Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Segelflyg

NORDISKT MÄSTERSKAP F3F PÅ ISLAND 1979

 

 

 

 

 

När svenskt hangflyg i elitklass kanske stod på sin topp.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-11-09 150512

 

Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.

Inte bara i Sverige,  utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.

Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt,  man kunde
komma,
i att driva upp hastigheten.

Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980.  Dock hade det kommit  en typ av ARF-modeller som den
Sagitta,  vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb,  om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.

I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis,  som
den bör flygas. J
ag hade en sådan själv och var nöjd med den.

Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt
rörlig eller konventionell stabbe osv.

I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med
0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.

Det var också 1980,  jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna.
Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp.
Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden,  var
att servona var för tjocka.
Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan
och mindre glapp.

De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.

Nästa år var det flera,  som just flög Salto…utan större framgång.

Det är ju inte alltid,  den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är  den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.

1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.

Häromveckan fick jag en länk tillsänd,  vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.

Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller,  som flögs av de då aktiva piloterna.

Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller,  som finns nu.

Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad  en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…

Här är videon,  så häng med till Island 1979 och vi är  tacksamma
mot
den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen,  så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !

De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.

Nedan först det snabbaste hittills:

 

 

Här kommer videon från Island:

                  Resultat NM F3F 1979 på Island:

1. Kai-Henning Nielsen Danmark

2. Jan Carlsson Sverige

3. Anders Rättzen Sverige

7. John Knudsen Sverige

Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård,  Gråbo.

Länk till reportage i MFN 1979.

En jämförelse:

Kai-Henning Nielsen från Danmark  flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.

Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller  1 minut och 4.5 sekunder.

Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.

Jämförelse hastighet: 1979 =   56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.

Alltså 257 % snabbare 2014.

Respekt.

Kategorier
Flyghistoria

DET VAR LÄNGESEN NORDISKT MÄSTERSKAP AVHÖLLS I YSTAD 1974…

 

 

 

 

…i F3B,  populärt kallat termikdelen av segelmästerskapet

 

 

 

 

Hang 2-002

 

Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.

Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men
här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.

Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.

Vi som var arrangörer,  var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.

Vi var ombedda att gemensamt  ordna NM,  vilket vi gjorde.

Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa
gården. Här fanns bra gräsytor.

Jag minns,  att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge
och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika
för alla och ingen klagade.

En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm
kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..

Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att  den hade förkommit. :=(

Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande
inte var direkt allmänt förekommande.

Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…

Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år  omedelbart till 1974.

Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte
1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt
bortsopat
i min hjärnas katakomber…

Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade
filmerna,  så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…

Problemet var,  att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att
rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra
råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.

Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.

Det är absolut inga mästerverk,  som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument
om min och andras hobby för 41 år sen.

Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.

Vi som var med då, vi  känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig.   Hoppas ni
uppskattar videon, 
för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!

Avslutningsvis kommer en snutt med video,  visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.

Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.

Problemet är att han blivit av med namnet,  på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.

Jag har 4 videos till,  som jag ska presentera så häng med !

Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju,  hur stor en bildruta är på en 8mm film…

 

Hang 2-005

Håkan landar sin modell.

Hang 2-012

Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.

Hang 2-018

Off she goes !

Hang 2-024

Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FÖR 45 ÅR SEDAN FLÖGS DET HANG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

…och det var  troligtvis första gången ,

det flögs

med radiostyrda modeller där.

 

(okt 06, 2010 08-43 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Pär Lundqvist med sin egenkonstruktion “Debutant” på Hovs Hallar 1970-1971.

 

 

Nu finns det på film  också. Ett modellflygdokument av viss diginitet.

Tre  20 minuters  rullar med 8 mm smalfilm har likt fågel Fenix dykt upp
om inte ur askan så ur någon garderob…

Ett välkommet och välkommet fynd för oss som tillbringat många timmar
flygande på Platån  Hovs Hallar.

De som var premiäraktörer  var Bertil Dahlqvist, Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Hovs Hallars platå,  som är enligt mångas åsikt,  Sveriges allsidigaste
hang.

Inte bara ger det mycket starkt lyft även vid mycket svag vind,
där är dessutom
utomordentligt vacker miljö.

Jag vill säga,  det finns inget som heter bomkörning, då man åker dit.

Kan jag inte flyga,  kan jag njuta naturen.

Nåväl, denna första gång det flögs här,  så hade Bertil Dahlqvist med
sin 8 mm
filmkamera och dokumenterade, ska vi säga den historiska
tilldragelsen.

Bertil var fotograf till professionen och kunde hantera sin kamera.

bertil dahlqvist 1979

Bertil Dahlqvist 1980 med sin segelmodell,
som vi kallade “Bananen” på grund av dess kroppsform.

Han fortsatte att filma hangflyg till  början  på 80-talet.
Vi visste Bertil hade gott om film och vi brukade tjata på honom, för vi
ville ju se filmerna…men de hade kommit bort.

Men under över alla under, Pär ringde mig häromdagen och sa,  att han
fått filmerna som dykt upp
i Bertils efterlämnade material.

Bertils son hade lämnat över film och bildmaterial till Pär.

Det var 3 x 60 m rullar vad gäller 8 mm film. Det blir ca 1 timma
film.

Ett mycket glädjande fynd och många av de  gamla hangrävarna
och genuint
flygintresserade,  vi väntar otåligt på att få se materialet .

Jag har kollat,  vad det kostar att överföra till digitala filer och de
firmorna
tar ca 35-45 kr för var minut.
Resultatet blir enligt lite googlande bra.

Men,  man kan göra det enklare, genom att filma av den uppspelande
filmen från
en vit yta.

Det är exakt,  vad jag ska göra. En bra och ren projektor, rengjord film
och filmen
som körs på kritvit kartong. Bilden ska var ca 40 cm i
fyrkant för bäst resultat, 
enligt de som gjort det.

Jag funderade vilket digital kamera jag skulle använda för filmandet
och kom på,  att kanske  min ombyggda
Gopro borde vara idealisk.

Annars kör jag med min Sony systemkamera.

Efter att jag justerat in alla delarna,  ska det bara vara att köra
igenom filmerna
för att få de på minneskortet.

Efter inspelning kör jag filmen i ett “Förbättrarprogram” om jag
behöver ändra
nivåer av ljus eller kontrast, eller om jag behöver
skärpa filmen.

Sen in med den till Moviemaker, som jag tycker är bra och räcker
för mig.
Jo,  jag vet
det finns andra program, men jag vill ha det enkelt,
så det funkar  och inte tar en evighet.

Måste jag  kolla, hur alla finesserna, som finns  i proffsprogrammen
fungerar egentligen…under mitt editerande,  blir jag aldrig färdig.

När allt är klippt och klart,  kommer filmen i en kortare version upp
på Vimeo.

Du kommer att få uppleva en genuin nostalgitripp till hangflyg på
Hovs hallar på  Platån och Segeltorp, Svenska Mästerskap och
Nordiska Mästerskap i F3F 
i Ystad och andra träffar.

Framför allt se på deltagarna att tiden faktiskt ha runnit iväg…
…men tusan vad roligt vi hade !

Alltså ett dokument över radiostyrt modellsegelflyg 1970-1980.

Det var då den stora utvecklingen skedde med snabba profiler och nya
tekniska innovationer,  som applicerades på vår modeller,
vilket gjorde de
snabba och agila.

Jag lovar dig käre besökare, vi kunde flyga och ta ut vad som fanns
ur våra modeller och lite till !

Ge er till tåls !

Skulle någon ha erfarenhet av metoden jag beskrev av  att filma av duken,
tar jag
gärna emot tips !

Kategorier
Segelflyg

FLYGA ROTE…

 

 

 

 

…med fåglar…

SONY DSC

…är en bonus man får som modellflygare, då man flyger termik.

Onsdagen bjöd på noll vind, 18 grader med cumulusmolnen
blommande
vilket sa, att det är termik.

Jag kunde inte hålla mig utan åkte till Tjärby, som är en
förunderligt
fin plats att flyga termik på.
Här är utomordentlig vacker utsikt, då man befinner sig
25 m över
det Halländska kustlandskapet.

Tack vare  det ligger 7-8 km från kusten och Hallandsåsens
påverkan, 
är jag som termikflygare,  inte drabbad av sjöbrisens
negativa inverkan,
vilket märks ute i kusttrakten.

Sjöbrisen sugs in,  därför att luften över land genom
solens uppvärmning
hävs och ersätts med relativt sett
kallare havsluft.

Den kalla havsluften spärrar effektivt anslutningen
till termik, om man
inte drar upp sig med motor rejält högt.
Det kan, trots sjöbris,  finnas
termisk luft över det kallare
markskiktet.

I onsdags var det inte sjöbris,  utan vid min första start
var det nybildningar
av cumulus , vilket glador och ormvråkar
utnyttjade, då det  för dem
nu är aktuellt att migrera.

Jag lyckades hamna i en flock av 6 glador, vilka just
upptäckt en termikblåsa
på 30 m höjd. Alltså snikade
jag mig in i den i akt och mening att försöka
få lite fina
bilder på fåglarna.

Som vanligt kurvade min Ava ifrån gladorna,
de är tämligen usla termikflygare,

så jag inriktade mig på att banka Avan,  så min kamera
skulle plåta snett nedåt.

Fullständigt övertygad om att jag fått kanonbilder, var
jag spänd att se,
hur de
såg ut i datorn. Som vanligt vill
jag säga…var jag för långt ifrån.
Hmm, får nog
fundera ut annan teknik vid fågelfoto med
ombordkamera.

Hur som helst fick jag 2 timmar i termiken och allt
med flygningen funkade ok.

Packade ihop, åkte hem.
Men fortfarande flygsugen eftersom vår vindmätare
på HH
visade 4 m/sek Nord.

Tänk om skulle åka dit ?

Visst det gjorde jag, för det  gäller att ta vara på
stunderna, då vädret är
behagligt, för man kan inte
vrida tillbaka tiden.

Vinden var nordväst,  så jag promenerade ner till det
låga hanget, vilket ju pekar
mot just NV.

Vinden var svag, 3 – 2 m/sek. Det är ju lite knalt,
men fördelen var,  att vinden var
rakt mot hanget.

Efter att ha kollat i vinden en stund kastade jag ut.
Dåligt lyft tyckte jag genast,
men efter modellen stabiliserat
sig och fått flyga sin egen fart, gick det galant.

Det behövs inte så hård vind, om man flyger en lätt modell.
Det som krävs,
är att man har erfarenhet och kunskap om
flygning. Med kunskap om flygning
menar jag, man ska ha
vetskap om aerodynamik och flygmekanik för att

kunna utnyttja ett flygplans potential.
Låter det storvulet ?

Ja, men det bjuder jag på, för det är så det är !

Hur länge jag  personligen övat att flyga hang ?

Åh, bara en kort  tid,  42 år här på Hovs Hallar…

Träffade ett äldre tyskt par från Bonn och de var fullständigt
betagna av naturen.
När man betänker var Bonn ligger i Tyskland,
kan jag lätt förstå turisterna.

