…om du tyar …
Här kommer fler bilder…
Minns och dröm…
Klicka på texten upp till vänster för att se videon.
Glöm inte att välj 1080 i upplösning i “Inställningar”.
Här kommer fler bilder…
Minns och dröm…
Klicka på texten upp till vänster för att se videon.
Glöm inte att välj 1080 i upplösning i “Inställningar”.
Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.
En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.
Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !
Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.
Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.
Vi går en rundtur i museet så häng med !
Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.
En Baby startar från bryggan på Västhanget.
Weihe
Mosway III
Anfänger kom före SG-38
FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.
FI-2
En Hütter H 17.
Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964 i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .
Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.
De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.
Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.
Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.
Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.
Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.
Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.
Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.
Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.
1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.
Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart ,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till, vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte landa ett i stort sett ostyrbart plan.
Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.
Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.
Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.
Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.
Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.
Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.
Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.
Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
genom att klicka här.
Om du klickar på denna länken,
kommer fler bilder från Ålleberg .
…som kan ge dig en aning om hur det var.
Eftersom vi modellflygare av outgrundlig anledning, vilket sägs
vara ett Riksdagsbeslut/Fortifikationsverksbeslut, som slår fast
att militära övningsområden inte får användas för vår verksamhet,
var vi tvungna att ha en annan plats, där vi kunde ha SM för
friflygande OT-modeller.
Platsen var möjlig att finna, tack vare Bo-Eskil, vår ordförandes arbete,
ordnade så vi kunde vara på markerna i närheten av häst- och jordbruks-
gymnasiet i Bollerup.
Platserna vi flög på var ok, men problemet är, att vi kan vara där först,
sen man tagit av åkrarna, vilket lägger vår tävling i september.
Som du vet, är vädret då mera osäkert, med ofta inrullande lågtrycksfronter
från väster med tillhörande regnområden.
Naturligtvis drabbade det oss.
Hur kan det lösas ? Tja inte vet jag, men eftersom det enligt anslagna
skyltar vid Rinkaby sägs, att Allemansrätten gäller på övningsfältet,
så kan vi väl vara där ?
Jag anser, vi ska köra en liten träff där och se, vad som sker. Personligen
tror jag inte vi blir bortmotade, om inte övningsverksamhet pågår.
Värt att testa. Fungerar det, kan vi avverka tävlingen i Juni där då.
Med tanke på att man hade scoutmeeting där i somras med flera
tusen deltagare, borde, anser jag, ett gäng äldre modellflygare få flyga
där under två korta dagar ?
Ja, detta bara en idé.
Här kommer lite fler bilder och som jag påpekat, var det svårt att fotografera
med tanke på det usla ljuset, som begränsade möjligheterna.
Här är en bild på kameran som tog de flesta bilderna !
Här får du de sista planerade bilderna från Bollerup och
det Svenska Mästerskapet för Friflygande OldTimermodeller.
Hoppas mina inlägg har gett dig en känsla för vad friflyg
med modeller konstruerade för 50-80 år sedan innebär.
Själv var jag tvungen att lämna tävlingen kl 1300 på lördagen,
så vad som hände därefter, har jag inte dokumenterat.
Vi ses vid nästa års SM, om allt är med oss !
Det kan hända fler bilder kommer…
RESULTAT FRÅN TÄVLINGEN FINNER DU HÄR.
Freddes trogna Carioca kråka.
as said…
Andreas modell ?
Det sällsynta fenomenet ” sol” visade sig som en glimt på vänster vingspets i Bollerup.
Om regnet är ett aber för modellflygare, så gynnar det tillväxten hos bondens betor i alla fall.
Matti förbereder.
En vass glödmotor drar upp Stardustern.
Elstart. Inget självplågeri med fingerflip.
Team Borglund
Andrea med en Broman A2
Detta är bilder från lördagens tävling.
Blåsigt och lite regn då och då.
Svårt att fotografera men lite bilder blev det.
Ånyo är bilderna tagna med en systemkamera,
men flera bilder är från min Mobius “Kepskamera”
därav grynigheten.
