Kapten Fallèn 2. från vänster , med Sir Douglas Bader Award
Jag saxar ur den engelska fackpressen följande:
“A highly successful Royal International Air Tattoo 2016 at RAF Fairford
in Gloucestershire ended with the crowning of the airshow’s ‘Top Guns’
at the traditional Sunday night hangar party.
The best individual flying display was adjudged to be that given by
Capt Peter Fallén of the Swedish Air Force in the JAS 39C Gripen.
He was presented with the Sir Douglas Bader Trophy by RAFCTE
chairman and RAFCT Trustee Alan Smith for “a faultless, flowing and
dynamic flying display”. I’m so happy”, said Peter.
“I didn’t expect it, because you try to do your best all the time.”
Ett bra betyg för svenska piloter och svenska flygplan !
Luta dig bakåt dra åt livremmen och se på videon,
hur man vinner första pris i Fairford !
Det som jag tycker, gjorde besöket på Malmen en fin upplevelse, var alla fina flygningar. Piloten som gjorde bästa intrycket med sin skicklighet och förmåga att flyga sin F-18 Hornet, var den finske majoren Ville Hirvonen
Jag har sett denna pilot flyga förut och blev milt uttryckt mycket imponerad. F-18 är ett stort flygplan med mycket power i sina två motorer. Planets egenskaper skapar förutsättning för spektakulära flygningar, då en skicklig pilot sitter vid spaken.
I Linköping fanns två F-18. Dels en schweizisk och den finska. Jag säger inte att piloten från Schweiz var dålig, men jämfört med Hirvonens uppvisning var det klasskillnad. Piloten från Schweiz flög “vackra” rörelser medan Hirvonen flög rörelser länkade till olika taktiska lägen i luften.
Trots Hirvonen flög, kan jag säga våldsamma rörelser, flög han
ändå mjukt. Dock…i en sväng på ganska låg höjd över parkeringen där vi stod,
tyckte jag hans vänstra motors EBK inte funkade 100 % under några
sekunder. Inget hände dock med hans planerade program.
Jag tog bilderna dels från åskådarplats och dels vid parkeringen, där vi hade vår bil. I höjd med bilparkeringen hade Hirvonen sin plats för vändningarna, vilket märktes på bullernivån. Han flög ganska lågt…som ni ser på mina bilder och med två motorer med full EBK, betyder det buller !
Vet ni hur det låter när 25 bilars larm går igång ? Vi som stod vid parkeringen under Hirvonens flygning vi vet ! Då han svängde med full power, kände vi tryckvågen, vilket också sensorerna i speciellt Volvobilars tjuvlarm också kände, varför en orkester med 25 tjuvlarm och blinkande ljus drog igång.
Ville Hirvonen anses som en av världens bästa uppvisningspiloter tillsammans med sin mentor i flygvapnet Ville Uggeldahl.
Ville Uggeldahl blev korad till bäste uppvisningspilot vid Fairford Air
Tattoo 2015, då han flög sin F-18.
Jag läste i schweiziska tidningar, att en F-18 hade havererat på måndagen efter uppvisningen. Totalförlust. Tråkigt att höra.
Men här kommer bilder och som jag tidigare påpekat, var det dåligt ljus, men jag har försökt, göra det bästa av det, med de resurser jag har.
Alltså med min kamerautrustning och min förmåga att uppfatta motiv…
Det är många bilder, men jag tycker, de är värda att publiceras…därför
jag har med bilderna försökt visa, under vilken hög belastning man
flyger ett uppvisningsprogram med ett modernt stridsflygplan.
Detta är min sista post från Flygvapnets uppvisning Malmen 2016
och jag hoppas, mina bilder har skapat en känsla för flyg hos dig !
Förresten, kanske jag hittar lite, som blivit över…vi får se.
Kraftigt ställ för att kunna klar hangarfartygslandningar.
Framkanten av vingen. Påminner om Concordens vingkonfiguration.
Denna konstruktion av bärytorna krävs, för att planet ska var flygbart
med extrema lastfaktorer och både i låg och hög hastighet.
Här flyger den schweiziske piloten sin Hornet med hög belastning, vilket du ser på kondensationen av luftens fuktighet på ovansidan av vingen, där ju hastigheten på luften är högre, vilket som ni vet beror på Bernoullis Lag då trycket sjunker.
Du ser det schweiziska korset på fenan,
Här flyger han med klaff, framkantsklaffar. Höjdroderna är individuellt rörliga för att underlätta svängar.
Hur många G tror du han flyger med i denna upptagningen ?
…och här kommer sista bilden på den schweiziska Hornet…
Denna bilden tog jag från parkeringen. Ni kan se, att Ville Hirvonnen var lågt. Efter en sväng steg han vertikalt, men…kolla vänstermotorn… full EBK ? Vänstermotorn rök också i ett par sekunder efter detta.
Om man använder sidoroder på ett modernt krigsflygplan…Kolla !
9 G..? . kolla höjdrodret och vingarnas böjning…
F-18 är ett stort plan. Fast som svensk och en förändrad värld tycker jag Finland skulle köpt Gripen. Men jag förstår, att beslutet var i högsta grad ett politiskt sådant i Finland, för att markera
oberoendet av före detta Sovjetunionen, genom att köpa ett NATO-plan.
Ja du ser…inte flög major Hirvonen högt…
Det sista vad många fiender har sett…
Hirvonen puts the metal to the floor with fully lit burners !
Här kan du se tre saker:
Klaff nerfälld, framkantsklaff aktiverad och du ser att höjdroderna har olika anfallsvinkel. Allt för att underlätta flygningen i lägre fart och under hög lastfaktor.
Finsk F-18 med de små blåvita finska kokarderna på ovansidan av vingen.
På toppen av en looping just innan han rollar rättvänt.
En ganska hotfull silhuett i skyn…
Ännu en bild som i någon mån illustrerar majorens höjd…
Här kommer den schweiziske piloten med lite mer än 1100 km/timman.
Just under ljudhastigheten. Min bästa bild, då jag knäppte under den
bråkdel av en sekund, som man kunde se tryckvågen runt planet.
När hastigheten sjunker flyttar sig tryckvågen. Undrar hur många som fick bilden, kanske alla fotograferna ?
Jag fick den, för kameran var inställd på 10 bilder i sekunden.
Denna och nästa…
…bild är det sista från Malmslätt.
På filmen nedan ser ni, hur man kan flyga en F-18, om man är finsk pilot !
De största och mest välmeriterade planen som var uppställda på plattan, var två F 15 Strike Eagle från USAF. Planen är större än man tror, då man kommer nära. När man ser på konstruktionen, förstår betraktaren, att detta köper man inte för småpengar !
