…jag blir aldrig trött på att se bilder på vackra modeller !
Vissa bilder väljer jag att ofta återkomna till. De ger mig möjligheten att återuppliva positiva minnen och upplevelser och att än en gång förstå hur inspirerande modellflyg är.
Modellflyg för mig kan jag aldrig uppleva som någon sorts tvång. Däremot, är det något, jag alltid har lust att syssla med, då det berikar mitt liv både själsligt och fysiskt.
Ibland funderar jag, vad det är som präglat mitt livsintresse
för just begreppet “Flyg” ?
Jag tror för min del, att det helt enkelt är begreppet “Flygning”.
Alltså, att något kan färdas genom luften på ett kontrollerbart sätt.
Jag antar, att riktigt hängivna utövare av modellflygets olika delar inte har problemet att hålla intresset vid liv, utan deras problem är kanske att begränsa tiden och resurserna man lägger på hobbyn.
Det finns människor, som är helt hängivna sin hobby och som modellbyggare kan ägna tusentals timmar åt att färdigställa ett projekt.
Belöningen kommer tusenfalt, efter man fullbordat det man försatt sig. Då kan byggaren säga:
Det är jag, som har rott detta projekt i land !
Skrämmande många lyckas sitta vid sidan av vägen och se livet passera som en lång kö av bilar, vilken kan tyckas oändlig, tills de plötsligt ser sista bilens bakljus försvinna i fjärran och plötsligt förstå att, detta är vad jag inte
gjorde med mitt liv…för det går inte att backa en till
synes oändlig bilkö…
Därför kära besökare, ut i naturen modellflygburen !
Här är lite bilder på människor, som aldrig tröttnar…
Jag lägger inga kommentarer ihop med bilderna,
eftersom det skulle avslöja min djupa okunnighet,
vad gäller friflyg…
Mats, jag ber att du hjälper mig med att översätta igen.
För 3 år sen då Lasse Larsson återigen vann med Bernfest,
tänkte jag att jag ska bygga en till likadan.
Jag byggde modellen efter Sven Östlunds Ritning. En kopierad
ritning blir ju aldrig exakt, utan det blir som en återberättad
historia, lite förändrad var gång den kopieras.
I tidningen Teknik För Alla beskrev Robert Löwen Åberg väldigt
samstämmigt modellens egenskaper: Efter start flög den rakt fram mot vindriktningen tills den träffade
på termik. Då lade sig modellen och kurvade.
Det jag var intresserad av att veta var, om detta var möjligt ?
Att en modell går rakt på linan, är naturligt för en modell med
V-stabbe, det säger mig min erfarenhet också. Men att den börjar
kurva, då den träffar på en termikblåsa, det har fastnat i mitt huvud
som en obesvarad fråga.
Alltså att den lägger sig att kurva utan kurvroder, som herr Bernfest
inte hade på modellen ?
Så frågan var, om modellen kunde lägga sig och kurva åt vilket
håll som helst ? Kanske det var pilformen på stabben, som var 25 mm,
om jag minns rätt ?
Var det pilformen, som gjorde, modellen så bra på att ta termiken ?
Bernfest konstruerades efter många och långa experiment och tester
på 40- och 50-talen, vilket gjorde den till en väl genomtänkt konstruktion.
Varför litade inte man inte på en konstruktion som fungerade och som
presterade bra, utan man byggde i stället en svensk Viking-liknande
Bernfest ?
En annan fråga: Har någon räknat ut vingytan ? Enligt folkskolans
matematik är den 36 kvadratdecimeter.
Denna vingytan hade modellerna första gången 1950, då man
tävlade med segelmodeller som betecknades A-2. Kanske herr Bernfest
hade sneglat på de nordiska bestämmelserna och satt spännvidden till
just under 1.5 m, som den är i S-2 ?
Matti
Matti skickade mig ytterligare info om Bernfests modell:
Hej igen Mats,
Då det gäller ytorna på modellen, så är det ju vinge och stabbe tillsammans ,
som utgör 34 kvadratdecimeter. Det är ju samma gräns som i dag i F1A. Viktgränsen är också samma som idag 410 gram.
Det som inte var samma, var att kroppen skulle ha en viss tjocklek,
vilket försvann 1954 då Rudolf Lindners vinnarmodell i VM 1954, som utnyttjade borttagandet av kroppssektionsregeln maximalt och
hade en minimal kropp. Den fick namnet “Spinne”, d.v.s. spindel på tyska.