Det kommer en mindre post med bilder till så håll ut !
Bilder och text (C) hangflygning.se
Modell, regnställ och stövlar. Standardutrustning SM i OT-friflyg 2017
Ser ut som en paradox, att man flyger med OT-Modeller på ett fält,
som ser ut att var planterat med vassa pinnar…
Markku startar
Hur många av oss springer på en leråker då vi är 92 ?
Det var frisk vind, vilket frestade modellen…
…vilket Markku försökte lösa genom att spring med vinden…
…och försöka koppla ur…
…för att rädda sin modell…
..men det är svårt…
…och vingen lossade varvid…
…Markku kunde bara åse hur delarna…
…singlade ner som konfetti…
…här syns kroppen på väg ner i marken…
Dock detta haveri visade på ett utmärkt sätt, vad
begreppet “rotation” runt en bäryta innebär,
då vingarna roterade sig fram i en cirkel i luften.
Om du är intresserad läs här och förstå.
…och piloten kan bara stå och se på…
Men som du ser blev det inga större skador på modellen.
Pär Q
Helkoncentration från Pär.
Aurikel…ett säkert kort.
En modellflygdag i Skåne.
Lars modell på väg mot marken.
Svåra skador, men lagades i bilen för att åter kunna flyga.
Martin, Fredde och Lars-Erik.
I väntan på termik ?
På vårt boende Österlens Gästhärbärge.
Floda, Martin och Fredde.
Bilder och text (C) hangflygning.se
Om vi inte hade bra väder, så hade vi som bodde hos Henry
på Österlens Gästhärbärge ett mysigt boende med en utmärkt
frukost, som sörjde för vårt energibehov långt fram på dagen.
Söker ni en plats att bo så kolla på Österlens Gästhärbärge.
Ni kommer att få en fläkt av tidigt 60-tal…
Tävlingen fortsatte avbruten eller störd av intermittent nederbörd.
Men som tidigare sagts, dåligt väder stoppar inte en sann modellflygare.
Vi körde på och vi genomförde tävlingen även om vissa betingelser
var emot oss.
Nu blir det bilder. Tagna med min systemkamera och min “Kepskamera”
en Mobius.
Jag ville visa att flyga en canard inte är enkelt…
Fena och sidoroder på en av Markkus canarder.
Det som syns just framför fenan är…vingen.
Är stabbens tiltning…för modellen ska kurva…
..nja, tiltningen är nog i häftigaste laget.
Så Ove från Danmark och Andrea rättar till det.
En Kalle Anka klar för start.
Sammanlagt 140 års modellflygerfarenhet !
Respekt
Markku ska släppa Mattis “Bernfest”.
Bernfest, en mycket välflygande modell…
Jag har sett och dokumenterat flera sådan modeller
och de flyger alla mycket bra.
Ska jag ha en teori varför den har så fin flygkaraktär, vill jag peka på V-stabben.
En optimal V-form, rätt stabbprofil och hyfsat Re-tal.
Man kanske inte väger in Re-talet på stabben alltför ofta…kanske man bör göra.
Jag tycker med min erfarenhet, att en V-stabbe med mindre V-form
flyger bättre. Detta gäller rc-modeller avsedda för termik.
En stabbe med moderat V-form borde även gynna en friflygande modell.
Markku drar upp Kalle Anka, en av sina canarder.
Det ser märkligt ut med en modell,
som tycks flyga baklänges på linan…
Än så länge allt under kontroll…
…men börjar inte stabben ändra anfallsvinkel nu ?
Jag med min dåliga kunskaper i friflyg tycker,
att modellen fusar på linan ?
Kolla stabben…
Kalle Anka fusar ner eller snurrar ned av annan orsak.
Linan sitter ännu fast i kroken.
..och Kalle Anka närmar sig Terra Firma.
Där släppte linan.
Modellens beteende efter den hade släppt linan var väl som då den fusar.
En märklig modell, canarden. Canard betyder anka på franska.
Snart nog…
…landar den oskadd.