Nåväl, klockan 1630 landade min Spirit på gräset efter en
fin finflygning.

Pilot mycket nöjd, då han gick till sin bil på parkeringen,
dit det är ca 800 m bara.

 

Häng med !

_DSC9522
På Segelstorpshanget, vildkaprifol. En vacker blomma.
Jag minns jag planterade detta vid mitt garage.
Det gick nästan inte att kontrollera dess växtkraft.

_DSC9533
Låt mig säga, hade jag varit samlare av bär,
hade jag utrustat mig med korg och plockat björnbär på HH !

_DSC9537
Man kan ju fundera på varför evolutionen skapat denna form ?

_DSC9541
Enbär, om man vill smaksätta vodkan exempelvis…

SONY DSC
Blir det kall vinter nu eller…

_DSC9568
Min depå på Segeltorp.
Det finns sämre…

_DSC9550
En ilandblåst vakare.

Bra att ha för den indikerar markvinden för hangflygaren.

SONY DSC
                                 En skarv sätter näsan i vädret

SONY DSC

Gråhägern alltid på spaning efter något att sätta näbben i.

SONY DSC

Havstruten är Europas största trut…bokstavligt.
Bildligt finns det andra…

_DSC9560

Mitt högteknologiska metorologiinstrument

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN PERFEKT HANGDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…som vanligt…för alla sorters flygare !

 

 

 

IMG_1166

 

 

Vinden var utlovat att bli nordlig i dag tisdag med styrka 5-7 m/sek.

Det är ju en prognos,  vilket triggar flyglusten hos oss,
som använder
just vinden och ett hang, för att kunna
flyga obehindrat.

Jag medger, med den lätta Spiriten jag har,  hade det räckt
med 2-4 m/sek.

Men jag klagar inte.

Vid ankomsten till HH såg jag,  att vinden var som yr.no lovat
och jag körde upp
med bilen till platån, eftersom jag är lat ibland.

Ut med modellen, montera och sätt på en GoPro i nosen.

Sen ut till fortet och kolla läget. Allt klart och inga hinder.
Kolla av alla roder, fulla rörelser och koll att de går på rätt håll.

Så iväg och det var som vanligt vid lite hårdare vind, utomordentligt
turbulent just vid kanten.

Men så fort jag klättrat 30 m var det som att flyga i grädde.
Jag hade förväntat mig skärmflygare, men såg inga, vare sig
på marken eller i luften då jag startade.

I luften i 45 minuter, sen landning och omställning av kameran
till videofilmning. Kameran riktad bakåt som omväxling.
Videon blev bra, får se om jag orkar editera den.

Efter andra starten kom en skärm glidande lågt framför mig
på väg att klättra på platåhanget.
Det brukar inte vara problem, inte heller denna gång hade
piloten svårigheter att komma upp högt.
I dag var det perfekt att flyga skärm uppe på platån.
Vinden var lite dragen åt NNO och då kan man som
skärmflygare flyga bort mot Kattvik.

De två jag såg flyga fick bra höjd…dock icke så bra som
ett modellplan, som flög samtidigt…

Då jag hade tillfälle,  försökte jag plåta skärmflygarna, men
det är svårt.
Jag vill hålla ett säkert avstånd och det tillsammans

med vidvinkelobjektivet gör,  att man upplever avståndet  till
objektet
fel. Man ska mycket nära,  för det ska bli bra.
Men det blev lite bilder,  som jag visar nedan.

Stillbilderna från marken har jag tagit med en enkel  Canon.
Stillbilder i luften på skärmar är GoPro.

Landning på HH är det omöjligas konst ibland. I synnerhet då vinden
som i dag låg på 7 m/sek,

Med min mycket lätta och mycket spröda Spirit, gäller det att veta
vad man gör,
för att inte riskera skador. Modellen är byggd av lätt
balsa och för att den ska
bli billiga att tillverka,  använder man till
exempel till den stående balken i vingarna
en urusel kvalitet på
plywooden.
Allt hade blivit bättre,  om balsan varit rejält lackad
med klarlack
innan klädsel.

Ska jag bygga en ny Spirit,  kommer jag att klarlacka vingen
och använda
bättre material till balk och rotsprygeln, där
vingfastsättningen finns.

Vid en landning då vingspetsen tar i marken vill rotsprygeln
lossa i framkanten,
där rundstavbiten som låser vingen
i kroppen finns.

Rundstaven bryts lätt av, så den har jag  ersatt med en
bit kolfiberrör.

Flyger jag så mycket,  som jag gör, då blir det småskador.
Det gör att modellen
efter 100 timmar i luften ser sliten ut.

Men så är det. De som har blanka modeller, de flyger inte…

Det blir väldigt turbulent och det kräver rutin, att få ner
en lätt modell
hel. Jag gör så, eftersom modellen har klaff,
att jag kommer in snävt med
hög fart,  svänger upp mot vinden
vid baslinjen samtidigt som jag drar
full klaff.
Då kan jag ställa modellen på nosen,  utan att hastigheten ökar

och har jag bedömt rätt,  är det bara att landa rakt fram.
Sista biten på finalen är svår, för det är mycket turbulent och man
måste korrigera med fulla roderutslag.

Jag kom ner hel alla tre gångerna jag landade.
En skada fick jag. Klaffroderhornet på ena vingen drogs ur klaffen,
eftersom jag var sen att dra in klaffen just vid sättningen. Klaffen
tog ju då i marken och roderhornet lossade.

Men det är fixat nu med Biltemas Ca.

Vidare under efterflygningöversynen, bytte jag min Mh-acke till
en LiPo tvåcells acke med 2200 mA kapacitet.

Varför, jo jag märkte under slutet av min flygning att mottagarackens
spänning sjönk. En LiPo med 7.4 Volt blir perfekt.

Tur att de nya mottagarna funkar upp till 10 volt.

Jag flög sammanlagt 3 timmar och då jag laddade MH-acken, fick
jag i 1400 mA. Varför så mycket förbrukning ?

För det första satt jag i ca en timma hemma och fipplade med
modellen,
då jag hade mottagaren på.
Min telemetri tar ström, mina nya mottagare är ju 2 i en.
Alltså det sitter två mottagare i varje hölje. Sen hade jag
en klaff som stod och stallade lite grann, ja ni vet hur digitala
servo låter, när de står och surrar och då försvann

det ju lite power den vägen.

Det är ju bra med information om mottagarens arbetsspänning
via telemetri till displayen.

Jag har förresten beställt lite andra telemetri tillbehör, som jag hittade
hos en norsk firma. Det redovisar jag sen.

Men här kommer det en redogörelse,  för vad jag gjorde i luften
ovanför Hovs Hallar mellan 1030- 1445.

Häng med !

 

IMG_1153

Klart att starta !
Trots att jag flugit här tusentals timmar, är jag lika
full av förväntan  före varje start !

För mig är det aldrig ett tvång att bege mig ut och modellflyga !

DCIM115GOPRO

Start !

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

DCIM116GOPRO

 

                                                                                       vilket de var idag

DCIM118GOPRO
                    Härligt att skärmflyga under dessa förhållanden.


DCIM118GOPRO

 

IMG_1156

IMG_1174

Jag tycker om alla växter…

IMG_1175

…nästan…

IMG_1181

…utom björnloka och maskros.

IMG_1184

IMG_1187

IMG_1190

IMG_1199

IMG_1200

sista landningen, allt ok !

Kategorier
AB Flygindustri Halmstad Flyghistoria

AB FLYGINDUSTRI BERÄTTAT AV KURT PERSSON DEL 5 AV 8

 

 

 

 

Svenska Mästerskap i segelflyg

 

Ålleberg 1944 och  Ålleberg/Örebro 1945

 

1944 var det  första året,  ett inofficiellt SM i segelflyg genomfördes.

Platsen var det nyanlagda centrumet för segelflyg på Ålleberg,
som ligger utanför Falköping i Västergötland.

Att platsen blev som den blev, beror på flera saker.
Dels var Ålleberg just vad det heter, ett västgötaberg, som höjde sig
över slättlandskapet och det skapade möjligheter för hangflyg,
som var en av dåtidens förutsättningar för segelflyg och skolning.

En annan orsak är att Ålleberg är förskonat från sjöbris, vilket
underlättar uppkomsten av termik.

Västergötland är ett utmärkt landskap att segelflyga i.

För att förgylla invigningen av Ålleberg hade man förlagt SM
dit.

Förutom att man genomförde SM,  så var det också lite glamour
då man förlagt inspelning av filmen “Örnungar” med Alice Babs
och Lasse Dahlqvist till SM-veckan.

Kurt Persson åkte dit som medlem i laget från Halmstad Flygklubb
och flera i laget var anställda vid AB Flygindustri i Halmstad,
vilket garanterade kunskap om flygplanet,  eftersom det var
byggt av dem själva.

Ett segelflyg mästerskap på Ålleberg, kombinerat med en filminspelning med de mest populära stjärnorna, det gjorde tävlingen till en folkfest, som lockade massor av åskådare.

Detta var innan tv, datorer och iphånar…

Så här blev resultatet:

Lagtävling

1. Västerås Flygklubb

2. F 8 Barkaby

3. F 16 Uppsala

Individuellt

1. Bengt Olow F 5 Ljungbyhed

2. Gösta Magnusson F 1 Hässlö

3. Bengt Flodén F 9 Säve

Jag berättar mer i samband med bilderna.

SM i Örebro vid Örebro Flygplats 1945 var således det andra
mästerskapet i Sverige i segelflygning och det första officiella.

Detta var året då man delade upp SM.

Den individuella tävlingen gick på Ålleberg med i huvudsak
Weihe från Flygvapnet och lagtävlingen gick i Örebro där alla
flög Grunau Baby.

Man ser, att de flesta lagen har koppling till en flottilj,
eftersom man där hade möjlighet
att utnyttja tid och resurser,
som fanns på plats. Varje flottilj hade tilldelat segelplan

för träning och utbildning.

Segelflyg understöddes av statsmakterna via flygvapnet för att
underlätta rekryteringen
av piloter.

Resultat från SM i segelflyg Ålleberg/Örebro 1945

Individuellt Ålleberg

1. Sven Alm F 6 Karlsborg

2. Gösta Brink F 11 Nyköping

3. Gunnar Carlsson F 13 Norrköping

Samtlig ovan flög Weihe

Lagtävlingen Örebro

1. Västerås Flygklubb

2. F 6 Karlsborg

3. Aeroklubben Göteborg

Samtliga flög Grunau Baby

Nu kommer det som är intressant,  bilder.

Kanske jag fått fel text under någon bild,
men hav fördrag med det kära besökare !

 

 

03-05-_DSC4721

Halmstad Flygklubbs Fi-1,  Ålleberg 1944

1-IMG_0532Flygplanvagnen Ålleberg 1944 med Fi-1 vingar.

