Trots eken var seg och ihärdig, den ständiga vinden
knäckte till slut en av dess grenar.
Vilket inte var konstigt, då grenen, där den bröts av,
var genomrutten.
De två ekarna, hårt tuktade av väder och vind var en symbol
för Tjärbyhanget. Hanget som ju är en Litorinavall ursprungligen.
Jo, jag flög också. Det blev en ritt i turbulensen på hanget
i den friska NNV vinden ca 6-8 m/sek.
Allt fotograferat med min Mobius.
Nej, det vara bara en clementin som börjat kompostera…
Vi hade lite blåst häromdagen…om det undgick någon.
Media varnade i tid och otid för jordens
undergång.
Men som vanligt sköt man över målet.
I går tog jag en promenad vid min strand.
Bara för att kolla att den fanns kvar…
Det gjorde den…och tror du mig inte
så kan du kolla mina bilder !
Den armlöse sandpekaren har kollapsat.
Inte konstigt, han är ju mager, så man ser revbenen…
Den platthalsade strandopportunisten ser sig förvånat omkring efter blåsten…
Strandålen lider av multipla diskbråck…
…men han säger bara, att ett långt och strävsamt liv sätter sina spår på kroppen.
Laholmsbukten välkomnar besökaren med öppna vida vyer…
En tillfällig frostnatt skapar isgardiner i en ilandfluten al.
…ser ut som om någon stöpt ljus eller …?
Strandfånen sticker upp huvudet och ser allmänt korkad ut…
Han har en extern USB-hjärna ovanpå skallen. Men det hjälper
inte, han är frånvarande som alltid.
Två vilsna grönsiskor for omkring till synes slumpmässigt.
Detta ger mig associationer, till de avgjutningarna man
gjorde av människor i Pompeji i Italien efter vulkanutbrottet.
Ja detta var några ögonblick från min promenad på 8 km.
Hoppas jag inte tröttar dig med bilder?
Men håll ut, snart startar modellflygsäsongen och
då blir det, vad min blogg ska handla om; flygerier !
En av mina äldsta modellflygande kamrater är Johnny från
goda staden Laholm.
Jag kom i kontakt med Johnny 1973, vilket var det året
jag började med rc-flyg.
Johnny hade troligtvis börjat med radioflyg 2 år tidigare.
Han hade en bra bas att vila sitt byggande mot. Om jag minns
rätt är han utbildad möbelsnickare och med det följer att
han har god kännedom om material, verktyg och deras möjligheter.
Jag har alltid beundrat hans förmåga att utöva olika hantverk,
inte bara modellbygge av olika sorter utan också andra
hantverk. För Johnny bara flyter det på.
I och med hans erfarenheter och kunskap om det han arbetar
med, har han förmågan att bygga effektivt och rätt.
Om man är förunnad dessa förmågor och man dessutom
är noggrann, ger det en bra produkt i slutändan.
Han har förutom att syssla med modellflyg tagit motorcert och
köpt en fullskala Emeraude, aerobatisk kärra, som han gjorde
grundöversyn på, vilket är ett mycket stort arbete.
Resultatet blev som förväntat, lysande.
Efter att ha sålt sitt företag och kvalificerat sig för pensionärslivet
har han åter etablerat sig i Laholm, där han tagit upp sin hobby
modellflyg på nytt.
Han har en mycket fin bygglokal, med allt man kan behöva
för bygget av modeller. Senaste nyanskaffningen är en Luna-såg.
Johnny blev intresserad av en ursprungligen friflygande modell,
som heter “Leprachaun”, vilket är ett irländskt ord, vilket kan
fritt översättas med “Pyssling”. En liten grön figur som bruka
hitta på hyss…
När Johnny gör nåt , gör han det grundligt. Efter att ha byggt
en större, ca 310 cm spv byggde han en mindre likadan.
Modellen visade sig ha härliga flygegenskaper.
Han beslöt tillverka ett antal av varje sort, om någon skulle vara
intresserad av att köpa.