Bo-Eskil ordförande SMOS Sverige.
En vacker modell med klassiska kännetecken för sin epok.
koppling
En modell ur Markkus och Mattis hangar.
…på flygare och plan från tävlingen vid Bollerup.
Som vanligt behöver jag inte kommentera så mycket,
utan mina besökare säger säkert: “Fram med bilderna “
Här kommer de.
Markku vid den finska lastbilen, som är full med modeller…
Anders And = Kalle Anka
En Canard ser lite osannolik ut…
Stabben sitter på nosen…kolla fusemekaniken.
Oscar Wang konstruerade en annan canard i Markkus hangar.
Med min ringa erfarenhet av canarder…svåra att trimma.
Här fusade Markkus canard för tidigt och…
…spann på ett för ögat ovant sätt till marken.
Kanske tävlingens vackraste modell.
En “Torontonian” byggd och flugen av Per Qvarnström.
Team Borglund startar …
…men får lite problem…
…som piloten försöker…
…korrigera genom att släppa efter…
…eller dra på linan…
..genom att till exempel springa mot…
…modellen för att…
…om möjligt rädda starten…
…men vi ser på kroppspråket att det inte gick.
Söndagspromenerande på den skånska åkerjorden
…för att återbörda sina modeller.
Per Q
Fokuserad
Blicken säger allt.
Ove släpper en modell.
Som skär ut…
…och landade nära Andrea…
Ingvar med modell och husvagn. Båda under utprovning.
Lasse hjälper Ingvar vid starten.
Här går det lite snett…
Tävlingen malde på trots väderbekymmer.
Genom att inte vara formalister, utan då vi var
flexibla då de olika klasserna skulle flygas, fick vi möjlighet
att genomföra det vi förutsatt oss.
Allt gick med lite god vilja och gummistövlar…
Bilder. Tagna med min Sony och min “Kepskamera”.
Kanske jag presenterat någon bild förut, men det får gå…
En modell där tävlingsreglerna starkt påverkat konstruktionen. Naturligtvis.
På sitt sätt en vacker modell.
Att få lateralcentrum rätt kräver stor fena.
Bernfest kurvroder på Mattis maskin.
Markku ja Matti, kaksi suomalaista poikaa.
Per Qvarnström checkar upp sin timer.
En stabbe i fuseläget.
Mycket ska klaffa.
Pianotrådar, linor och krokar. Allt behövs,
för en friflygande modell ska uppföra sig,
som man önskar.
Upprättande av startplats lördag.
Den norska modellen sticker till väders.
Friflyg par essence
Kan det bliva mer klassiskt ?
Ännu mera Aurikel
Aurikel = Aurikel (Primula auricula), även vildaurikel,[1] är en art inom vivesläktet.
Namnet auricula betyder litet öra[
Lars-Erik ställer in motorn på sin trogna Slicker 50.
Jag har aldrig sett Lars-Eriks Slicker göra en dålig start.
Här knarrar den runt…
Är detta en tailtwister ?
Startlinan har vikt sig över kroppen…
…och det bär av nedåt…
Lite burdus landning.
Ove, en av våra danska vänner. Alltid glad och hjälpsam.
Här redovisar jag lite sekventiella bilder, för att ge
dig en annan infallsvinkel.
Det finns också lågupplösta bilder tagna med min
“kepskamera”, vilket är min Mobius som är fäst med
kardborreband på ovansidan av skärmen på min mössa.
De lågupplösta bilderna är på ca 300 kB jämfört med
de andras 5-10 mB.
Kameran inställd på att ta 4 bilder/sekunden. Jag kan
kontinuerligt plåta i 90 minuter.
Ett bra hjälpmedel om man ska följa ett pågående event,
där du inte vill missa för mycket.
Visserligen med låg upplösning men man ser, vad det föreställer
i alla full fall !
Luta dig bakåt, här kommer ögonblicken från Bollerup.
Översikt
Lars-Erik, Per och Lasse vid ankomst till fältet lördag förmiddag.
