Skulle man inte kunna tänka sig, att de som avser att anordna meeting, tävlingar och annat gemensamt inom modellvärlden, skulle kunnat samarbeta så inte deras tillställningar kolliderar?
Så mycket framförhållning och samarbetsvilja, borde vi kunna ha eller ?
En bättre planering hade gynnat oss alla.
Det borde gått att ordna en “Eventlista” tillgänglig på exempelvis en sida, där man kan lägga in sitt event i en kalender.
Denna kalender ska ha vara tillgänglig för alla och
den ska hållas uppdaterad i god tid.
…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar, som har sina förmågor fokuserade på byggandet
av de mest invecklade och krävande mekaniska
konstruktiooner.
Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för “Mästare av Mekaniken “.
Jag funderade lite, på vad som krävs, för att
åstadkomma vad dessa byggare gör ?
Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation, ritningar, ta reda på vilket material som behövs till de olika komponenter som
ingår i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda dessa.
De måste ha ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.
Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.
När allt detta är uppnått, så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.
Vad känner byggaren ? Jag tror, han känner en otrolig glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må vara en V-12 motor eller en ångmaskin, är i aktion och att den fungerar exakt som han planerat enligt förebilden.
När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig som ett Sisyfosarbete…
Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det kräver ett oföreställbart mod, då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.
Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.
Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.
Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda regler.
Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.
Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå det stora arbete, som ligger bakom.
I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp. Men de som dök upp hade fina saker med.
Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget; Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.
Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.
Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena !
Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.
Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
“motorbyggarna” och tryck “Enter” så finner du.
Arne “Stepson” Johansson, den samlade kraften inom IGG för träffen på Ålleberg hade som en överraskning ordnat, att en fullsize flygmaskin gjorde en bullrande uppvisning.
Planet var en YAK-55, vilket är ett sovjetisktbyggt konstflygplan utrustat med en radialmotor på något mer än 360 bHp.
Jag har sett många aerobatikuppvisningar och den saken är för min del klar; Jag har blivit aningen blasé på denna typ av flygning.
Varför ? Det tycks mig sterotypt ! Jag menar, det är
samma rörelser varje gång. Man möts aldrig av
överraskningar. Det är ingen kritik mot piloten, som säkert flög sina krumelurer på ett bra sätt, utan det är min allmänna känsla om aerobatik. Jag tycker det är för mycket exercis över det hela.
Nåväl, Yaken dök upp och väckte säkert de närvarande, genom det som på mig imponerade mest, vilket var de två passerande tryckningarna längs banan på låg höjd.
Planet är stationerat i Falköping. Undrar vad självkostnaden att flyga planet ligger på per flygtimma ?
Planet ligger ute för försäljning av ägaren Anders Trygg.
…som den på 40-talet kände artisten Lasse Dahlqvist
sjöng i det gigantiska pekoralet “Örnungar”.
Om du klickar på länken i ingresstexten ovanför
bilden , så får du se den gamle idolen sjunga och
låtsas spela dragspel.
Vad är väl Melodifestivalen mot detta ?
Har du sett filmen ? Inte för skådespelarprestationerna,
utan därför filmen innehåller mycket flygscener med
segelkärror, som de såg ut 1943-1944.
Mycket av filmen spelades in justpå Ålleberg.
Om du googlar på min blogg “Örnungar”, så kan du
läsa och se bilder från Ålleberg vid denna tid.
Filmen går att få tag i om man vill köpa den. Vill du inte betala, så kan du faktiskt, tror jag, dra ner den på
Pirate Bay, om ditt samvete klarar det…
Om du köper videon, snabbspola fram till 50% av
videon, så slipper du hör moralpredikningarna,
om hur ungdomen bör uppträda. (Alltså under
40-talet).
Tillbaka till denna posten som innehåller bilder,
jag tagit på modellerna i luften.
Ofta på 2-300 m höjd i motljus, vilket naturligtvis medför komplikationer för fotograferandet.