2-IMG_0536

En elegant dragbil till vagnen…

3-IMG_0537

Dragbilar, släp och militärtält på Ålleberg 1944

4-IMG_0538

Halmstadlagets Fi-1 på Ålleberg i väntan på start.

 

 

05-11-_DSC4777

Från vänster Kurt, Kjell och Gunnar på  Ålleberg 1944

06-12-_DSC4849

Ålleberg 1944

07-15-_DSC4869

Falköping Flygklubbs Grunau Baby på Ålleberg

08-16-_DSC5039

En Baby på Västhanget Ålleberg

  10-02-_DSC4708

Efter en hård landning

Fi-1 Ålleberg 1944

14-06-_DSC4751

Den tidens hjältar: Lasse Dahlqvist och Alice Babs 1944 Ålleberg.

Intressant är att restaurangen i bakgrunden fortfarande 2015 är sig lik.

15-07-_DSC4756

Sundblad, chefen för Flygindustri inspekterar haveriplatsen
för Fi-1 där den for in i stengärdsgården.

Man kan se spåret efter kroppen i grödan. Piloten sa att han inte observerade
stengärdsgården eftersom han var skymd av grödan i havreåkern.

Låter plausibelt med tanke på stressen under tävling vid en landning med
små marginaler.

16-08-_DSC4760

Ålleberg 1944. Gärdsgården som blev Fi-1:ans  baneman

17-09-_DSC4768

Klart för start på Ålleberg 1944.
Mest Weihe som flög,  eftersom flygvapnet
var tilldelat de flesta.

18-10-_DSC4774

SM-tävlingarna avslutades med en flygdag, som drog massor av publik.

01-IMG_0543

Ålleberg 1944

02-IMG_0555

En Baby landar på Ålleberg 1944

1-IMG_0688

Kurt monterar Babyn i Örebro 1945

2-IMG_0690

På väg till start med babyn Örebro.
Kurt vid höger vingspets.

3-IMG_0691

Halmstadgängets tält har blåst omkull…Örebro 1945

4-IMG_0693

Babyn färdigmonterad körs ut Örebro 1945

Kurt håller i vänster vinge.

5-IMG_0695

Fel på turbon ?

Det fixar sig. Örebro 1945

6-IMG_0697

Gunnar Brenkner och Kurt Persson Örebro 1945

7-IMG_0701

Piloterna diskuterar vid SM i lag Örebro 1945
Kurt längst till vänster

8-IMG_0702

Tävlingskärran monteras i Örebro.

Kurt i mitten.

03-IMG_0556

Vingmontering Fi-1
Kurt ute vid hö vinge.

04-IMG_0558

Vinnaren av SM individuellt på Ålleberg 1944 till vänster Karl Olow,
som samtalar med Flygindustris Rudolf Abelin.

05-IMG_0559

SM individuellt 1945 på Ålleberg.

06-IMG_0561

Fi-1 klar för start på Ålleberg 1944

08-IMG_0576

Ännu en bild på den elganta dragbilen och inte fullt så eleganta vagnen
Som ni ser hade man gengasaggregat framtill, men lagen var tilldelade
bensin för denna tävlingen. Dock så medförde lagen gengasved för säkerhets skull.

09-IMG_0577

Ålleberg Sikafältet

Sikafältet var det fältet som ligger nedanför Västhanget,
ungefär där hängglidarna håller till i dag.

Varifrån namnet, Sikafältet,  kommer ifrån,  har jag inte kunnat få reda på.

Kanske någon besökare vet ?

10-IMG_0608Startbryggan, hangaren och restaurangen på Ålleberg 1944

01-05-14-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192628

Så här drog man upp kärrorna, då de landat nedanför hanget.

03-örnungar-038

Inför SM 1944

Rakt fram finns Osthanget

04-örnungar-039

Arrangerat av KSAK

05-örnungar-043

Gummirepsstart från bryggan.

06-örnungar-049

Nedtransport av vagn och wire för uppdragning av Baby

07-örnungar-056

Babyn dras upp för hanget

08-örnungar-057

Programmet 1944

09-örnungar-058

Vid denna tiden cyklade man

12-örnungar-070

En segelflygtävling drog mer folk än en allsvensk match…

13-örnungar-074

 

09-01-_DSC4703-001

Rudolf Abelin Ålleberg 1944

1-20-IMG_0805En av de två havererade Weiheflygplanen Ålleberg 1945

2-21-IMG_0807

Den andra Weihen.

Kurt berättade, att båda flygplanen flög  moln för att ta höjd
och piloterna gjorde generalfelet att kurva
åt olika håll i samma moln.

Detta medförde en kollision, som manifesterades genom att
skrot ramlade ur molnet och större delar av
två Weihekärror.

En av piloterna lämnade sitt plan med skärm på mycket
låg höjd och enligt Kurt,  var skärmen
fullt utvecklad just
innan marken, så piloten klarade sig precis.

Den andra kärran gick i en markerad flatspin åt vänster .
Jag vet inte,  om piloten på grund av g-kraften inte kunde stiga ur, om han var panikslagen, eller om han beslöt att sitta kvar i cockpit, då den vertikala hastigheten tack vare flatspinnen var låg, vilket han kanske bedömde vara det bästa valet ?

Han satt i kärran i alla fall iskallt (?) kvar,  tills den skramlade
i backen och han klarade
sig utan fysiska skador.
Man kan se att kärran är relativt hel, med undantag för vänstervingen.

Det kommer mera !

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Skärmflygeri

EN SÖNDAG MED POSITIV REKLAM FÖR MODELLFLYG

 

 

 

 

Jag missar aldrig chansen

att påverka människor

i riktning modellflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gäller speciellt sommartid på Hovs Hallar. Antingen du flyger vid
Segeltorp eller uppe på Platån, 
kommer du att möta promenerande
och nyfikna flanörer.

Så mycket jag kan,  försöker jag värva dessa för modellflygvapnet…

Kan jag inte värva människorna,  får jag ett vänligt bemötande i alla fall.

Jag har märkt,  att människor utan flygbakgrund är mycket nyfikna på,
hur modellerna kan flyga…alltså utan motor…

Så då är det bara att försöka förklara det enkelt.

Det var mycket folk på HH beroende på det fina vädret i dag.

Vinden var Nordväst ca 3 m/sek, till skillnad mot Halmstad Väst 6-7 m/sek.

Således var det perfekt väder för en  hangflygare .

Skärmflygkompisarna  som fanns här,  de fick sukta.
Vinden var för svag och den var termisk.

Termisk vind innebär,  att varma termikblåsor regelbundet kommer
inrullande från havet, vilka stör den laminära havsvinden.

Enligt skärmflygarna hade gårdagen varit perfekt för skärmflyg.

Jag fick mer än 2 timmar i luften med min Spirit och då jag hade
hela hanget
för mig själv,  kunde man njuta ohejdat.

Jag tror skärmflygarna innerst inne, då de låg och väntade på en vind,
som inte kom,  tänkte att “Man skulle ha en radiostyrd segelkärra att
flyga med, nu  då vinden är svag och man ändå har åkt ända  hit ” !

En av skärmflygarna övervägde detta alternativ starkt.

Jag stöttade ju hans förslag med all min övertalningsförmåga…

Nåväl, inte bara flygning utan också natur kan man uppleva och jag
klämde lite bilder.

Vassego !

01-_DSC5643

Ser ni gränsen mellan den nordgående strömmen och Kattegatts vatten ?

02-_DSC5648

Parawaiting…

04-_DSC5654Att balansera sin skärm är utmärkt träning att behärska sitt verktyg.

”’

06-_DSC5662

Åkertistel…jag tycker den har fin färg.

Här mår i alla fall inte jag illa !

07-_DSC5798

Hovs Hallars största tulpan börjar slå ut…

08-_DSC5865

Svårt att plåta med en systemkamera och samtidigt flyga…

09-_DSC5814

Så mycket kan sägas,  att hänger det på antalet kart,
så blir det enorma mängder björnbär i år.

Två som önskade,  de var modellflygare…

10-_DSC5871

Min Spirit II. Flyger lika bra som nummer I gjorde.

Tror att HAB säljer den till bra pris.

11-_DSC1804

Vilken art ? Tja. säg det själv…

13-_DSC1816

Den appellerar till mitt öga i alla fall.

15-_DSC1827

Som Kurt Olsson brukade säga: Blommorna är lite fådda nu…

Fyra skärmpiloter bidande sin tid  väntande på vinden.

(Lite lurig svenska eller ?)

16-_DSC1862

å så lite blått eller violett…det passar ju bra eftersom vi hade gult förut.

17-_DSC1877

Lite mer små buketter…

18-_DSC1889

Art ? Din gissning är lika bra som min.

Jo jag har fältfloran i bilen, men so what…
Apokalypsens ryttare kommer inte att storma fram över himmeln,
bara för jag inte  artbestämt.?

19-_DSC1904

Blåsten ruskar i blommorna

 

..och en jättecitronfjäril eller en slice brylépudding  ?

DCIM155GOPRO

En nerslagen…skärmflygare med sin trasa begrundar realiteterna.

DCIM155GOPRO

Jag tror han kommer med en elseglare nästa gång.

 

 

Jag hade glömt min stol, vilket jag fick betala på mitt sätt…

DCIM156GOPRO

..alltså jag fick gå sned i ryggen. Ett resultat av en arbetsplatsolycka 1995.
Därför sitter jag och flyger.
Vilket går bra på alla ställen utom ett.

DCIM156GOPRO

Min modell har just gjort touchdown.

DCIM156GOPRO

En ung dam dök upp bakom busken och frågade:
Hur gör man,  när man gör så där med med ditt  flyg ?

Kategorier
Segelflyg

GLÄDJEFLYGARE

 

 

 

 

Klart jag är det.

 

 

 

 

 

10-4-_DSC5592

 

 

 

Årets hittills finaste termikdag upplevde vi i torsdags.

25 grader varmt, redan kl 0900  kraftig cu-bildning.

Kvistade till en plats jag trivs att flyga på.
Nästan ingen vind, så det var att förbereda min trogna Ava,
ta fram flygstolen och starta.

Jag har investerat i för en gångs skull i  de bästa lipo-ackarna.
Jo mer än dubbelt så dyra, men håller bättre och tål högre
strömuttag.

Nu hade min motor mycket bättre drag, så investeringen
har betalat sig med en gång.

Att jag kan sitta i min stol i skuggan och höra variometern  berätta
om höjdvinst, det är en lisa för sinnet.

Termiken var utbredd och stark. Det gällde att välja en blåsa, som
inte var alltför stark (?),  vilket gör flygningen lite mer avslappnande.

Det fanns gott om migrerande ormvråkar kurvande under sin flyttning
söderut.

Gladorna kanade runt,  inte lika elegant och de fick se sig bli
kontinuerligt frånflugna av min Ava i termiken.

3.5 timma i termiken fick jag. Sen var jag nöjd.

 

Sådan här var min flygdag…

DCIM137GOPRO

Antagligen den vanligaste bilden på en modellflygande åldring:

Startande sin segelmodell.

