…minnena finns kvar.

 

 

 

Som du förstår tröttnar jag aldrig på havet och jag försummar aldrig möjligheten till en promenad längs stranden till Kattegatt vid Laholmsbukten.

Varje promenad ger nya intryck som stimulerar min fantasi  och som gör livet lättare att leva.

Pengar berikar inte mig, det är upplevelserna som gör mitt liv värdefullt.

Dagens promenad, som var en dag då hösten pustade ut ett andetag med sval luft, företogs i härligt väder med sol och i stort ostlig vind.

För tre veckor sen badade vi här..

Inget fågelliv förutom cormoraner, havstrutar och enstaka sädesärlor.

Om vi var många som promenerade i naturreservatet ? Jag mötte en (1)  person under 8 km strövande.

Som vanligt kameran med och det blev lite ögonblick, jag delar med mig.

Vassego !

Hovs Hallar till vänster och i luften svävar Hallands Väderö.

Den något ärrade vakthunden sträcker fram näven och säger:
“Vi är väl kompisar än” ?

När jag kom blev detta belätet så rädd, han körde huvudet i sanden…

Nog har han åldrats…

Med hjälp av fantasin…en vädur.

De som håller vakt vid Lagaoset.

Detta djur har ett mycket litet huvud, men en enorm kropp.
Han vände sig om och blängde argt.

En sädesärla innan hon flyttar söderut…

En krabbas skal rullar i takt med vågorna. Det som fanns i skalet finns nu i magen på kanske en gråtrut eller skarv…

15 km bort syns Kattegatterminalen något skymd av havet.

I horisonten Tylögrund och Tylön.

Då jag stod på en hög dyn, överkom jag jordkrökningen och kunde se feederfartyget som fick sin last hanterad.

På Halmstad Redd låg ett väntande fartyg på svaj.
En bra indikator på vindriktningen.

En fågel Fenix…på sitt  sätt.

Utsikt Lagaoset.

Bakom dynerna ett sankt område och sedan strandskog.

Jomenvisst blommar det

Lagan

Ett os, eller en mynning.

Ostlig vind…havet stilla.

Lite höstfärger…