Det såg inte välvilligt inställt ut mot pappersklädda vingar,
men det visade sig, att stjälkarna var relativt mjuka.
Pär Qvarnström filosoferar inför lördagens starter…
Karavanen som irrade omkring som en färglad kålmask i det sydskånska odlingslandskapet.
Söndagspromenader ? Nä, men friflygare som ska hämta sina
modeller efter flygning på torsdag/fredag.
Jo, i Skåne campar OT-flygare mitt ute på en lerig åker…
smooooth…
Carioca
Markägaren som lät oss låna sin åker, så vi kunde
genomföra delar av tävlingen.
En jordbrukare med sina barn.
Tack vare vår ordförande Bo-Eskils kontakter
löste det sig med tävlingsplatser på bygden.
Martin assisterar Fredde med sin Carioca.
Lite teknik på Freddes maskin.
Ok, nu kör vi !
Ser bra ut. Det blev också en max.
Bernfest… bergfast.
Matti Pyykkö med sin framgångsrika och välflygande modell.
Kvinnan i ett väl samarbetande familjeteam.
Fly baby !
Bo-Eskil förbereder och gör en start.
Men man har ju alltid tid för lite prat…
Klart att Bo-Eskil är glad…fin modell och härligt väder …
Det finns något vädjande i Bo-Eskils blick eller ?
Det kommer mera
…men det hindrar inte modellflygare att genomföra sin tävling.
Jag vet, de flesta är intresserade av bilder från tävlingen.
Som jag tidigare sagt, var det dåligt ljus, vilket påverkade
möjligheterna att få till bra bilder. Det gäller i alla fall med min
enkla utrustning. Men det blev som det är.
Flera av bilderna är tagna med min Mobius kepskamera,
som ger bilder som storleksmässigt bara är på ca 250-300 kB.
Detta kan förklara “grynigheten” hos en del bilder.
Bilderna är ordnade i tidsföljd något så när. Mina kommentarer
håller jag sparsamt, då jag vet mina besökare har mycket mer kunskap
om friflyg, än vad jag har.
Här kommer lite bilder från trakterna av Bollerup.
Ett bestående minne från torsdagens och fredagens flygningar,
om inte man hade något annat, så var det leran under stövlarna,
som gjorde att fotbeklädnaden kändes viktmässigt, som om vore
de dykarskor.
Fältet på torsdagen. Hade det inte varit för vädret så…
Anders Sellman…
…startar.
Lars-Erik Fridström på finalen…
Lars som alltid har trim och ordning på sina modeller för en tävling.
Ingvar Nilsson från Brämhult hade med sin husvagn,
som undergick en pågående ombyggnad.
Sekretariatet inhystes i ett hästtransportsläp.
En innovativ idé !
Campare på den skånska bygden ?
Ja, du ser vad modellen heter.
Göran
Startsekvens
Gudarna ska veta, det var svårt att plåta i det dåliga ljuset, om objekten rörde sig,
vilket kräver kortare slutartider, för det ska bli hyfsat skarpt…
En OT pilots fighting face
Ryggen tillhör Lars-Erik från den småländska metropolen Anderstorp.
Hasse Bengtsson Halmstad med medhjälpare i duggregnet…
Hasses modell som flög utmärkt.
Det enkla är det bästa och lättaste.
En av våra norska vänner förbereder en start.
Kanske jag haft med denna bilden förut, men den får åka ett varv till.
I stolen Bo-Eskil tagande skyl i sekretariatskärran.
Utanför alltid glade Fredde Dalstrand från Alingsås.
Det kommer mycket mer bilder, så stay tuned !
…fast sanningen var, att vi hade regn, regn och regn. Kryddat med
byiga vindar toppade med turbulens efter sin färd över det skånska
jordbrukslandskapet.
Oldtimerflygare är dock ett segt släkte och låter sig inte hindras av
tråkiga väderförhållanden. Det går att flyga, även om det driver lite regn.
Bara man har viljan.
