Kategorier
Hangflyg modell

DET SOM SYMBOLISERAR BEGREPPET HANGFLYG…

 

 

 

 

…under vårt hangläger i Ystad.

 

 

 

 

 

Dessa tre enkla bilder är symbolen för vårt
hangflygande i  maj under vår träff.

Modellen och naturen vid Löderup.

Allt skapar en för mig en positiv känsla.

Kom du också med nästa år och upplev.

Trevlig sommar förresten !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN SOMMARFLYGNING PÅ…

 

 

 

 

 

…Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C
och dimma.

Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för
att modellflyga…

Jag har flera nya modeller på hyllan,  som väntar på intrimning,
men nu…nej.

Vi får avvakta,  tills vi får lite behagligare väderomständigheter.

Jag har alltid hävdat,  att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång.
Då försvinner all glädje.

Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig
och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket
för 30 år sen…

Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.

Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.

Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig
flyga den ?

Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda “experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon  av dessa evangelister !

Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar.

Som du kommer att se,  flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.

Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.

Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.

Nedanstående var en fin dag så häng med !

Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.

Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.

 

 

 

 

En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.

Startklar

Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…

Alla flög idag.

Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika
för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…

Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?

En rote korpar strök hotfullt förbi.

I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt
på väg med containers till Biltema i Halmstad.

Hängglidare…härligt.

 

                           The sky is yours…

 

Kategorier
Hangflyg modell

SINUSHANGET HAMMAR

 

 

15 m/sekund snett från höger,

för mycket för att vara bekvämt…

 

 

 

 

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1791

 

Vi suktade ju efter vind rakt på Sinushanget, så vi kunde flyga med lite
fart och fläkt. Kanske till och med DS:a.

Det fick vi tredje dagen av vår sejour i Ystad.

Eftersom man inte längre får köra bilen upp till Stora Starten
på Hammar, parkerade vi vid jordgubbsodlingen.

Vi körde först till Hammar fram till grinden vid skjutfältet. Där fanns en bom,
som var olåst och som var försedd med en skylt som sa:

Tillträde förbjudet under skjutning….

Vi blev lite osäkra, men vi beslöt,  att skippa försöket att köra upp.

Kanske var tur för oss, då de bilar som senare parkerade där
hade blivit utsatta  för inbrott enligt Ystad Tidning.

Nåväl,  vi ställde våra bilar vid parkeringen mitt emot jordgubbsodlingen,
tog med det vi skulle ha med oss, vilket var en modell för hårdare vind.

Efter en konditionsbefrämjande promenad stod jag och Roffe på toppen.

Rolf-Erik höll på att greja med sina modeller och skulle komma senare.

Min Arrow, som är en av mina favoriter, hade jag försett med en kamera
på nosen för att kunna dokumentera mina flygningar.

Redan innan jag startade, hade jag mina tvivel på modells möjligheter
under så hård vind, men ut åkte den och lyft var det.

Men det var för min Arrow för mycket vind. Modellen väger  ca 1000 gr
och jag hade ingen ballast i den. Spv endast 150 cm…

När jag flög, var modellen utsatt för en kraftig sidvindskomposant,
som gjorde, att den sågade sig fram på rakorna.

Jag kom aldrig in i någon rytm, så det gick inte så fort, som jag önskat.
Lyftet vid kanten hade jag förväntat, skulle vara starkare, än det var,
men kanten var turbulent, som gjorde flygning svår.

Däremot lyfte hanget högt och långt ut, men det var inte det, vi var ute efter.

Vi ville ha lite speed vid kanten. Jag tror Roffe håller med mig, då han flög med
sin Pace. Pace som är  en kärra helt byggt i kolfiber med konventionell
stabbe och med en vinge med stort sidoförhållande.

Oavsett detta med svårigheterna fick vi en riktig genomkörare på kanten
både bildligt och bokstavligt.

Banan vi flög var 300 m och visst det gick fort, tro inte annat.

Men för min Arrow skulle jag önskat 5-8 m/sek rakt på kanten,
då hade det definitivt gått fortare.