Planet har världens bästa register, vad gäller segrar i luftstrid. Mer än 100 segrar och inga förluster.
Planet är sålt till ett antal länder. F-15 är fortfarande ansett som det bästa planet inom sitt koncept och nådde förbluffande resultat i luftstrider mot J-35 Joint Strike Fighter…
Tyvärr flög ingen F-15 i Linköping, men jag lägger in en film från YouTube på flygplanet.
På Malmslätt är hemvisten för Helikopterflottiljen i Sverige. De genomförde en stridsövning, som i alla fall var välövad och repeterad. Alltså helikoptrarna gjorde, vad som förväntades.
Helikopterdemonstrationer brukar vara sega föreställningar, men här hade man ordnat en stridsövning och det small ordentligt.
Här kommer lite bilder:
Imponerande fenor och sidoroder.
Undrar hur många liter bränsle i minuten, som dessa motorer drar med full EBK ?
Jo, de drar 500 liter i minuten med full EBK…..fast de är inte värst.
Vår 37 Viggen drog i sig 900 liter i minuten eller mera lättförståeligt, 15 liter i
sekunden med pedalen i botten ! Men kör du full EBK på låg höjd tills
alla tankar är tomma , är chansen stor, att din motor är slut, finito,
men är soppan slut, spelar det ingen större roll. Då är flygplanets
glide/ratio viktigare för piloten.
Tänk om detta plan skulle drivas av exempelvis två V-12 kolvmotorer ?
En undersida som man kan säga är typisk i sin form på moderna tvåmotoriga krigsflygplan.
Som synes är denna version av F-15 ensitsig.
Innanför denna noskonen sitter en av världens mest potenta radar.
Här kan ni se, förbandet tillhör USA:s styrkor i Europa.
Namnet på de som svarar för underhållet.
Don´t try foolin´ around with me !
Förbandet heter 493:e Fighter Squadronen och dess valspråk
” Mors Inimicis” betyder “Död åt fienden” !
I spetsarna på fenorna sensorer och motmedel.
Vapenbalkarna på F-15. F-15 kan bära 11 ton vapenlast !
Kolla filmen så ser ni F-15 bland andra…
…å nu helikoptrar !
Våra nya Black Hawkhelikoptrar.
Släckt
En liten del av publiken
Denna helikopter beväpnad med kulsprutor i dörröppningarna.
Intresserad av information om våra helikoptrar ? Klicka för helikopter 14. Klicka för helikopter 15. Klicka för helikopter 16.
Nu återstår en post från Flygdagen. Det är den bästa, eftersom planet som flög, var det, som hade den mest spektakulär uppvisningen.
Så ge er till tåls, för jag har bilden,
som alla fotograferna, ville ha !
De svenska flygentusiasternas stolthet, Gripen fanns naturligtvis med vid uppvisningen. Den flögs enskilt och i 4-grupp.
Det är ju så, att har man sett många uppvisningar med flygplanet,
då kan man bli aningen, låt oss kalla det blasé. Man kräver nästan
något extra, varje gång man ser planet genomföra sin förevisning i luften.
Den bästa uppvisning jag sett, var den, som som jag bäddat in nedan från YouTube. Det var en tjeckisk pilot, som stod för spakandet.
Uppvisningen i Linköping var inte dålig, men…jag hade förväntat mig lite mer, så förstår du, vad jag menar.
Jovisst, vi vet, att planet kan göra snäva svängar och kan flyga i 200 km/tim.
Men det kan andra plan också. Men, vad som görs på en flyguppvisning med lätta plan utan vapenlast och precis så mycket bränsle som behövs för uppvisningen, det är en helt annan sak, än då flygplanet flyger med max vapenlast och fulla tankar…för det är ju det, som räknas.
På utställningsområdet stod en mockup av den nya E-versionen av Gripen. Den var större och imponerande. Det gav ett intryck hos betraktaren, att det var ett helt nytt plan. Vilket det ju är.
Ska bli intressant att få se den i luften. Bara vi har råd att flyga med planen…
Men som sagt, här lite bilder och de som är tagna i luften, de togs under dåliga fotobetingelser på grund av dåligt ljus.
Ja vad detta betyder översatt från ungerska…? Jag försökte googleöversätta och fick det till:
“Låt modet styra jakten”…? Finns säkert någon, som vet vad det betyder exakt.
Det finns det. En granne från Ungern hjälpte mig och tolkade det sålunda:
Om du har modet följer lyckan dig !
Hungarian Air Force 59th Tactical Fighter Wing.
Hi, Magyarország !
De ungerska planen har något annorlunda målning.
Denna svenska Gripen har ett kattdjur sprungit över…
Markeringar på en svensk Gripen för mätningar.
Heter det SK39 Gripen ?
Dyraste passagerarflygningen den dagen.
Den tvåsitsiga modellen av Gripen flyger man ofta
uppvisning med, då den är lättare…tror jag.
Roten
Start enskild uppvisning
Här följer bilder utan kommentarer.
200 km/tim.
4-grupp avslutade Gripenuppvisningen.
Nedan kan ni se på den bästa Gripenuppvisning jag sett !
En av höjdpunkterna för mig var flygplanen, som tillhör
Swedish Air Force Historical Flight.
Vem vill inte se och höra Viggen med 80000 hk braka runt ?
Eller höra Goblinmotorns tjut i en J 29 Flygande Tunnan ?
Allt detta fick vi uppleva i söndags och mycket därtill.
Jag lovar, efter att ha talat med en av de som flög, att man
sparade inte på krutet under flygningarna !
Mustangen och Spitfiren ägda av Biltema är alltid imponerande
med sitt V-12 ljud. SK 35 Draken, som är en 60 år gammal konstruktion flyger
imponerande. Jämför jag med moderna stridsflygplan, kan man säga,
att den flyger lite “tyngre”.
Men att konstruera en dubbeldelta som klarar att flyga både fort
och sakta som Draken, det är ett gott betyg för våra flygkonstruktörer.
Då J 29 flög med EBK tänd, var det som en tändsticka i mörkret jämfört med en vulkan på Viggen.
Dc-3, som var målad i SAS färger…tänk då den flög charterturister
till Mallorca…Hur lång tid tog det jämfört med idag ?
Men nog pratat, här kommer vad min kamera såg i det dåliga ljuset,
som jag påpekat, gjorde det svårt att plåta planen i luften med skärpa:
SAABS första egna konstruktion från 1940 B 17.
Kolla konstruktionen med stället.
