Kategorier
Segelflyg

HIMMELSFÄRDSDAGEN…

 

 

 

 

 

…fick vi en som hette duga.

 

 

 

 

 

 

 

Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.

Det var flygförutsättningarna i torsdags.

Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.

Då jag skulle starta och jag  kollade roder fria och fulla
roderrörelser,
märkte jag,  att mitt sidoroder stod stilla…

Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !

Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan 
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär,  eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat.  Det var  enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.

Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som 
var azurblå och då utan ett moln.

Att det inte finns Cu-moln, betyder inte,  att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.

Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?

PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan,  vilken var stark
som en höfläkt och
turbulent.

Det blev en snabb klättring till xxx m höjd,   ackompanjerad
av det  glada spelandet av höga toner från min variometer.

En timma fick jag i luften,  innan jag avbröt för att landa och
montera
min kamera på modellen.

Då jag monterade,  kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var  Anders, som liksom jag var flygsugen.

Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.

Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.

Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken,  varför vi hade
att landa
tidigare,  än vi förväntat.

Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt. 

Efter en stund kom lyftet i gång igen,  efter att ett antal blåsor 
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.

Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.

För övriga fåglar var det klent med antalet.

Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser,  hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.

Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna,  manifesterade sig ånyo.

Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?

kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig,  varför jag gick kvar en stund och fotograferade.

Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och 
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande  historia.

Så du ser, det händer alltid något oväntat,  då jag är ute och flyger.

Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.

Hoppa ombord,  om du vill hänga med oss upp genom skyarna !

 

Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.

“Raven” högteknologi från Kinalandet.

Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.

En modell med lite släktskap till “Alula”.

U-glider, en mycket lätt modell.

Flyger bra då den är lätt.

Pilot på väg tillbaka efter en utelandning

 

 

 

…Ett litet bildspel…

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA TERMIKBLÅSA.

 

 

 

 

 

Flyga termik i början av Februari ?

 

 

 

 

 

 

 

Inga problem om det finns förutsättningar.

Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag
chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka
för att få mig någon timma i luften.

Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind.
Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.

Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge.

Man kan ju aldrig veta, vad som sker.

Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan
vara lite knepigt.

Är det bra solinstrålning är vinden termisk,
det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, 
som innebär lyft eller sjunk om vartannat.

Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell
som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära
problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.

Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna,
och jag fick en timma i luften.

Jag kunde flugit dubbelt så länge, men
det var kallt och jag hade fuskat  med klädseln.

Tillsammans med mig flög också en glada på hanget
och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.

Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt.
Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på
vinterdäcken.

Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades
krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot
skyn.

Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla
vet ju,  att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera 
motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt
mot vinden.

Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde
nöjd åka hem.

Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.

Så det var en billig dag.

Här lite bilder och en filmsnutt.

Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.

 

På väg…

Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.

Vinter…?

Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.

Ser du det är grönt i det höstsådda…

Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.

Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger
en föraning om kommande fina termikflygningar

Min trogna Blå Fenix

Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.

Termiken lyfter min modell…

…som slutligen kommer till ro efter landningen.

 

 

Kategorier
Termikflyg

JAG UPPLEVER GLÄDJE INTE BARA DÅ JAG FLYGER…

 

 

…utan även då en incident slutar lyckligt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag får ibland  uppleva skeenden,  som skapar lättnad
och glädje.

Det skedde för mig i dag torsdag, då jag var ute och flög termik.

Det var torrtermik med spridda blåsor, som efter hand jag steg
i dem blev starkare och starkare.

Således satt jag i min goa Biltemastol och njöt av flygning och
natur. Allt flöt på, precis som förväntat.

Tills jag skulle ner och landa för att sätta på min kamera på
modellen.

På ca 50 m höjd och med kurs mot havet fick jag tutvarning,
att min
sändare tappat kontakt med mottagaren och modellen.

Vad känner jag? Överraskning ? Självklart och sedan maler
hjärnan på med skadebegränsning.

Att inte kunna påverka modellen skapar en speciell känsla
i magen på mig. Lite grann som då man åker Berg och Dalbana…

Jag agerar inte logiskt i dessa lägen alltid. Hjärnan försöker
finna ett sätt att komma ur situation och en stressad hjärna
fattar inte alltid rationella och adekvata beslut.