För att rationalisera tillverkningen, satte Johnny ihop jiggar
för alla delarna. Detta gjorde att bygget blev enklare och rättare.
Inget krokigt eller skevt.
Han har hittills byggt 5 av den större och 5 av den mindre modellen.
Om du är intresserad av att köpa en modell kan du kontakta
Johnny via min blogg. Min mailadress finner du på bloggen under
adressen “Welcome to my humble blog”.
Du kan få modellen helt färdig, klädd och flygklar eller träfärdig.
Det går att få den med aerodynamiska bromsar monterade.
Under byggandet tillkommer modifieringar till grundkonstruktionen
vilka förbättrar flygegenskaperna.
Du kan också ringa Johnny för ytterligare info : 07014133 33
Häromdagen besökte jag honom och jag tog lite bilder,
som i någon mån visar hans verksamhet.
Jag har skrivit och fotograferat Leprachaunen förut, så klicka HÄR
så kan du läsa och se en video.
Ok, här kommer lite bilder…
Johnny med jiggen för kroppen. Du ser att det är stora grejor…
Jigg till vingen. Johnny har tagit fram en vinge med ca 30 cm större spv.
Stabbjigg. I storlek som en normal vinge till en elkärra…
Kroppskonstruktionen på Leprachaun # 5.
Sadeln för stabben
Modellen är mycket lätt. ca 1200 gram allt som allt.
I väntan på leverans.
Här ser du vingarna med större spännvidd till vänster.
Kommer att ge bättre flygegenskaper tack vare förbättrat
Re-tal.
Balsa + Ca +lite kolfiber = Starkt och lätt.
Fena och sidoroder.
De två pinnarna till höger är inget ekivokt, utan ett hjälpmedel
för att kontrollera tyngdpunkten. Man kan flytta pinnarna för
anpassa instrumentet till kroppsbredden. En typisk Johnny gadget.
Att ha goda utrymmen är en fördel, då man bygger större modeller.
Storebror och Lillebror på parad.
Både den större som den mindre versionen har en löstagbar nos, som gör
monteringen av drivlinan enkel, så det blir en elseglare på 30 sekunder.
Modellen är mäktig. Du ska se den i luften ! Majestätiskt glidande.
Kräver ytterst lite korrigeringar i luften med roder för den ska flyga.
Löstagbar nos på den mindre modellen.
Detta visar hur Johnny tillverkade formen till nosen,
som ligger på bordet. Gjutet i epoxieplast och glasfiber.
Noskåpan då elmotorn är monterad.
Trävirke till 4 av den mindre versionen.
9 grams servo monterat nära rodret ger glappfri förbindelse och därmed renare flygning.
“Nu ska vi se”, säger byggmästaren…
Här kan du se ett sätt att eliminera glapp. Gummiband drar servot framåt
hela tiden och tar bort glappet. Servot glider i en liten släde.
Vingen fästs enkelt med gummiband på den mindre versionen av Leprachaun.
Vill du kan du få kroppen delbar för att underlätta transport.
Flätade kolfiberrör håller vingarna.
Sidoroderservots montering
Nä, nu ska vi ha lite kaffe och mors hembakta kakor !
Lokaltidningens heroiska väderjournalister och experter
satt och kurade i sina kontorsmoduler, då de beslöt sig för
att det var dags att skrida till arbetet, vätte på fingret,
höll det utanför fönstret och konstaterade på en sekund:
Nu är det storm, det skriver vi tidningen !
Fast problemet var, att vi hade ingen storm. Den maximala
medelvinden under torsdagen var 19.7 m/sek mätt av
väderstationen på Hovs Hallar. Det fanns byar av stormstyrka,
men medelvinden, som man mäter, den var inte storm.
Storm innebär en medelvind på 24.8 m/sek eller mer.
Så där sprack den rubriken…
Dock var jag ute och dokumenterade lite vågskalp.
Problemet var sanden som yrde och tog sig in överallt…
Häng med i berg-och dalbanan !