Vi hade tävlingen på marker runt Jordbruksgymnsiet Bollerup
utanför Tomelilla.
Vår ordförande, Bo-Eskil, har tidigare arbetat vid lantbruksgymnasiet
som lärare och har värdefulla kontakter med jordbrukarna i omgivningen,
vilket naturligtvis underlättade för oss, då det gällde att hitta lämpliga
fält för friflygande modeller.
Att anordna ett SM för friflyg är inte enkelt. Vi måste för det första
ha ytor att flyga på, vilket vi förr hade, då vi kunde vara på övningsfältet
vid Rinkaby, men det är stäckat nu, tack vare ett riksdagsbeslut,
som tycks vara grundat på ett svart hål av okunskap.
Bo-Eskil med sina kontakter har lyckats ordna platser,
där vi kan vistas med vår flygaktivitet.
Vi kan alltså inte ha SM förrän grödorna är tagna, så vi kan
vistas på markerna.
Det gör att vi tidsmässigt hamnar i början av September,
vilket medför risk för dåligt väder.
Naturligtvis hade jetströmmen över norra Europa tagit en annan
bana nu och lågtrycken kom över södra Sverige som på ett
pärlband bogserande sina tillhörande nederbördsområden.
Det tredje som måste tillgodoses, är möjlighet till boende och
det löstes genom att vi bodde hos Henry på Österlens Gästhärbärge
i Glemmingebro. Det kan jag rekommendera, då det är ett billigt
och bra boende med en anstrykning av sent 50-tal och tidigt 60-tal.
Så tre olika kriteria måste uppfyllas, för att vi ska kunna genomföra
en friflygtävling. Rätt plats, rätt tid och bra logi.
Inte lätt att tillfredsställa alla deltagares alla önskningar.
Men tävlingen genomfördes med hjälp av regnkläder, gott humör
och lite djefvlaranamma !
Att fotografera dessa tre disiga och regniga dagar var inte lätt.
Det var dåligt ljus, vilket naturligtvis påverkade bildernas
kvalitet, i synnerhet då jag använde zoomobjektiv.
Men bilder i någon form blev det och jag kommer att redovisa de i
något så när tidsföljd med kommentarer, där jag kan
lämna det.
Bilderna tagna med systemkamera och min kepskamera,
en Mobius som tar 4 bilder/sekunden i Hd.
Vi flög torsdag-fredag-lördag. På lördagen var jag tvungen
att köra hem kl 1230, så vad som skedde efter denna tidpunkt,
har jag inte dokumenterat på bild.
Resultatlistor kan ni så småningom läsa på SMOS hemsida
och kanske jag får de skickade till mig, så jag kan publicera de
på min blogg.
Ok, upp med paraplyerna, luta dig bakåt så kommer det lite
inledande bilder på SM för friflygande OldTimerModeller 2017
tagna av en fotograf som inte själv är friflygare, utan som bara är
intresserad av OT friflyg, vilket naturligtvis styr mitt sätt att välja
motiven !
Bollerup med eller utan modellflyg, det är värt ett besök.
Bollerup var privatägt men donerades till staten under vissa betingelser.
Är nu lantbruks- och hästgymnasium.
Hela anläggningen i mycket fint skick.
Med flera historiska byggnader.
Vad tror du utbyggnaden är ? Just precis, så såg det ut förr i tiden innan man drog i ett snöre…
OT karavanen börjar anlända.
Briefing av Lasse och Anders.
Tycho, Lasse och Anders
Modellflygnestorn i Norden, Markku Tähkäpää 92 år ung !
I bakgrunden Matti Pyykkö.
Förste man ut Lars-Erik Fridström från Anderstorp
En innovation för 2017: Sekretariatet rymdes i ett hästtransportsläp.
Praktiskt och enkelt med tanke på vädret !
Kanske de lokalt boende undrade, vad det var för galningar,
som skulle tälta på en lerig åker nu ???
…men det är friflygarvindskydd.
Denna bilden visar lite grand, hur bedrövligt ljus det var i det skånska diset och regnet.