Jag testade roder och det blev inget resultat. All telemetri
till sändarens display var försvunnen och jag förstod, att
läget var minst sagt akut.

Modellen gled rakt på vingarna västerut och det första
jag gjorde
var att slå av sändaren,  så modellen skulle gå
i failsafe.

Failsafe har jag programmerat med lite höjd, lite sidoroder
och full broms
samt ingen motor.

Inget skedde, då jag inte hade power till mottagaren och jag
förstod,  att jag nu bara var en passagerare
på min Ava och
jag kunde inte påverka något mer utan bara åka med.

Naturligtvis förstod jag att försöka gå i Failsafe är en
dödfödd idé, eftersom jag saknar ström till mottagaren.
Men sådan beslut tar man under stress.

Modellen flög in över kyrkan i Tjärby, där den till min
lättnad
började svänga. Det är ju inte så inbjudande
att landa inne byn
bland fastigheter, bilar och gravstenar.

Modellen svängde runt och gled elegant mot mig och hanget.
Jag hoppades den skulle vara så kursstabil,  så den kunde ta
sig fram dit, där jag  befann mig.

Då modellen kom i höjd med hanget, låg den på ca 10 m höjd
och mitt hopp ökade.Jag hoppades att den snabbt skulle
förlora höjd, men en Ava har högt glidtal och ville inte det jag
önskade.

Då modellen kom till kanten där jag stod, utsattes den för
turbulens från hanget och svängde 90 grader höger,
alltså flög modellen riktning Laholm.

Jag lade ner min radio och sprang fram till kanten för att
kunna se varthän modellen flög. Sikten från hanget skyms
av träd. Jag sågi alla fall,  att modellen gled majestätiskt
söderut och jag bad en bön, 
att den skulle landa i veteåkern.

Det sista jag såg av den,  var att modellen vred åt väster igen,
innan den försvann för mig.

Min slutsats omedelbart var,  att Avan borde ligga i veteåkern.

Eftersom jag tappade ögonkontakt med den, då den var på
ca 3 m höjd,
inbillade jag mig, att den kan inte glida så långt.

Men då hade jag underskattat min Ava !

Jag tog mig ner till veteåkern och gick längs kanten ivrigt
spanande
efter något blått och vitt.

Jag tänkte,  att denna relativt stora modell, inte skulle kunna
helt uppslukas av sädesfältet,
med tanke på de stråförkortningsmedel
man använder idag.

Men jag kammade noll. Så jag gick längs cykelvägen tillbaka
men ingen Ava.

Jag klättrade upp för hangkanten och fann en plats,
där jag kunde
spana ut mot fältet. Jag scannade fältet noga,
men jag såg ingen Ava.

Nu började jag bli svett. Mitt beslut nu var att gå i spåren
jordbrukarens
traktor gjort på fältet för att kunna  få syn på
något,
då jag var närmare.

Jag ska säga,  att det var jobbigt. Inte såg jag någon modell
för den delen heller.

Jag var säker på?,  att modellen låg i sädesfältet. Det borde
den göra med tanke på vad jag såg innan den försvann…
Hur skulle jag finna
den, om jag inte kunde se den,
då jag gick runt på åkern?

Jo,  jag funderade på att åka hem, hämta en annan elseglare
försedd med kamera och min
laptopdator och sedan ta ett
par hundra bilder från 100 m höjd, för att jag sen skulle kunna
kolla bilderna i datorn i bilen.

Om jag gjorde så,  drog jag slutsatsen att modellen skulle dyka upp…
Jag menar en modell…den kan ju inte bara försvinna.

Dock, innan jag åkte hem, tog jag bilen och körde längs de vägar,
som fanns
där.
Jag började inne i Tjärby, sen körde jag ut på stora vägen

riktning söderut.

Något blått blixtrade till på min högra sida och efter en koll
i backspegeln såg jag en Ava vid vägrenen…Klang och jubel !
Först ville jag inte tro det, men det var min Ava.

Således körde jag ner till rondellen, svängde in på den mindre
vägen,  som går parallellt med den stora.

Då kunde jag parkera och ta mig över vägen trots den
vanvettiga trafiken till Avan.

Jag vill säga,  att då jag kom till min modell,  kände jag  en
enorm tillfredsställelse och glädje, att jag funnit modellen.