01-_DSC5634

Stol i skuggan. En Ava som väntar på att bli luftburen.

Mitt liv då det nästan är bäst…

DCIM140GOPRO

Mellanlandning för byte av kamerabatteri.

07-1-_DSC5568

Ser bra ut…

 

DCIM150GOPRO

Om jag håller mina tår på vingspetsen och håller stabben mellan tumme och pekfinger,
så blir det denna vackra (?) skuggbild…

01-_DSC5408

Vi ser slutet av högsommartiden närma sig på växtligheten…

02-_DSC5432

Nebotornet i Veinge.

Länk: tornhistoria

03-_DSC5454

Än kan man uppleva sommarens rikedom…

04-_DSC5480

Undra vad antennerna är till ?

05-_DSC5497

GULT !!!

06-_DSC5505

En trädmus eller…

07-_DSC5508

Det gäller att ha munnen öppen då det regnar manna och man inte har nån sked…

08-_DSC5515

Detta tycker jag ser ut som en sjöelefant som kört nosen in i trädstocken …

Hans blick är ganska typisk…sjöelefantflegmatisk.

12-_DSC5551

En representant för varulvssläktet…

14-_DSC5561

Sympatisk…tja ?

09-3-_DSC5588

…blåsorna puffade iväg med jämna mellanrum som ett PaterNosterverk
och min landningsbana var nyklippt i dag.

11-6-_DSC5625

Eftersom det var sydostlig vind, kom inte sjöbrisen åt oss ens kl 1500.

1-_DSC5596Här får ni en liten bukett oxå…
som avslutning.

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR…

 

 

 

 

..livlig aktivitet i luft och på mark…

 

 

 

Måndagen 13. juli kom med vackert väder.

Med lagom temperatur och en nordvästlig vind enligt vindmätaren
nere vid Hovs Hallar.

Som upplagt för att fara ner och få sig en avslappnad glidaredag
på Segeltorpshanget.

Fast jag gjorde ett fel under ditresan. Jag körde genom Båstad.
Där det var stillastående trafik på den trånga genomfarten.

Antagligen var det någon sorts idrottsevenemang, om jag ska döma
efter antalet
bilar.

Men det är bara att rätta in sig i kön och ta det lugnt.

Nere vid parkeringen på HH var det inte speciellt många
besökande, som parkerat.
Troligtvis det usla sommarvädret,
som skrämt bort turister…

Koll av flaggan vid värdshuset, den visade nordväst.

Så ut med min flygplans- och  flygväska med radio
och annat för en promenad ner till hanget.

Där det satt besökare och njöt utsikten.

Innan jag monterade,  tog jag fram min vindmätare,
som är en Stiga och den visade 3 m/sek.

Flygbart och snabb montering.
Jag märkte efter utkastet,  att lyftet var inget vidare.

Hanget var stört av termisk vind (Luft med termik som kommer rullande
och stör den dynamiska laminära vinden från havet), som
gjorde att trycket mot kanten hackade. Alltså ibland bra och ibland
dåligt lyft.

Min modell, en Spirit, har effektiva klaffar, så det var inga problem att
hålla sig flytande. Jag märkte hur hanget producerade lyft med
helt olika egenskaper under min modells färd längs den långa kanten.

Dessa områden förändrade sig hela tiden, så det gällde att flyga
rent och effektivt.

Att göra en icke planerad landning är inget att sträva efter här,
då terrängen bjuder på hinder, som lätt skadar en lätt balsamodell.

Om jag försöker landa i en buske,  är risken, att klädseln blir allvarligt
skadad av alla taggarna.
Landning på marken…det finns mycket sten.

Dock, jag landade, monterade min kamera och startade igen.

Någon frågade, var gör jag av alla bilder ?

Väntar på att hitta BILDEN !

Också har jag det som dagbok från mina flygningar. En ombordkamera
gör ju allt så enkelt och vid hemkomsten är det spännande, att kolla
upp alla bilder jag tagit. Något kan ju bli bra…

Trevliga människor träffar jag,  då jag flyger här. De flesta mycket nyfikna
hur det här med radiostyrt segelflyg fungerar på ett hang.

Speciellt ett äldre danskt par var intresserade, där kvinnan fick dra iväg
sin man ifrån mig, då han var så intresserad!

Jag ser,  när jag flyger, att HH är en populär plats att ströva på, genom
alla som kommer förbi gående eller cyklande.

Har du aldrig varit där ? Åk dit och få en fin naturupplevelse,
avsluta med middag på värdshuset.

Då reser du därifrån belåten av upplevelser och förtäring.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro monterade i nosen,
på min fint flygande Spirit Elite.

Spirit Elite kan du köpa till bra pris hos HAB i Ljungby:

http://www.hab.se/spiritelite-2m-seglare-gp-p-4262-c-348.aspx

Då jag flyger, som sker varje dag vädret tillåter, då händer
för det mesta något oväntat.

Så och i dag. Kolla bilderna !

 

 

 

 

DCIM117GOPRO

Jaha, nästan klart för start.  Jag ska bara montera min kamera på nosen.

 

Jag tröttnar aldrig på detta !

DCIM117GOPRO

Det skulle vara optimalt med en glasbur med värme här…för den kalla säsongen alltså.

DCIM118GOPRO

Landning nummer två…

DCIM118GOPRO

Men vad är det som ligger rakt fram på marken ?

DCIM118GOPRO

…ja ni ser själva eller…

DCIM118GOPRO

Tunga steg av piloten för att…

(förresten jag rekommenderar verkligen Echo sandaler !)

DCIM118GOPRO

…hämta modellen efter att den…

DCIM118GOPRO

                                                                                 …gjort en perfekt anlagd, slirig landning i en nylagd komocka…

DCIM118GOPRO

..vilket väckte en viss munterhet hos åskådarna. Jag vaskade av modellen i en bäck,
då den var såg ut, som vore den  doppad i spenatsoppa.

Sen är det bara att flyga igen !ert…

DCIM120GOPRO

…men det gick fint och jag kunde packa ihop efter ännu en fin dag på Hovs Hallars Segeltorpshang.

Kategorier
Hangflyg modell

ETT NATURLIGT HINDER VID HANGFLYGNING

 

 

 

Ibland blir det inte,  som jag önskar.

 

SONY DSC

Midsommaraftonens väder var förutsett att bli dåligt.

Men, jag hade koll på radarbilderna över nederbörd och
den sista prognosen från yr.no.

Mitt beslut var att på Hovs Hallar, där kan det bli bra väder.

Eftersom jag inte vill falla i dvala framför en tv, då det
regnar ute, var beslutet lätt att fara söderut med min modell.

Framkomst till HH kl 1000 och vinden var NNV, vilket sa mig,
att jag skulle upp på Platån för att flyga.

Så ut med grejorna,  och marsch uppför stigen…där jag
möttes av ett 20-tal glada ungnöt. (kvigor och tjurkalvar).

Min avsikt var ju att stå vid betongfortet för att flyga men…
det gick inte.

Djuren var så makalöst sällskapliga och stod i en ring runt mig
med en halv meters avstånd till min modell, det gjorde min
montering av modellen omöjlig.

Antagligen var de nysläppta,  för de var fulla av spring och kohopp.
Jag försökte ta mig upp längst upp på toppen, men djuren följde mig
som vore de hundar.

Måste ha sett roligt ut för en åskådare. Först en modellflygare och sen
en flock kor.

Jag kunde inte annat än att gå ner igen med grejorna.

Efter en stunds fundering gick jag ner till Segeltorpshanget
och såg att där var flygbart. Vinden var visserligen sned, men det har aldrig hindrat
en hangflygare. Dessutom var det lovat NV senare på dagen.

Vädret var strålande sol, men skådade jag mot Halmstad, såg jag
mörka moln och kraftiga regnskurar.

Nåväl, jag fick börja min flygsejour med att limma höjdroderhornet,
som hade lossat under min batalj med kreaturen.

Snabbepoxielim var det enda jag hade med och det gjorde, att jag
fick vänta en halvtimma, innan jag kunde starta.

Lyftet var suveränt, jag träffade trevliga människor, speciellt
ett par från Berlin som semestrade här via sin segelbåt, som de hade
liggande i Torekov.

Kl 1400 landade jag nöjd och synnerligen belåten, för att åka
för att fortsätta ett traditionellt midsommarfirande.

Här kommer en del bilder och senare en videosnutt.

Om ni upplever att bilderna sitter oregelbundet, beror det
på upplösningen på din skärm.

Tryck Ctrl och snurra på scrollhjulet på musen, så kan du rätta
till din upplösning, så det stämmer.

 

SONY DSC

Båtturisterna på väg.

SONY DSC

Lite blommor till Midsommar hör väl till…

SONY DSC

Här står några av  mina intresserade åskådare…

SONY DSC

“Vi vill se vad du gör”…

SONY DSC

Uppställda på kolinje.

SONY DSC

Mina flygkompisar

SONY DSC

Glädjesprång

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Jo de hängde med mig hela tiden.

SONY DSC

Men så begav de sig mot stigen som leder nedåt mot parkeringsnivån…
skönt tänkte jag, nu är problemet löst…

SONY DSC

…men då de såg jag var kvar, gjorde de helt om och satte fart fram till mig igen.

SONY DSC

Då jag gav upp,  stod de på kanten och sa till mig:
Vi ses igen grabben, när du kommer nästa gång !

SONY DSC

En monolit

 

SONY DSC

Hade Banverket gått hit innan de började med tunneln,
hade de sett att berget, en Horst, är fullt av sprickor.

 

SONY DSC

Tistel

SONY DSC

Ser ni den märkliga inbuktningen på Cu-molnet ?

SONY DSC

Molnfri himmel eller nästintill kl 1200 Midsommarafton.

SONY DSC

Rep av höjdroderok innan flygning.

SONY DSC

Allt klart nu.

 

DCIM116GOPRO

Sista landningen för dagen apostroferad av en stängel från en tistel.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SLOPE SOARING…

 

 

 

 

 

…måste jag få uppleva varje vecka…

 

 

 

 

DCIM102GOPRO

 

Trots uselt väder och att jag har haft fullt upp med annat,
smet jag iväg till hushanget vid Tönnersa för att få mig en tur.

Jag har ju många gånger visat bilder därifrån, men ni slipper inte
dessa senaste heller..

Min modell var min Spirit II. Nummer I var utsliten och skrotades
med undantag för vingarna.

Att jag flyger med en enkel modell, beror på att det just ska vara enkelt,
då jag flyger. Tekniken är viktig, men att få en bra flygupplevelse är för
mig det essentiella.

Flyger jag med en enkel och välflygande modell, där dess goda flygegenskaper
är ett resultat av idog trimning och justering, då kan jag ägna mig
åt finsnickeri på kanten. Med det menar jag att prova nya sätt att få
fram det bästa på modellen.

Har jag en snabb modell triggar det adrenalin så binjurarna får jobba
150 % av sin kapacitet.

Alltså en snabb modell formar piloten så tillvida att han medvetet
eller omedvetet försöker flyga så fort det går nästan till varje pris.

