Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.
Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material och ritningar var bättre.
Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var vid denna tid, linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart modellflyg i vida kretsar.
Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…
Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.
” Dubbeldäckare är något visst. Långt innan jag var intresserad
av flyg, var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”, där det fanns en linfärja, som tog 3-4 bilar åt
gången.
Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”
“Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen, visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall.
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner.
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings- som startsträcka.”
(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:
“If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”
Framkantslats.
“Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
” Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
“När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.
Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får en dubbel tråd.
Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”
“Det är svårt med skärpan, när man fotar småpill, här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”
“Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor, modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde, hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer, för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap, än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.
Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av en friflygande WACO lastseglare. Här kommer det:
WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”. som liksom hänger undertill. Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen, att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)
När man läser berättelser. om hur dessa var att flyga. så framgår det, att de trots överlast lät sig trimmas , så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan nämnvärd insats från piloten.
Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
Landställen visade sig ta i vingstöttorna! De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
Här är den utan hjul och vingstöttor.
Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”, som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat, så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.
När man köper PU-lim, skall man kolla datum, men dessutom klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.
Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.
Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.
Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.
Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.
En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.
Betänk att detta var en tid då man inte hade förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.
Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga. Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.
Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter. Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.
Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<
I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare segelplan i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.
Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.
Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.
Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du kan sökapå min blogg, så finner du inläggen. Man organiserade utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna, för att de skulle kunna erövra sina C-Diplom och certifikat.
I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på olika platser i Sverige.
Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan från byggsatser ute i klubbarna.
Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige. Att det lyckades så väl, berodde på att man fick
resurser, man hade dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.
En vanlig utveckling för en segelflygare varatt
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning. Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.
Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.
Lennart Ståhlfors såg till, efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att KSAK med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.
Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg. Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.
Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.
Flyg med upp !
En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg. Vi ser restaurangen och hangaren.
En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade. En Moth bogserar upp en Baby.
Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.
En Baby på finalen
En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan. Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat AB Flygindustri.
Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.
En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !
Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .
En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.
En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)
En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.
Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.
Tänk att möta detta ekipage i dag ? Bil och vagn under en tävling ca 1948.
Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport.
Förläggningen för elever på Ålleberg. Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.
En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget. Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt virke är den åter riven och uppeldad?
I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor. Standarutrustning för en pilot 1947
Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg. Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.
Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ? För att öka markfrigången och minska risken för skador vid utelandningar.
En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.
En Anfänger bogseras utrustad med hjul. Kolla pilotens utrustning, men framför allt bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul. Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?
“Sträck” !
Ålleberg ?
En Baby Falken med en beteckning som man i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?
Kranich med lärare i baksits.
Det bästa till sist. Modellflygare. Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna ! Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.
Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941 och som har god kvalitet. Tyvärr har den inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…
Filmen visar inte bara modeller, utan också hur man hanterade sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det avskräckte inte piloterna. Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.
En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal, W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen, att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha en amatörradiolicens.
Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram, var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.
Ett tidsdokument som talar om, hur 1940 såg ut i USA vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.
Förstår du, att människor 1940 kunde överleva utan ” Big brother”
och “Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på IFånen 6 gånger
i minuten eller viljelöst sitta framför en dator 8 timmar om dagen…
Det filmen visar, är en av sakerna, ungdomen gjorde i stället.
Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för alla som har intresse för aviatiken.
Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:
Som vanligt läckra foton från Mats!
För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar.. Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla och och och…
Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med detta nya liv visade sig vara, att när brevbäraren släppt av någon av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer (föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis), MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift), så blir det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.
Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i. En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till en ryggsäck) .
En långdragen förkylning har medfört, att jag är i det närmaste klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A. Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag på mer färg, så jag kan måla kroppen.
Har även haft kontakt medBoris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille, han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns. Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den stora klumpiga kroppen, som rymmer t.ex. en Willys Jeep…
Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar. Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!
Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många störande tillfällen just där.
Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi. Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst – det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige. Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar. När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt – dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.
På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar. 2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att upptäcka ett och annat.
Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter. De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och rönnbären.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Ny uppdatering av Ingvar Nilssons bygge av WACO Hadrian.
Ingvar skrev till mig:
Hej!
Nu fortsätter Hadrianeringen, sedan jag kommit fram till, att landställen skall fästas med magneter… Den har ju helt separata ställ på varje sida.
Ja jisses vilket bygge detta blir – undrar om det flyger, fast ett glidtal på 13:1 skall väl även en masonitskiva klara…
Lurigt med bogserlinan som sitter uppe i taket av styrhytten. För att starta den med draglina, måste jag ha ett fäste på undersidan
Jag har fått äkta celluloid från Ronald Borg, som han generöst delat med sig av.
Just styrhytten bygger jag färdigt allra sist, som arbetsplanen är i dagsläget – nu när jag har ett material till fönstren, som går att limma med kända tekniker.
Jag vet att Boris Borotiskij har en skala WACO Hadrian.
