Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i maj under vår träff.
Modellen och naturen vid Löderup.
Allt skapar en för mig en positiv känsla.
Kom du också med nästa år och upplev.
Trevlig sommar förresten !
Inget konstigt utan bara några ögonblick från vår
samvaro där i Maj.
VI ses där nästa år eller ?
Hangkråkor…
Fullskala och modell
Löderup, hanget som vi modellflygare mutat in som vårt revir…
Släpp upp modellen i sitt rätta element !
Balansera vingspetsen i horisonten.
Sveriges framtid…dess ungdom !
En modern termikseglare flyger fantastiskt fint på hang.
Dessutom är moderna modeller vackra.
Om du undrar vad vi gjorde i Ystad…jo vi flög mycket.
Löderup är den plats vi brukar utnyttja för hangflyg.
Under alla dagarna var vi där, då vindarna var
mest gynnsamma där. Där är också mycket vacker
och säregen natur. Kan vi inte flyga kan vi njuta
av omgivningarna. Det är givande.
Här kommer lite fler bilder från vår sammankomst.
Häng med !
Här kommer en ny laddning bilder från Löderup.
Gubbagänget njuter av sin hobby och samvaron.
Håll tillgodo !
Alula
En lätt modell med bra egenskaper, döpt efter Alulafågeln.
Förberedelser på kanten vid Löderup
Rolf klar att starta sin fina Explorer.
Introduction…med broms ute.
Aerodynamiska bromsar…ett mycket bra hjälpmedel vid landningar.
Off she goes !
En typisk modern segelmodell av idag. Stabbe och fena,
långa och smala med högt Re-tal, vilket ger bra
verkningsgrad och lågt motstånd.
Dessa modeller är snabba på hang.
Fighting face av en gammal hangräv.
Jag säger än en gång: Tänk om kommit till SM i F3F med en sådan radio 1975…?
Elseglare…en gåva till modellflygaren.
Gör allt enkelt om man vill starta i dåligt lyft.
Modellen flyger mycket bra och är lätt.
Min “Introduction” väger 910 gram.
En modell som nästan alltid är flygbar: Blue Phoenix.
Blå Fenix en utomordentligt fin konstruktion,
som har fina egenskaper både på hang och i termik.
Jag har ett par stycken och på dessa har jag förstorat sidorodret
för att göra modellen mer agil. Vidare har jag tunnat vingprofilen
15 % för att få bättre penetrationsegenskaper.
Vindkoll. Även om vi har en vindmätare, (https://holfuy.com/en/weather/155)
just vid hangkanten.
Rolf-Erik förbereder sin gamla, 70-tals Foka.
Björn Lager rattar sin Blå Fenix.
Blå Fenix på final.
Håkan Oskarsson, svensk mästare F3F 1976
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min “Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.