf flyger sina
stuntmodeller och deras motorer med s.k. klassisk stuntgång.
Detta fick vi tyvärr inte höra på den fina och sällsynta videon.
Motorn går i ren 2-takt hela flygningen i stort sett.
Den klassiska stuntgången kallas även 4-2-4. 4 betyder fyrtakt
– här går motorn “orent” och inte särskilt fort. 2 betyder tvåtakt
– här går motorn rent och ger full kraft o hastighet. Sista 4:an
står för snabb fyrtakt när man flyger inverterat. I ryggläge vill
man gärna ha lite högre hastighet.
Hur man får motorn att göra detta är en konst som i princip bara
linflygare känner väl. Bakgrunden är att man vill flyga sakta i
planflygning medan när man t.ex. styr rakt upp som i wingovern
vill ha direkt respons hos motorn att den direkt går över i 2-takt
för att ge full kraft under stigningen. När modellen är nästan som
högst skall motorn gå ner i 4-takt och härigenom bromsa modellen
på vägen ner mot marken.
Hur en långsamroterande propeller påverkar flygningen jämfört
med en som roterar fort kan Mats förklara bättre än jag –
men man kan säga att om propellern snurrar långsammare än
den skulle gjort om den drevs av fartvinden så bildas det som
en skiva med propellerns diameter som fungerar som just en
platt skiva som bromsar. Om man skulle stanna propellern helt
så bromsar den inte nämnvärt – den utgör då bara en “extra pinne”
men ringa luftmotstånd.
Den klassiska stuntgången beror huvudsakligen på följande delar:
1 Motorns venturis diameter, alltså vilket undertryck som skapas
där bränslet sugs ut. Här kan man prova sig fram men vi talar om
säg 7,2 mm diameter. Vid 7,5 vill kanske inte motorn gå bra och
vid 7,0 går motorn bra men vill inte växla mellan 4-och-2-takt.
2 Tanken, en s.k. Uniflowtank bygger man helst själv.
Uniflowtanken ger samma sugmotstånd från bränslenålen oavsett
om den full, halvfull eller nästan tom.
3 Tankens läge i förhållande till bränslenålens placering.
Utgångsläget är alltid att tankens geometriska mittlinje skall
vara på samma höjd som bränslenålen.
Man kan sedan finjustera motorns gång genom att höja eller
sänka tanken eller motorn. Här talar vi om att en höjning av
tanken med 1 mm ger en totalskillnad mellan rättvänd och
inverterad flygning ger 2 mm skillnad. Oftast är det justeringar
av denna storleksordning som räcker för att motorn skall bli
smäll som ett lamm men bita ifrån som gepard när det behövs.
Det är lätt att föreställa sig att detta är mycket känsligt för även
det minsta lilla skrufs i tanken.
Modernare mindre känsliga system är att flyga med pipa.
Man har en s.k. avstämd pipa på avgasporten. När motorn kommer
upp i rätt varvtal kan man höra hur ljudet ändras och varvtalet
blir stabilt när “pipan går in”. Sedan flyger man hela programmet
med i princip konstant varvtal.
Ja detta var en liten kommentar om varför videon inte visar
t.ex. Fyrklövern.
Som avslutning på denna kommentar vill jag förtydliga med
att de flesta grenar in linstyrt modellflyg är tävlingsformer.
I Stunt så har man domare som bedömer varje delmoment.
Domarna placerar man normalt så de har vinden i ryggen och
alltså ser alla figurer bortanför piloten.
Piloten flyger figurerna så att domarna ser det som skall bedömas.
Är man åskådare så skall man absolut vid lämpligt tillfälle be
att få ställa sig en 5-10 meter bakom domarna – då ser man alla
figurer på rätt sätt.
Om – vilket är vanligt i inlandet – vindens riktning ändras
under flygning – ja då har man problem. Domarna skall inte
flytta sig under pågående flygning. Detta med vindens riktning
är ett välkänt problem när man tävlar i Karlskoga (där man har
en mycket förnämlig modellflygklubb). Typiska problem är
fyrkantåttorna där man behöver all linsträckning man kan få
– ändrar sig vindriktningen så kanske man måste bryta manövern
för att rädd modellen.
Jaja… detta kan jag skriva mycket om. I Kungsbacka så
kännetecknas modellflygfältet av sitt kustnära läge som i de
flesta fall ger stabil vindriktning vilket är en förutsättning
för att lära sig grunden att flyga kontrollerat.
Linflyg i denna form som Stunt kräver övning övning övning…
och ibland händer det att marken kommer litet nära och
emellanåt en rejäl krasch. Man börjar helst med en modell
som tål detta, gärna med motor som även tål att gräva sig
neråt i jorden. Glödstiftsmotorer är generellt klenare än
motsvarande dieselmotorer. Om du som läser detta har en gammal
dieselmotor men inte har bränsle till den – kolla om du har
några linflygare i närheten – ett litet tips alltså…
Bästa hälsningar // Ingvar – Borås
Torsdagen innebar solsken, -6 grader och nästan vindstilla.
Det var perfekt väder för modellflyg från en isbelagd sjö.
Enda frågetecknet var, om sjöns is var tjock nog…
Men det var bara att ge oss iväg upp till skogsbygden.