Det blir vanliga rodergångjärn i hyttens överkan, t så att den kan fällas upp för i och ur-lastning. Tar man ur sprintarna, så blir ju hela nosen lös och det går att finlira med inredningen…
På fotot syns fena V3.0 – denna här harmonierar med originalet, det kanske blir en nya stabbe likaså, för den som jag lagt dit på fotot är förvisso lätt, men det skall ju dit stöttor och några skumma krokar, kan vara roderhorn – jag får konsultera min gliderkonsult Mats Strömberg, när det är så dags för finliret, som ju gör mycket för utseendet. Det skall dit sådana krokar på sidrodret och skevarna också.
De senaste 10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg. Jag vill säga, allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.
CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att tränga in i fogar och säkra den.
Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?
Ingvar Nilsson skrev:
“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt. På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…
Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv. Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.
Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…
Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”
Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flygapplikationer.
Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbränningsmotorerna blir mer och mer undanträngda.
Hur tror du, att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma vikt som de vi använder idag ?
En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda en 5 A LiPo…
Andra kända fördelar med elen, är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.
En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av, är att du kan
stänga av motorn i luften och starta den igen.
Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick man 150 m, var det perfekt.
Fick jag inte termik, var det bara att knega iväg efter lina och
skärm igen.
Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.
I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn och flyg termik.
Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på, vad det innebär…
En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två. De kan redan nu köpas billigt i kinaland.
Vad tror du, detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du, det innebär för dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna, Enya
, Rossi osv.
Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats, så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.
Det finns inga tekniska gränser, för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.
Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge till sin A-2 modell ?
3D tekniken kommer att skaka om allt, som har med konstruktioner
att göra däribland vårt modellbyggande.
Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.
Modellen flög bra och var lätt.
Den hade flugit mycket bättre, om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna. Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.
Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se, att planet har
kapacitet.
Så detta är, vad vi kan förvänta av den spännande framtiden !
Är vi ute och flyger , händer mycket annat, som inte har direkt med flygning att göra. Det händer saker i naturen, förbipasserande stannar och frågar om vår hobby, vilket gör, att vår närvaro präglas av dynamik.
Det är inget statiskt eller stillastående tv- eller Ifåneliv, utan saker
sker i verkligheten.
I söndags i det härliga höstvädret hade vi många passerande,
som ville ha information om, hur man flyger dels skärm och hur man
kan flyga ett flygplan utan motor…
Jag tycker det är fantastisk roligt att få förklara undret “flygning” för
passerande och försöka tala om, varför man så lätt blir fångad av
just begreppet “Flygning”.
Så varje passerande betraktar jag, som varande en potentiell
modell- eller skärmflygare.
Ett fåtal bilder har jag över “OffTopic” ämnen, som jag tänkte,
jag kunde redovisa.
Se vad som händer utanför hangflygvärlden vid Hovs Hallar !
Översta bilden visar förresten några sångsvanar sträckande förbi.
Sångsvanarna har ökat markant, medan knölsvanen har minskat.
En annan iakttagelse är, att grågässen kraftig ökat sin population
och tack och lov, att kanadagässen har minskat.
Denna motorseglaren, tror jag, hör hemma i Torekov. Om det är den jag sett under flera år,
kan jag säga att den är en pärla. Byggd i trä, både i skrov och stående rigg. Riggad med klyvare,
fock som båda kan rullas upp på förstagen och gaffelstor. Undrar hur detta skeppet klassificeras ?
Finns säkert någon som vet. Undrar hur hon seglar egentligen ? Stora utrymmen ombord och hon
borde vara en bra sjöbåt. Jag tycker om den i alla fulla fall. Fast kanske jag skulle föredragit att
ha den riggad som en galeas med stormast och mesanmast. Proportionerna kanske
hade varit lite vackrare då…?
Min depå med trogna Spiriten och min nya F3F-modell.
Sämre depåer och vyer har jag upplevt !
Duvhöken var engagerad i ett våldsamt slagsmål med kråkorna på hanget. Jag har aldrig förr sett en duvhök här. Den havsörn vi observerat här under
flera år, har jag inte sett på 10 månader. Det var en ung havsörn, som ofta
kom flygande från Kattvikshållet och vidare mot Hallands Väderö. Vidare
har jag inte sett någon berguv de sista två åren. Vi hade en häckande berguv
nedanför kanten i en spricka/hålighet i berget under flera år.
Lars Agnas. Duktig pilot som utstrålar förtroende och lugn.
Mobius. Enkelt. Tre varv tejp, så sitter den där.
Kravatt på skärmen…
Högre än så här kommer inte solen mitt på dagen…konstiga färger , men det blir så med detta ljuset.
En Hallberg-Rassy med lösfotad stor, som vevas in i masten, då man revar .
Detta fartyget har legat på svaj i minst en vecka i väntan på frakt. Om inte annat så är fartyget en bra vindriktningsvisare.