En F3F modell skulle jag vilja ha med 300 cm spv, en vinge med stort sidoförhållande
med väl utformade vingspetsar och profil någon av de moderna F3F profilerna.

Jag har haft kontakt med Martin Hepperle och är säker på, han kan leverera en snabb profil.

Jag vill ha ganska lång momentarm på kroppen med latercentrum väl bakom CG.
Det ska var en konventionell X-stabbe.

Där jag skulle välja  en hög och spetsig fena och en stabbe med stort sidoförhållande ,
som ska vara allmoving.

Allt detta för att minska det inducerade motståndet på stabbe/fena.

Min Arrow är 15 år gammal i konstruktionen och är inget att bygga på.
Men under de betingelser jag beskrivit,  så går den fort.

För er som vill veta,  hur fort det går att flyga en F3F-modell, då
det går riktigt fort, så flög en kroat vid en tävling 10 vändor på
läs och häpna: 25 (tjugofem) sekunder….

Alltså 1000 m på 25 sekunder inklusive 10 vändningar….

Genomsnittsfart blir 144 km/tim. Men med tanke på vändningarna
låg säkert snittfarten på rakan på 200 km/tim !

Så visst rör det på sig…

Efter en stund kom Rolf-Erik upp med sin Ceres.
Vid utkastet slets den ur handen på Rolf-Erik, steg kraftigt
och åkte bakom hanget i turbulensen.

Det blev en hård landning med skador.

Rolf-Erik mejlade mig i går och berättade,  att han lagat sin
kärra, så Ceresen är fit for fight igen.

Trots den hårda vinden var vi som flög nöjda, för det var
en upplevelse !

Jag kunde ju inte ta bilder på mig och min modell, utan
de bilderna har jag fått av Roffe.

                                               Så häng med på en flygtur på Sinushanget !

Längst ner på sidan en inte alltför imponerande film
tagen av kameran i nosen på min Arrow. Kameran riktad
för mycket uppåt, vilket förtar fartkänslan då man saknar
referenser att jämföra med.
Den skulle varit riktad mera nedåt,så hade man fått
en bättre upplevelse
av hastigheten.

Men det gör vi nästa gång.

                                          Kanske Roffes film blev bättre, för han hade också en ombordkamera.

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153412.bmp

Den gamle hangflygaren med sin Arrow…i gräset till vänster Roffes Pace.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1792

Rolf-Erik ska starta Roffes Pace. Det syns vinden är stark.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)17921

 

Inga hinder så lågt ögat kan se…

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1795

                                                          Nu…iväg ! Roffe styr med sin trogna MC-24 Gold Edition.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1794

                                                                          En vältejpad Pace. I nosen en videokamera.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1796

Detta är essensen av hangflyg. En snabb modell-ett bra hang-bra vind

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1798

Pace är en snabb modell, men även den led av den hårda vinden.

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1810

                                                                                        En trenighet i symbolik:

                                                                                        Modellen- Himmeln-Havet

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1826

Jag kan säga,  att man måste planera servo, mottagare
och ackplacering noga, 
för utrymmet är synnerligen begränsat.

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1844

Roffe regerar på kanten

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1850

 

(maj 07, 2015 11-22 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1851

Ungefär denna konfigurationen fast ca 300 cm spv.

                       Det hade smakat fågel.

(maj 07, 2015 11-36 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1858

Rolf djupt koncentrerad.

Vilket krävs under förhållandena som rådde.

(maj 07, 2015 11-38 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1863

                                                                   Rolf-Erik går och strövar, där hans modell landade.

 

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1887

Mot Ystad

(maj 07, 2015 12-20 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1935

Riktning Kåseberga

(maj 07, 2015 12-17 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1905

                                                                         Roffe ser belåten ut efter landningen

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153430

 Den gamle förbereder sin flygning.

(maj 07, 2015 12-21 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1962

Roffe flyger rote med en gråtrut.

(maj 07, 2015 12-21 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1966

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1969

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1973

 

(maj 07, 2015 12-22 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1975

 

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1996

Landning med Pace…

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2002

…Inte lätt i turbulensen…

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2003

…man får vara beredd att snabbt reagera och reagera rätt !

