Några nygamla bilder igen som belyser en del av Hökaklubbens historia.

Jag tänker ibland, hur hade det varit, om det funnits digitala kameror för 30 år sen? Vi hade antagligen haft ett jättearkiv med bilder. Som det är nu, är det bara smulor, som fallit från bordet.

Jag ber er, som har bilder, att om ni har chansen ta med er bilderna eller albumen ner till fältet, så kan jag fotografera av det. Sen fixar man till bilderna och presenterar de för de, som är intresserade. Det är ganska roligt att se, hur det gick till och framför allt, hur vi såg ut då!

Här kommer några bilder och som jag skrev, de är avfotograferade från diverse källor i ibland dåligt ljus, så det är inga bilder för ett Pulitzerpris , men de är bilder som väcker minnen hos oss som var med då och ger den nya generationen av medlemmar en bakgrundsbeskrivning av vår verksamhet i Hökaklubben, som ju är Modellflygklubben i Halmstad!

Denna bilden är från en samling i stugan slutet 80-talet. Från vänster Britt-Marie, Christer, Lasse från Malmö tror jag och längst till höger Ann-Marie som är Kurts sam- eller särbo. Man dricker tydligen kaffe och nåt annat….Jag tycker Christer tittar lite lurt eller…..

Vad gör ordföranden?????   Har han fått en för mycket i vänsterbenet??  Och mössan käckt på svaj?

Det är nog vid ett Pingstmeeting skulle jag tro i slutet av 80-talet.

Sture, Sven och Kurt har dragit sig tillbaka till herrummet  ? i stugan för en stilla diskussion.

Kurt monterar sin Pusher vid sin Ford Capri. I bilen står hans gamla meklåda och hans Britten Norman Islander. Minns jag inte fel så är hundkojan till vänster Ann-Maries.

mats

var högt inom klubben.

På den tiden fanns inget ARF, utan det var att köpa en kartong med småpinnar och bygga.

Tillfredsställelsen, när modellen flög var ju nästan oändlig. Många i klubben konstruerade och skalade ner fullskalaplan till modeller.

Jag tror aldrig, att Kurt,  Pär nånsin köpte en byggsats eller Johnny från Laholm. De utforskade okända domäner med sina inte alltför lättkonstruerade eller lättflugna modeller.

De är värda all respekt.

Kunskapen att bygga ,påstår jag är på väg att snabbt förtvina i dag, därför allt ska vara färdigbyggt.

Det blir mycken erfarenhet, som försvinner och som tar lång tid att få tillbaka. Tänk efter:

Hur många vingar har du klätt med siden ?? Nä, jag kan tänka det.

Om man bygger sina modeller själv, får man en kunskap, som används, då man till exempel ska reparera en smälld kärra. De flesta vet inte, hur man gör, när man laskar en balk eller vinge. Det är ju viktigt att kunna om reparationen ska bli bra.

Har man inte någon byggbakgrund, är man ute på tunn is ,om man ska  laga.

Man får, om man bygger själv, en känsla för modellen som underlättar flygning, trimmning och eventuell lagning.

Många av de modeller man köper som ARF i dag är aerodynamiska anakronismer och flygmekaniska tankekullerbyttor.

Det är då svårt för nybörjaren, som lärt sig flyga med ett frigolitplan i en inomhushall och köper en färdigbyggd Cub och som till sin förskräckelse finner, att när han skevar vänster, svänger planet till höger….tack vare att han inte vet vad skevroderbroms är, men framför allt att monterings- jag skriver inte bygginstruktionen, negligerar problemet, antagligen för att tillverkaren inte har en susning och han bryr sig inte.

Det enda han vill, är att vi köper skräpet!

Såärdetmeddet!

Nu kommer lite bilder från forntiden i all fall!

Johnny från Laholm med sin egenbyggda MFI 15. Den modellen flög bra och hade samma egenskaper som originalet i stort sett, då det var en SKALA MODELL med originalprofiler och mått.

Tyvärr drabbades Johnnys MFI av samma öde som en av mina modeller, om nu inte minnet sviker mig, den imiterade en fågel inte bara med sin flykt, utan den landade i trädet innaför depåstaketet, som kostat mig en vinge!

Gott om folk vid staketet. Tiden bör var 1982-1983. På mekbänken Mats karlssons Das Boxfly. En av många i klubben. Undrar om han har kvar den ?

Kaffepaus i hörnet där man alltid flög bäst…Från vänster undertecknad, Sven Persson och Kurt.

Helge Nilsson har varit och bunkrat grillkol. Helge syns då och då på sin cykel försedd med vit keps. Han bör vara upp mot 90 år nu. Helge jobbade sitt yrkesverksamma liv på Origo-verken där han svetsade domkrafter.

Han tillverkade också, till de som ville ha,  vattenspridare av modell burk med hål i toppen. Enkla och funktionella spridare som aldrig krånglade och höll i 100 år.

Kurts vackra dubbelbommade pusher.

 Egenkonstruerad med vackra linjer. Modellen försedd med indragbart ställ av naturligtvis egen konstruktion. Motorn var en Enya .20 XTV, som var en vass drivkälla.

Jag tror inte Kurt flög så mycket med den, men när jag såg Kurt flyga med modellen, blev jag alltid avundsjuk.

Ser man på modellen från sidan, förstår man, hur Kurt har försökt få nos/huvens linjer att harmoniera med fenans linjer med ett lyckat resultat, som jag ser det.

Hade denna modell funnits i byggsats i dag, skulle jag köpt en sån ögonaböj!

mats

Ännu fler bilder från modellflygforntiden i Hökaklubben. Som vanligt kvaliteten ej den bästa men innehåll är viktigare än form!