Takeoff
B 17 flög fint. Men gick motorn hela tiden på alla cylindrarna ?
På finalen.
Varför associerar jag till en humla,
då jag ser en B 17 med utfällt ställ ?
Pär Cederqvist sa, då jag frågade, vad som imponerade mest på honom med Mustang och Spitfire: Kraften i motorn !
Under plåten Rolls Royce Merlinmotorn.
J 29 som var förlagd i Kongo under FN-mandat tidigt 60-tal.
“Tunnan” ser lite elakare ut med denna målning…
Skulle jag flyga Draken, hade jag varit lika glad som denna piloten !
SK 35 med lärarens periskop så han kan se framåt.
Nailing the throttle !
Swedish Air Force Historical Flight´s uppställning.
Gul Rudolf F 10.
Sol ? Nej, men EBK på en J 29 och en icke fokuserad kamera, som gör att de ser ut som det satt en apelsin där bak…
Piloten belastar 5-7 G, vilket K-strimmorna i spetsarna indikerar.
J 29 startar med klaff och full EBK.
Jag tycker, Viggen borde skrämma vem som helst bara med sin storlek…
Start med nedfällda klaffar på nosvingen.
Tur man inte håller huvudet bakom utblåset. Då hade du snabbt blivit krullhårig…
Sakta förbiflygning under en rollik rörelse med full kontroll.
Detta fick man inte göra just efter start vid premiäruppvisningen
för Viggen tidigt 70-tal på Le Bourget utanför Paris, för den franska
Mirage klarade inte av att göra samma sak.
Jag tycker en klassisk “Viggenbild” !.
Landning på G.
J 34 Hawker Hunter under belastning.
Kl 1000 på söndagen.
En SK 60 från Krigsflygskolan Ljungbyhed.
Vi som är i mogen ålder…vi minns dessa.
Har ni sett så ren motor på SK 16 ?
Det som drar kärran. Världens största propellertillverkare, Hamilton i Ohio.
600 hästar
Direktflyg från Mallorca ?
Vid landningen med en DC-3, ska man sträva efter, att få ner stjärten snarast för bästa kontroll på marken.
Här hade piloten lite brådis så det blev en studs.
Jo, F 15 Strike Eagle är ett stort plan
Så kallade wingwalkers. Men i verkligheten är damerna
fastbundna i en ram och kan inte komma vare sig fram
eller tillbaka. Jag skulle flyga med, om jag fick en glass.
Denna posten handlar om äldre skolflygplan inom flygvapnet.
Efter framkomsten till Malmen, gick jag en runda och dokumenterade de uppställda skolflygplanen. Planen var uppställda på ett sådant sätt, att det var lätt att fotografera. Arrangörerna hade tänkt på allt.
Det jag märkte, som avvek från det jag var van vid, var exempelvis huven på SK-15B Klemm 35. Det fanns en väldigt fin SK-25, Bücker Bestmann med sin stora glasade huv, som liknar ett växthus nästan…
Två Tiger Moth fanns med målade mycket fint, som ni kan se på bilderna. SK-16 förekom också med olika målningsalternativ som vi åldringar kände igen.
Ja, jag ska inte orda, vad det fanns, utan här kommer bilder.
Än en gång vill jag påpeka, att ljuset var dåligt, vilket gjorde det problematiskt
att fotografera planen i luften.
Men här kommer, vad jag fick ihop om ovanstående.
På grund av väderläget hade vi en aningen dramatisk sky… Bilden tagen 0900.
SK-25 Bücker Bestmann i excellent skick.
80 år gammalt plan….respekt.
Kolla reglagen i Bestmannen. Inget digitalt här…
Mäktig huv. SK-15 B
Skillnaden mellan Klemm 25 och Klemm 35 är vingknäcken på Klemm 35.
Motor 80 bhp.
Landningsstrålkastare på SK-12. Användes inte så mycket för att lysa upp utan fastmer att underlätta höjdbedömning vid landning.
Focke-Wulf Stieglitz. I Flygvapnet SK-12. Minns då den lokala flygklubben hade en för att bogsera upp segelkärror. Troligtvis dyr att flyga och försvann ganska snabbt. En bra aerobatkärra.
Ser ni det lilla hålet bakom läderremmen. Det är där man stoppar in startveven.
Man hade en vid den tiden ett allmänt sätt att starta motorn, genom att veva upp
ett svänghjul så det lagrades kinetisk energi, vilken senare, då man engagerade kopplingen, drog igång motorn.
De Havilland Tiger Moth. Kolla duksaxens mönster…varför detta sättet
att klippa duken ? Googla !
Hastighetsmätare på Mothen. Kan inte bli enklare. Fungerar även utan ström…och digital display.
SAAB Safir. En lyckad konstruktion. När man var ung och såg de gula SK 50 drömde man, att vänta ni några år bara, för… då sitter jag i en sån på Krigsflygskolan !
En 4-grupp SK-50
Tänk om alla militärflygplan var lika glatt målade i dag…? Skulle man kunna skjuta ner varandra då ?
Klemmen en produkt av sin tid i Tyskland. Mycket vingyta, aerodynamiskt väl utformad och med en relativt liten motor.
Tillverkades av Hans Klemm Flugzeugbau.
Att skolplan vid denna tid var så uppseendeväckande målade, berodde på att man saknade radio. Eleverna skulle se var de andra var.
Knäckta vingar, ett knep för att få upp kropp och propeller från marken för att undvika skador vid landningar.
SK-16, Texan Harvard. Jag minns för 60 år sen spetsljudet på propellern, då de passerade mach 1. Ett smattrande hårt ljud. För kärran hade en rejäl radialmotor på 1000 bhp.
Många havererade. Var inte riktigt förlåtande om man flög utanför gränsvärdena.
Michael Carlssons Ö 1 Tummeliten egentligen, men kallades Tummelisa. Varför ? Den var så liten.
Takeoff förbi ATC-tornet
Undrar vad den kostar i timman att flyga ? 5000 kr ?
En flyguppvisning vi sett fram emot med förväntan under en lång tid är huvuduppvisningen för Svenska Flygvapnet 2016.
Vi har sett fram emot den, därför många unika plan skulle vara i luften, både historiska och moderna. Är det något organ, som kan anordna uppvisningar i världsklass, så är det Flygvapnet.
Så ovanstående var orsakerna till, att vi med spänning såg fram
emot sista helgen i Augusti, så vi kunde åka dit.
Ett aber finns vid flyguppvisningar och det kan man inte styra
och det är vädret. Vi hade haft spaning på de olika prognoserna i
en veckas tid, för att vara helt uppdaterade på väderläget.