(maj 07, 2015 12-23 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2004

                                                                                                             Snart…

(maj 07, 2015 12-24 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)2012

 Roffe slår av mottagaren efter landningen.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153500

Den gamle på kanten…friska vindar, vilket syns på pilotens lutning ..

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153519

Tur man inte var nypermanentad…….

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153633

Min varma skärmoverall som är fodrad och av superbra kvalitet.
Inga Jula-grejor här.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153653

För att travestera Ernest Hemingway,

“Den gamle och planet.”


 

 

Kategorier
Segelflyg

ATT FLYGA FÖR ATT LÄRA…

 

 

 

 

 

…jag medger det låter ambitiöst…

 

 

 

 

 

 

…men för alla mina flygningar, de är många, så har jag alltid
haft en målsättning.

Det är det,  modellflyg handlar om för mig. Att öka sin skicklighet
baserat på kunskap och erfarenhet.

Jag flyger inte de snabbaste hangmodellerna eller de absolut bästa
termikkärrorna, men det jag flyger,  det vill jag behärska och kunna
utnyttja potentialen på.

Det finns ju ingen anledning att ha en termikmodell för 25000 kr,
om man inte kan utnyttja dess inneboende förmåga eller ?

Gör man inte det,  är innehavet av dyra modeller bara ett sätt
att visa att “Jag äger “.

Mina modeller,  vågar jag påstå, är väl utnyttjade. Sen 1980 har jag fört
flygdagbok mer eller mindre noggrant med anteckningar om flugen
modell, tid i luften och andra
händelser i samband med flygningen.

Roligt att ha.

Min senaste flygning på Tjärbyhanget med min gamla synnerligen
välflygande Hyper Ava,  ville jag skulle omfatta en träning i att
kurva mycket tight, vilket är väsentligt,  då man tar små turbulenta
blåsor på låg höjd.

Jag tror de flesta av oss kurvar för flackt med vår segelkärror.
Precis samma beteende märktes då jag fullskalasegelflög,
vilket gjorde, att jag anpassade min flygning och kurvade brantare.

En Ava är en högpresterande modell,  som klarar mer,
än man kan
förvänta.

Jag ansåg själv,  jag kurvat tillräckligt brant förut, men i dag testade jag att
svänga riktigt brant, så jag kunde slå fast, om det var lönt med tanke
på eventuell höjdvinst att flyga så.

Det lönade sig. Jag kurvade med ca 60-90 graders bankning och jag upp-
levde subjektivt och under avlyssning av min variometer, att jag steg
bra.

Alltså min höjdvinst blev större, än då jag flög mera flata svängar
i lugnare tempo.

Flyger du brantare svängar, flyger du med högre belastning eller
lastfaktor. Det betyder, att du måste flyga fortare,  så dina vingar
kan  producera tillräckligt lyft.

En belastning med 2 G betyder,  att du behöver fördubbla lyftet, vilket
du gör på en kärra utan klaff,  genom att öka hastigheten.

Du förlorar inte på det,  eftersom du genom att ligga i blåsans centrum
utnyttjar det bästa lyftet.

När man ligger och svänger brant, vill i alla fall jag komma in i rytmen
så fort som möjligt. Kommer du in i rytmen, flyger du effektivt.

Vid brant termikflygning med modell,  gäller det,  att med botten- eller
topproder balansera nosen i horisonten.

Alltså sidorodret bestämmer nosens läge i horisonten och
därmed är det ett medel att kontrollera hastigheten, så
kurvningen trots brantheten blir mjuk och fin.

Jag är inte rädd att korrigera i blåsan med ganska kraftiga
roderutslag.

Ge inte maximala utslag. Ett maxutslag ger en snabb och tvär rörelse
hos planet och därmed försvinner rytmen.

Ett maximalt utslag gör också, att exempelvis ditt sidoroder
överstegrar
din fena, så verkan försvinner.

Det som händer,  då du ger ett sidoroderutslag är att du
ökar anfallsvinkeln på fenan så du får din modell att
ändra sig i
girplanet eller som det heter på engelska Yaw.