Det var dåligt ljus så skärpan är inte 100 %,
men det visar, hur Kattegatt gestaltade sig vid Laholmsbukten.
Vid Fylleåns mynning kl 1200.
Under de tillfälliga stormbyarna rök vattnet.
Handikappbadet Östra Stranden, Halmstad.
Där vågorna bryter här, överskrider deras höjd pirarmens höjd.
Konstigt inga surfare var ute med sina brädor…
Var 7. våg större än de övriga.
Att vågorna kan utvecklas på höjden beror på det relativt stora vattendjupet,
som tillåter vågen att rotera, utan att den bromsas av botten och kollapsar.
Herr och fru strandskata anlände i går den 6 Mars
till sin gamla häckningsplats.
Ett av de säkra vårtecknen.
…förtjänstfullt filmade av Jason R Fortenbacher.
Videon finns på YouTube och stillbilderna har
jag klippt ur filmen.
Flygplanen som startar representerar det bästa av
vad de krigförande länderna kunde producera.
Min personliga favorit är FW 190 A-8. Inte bara är
det ett vackert plan, det är försett med kanske den
tidens bästa radialmotor från BMW.
Upp till 6000 m kunde inte de allierade matcha
en Fw 190 i en ren dogfight mellan likvärdiga
piloter.
Ett sovjetiskt plan som var det bästa attackplanet
IL-2, Ilyushin. Välbyggt, bra benpansring
och med förmåga att bära mycket vapen.
Det syntes att Sturmovik var en generation efter Ju-87
på den tyska sidan.
Jag tycker det är fantastiskt att fotografen lyckats samla
alla dessa plan i en video !
Så all credit till Jason R Fortenbacher !
En “Rata” som inte var så enkel i duellstrider för Me 109.
Tyskarna drog dyrköpta taktiska lärdomar innan de
kunde kämpa ner detta plan från mitten av 30-talet.
Japan byggde lätta och agila flygplan på bekostnad
av pansarskydd och beväpning.
B-17 “Flying Fortress”
US Air Force förlorade 4754 plan i Europa och av dess
besättningar omkom mer än 30000.
B-29.
En inte helt lyckad konstruktion. Problem med motorerna
och småbränder ombord…
P-47 Thunderbolt en imponerande attackmaskin.
Fieseler Storch ett verkligt STOL-flygplan.
Även skevroderna fälldes ner vid start/landning.
Försedd men en Argus V-8 motor i huvudsak.
Me 109E.
Föredrogs framför andra tyska plan, FW-190 och Me-262
av andra världskrigets mest framgångsrike jaktpilot,
som är framlidne Günter Rall.
Ilushin, IL -2.
Tillverkades i 36183 exemplar.
“Rata” = “Råttan”.
…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.
Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.
Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan.
Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.
Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.
I Laholmsbukten växer inga granar.
Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.
Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.
Bilder från min makalösa Mobius.
Havet i stort som en spegel
Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.
Nybildad is skapar vackra mönster…
…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !
Har någon glömt sin strandstol ?
Undrar vem som sjösatte denna grupp ? Jag menar, detta kostar säkert 2500 kr…
Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.
Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…
Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.
Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset. En plats där öring och lax leker.
Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens…
Den lataste av dem alla, stranddrönaren, vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.
Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.
Ser du sandflykten under vattenytan ?
Sedan 15 år tillbaka använder jag Picolario variometrar
i mina segelmodeller.
De har aldrig krånglat och gör allt, vad jag kräver av en vario
och logger.
En variometer av typ 1 har jag smällt i småbitar, då drivacken
vid ett stopp vid landningen flög fram och manglade min
variometer. Men jag skickade resterna till Uwe Renschler och
han lagade den, trots den var i bedrövligt skick.
Picolario 2 består av två delar. Dels en sensordel och dels en
sändardel, som skickar datan till marken.
Telemetrin tas emot med en 430 mHz mottagare.
En sådan mottagare köper du billigast på E-Bay hos
kinesen.
Varioljudet är en varierad ton, beroende på om jag stiger eller
sjunker.