Man kan säga, att allt såg bra ut tills torsdag kväll. Sen under
fredagen blev prognosen säkrare och den sa, att lördag skulle
bli varm och solig men blåsig. Söndagen skulle bli molnig och
med risk för regn.
Eftersom jag var upptagen på lördagen, fick det bli söndagen
för oss. Det var inget att be för. Vi skulle dit !
Så bilen packades med stol, paraply av större sorten, kameror
och allt vad man kan behöva, med hänsyn till väderutsikterna.
Avfarten från Halmstad tidigt. Riktigt tidigt. Vi var framme
0840 efter 240 km på vägarna. Inga köer och parkering en kort
sträcka från entrén.
Vi tog vårt pick och pack och installerade oss på publikplatsen.
Publikplatsen låg på samma plats, som då jag var där sist,
men flygrummet där uppvisningarna skedde låg till höger.
Vid förra uppvisningen låg uppvisningsluften just bortanför
huvudbanan.
Troligtvis bullerrestriktioner som flyttade flygblocket. men det
gick bra i alla fall.
Redan kl 1000 var där 30000 åskådare och bilköerna
ringlade sig. Väderläget var i stort sett vindstilla, mulen himmel och
15 grader varmt.
Vi kunde, enligt meteorologen, förvänta oss en skvätt regn vid
11-tiden. Det stämde precis, för då började det regna och det drog
igång en snabb folkförflyttning in i hangarer och utställningshallar.
Men vi satt kvar under våra stora paraplyer och iförda regnkläder,
för man måste var välrustad på dessa föreställningarna !
Precis som meteorologen förutsagt, slutade regnet 1140 och
det klarnade. Till och med solen tittade fram och temperaturen
steg till behagligare nivåer. Det som var bra, var att molnbasen låg högt, vilket gjorde, att
planen kunde köra sitt höghöjdsprogram, vilket innebar, att
programmen inte behövde inskränktes.
När vädret stabiliserats, strömmade folk till igen. Söndagen
hade ca 45000 åskådare.
På lördagen beräknades, att ca 100000 personer besökte
flygdagen. Tillsammans 145000 personer ! Allsvensk fotboll….
hur många åskådare på en match ? Ja , jag vill inte var sarkastisk, men det är så, att det som
drar mest folk i vårt land, det är Flygvapnets uppvisningar
Som vanligt var där mycket markutställningar, som beskrev
försvaret.
Uppvisningarna höll genomgående hög klass, fast jag
ifrågasätter deltagandet av så kallade Wingwalkers, vilket
innebär att två kvinnor står fastsurrade på ovanvingen av var
sin dubbeldäckare under diverse flygkonster. Jag skulle
gärna åkt med så ! Men spännande ….njae.
Mest spektakulära uppvisningen var den finska F-18 Hornet.
Han flög makalöst ! Ungefär som de finska rallyförarna kör
sina bilar i skogen !
Om alla uppvisningplanen kommer det senare mycket bilder
och berättelser.
Swedish Air Force Historical Flight deltog med klassiska
svenska militärplan och flög dessa, som de kunde flygas
och lite till.
Mikael Karlsson flög sin Tummelisa eller Ö1.
Helikopterflottiljen utförde ett stridsmoment med
10-12 helikoptrar.
Bland annat med 8 stycken Blackhawk. Såg bra och proffsigt ut.
Vidare var det intressant att se försvarets två radarspanings
(Läs spionplan) en SAAB 340 och en Gulfstream. Piloten på
FRA-planet berättade, att de varit på Kolahalvön under ett ett uppdrag enligt “Open Sky” konceptet, som innebär att
länderna har rätt att flyga över sina grannländer och samla foto,
digital och elektronisk information, så ingen ska bli överraskad av den andre.
Kan jag klaga på nåt ? Nej egentligen inte, men speakerteamet
hade inte behövt prata hela tiden. Man kunde hålilt igen , då vissa plan, exempelvis Mustang, B17
och Spitfire flög, så vi kunde fått lyssna på motorljudet.
Fotograferingsmässig var det marigt. Det var ju relativt dåligt
ljus och jag skulle fotografera snabbt flygande föremål med
ett Zoom-objektiv.
Då blir det lite ljus i kameran, snabba slutartider med ett
förutsebart resultat.
Allt är lättare med bra ljus.
Men bilderna blev, som de blev och jag har editerat de alla
till det bästa resultatet enligt min åsikt.
Bland gästerna fanns ett otal spotters med sina fina
kamerautrustningar. Det finns bland denna grupp av människor, en del som
tillbringar sitt liv resande mellan olika flyguppvisningar under sommarhalvåret
och de är lätt igenkännbara på grund av sina utrustningar.
Men som sagt, det kommer massor av bilder, så ge er till tåls !
DC-3, Dakota
J 29 Flygande Tunnan som tjänstgjorde under FN i Kongo.
SK 12, Focke Wulf, Fw 44J Stieglitz
SK 15, Klemm 35
Den nya versionen av Gripen som heter E. Större och annorlunda än de förra versionerna
Jag hittade den video på tuben, där den nyss var upplagd. Modellen av Gripen i skala 1:2 flyger realistiskt, kanske på grund av att den är lätt men kanske den hade behövt lite mer motor.
Men dessa fakta ger modellen dess fina flygkaraktär.
Kolla så lätt den är i starten. Ha på bra med ljud då du kollar videon, det skapar illusionen av en fullskala Gripen.
Luta er bakåt och njut !
Lean back and enjoy the video with the SAAB 39-Griffin.
Dessa bilder är de, som så att säga blev över, men som jag trots det vill publicera.
De kommer i stort sett i total oordning, men det får mina besökare stå ut med…
Alla som flög under lördagen, tror jag, att jag fotograferade. Troligtvis flög fler, då termiken kom igång ordentligt på eftermiddagen, men jag hade inte möjlighet att stanna längre än till 1600.
Men det blir fler tillfällen.
Förutom dessa bilderna kommer i ännu en post om botanik och växtlighet på Ålleberg i anslutning till banan. Växtligheten är riklig i arterna och är du på rätt plats, får man möjligheter att se orkidéer och en del andra arter typiska för biotopen.
Men som sagt, här kommer de sista bilderna på meeting och utställning.
Hoppas jag lyckades presentera storseglare och annat för er på ett bra sätt !
För jag vill göra positiv reklam för vår härliga hobby MODELLFLYG !
Benny Kjellgrens Curare. Jag tyckte han sa, den var från 1978!
Numera går ju allt med elektricitet…
…så även denna CURARE.