Modellen låg helt utan skador och dess mottagare var,
då jag kollade,  död.

Då jag tog isär modellen,  förstod jag,  det var glappkontakt
i Dean-kontaktdonet. Dessa hankontakter är försedda med två
fjädrande bleck, som ska tillförsäkra en absolut kontakt.

Den hane som satt i modellens LiPo hade förlorat det ena blecket,
därför inträffade händelsen. Det var enkelt för mig att provocera
fram glappkontakten.

Att modellen var oskadd,  måste vara resultatet av ett flertal
mirakel.

Den hade glidit 150 m på 1-2 m höjd, just klarat norrgående fils
täta trafik, med ett nödrop klarat mitträcket och klarat att
landa just vid vägkanten på åkern.

Med tanke på den täta trafiken på vägen och hur fort fordonen
kör här,  är det osannolikt,  hur modellen kunde ta sig till
dikeskanten utan skador.

Hemkommen satte jag i en ny Dean-kontakt och nu fungerade
det perfekt.

Att kontakten var sönder var inte så märkligt, med tanke på alla
de
gånger jag har anslutit min acke till modellen.
Men nu vet jag det och kommer
att hålla koll på ansluningsdonen
i framtiden.

Att få tillbaka min kära Ava var härligt och att den desutom
var i perfekt skick.

Tänk om en långtradare kommit, då min Ava sakta gled över vägen…
Det kunde blivit småpinnar av den. I och för sig ett ärorikt slut
för en trotjänare !

Men nu hänger den fortfarande med.

Vad detta lärde mig ? Jo,  det visar,  hur viktigt det är,  att man
följer
en bortflygande modell med blicken,  så länge det går.
Sen börjar man leta,  med den fakta man har.

I mitt fall kan jag säga, att om jag stått kvar på kanten, hade jag
sett var modellen landade, men jag hade brått.

Aldrig kunde jag tro,  att min Ava kunde glida så långt !

Som jag brukar säga;  Då jag är ute och flyger, händer alltid det
oplanerade eller oväntade.

Det är väl det,  som ger krydda i livet för en aktiv modellflygare.

Att så mycket oväntat drabbar mig, beror  på att jag flyger
i stort sett varje dag. Gör jag det,  är ju sannolikheten för
felfunktioner större ! Enkel sannolikhet; Gynnsamma/Möjliga.

Förstå, att det var en glad modellflygare, som kuskade hem
med en hel modell !

Jag tyckte,  jag bara ville berätta denna  händelsen med
lycklig utgång.

Det kunde ha blivit totalhaveri. Med en skrotad modell,
med skrotad telemetri, med skrotad GPS-tracker och med
pulveriserad Picolario variometer.

Trackern kunde jag inte använda,  eftersom strömförsörjningen
fallerade. Kanske man skulle ha ett särskilt batteri till GPS-trackern ?
Men det finns ju ingen plats i modellen !

 

Ibland skiner solen även på mig !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ALDRIG MISSAR JAG EN MÖJLIG FLYGNING…

 

 

 

 

 

…vid denna synnerligen omväxlande årstid.

 

 

 

I dag lördag var det utsikt till en liten uppklarning i vädret.

Givetvis såg jag det som en möjlighet för solsken, svaga vindar
och termik.

Eftersom jag är morgonpigg, jo jag går upp,  som jag alltid
gjort, klockan 0600. Oavsett när jag lagt mig.

Min sömn är mycket god, så jag somnar på 1 minut och sen vet jag
inget förrän klockan är 0600…det är jag glad för.

Kan det bero på ett aktivt och stimulerande sätt att leva ?

Nåväl, jag tog med min Spirit, som så gott som alltid är
möjlig att flyga med, även om förhållandena inte är perfekta.

Mitt mål var Tjärbyhanget,  vilket kräver västlig vind.

Vid ankomsten konstaterade jag,  att vinden var 3 m/sek och VNV.

Den var alltså svag, vilket inte är en nackdel,  om jag vill flyga
termik med utgångsläget på ett hang , men vinden var sned,
som gör,  att hanget blir avsevärt sämre i sin funktion.

Vinden kom från höger ca 20 grader. Detta gör att man tappar,
enligt min bedömning efter 42 års hangflygande, ca 40% av lyftet.