Där det till all lycka visade sig, att isen var ca 10 cm tjock.
Med tanke på yr.no har förutspått de närmaste 10 dagarna
ned till -20 C, kan vi förvänta oss en tillväxt av isen på ca 1.5
cm/dygn.
Så den kommer att hålla och ge oss fler flygmöjligheter.
Min medhavda modell var min Sparky, som nu har många timmar
i luften bakom sig, vilket den har klarat med den äran.
Sparky är ett mycket välflygande plan. Är ganska svår att
få tag i nu. Bästa stället är att kolla E-Bay.
Tyvärr hade jag inte skidor på modellen, vilket gör allt
roligare och lättare, då man startar från snötäckt is.
Isen hade ett snölager på 2 cm.
Men det var i stort inga bekymmer att starta med hjul för mig.
Vi fick en riktig knalldag i det vackra vädret. Hoppas det
fortsätter, så vi kan dra upp i skogsbygden igen.
Jag tog mycket bilder med min Mobius, som jag hade satt
fast på mina solglasögon. Det blev både stillbilder och en snutt
video. Än en gång, Mobiusen är inte dålig !
Här kommer en drös bilder och en video från vårt isäventyr.
Häng med …
PS. Detta var denna min Sparkys sista flygning efter lång och
trogen tjänst.
Den hade 250 timmar i luften och var helt enkelt utsliten.
Massor med småskador, som gjorde att den såg ut som
ett lapptäcke mer eller mindre.
Den flög fortfarande bra, men nog är nog. Jag ska skaffa
en liknande modell, dock icke en Sparky, då den är
alldeles för dyr hos återförsäljaren i Sverige.
Modellen jag är ute efter ska kunna bära min GoPro på
ett bra sätt. Kanske en Fun Cub från Multiplex eller en
Tundra från kinesbutiken…
Sjön ser inbjudande ut med sin snöiga yta.
Klart starta…
...fast jag handkastade i första starten för jag skulle vara säker på att jag kom iväg.
…och det gjorde jag.
landningen…
…blev en touch and go…
Landning…
…bättre med skidor…
…men ner kommer man ju alltid…
Klart för start igen…
…fast ibland…
…går det inte…
…som man vill. 
Starten bli ibland lite vinglig då jag vill komma loss
från snön så fort som möjligt.
Tack vare motorns styrka klara modellen av branta starter.
Sparky, med flera hundra flygtimmar på vingarna.
Klart detta är inbjudande.
Man är en skugga av sitt forna jag, men icke förty,
jag njuter i alla fall åt min flygupplevelse !
Sparkyn flyger från sin skugga…
Sättning.
Framtaxning till piloten.
Stoppsladd…
Klart och slut för idag !
Onsdagen, i alla fall i södra Halland, bjöd på ett underbart
väder i alla avseenden. Ca 23 grader varmt, västlig vind 5 m/sek.
Vad kan jag begära mer, om jag är flygsugen ?
Livet handlar inte om att ha prylar eller att vara omätligt rik.
Det handlar om att få goda och positiva upplevelser.
Mig kostar det i regel bara lite möda.
Det är därför, jag är en aktiv modellflygare i mitt hjärta.
Alltså åkte vi ner med pick och pack till stranden, där vi
inte behövde trängas med mer än oss själva…
Väderläget var som ovan och vinden var lite dragen mot nord.
Troligtvis hade det varit perfekt på Segeltorpshanget vid
Hovs Hallar.
Men nu var vi här och det gick utmärkt att flyga.
Under eftermiddagen drog sig vinden mot väst och
minskade från 5 till ca 2 m/sek.
Enda malörten i bägaren var, att jag glömt min GoPro hemma.
Så alla bilder och all video har jag tagit med min Mobiuskamera.
Jag tog video och stillbilder. Flera stillbilder klippta ur videon,
vilket visar, vilken kvalitet denna lilla kamera kan prestera.
Jag gjorde ett bildspel, för jag tycker det kan vara lite
tråkigt att bara rada upp bilder. Lite rörelse gör det
intressantare.
En liten videosnutt blev det oxå.
Så har du inget för dig just nu så kolla det som finns här.
Det kan kanske ge dig en aning om, hur fint vi hade det.
Ett sätt att tillbringa eftermiddagen.
Växtligheten har verkligen fått fart efter regnskvättarna vi fick.
Tur inte huvudet följde med…
En modell, ett fint hang, laminär vind och sol.
Perfekt läge.
En ärrad modell och pilot.
Skuggan plockar blommor eller ?
Min eftermiddag vid stranden
Jag har två Mobiuskameror.
En är helt original, en är modifierad med en lins
från en GoPro 3.
Båda kamerorna är uppdaterade i dag med sista programvaran.
Alla bilderna tagna direkt ur kameran utan behandling.
Bilderna tog jag samtidigt på min balkong och så här blev resultatet:
Modifierad Mobius med GoPro lins i mjukvaruläge Lins A”.
Modifierad Mobius med GoProlins i läge “Lins B”.
Original Mobius i mjukvaruläget “Lins A”
Original Mobius i mjukvaruläget “Lins B”
Mobius kan du köpa här:
Den kostar 68 dollar och det är fraktfritt. 68 dollar = 480 kronor.