…alla två… träffades vid  Tönnersa Strand för en hangsväng.

Är jag och Pär  de sista av de första ? 

För att travestera rubriken från Johannes Steinhoffs bok,
“Die Letzten von den Ersten”

Av de relativt många som flög hang på 70-talet, verkar det bara
finnas ett fåtal kvar,  som är aktiva.

Jag frågar ju mig varför ? Modellflygare av idag är ett annat slags
människor  än då vi började. Jag ska inte dra hela litanian, men
nu är det färdigbyggt, man flyger var som helst, man behöver
inget fält..vilket inte minst klubbarna märker av.

Det kanske är så,  att sammanhållningen och önskan att vara med
i en större grupp inte är så stark längre, då en modell idag inte kräver
några förkunskaper vid byggandet i stort sett.

Uppfostrandet, danandet  och delandet av kunskap som fanns i
klubbarna,  vilket  överfördes till nya medlemmar är i dag mycket
mindre,   än låt oss säga för 20 år sedan.

Kanske vi hangflygare har varit för dåliga att marknadsföra iden
om hangflygets tjusning och lockelser.

Att vi inte kunnat förmedla lite av de känslor vi upplever,  då vi står
på Platån på Hovs Hallar  under goda omständigheter med en fint
flygande modell, som man där kan flyga över stora områden och högt,
om man vill.

Att vi inte kunnat förmedla den spänning vi känner,  då våra snabba
F3F-modeller skriker förbi i luften med 150 km/tim.

Att vi inte kunnat beskriva våra naturupplevelser,   vilka kommer som
en bonus på hangflygandet.

Kanske vi som flyger får bättra oss.  Jag försöker dra mitt strå till
stacken,  genom att redovisa våra  äventyr på min lilla blogg.

Det kan också vara så,  att nya modellflygare i dag inte är beredda att
offra tid på resor till ett hang, utan de vill kanske bara komma ut med
en frigolitmodell och uppleva,  att man kan styra något,  som tar sig
fram i luften. Kanske man bara vill uppleva undret,   som det är att flyga ?

Men i alla fall jag och Pär vi håller på fortfarande. Om du frågar varför,
får du svaret av oss.  att hobbyn med hangflyg ger oss så mycket tillbaka.

Det är inte bara byggande och flygande, det är alla upplevelserna vi får,
då vi är ute.
Tänk efter, när vi flyger vid Tönnersa Strand, tror du att hela världen
står still runt oss?

Vi flyger vid havet, vår pilotplats är i ett naturvårdsområde med
intressant fauna och fågelliv. Allt du hör, ser  och känner lukten av,  påverkar
dig så din tankeverksamhet och viljan att göra saker stimuleras.
Det är ju det här med våra perceptioner,  som styr,  hur vi tycker världen är.

Kan vi inte flyga, då går vi en runda på stranden av Kattegatt och ser
vad som spolats iland. Där finner man de mest märkliga saker från alla
möjliga miljöer. Alltid spännande att flanera där. Jag går vid stranden nästan
var dag. Vill du inte promenera, sitt på hangkanten och se på havet.
Du anar inte, hur dina tankar börjar snurra…

I torsdags hade jag spanat väder och såg,  att det kunde bli väst 3-6 m/sek
och det triggade mina hanghormoner,  så jag förberedde en tripp dit.
Det är ju nästan två månader sen, jag var där och flög. Jag ringde den andra
medlemen i The Original Ridge Riders och sa, det är flygläge på Tönnersa
och vi bestämde,  att vi ses på det vanliga stället.
Vilket vi inte gjorde, därför jag ståällde mig att flyga bara 250 m från
parkeringen, med tanke på att Pär har en knäskada. Normalt sett går vi
ca 500 m söderut, till den del av hanget, där förhållandena är bäst.
Du vet ju,  att vi strävar efter att få så mycket lyft, som är möjligt.

Hanget är inte lika bra,  där vi var,  som på ordinarie plats, men visst
lyfte det.
Jag kom först, monterade och kollade. Vinden låg nästan rakt på och sanden
yrde i luften,  så min JR-radio var välsandad. Blåser det mer än 6 m/sek, då
manifesterar sig begreppet flygsand.