Inte direkt kristallklar sikt…
Men vi flög så färgen inte hängde med…
Allting sägs gå med elektricitet, men här går det i alla fall med gummiband.
Det kommer mycket mer bilder. Ge mig lite tid bara.
Jag vill bara påminna om ovanstående tävling.
Även om vädret inte ser 100% ut i prognosen onsdag morgon,
ska vi komma ihåg, att friflygare med OT-modeller brukar ha
sagolik tur med vädret !
Så det är inget att tveka på, häng med !
Information om tävlingen hittar du genom att klicka här.
Frågan tycks befängd för mig, då min tid inte räcker till tycks det…
Jag har inga svårigheter att fylla mitt dygn med aktiviteter.
För mig är det så, att aktiviteter skapar nya aktiviteter.
Men jag trivs med det, då jag är en person, som inte kan ligga
i dvala framför en tv. Livet är för kort att ödsla på ett liv i passivitet,
om man har förmågan att vara fysiskt aktiv.
Ok, vad återstår i planeringen att göra ?
Ja, vi har Svenskt Mästerskap för friflygande OT-modeller i början
av september i Bollerup utanför Ystad. Det missar jag inte.
I slutet av augusti blir det modellflygmeetinget i Tarp i Tyskland
för att se fina modeller, fina flygningar och träffa kompisar.
I september avhålls Falkenberg Classical Racing under två dagar.
Racerbilar från 50-talet. Imponerande att se.
I augusti har vi Roskilde Airshow i Danmark. Bara över bron
och en kort tripp på Själland, så är vi där.
Lite senare i höst åker vi från Sverige på semester…härligt.
I dag skulle jag gärna modellflyga, men vädret….8 m/sek SV,
regnskurar. Det inbjuder inte till flyg direkt.
Men det blir säkert bättre i morgon.
Hoppet lever alltid hos en aktiv modellflygare !
Från OT-SM 2016
Det flygs fort i Tarp... Vill du veta mer skriv “Tarp” i sökrutan på min blogg.
Åker du till Falkenbergs Classical , kan du se sådan bilar.
På F 13 Bråvalla i Norrköping avhålls SM i OldTimer för
RC motor och segel den 26. Augusti .
Om du är OT-flygare så anmäl dig och din Blue Phoenix
eller Vagabond !
Har du ingen modell så är tävlingen ändå värd ett besök,
så du kan återuppliva de svunna tiderna och de gamla minnena !
Här kan du få information om inbjudan och anmälan
Varmt välkommen !
Modellflygtidningen som ägnar sig åt för vad modellflygaren är väsentligheter.
Inte åt egocentriska navelskåderier som inte leder någonstans, eller som inte för vår hobby framåt.
Vill du också ha en positiv tidning ? Så här gör du.
Här ytterligare en samling bilder från linflygmeetinget i
Kungsbacka den 10 Juni.
Det är lite blandad kompott, men jag vet mina besökare
på bloggen vill ha bilder. Kanske jag haft med någon bild
förut men det bjuder jag på….
Hellre tio bilder för mycket än en för lite !
Ett meeting är inte bara flygande, utan den sociala samvaron
är minst lika viktig.
Som på alla meeting där modellflygare träffas, utbyter man
erfarenheter och hälsningar. Jag tror, att en av de mest
förekommande frågorna på ett OT-meeting är:
“Du, minns du när…” ?
Kanske man också tänker, då man träffar gamla kamrater,
man inte sett på länge: “Han har blivit äldre”….Fast jag
själv åldras ju naturligtvis inte…
Jag känner igen mig varje dag i badrumsspegeln och jag
ser ju likadan ut som för 50 år sen…eller hur ?
Men det är inte utseendet, som bestämmer åldern,
det är, att man har ett levande och brinnande intresse,
som håller dig som modellflygare ung !
Luta dig bakåt och dröm dig till linflygandets frihet och ekvilibrism.
Ove Andersson – mästaren.
Oves King Cobra startberedd
Full kontroll.