Från deltagandet på F14 minns jag att Sven Cronwall skulle flyga med sin Taxi, för att illustrera begreppet “Nybörjarplan”. Varje gång han skulle försöka starta vek sig noshjulet och propellern tuggade som en jordfräs. Resultatet av tuggandet var ju att propellern var i stumpar och i stort sett halv.

 Men Sven fann på råd, han var ju sugen att visa allmänheten, han kunde flyga, så han sa till mig:

“Du kan väl kasta iväg det för mig”!

Jag sa ,att du ska nog inte flyga med en halv propeller men han yrkade  på start, så jag kastade iväg Svens stolthet. Taxin skakade iväg med sin halva propeller och vibrationerna började lösa upp planet i bitar, men Sven flög ett varv till sin och publikens belåtenhet!

Bilden från vårt deltagande i en flygdag på F14 hösten 1978 tror jag. Till vänster Claus Andersen till höger Boris Persson och på marken Kurt Lennås flygplan. I bakgrunden Halmstad Flygklubbars hangar som flyttades dit från Civila Flygfältet på femtiotalet.

Nisse Hoffman från Kristiansstad under en tävling där Hökaklubben var medarrangör.  Bilden tagen troligtvis 1974.

Prisutdelning efter en tävling omkring 1990. 

Från vänster skymd Kalle Andrén, Arne brorsson, Sven Cronwall, Christer Persson och skymd Helge Nilsson.

Vid depåstaketet ca 1979.  Flygaren med modellen i förgrunden har jag glömt namnet på, hette han nånting med Winblad? 

Damen är Bend Anderssens fru Dorthe och Bend står till höger, i bakgrunden skymtar Claus Andersen, Boris Persson och undertecknad eller i alla fall min fula gula meklåda.

Från flygdagen på F14. Vi hade en statisk utställning som förestods av Claus Andersen. Modellerna på golvet är längst bort Boris Mustang, Hans Arvidssons Champion, Mats Karlssons Box Fly, hängande snett Christer Persson Cherokee och Kurt Lennås Britain Norman Islander stående på bordet till höger.

Det kommer mera !

mats

Lite dokument från tiden det begav sig

Då man klädde med siden
och byggsatsen var en liten kartong som såg ut som när man ser ner i en ask tändstickor.
Ja, vi var med på den tiden!

Det kommer fler bilder, men ni får ge er till tåls!

Som det heter:

Stay tuned and expect pictures you never saw before!

Kurt startar sin Focke Wulf Steglitz, i Sverige kallad Sk12 i flygvapnet.
En modell som flög bra och som numera pensionerad hänger uppe på F14 i Halmstad.

Här kan ni läsa om det planet Kurt hade som förlaga till sitt bygge:

http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/412Sk12.htm

Kurts Sk12:a landar, men var är piloten?

Detta historiska dokument är från ca 1983, när vi fått lite rejälare mekbord.
Vems modellen på bordet är kan jag inte säga. Kanske Sven Cronwalls.
Vår gamla mekbod är utrustad med högtalare för flygdagen vi skulle avhålla.
Mekboden har gått upp i rök och finnes icke mer.

Observera trädet i bakgrunden! Tjusigt tuktat eller……..
vidare ser man hur långt in alarna växte då, innan vi röjde bort träden.
De berömda staketen sitter kvar.

Bilden från 1978 och föreställer undertecknad i rutig blazer, utsvängda byxor,
alltså i stort sett klädd för diskotekbesök…..men här lär jag ut aviatörskonsten.

På marken Mikael Kristensson och stående med glasögon hans kompis.
Bakom staketet vid den beryktade pilen Claus Andersen, numera teknikman på F7 Såtenäs tror jag.
Längst till höger en av Stures skyltar med förhållningsregler vid passage av banan. Ordnung muss sein!
Observera att det finns inte en enda buske eller träpinne i diket vid gränsen mot bondens åker åt Trönningehållet.

Back to the future….eller back to the past, för detta är från 1978.

Från vänster Bengt Rosberg, näste man har jag glömt namnet på,
Kurt Lennå ställer in nålen på sin “Multikärra”, Gert Persson,
som är gammal arbetskollega till mig i hamnen förbereder flygning
med en plastapparat från Valter Johansson och Sven Cronwall är
på språng med sin Champion 40 slängande ett getöga på Gert, så han gör rätt.

En flygbild från hösten 1979 rån nån av mina modeller och taget med en Instamatikkamera
. Jag kommer ihåg att kameran hette Canonmatic, den var försedd med automatisk
framdragning med hjälp av en elmotor och en komplicerad utväxling som alltid krånglade.

 Vi har klippt upp en lincirkel och som ni ser låg den alldeles jämte depån då.

Längst upp till höger kan man se taket på vårt tvåpipiga hemlighus. När man satt där
kunde man vinka till passagerna som åkte på Västkustbanan i tågen. Dasset flyttades
sen  och vi byggde ett provisoriskt garage för vår gräsklippare. Förresten klubbens
gräsklipparehistoria skulle kunna fylla en hel bok. Kanske kommer, man vet aldrig.

Depåstaketen syns tydligt och “Depåpilen” som förorsakade gråt och tandagnisslan
hos mig, när en av mina modeller klöv vingen i den.

Som ni ser växer alarna på båda sidorna om stigen i höjd med stugan. Hur hade det
sett ut om vi inte tagit bort skräpet?

På parkeringen känner jag igen Kurts, Bengt Rosbergs, Helges och min bil.
I depån ser du också det vattenfyllda diket, som vi fyllde igen 2002 och ersatte med rör.

Ser ni trädet som växer utanför depåstaketet i banan! Ja, man får ju inte göra det för enkelt att flyga!