Det är ingen större panik med sand på sändaren. Jag försöker blåsa bort ,
då jag står på hanget och hemkommen får den stå och torka, sen tar jag
en pensel med långa borst och borstar den ren.

Pär tog sig fram nere på stranden, för där var lättare att gå. Med sig
hade han sin Lunak, vilken  hade stått i hangaren de sista 15 månaderna.

Min Spirit, still going strong,  åkte ut och dagen till ära försedd med
375 gram bly som ballast i tyngdpunkten. Visst, den pinnade på riktigt bra,
för att vara en termikkärra med relativ tjock profil.
Spirit Elite,  en modell jag starkt rekommenderar till alla !  Leta på nätet
så hittar ni,  var den går att köpa. Den kan vara svårfunnen men använd
Tant Google, hon brukar fixa det.

Pär startade sin Lunak, som är en kompaktare modell än min med mindre
vingyta. Klaffen funkade inte perfekt för Pär, men vi har väl flugit utan
klaff förr om åren…

Just innan Pär kom,  landade jag på grund av lathet uppe på kanten.
Inget för nybörjaren men för oss åldringar spar det de gamla benen..
43 års erfarenhet av Tönnersa Strandhanget hjälpte också till…tror jag.
Min landning gick bra på toppen , där jag bromsade ner modellen hjälpt
av full klaff.

Ska man landa just bakom kanten,  ska du vara beredd på rotorturbulens.
Plötsligt under din final kan din modell snabbt rasa ner eller kastas till
inverterat läge, så man får vara med på spakarna och…du ska ha en plan B,
om det går åt pipan. Med det menar jag, om du drabbas av kraftig turbulens
vid baslinjen och måste avbryta. Då måste du ha en plan B hur och var du
ska sätta modellen.

Därför rekommenderar jag gästande piloter, att stå uppe på kanten,
flyg en l å n g final över stranden och landa lätt som en fjäder
utan att riskera din modell i den släta sanden.
Men kolla så det inte finns stockar liggande, för ni vet hur det är,  finns det
en stock på stranden och du ska landa,  gissa vad du flyger på ??

Både jag och Pär landade på stranden senare. Det är ganska lätt,
då du är hjälpt av skuggan av din modell att avgöra höjden,  så du kan
bedöma ner dig korrekt.

Det är lätt att bedöma fel. 1973 landade jag i havet med en Graupner Cirrus.
Trots det var december,  sprang jag ut som jag stod och gick  och hämtade
den i vattnet. Vi vet ju, att saltvatten är elektroniks värsta  fiende.
Jag fick tag i den efter ca 30 sekunder, men redan på den korta tiden hade
mottagaren hunnit lägga av. Det första man ska göra absolut så fort du kan,
om du hamnar i vatten, salt eller sött, det är att bryta strömmen till mottagaren.
Då jag kom hem såg kretskortet på mottagaren ut som en vällagrad ädelost
med mögel…Jag körde dagen efter upp till Rune Svenningsson i Gislaved,
som lagade den för mig,  medan jag väntade.

Lyftet var helt ok och vi kunde flyga med släppta tyglar. Hur man flyger
med tyglarna lösa på en segelmodell ? Jo, det betyder,  du kan flyga med
ganska mycket nedtrim. Alltså man behöver inte gneta, utan man kan
släppa loss modellen!

Vinden vred under tiden vi flög mot VSV,  så vi hade ganska kraftig
motvind på ena benet, då vi flög söderut. På andra hållet gick det
följdriktigt mycket snabbare. Den gamla sanningen att du ska flyga nära
kanten där du har motvind och i medvinden ligga lite högre besannades
i dag på ett utmärkt sätt.

Efter ett par timmar sa vi tack och adjö till Tönnersa för denna gången,
där vi såg,  att Länsstyrelsen i Halland håller på att avverka i strandskogen
ordentligt. Detta tycker vi v var på tiden,  så biotopen i någon mån kan
återställas. Myndigheten ska också återställa mer sanddyner, för att
underlätta häckningen för fältpiplärkorna.
Ska bli spännande att se,  om några häckande fältpiplärkor  kan ses till
sommaren.