En sån flygning innebär risker. Flyg 1 meter över kanten i rotorn
i 100 km/timmen….ett misstag och det är finis.

Men flyger jag i 60 km/tim, då hinner jag med att korrigera.

Såedemede !

Jag har under alla år varit “sidoroderbrukare”. Antagligen som ett
resultat av min fullskalaflygning.

Ett rätt använt sidoroder under hangflygning, framför allt under
svängar, det höjer modellens prestanda.

Man behöver inte bruka stora rörelser, om det är laminär vind på en Spirit.

Det syns knappt.

Många tycker det är svårt att styra med både skev- och sidoroder,
i synnerhet om roderna ska ansättas åt olika håll.

Men det är bara att öva och till sist sitter det i den förlängda märgen
och det går av sig själv. Alltså dina perceptioner går via dina ögon-
ryggmärgen-direkt till dina fingrar.

Nåväl, nu lite bilder och en videosnutt.

Alla bilder tagna med Gopro och klippta ur video.

Åk med !

PS.

Jag skrev rubriken på engelska, vilket inte är för jag är högfärdig,
utan det är för sökmotorerna lättare ska hitta inlägget och min blogg.

 

 

DCIM101GOPRO

Två som har modet att sticka upp i det gröna kollektivet…

DCIM102GOPRO

Efter flygningen, modellen paketerad och promenaden, 600 m till bilen.

DCIM102GOPRO

Bland dynerna växer det nu tall och björk. Det gjorde det inte förr i tiden…

 

DCIM102GOPRO

Naturens styrka.

DCIM102GOPRO

Här finns en göl med träd. Jag undrar hur gamla björkarna är vid framkanten?
Så fort de sticker näsan över kanten kommer vinden och knäpper till dem
så de backar och  viker de sig för något som är starkare…

DCIM102GOPRO

Sämre parkering finns. Enda orosmomentet är människor,
som inte kan skilja mellan ditt och mitt.

I bilen har jag en dold videokamera, som startar vid rörelser,
som ett skenbart skydd mot inkräktare…

GOPR1983-009

Sekunden innan landning i turbulensen just bakom hanget.

GOPR1984

Den gamle förbereder

GOPR1984-005

Klart

 

GOPR1984-007

Avstängning av kameran.

GOPR7338-006Det gäller att ge modellen fri passage !
Bilden tagen med min GoPro på stativ vid kanten.
inställd för att ta flera bilder i sekunden.

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Gästskribenter Hangflyg modell

HANGMODELLER I ANDREAS HANGAR

 

 

 

 

 

Tekniken går framåt…

 

 

 

12

 

 

Andreas Zuch, Malmö,  skickade mig bilder på sina hangkärror och
ögonblick
från sina flygningar vid Lernacken, Öresundsbrofästet,
norr om Barsebäcksverket och Hammars
Backar vid Ystad.

Att få se andras modeller är alltid berikande och kan ge andra
hangflygare ny  inspiration.

Vad jag såg var,  att Andreas har mycket finare modeller, än vad jag har,
men jag har ju den gamle modellflygarens inställning.

Det behöver inte gå superfort, då jag flyger.

Jag flyger ju mest, bara för det är så förbålt roligt !

Säkerligen tycker Andreas,  det är roligt att flyga sina modeller,
för har man fina modeller man investerat tid och pengar i,
då kommer ju belöningen förhoppningsvis vid flygningen.

Andreas flög vid Lernacken och Sinushanget vid Hammars Backar.

Sinushanget, vad är det ? Jo hanget vid Hammar ser ut som en
Sinuskurva (normalfördelningen) därav namnet.

Här kommer bilderna och jag hoppas Andreas presenterar fler
i framtiden för han har en professionell inställning till sitt flygande.

Så här skrev Andreas i sitt mail:

Hej Mats,

Såg precis att du var utomlands, trevligt för er…!
Här är förhoppningsvis lite material som kan hjälpa till att råda bot på
stiltjen när du är tebax.

Har gjort en enkel sammanställning över de modeller jag flyger hang med.
Det mesta är klippt från mina Mobius-filmer så du får ha överseende med
den tekniska kvaliteten…. :o).

Skickar länk till min dropbox där det finns lite bilder att välja på.

KULBUTIN – Top Model. Spv: 1820mmm
Glasfiberkropp med plankade vingar. Endast skevroder.
Lite av en 3D aerobatickärra med all moving tail (nästan 180 grader) och
stora roderutslag.

(Behöver definitivt träna mer med den här.)

SIRIUS – Reichard Modelsport. Spv. 3050mm
Glasfiberkropp med plankade vingar. Skev och klaff.

Min elseglare och fotoplattform.

SUNBIRD – Rcrcm. Spv: 1520mm
Helgjuten i glas o kol. Skev och klaff. Ballaströr.
Snabb och lite lurig om man flyger för långsamt. Man kan inte “fegköra”
med denna lilla raket.

TUCAN – Rcrcm: Spv 2000mm
Helgjuten i glas o kol. Skev och klaff. Ballaströr.

En F3F-inspirerad kärra i miniformat som flyger riktigt bra och har ett brett register.
Går att köra i relativt svag vind med lite camber och med full ballast kan man
dra på ordentligt. Gillar den här modellen o den är alltid med.
Har fått sig en del rejäla smällar sen den flög först gången i April 2014…

VAGABOND 1500 – Hacker Model. Spv: 1500mm
Min senaste leksak. Modell för Ultrabatic på låg höjd och nära inpå sk. VTPR.
Gjord i EPP med vingar, fena och stabbe klädd med lamineringsfilm och tål
väldigt mycket, vilket passar undertecknad alldeles utmärkt!!!

Väger bara drygt 600g och har mycket stora roderutslag.
All moving tail som ger nästan 180 grader rörelse.

Med denna i flottan så kan man flyga även om vinden är lite svag.
Måste definitivt träna mer på den här typen av flygning. Klart underhållande vid rätt förhållande.

WILLOW 2 F3F – Ian Mason. Spv: 2750mm
Helgjuten i glas o kol med rejäl D-box i kolfiber. Skev och klaff. Ballaströr.
En riktig F3F-racer utvecklad av Ian Mason i UK som får den producerad i Asien.
En utveckling av
den första Willow som kom för några år sedan.
Håller väldigt hög kvalitet och finish. Framför allt i förhållandet till priset,
som är ungefär hälften av vad en potent maskin i den här klassen normalt ligger på.
Går relativt bra på tävlingar i UK där många av de allra finaste modellerna är med och kör.

Ian är dessutom en riktigt bra kille som är mån om sina Willow-kunder.
Har ännu så länge bara flugit den två-tre gånger i Barsebäck och sen fick den sin
riktiga maiden på Sinushanget nu senast. Helt underbar maskin som går som tåget
(ja, kanske inte i Sverige då…). Hade inte full barlast utan tog det lite försiktigt, ca 65%.

Funkar ok på ett litet hang som Barsebäck men kommer helt till sin rätt i Hammar
när det friskar i lite. Ser verkligen fram emot att få flyga denna excellenta modell
med full ballastkammare.

Man undrar bara varför man inte började med detta tidigare…, he he!

För de riktiga hangmaskinerna kör jag generellt med mixad skev o klaff,
två olika camber- samt en reflex-inställning, snapflap och slutligen kråkbroms
på trottelspaken. (Man kan lära sig väldigt mycket via nätet…) :o)

Med önskan om en riktigt trevlig helg,
//Andreas

Hacker Vagabond 1500 VTPR Ultrabatic_1

Kulbutin_1

Sunbird_1

 

Tucan_1

 

20150524_171657

Depå Sinushanget.

20150524_173320

Det ser proffsigt ut med likadana emballage…

20150524_173544

Hela gepäcket för hangflygning.

 

Bilderna som följer är från stranden norr Barsebäck

och kräver inga speciella kommentarer.

 

 

14

 

16

17

Det gäller att banka ordentligt, för att vidmakthålla sitt momentum.

18

Skånsk idyll

19

Att ligga där lyftet är bäst…essentiellt.

21

Hangflyg ger inte bara en illusion av hastighet, det går fort i verkligheten också.

23

En fin modell med bra hastighet…vad känner piloten ? Jag hade känt flygglädje !

24

En snabb och aggressiv modell  är ju en stark kontrast till jordbrukslandskapet inneboende lugn.

25

…men man kan göra intrycket lite mjukare.

28

Jag har sagt förut, att det mest lugnskapande, det är idisslande kor
liggande på en sommaräng…

30

En treenighetssymbol.

Kor vårdande  landskapet, en modell buren av vind och i bakgrunden
ett monument över garagerad svensk kärnkraft.

31

À toute vitesse !

32

Som en pil…

 

 

 

33

 

39

 

41

 

Namnlösandreas 1

Kategorier
Projekt AVA Segelflyg

TYKO BRAHEDAG…

 

 

 

 

…finns det ju något som heter…

 

 

SONY DSC

Kroppen nylagad och lackad.
Jo, jag vet spinner passar inte riktigt, men det kommer dit en ny.

 

…fast ibland undrar jag, om inte det finns något, som kallas
Tyko Brahevecka också ?

Ibland ramlar otur på mig i alla fall och man brukar ju säga,
att en olycka kommer sällan ensam.

Dagen började på natten…då en väggspegel for i golvet från sitt
fäste i väggen. Om det hördes…

Men det var inte slut med det.

På förmiddagen åkte jag till en plats, för att flyga termik
med min gamla HyperAva.

Vädret var bra med Cu redan klockan 0900, så det såg
definitivt fint ut.

Jag monterade modell, fällde ut min flygstol och gjorde mig beredd
genom att göra en preflightcheck av modellen.

Visuell koll av höjdroder…ok, men kollen av sidoroder
nöjde jag mig att göra med örat, vilket var misstaget.

Jag hörde servot jobba som vanligt på väg ut till startplatsen
och samtidigt kollade jag de aerodynamiska bromsarna
visuellt.

Allt var som vanligt…trodde jag.

Start och modellen steg rakt i 45 graders vinkel till en början,
men strax svängde den vänster. Jag korrigerade med sidoroder
men ingen påverkan.

Stängde motorn för jag förstod, att det kunde sluta med en smäll
och det behöver ju inte ske med full power i alla fall.

Jag drog full broms,  för att sänka hastigheten.

Terrängen var en skog omedelbart till vänster, där jag startade
var det gräsvall och mellan vallen och skogen fanns ett avlägg
med sågtimmer.

Var tror ni min kära Ava slog ner ??

Naturligtvis i stockarna.

Lagen om allts djevflighet.

Detta var den andra smällen med denna Avan.

Den första var vid andra provflygningen för mer än 5 år sen,
då sändareacken lade av,
just då jag skulle landa.


Jag fick en signal,  att spänningen i acken
sjönk snabbt och jag
reducerade snabbt höjd och skulle just sätta
modellen i gräset,
då…motorn drog på kvartsgas, Avan steg i en svag
sväng och
for in i ett buskage.