Men flygbilder blev det och de blev vad de blev
med hänsyn till mina tekniska förutsättningar på
min fotoutrustning.
Man gör så gött en kan…
Ihop med flygbilder kommer det några bilder av
naturen vid Ålleberg och i närheten.
Det är ett vackert landskap Västergötland.
Speciellt nu , då allt är intensivt grönt i naturen.
Nästa post kommer att innehålla bilder på YAK-55, som flög en liten display för oss.
Häng på låset tills sista? posten kommer !
Lite Västgötanatur i under högsommaren.
Jag trivs också bra i naturen…
Osthanget som är restaurerat…
Hur många hangvarv tror du är gjorda här med dåtidens plan; Baby, Olympia,
Kranich och kanske SG-38 ? Tänk så många plan som blev uppvinschade för branten,
efter att piloten landat i bondens åker…Dessutom…undrar hur många torsionsnäsor
som smälldes här vid elevlandningar ? Kolla på museets plan så lär du dig,
hur man laskar plywood.
Här kommer andra delen av flera från storsegelträffen.
Denna post innehåller “Allmänna markbilder” och bilder på start och landningar.
Att fotografera start och landning med stora segelmodeller är tacksamt, eftersom man har något att jämföra modellen med. Alltså människor och mark. Att bara plåta ett plan i tom luft, det tycker jag är att som trampa vatten…
Jag vill ha referensobjekt för att hjärnan ska kunna skapa en känsla för sceneriet.
Att fotografera en modell på hög höjd ställer krav på kamera och objektiv. En modell högt upp blir en prick. Ska jag sedan dra upp objektet, blir det oskarp och grynigt.
Därför föredrar jag luftbilder där jag har någon typ av referens. Det kan vara väldefinierade moln eller andra modeller.
Ville jag ha superskarpa bilder på en modell i luften, då hade jag hängt upp modellen i ett snöre i träd eller
liknande och tagit bilderna på 10 m avstånd utan stress.
Linan hade varit lätt att trolla bort och voila, en knivskarp
bild på en 8 m segelmodell…
Men vem vill fuska ? Jag gillar inte manipulerade bilder. Fråga den prisbelönade svenska naturfotografen, som vann en internationell tävling. Surt sa räven, han blev fråntaget priset, då han fotoshoppat bilderna…
Det blir en rejäl laddning bilder här nu, så håll tillgodo !
Men det kommer mera bilder på start och landning så
håll ut till nästa post !
Rejäla fastsättningsskruv för roderhornen…?
Som jag sagt flera gånger; Den vackraste segelmodellen, Minimoa.
…fanns det att se i luften och på marken under helgen på Ålleberg, Falköping.
Meetinget arrangeras av IGG-Sverige och du kommer till deras hemsida, om du klickar HÄR.
General för träffen var Arne “Stepson” Johansson, om jag förstått det rätt.
Du kan ha vilken åsikt du vill om stora modeller, men de flyger skalenligt och bra.
De är majestätiska mot skyn. Om det är dyrt ? Visst, prislapparna kan för en 8 m modell ligga
på 150000 med allt inklusive.
Verkligheten är ju sådan som den är. Alla kan inte
köpa modeller för så mycket pengar, på samma sätt
som alla inte kan ringa till Königsegg i Ängelholm och beställa en sportbil för 15 eller 30 mille….
Men du kan drömma om stora modeller och se dem
i luften, det är gratis.
Dessa stora modeller är mycket fint tillverkade och
piloten måste lägga ner mycket tid och pengar på
att installera all hårdvara som behövs.
Det är inte lite som finns i en storseglare… Variometer, totalkompenserad hastighetsmätare,
höjdmätare gps, i många fall kamera ombord osv.
Därtill en avancerad installation av radiosystemet.
Är man den lycklige ägaren till storseglare då kan
man inte fuska…ty, om man smäller…då kostar det,
varför alla installationer måste göras säkra.