När jag körde hem efter flygningen,  kändes det som ett kärt återseende
efter att  jag besökt Tönnersa-hanget för första gången på 7 veckor.
När man har flugit så mycket på denna platsen, som jag gjort under åren,
är det inte utan,  att man när en viss relation till platsen.

Jag hade med min GoPro,  som jag videofilmade med. Dessutom min
Mobius , vilken som vanligt,  satt på nosen på min Spirit.
Bilderna här på bloggen har jag klippt från videon, därav den inte
helt perfekta kvaliteten, men förvånansvärt bra.
Ombordkamerans film kan ni,  som jag har gett  inloggningsbehörighet,
se på mitt konto med videofilmer.

Men här kommer lite bilder och jag  tog ett par bilder med
min antika  gamla telefon oxå. Ni förstår säkert vilka telefonbilderna är
med sina konstiga färger.

Förresten, vill du bli medlem i The Original  Ridge Riders  (TORR)
kan du ansöka hos styrelsen.
Enda kravet är 40 års erfarenhet av hangflygning.
Du blir vid medlemskap automatiskt befordrad till licensierad hanggeneral
av första graden med rätt att bära The Original Ridge Riders keps.
Har du inte den erfarenhet som krävs, kan du ansöka och bli medlem som subaltern.

Jag kommenterar inte alla  bilderna …för du ser ju att…

Kravla ombord och häng med !

Ensam på täppan och start vid ett 15 km långt hang….

Du förstår,  det inspirerar att flyga här…eller ?

Spiriten i luften. Modell mycket närmare kameran än vad det tycks på bilden.

Piloten får dra in magen och hålla andan,  då modellen svischar förbi.

I dag bar hanget upp till 50-60 meter, trots vi flög, där det är lågt.

Ser lite konstig ut i nosen..kan vara något kameraliknande…

Fördelen med att flyga här, är att man kan se ner på sin modell.

Tror ni,  jag skulle vilja byta detta mot att ligga i dvala framför en tv…

Se på kroppsspråket på piloten då han topplandar…

Alla har ju sin stil…

Men ner kom Spiriten i ett stycke !

Här kommer andra hälften av The Original Ridge Riders.

…och klättrar uppför kanten…

..där han får hantlangarhjälp av den resterande medlemmen
i hangflygarsällskapet The Original Ridge Riders.

Pär har dragit igång sin Taranis Singel Stick, Lundqvist Edition 2016.

Nu ska vi se,  om det funkar….,

Då kör vi, säger Pär…startar sin scratchbyggda Lunak i balsa, siden och plywood…

Där flyger den…

…with a gentle push…

Pär har också ett utpräglat kroppsspråk…känt sen 1970 då han flög sin modell på hang.
Då såg det ut,  som om han drog modellen  genom luften med hjälp av sändarens antenn….
Men det var ju då det. Nu är antennen för kort för sådana övningar…

Lunak cruising
Solen stod lågt och det gjorde det svårare att flyga.

En ung pojk  som jag tror bor i Veinge i södra Halland.

Här ser du,  hur Pär håller sin Taranis med vänsterhanden på undersidan, med  handleden
håller han radion i spänn och med vänster långfinger manövrerar han klaff och trottel.
Höger hand vilar på kanten av sändaren så han får ett stabilt tag i sin single-stickspak.

Det lyser genom sidenet…

Du ser, solen står lågt. Keps rekommenderas och solglasögon.
I horisonten kan du kanske skymta Hovs Hallar i diset.

Pojken med guldsändaren….

Denna profilen tar man inte fel på.

Följande bilder visar hur du ska landa på stranden.

Bilderna tagna med min antika telefon.

Men det blev ju bilder det också…

Fast färgerna är konstiga. Jag lät det bli konstiga färger, för det väcker betraktaren…

Ni ser landningen med min Spirit ?

Ännu en gång, Spirit Elite ett utomordentligt välflygande plan,
som flyger bra både i termik och på hang. Rekommenderas
både för nybörjare och för erfarna.

Landade åt söder eftersom vinden var VSV.

A  Lunak is  ruling the sky !