Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.
Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material och ritningar var bättre.
Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var vid denna tid, linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart modellflyg i vida kretsar.
Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…
Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.
Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.
Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv. Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och styrkans skull.
Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions- säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var, som byggaren ville ha det.
Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna, manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.
Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig är kursiva.
Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning på bloggen.
”Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”
Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.
”Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”
Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till vridaxelns kugghjul. (Pilen)
”Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) ”klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan.
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”
”Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”
Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.
Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober, fick jag min belöning i dag torsdag.
Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil skiktning.
Allt var upplagt för termik. Alltså fram med min trogna HyperAva, som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong. Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya servon på sida och höjd.
Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.
Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.
Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.
Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög, men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.
På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.
Eftersom det var premiär med en modell, som jag ofta flyger långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.
Det visade sig, att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.
Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den. Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.
Jag vill säga, att över 150 m var blåsorna starkaoch stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.
Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken. Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.
Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen. Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.
Efter att jag plockat ihop, tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.
Pär i full gång i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..
Kan tänka mig, att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden. Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från förr.
Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.
Klaff som planet inte hade originalt, då det var en kärra för standardklassen vid dess lansering.
Här kommer lite bilder.
Spänn fast dig och häng med !
PS
I fredags var vi ute igen och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.
De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen ”Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …
Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?
Kan det vara bättre ?
Lite kontraster…
Jag flög rote med en glada.
Pilotplats och landningsyta
Ormvråkar fanns i ganska stort antal…
…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.
Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.
Lodskott med min GoPro.
Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…
…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…
Men det blev som det blev.
Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.
Inte bara att sitta på…
…utan även som mekstol.
Mycket goda landningsytor.
Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.
Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…
Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.
Den gamla örnen vid hanget med lika bistert utseende nu som förr.
…och bocken säger Håhåjaja….
Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…
…med tanke på deras fundament.
Min HyperAva efter dagens sista landning.
Solen värmer åkern så dimma bildas.
Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.
Stort sidoförhållande…
Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.
Jo, den är lätt.
Pär visar kroppen till sin ASW.
Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.
Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.
Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul för att skydda servot vid landningen.
En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.
Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar, vilken dragningskraft begreppet ”FLYG” hade på gemene man vid denna tid.
Kolla speakerns entusiasm och hyperboler. Starten av den första friflygande modellen är imponerande.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken, vad som skett, om en modellflygare med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….
Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: ”Detta är omöjligt ”! Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som är från 2040… vad tror du ?
Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt. Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.
Häng med tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?
För 15. gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar, om vinden är med oss.
Öster om Ystad finns det fina hang, som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter. Skulle vinden inte vara gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang till exempel vid Kivik-Ravlunda.
Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter till utbyte av idéer och erfarenheter.
Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger i Glemmingebro ett par km från platserna, där vi flyger.
…eller i stället för att vänta på något..skulle jag
ägnat mig åt ”I väntan på Godot” ?
Men det är våren, jag förväntansfullt ser fram emot.
Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket skapar den för mig ideala
bilden av vår !
Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina Hakkapeliitta vinterdäck mot nya Michelin.
Ett vårtecken så gott som något.
Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan: En sånglärka flög frusen förbi mig vid Fladje Gård ovanför
de höstsådda grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.
Det gör, att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider, vilket gör vårt modellflygande behagligt.
Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv, som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder. Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.
Här kommer ögonblick, då det var som upplagt för modellflyg !
Buckle up !
Vill du se denna maskinen eller något annat från denna tyska modellflygares verkstad, då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !
Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.
STORT, STORT !
På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.
Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast. Det var då, Valter i Lammhult sålde den nya Futaban med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.
Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.
Vid denna tid var det oxå, då klubbarna växte snabbt och skaffade sig egna fält. Varför det växte så fort ? Jag tror, att tekniken gjorde det möjligt för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes inte, att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.
Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm, som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.
Nu var det omöjliga möjligt och vi utmanade gränserna.
Jag hittade en film från AMA från 1978-1979, som jag tycker speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.
I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att dukollar en film med som jag tycker historiskt värde.
…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.
En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.
Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt- gående rörelse.
Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.
Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.
Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande runt sin längdaxel. Det är ett uttryck
för begreppet ”Cirkulation”, som innebär att luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.
Luften kommer att transporteras ”underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft och förutsättningar något vi kan kalla flyg.
Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets flygegenskaper.
Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande surrande ljud.
Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.
Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson, född i Lilla Tjärby nära Laholm, som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför tidigt.
Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.
Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften ”delar” på sig och där luftströmmen ”förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.
Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.
Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på Hovs Hallar.
Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint kusthang.
Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det möjligt att flyga från Platån.
Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades, att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset, men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.
Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter. Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.
Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till motion.
Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när det är kallt och man har styva fingrar.
Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut som vanligt försedd med en kamera i nosen.
Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden. Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.
Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen, då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp. Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra landning under tuffa omständigheter.
Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med antireflexbehandlat glas.
En timma pallade vi att flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap frös.
Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning. Det gäller att få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.
Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.
I torsdags kom ”Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.
Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år. Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren. Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang ca 15 km långt.
Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.
Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första gången i år tar ut termikmodellerna.
Det längtar jag efter…
Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan, tagna med min GoPro.
Spirit Elite…en enkelt val.
Vändbar och agil i luften.
På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder, om ni har behörighet :=)
Den gamle… men han ger sig aldrig.
Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.
Det denna mannen helst gör…
Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang. I horisonten skymtar Hallands Väderö.
Riktning nordost.
Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.
Där vi flyger och rekommenderad startplats.
Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !
Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.
Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.
En flyger och en fotograferar.
Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ? Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.
Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.
Den snötäckta ytan är landningsområdet.
Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.
Landning på gång i turbulensen…
Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…
Ser ok ut…
Där sitter den med snö yrande runt kroppen.
And now for something completely different…
Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet ”Blomman”.
Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.
Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.
” Dubbeldäckare är något visst. Långt innan jag var intresserad
av flyg, var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”, där det fanns en linfärja, som tog 3-4 bilar åt
gången.
Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”
”Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen, visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall.
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner.
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings- som startsträcka.”
(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:
”If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”
Framkantslats.
”Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
” Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
”När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.
Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får en dubbel tråd.
Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”
”Det är svårt med skärpan, när man fotar småpill, här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”
”Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.
Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky, då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.
Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang. Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var inte övertygad, förrän jag sett modellen i luften.
Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken. Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande mot den ljusa skyn.
Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden att leta modell i nu…
Stranden var helt tom på människor, så när som på en som rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel, som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.
Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med, så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat. Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med zoom-objektivet tillhanda. Men så är det.
Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars perfekta flygegenskaperna lite.
Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten. I ett sådant läge med en aerodynamisk instabilitet blir resultat en något oscillerande flygning i loopingplanet.
Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.
40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina. Ni som har behörighet, ni kan logga in på min fotosida och njuta av vyerna.
Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de trötta vågorna mot stranden.
Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.
Men trots bruset kände jag, att mina batterier blev uppladdade.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes bilder med min gamla telefon.
Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt, så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten ”Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.
Häng med på mitt flanerande !
Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.
Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.
Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.
Spåren i sanden efter en landning med min modell. Huvudstället och sporrhjulet.
Vad säger du om denna startbanan ?
Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor. Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…
Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.
Märkligt att inte vattnet blandar sig…
Forcerat flyttar flitiga fötter folk fort framåt…
Det var i alla fall blåa skyar…
Bara skuggan återstår…hade du kunnat kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.
Jaha…är det en ung havsörn månntro ?
Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.
Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat av Lagan.
Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.
De enda isflaken i Laholmsbukten.
Ser du, att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?
En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan, om inte flytta berg, så i alla fall genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.
Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.
”Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”
Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.
Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…
…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset. Hur kan den veta allt detta ?
Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ? Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?
En kråka. Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.
Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och ca -3 grader. Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss aktiva modellflygare.
Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar i naturreservatet Tönnersa .
Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att restaurera marken så den får bättre betingelser för de där levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden kommer i dagen igen.
Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden. Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den återvänder nu.
Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en promenad längs havet är berikande både för kropp och själ. Njut där av det få har…en fri horisont.
Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt . Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade sina 2 bilder i sekunden.
Allt borde bli perfekt…trodde jag. Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…
Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat. Kanske det gått troll i modellen ?
Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället och lugnade mina franska nerver.
En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik 13 månader gammal som var döpt till ”Casino”.
Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara en hund.
För egen del var det bara att montera isär, packa in och förbereda hemfärden. Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan omedelbart vid belastning. Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll bra utan tendens till avstängning. Motorn drog som aldrig förr.
Så idag ska jag försöka igen. Men så är modellflyg, vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig lyckas.
Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt ännu bättre än i går.
Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.
Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.
Monterat och klart…trodde jag.
Jaha, nu är det bara att dra på…
…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.
En liten del av det 20 km långa hanget. Här är det 5 m högt. Längre norrut är det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga antingen modell eller skärm här.
…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?
Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome vid Biggleswade i Bedfordshire.
Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller. Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs med gummimotor.
Jag tycker, man också ska lägga märke till den mycket avspända stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och utbyta erfarenheter och bli inspirerad.
Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.
Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare. Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka. Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter, gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma. För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida. Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till ”Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
En snyltare…fältkråkan. En fågel som absolut inte är mesig…
Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte är vintrar. Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar. Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.
Så vad gör jag ? Det är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig. Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien, vilken kommer att ge kallt och klart väder.
Alltså kanske läge för nordliga hangvindar, kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.
10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme. I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare var jag ute en runda och tog några bilder.
Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var, som jag skildrade den.
Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …
Här kommer några bilder av dagens skörd.
Blöta…
Deppiga droppar dryper dystert…
Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…
…att vi kan kasta vårt skräp här…
…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…
…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…
…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så, att vi vet att ”Nån annan får ta det”…”Nån annan ”,
det är skattebetalarna i kommunen.
En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…
Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.
Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning.. Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa med sina modeller inför den nya kommande modellflyg- säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !
UFO ?
Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll och jag försökte plåta med felaktig kamerainställning, så bilden blev lite, som om vore det utomjordiskt…
PS
Om du applicerar lite ”braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta trefalt längre och högre.
Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.
Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för alla som har intresse för aviatiken.
Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:
Som vanligt läckra foton från Mats!
För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar.. Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla och och och…
Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med detta nya liv visade sig vara, att när brevbäraren släppt av någon av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer (föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis), MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift), så blir det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.
Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i. En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till en ryggsäck) .
En långdragen förkylning har medfört, att jag är i det närmaste klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A. Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag på mer färg, så jag kan måla kroppen.
Har även haft kontakt medBoris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille, han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns. Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den stora klumpiga kroppen, som rymmer t.ex. en Willys Jeep…
Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar. Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!
Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många störande tillfällen just där.
Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi. Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst – det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige. Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar. När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt – dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.
På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar. 2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att upptäcka ett och annat.
Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter. De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och rönnbären.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern ”Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