Känsligheten på varion kan du ställa in efter önskemål, men
den kommer inställd i den mest optimala moden .
Så det fungerar perfekt rakt ur kartongen. Det du får ställa
in, är sändardelens frekvens. Jag har samma frekvens på alla
mina varios, för att allt ska vara enkelt.
Förutom variofunktionen finns det naturligtvis höjdmätare,
som kommer fabriksinställd att anmäla var 50 m höjdvinst.
Men eftersom du kopplar din Picolario över en trevägs brytare,
så är läge 1 avstängt, läge 2 driftläge och läge 3 höjd exakt nu.
Häjdmätaren mäter med 5 cm precision.
Picolarion kopplas till mottagaren på en ledig kanal, så inga
extra batterier behövs.
Då du går till driftläge 3 fär du förutom exakt höjdangivelse
också din aktuella mottagarspänning. Då du är i normalt läge,
position 2 på trevägsbrytaren, får du angivetspänning i
mottagaren, så fort den ändras upp eller ner.
Räckvidden för sändaren till Picolarion är mer än tillräckligt.
Jag har aldrig upplevt någon interferens mellan Picolarions
sändardel och min mottagare.
Att flyga med vario tar ditt termikflygande till en högre nivå.
Googla Picolario så kan du få all info du kan behöva och
adressen till tillverkaren Uwe Renschler i Tyskland.
Jag har inget annat än lovord för Picolarion och servicen
du får hos Uwe Renschler.’
Mina Picolarios har tusentals timmar i termiken utan
någon felfunktion.
Högkvalitativa tillbehör kostar.
Priset på Picolario 2, beroende på valutakursen, är ca 3000 kr.
Sensordelen
Alla nödvändiga anslutning finns på sensorn.
10 gram cirka…
HF-delen
Switcharna du använder för att ställa in frekvensen.
Om du klickar HÄR , så kommer du till en live kamera på stranden.
Jag fick lite nya bilder från Christer i Lund, som håller
på med bygget av sin ursprungligen friflygande modell
av en Fillon Champion 46.
Modellen konstruerad under mitten av
40-talet. Nu är den något modifierad för att hysa
rc-utrustning.
Inte ett helt lätt bygge, utan det kräver lite eftertanke
och levande fantasi.
Hoppas vi får se din modell i luften snart Christer !
Här kommer lite bilder på bygget av de vackra vingarna.
Christer kommenterar vingbygget med att vingarna
tycks bli mycket stabila.
Håll tillgodo !
Här kan du få en aning om en profil från 40-talet…mycket lyftkraft.
Det som behövs för att åstadkomma en vinge
Du ser att Christer använder kolfiber för att tillföra styrka utan att öka vikten för mycket.
Kolfiber för huvudbalksförstärkning och framkant.
Detalj av framkant.
Vingen byggs naturligtvis på en jigg, för att åstadkomma formen.
Nu gäller det bara att slipa…
Ser ut att bli starkt. Tätt mellan spryglarna.
Här är en F3P-modell som Christer byggt i pauserna under bygget av sin Fillon…
Han sa att han skulle provflyga den på söndag…hoppas det blir bra väder :=)
…då jag var och flög på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Då jag körde förbi den plöjda åkern, som ligger innanför hanget,
såg jag två lärkor flyga upp.
Att se årets första lärka är för mig ett förebud om vår.
Vädret på måndagen var VNVvind ca 5 m/sek och växlande
molnighet. Det var alltså flygläge på Segeltorp.
Jag ställde bilen på parkeringen, gick uppför den branta
stigen till Fortet för att för säkerhets skull kolla vinden
på Platån. Den var då stadigt nordväst, varför jag beslöt att
gå ner till Segeltorpshanget.
PÅ modellen hängde jag min Mobius framför vingen,
så jag fick en bild av min modell i luften.
Själv hade jag mina solglasögon med vidhängande
Mobiuskamera på mig. Detta är ett utmärkt sätt, att
dokumentera vad man gör. Kameran tar 4 bilder i
sekunden och gör det i mer än två timmar.
