Kategorier
Okategoriserade

ETT SÄTT ATT VARA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

…har John Woodfield visat gång
på gång med sina YouTubefilmer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du förstår,  är John Woodfield i Cornwall en
modellflygare och byggare, som jag hyser den
största respekt för.

Han bygger modeller, vars karaktär jag tycker om…

Inga supermodeller i kevlar och kolfiber utan
back to basicmodeller i balsa och pinnar.

Det han visar  på sina videor,  är ganska stora modeller,
vilka är lätta och framför allt välflygande.

John har ett flygställe vid kusten, som är det perfekta
hanget,  för den typ av modeller han flyger.

Det är ett kusthang,  som är högt, har en mjuk kant
och som har laminära kustvindar.

Allt  detta gör,  att lyftet är mjukt och turbulensfritt,
som ger möjligheter till den typ av flygning , vilken
John utövar.

Jag vill knyta detta inlägget till föregående jag skrev
om hans “Thermalist”.

Johns modeller och flygande visar skönheten i
modellflygandet med en klassisk segelmodell.

Jag hävdar,  att jag personligen flyger hellre en
välflygande Blue Phoenix, än jag flyger en kanande
eller glidande supermodell för 20000 spänn.

För mig är det  viktigt med välflygande modeller.
John Woodfield bygger just sådana .

Man ska inte ha ont i magen,  om man flyger
sin modell.

Att ha förtroende för  sin modell är viktigt,
för då kan du få ut mest av flygningen och från
din modell.

Varje video från John Woodfield är en njutning !

Jag kände mig nästan tvingad att publicera denna
senaste videon från John.

Hans Lazy Bee är mycket speciell och kan tyckas
vara en modell med osannolik konfiguration.

Men den flyger,  som byggaren önskar.

Alla bilder och videon från YouTube har John
Woodfield copyright på.

Se på videon hur han löser det tekniska problem,
som konfronterar honom under  flygningen.

Luta dig bakåt och njut av hans välgjorda video !

 

 

En vacker plats att flyga på. Jovisst är jag avundsjuk på hans flygställe !

Starten är synnerligen okomplicerad: Håll och släpp…

Att landa framför fötterna är …a piece of cake

…där flög sidorodret av…

…modellen ligger bankad svagt höger, som John utnyttjar,
för  att med höjdroder få in modellen över kanten…

…väl inne över kanten trycker han ner modellen…

…sen lagade han sidorodret och släppte loss sin Lazy Bee i ystra luftsprång !

 

Länk till John Woodfields kanal på YouTube:

https://www.youtube.com/user/SURFHERO1

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG BRYR MIG INTE OM, ATT DET ÄR VARMT…

 

 

 

 

 

Kvällstidningsträsket och SVT

utlovar världens undergång…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder…
Hade det inte varit bättre,  om SMHI varnat för tråkigt väder ?

Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:

SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste,  bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner

Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag
fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…

Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord.
Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.

För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…

En Spirit och en  Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena
eller den andra.

Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt
pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.

Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg.

Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden
blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.

Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina
prylar och möttes av 1 m/sek….

Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.

Frågan var,  om  jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där,
eller jag skulle bli där jag var.

Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning
om sjöbris.

Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över
land,  såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket
tyder på termik.

Stiger varm luft,  ska den ersättas och därvid uppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta
den luft
som stigit och bildat Cu.

Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix
och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande
på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten
och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.

När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar
komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger,
innan jag hittade lyft.

Jovisst,  jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret.

Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag
inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då
kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.

För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.

Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta
var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.

Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen
trimfart.

Ibland släppte en blåsa  vid kanten och då steg jag
in i den och
hängde med den upp.

Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm
och inte var adiabatisk.

Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med
en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor,
för där hade solen inte värmt på.

Jag hattade mig fram,  tills klockan var 1530,  då jag
packade ihop.

Klockan 1100 exakt kastade jag ut.

Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa
i Norrvikens Trädgårdar.

Jag vände och körde en annan väg.

Man märker man sitter i en bilkö på sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat.
Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil.

Yttertempen var 26.5.

Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.

Om du orkar i värmen så häng med !

Om jag ska ut och flyga i morgon ?

Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns
utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.

Då kan det bli adiabatiskt.

 

 

 

 

 

Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !

Oralight släpper igenom ljuset.

På väg ut mot kanten

Inte roligt att landa i denna brant !

                          Här ser du,  att det börjar blomma över land.

Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !

 

Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.

Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…

Inte mycket vågor eller vind…

Mot  eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.

En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar.
Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.