Hamnområdet i Halmstad som till höger domineras av RetLogs stora magasin. RetLog ett dotterbolag till Biltema. Halmstad är huvudimporthamnen för feederbåtarna
från kontinenten med sina laster av containers fulla med kinesgods avsett för Biltema. De
stora byggnaderna till vänster är Swedish Malt, ett mycket solitt företag.
Ett bulkfartyg på väg att angöra Halmstad och då gående i ca 2-3 knop, detta för att spara bränsle och spara kajhyra. Ni kan se att på styrbords sida hänger lotslejdaren riggad och klar, så hon kan ta lots vid angörings-
bojen.
Vi ser ut att få bra väder på lördag, för de två tävlingarna som avhålls i Gendalen/Sollebrunn på lördag. Dels SMOS tävling för friflygande
OT-modeller och dels MFK sländans Höstmax.
Växlande molnighet = termik och max 5 m/sek vind. Fast jag tro vi kan
få upp till 7 m/sek under dagen.
Det får vi stå ut med. Således ser allt ut att bli en fin modellflyghelg för oss entusiaster ! Väl mött i Gendalen, där vi OT-intresserade
samlas för briefing vid Gendalens Bygdegård klockan 1000 på lördagen !
Hösttävlingen för friflygande OT-modeller genomförs i Gendalen.
Jag fick ett mail från en av redaktörerna på vår tidning enligt nedan:
SMOS HÖSTTÄVLING 2016-10-15
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser:Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
E-Post: ffservice@swipnet.se
Anmälan senast: 2016-10-09
Ange ert mobilnummer vid kontakt, så ni vid behov är nåbara.
Vi ses !
Jag tar med min nya pejlram, så vi kan leta upp bortflugna modeller utrustade med beacon.
Mats, jag ber att du hjälper mig med att översätta igen.
För 3 år sen då Lasse Larsson återigen vann med Bernfest,
tänkte jag att jag ska bygga en till likadan.
Jag byggde modellen efter Sven Östlunds Ritning. En kopierad
ritning blir ju aldrig exakt, utan det blir som en återberättad
historia, lite förändrad var gång den kopieras.
I tidningen Teknik För Alla beskrev Robert Löwen Åberg väldigt
samstämmigt modellens egenskaper: Efter start flög den rakt fram mot vindriktningen tills den träffade
på termik. Då lade sig modellen och kurvade.
Det jag var intresserad av att veta var, om detta var möjligt ?
Att en modell går rakt på linan, är naturligt för en modell med
V-stabbe, det säger mig min erfarenhet också. Men att den börjar
kurva, då den träffar på en termikblåsa, det har fastnat i mitt huvud
som en obesvarad fråga.
Alltså att den lägger sig att kurva utan kurvroder, som herr Bernfest
inte hade på modellen ?
Så frågan var, om modellen kunde lägga sig och kurva åt vilket
håll som helst ? Kanske det var pilformen på stabben, som var 25 mm,
om jag minns rätt ?
Var det pilformen, som gjorde, modellen så bra på att ta termiken ?
Bernfest konstruerades efter många och långa experiment och tester
på 40- och 50-talen, vilket gjorde den till en väl genomtänkt konstruktion.
Varför litade inte man inte på en konstruktion som fungerade och som
presterade bra, utan man byggde i stället en svensk Viking-liknande
Bernfest ?
En annan fråga: Har någon räknat ut vingytan ? Enligt folkskolans
matematik är den 36 kvadratdecimeter.
Denna vingytan hade modellerna första gången 1950, då man
tävlade med segelmodeller som betecknades A-2. Kanske herr Bernfest
hade sneglat på de nordiska bestämmelserna och satt spännvidden till
just under 1.5 m, som den är i S-2 ?
Matti
Matti skickade mig ytterligare info om Bernfests modell:
Hej igen Mats,
Då det gäller ytorna på modellen, så är det ju vinge och stabbe tillsammans ,
som utgör 34 kvadratdecimeter. Det är ju samma gräns som i dag i F1A. Viktgränsen är också samma som idag 410 gram.
Det som inte var samma, var att kroppen skulle ha en viss tjocklek,
vilket försvann 1954 då Rudolf Lindners vinnarmodell i VM 1954, som utnyttjade borttagandet av kroppssektionsregeln maximalt och
hade en minimal kropp. Den fick namnet “Spinne”, d.v.s. spindel på tyska.
Enligt min mening hade Bernfest från Jugoslavien för mycket yta…cirka 2 dm.
Men det var kommunisternas era då i Yugoslavien och där hette det att den som räknar rösterna är den som vinner valen.
Men en annan av mina teorier är, att pojkarna började med det så kallat Nordiska,
men läste fel i bestämmelserna om kategorin, för spännvidden i klass S2 är 1480 mm.
När det gäller kurvegenskaperna på Bernfest, gjorde den oftast bara en del
av ett varv och fortsatte sen rakt fram.
Varje gång jag flög på vårt lilla fält, blev det en skogspromenad för att hämta modellen,
innan jag gav upp och monterade kurvroder.
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