Åskådarna såg ju, att Benny är en rutinerad och meriterad F3A pilot.
Egentligen finns det inget, som är så svårt att fotografera som en F3A kärra…
…har man inga referenser till marken eller annat, gäller det att få flyt i presentationen…
Ibland flög Benny med så mycket belastning, att färgen inte hängde med…
Curaren hade en innovation, klaff kombinerat med aerodynamisk broms.
CURARE var en toppkärra på sin tid, vilken var konstruerad av
Hanno Prettner i Österrike. Han blev världsmästare 1977 med modellen.
Slutet av 70-talet skulle F3A-modellerna har negativ V-form på stabben, för att ?
Bennys modell var som ny trots en ålder på nästan 40 år !
Här kan ni se hur klaffen är hängd vid vingen.
Stället på väg ut
Utflytning och sättning.
Som ni ser, så förutom klaffverkan går klaffen genom sin upphängning upp på översidan
av vingen för att bromsa. Undrar hur turbulensen från bromsen påverkade stabbe och fena ?
En trotjänare inom segelflyget. Bergfalke.
Denna lastmaskin var en av de mest välbyggda modeller jag sett inom sitt fack.
Världens mest framgångsrika stridsvagn, M1 A Abrams från USA. Så vitt jag vet, är ingen Abrams utslagen i en duellstrid med andra MBT. Dess kanon är världens bästa. En tysk kanon som också sitter i Leoparden.
Ett fint bygge av en tysk Pz V, Panther. Vars konstruktörer
var starkt påverkade av den ryska T-34 med sitt sluttande pansar
både på torn och front. Dels för att deflektera pansarbrytande projektiler
dels för att öka skyddet för besättningen genom att penetreringsdjupet
av pansaret ökade, genom att det var vinklat.
Cat 988 en maskin med bra drivlina men med förarmiljö och
statusinformation från 50-talet. Jämför med motsvarande
Volvo-BM lastare och se skillnaden.
Dessa A 35D Volvodumpers finner man över hela jordklotet, där man satsar på kvalitet.
Tidigt på lördagen.
Benny drar ut sin fina DuoDiscus.
Innehållet i en kärra från 50-talet.
Platsen för IGG-Träffen 2016
Denna Ka6 råkade ut för ett haveri på finalen.
En vacker modell. Är det en Ka6 Cr ?
Kenneths pilot håller radion i famnen.
Ka6 E, en modell under utvecklingen av Ka6. Jag flög sådana på 70-talet i fullskala.
Take-off. Ni ser det var kyligt tidigt på förmiddagen…
Flygplanet användes i utbildningen av lastseglarpiloter för US Army Air Force.
Baby och Bergfalke II.
Grunau Baby, där några tyska byggsatser monterades i Halmstad vid AB Flygindustri.
Ett stort antal, 95 plan byggdes i Norrköping vid AB Flygplan, som fabriken hette.
En Berfalke i balsautförande var till salu för ett lågt pris i hangaren.
Som sagt ett otal gånger, Minimoa världens vackraste segelkärra, enligt min åsikt.
...det vill säga OT- linflyg och motorträff i Kungsbacka…
…bjuds det på kommande lördag den 4. Juni.
Det är SMOS, som står som arrangör och det tilldrar sig på Kungsbacka MFK:s fält. Eftersom det är SMOS som arrangerar kommer det att flygas med OT-modeller, vilka är 50 år eller mera i sin konstruktion. Förutom gamla konstruktioner dyker det upp erfarna modellflygare och även motorsamlare brukar komma och visa sina dyrgripar.
Fältet är lätt att hitta, i alla fall om man kommer med bil via E6.
Jag rekommenderar dig att besöka träffen om du har tid och du är intresserad av att se på de modeller man flög, just då linflyg introducerades och strax efter !
Dessutom, du kommer att träffa massor av intressanta modellflygare med djup och bred kunskap och erfarenhet !
Vi ses i Kungsbacka..där vi insuper doften av eter och njuter av ljudet från en
underkompad dieselmotor och där vi känner oss förflyttade i fantasin tillbaka 50 år,
då vi själva flög Getingen, Biet och andra klassiska modeller för linflyg.
Tarp MFC anordnar varje år sin Flugtag, som är en avslappnad tillställning anordnad som ett meeting och som avslutas med en flygdag dit allmänheten har tillträde.
Det kommer mycket folk, både som deltagare i meetinget och som åskådare på flygdagen. Åskådarantalet brukar vara flera tusen.
Varför jag åker dit är helt enkelt, för det är en trevlig upplevelse. Jag har varit där varje år sen 2005 och numera lärt känna många i klubben, där man blir mycket vänligt emottagen.
2016 har man sin flygdag den 14 augusti. Det är en söndag. Men redan på torsdagen brukar campingen vara fullsatt. Campingen är gratis med full service, toaletter, ström och vatten.
Vill veta mera om klubben kolla deras hemsida här.
Här är lite bilder.
Naturligtvis mycket turbinmodeller, som dock inte väcker så
mycket uppmärksamhet, som det gjorde för 10 år sedan.
En träningsmodell för jetflygare som är vacker.
En pilot hade en förstorad version av denna, som försedd med en turbin som drog 22 kg…
Om den rörde på sig….
En Cessna skala 1:3 ! Jo den var stor !
Denna modellen hade problem vid varje landning. Piloten f l ö g ner den i marken, han landade inte den, vilket resulterade i ett hysteriskt galopperande på marken.
Landning nummer 3 under sättningen…
The Galloping Ghost, landning nummer 4…
Här har den stora Cessnan just satt sig, vilket man kan se genom att stället är komprimerat.
Här kommer en danskbyggd Spitfire på finalen.
Strax före touchdown
En mycket vacker skalamodell av en Reiher från 30-talet. Scratchbyggd i trä, siden och ply.
Ja, ni ser själva hur kroppen är uppbyggd…
Reihern under bogsering
Som jag brukar säga, det mest osannolika planet i Tarp.
En Fieseler Storch ägd av Hans Hermann Lund, på
bilden stående framför vingen. Storken var från början
ett fint skalabygge, men en brand i hans garage förstörde
kroppen. Vingen, som klarade sig, monterades på en tillfällig
kropp, som såg ut som en förväxt barnvagn från 40-talet.
Nu håller han på att bygga färdigt ovanstående kropp till
den glans, den bör ha.
Fast det mest osannolika är hans vagn, på vilken han
transporterar sin Stork…efter sin cykel. Vad sägs ?
Allt i Tarp är inte blankt och polerat… men mycket använt !