Bilderna tycker jag, med hänsyn till kameran, blir bra.
Således start rakt ut mot vinden och det var ett
underbart turbulensfritt lyft. Således var det helt
avkopplande att flyga.
Hanget lyfte till ca 50 m över havet, vilket gav stor
frihet för piloten.
Då jag stod vid min pilotplats jämte gärdsgården, hörde
jag lärkans något tveksamma försök till drillar.
Men lärkor var det och deras tidiga spelande väckte
livsandarna hos piloten.
Efter hand som jag flög, märkte jag att vinden snabbt
drog sig mot väst. Då jag flög söderut på hanget
upplevde jag det som nästan rak motvind och jag
väcktes ur mitt slöflygande då jag vid svängen
i norra änden vek modellen, eftersom jag flög sakta
och svängde i medvind.
Så jag beslöt att avbryta och jag landade ganska
belåten på grusvägen, som går från parkering ner
till hanget.
Då jag körde hem, stannade jag till vid åkern, där jag sett
lärkorna i hopp om att få en bild.
Men det blev intet med det.
Fast jag var nöjd med dagen i alla fall !
Det var på åkrarna bakom hanget jag observerade och hörde lärkan.
Mina solglasögon med min Mobius.
Prova själv !
Jag fick ett mail från Rune i Norge, se under “kommentarer”,
som undrade, om jag eller någon annan har information
eller bilder om och på de norska piloter, vilka utbildades med
SG-38 i Sverige på Skarpnäcks Flygfält.
Tiden ska ha varit 1943-1944.
All information mottas tacksamt, eller kan skickas till
Rune rogt@live.no
Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…
Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet, för oss som vill ut och flyga.
Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig.
Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.
Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och börja min läsfrossa.
En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.
Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.
Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord då han lågmält och utredande beskriver sin natur.
Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.
Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.
Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.
Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.
För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.
Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.
Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.
Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.
Hela stranden full av skum. Som inte beror på, att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje, som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna.
Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor, inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.
Det känns lite, som om vi ligger i startgroparna inför
våren och med dess anländande flyttfåglar.
Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.
Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma via den groteska bron och kunde anträda
promenaden söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad av alar. Alarna är en art, som
breder ut sig, konstigt nog, med tanke på att
våtmarkerna minskar.
Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.
Då jag promenerade längs E6, blev jag påmind om den
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.
En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det gåstavar, som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.
Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.
Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av, hur fort du
tar dig fram.
Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.
Jag minns en gång, då en sådan passerade mig under
ett av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…
Lukten låg 10 m före honom…
Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några av mina ögonblick under 9 km strövande .
Fast ljuset var visset, som vanligt, då jag plåtar.
Men såedemede !
Häng med på turen om du har lust !
Alla får ge sig för vinden oavsett…
Tre meters höjd…sen är det stopp.
Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.
…och allt det vita tack vare en alg…
Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.
Ett hornförsett beläte i sanden…
Sommarstuga med luftig konstruktion och grindstolpar…
Renoveringsobjekt.
Om du har behov att kontemplera, då har en solitär bänk här.
Är det Brooklyn Bridge ??
Den monstruösa bron över Genevadsån…
Genevadsån flyter försiktigt framåt som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.
En djungel av alar.
…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.
Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår
Ja, det är grönt.
Mycket regn ger höga flöden.
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.
“Klart jag längtar till våren” !
Enligt boulevardpressen är undergången nära,
då ett kraftigt lågtryck som kallas “Dennis”
närmar sig landet Lagom.
“Storm”,”Kaos” “Översvämningar” “Stormen slår till “,
är epiteten, som används i rubrikerna.
Jag kollade vad den norska vädertjänsten yr.no
förutsade. De lovar 12-13 sekundmeter…
Kvällstidningsträsket lovar 25 m/sek…
Vi får väl se, vem som får rätt.
Jag tror inte, kvällstidningarna blir vinnarna.