Ålleberg, en klassisk plats att segelflyga på sen 1940. 1943-1944 tog KSAK över förvaltningen av anläggningen
och är, tror jag, huvudman fortfarande.
En idealisk plats för modellsegelflyg. För det första
ligger det i inlandet, varför man i stort är förskonad
från sjöbrisen, vilken kan omöjliggöra termikbildningen.
På Ålleberg har modellpiloterna fritt luftrum och inga
höjdrestriktioner.
Det finns ett bra grässtråk som användes vid bogseringarna.
Sist men inte minst, där är vackert.
Väderläget var då jag var där på söndagen stabilt med
till en början torrtermik vilket under eftermiddagens
gång gick över i molntermik då det blev svag
altocumulusbildning som drog.
Vinden SV 4-6 m/sek. Temperaturen ca 25 C.
Flygarna kom snabbt upp i termiken med hjälp av
duktiga bogserpiloter med rejäla kärror. Det tog max
en minut upp till kopplingshöjd.
Jag tror alla var nöjda med lördagens flygningar,
vilka för det mesta infriade pilotens önskningar.
Under dagen kom en lokal fullskalapilot, heter han
Anders Trygg från Falköping,… med sin YAK-55 och visade delar av sitt program.
Det som imponerade på mig, som blvit lite blasé
på aerobatik, det var då han tryckte ordentligt två
gånger längs banan på låg höjd.
Det dånade i alla fall. 9-cylindrig radialmotor 360 bHp.
Jag tog massor avbilder och de blir redovisade i
ert par poster här på bloggen.
Dessutom videofilmade jag, men den redigeringen
får vänta; då det tar tid att editera en video.
Bilderna tagna med en enkel systemkamera med
normaloptik och med en annan systemkamera med
ett billigt 300mm zoom.
Så kvaliteten….duger för mig i alla fall !
Avsikten med bilderna är ju, att de ska skapa en
känsla, för vad det innebär att flyga storseglare !
Första posten är markrelaterade bilder. Vidare bilder på bogserkärror och en Pitts.
Det är 50 bilder cirka.
Det kommer flygande modeller sen, så håll ut !
Jag kommenterar bilderna sparsamt, för du
kunniga besökare, du ser ju vad det föreställer…
Önskar du en full sizebild, kan du maila mig, så skickar jag. Min adress hittar du HÄR
Bergfalke-1 ?
Klart piloten är glad ! Med en så fin modell
Undrar vad herrarna så intensivt spanar på …
Preflight check
En pigg veteran Kjell-Åke Elofsson Tibro.
Minimoa…den vackraste modellen eller ?
Ka-6 E, som jag rattat fullsize mycket i forntiden…alltså sent 60- 0ch tidigt 70-tal.
En norsk Wilga som presterat mer än 4000 släp… Den har varit totalhavererad 2 gånger enligt ägaren.
Vi förstår det kostar pengar..
Allt är inte jättestort…det hänger på vad du jämför med.
Dags att flyga nu.
En norsk gutt som också ägde Wilgan.
Instrumenteringen; Överst från vänster: höjdmätare, variometer,
andra raden; hastighetsmätare, navigation, kompass och undertill
kula/spade och kommunikationsradio.
Hade jag ägt en sådan modell…..hade jag varit lika glad.
Finaste planet på Ålleberg; SE-ALM världens äldsta flygande Moth. Här står den nymålad, omdukad ? och fin. Mer än 85 år gammal…
Nu blir det aerobatik
Modellen flög av en pilot, som kunde det han ville…
Lite bilder på bogserkärrorna.
Denna modell är mycket bra att bogsera med.
power
Benny Kjellgrens fina motorkärra.
Detalj av nosstället.
Det sitter rejält med hästar under huven.
Ska väl vara en Pa-18…
Ännu en bogsermodell av lite ovanligare konfiguration.
