Kategorier
Okategoriserade

JAG VAR BARA TVUNGEN ATT GE MIG UT MED MIN MODELL…

 

 

 

 

 

…och få lite flygning.

 

 

Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.

Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.

Etersom jag bara segelflyger,  är jag beroende av två saker;

Termik eller hang. Du har säkert märkt,  att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.

Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.

Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.

I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.

Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?

En modell som kan flyga under de flesta omständigeter,  är
en av mina Blue Phoenixar.

Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.

Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.

Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.

Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.

Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.

Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.

I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar,  hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.

Alltså beslöt jag att landa.

Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.

Jag hade modellflugit den 2. Februari.

Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.

Här kommer några flygögonblick från min utflykt.

Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.

Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.

Vi ses !

 

 

 

Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…

Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.

  Så ser det ut…

Snön förändrar uppfattningen av landskapet.

Ljuset var mycket starkt.

Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.

Vy mot Halmstad.

Den gamle njuter sin hobby.

Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.

Vy mot SSV

 

Slutet av en lång final.

Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.

Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…

 

 

 

Kategorier
Väder och vind

…DET TYCKS INTE FINNAS NÅGOT SLUT…

 

 

 

 

…på kylan hos oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bedrövligt tråkigt, om det både är kallt och för mycket vind.

Blåser sen vinden, så hangflyg är omöjligt, då är det en
treenighet i dj–het, som bromsar min entusiasm för modellflyg.

Bilden ovan visar Laholmsbukten med sin vackra båge, som formar
Sveriges längsta kusthang.

Där har jag tillbringat många behagliga timmar flygande och
badande.
Men nu…endast en kråka sitter på span i trädtoppen kanske
beundrande utsikten och drömmande om sommar för sina
kylslagna fötter som saknar raggsockar.

Det som återstår är att bygga eller se över redan befintliga modeller.
Jag har redan sett över min modeller, så vad som återstår, är troligtvis
att börja virka grytlappar…

Om två månader knappt har vi ÅMFK:s hangträff i Ystad.
Låt oss hoppas våren har anlänt i slutet av April. Men jag minns förra
året…inte svettades vi av värmen inte.

Men vi håller fanan högt, för flyga hang,  det ska vi !

Jag har ännu inte sett någon lärka, som anlänt. Men de är ju inte
dumma, utan stannar på en plats för fåglar med behagligare  temperatur.

Hursomhelst, keep it up…våren kommer !

Då kommer nya flygbilder från mina aktiviteter.

 

 

Det har varit lax- och havsöringspremiär i Nissan nu…
Fast då fick väl laxen och öringen åka skridskor på isen
om fiskeentusiasterna skulle nå framgångar i sin hobby ?

 

 

Tyvärr bara vindar från ost…inget för hangflyg på västkusten.
Långtidsprognos yr.no fredag 2/3 kl 0800

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

DET SER BRA UT NU…

 

 

 

 

 

…vintervädret alltså.

 

 

 

Bilden från 1980…Från vänster; Pär Lundqvist med sin flygande vinge
utrustad med 1.5 cc Os-motor. Lättstartat på isen ? Gissa !

Den lilla människan är sonen till Sven Persson med glasögon.
Längst till höger Johnny Johansson, som nu tagit upp
modellflygandet igen. Johnnys modell en av de bästa
nybörjarmodellerna som funnits, vad gäller flygegenskaper,
en Junior 200. Johnnys modell utrustad med 2.5 cc Os.

 

 

 

En högtrycksrygg och högtryck kommer att parkera
över Skandinavien.

Det betyder kallare väder, som i sin tur innebär att
isarna lägger si på sjöarna. Vilket i sin tur ger möjligheter
för flygning på isarna.

En is är perfekt att flyga från. Varför ? Jo ytan är lika
hög överallt och jämn.

På en is med lite snö, kan du rita en jättenolla med vingspetsen
släpande i en stor sväng.

Smekande landningar och långa starter med lite motor
är också en njutning för en gammal modellflygare.

Att träna landningar är en av essenserna inom flyget.
Vad är det vi säger…starta och flyga i luften, det kan alla,
men flygskickligheten avslöjas vid landningen…

Vi håller tummarna för -5 C, vindstilla och sol !

Förresten, ett bra redskap då man springer runt på isen
är isbroddar  eller halkskydd på skorna. Alltså den modellen
med dubbar
som är fästa i gummi, vilka man drar på skon.
Finns att
köpa här.

 

Långtidsprognos från yr.no.