Så prova med mindre utslag först, men tveka inte att korrigera.

Man får inte låta tillfället springa iväg, om
förhållandena är marginella. Ska du stiga, det gäller att
ligga i bästa lyftet !

Se hur exempelvis ormvråkar korrigerar i en blåsa.

Är de inte nöjda, så flyttar de på sig eller gör en korrigering.

Ok, som slutsats på mitt mål att kurva brant blev jag medveten om,
att en Ava kan kurva brant och flyga effektivt.

Hur man blir bra eller i alla fall bättre flygare ?
Genom att öva och samla erfarenhet.

Därför har jag alltid ett mål,  jag vill uppnå.

Att få denna måluppfyllelse innebär inget hinder för att uppleva glädjen
att flyga. Det ska ju vara roligt att utöva sin hobby, det ska inte vara ett
pålagt tvång.

Då blir aldrig resultatet bra.

SÅ för mig är exempelvis hangflygning ett ständigt provande
och experimenterande. Hur ska jag flyga effektivast exempelvis
vid Tönnersa Strand ?

Här har man en kraftig sidvindskomposant och för att få bort den,
får man korrigera på rakan med sidoroder.

Men frågan är ju: Går det fortare ? Ett sidoroder som korrigerar
skapar motstånd och frågan är,  om den parallella kursen med
hanget
ökar hastigheten så mycket att man kompenserar för det
ökade motståndet ?

Eller är förmågan att hålla modellen parallellt med hangkanten bara
ett estetiskt problem ? Jag menar,  att man tycker,  det ska se snyggt ut…

Ja, det är sådana funderingar,  jag har i alla fall.

Min flygning vid Tjärby i onsdags innebar vind 3 m/sek som kom
något snett från syd, temperatur 14 grader och inga Cu.

Jag startade vid 1030-tiden och fick direkt en blåsa på 50 m höjd.
Kurvade upp mig brant och kom såpass högt, att problemet att hålla
sig uppe
inte fanns.

Men jag bromsade ner mig, provade kurva brant ett par gånger upp
och ner.

Vid 12-tiden kom sjöbrisen som ett brev på posten. Luften blev helt laminär,
alltså inga vertikala rörelser.

Men jag höll ut och klockan 15 märkte jag,  att om jag körde elmotorn upp till
knappt 150 m fick jag termikanslutning.

Det var termisk luft,  som gled ovanpå sjöbrisen och där var termiken ok.
Så är det sjöbrisläge, kan det löna sig, att köra elmotor upp till lite
högre höjd.

Nu under senare eftermiddag fanns det gott om ormvråkar, som flög
där jag var och vi utnyttjade vår förmåga gemensamt att hitta termik.

Förutom ormvråkar var där glador och tornfalkar.

Tänk på om du flyger en Ava eller liknande, att inte flyga  för sakta !

En Ava har en så bra polar att modellen klarar en ökad hastighet,
utan att du måste betala med en dyr höjdförlust.

Med lite högre fart är du bättre förberedd, då du ska dyka in i blåsan
och korrigera. Ingen risk för vikningar utan du behåller rytmen.

Så gneta inte för sakta !

Lite bilder blev det, så ni inte tröttnar på bara mina ord…

Om jag tröttnar på att flyga….aldrig !

Kategorier
Okategoriserade

2 M/SEK NORDNORDVÄST OCH AVTAGANDE…

 

 

 

 

 

…var vinden på Hovs Hallar i måndags.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Vid en tripp i ett annat än modellflygärende söderut,
passade jag på under hemvägen att kolla läget på HH.

Min Spirit låg i bilen, så jag lastade ur och besteg Platån,
med det som behövs för modellhangflyg av enkelt slag.

Väderläget var solsken,  2 sekundmeter vind lite snett,
men vetande
att även en sådan svag vind under normala
förhållanden
genererar bra lyft här, plockade jag ihop modellen,
startade
radio och kamera och iväg.