En mycket aktiv byggare och flygare, som jag beundrar, är John Woodfield boende i Cornwall England.
Han bygger modeller av äldre konstruktion företrädesvis i balsa. Han har en YouTubekanal, som är sannerligen värd att besöka.
Platsen där han flyger hang, är ett utomordentligt bra flygställe. Så det underlättar.
Inte bara bygger John bra och flyger bra, han har en fotograf som editerar ihop fina korta filmer. Enkel editerat och inga krångligheter. Man ser vad det föreställer och objektet presenteras bra.
Denna modellen “Bird Of Time” är en av hans senaste projekt.
Bird Of Time en klassisk segelplanskonstruktion med till synes goda egenskaper.
Jag klippte några stillbilder ur Johns video på YouTube.
Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.
Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för att kunna vara beredd om tillfälle ges till flygning.
Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…
Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade 3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det inte
säkert det har giltighet på HH.
Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden skulle visa sig svag.
Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande vid min pilotplats vid grästuvan. Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.
Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför jag monterade min Little Queenie och var beredd.
Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom fågeln kunde flyta på.
I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande, att de skulle bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.
Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som går på HH och betar.
Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig längre. Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.
Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt. Innan start såg jag, att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.
Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…
Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm att manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.
Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden, som naturligtvis
skapade ett bra lyft.
Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva och njuta av natur och modell.
Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde inte anstränga mig.
Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade passerande, kan det bli bättre ?
Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet, att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt det jag vill ?
Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.
Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.
Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt det minsta problem med den.
Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer. Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
så min Spirit flög i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare och servon.
Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri… som jag naturligtvis glömt hemma…
Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.
Modellen har två miniservo och en kinesmottagare. Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar för många flygtimmar.
Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet, där det finns fria ytor och då var klockan 1545.
Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma.
Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.
Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.
Det är mina modeller.
Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris är det ok.
Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på. Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.
IGG Sverige anordnar en träff på Ålleberg för piloter med storseglare. Personligen vet jag inte hur stor en modell ska vara, för den ska få epitet “Storseglare”…
Jag har besökt flera av Ållebergsträffarna som åskådare och det har varit en trevlig upplevelse både vad gäller flygningarna och den sociala samvaron.
Ett besök är en fin upplevelse.
Dessutom kan du besöka Segelflygmuseetoch ramla bakåt i nostalgin.
Samtidigt genomför Maskinbyggarna sin träff.
Om du vill beundra makalöst fin mekanik i form av modellmotorer, mekaniska maskiner, modeller av stridsvagnar, bilar och entreprenadmaskiner, då ska du komma till Ålleberg kommande helg 29-30 Juni.
Du kommer inte att ångra dig.
Ålleberg en av flygets grundpelare i Sverige, med en historia från tidigt 40-tal.
Det var varmt i dag onsdag. Vid framkomsten till mitt flygställe var det 24 C. Troligtvis var det upp mot 26, då jag åkte hem.
Eftersom jag aldrig får nog av flygning, tog jag min
Ava en tur i den snåla termiken.
Det var inversion och luften var genomvarm, vilket
påverkade förutsättningarna för adiabatik negativt.
Jag försökte under 5 uppdrag till 50 m, men ingen
anslutning.
Slutligen drog jag till 100 m och då fick jag en svag
och trasig blåsa.
Den bättrade sig och det var lätt att klättra med flata
lugna svängar.
Det gäller att under dåliga förhållanden att flyga
noggrant. Inga stora rörelser, låt modellen bestämma, då du
trimmat den.
Ju mer du vevar med spakarna, desto mer motstånd och desto sämre stig. Såedemede !
Två timmar fick jag i termiken och eftersom jag
saknade min vanliga Biltema flygstol och använde
en annan stol var det inte bekvämt att sitta.
Annars hade jag njutit av situationen ytterligare
2 timmar.
Min HyperAva närmar sig nu 870 timmar i termik
…minst, för jag slarvar ibland med loggningen.
