JAG VAR BARA TVUNGEN ATT GE MIG UT MED MIN MODELL…

…och få lite flygning.

Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.

Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.

Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;

Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.

Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.

Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.

I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.

Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?

En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.

Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.

Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.

Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.

Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.

Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.

Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.

I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.

Alltså beslöt jag att landa.

Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.

Jag hade modellflugit den 2. Februari.

Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.

Här kommer några flygögonblick från min utflykt.

Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.

Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.

Vi ses !

Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…