I går kväll var jag av sociala skäl tvingad att
genomlida någon form av underhållning ,
vilket innebar kvalificering inför det som kallas
Melodifestivalen på tv.
Problemet för mig var bara, att det fanns kanske
en festival men inga melodier…
Jag har aldrig skådat eller hört något så dåligt.
Kan vi inte bättre i landet ?
Kan du vissla någon av refrängerna, vilka
framfördes på tv i går kväll ?
Nä, jag kan tänka det, för jag kommer inte ihåg
någon refräng jag eller.
Men jag kommer ihåg refrängerna, då ABBA
sjöng “Waterloo” eller då Carola slog igenom med
sin låt “Främling”.
Låtskrivare kan i dag inte skriva en låt, som
fastnar i hjärnan hos lyssnarna.
Kvaliteten kan du se, genom att de främsta
artisterna inte deltar i spektaklet, utan det är
B-laget, som uppträder.
Sedan tyckte jag scenografen hade fått
hjärnsläpp, som var ansvarig för tv-sändningen.
Föreställningen dominerades av mörker, kallt ljus
som gav mig associationer till en vårdinrättning
av något slag.
Inte blev jag glad eller upplyft, då jag såg tillställningen.
Men jag är antagligen alldeles för gammal för
dagens verklighetsflykt i svensk tv.
Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…
Men för modellflygare var det inte speciellt bra.
Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.
För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.
Alltså fick det bli andra naturupplevelser.
Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen
i våra åar är hög.
Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk.
Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör
för laxen att gå upp och leka.
Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt
varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera
vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.
Uppe vid Karseforsen finns en damm som reglerar
vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var
i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.
Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig
varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen
är så riklig som nu.
Min resa gick till havet för en promenad vid
stranden. Inget nytt att rapportera därifrån,
men ett strövtåg där, det är alltid berikande.
För att i någon mån anknyta till min bloggs
namn, bäddade jag en lite video från Hovs
Hallar där jag flyger min Gillette.
Luta dig bakåt och häng med !
Det blommar i Februari
Lågtryck = Högvatten
Tänk vad en pinne och vinden kan göra…
Lagaosets södra strand
Nästan lite impressionism…
Han skulle använt hårgelé…eller Brylcreme…
Klockan 1400
Min Gillette som du kan se flyga i videon nedan.
Karseforsen…numera snöpt
Halland den 13 Februari 2020.
Jag saknar inte vintern !
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min,
nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva,
varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix
en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla
Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat
på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint
sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att
länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning
av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp
inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande
(sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga
lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna
erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter
just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden
för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på
måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.no har rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt
görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ?
Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Inga problem om det finns förutsättningar.
Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag
chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka för att få mig någon timma i luften.
Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind.
Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.
Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge.
Man kan ju aldrig veta, vad som sker.
Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan
vara lite knepigt.
Är det bra solinstrålning är vinden termisk,
det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, som innebär lyft eller sjunk om vartannat.
Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell
som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära
problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.
Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna, och jag fick en timma i luften.
Jag kunde flugit dubbelt så länge, men
det var kallt och jag hade fuskat med klädseln.
Tillsammans med mig flög också en glada på hanget
och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.
Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt.
Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på
vinterdäcken.
Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades
krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot
skyn.
Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla
vet ju, att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera
motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt
mot vinden.
Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde
nöjd åka hem.
Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.
Så det var en billig dag.
Här lite bilder och en filmsnutt.
Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.
På väg…
Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.
Vinter…?
Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.
Ser du det är grönt i det höstsådda…
Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.
Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger
en föraning om kommande fina termikflygningar
Min trogna Blå Fenix
Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.
Termiken lyfter min modell…
…som slutligen kommer till ro efter landningen.
…låter jag mina tankar sväva iväg med mina fantasier…
Återigen…skitväder för modellflyg.
Jag kan skatta mig lycklig, för den fina dagen med
hangflyg jag fick på Hovs Hallar för knappt en vecka
sedan.
Men denna dagen innebar, som vanligt, regn och
sydvästlig vind.