Varför motorn drog på ? Jag hade inte ställt in failsafen tillräckligt noga,
så då sändaren var död, gick den felaktiga failsafen in och det innebar
kvartsgas…. :=(

Skadorna då var klädselskador. Visst,  går att fixa,  men det är
inte roligt på en ny modell.

Nu var det mycket värre. Jag var inte på gott humör, då jag kom till min
trotjänare.

En sak är jag noga med och det är att alltid märka ut, där modellen
slagit ner, för att kunna återvända om jag glömt plocka upp nåt.

Nåväl, vad hade hänt. Jo nosen såg ut som en utslagen och utblommad
tulpan.
Proppen sönder och spinnern hade tryckt in motorspantet bakåt i kroppen.

Stabben  såg ut som den gått igenom en flistugg. Båda ytterdelarna
på vingarna var i bitar. De flesta spryglarna var sönder.

Mittdelen av vingen var mirakulöst helt oskadd. Mycket tack vare att jag
använder polyamidskruvar till att fästa den, vilka går sönder vid
en tillräckligt hård påverkan.

Nedslaget var så hårt,  att en av kolfiberjoinersen hade brutits.

Efter att ha plockat splitter i 30 minuter var kraschstället tomt
på sånt, som hade tillhört min modell och vad som återstod var
att packa in, åka hem och begrunda skador.

Nu vet ju alla,  som bygger och flyger, att en smälld modell,
inte ser så farlig ut, då man kommit hem och lugnat ner sig.

Jag beslöt efter lite överläggning med mig själv och efter lite
kontakter, att jag skulle köra igång med reparationen.

Men först beslöt jag beställa nya vingspetsar hos Lennart på
RC-Teknik. De är inte billiga och det var 8 veckors leveranstid.

Men jag började med att tömma modellen på innanmätet, så jag skulle
komma åt att laga kroppen.

Min nya vario från Renschler var ok, likaså mottagare och servon.

Motorn, som är en inte speciellt potent Mega var också hel.
Den har suttit i modellen i mer än 5 år, så lagerna låter lite,
men det är inga problem.

Vad jag började med var nosen. Den började jag med att
rekonstruera, med de delar som fanns.

Då har jag formen, hur det ska se ut.
Sen använde jag långsamthärdande
epoxieplast och glasfiberväv
för att fylla i,  där det fattades material.

Epoxieplasten hade jag blandat i aningen mikroballonger för fyllnadens skull.

Efter härdning våtslipade jag nosen och det blev bra.

Jag var ju mycket nyfiken att få reda på,  varför inte sidorodret fungerade.
Det var enkelt. Linken, som bara är 25 mm lång hade lossat från servoarmen.
Linken eller stötstången var trädd genom servoarmen och låstes av att en
plastbit hindrade den att hoppa av.

Problemet var,  att servot var säkrat med silikon i fenan. Silikon är bra
till mycket,  för du kan få det att fästa på alla ytor. Men efter 5 års
flygning, hade servot jobbat sig aningen loss, vilket gjorde att stötstången
kunde lossna.

Nu ha jag gjort om lösningen och linken kommer aldrig mer att lossna.

Efter en vecka talade jag med Rolf-Erik Blomdahl i Herrljunga och han
berättade,  att man kunde köpa D-boxar av Wladimir, som gjorde en rep
av vingspetsarna möjlig.

SONY DSC

En av de nylagade delarna. Skarven där den röda tejpen sitter.
Man ser skillnaden i färg, där den nya D-boxen sitter.
De flesta spryglarna är nygjorda.

Således ringde jag Lennart och beställde ca 80 cm D-box. D-boxen är gjord
av kolfiber/kevlar och man klipper till den, så den passar, där den ska sitta.

Mina vingspetsar höll jag på med i tre dagar, vad gäller rep av spryglar.
Jag fick tillverka ca 12 nya spryglar, flytta över kolfiberstripsen på de nya
och limma in.

Min D-box var ju kraftigt skadad på båda vingspetsarn, men jag rättade
till den så gott det gick och dessutom tillverkade jag nya halvspryglar
som sitter i D-boxen.

Allt slipades med en lång slipkloss och får jag säga det själv,  blev det bra.
Vad som återstod var att limma in den nya D-boxen.

Jag klippte först en mall i papper, klippte D-boxen efter mallen och prövade,
hur den passade
på vingen.

Efter justeringar fick jag bitarna att passa in.

Problem nu var, hur ska jag limma ? Jag talade med Lennart och han sa
jag skulle använda epoxielim.

Det  blev att fara till Biltema och köpa deras långsamthärdande, 4 timmars
lim som kommer i 75-gramsburkar. Dessutom köpte jag en burk med limklämmor
i plast, så jag kunde fixera D-boxen på plats.

Limmet la jag på D-boxens insida med en spackelspade. Innan jag gjorde det
tvättade jag D-box och vingen där den skulle limmas med aceton, för att
få bort släppmedel och fett.

D-boxen sattes på plats och jag fixerade med klämmorna, vilket tog en god stund
innan jag var nöjd.

Dagen efter var jag aningen nervös för resultatet, men det blev bra. Skarvarna
syntes inte mycket och kände man längs D-boxen märktes inga bulor eller
hålor. Ytan blev mycket bra.

SONY DSC

Gammal och ny D-box innan slipning.

Biltemas limklämmor för 50 kr är garanterat skräp.
De går sönder under hanteringen.

Lite våtslipning och sen var D-boxen fixad.

Vad som återstod,  var att klä om vingspetsarna med Oralight.

Skarvarna vid D-boxen täckte jag med dekortejp. Varför ?
Jo att se skarven stöter i alla fall mitt öga.

Så nu återstod stabben,  vilken var lätt att laga och klä.

SONY DSC

 

Stabben nylagad.

Vingspetsarna rengjordes och fick sig en polering,  så de glänste
om inte som nya, men som nästintill.

Jag mailade Lennart och avbeställde mina vingspetsar, som jag aldrig hade
beställt,  om jag vetat om man kunde köpa D-boxar i metervara.

Vad som återstår,  är att montera mottagare, elektronik och att programmera
mottagaren.

Jag ser verkligen fram emot att få  min trogna välflygande Hyperava i
luften igen !

Av förståeliga skäl tog jag inga bilder av modellen,  då den låg utspridd bland stockarna,
jag var ju inte direkt upplagd för fotosejourer då.

Kategorier
Hangflyg modell

UPPLEVELSER PÅ ETT HANG

 

 

 

Andreas Zuch har varit och flugit

vid Sinushanget vid Hammar och

skickade denna lilla berättelsen.

Tjena Mats,

Måste bara berätta om förra veckan och då speciellt lördagen.
Kristiflygare plus klämdag med utlovat NV gav två relativt bra dagar
i Barsebäck med svaga till mediumvindar.
Ett par timmars cruising i solklart väder med tre olika modeller, härligt!

Sen kom en mulen lördag med utlovat regn till sena eftermiddagen men
med friska vindar VSV-SV.

Drog ner till Hammar för att flyga på Sinushanget.

Mats, ett fantastiskt bra ställe….! Hade riktigt kul i ett par timmar med
två modeller i 10-17m/s enligt min vindmätare vid kanten ,
men det var kallt på toppen.

Detta är definitivt ett favoritställe från och med nu!

Hanget är riktigt bra (precis som du har sagt tidigare…)
men det är väldigt turbulent
när man ska landa på toppen.
Försöker alltid land i framkanten och modererar med

kråkbroms som jag kör på trottelspaken.

Har en Mobius som jag fäster i pannan och det är klart
lärorikt att kolla senare

för att förbättra och utveckla sin flygning.

Packade ihop precis innan regnet började droppa och upplevelsen av dagens
flygande var helt klart upplyftande.

Tackar för dina omfattande “krönikor” på bloggen som är
så informativa för oss
som gillar denna typ av flygning och
detta hang är det jag framgent kommer att flyga på vid SV.

Med önskan om en riktigt bra dag,
//Andreas

Kategorier
Flyghistoria

KAI HENNING NIELSEN

 

 

 

 

En dansk F3F-pilot som påverkade

utvecklingen på modellerna.

 

 

 

 

 

 

KH-1 hangkärra

En konstruktör, byggare och pilot som fick ett stort
inflytande
på modellerna man flög med i klassen F3F,
segelmodeller på hang,
var dansken Kai Henning Nielsen.

På Nordiska Mästerskapen 1974…41 år sen, kom han
som en bomb
och sopade banan med sina medtävlare.

Hans modell, som hette KH-1 var en kompakt modell,
med ganska bred korda på
vingarnaoch ca 220 cm spv.

Profilen var inte det som ansågs som det häftigaste,
det var en Eppler 374, men som kanske
var den profil
från Epplers serie av profiler för flygande vingar,
som var
mest lämpad för vårt hangflyg.

Den hade goda egenskaper och var inte kritisk under
höga belastningar.

Men det som Kai hade på modellen och som var hans
innovation,
det var,  att i stället för skevroder, hade
han vridbara vingar.

Experiment med vridbara vingar hade utförts tidigare
, men det var
problem med mekaniken, som ställde
stora krav.

Jag har själv byggt ett par F3F-modeller med vridbara
vingar, där jag
på den första helt enkelt lät vingstålen,
8 mm pianotråd,  ligga lagrat i
ett mässingsrör i
tryckcentrum på vingen och i bakkanten var vingen

ansluten till servot.

Det tycktes funka bra på marken och då man flög
sakta, men så
fort jag belastade modellen, låste sig
vingarna eftersom pianotrådarna
kröktes lite i
mässingsrören, så de hamnade i beknip.

Detta problem hade inte Kai, då han löst mekaniken,
så det inte kunde
knipa.

Kai hade också ett speciellt sätt att flyga. Vi andra,
traditionalister,
flög på rakan, mallade in oss för
svängen genom att innan svängen
skeva omkull
modellen, så det skulle bara vara att dra höjdroder.

Kai nästan rollade runt till inverterat läge och
svängde i vertikal
planet.

Detta gjorde att han flög med hög fart och belastning
hela tiden och behövde inte
samla momentum på
rakan för att få tillbaka speeden.

Alla vi som såg på var mycket imponerade av Kai.

Det var något nytt inom F3F.

Kais kropp på modellen var ganska bred, vilket
underlättade
inbyggnad av vingskevningsmekaniken.

Ingen kunde hota Kai på detta NM !

Efter detta NM skulle naturligtvis de flesta bygga
kärror med
vridbara vingar.
Det blev ett fåtal som fungerade, då mekaniken

ställde stora krav.

Personligen köpte jag en kropp av Bosse Nylund,
som han tog
hem från Tyskland vilken var gjord
för vingskevning.

Till kroppen hörde hela mekaniken med kullager
vid alla vridpunkter.

Kroppen var tillverkad av Gewalt och var av hög
kvalitet.

Vingarna skar jag kärnor i frigolit och klädde
med 0.4 mm ply.

Detta var de första vingar jag förstärkte med kolfiber
och modellen fick
sin premiär vid SM 1981 på Hven.