Enligt min mening hade Bernfest från Jugoslavien för mycket yta…cirka 2 dm.
Men det var kommunisternas era då i Yugoslavien och där hette det att den som räknar rösterna är den som vinner valen.
Men en annan av mina teorier är, att pojkarna började med det så kallat Nordiska,
men läste fel i bestämmelserna om kategorin, för spännvidden i klass S2 är 1480 mm.
När det gäller kurvegenskaperna på Bernfest, gjorde den oftast bara en del
av ett varv och fortsatte sen rakt fram.
Varje gång jag flög på vårt lilla fält, blev det en skogspromenad för att hämta modellen,
innan jag gav upp och monterade kurvroder.
Jag skrev i en tidigare post om hangflygning som involverade Pär Lundqvist
och hans modell “Odenmans VM 2:a” .
Ragnar Odenman konstruerade modellen, som var en friflygande modell
och flög med den i klass A 2 på VM 1952.
Eftersom modellen kom på andra plats i sin klass, kallades den allmänt för
“VM 2:an”. Jag googlade runt lite på namnet på modellen, konstruktören och byggaren.
Ragnar Odenman föddes 1927 i Arvika och dog 1983 i Rönninge. Han blev alltså
bara 56 år.
Sin storhetstid hade Ragnar under sent 40-tal och 50-tal.
Pär byggde Ragnars modell och försåg den med radio, så han kunde
styra med sida och höjd. Modellen flyger radiostyrd, som man kan förvänta.
Den penetrerar dåligt, eftersom den är en friflygande modell . Men i lugna
vindar utan för mycket turbulens flyger den bra.
Det är dessutom en vacker modell i luften.
Här är lite bilder jag fann på nätet.
Stig Sjöstedt med sin Odenman VM 2:a
Pär Lundqvists variant av Odenmans VM 2:a.
En ganska unik bild med Ragnar på sin mc och med sin modell
i handen. Bilden från omslaget till en fransk modellflygtidskrift,
vars namn som väl kan översättas till Modell skala flyg. Men vad
är det för en motorcykel ? Kan det vara en Husqvarna eller NV ?
Jag, som alla andra modellflygare, väntar på den där riktigt fina vårdagen fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma och med spelande flyttfåglar.
I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad… prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.
Härkan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid, där mätstationen sitter just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.
Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken, som eventuellt kan dra igång lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.
Men som sagt, lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de vackra flygmaskinerna.
Jag kommenterar sparsamt, för jag hoppas, bilderna förmedlar sitt budskap
själva.
Ingemar Knifv med en av Markkus modeller. Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.
Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera, från mästaren Markkus verkstad
Sten Persson Halmstad är glad, för han just vunnit sin klass, med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.
Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.
Start i RC-klassen
En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.
Det här med V-form alltså… vi har hört det förut…man måste ha V-form… annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup, att den flög bort och försvann…
Vårtecknet…tumlande tofsvipor.
Matti släpper Markkus modell.
Ibland kan det vara “segkopplat”…
Som jag sagt ett flertal gånger… friflygande modeller handlar om estetik.
Flyg !
Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.
Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.
Vad tror ni, modellflygaren som just släppt tänker nu ?
Görans magiska händer…
Bara skyn är gränsen
Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.
Jag fick ett mail, som frågade, varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?
Just därför !
Det väcker uppmärksamhet, genom att det avviker från det förväntade.
Jag vill inte, min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.
Jag tycker, att bilder på friflygande OT-modeller nästan alltid blir på
något sätt bra…
Det går ju inte så fort, vilket gör modellerna lättare att fotografera. Vidare upplever jag i alla fall mycket mer expressiva uttryck hos
piloterna än vid annat modellflyg.
Så en bild kan säga väldigt mycket och förmedla en bestående känsla.
En gång i veckan har jag utlovat friflygbilder.
Här kommer en laddning igen.
Luta er bakåt, tryck på “nedåtpil” och häng med till sommaren !
Jag lägger in text under bilderna efterhand.
En ganska uttrycksfylld bild som ger en känsla för friflyg.
Gör inte som Ikaros…
Fenan på Markkus mästerverk “Mara”.
Kolla hantverket…
Hur många klarar detta scratchbygge ???? Jag vet en som kan det…Markku.
Hasse släpper
Åke med sin modell och sin fru.
Göran laddar…
..och där startar han sin påvermodell.
Har du klämt en max igen Sten ?
Avslappnad start.
Rinkabys örter blomstrar
Sten drar upp sin modell med uttrycksfullt kroppsspråk.