Vad gör jag ? Inte kan jag sitta hemma i dvala framför
en tv och vänta på något som ska hända, men som
aldrig kommer att ske.
Min tid är för dyrbar för sådana totalt passiviserande
meningslösheter.
Vad återstår ?
Jo att ge sig ut i naturen med en kamera.
Då vädret är disigt och grått, råder det inte de bästa
förhållandena för att fotografera, men man kan aldrig veta,
vad som kan fånga ögat under ett strövtåg med naturen.
Min kos ställdes till Östra Stranden i Halmstad, där jag inte
promenerat speciellt mycket.
Alltså framåt marsch ! Mot Fylleåns mynning 4.5 km söderut.
Stranden var människotom, så när som jag och en kvinnlig
energisk stavgångare.
Jag brukar i regel finna fotomotiv längs en strand, men i dag
var det magert.
En rejäl vinterstorm från nordväst hade burit iland fynd
från havet. Men det har ju inte varit en storm sen mer än
ett år. Då jag var liten, hade vi alltid en vinterstorm…
Enda strandfyndet var ett kolfiberspö, som låg flytande
just i strandkanten. Fördelen med kolfiberspö är just,
att de flyter i vatten.
Jag tog upp det ur vattnet och satte det i sanden.
Då jag kom tillbaka efter att ha vänt, var det borta.
Hoppas det fann sin rätta plats hos en fiskande person.
Efter ett raskt marscherande kom jag fram till åns mynning,
vilket inte idag bjöd på något speciellt.
Den enda tanken som väcktes hos mig, var att jag
avundades den lycklige ägaren till ett av husen,
som ligger just i anslutning till havet.
Hempromenaden förlade jag till dynlandskapet för att
få lite omväxling och utsikt in över den strandnära
naturen..
Det enda som kom att påverka mig där, var två
lösspringade Rottweilerhundar, som lösa hoppade runt .
När hundarna sprang emot mig , stod jag stilla hävdande
mitt revir, då jag vet, att unga ouppfostrade hundar triggas
av plötsliga rörelser.
Jag bad de två hundägande damerna kalla in sina hundar.
Om hundarna löd ?
Glöm det. Hundägarna hade noll koll på sina djur.
Deras ihåliga argument då jag bad dem kalla in sina djur var:
“De är ju så unga”…
Dock, incidenten avlöpte för mig utan skador och min nu något
mödosamma promenad i dynerna fortsatte längs en av de
oändligt många stigar, vilka badgästerna trampat upp.
Vid ankomst till bilen efter 2 timmar och 10 minuter kollade
jag hur långt jag promenerat enligt min gps. Det blev 9.4 km.
Det fick vara nog för denna dagen.
Hemkommen, eftersom jag fortfarande hade energi, plockade jag
ihop en segelmodell för att kunna åka till Tönnersa Strand
och få lite hangflygning, då vinden vridit till väst.
Tyvärr, fick jag annat emellan, så det bidde inget. Inte ens
ett handkast….Modellen blev stående, som ett uppmanande
utropstecken i hallen, påminnande mig, att vi borde flyga…
Men jag tog lite bilder vid denna promenad i lätt duggregn
och tillsammans med bilder från i förrgår, visar det,
vad jag mötte vid Laholmsbuktens stränder.
Trots att inget hände, som avvek från det förväntade,
fick jag många intryck med mig hem att låta tanken leka med.
Därför bidrar en promenad för din själs stimulans och ditt
eget kroppsliga välbefinnande.
Om du har lust så häng med !
Förresten, jag var och promenerade i fredags nere vid
Skummeslövs Strand.
Aldrig har jag mötts av så nedskräpat klitterlandskap.
Det var en bedrövelse att se.
Men de boende i Skummeslöv har fått en ny fin
badbrygga, som pekar som ett långfinger ut i
Laholmsbukten.
Vi får se hur den ser ut, då den första riktiga
stormen har blåst förbi…
Denna posten är inte något direkt att yvas över,
men en blogg som inte uppdateras…det är både
en död blogg och en lika död anka.