Nu var det mycket svag vind vid tillfället,
så jag tror inte ,vi kunde 
genomföra tävlingen helt,
men min modell hade potential.
Jag slirade in på 4. plats. Min modell var aldrig flugen
före tävlingen…

Pär Lundqvist byggde en modell i Divynicell med
vingar plankade med 0.4 ply.

Han byggde själv en kullagrad mekanik,  som
funkade bra.

Det funkade så bra, så han blev en överlägsen svensk
mästare tidigt 80-tal
nere vid Kåseberga.

Hans modell hette Dryad. Tyvärr har jag ingen bild
på den.

Flera andra byggde om sina Salto till konceptet
vridbara vingar, men ingen fick
riktig succés.

Min modell med vridbara vingar drev jag ytterligare
ett steg i utvecklingen.

Jag körde med en helt stel stabbe och sidoroder.
På modellen hade jag en V-stabbe
och den hade jag
limmat fast. Alltså inga stötstänger till roderna.

I stället hade jag mixat in höjdroder på vingarna.
Alla vet att höjdrodret ändrar
anfallsvinkeln på vingen,
så modellen stiger eller sjunker.

Genom att jag mixat höjd/dykroderfunktionen till
vingen,  kontrollerade jag alla
rörelser med mina
vridbara vingar.

Alltså skevroder och förändringar i höjd.

Jovisst det funkade. Jag har inte sett någon annan,
som löst det som jag.

Pär trodde inte mig,  förrän han såg mig flyga med
modellen vid Segeltorp.

Ok, detta var konceptet vridbara vingar.

Utvecklingen fortsatte och detta sätt att svänga
försvann så småningom från tävlingarna.

Nya mer avancerade modeller kom,  som var ännu
snabbare, beroende på nya
profiler, nya material
och nya piloter som hade en helproffsig inställning till sitt

tävlande.

Man kan säga att mitten av 80-talet, det var
F3F-modellernas svanesång för den vanlige modellflygaren..

Det krävdes så mycket,  för man skulle hänga med,
att vanliga flygare inte
hade de resurser som krävdes,
vare sig i tid eller pengar.

hang 1980 NM

 

Här är omslaget till den danska tidningen med deltagarna i NM 1980.

Längst till vänster Anders Rätzen en av de första svenska piloterna,
som ägande sig åt F3F som proffs.

Tre från vänster stående är Janne Carlsson. En skicklig flygare som gick
sina egna vägar med sin modell “Shark”

Fjärde från vänster stående är John Knudsen från Landskrona.
Här flygande med sin “Sagitta” från Carrera.

Till modellen hade han byggt egna vingar,
vilket gjorde kärran snabb.

Ner till höger knäsittande är lagledaren Lars Strannegård från Gråbo.

I dag är läget annorlunda. Man bygger inte sina
tävlingsmodeller själv,
utan vill du ligga  på topp och ha
två modeller av högsta klass, lägg upp 50000 kr

och du är med i leken.

Orsaken att jag skriver detta,  var en tråd jag startade
på danska motsvarande smff:s
hemsida, som generade
fakta om bland annat Kai Henning.

Länk till tråden:

http://www.modelflyvning.dk/forum/showthread.php?p=663708#post663708

Kai Henning ligger fortfarande i europeisk topp då det gäller F3F.

Här resultat från VM 2014

1 Ruisl František, SLovakiet, 1000,00 point
2 Lanes Phillippe,Frankrig, 987,86 point
3 Torp Esben, Norge, 960,25 point
6 Kaj Henning Nielsen (KIL), Danmark, 954,25 point

Här är en video som visar världsmästaren i F3F vad gäller tid.

25 sekunder 1000 meter med svängar !

 

Kategorier
Hangflyg modell

SINUSHANGET HAMMAR

 

 

15 m/sekund snett från höger,

för mycket för att vara bekvämt…

 

 

 

 

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1791

 

Vi suktade ju efter vind rakt på Sinushanget, så vi kunde flyga med lite
fart och fläkt. Kanske till och med DS:a.

Det fick vi tredje dagen av vår sejour i Ystad.

Eftersom man inte längre får köra bilen upp till Stora Starten
på Hammar, parkerade vi vid jordgubbsodlingen.

Vi körde först till Hammar fram till grinden vid skjutfältet. Där fanns en bom,
som var olåst och som var försedd med en skylt som sa:

Tillträde förbjudet under skjutning….

Vi blev lite osäkra, men vi beslöt,  att skippa försöket att köra upp.

Kanske var tur för oss, då de bilar som senare parkerade där
hade blivit utsatta  för inbrott enligt Ystad Tidning.

Nåväl,  vi ställde våra bilar vid parkeringen mitt emot jordgubbsodlingen,
tog med det vi skulle ha med oss, vilket var en modell för hårdare vind.

Efter en konditionsbefrämjande promenad stod jag och Roffe på toppen.

Rolf-Erik höll på att greja med sina modeller och skulle komma senare.

Min Arrow, som är en av mina favoriter, hade jag försett med en kamera
på nosen för att kunna dokumentera mina flygningar.

Redan innan jag startade, hade jag mina tvivel på modells möjligheter
under så hård vind, men ut åkte den och lyft var det.

Men det var för min Arrow för mycket vind. Modellen väger  ca 1000 gr
och jag hade ingen ballast i den. Spv endast 150 cm…

När jag flög, var modellen utsatt för en kraftig sidvindskomposant,
som gjorde, att den sågade sig fram på rakorna.

Jag kom aldrig in i någon rytm, så det gick inte så fort, som jag önskat.
Lyftet vid kanten hade jag förväntat, skulle vara starkare, än det var,
men kanten var turbulent, som gjorde flygning svår.

Däremot lyfte hanget högt och långt ut, men det var inte det, vi var ute efter.

Vi ville ha lite speed vid kanten. Jag tror Roffe håller med mig, då han flög med
sin Pace. Pace som är  en kärra helt byggt i kolfiber med konventionell
stabbe och med en vinge med stort sidoförhållande.

Oavsett detta med svårigheterna fick vi en riktig genomkörare på kanten
både bildligt och bokstavligt.

Banan vi flög var 300 m och visst det gick fort, tro inte annat.

Men för min Arrow skulle jag önskat 5-8 m/sek rakt på kanten,
då hade det definitivt gått fortare.

En F3F modell skulle jag vilja ha med 300 cm spv, en vinge med stort sidoförhållande
med väl utformade vingspetsar och profil någon av de moderna F3F profilerna.

Jag har haft kontakt med Martin Hepperle och är säker på, han kan leverera en snabb profil.

Jag vill ha ganska lång momentarm på kroppen med latercentrum väl bakom CG.
Det ska var en konventionell X-stabbe.

Där jag skulle välja  en hög och spetsig fena och en stabbe med stort sidoförhållande ,
som ska vara allmoving.

Allt detta för att minska det inducerade motståndet på stabbe/fena.

Min Arrow är 15 år gammal i konstruktionen och är inget att bygga på.
Men under de betingelser jag beskrivit,  så går den fort.

För er som vill veta,  hur fort det går att flyga en F3F-modell, då
det går riktigt fort, så flög en kroat vid en tävling 10 vändor på
läs och häpna: 25 (tjugofem) sekunder….

Alltså 1000 m på 25 sekunder inklusive 10 vändningar….

Genomsnittsfart blir 144 km/tim. Men med tanke på vändningarna
låg säkert snittfarten på rakan på 200 km/tim !

Så visst rör det på sig…

Efter en stund kom Rolf-Erik upp med sin Ceres.
Vid utkastet slets den ur handen på Rolf-Erik, steg kraftigt
och åkte bakom hanget i turbulensen.

Det blev en hård landning med skador.

Rolf-Erik mejlade mig i går och berättade,  att han lagat sin
kärra, så Ceresen är fit for fight igen.

Trots den hårda vinden var vi som flög nöjda, för det var
en upplevelse !

Jag kunde ju inte ta bilder på mig och min modell, utan
de bilderna har jag fått av Roffe.

                                               Så häng med på en flygtur på Sinushanget !

Längst ner på sidan en inte alltför imponerande film
tagen av kameran i nosen på min Arrow. Kameran riktad
för mycket uppåt, vilket förtar fartkänslan då man saknar
referenser att jämföra med.
Den skulle varit riktad mera nedåt,så hade man fått
en bättre upplevelse
av hastigheten.

Men det gör vi nästa gång.

                                          Kanske Roffes film blev bättre, för han hade också en ombordkamera.

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153412.bmp

Den gamle hangflygaren med sin Arrow…i gräset till vänster Roffes Pace.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1792

Rolf-Erik ska starta Roffes Pace. Det syns vinden är stark.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)17921

 

Inga hinder så lågt ögat kan se…

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1795

                                                          Nu…iväg ! Roffe styr med sin trogna MC-24 Gold Edition.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1794

                                                                          En vältejpad Pace. I nosen en videokamera.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1796

Detta är essensen av hangflyg. En snabb modell-ett bra hang-bra vind

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1798

Pace är en snabb modell, men även den led av den hårda vinden.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1810

                                                                                        En trenighet i symbolik:

                                                                                        Modellen- Himmeln-Havet

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1826

Jag kan säga,  att man måste planera servo, mottagare
och ackplacering noga, 
för utrymmet är synnerligen begränsat.

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1844

Roffe regerar på kanten

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1850

 

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1851

Ungefär denna konfigurationen fast ca 300 cm spv.

                       Det hade smakat fågel.

(maj 07, 2015 11-36 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1858

Rolf djupt koncentrerad.

Vilket krävs under förhållandena som rådde.

(maj 07, 2015 11-38 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1863

                                                                   Rolf-Erik går och strövar, där hans modell landade.

 

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1887

Mot Ystad

(maj 07, 2015 12-20 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1935

Riktning Kåseberga

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1905

                                                                         Roffe ser belåten ut efter landningen

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153430

 Den gamle förbereder sin flygning.

(maj 07, 2015 12-21 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1962

Roffe flyger rote med en gråtrut.

(maj 07, 2015 12-21 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1966

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1969

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1973

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1975

 

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1996

Landning med Pace…

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2002

…Inte lätt i turbulensen…

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2003

…man får vara beredd att snabbt reagera och reagera rätt !

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2004

                                                                                                             Snart…

(maj 07, 2015 12-24 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2012

 Roffe slår av mottagaren efter landningen.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153500

Den gamle på kanten…friska vindar, vilket syns på pilotens lutning ..

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153519

Tur man inte var nypermanentad…….

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153633

Min varma skärmoverall som är fodrad och av superbra kvalitet.
Inga Jula-grejor här.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153653

För att travestera Ernest Hemingway,

“Den gamle och planet.”


 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNES SISTE COWBOYSARE…

 

 

 

 

 

…någon kallade Åke det…

 

 

 

 

(1616x1080)1448

 

 

 

 

Om jag kommer ihåg rätt,  kommer Åke från trakten av Fjälkinge
och han är aktiv i Ripa MFK bland annat.