Förhoppningsvis kommer jag att nå 900 timmar i
termik inom 3-4 veckor.
Till vinterna ska jag göra grundöversyn på min gamla
HyperAva från 2009.
Så till våren 2020 kommer den att vara som ny.
Det blir ny stabbe med bättre Re-tal genom större sidoförhållande, vilket kommer att medföra, att det inducerade motståndet minskar, vilket ger bättr
egenskaper för modellen.
Jag hade min Mobius på solglasögonen och det
blev 19000 bilder….ja, den tar ju 4 bilder i sekunden.
Efter lite snabb… sortering blev det dessa kvar;
Håll tillgodo, men det blev bara bilder på två starter
och två landningar…
Halo runt solen. Iskristaller tjänstgör som prisma.
Volvo T 35 omkring 1956-1959 ? Nån som vet om min googling stämmer ?
Går lika bra, som då den var ny enligt ägaren.
Ser du min flygstol…obekväm jämfört med Biltemastolen.
Grönskan är på topp nu och blomningen har börjat.
Går du ut i naturen hör du hör det knakar , knäpper
och knispar, då växtligen rakar iväg mot skyn !
Flygplansläpp…
Om du undrar, varför jag landade här, berodde det på, att jag pratade
med lantbrukaren, som vände sin nyslagna vall. Så går det, då man
inte är uppmärksam..och släpper modellen ur blickfånget.
Dock ingen skada skedd på modellen, så jag startade härifrån igen.
Mina vingar krokiga…det beror på förvrängningar i min kamera.
Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron. Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960. En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker, som fortfarande går relativt lätt att komma åt ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5… Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell; En gammal järnfemöring eller ?
…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf Eskilsson.
De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid meetinget i Kungsbacka.
När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad. Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna. Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.
Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken för att under sista metern under bråkdelen av en sekund övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med ?
Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn och hålla huvudet kallt.
Då Ove ska flyga, ser man han är ett fullblodsproffs på linflyg. Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor och han följer sina rutiner under förberedelser och flygning.
Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än 50-årigt modellflygliv ?
Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra ett flygpass med den precisionen han besitter !
Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade i Sverige under kriget.
Vi som studerat Oves byggen, kan förvänta oss något riktigt fint, det är jag övertygad om.
Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom förra året att montera en av mina Mobius videokameror på modellen, då han flög, för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.
FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också kolla Alf, då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.
Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten. Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.
Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen, ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !
Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !
Min sista? post om Weatherman Speed, Kungsbacka 2019.
Jag fick en kommenar av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;
Hej! Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.
Stående från vänster:
Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd, inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar: My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.
Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge
Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg. När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som går fort…
Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson
Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat juniorstadiet. VÄnersborgs MFK
Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.
Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.
Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome
K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:
Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra … eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…
Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B). Mycket aktiv
Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån) litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även kört lin-båt för jättelängesedan.
Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år, stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare. Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om motorers portning.
Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer… mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger mycket tid på att gräsklipparna fungerar.
Bästa midsommarhälsningar // Ingvar
Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen. Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen den glädjen…
Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle avslöja min monumentala okunskap om linflyg.
Jo, jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle klara det idag ? Tja, den som lever får se.
Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.
Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.
Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman Speed, så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.
Nu får vi ge oss till tåls ett år, innan vi drar till Kungsbacka igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.
Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon av dem förut, men det får du stå ut med !
Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka, så häng på låset !
Är det en gräshoppa på stiftet ???
Inför utdelningen av diplom.
En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg
Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.
Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder som jag vill visa.
Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.
Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går fort att sålla bort icke önskvärt.
Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.
Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så du kan förnimma, hur det är att flyga linkontroll.
Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet i slutet av Juni !
Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.
Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.
Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu jobbar, så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps- tävling där …
Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.
Så här gäller det att jobba snabbt för att få till flygning för oss på Rinkaby.
Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen att få tillträde till Rinkabyfältet.
Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i juli !