En F-86 Sabre i form av en EDF-modell
som flög väldigt bra med ett härligt ljud.
Storken i luften…
Det finns hela tiden tillgång till bogserkärror under meetinget.
Inte en bogserkärra utan det finns flera, så det är bara att koppla i och försöka hänga med.
En av Tarps skickliga pulsjetpiloter. Man kan se han är fokuserad. Jag har aldrig sett, att de som flyger pulsjetkärrorna nånsin gjort ett misstag, då de flugit och förevisat sina mycket snabba maskiner.
Ibland har man skäl att fråga sig….hur kan det flyga ?
Men det flyger bra, med en skicklig pilot bakom spakarna.
På meetinget fanns det stora GeeBee och mindre.
Alla flög bra.
Den skickligaste jetpiloten jag sett, flygande sin sovjetiska konstruktion.
Inga konstigheter…bara starta motorn och kasta iväg. Denna duktige piloten har jag skrivit om på bloggen tidigare. Han har den enklaste meklådan på meetinget. En liten plastlåda 30 x 30 cm. Mer behövs inte för att flyga jet.
En dansktillverkad Blue Phoenix.
Den bästa nybörjarmodellen. Blue Phoenix med el.
Inget slår dess egenskaper.
Nosen på en Mitsubishi Zero med sin Nakajima radialmotor.
En stor modell som var suveränt byggd och som följdriktigt flög bra.
En hi-speed passering av Zeron.
Motorn på tomgång efter landning och med full klaff.
En Focke Wulf Stieglitz utrustad med en växelströmsgenerator för 110 A som byggts om till motor.
Detta är skala 1:3 !
Ni skulle sett LiPo-packen ombord….
En P-51 Mustang enligt konceptet färdigbyggt i foam från Kina
med infällbara ställ och allt för 1500 spänn.
Dags för ordföranden i MFC Jörg Keil att släppa iväg Salamandern.
Storken är ett STOL-plan. Fäller både klaffar och skevroder
för att öka lyftkraften. Dessutom försedd med framkantsklaffar,
vilket tillsammans gör, den kan flyga extremt sakta.
Modellerna är stora i dag. Flyger fint gör de oxå.
Denna transportkärra har varit med flera år och flyger lika vårdat varje gång
Just nu i södra Sverige har det kommit årets första snöskvätt.
Ca 5 cm vid västkusten, men tidningarna i kvällstidningsträsket har ju redan utropat på sina förstasidor och löpsedlar:
Snökaos Snöoväder Trafikkaos……..jag menar, vilken verklighet lever de som är rubriksättare i ? Eller ska jag säga, i vilken artificiell värld svävar dagens journalister i ?
Nu är det 3 grader varmt och förhoppningsvis försvinner resten av snön under dagen.
Men…om allt är som kvällstidningarna säger, då kan det ju vara en lisa för själen att snegla tillbaka till sommaren och låta de goda upplevelserna bli levande igen.
För det gör, att tiden fram till sommaren blir aningen lättare att stå ut med.
Att åka till IGG:s meeting på Ålleberg är en av årets upplevelsehöjdpunkter. Dels får du se mycket fina modeller, du träffar positiva människor och du får uppleva den vackra naturen på ett av Västergötlands platåberg.
Samtidigt kan du flyga med din segelkärra. Alla gånger jag varit där har träffen varit gynnad av fint termikväder. Hoppas det blir så även 2016.
Vi ses då och här kommer lite bilder från tidigare träffar utan kommentarer,
för ni ser vad det är eller …
Storken var ett extremt STOL-flygplan. Det uppnåddes, genom att man hade bra motorstyrka, låg vingbelastning och
lyftkraftsökande anordningar på vingarna. De anordningarna var stora klaffar
och dessutom kunde skevroderna fällas, så de också fungerade som klaffar.
I framkanten av vingen slats, eller framkantklaffar, som håller kvar luftens strömning från omslagspunkten i nosen på vingen till vingens ovansida, då man flyger med mycket anfallsvinkel.
Vidare hade man ett ställ, som kunde ta upp stora
ojämnheter i marken, vilket underlättade både starten
och landningen.
Tänk över varför planet kallades “Storken”…
Om ni glömt, hur det ser ut i Tarp… på fredag vid 12-tiden.
Tur jag hittade minneskortet med bilderna, för där fanns objekt, jag trodde jag missat att plåta.
På en del foto hade jag kameran inställd på för lång slutartid, men det blev bilder i alla fall.
Bilderna i denna posten beskriver GeeBee, Pander och Vampire.
Det första och sista känner vi ju till, men Pander, vad kan det vara ?
Pander var ett plan konstruerat i Holland på 20-talet i en fabrik, som från början inte var en flygplanstillverkare.
Modellen flög som förväntat och under en av bilderna finns en klickbar länk, så ni kan läsa om företaget, produktion och dess öden.
GeeBee var den yttersta konsekvensen av ett flygplansconcept, som bara handlade om en sak: Hastighet.
Kroppen ser ut som den gör, för att kunna hysa en stor radial- motor. Sedan flögs planet i olika hastighetstävlingar där det hade framgångar sitt utseende till trots.
De flesta modeller av planet jag sett, de har flugit och flugits bra.
Jag minns, då jag såg Henke Torphammar flyga sin lilla BeeGee.
Obetalbart !
Den som flög originalet bäst, var den amerikanske, sedermera ocksågeneralen, James Dolittle.
Det var ju Dolittle, som blev känd för TVÅ saker;
Han var en av få, som kunde behärska en GeeBee.
Han ledde raiden med B-25, som startade från hangarfartyget Hornet och överraskande bombade Tokyo, utan att det blev
större skador, men som rubbade förtroendet för de väpnade
styrkorna i Japan och kejsarmakten.
Det finns en mycket bra bok skriven om raiden över Japan och en bra film, “Thirty seconds over Tokyo“,
vilken grundar sig på en bok, skriven av en av de, som var med.
GeeBee, står för “Granville Brothers,” vilket var företaget,
som producerade dessa unika plan.
Vampire känner väl de flesta, med lite flyghistoria i sig ,som ett lätt
identifierbart plan. Jag minns dels den särskiljande konfiguration med dubbla
stjärtbommar, men det jag speciell minns, är tjutet med
hi-pitch från Goblinmotorns centrifugalkompressor.
Ni finner länken till planspecifikationen under en av bilderna.
Lite pinsamt för mig som sagt, att nu blir det inte mer. Men det blir det. Jag har valt ut lite bilder av allmänt intresse och de blir publicerade här.
Bilderna togs på sen fredageftermiddag och kväll.