Men,  man får ju inte vika sig för petitesser,  utan jag kastade ut.

Visst gick det att flyga. Men eftersom det var termiskt, störde
termikblåsorna den laminära vinden på hanget, så att lyftet
blev ojämnt och intermittent.

Men som jag brukar säga, varför ska allt vara lätt ? Det är under
sådana omständigheter,  jag hade idag, som man ökar sin
personliga skicklighet.

Hur mycket du än har flugit, lär du dig nytt,  varje gång du är ute
med dina modeller och flyger.

Två timmar höll jag på, för klockan var 1400, när jag avbröt.

Tjärbyhanget är en utmärkt plats att flyga på med en lätt
termikmodell. Man kanar fram och tillbaka på kanten
och då en blåsa släpper orografiskt, tar man den och följer
med upp så högt man vill.

Orografisk hävning = Då en luftmassa tvingas uppåt av ett hinder.
Vid hävningen sjunker temperaturen i den stigande luftmassan
och fuktigheten kondenseras. Det innebär att Cumulusmoln kan bildas.

Vid Tjärbyhanget ploppar cumulusmolnen upp just bakom och
över kanten, som då man blåser såpbubblor.

Platsen har också en hänförande utsikt över den Sydhalländska
kustslätten.

Åk dit och prova.

Jordbrukaren hade spridit och spred flytgödsel på åkrarna
framför hanget.

Den lukten kopplar jag ihop med förnimmelsen,  som heter vår.

Den starka ammoniaklukten gjorde,  att man inte somnade,
när man stod och flög i alla fulla fall !

I morgon blir det visst dåligt väder, så då får man sukta och minnas
dagens flygning !

Jag tog lite bilder.

Vad flög du idag ?

 

GOPR8708

Klart att starta med kameran på nosen. Gott om Cumulusmoln,
vilket borde borga för termik.

GOPR8708-001Första starten använde jag ingen klaff.

GOPR8708-002

Man behöver inte ta i  speciellt med en Spirit. Den har mycket goda flygegenskaper.

GOPR8708-004

Iväg…hoppas det bär nu…björken till vänster..
måtte blixten slå i den snarast !

DCIM101GOPROEkarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.

DCIM101GOPRODet finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet.
Dock skulle de som fallit omkull behöva resas och andra behöver justeras.
Att Riksantikvarieämbetet inte har pengar, det är det givna svaret,
men finns det ingen hembygdsförening, som kan ta ett tag ?

DCIM101GOPRO

Jo, man kan flyga in i stenarna, men under alla mina flygningar
har jag aldrig gjort det.

Däremot har jag landat i samma tall 3 (tre) gånger.

DCIM101GOPRO

Landning på kanten om 1 sekund…

DCIM101GOPROJapp, då är det till att hämta modellen på kanten…

DCIM101GOPRO

Har piloten putsat skorna…

GOPR8708-020Jaha, då är man uppe igen.

DCIM101GOPRO

Åter uppe på kanten och beredd att starta om.

Kategorier
Segelflyg

HANG- OCH TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

…blir det Hamikflygning om man slår ihop det ?

 

 

 

P1000703

 

 

 

Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa
Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.

Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten,
utan den flög mer som ett flarn för vinden.

Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka
för att få mig en sväng på hanget där.

Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.

Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.

Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?

Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade
för att få lite höjd.

Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men
det tog sig, ju högre upp jag kom.

På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande
att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang
har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.

Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades
kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort,
men man kom lika fort ner.

Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.

Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste
använda det i turbulensen.

Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin
och är du på låg höjd, så är det kanske kört.

Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd,
tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.

Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker
häva spinnen med vänster skev,  vad händer ?

Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på
höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer
överstegrad.

Vad du ska göra:

Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen
med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.

Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.

Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !

Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…

 

P1000704

En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.

P1000718

Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.

P1000722

Det kändes som våren är och tassar i förstugan.

P1000726

Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?

P1000730Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.

  Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det
kustnära Sydhalländska landskapets miljö,
kan i alla fall visa vindriktningen.

Kategorier
Modellflyg teknik

SPIRIT ELITE, PROVFLYGNINGEN.

 

 

 

 

 

 

Spiriten lagad och jag var sugen på provflygning.