Åke har varit med i många år i modellflyg och är nu pensionär.

Han är medlem i ÅMFK och reser runt på meetings och tillställningar.

Man kan säga, att om Åke är med, då händer ofta det oväntade…detta inte
sagt som något negativt, utan det är en komplimang, då modellflygvardagen
bryts av något oväntat.

Åke kom ner till oss på tisdagen och flög på Löderup.

Hans modeller var en fd hotliner och en Banana hangkärra.

När han skulle starta sin Banana,  var lyftet för dåligt, så han fick
landa en bit nedanför kanten och för att få tag i sin modell,
var han tvungen att krypa under/mellan taggtrådsstaketen !

Bananan är inte enkel att flyga i dåligt lyft.
Flyger man överstegrat, 
kan det hända, att det blir en
snaproll ner i backen.

Åke är en modellflygare, som ständigt är full av energi och som
ställer upp för sin klubb, när arbete ska utföras.

Han förtjänar uppskattning för sin vilja och engagemang,
för Åke är i själ och hjärta en genuin modellflygare!

Här kommer lite bilder på Åke:

 

 

SONY DSC

Åke beredd att starta med en fd hotliner…

SONY DSC

Nu ska du iväg, säger Åke

SONY DSC

REB hjälper Åke att starta en annan modell, som jag inte kan namnet på tyvärr.

SONY DSC

Där flyger hon !

SONY DSC

Elmotorn är borttagen och i stället…

SONY DSC

…har Åke satt dit något annat lämpligt.

SONY DSC

Åke Junander med sin modell över Östersjön.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Åke, som synes på vingarna, medlem i ÅMFK.

SONY DSC

Är det en modell från mitten av 80-talet ?

SONY DSC

 

SONY DSC

Dags för landningen

SONY DSC

Landningen blev perfekt.

SONY DSC

Åkes andra modell på väg att landa.

SONY DSC

Lite pitchup men…

SONY DSC

…det löste sig.

Åke besegrar taggtråden vid Löderup !

 

Några bilder som visar, den möda man får lägga ner,
om man landar på fel sida om taggtråden.

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Efter att man hämtat sin Banana, blir piloten så här glad !

 

SONY DSC

Åke Junander Löderup Maj 2015

Kategorier
Hangflyg modell

VILKA MODELLER VAR MED PÅ BILDERNA ?

 

 

 

Modellerna vid Löderup.

Jag har just fått uppgifter från Roffe och Rolf-Erik som beskriver deras modeller.

Så här skriver Roffe:

Första dagen:

FREESTYLER3,  tillverkad i  T yskland av Bröderna Herrig.

Världsmästare mm är konstruktörerna). Freestyler är en av
världens bästa och mest framgångsrikaste F3F seglare, även F3B.

Andra dagen:

GRAFAS MAXA sp.v 3500mm, tillv. Top Models CZ
Tredje dagen:

PACE sp.v 2500mm tillverkare är Lettsky/Österrike.
Kärran är en hel kolfiber maskin, tålig o. framförallt snabb!! som du vet…..”

Så här skrev Rolf-Erik:

“Den gula,  som jag flög in i staketet med är en Crossfire.
Den stora elseglaren är en ASH 26 från Beinike.
Den blåa,  som jag skulle flyga på Sinushanget,  är en Ceres F3B.

Har lagat både Crossfiren och Ceresen idag, inga större problem.

Härliga bilder på hemsidan.”

REB

Här några bilder på Roffes Freestyler 3, som är en snabb och vacker modell.

SONY DSC

Pris beroende på utförande: 11-14000 sek. Prestanda kostar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Freestyler 3 är ett konstverk vad gäller finishen och en forerunner när det gäller prestanda.

Kategorier
Hangflyg modell

DE SISTA ENTUSIASTERNA…

 

 

 

 

…kan man känna sig tillhöra i vissa avseenden…

 

 

 

 

 

 

 

…i alla fall då det gäller hangflyg.

Jag ha varit i Ystad de sista 20 åren med ÅMFK och flugit hang.

Innan dess, från 1972,  var jag där dels som modellflygare och sen 2005
som skärmflygare.

Varje år har det blivit svårare, att engagera folk till att åka med.

Varför det är så ? Jag vet uppriktigt sagt inte.

Jag tror,  det är en kombination av flera saker. Som exempelvis
lathet, dålig företagsamhet, ont om tid, bristande intresse osv.

Alla intressen som kräver en fysisk insats, har det svårt idag.
Det kan gälla modellflyg, hundar, hästar. Alla föreningar, nästan,
rapporterar om svårigheter att aktivera, rekrytera och behålla
medlemmarna.

En del människor lever ett virtuellt liv framför datorn utan
kontakt med verklighet
och det är kanske en faktor,  som
påverkar intresset för real flygning.

Därför beslöt vi, att vi åker enskilt till Ystad i år för att kunna
ha en handlingsfrihet, vad gäller tidpunkten.

Då vi tre som kom norrifrån, alla är pensionärer, kunde vi välja
tidpunkten lättare.

Så vi hade inga illusioner, att det skulle dyka upp 45 andra
hangflygare.

Men det bryr vi oss inte om, vi som var där, vi flög för
det är roligt.

Med andra ord kan man säga, att vi som var där och flög,
vi har ett passionerat intresse
för hangflyg.

Vår bostad var Österlens Gästhärbärge i Glemmingebro med Henry
som en trevlig värd.

Vi rekommenderar detta boende. Billigt, tyst och lugnt och ligger
10 minuters bilfärd från hangen.

Vi kom på tisdagen, installerade oss och stack till Löderup,
där vi brukar flyga, därför man kan köra ända upp till kanten.

Vi flög alla dagarna, på olika platser med hänsyn till vinden
och jag lovar,  man får god sömn efter att ha stått på hang-
kanten hela dagen i blåsten.

Jag redovisar våra flygningar i 2-3 avsnitt. Vi får se vad det blir.

Ett par videofilmer tog jag, som jag kommer att publicera,
när jag editerat de färdigt.

Men här kommer lite miljöbilder utan flygning.

Läs mer om resan på vår förening ÅMFK:s alltid
uppdaterade och
aktuella hemsida:

http://www.rcflyg.com/

(maj 07, 2015 10-00 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1772

Landskapsfågeln…gladan.

(maj 07, 2015 12-16 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1876

Gullvivan, en vacker budbärare om vår.

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1887

Vid Sinushanget riktning Ystad.

(maj 07, 2015 12-20 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1935

Sinushanget riktning Kåseberga

SONY DSC

Hamnen i Kåseberga med Ales Stenar i horisonten.

En hamn där affärsmännen skinnar turisterna med oförskämda priser.

Ska ni dit, ta med eget kaffe och fika, så spar ni mycket pengar !

Bilden tagen från Löderup med 300 mm zoom.

DSC07223

Roffe och Rolf-Erik efter en dag på hanget.

DSC07226

Roffe uppdatera vår klubbs hemsida med sin Mac…:  http://www.rcflyg.com/

 

DSC07450Naturen har verkligen dragit igång.

DSC07474

En något utblommad backsippa.

DSC07409

Ett före detta ålderdomshem, som ligger granne med kyrkogården….
Lite bisarr placering måste jag säga.

DSC07416

Ägs av “Le petit Patrón” Henry.

DSC07423

Boendet rekommenderas varmt. En speciell upplevelse att bo där.

Mycket bra frukost med lokalt bakat bröd från Olof Victors Bageri i grannbyn.
Länk bageriet:

http://www.olofviktors.se/index.jsp?id=1&akt=1&sub=0&lang=se

DSC07428

Rolf-Erik stuvar bilen för resan till Löderuphanget.

DSC07436

Utsikt rån Löderup. Kullar med de karakteristiska upptrampade avsatserna
som är gjord av betande kreatur.

DSC07486

Hanget mot sydväst har en nästan tropisk växtlighet då solen står
rakt på, vilket gynnar växtligheten genom att marken bevaras varmpå våren.

DSC07488

En trädgårdssnäcka som jag gick på,  då jag mödosamt tog mig uppför
den 60 m höga hangkanten.

Kanten var beväxt med  buskar med vassa törnen, vilket gjorde
bestigningen jobbig. Snäckan plåtade jag då jag tog en paus.

DSC07491

Ett överflöd av vårblommor och örter.

DSC07495

                                      Rolf-Erik och Roffe spanar efter bärnsten.

DSC07500

                                 Utsikt mot Löderups Strandbad eller om man så vill riktning Bornholm.

DSC07506

                              Den vänstra delen av platsen vid Löderup. Silon i bakgrunden ligger vid Kåseberga.

DCIM101GOPRO

Här syns tydligt de upptrampade terasstigarna på kanten. 

DCIM100GOPRO

Hanget på höger sida vaktas av spretiga buskar, som ibland är magnetiska
och kan attrahera modellflygplan…

DCIM101GOPRO

Utsikt riktning Polen.

Vinden svag på kvällen och kom lite från höger, vilket syns på vågorna.

Kategorier
Hangflyg modell

…ONSDAG, TORSDAG OCH FREDAG…

 

 

 

 

 

…blev också fina flygupplevelser.

 

 

 

 

DCIM110GOPRO

 

Vädret var helt perfekt för modellflygning de sista dagarna.

Missar inte jag i alla fall.

Inget pratande, utan flyg i verkligheten.

Här är tre dagar av mitt flygande med lite bilder av aktiviteter
och människor jag  mötte.

DCIM105GOPRO

Start Tönnersa 1.

DCIM105GOPRO

Start Tönnersa 2.

DCIM105GOPRO

Fokuserad

DCIM106GOPRO

Längst upp på Platån Hovs Hallar 1. Maj.

DCIM152GOPRO

Modellflyga = Glädjeyra !

 

DCIM108GOPRO

Spirit bankar på…

DCIM108GOPRO

…med några g,  eftersom vingarna har en viss krökning i svängen.

DSC07139

Det knoppas…

DSC07148

…hos äppelträden.

DCIM153GOPRO

Fördelen att flyga på en plats som är populär. det är att man
möter många trevliga människor.

 

Som ställer vettiga och intressanta frågor om hur…

DCIM109GOPRO

Alla bilder är tagna med en gopro.

 

DCIM155GOPRO

Ibland blir det stopp i en sån här vänlig buske…

DCIM112GOPRO

Tönnersa Strand

DCIM113GOPRO

Här är lättstartat…

DCIM153GOPRO

Depå

DCIM155GOPRO

Depå Platån HH

DCIM155GOPRO

Min fasta gopro som plåtar stillbilder

DCIM153GOPRO

En glad kvinna med sin hund

DCIM153GOPRO

Man blir på gott humör, då man träffar glada och positiva människor
i stället för grinig, förgrämd surkart.

DCIM114GOPRO

Det var fint väder både för paragliders och modelgliders…

 

 

DCIM157GOPRO

Skärmflyg 1

DCIM157GOPRO

Att skärmflyga här ger upplevelser för alla sinnen.

DCIM158GOPRO

Mellan himmel och hav…