Mycket turbulent vid kanten och då jag gnetat mig upp 50 meter,
vilket var besvärligt, då jag flög s a k t a, märkte jag att hanget
var mycket termiskt.

Vinden var alltså allt annat än laminär upp till ca 100 m över kanten.

Men sedan…var det,  som att flyga i grädde. Den laminära varmare
vinden flöt ovanpå den kalla luften och gav  ett mycket fint och stabilt lyft.

Jag slog troligtvis mitt eget höjdrekord på hanget under denna
flygningen.

Jag har flugit här regelbundet sen 1972, så jag har varit högt förut..
Hur högt ?  Säger jag inte så riskerar ingen magknip.

Efter en timma i luften åter ner på marken, jag  kollade  av kameran,
vilket
innebär att jag byter batteri, så den blir fit for fight igen.
Samt lite vatten för piloten.

Inför nästa start monterade jag en kamera framför modellen på
en hållare för att få en lite förändrad fotovinkel.

Tack för din idé Crazy Horst !

Länk: https://vimeo.com/user6527917/videos

Vinden tycktes ha minskat, men jag tänkte, det går säkert…

Vilket jag efter utkastet genast märkte, att det inte gjorde,
då min Spirit flög som en
kraftigt berusad kråka.

Alltså överstegrad, sakta vinglande fram just i höjd med
eller lite under hangkanten.

Det gällde nu,  att så fort som möjligt  få in den ganska spröda balsamodellen över
fast mark igen och minimera risken för skador.

Om du som flygare tappar din modell under kanten är det av uppenbara
skäl problematiskt. Att inte se modellen utan försöka landa på känn,
det är inget önskeläge. Flyger man en modell som är relativt
spröd och känslig i stenig terräng dessutom, då kan det bli kris och kras.

Jag har lyckats, men också misslyckats med det, då jag efteråt
fått ägna mig åt livsfarlig akrobatik på klippväggen för att
bärga resterna av en smälld modell.

Min värsta upplevelse av detta var , när jag skulle bärga min ASW,
som landat 15 m från toppen av den 70 m höga vertikala klippväggen.

I dag hade jag inte gjort om det.

Det som gjorde det extra spännande var att en berguv for ut från en
spricka i berget och höll på att skrämma livet ur mig.

Men jag fick tag i modellen. Den var hel och det är så med
med mig, att jag skulle aldrig få ro i sinnet med en ASW
liggande på hangkanten på Hovs Hallar övergiven.

Jag lyckades med ett nödrop krypa in över kanten och då
modellen var lågt, tappade jag ögonkontakt med den för någon
sekund, varför jag helt enkelt fick hoppas på försynen, som
kanske skulle se till,  modellen kom ner hel…

Till höger dök min Spirit upp, rätt på vingarna med kurs mot
ett litet träd. Omedelbart följt av ljudet som uppstår då en
balsamodell lite hastigt landar i grenverket.

Jag vågade inte styra,  utan lät den glida kontrollerat, eller
någotsånär
kontrollerat rakt fram.

Spiriten satt glatt inkörd i trädkronan på det låga trädet
och vid framkomsten såg jag,  att den nog klarat sig utan skador.

Sinnet ljusnade på mig och Operation Nedplockning påbörjades.

Jo, jag nådde modellen, men problemet var att kameran och dess
hållare hade kommit i beknip mellan grenarna.

Med lite måttligt våld, stående i en tjock matta av enbuskegrenar,
lyckades jag få loss modellen, men då jag drog ner den, snäppte
kameran av och jag hade inte uppsikt, var den for iväg…

Nåväl, en kamera, en Mobius, kan väl inte vara svår att hitta,
fastslog jag efter att ha tagit hand om modellen.

Trodde jag. Om du frågat mig efter 20 minuters svettigt letande
hade svaret inte blivit positivt.

Men genom att systematiskt dissekera de hoptovade enegrenarna
som låg som ett 40 cm tjockt ihoptovat täcke på marken, 
hittade
jag kameran.

Kändes bra.

Jag fick sekvensen på video, när jag trädlandade. Tyvärr hade jag fått
något som smutsat linsen, troligtvis lite olja/fett, varför bilden inte är
100 %.