Några kärror som slagit ut i solen.
Undrar hur många avbrutna blad från 10 x 6 propellrar, som sitter planterade
i en svenska jorden ? 10 x 6 var ju den vanligaste snurran som flögs med på 70-90-talet
En Navy-Nobler
Skydd för bränslenålen.
Denna kärras vingpatina påminner om Grunau Babyns vinge på Ållebergs Segelflygmuseum.
SE-ADP en Grunau Baby ESG-31.
Stående på Segelflygmuseet Ålleberg/Falköping.
Alla som flugit diesel minns väl denna dunken…och den
lilla aluminiumpipen som placerades i skruvkorken…
En stilren och vacker modell.
Nobel kärra…
Kan man kanske konvertera till RC ?
Kajs ? Nobler.
Jag byggde en Auster Autocrat bestyckad med en Taifunmotor.
Taifun Hurricane var en superfin motor. Jag monterade en rc-förgasare
där jag trängde ihop insugningsröret för att bättre anpassa till en diesels
respiration. Ljuddämparen svarvade jag ur en mässingsbit med fin
passning runt fodret. Från avgassamlaren gick två mässingsrör ut.
Fint ljud och den gick tyst.
Kolla tanklocket…
1 styck linflygbil…
Snyggt från Anderstorp.
Än en gång…kolla det fjäderbelastade tanklocket.
Kraftig flektion på sidorodret.
Du ser, vi hade fint väder.
Fredde från Alingsås. En glad ung pojke.
Att vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet, kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.
Du vet aldrig, hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.
Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det är med förlov sagt svårt.
Det senaste dråpslaget var, då någon sorts korpral inom Fortifikationsverket
i sin allsmäktighet beslöt, att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.
Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.
Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?
Därför får friflygarna improvisera. SM för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.
Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.
Bilderna visar Matti Pyykkö, som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.
Håll tillgodo, dröm dig bort och beundra finskt modellbyggande och flygande.
Personligen tycker jag , att det som kallas vår har i väderhänseende
varit alldeles för kall och framför allt blåsig.
Jag brukar inte backa för lite lite blåst eller en regnskur, då jag
ska ut med mina modeller, men denna vår med sin blåst och kyla
har ju ingen ände !
Eftersom jag inte är en självplågare, håller jag mig hemma.
De som nu upplever en överdrifternas boogie-woogie, tycks vara
rubriksättarna på kvällstabloiderna. Där har man fullständigt
förlorat vett och sans i jakten på svikande läsare.
Om det är förutsett vind mer än frisk bris, heter det:
Här slår kaosvinden till…
Om det blir vind och lite regn heter det: Kaosvädret slår till…
Det finns ingen saklighet mer i rubriksättningen. Allt offras
på upplagealtaret.
Om det regnar mer än 5mm heter det “Extremregnet”…
SMHI utfärdar sina varningar i tid och otid. Hur ofta får SMHI
backa på sina varningar ?
Förra året tillkom en varning, “Varmt väder”. Jo det blir varmt,
då solen skiner, det kan inte vara en världsnyhet.
Jag mailade SMHI, om de inte kunde utfärda varningar för
“Tråkigt väder “.
Så det skulle kunna låta så här vid en klass 3 varning:
“Extremt tråkigt väder väntas i Götaland nästa dygn. Befolkningen
uppmanas hålla sig inomhus, sätta på en Åsa-nisse-film på tv och
lyssna på Lindemans monologer hela dygnet. Vidare bör man dra
ner rullgardinerna , dra för persiennerna .”
Eller varför inte en varning för “Extremt vått regn” ?
“Extremt våt nederbörd förväntas närmsta dygnet över Götaland.
SMHI har utfärdat en klass 2 varning som innebär relativt stor risk
för att bli blöt vid vistelse utomhus”…
Eller varför inte detta från Socialstyrelsen, som vi alla minns var den myndighet
som yrkade på, att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen..:
“Socialstyrelsen vill, att ni bär regnkappa och sydväst under kommande dygn
för att undvika farlig väta” !
