…var det upplagt för i fredags…

…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.

Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.

Genom att solinstrålningen var begränsad,  insåg jag,  att termiken
inte hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.

Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.

Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga,  nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..

Jag har talat med Vladimir,  som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako,  som medföljer med M5 polyamidskruvar,  för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.

Sen  in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.

Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.

Söder om mig,  hitom Hallandsås,  var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.

Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på  0.5 m/sek
upp mig till 350 meter. Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.

Termiken var svag men utbredd.  När det gäller termik,  är jag nöjd,  om jag stiger.
Hur blåsan är,  bryr jag mig inte om,  bara så länge det bär uppåt.

Naturligtvis är det en njutning,  att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.

Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik,  tills klockan var 2100.

Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk,  höjd plus mycket annat, vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.

Jag har lärt mig,  att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt, då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt,  om blåsan är trång,  Avan klarar det.

Vi lever  på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda  tillgänglig  teknik ?

Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.

Japp, detta var min fredag med min Ava.

Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade vinden vid Hovs Hallar kl 0800,  sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.

Jag tror jag ska  ägna mig åt fyrbeningar i dag.

Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…

…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.

Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…

…som vid dagens sista landning sammanräknat  har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !

Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant. En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig,  vill jag göra förbindelsen till min modell,  så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.

Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)

Du kan förstå,  det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.

Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs  power,  att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.

…knastertorrt ute nu även för potatis.

Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s  Outlet och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…

Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.