Men som en illustration på en hangflygares strävan att få flyga,
räcker det.

Lite andra stillbilder som vanligt.

DSC06311

I skyn bildade K-strimmorna nästan ett spindevävsliknande mönster.

DSC06318

Det vanliga som jag har liggande i bilen, om utifall att…

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

DET MAN SER ÄR INTE ALLTID, VAD MAN TROR…

 

 

 

 

…det är Fata Morgana.

 

 

 

 

SONY DSC

I går upplevde vi ett hastigt inbrott av varm luft från väst.

Jag var nere på Hovs Hallar för att flyga och då jag kom
ner,  var det molnigt och ca 7 grader C.

Vinden var NNV, alltså nästan rakt på kanten, vilket gjorde
jag kunde förvänta bra lyft, trots styrkan var bara 2-3 m/sek.

Det var bra lyft och det gick enkelt att klättra  till 250 m.
Min trogna Spirit svävade med en stolthet som aldrig förr, trots
den börjar bli mycket sliten.

Efter jag kom hem, beslöt jag skrota min första Spirit, då den
var rent ut sagt gjort sitt och mer därtill.

Känns som att hugga huvudet av en gammal vän, men jag har
ju en nybyggd likadan stående, så den får ta dess plats.

Den nya har jag bara provflugit en gång och den flyger lika bra,
som den gamla gör.

Den gamla Spiriten hade loggat 229 timmar i luften…så
den hade väl  gjort sitt.

Men, men jag har inte kastat den gamla, utan faller andan
på, ska jag renovera upp den igen.

Det har varit en av mina bästa modeller,  vad gäller mångsidighet.

Sista flygningen ? på  HH blev 3 timmar i luften.

Väderläget förändrade sig vid 11-tiden med en uppklarning
och temperaturökning upp till 17 grader C !

Vinden som kom var starkt termisk,  vilket märktes,  då fåglarna
flög termik framför hanget.

Jag avbröt min flygning kl 13 och drog mot staden.
På eftermiddagen åkte jag ner till hamnen och då såg jag återigen,
att det var ett väderläge, som främjade vissa optiska fenomen.
Genom den varma luften och gränsen mellan luftmassorna
uppstod hägringar, som jag beskrivit i tidigare inlägg.

Enkelt uttryck så ser man objekt,  som normalt ligger bortom
horisonten. 

Det funkar som så: Den varma luften strömmar över den
kalla luften
, som ligger närmast havet. Därav böjs ljuset av,
så att långt bort liggande
föremål tycks sväva i luften  upp och ner.

Ofta blir föremålen utdragna på höjden, vilket syns på bilderna.

Alltså olika skikt med luft av olika temp bryter ljuset som en lins.

Det kallas Fata Morgana, vilket alla som läst italienska vet,
att det
betyder: Fen Morgana.

Uttrycket är italienskt, då fenomenet ofta syns vid Messinasundet
vid Sicilien.

Jag tog lite bilder i eftermiddagsljuset i alla fall.

När jag plåtade det imaginära,  kom något reellt flygande,
som var en gammal bekant. Det var kärrhöksparet,  som väl
för 4 året häckar vid utfyllnanden.

Bilderna typiskt mig, alltså suddiga, men det visar det jag vill visa.

Så här är min onsdag med flyg och speglingar.

SONY DSC

Ja, märkligt är detta fenomen i alla fall…

SONY DSC

Här syns vindkraftverken…vilka under normala optiska förhållanden inte syns alls !

SONY DSC

När jag ser denna bilden med de uppåt vandrande vindkraftverken..får jag kopplingar
till den sjön i Kenya, där det finns så mycket flamingos….eller ?

Kraftverken antar fågelliknande former.

SONY DSC

Årets första bild på kärrhöken. Jo både hanen och honan är här sedan 5 dagar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

En utpräglad predator ständigt på utkik efter ätbart !

DCIM119GOPRO

Då gäller det att den blir snygg och rakt på vingarna.

DCIM119GOPRODär satt den !