Tycker du, min blogg går lite på tomgång nu, så har
du alldeles rätt.
Det beror på, att det händer inte så mycket med
flygeriet just nu …
En alstock ligger och solar på en sandbank i splendid isolation.
Det var tråkigt och grått. Kråkan utgör en god illustration till sinnesstämningen.
Det är inte enkelt att vara en tall och bo vid kusten…
och ständigt behöva huka i vinden…förresten, när blir en tall en fura ?
Kommer du ihåg vad denna örten heter ?
Ser ut som en bild av Tina Turner från 1985 uppifrån…
Den tvåbenta fjantlöparen har behagfullt
sträckt ut sig i sanden med ett belåten leende… 
Tja, vad tänker du på, då du ser denna bilden ?
Bilden tog jag i dåligt ljus med för snabb bländare.
När jag ska editera genom att ljusa upp, tappar jag skärpan.
Det som gör hela promenaden värd mödan;
Den fria horisonten.
Den linjen har jag som min blicks förankringspunkt
under mina strövtåg vid stranden
Genevadsån vid havet. Just här brukade vi små frön tjuvfiska, då vi var 15
och körde moped. Vi passade alltid på dagarna före premiären att försöka
bärga några havsöringar. Det var spännande att dra iland fiskarna innan
det riktiga fisket började. Det var lite utmanande och fräckt gjort.
Droppen Dripp och droppen Drapp…
Mycket fåglar längs ån i denna milda vinter.
Speciellt rikt förekommande var gulsparvar.
Vildkaprifolen har slagit ut…och lagrar vatten mellan bladen.
Lavarna på alarna lyser med grön glöd…
om det nu finns grön glöd…men det ser du nu, att det gör.
Den vanvettiga långtradartrafiken dånar förbi som olikfärgade spöken…
I varje bil som far förbi sitter i regel bara en person…
Kostnads- och miljöbesparande eller ?
Det spirar en kompassros ur jorden i januari.
Vid Lagaoset med HovsHallar längst ut på Bjärehalvön skymtande i bakgrunden
Jag försökte fånga lite av dynamiken en brytande våg...
Detta är en ståndaktig pinne…
…som håller ställningarna…
…både för brytande…
…och tillbakagående vatten.
Czesława Kwoka 1928 – 1943
Vad upplever du , då du ser flickans blick ?
Raseri…vanmakt…förtvivlan ?
Kan du föreställa dig hennes rädsla ?
Hon var 14 år, då bilden togs i Auschwitz, dit hon var
deporterad tillsammans med föräldrarna.
Just innan bilden togs, hade hon blivit misshandlad
av en kvinnlig vakt.
Du ser såren på hennes mun.
Vad tror du, hon tänker på ? Vad skulle du
tänkt på i hennes ställe ?
14 år…med livet framför sig…
Hon blev bara 14 år. Bödlarna mördade henne med
en dödlig spruta dagarna efter att bilden tagits.
Med vilken rätt berövar man en ung flicka livet ?
Hon är ett av en miljon öden i Auschwitz.
En miljon oskyldiga människor som tyskarna stal
livet från, bara för de var judar.
Jag tänker på hämnd och på rättvisa åt offren,
då jag läser denna historia.
Att tala om hämnd är inte rätt, men jag kan inte
stå emot.
Förövarna kunde inte fått straff nog, för att gottgöra det
lidandet, som de orsakade oskyldiga människor.
Ändå slapp de flesta förövarna undan, det som
kallades rättvisa.
Förlåtelse ? Be mig inte förlåta bödlarna, det är omöjligt.
Jag hoppas de skyldiga förblir evigt brinnande i Gehenna.
Hennes historia kom till oss och blev levande genom
den djupt gripande bilden.
Hon var ett av 6 miljoner judiska offer under det nazistiska
våldsväldet.
Måtte vi aldrig glömma det och låt det aldrig hända mer !
mats strömberg