…för tredje dagen i rad !
Att vi fick nord till nordväst på Hovet tre dagar i följd under
påskhelgen, var ju en fullträff för oss, som är hängivna hangflyget
i den ena eller andra formen.
Även idag, Påskdagen, har vi nordlig vind, som klockan 0800
hade styrkan 5 m/sek.
Så i dag kan det bli ännu en fin dag på den vackra platsen
vid Kattegatt.
Ett besök vid Hovs Hallar lönar sig, vare sig man flyger, eller
man bara flanerar och tar åt sig naturintrycken.
Påskafton var min avsikt att ta lite bilder från min modell
på mina skärmflygande kompisar.
Det blir ju en annan infallsvinkel på motiven, som kan locka
ögat på betraktaren.
Som jag i tidigare post beskrivit, fick i alla fall en av oss
kanske lite mer dramatik än förväntat…
Min modell, en trogen Spirit Elite, har nu gjort god tjänst
i 3 år och jag har loggat 144 timmar i luften med den minst.
Allt enligt loggen på min sändare. Jag har flugit mer, men
jag nollställde mätaren vid ett tillfälle, så 144 timmar är mer.
Som jag ofta påtalat, har min Spirit mycket goda flygegenskaper.
Den är inte jättesnabb, men den är användbar i alla lägen och
förhållanden så gott som.
Modellen har varit ute för en rejäl smäll vid midsommartid
förra året.
Jag stod och tittade på flygkompisens modell…tills hjärnan
sa till mig: Var är din Spirit ?
Just vid tanken hörde jag den otäcka dunsen, sedan
ljudet när balsa bröts…
Men det lagade jag samma dag efter hemkomsten och den
flög lika bra efteråt.
Det är ju så, att de flesta skador får i alla fall jag, när jag transporterar
modellerna mellan bostad – bil.
Det är lätt att stöta i stabbe/fena, då man ska genom dörröppningar.
Nåväl, jag monterade kamera i modellens nos och ställde in den
på sekvenstagning 4 bilder/sekunden.
Det blir, som ni förstår, en herrans massa bilder.
Men vad gör det ? Det är bara att rensa, då man kommit hem
till datorn och bilderna ska editeras.
Att fotografera föremål i luften från en kameraplattform
i luften är inte enkelt.
Min första tanke är, att hålla ett säkert avstånd till skärmflygarna
så ingen risk för kollision uppstår.
Sen ska jag tänka på hur ljuset faller, höjden i förhållande till
objektet och hur kameran är riktad.
Generellt sett, så upplever man bilderna, som vore de
tagna på större avstånd, än vad i realiteten är.
Den kameran jag använde vid dagens flygning har ett
icke original objektiv, utan där sitter ett, som inte har
extrem vidvinkel.
Hur som helst, så var lyftet suveränt, då vinden kom
och man kunde flyga hur högt och länge, som du önskade.
Efter att ha fått med mig 1500 bilder hem, ansåg jag,
att min dokumentationen av paragliders på Hovs Hallar
Påskafton 2015 var god.
Jag exekverade dessutom ett otal bilder på skärmflyg-
aktiviteter med mina systemkameror.
Bilder…det är roligt !
…å här kommer några på min modell.
Bilderna tagna med min kamera av en duktig fotograf
ur skärmflygarnas skara!
En bild som denna lockar fram minnen från värnplikten i form av ett
icke särdeles försynt påpekande från vår gamle fanjunkare att:
“Peka med hela handen” !
Skärmflygaren med barn och blomma från Alvesta.
En skärmflygare backar inte för att det krävs lite bilkörning
för att få trasan i luften !
Han, som är under kepsen, har flugit hang på Hovs Hallar i 43 år…
Spirit, en bra kameraplattform.
Jag hade glömt/blivit av med mässingspinnen som låser huven.
Därför extra gummiband.
Dags att planera landningen…
2 x 90 vänster bas.
En stadig lång final, allt för att kunna bedöma in sig 100 %.
Utflytning…
…och sättning
Klart.
Det var ganska kallt i vinden, varför jag byltat på med en tjock Helly Hansentröja.
Min fine skärmoverall hade en skärmflygare fått låna, som glömt sin hemma…
Ja, detta var en liten redogörelse för mitt modellflygande
Påskafton i akt och mening för att plåta skärmkompisarnas
eskapader i luftrummet över Hovs Hallar.
Nästa inlägg kommer att handla om skärmflygeriverksamheten,
så ge er till tåls kära besökare till min blygsamma blogg !