 

SONY DSC

Jag har jobbat hårt i ca 25 timmar för att få ihop det som såg ut
som konfetti, då jag kom hem efter smällen på HH.

Det som såg ut som konfetti var ju min Spirt, när jag tömde ut
innehållet från två plastpåsar på bordet.

Som jag tidigare berättat har jag lagat den. Kroppen var förut klädd
med plastfilm, men det har jag tagit bort. Efter slipning och spackling
klädde jag med 25 grams glasfibeväv, som lackades fast med cellulosa-
lack. Sedan spackling, slipning mer cellulosalack och slutligen porfyllare
och slutlack.

Vikten på modellen hade inte ökat mer än mycket marginellt.
Tack vare Ca och eftertanke av han som reparerade.

Allt såg bra ut, det som fattades som sagt provflygning.

I dag fredag blåste det i Halmstad SV, men jag chansade på Tjärby.

Det visade sig, att vinden där var västsydväst ca 5 m/sek och jag
bedömde det som flygbart.

Så ihop med modellen kolla roder och iväg.

Modellen flög exakt som förut….alla roder stod exakt neutralt
när jag startade och ingen trimning behövdes.

Efter att ha stabiliserat flygbanan på hanget, det blåste ju lite
snett, spanade jag efter termik. Det var 7/8 Cu och när svalorna kom,
förstod jag, det var termik på gång.

På nåt sätt lyckades jag krypa in i botten på blåsan och sen bar det uppåt.

Att det steg så kraftigt, förvånade mig. Jag hängde med upp till 300 m,
innan jag avbröt. I min Spirit hade jag min GoPro monterad på sidan.

Då jag skulle landa,  fick jag ännu en stark termikblåsa och jag kunde inte motstå
att ta den. Att ta termikblåsor på 30-40 m höjd är ju alltid en liten utmaning.

Termiken bar mig upp till 250-300 m, innan jag avbröt och planerade min
landning.

Landningen blev framför fötterna.

Resultatet av min provflygning kunde inte varit bättre. Det enda som återstår,
är att testa på HH på ett stort hang.

Så, ni ser, det lönar sig alltid att laga….även om modellen gått igenom en
flistugg….

Några bilder som visar mitt test:

SONY DSC

Min nylagade Spirit Elite.

 

SONY DSC

Om ni tycker färgerna på klädseln är lite omväxlande,
beror det på, att det var de, jag hade hemma.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

..men det blev som det blev. Huvudsaken den flyger bra !

 

  PS

Jag körde ner  på eftermiddagen igen, eftersom vädret bättrade sig med fin termik.

Klockan 1500 startade jag med min Ava och efter en 5 minuters paus för att
inmundiga en flaska vatten, så landade jag slutligen klockan 1815 ganska så
slak…men nöjd.

Man kunde nog i dag flugit termik till klockan 2200 med hänsyn taget till
den cumulusbildning, som fortgick.

Kategorier
Hangflyg modell

SÖNDAGSFLYGNING

 

 

 

 

 

 

..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

 

 

 

 

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i  rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes
har jag glömt, vad den heter….?

“Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis,
eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig
1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna
och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.


Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer
förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då
kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får
du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel
att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att
minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv
broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida

maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO

Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.

Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.

DCIM120GOPRO

Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…

SONY DSC

Pär beredd att starta.

SONY DSC

Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…

SONY DSC

Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…

SONY DSC

Cruising

SONY DSC

Modellflygning kallas detta

SONY DSC

 

SONY DSC

Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…

SONY DSC

Pär tar termik och flyger med hög nos.

SONY DSC

Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.

SONY DSC

Ruling the sky

SONY DSC

En modell och en svala

 

SONY DSC

SONY DSC

Man måste vara koncentrerad..för det mesta.

SONY DSC

Min Ava.

SONY DSC

DCIM120GOPRO

Den gamble hangflygaren  startar

 

 

 

   SONY DSC

Min Ava med det jag använder.

 

SONY DSC

Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.

 

SONY DSC

Min sändare.
Ni ser,  att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.

Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !

 

SONY DSC

En nöjd Pär har just landat.

Nu när ni läst och kollat bilderna….

…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?

Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.

Förstår du ….flygplan, natur och väder,  hela konceptet skapar en känsla.

Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.