Jaja vi får se. I dagens Sverige är allt möjligt.
Jag har inte kunnat flyga, mer än i onsdags, då jag flög hang nere
vid Tönnersa/Laholmsbukten.
Men jag klämde lite naturbilder i samband med promenader
och cykelturer.
I ett kärr jämte cykelvägen hördes grodornas kärlekskväkande.
Blomställningar då fröna spridits
I ett dike gick de förfrusna tofsviporna på skråe i den vassa vinden.
Mannen i familjen.
Tofsvipan har vackra färger i sin fjäderdräkt.
Två tranor gick på sitt avmätta, patrullerande sätt och åt av läckerheterna.
Smakar nog gott !
Pricken över i:et, är ju den röda hjässan.
Kaveldunen är lite medfarna nu…
…hade modellflygarna tillgång till denna motor för sina friflygande modeller.
Motorn fanns i olika versioner, men denna var ansedd, som varande den bästa.
Motorer tillverkade utan CNC eller CAD. Endast yrkesskicklighet vid
fräs, svarv och borrmaskin.
Det går att förstå, vilken uppmärksamhet en flygmaskin utrustad
med en sådan motor väckte.
Du kan ju lägga märke till speakerns entusiasm och hur djupt
imponerad han är.
Filmen fann jag efter lite googling och den är värd att kolla
som ett dokument över modellflygpionjärer för mer än 80 år sedan !
Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår.
I fredags kom det, om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall var det något, som överraskade oss frusna nordbor.
Temperaturen under dagen toppade 20 grader C, vilket
satte fart på livsandar, hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta.
Vinden var ca 1 m sek från sydväst.
Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.
Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.
Chansen fanns att vi kunde se en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man ingen
bild = ingen observation.
Vi placerade stolarna framför dynkanten, där solen stod rakt in
och vinden var noll.
Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin upplevelse.
Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.
Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.
Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.
Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.
Då vi satt i våra stolar och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd.
Naturligtvis blev jag nyfiken på, vad det var.
Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.
Som du ser, var det en ballong av mylarväv med ett snöre i ena änden.
Ingen text förutom en varning som informerade, att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium. Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den, som du kan se.
Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här och det otroliga skedde, att jag fann ytterligare en ballong,
som just strandat.
Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.
Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna var Holland. Holland är det land i Europa där
man oftast släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.
Den första ballongen kan ha varit en metrologisk ballong för mätningar
av atmosfären.
Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske reflektera radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg, att ytterhöljet hade varit mycket töjt, eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.
Varför jag tror, det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och utan dekorationer. Endast varningstext.
Intressant var det i alla fall.
Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten i 20 graders värme.
Hade det varit mera vind, hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget, numera mer än 20 km långt.
Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !
Temp 19.7 C.
Sämre kan man ha det…
Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…
…för det kunde ju vara en fältpiplärka…
…men det var en sånglärka…
. ..kanske nästa gång.
Ett UFO ?
…sakta, sakta förlorande höjd på sin färd…
…mot den svenska Terra Firma.
Sekunder innan touch- down
…landning efter kanske 24 timmars flygning…
Du ser att ballongen var inte stor…
Tillverkad i USA av Pioneer Balloon Company i Wichita.
Här ser du stjärnan.
Inte direkt någon “Raging Sea” eller “Dire Straits”,
som engelsmännen benämner det
under vår dag vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten..
Den barnvagnsformade ballongen.
Tussilagoblommorna hoppade yrvaket upp ur marken stimulerade av det plötsligt varma vädret.
Står bäst där den växer !
Sjöfågel sträcker.
Ejderhannnar i friardräkt.
Strand (st)rövare
Fyndig eller ?
“For a handful of shells”, för att travestera Sergio Leone .
Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…
…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,
En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret. För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.
Sträck
Ett av SAS inrikesplan kommer som vanligt sträckande
under tidig vår på väg till till sin häckningsplats.
Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna mästerverk.
Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.
En viktig detalj…kaffekorgen.