An meine deutsche Leser: Ist der Name des Fw-190 Pilots
für jemand bekannt ?
Ich würde Auskunft darüber dankbar sein !
Jag avstår kommentarer, då väl bilderna talar för sig själva…
…och vad passar då bättre, än att visa bilder på Johanna,
en aktiv modellflygerska med sin modell från en
modellflygklubb i Hamburg.
Här är lite bilder, som var lite “över”.
Men, de beskriver sin del av meetinget, annars hade jag inte fotograferat objekten.
Det är lätt att komma till och fotografera. Du talar med flygledaren att du vill plåta, så han känner igen dig, så är det inga problem,
om du vandrar runt med din kamera.
De byggare och piloter jag träffat, de var mycket tillmötesgående och visade stolt upp sina modeller och förklarade hur de löst de uppkomna problemen under byggandets gång.
Då jag gick runt och pratade med tyska deltagarna, så förstod jag, med vilket allvar de tar sin hobby. Jag förstår också, hur mycket kunskap, maskiner, tid och begåvning tillsammans med hängivenhet, som krävs för att gå iland med ett stort projekt.
Mannen som byggt sin tvåmotoriga japanska lätta bombare hade lagt åtskilliga tusen timmar på sitt livsverk.
Kommentarer, om jag har, finner du under bilderna.
Att flyga med en turbin…. det kan kosta …för går det i backen blir det ofta både blixt och dunder !
En turbinkärra reducerad till en halv kropp, grillad vinge och innehållet
av motor och elektronik i storlek av små grillkol i en sopsäck…
Här putsar man fjädrarna på urtidsfågeln…
Vad är det för flygplan ?
Urtidsfågeln i sin startvagn.
Roffe förbereder sin Grafas Maxi.
Vi flög båda länge och väl både på fredagen
och lördagen i den goa termiken.
När piloten svängde, så vred fågeln sitt huvud åt samma håll.
Ett sidoroder i nosen således.
Höjd- och skevroder.
En av fågelns nykläckta ungar var oxå med…
En ganska attraktiv modell…
…precis som Johanna(s)…
Fågelungen var lite aggressiv, så piloten hade tejpat näbben…
Som synes, är det en ganska stor konstruktion…
Piloten kollar, att hans fågel har huvudet på skaft…
Urtidsfågeln hade en elmotor inbyggd för säkerhets skull.
“Nu ska vi flyga”, säger Roffe, ordförande i Ålleberg Modellflygklubb,
en mycket framgångsrik förening.
En glad representant för modellflygarna som sprider positiva vibbar.
Det var inte helt enkelt, att hålla kursen
under start från marken med en dolly…
Vi skulle haft 10 Johannor i varje klubb…
I en aerobatisk modell krävs 3 servo till sidorodret a 1100 kr styck…
…japp, det kostar att ligga på topp…
…men dessa bilderna är billiga…
Blandad kompott.
Urtidsfågeln något motvilligt på väg i flygsläpet…
Notabelt är att fågeln flyger med mycket alfa…
Fågeln flög inget vidare….men den på videon undertill. Den flög !
Här är Johanna framför sina klubbkamraters plan från Hamburg.
Allt var planerat och allt hängde på sin exakta plats.
Betänk tiden det tar att göra huven ?
Die schönste Modellfliegerin des Modellflugtages i Tarp 2015
Johanna aus Hamburg
Kulspruteskytten som genomlevde kriget åkande längst fram i nosen…
undrar hur det kändes, att befinna sig i det milt sagt utsatta läget ?
Vädret var lite grått tidigt på söndagen, men det blev senare strålande väder.
Vä vinge med power, skev , klaff och ställ.
Sporrhjulet med fjädring och stötdämpare.
En käck nybörjarmodell, sa jag till piloten.
Flyger urkasst replikerade han…
Mannen som byggt den japanska kärran berättar om sina vedermödor.
Har bygget tagit på piloten…?
…säkert har det det, för detta är ju nästan hans livsverk !
Piloten/ ägaren höll säkert på i 4 timmar bara med montering.
…så vi var spända på flygningen.
Pilotens instrument. Från vänster upptill: Bränsletryck,cylindertemp, klocka, tryckmätare, oljetemp motorolja, från vänster mitten: variometer, modern radio, finvariometer, kompass, nedersta raden från vänster: varvräknare, gyrohorisont, tryckmätare.
Här får ni en relation av storlekarna.
Ordnung muss sein !
Som tidigare sagts, det krävs en del för det ska fungera.
Pilotens och signalistens plats.
Nästan monterat.
Motorerna gick som en dröm. Tomgång mellanregister och toppvarv, allt var synkat.
Planet jag trodde skulle flyga bra…
Nu är alla förberedelser gjorda.
Så vi väntar på flygning.
Förgasaren. Kolla låshängslena till kåporna.
Pilot och navigatör/signalist.
Pilotens hemsydda läderhuva.
Briefing av piloter söndag morgon.
Klart !
Do-17 på finalen.
Vi väntade förgäves på en flygning…
…liksom publiken. Publikbild 3 timmar innan uppvisningen började.
Här kommer det som tveklöst imponerade mest på publiken i Tarp.
Flygning med pulsjetkärrorna.
MFC Tarp hade med sig tre pulsjetmodeller. Två Heinkel Salamander och en kärra för turbindrift konverterad till pulsjet.
“Skyburner-Teamet” hade med sig två av sina väl utprovade deltas. Båda teamen hade ordning på grejorna och allt fungerade perfekt.
Det som är imponerande är två saker:
Hastigheten och ljudet. Tillsammans skapar det en upplevelse av brutal kraft och kompromisslöshet.
Salamandern flög med ca 250-275 och Skyburnern 300-370 km/tim.
Skyburnern klarar 440 km/tim…..
Då de flög på kvällen i det mjuka ljuset och landskapet var tyst, vill jag säga, det var en mycket stark kontrast, att se modellerna mullra förbi i hög fart!
Wacon, som finns på de första bilderna har funnits vid flygdagen i olika versioner och storlekar.
Just denna har jag sett en gång förut. Utrustad med en 7 cylindrig radialmotor från Seidel á ca 50000 kr…
Den flögs bra, men piloten var mycket försiktig och jag klandrar inte honom.
Jetmodellen en Hawk flögs väl, men jetmodeller
är inte en sådan publikmagnet, som det var förr.
Jetmodeller har blivit vanliga och det verkar, som publik
och modellflygare hela tiden kräver mer och mer
spektakulära plan och flygningar.
Låt mig säga, att denna modellen som flög, med allt han hade, hade kostat 80000 kr….
Här lite bilder och kolla videosnuttarna, så får ni en känsla för vad speed innebär !
Wacon.
Vill du köpa förlagan så är adressen här:Waco
Motorljudet var mycket realistiskt.
Flygplanet produceras fortfarande
En stor modell. ca 270 i spv.
Den vackra motorn som tickade som ett schweizerur.
En turbinkärra, Hawk, kämpar i starten… (men det stod ett annat modellnamn på sidan av planet, men det ser ut som Hawk, den engelska trainern från BAE)
Här går piloten upp till inverterat läge, viker modellen
och går in i en ryggflatspin.
Vilket var imponerande…
Spinnen var nästan helt flat.
Att gå ur spinnen krävde adekvata motroder enligt piloten.
En hi-speed passering med rök.
En pilot och hans plan
Jag tycker det är ett vackert plan !
Detta var den största Hawk jag sett som jetmodell.
Hur mycket kraft turbinen hade vet jag inte,
men det fanns kraft och blev över.
En ordinär rättvänd spin.
MFC Tarps Salamander nummer ett startar.
Jag vet, man har flugit med dessa sen minst 2005, då det var det första året, jag besökte Tarp.
Som med de flesta pulsjetkärror flög man gungor framför publiken.
Just över…
En pulsjet har bränsleekonomi som glädjer bensinbolagen…
Det blev en lite hård landning.
Modellen har hög vingbelastning och kräver hastighet. Piloten kom lågt under finalen och var tvungen att hålla upp nosen för att klara majsåkern, vilket gjorde han kom ner lite snabbt i brist på fart.
Teamet släpper iväg en av sina Skyburners.
Modellen ökar mycket snabbt sin hastighet efter ivägskjutning.
Ja, ni ser tekniken för att starta. Gummibanden kräver tre man för att spännas, så mycket kraft behövs i starten av modellen.
Att få till en bild på en passserande pulsjet är inte helt enkelt…
Jag fotograferade med 1/4000 del och följde modellen.
Skyburner och starttryckluften.
Modellen väger 5.8 kg och det är kevlar och kolfiber vacuumformat.
Insuget på en pulsjet med fladderventilen.
Det mycket säkra teamet med sina förberedelser för start.
Mekanismen för releasen vid starten syns under röret.
Salamandern flög mycket bra enligt allierade provflygare, som flög den efter kriget. Problemet var, att planet var byggt av trä och limmet man använde klarade inte påfrestningarna, utan flera plan bröts sönder i luften. Hade man inte haft strukturella problem, hade Salamandern utgjort ett stort och reellt hot mot de allierade bomb- och jaktplanen under deras raider in över Tyskland.
Jag såg aldrig den närmsta modellen flyga, men fick höra den flög superbt.
Kolla linkaget till skevrodret…innovativt.
Här får du en uppfattning om storleken på Heinkeln.
Motorn låst och säkrad med rostfri låstråd.
Pulsjetmotorn; en mer än 80 år gammal konstruktion.
Varje år har man alltid fått se stora modeller av WWII flygplan.
Jag minns stora FW-190 och Hawker Seafury som var 2.5-3 m i spv. Även i år fanns det skalamodeller som inte bara såg bra ut, utan de flög också bra.
Speciellt vill jag framhålla en Do-19 som piloten flög sakta, lågt och nära inpå sig och publik, så man hela tiden fick en känsla av att åka med.
En Fw-190 var fin, men inte i klass med vad jag sett tidigare här. Det kan bero på att den troligvis inte var klar.
Ägaren/piloten och byggaren berättade hur han byggt modellen, genom att först åka till Laatzen utanför Hannover och gjort en 3-D laserscanning av den Fw-190 som står uppställd där. Då kunde han vara säker att ha alla mått korrekt.
Efter en tredimensionell uppmätning tillverkade han en träplugg, som han använde att forma plåtarna som planet är uppbyggt med.
De var ett team som gjort jobbet och sammanlagt hade man lagt 13 månader och varje dag 4 timmar på arbetet.
Han uppskattade att hittills hade man lagt 3500 mantimmar.
Respekt.
Han som flög Dc-3 och Spitfire var en dansk, som är en trogen gäst på Tarps Flygdag.
Han flyger hellre än bygger skulle jag tro för han var aktiv i luften. Man kunde se på hans modeller de var mycket flugna.
Vidare var där en fin liten Ju-52 som var eldriven. Jag tror, men jag är inte säker, att det är en så kallad färdigmodell.
Planet utrustat med två 4-taktare som gick synkroniserat och gav ett härligt ljud.
En av de första gångerna jag besökte Tarp såg jag en likadan, fast större modell gå i backen med musik…om man kan kalla en totalsmäll det.. Startade med dåligt drag i motorerna, efter lättning på 10 m höjd drog han in klaffen, kärran snappade omedelbart och gick rakt ner i asfalten. Sen fick han sopa upp veden.
Nu kommer det landning och jag tycker mig se för hög fart,
så han känner sig tvingad, att flyga kärran ner i banan…
Piloten trycker ner sin kärra. Då man landar en Dakota
är det viktigt att få ner stabben i marken fort.
Med överskottsfart vid en landning
i hög fart är det problem.
Till slut fick piloten ner stjärten och kunde andas ut.
Hur vet jag det ? En pilot med tusentals timmar på Dc-3 har berättat det.
Nu flyger samma pilot sin Spitfire. Spitfire, som enligt min uppfattning, är ett av de vackraste flygplanen.
Gammal och ny propellerteknik…
Modellen flög bra, men det såg lite tung ut, fast jag tror inte, den var det egentligen…
Man ser att den typiska undersidan i nosen upp mot propellern inte stämmer på grund av modellmotorns silhuett.
En Dornier-17även kallad “Den flygande blyertspennan”.
Det mest lättfotograferade planet, eftersom piloten höll det nära publiken hela tiden.
“För Fäderneslandet”
Piloten bara tankade, slog igång och flög ett flertal gånger. Jag frågade hur han tyckte modellen flög och han svarade: “Den flyger som en nybörjarkärra”!
Jag såg honom aldrig röra nålarna på motorerna eller något annat mellan flygningarna.
Skam till sägandes har jag inga bilder då han flög…om han gjorde det…
Att lägga märke till är klyvklaffen. Hade allt varit riktig, hade kylutsläppen på motorn varit öppna
vid tomgångskörning, så motorn fått adekvat kylning vid markkörning.
Piloten kollar…
Det som krävs.
Fw-190 A8
Vingen underifrån Fw-190
Ställmekanism, som funkar som förebildens. Men rökar piloten…?