Som tidigare nämnts hålls en linkontrollträff i den aktiva klubben i Kungsbacka varje år.
Tävlingen heter Weatherman Speed och genomförs med en enhetsmodell som heter “Weatherman”.
Antalet deltagare ökar för varje år, vilket är glädjande och som stödjer linflygets utveckling i Sverige.
Tävlingen gynnades av strålande väder, som vanligt,
vill jag säga med många deltagare och besökare.
Förutom tävlingen är det flugning med linkäror av olika klasser som gäller.
Att se vår meste mästare Ove Andersson flyga sina
stuntmodeller väcker i alla fall hos mig frågan;
Hur hänger han med i sina reflexer då han flyger det för oss okunniga svåra programmet ?
Jag har under de år jag besökt Kungsbacka aldrig sett en krasch med en Nobler eller liknande.
Det är kanske 50 års erfarenhet av linflyg som bäddar med rutin och kunskap…
Ove berättade att han ska bygga en semiskala stuntkärra av Mustang P-51B. Det ska bli spännande att se den.
Nu vet jag, att mina besökare vill ha bilder och jag har massor från Kungsbacka, som jag editerat. Du ska vara
medveten om, att det är svårt att plåta en förbipipande
linkärra…
Det blev så många bilder, att de måste publiceras i flera
poster.
Bilderna är utan kommentar, då jag är säker på, att du som kollar har bättre kunskap, än vad jag har om linflyg…
Så sitt i stolen och häng med i linan !
Jag fick en kommentar från Ingvar Nilsson , som var informativ
och jag klistrar in den här.
Ingvar skrev:
Åhhhh vad bra bilder du lagt upp Mats!
Ja denna linflygkontrolloldtimerträff var 14:de gången.
Till skillnad från amerikanska SAM – Society of Ancient
Modellers – så har den svenska oldtimerflygföreningen
SMOS som syfte att dokumentera och bevara ALLT
modellflyg.
I USA har man hårdnackat hållit fast vid vattentäta
skott mellan olika huvudgrenar inom modellflyget.
För att tala om Weatherman – detta har blivit otroligt
populärt, och de nordiska reglerna är ytterst generösa
– proxyflygning (alltså någon annan flyger din modell)
och det är väldigt socialt –det finns en massa olika klasser
som bestäms av motorstorleken
. För alla klasser utom KLASS ETT som är själva ur-
-ursprunget gäller att motorn skall vara kommersiellt
tillgänglig och vi har ljuddämparkrav motorer större
än 1,6 cc Klass TRE och uppåt –för glödstift, för diesel
är nog gränsen högre har jag för mig.
Varje klass flygs ett visst antal varv och varje klass har
bestämd linlängd.
Man har tre startförsök. Man får starta med olika
modeller varje gång eller samma.
Klass ETT skall ha Mills 1,3 cc diesel. Detta är den
enda klass där en hembyggd (alla har väl en liten
svarv i hobbyrummet??) replika . Jag flyger med
en original-Mills från 50-talet och det är precis
att det går att flyga runt med den – så det är inte
så mycket “SPEED” här.
Hur tävlar man nu då?
Jo – vi har en rekordlista som hela tiden uppdateras.
Vi räknar ut våra bästa tider och räknar om
till procent av gällande nordiskt rekord. Jag – jag har en halmhatt på mig på bilderna – flög
klass 3D.
Diesel Webra Winner 2,5 cc – en snäll och lättstartad
gammal goding. Ja detta är ju ingen riktig “speed
fullblodsmotor”.
Jag blev 12 av 13 startande med 62,3 rekordprocent.
Ett nytt rekord sattes – det var vår tävlingskoordinator
och eldsjäl Ingemar Larsson från Vänersborg. På bilderna
har Ingemar illgula varselbyxor med svarta fält och
svart keps.
Jag lägger nog fler kommentarer vartefter Mats
portionerar ut foton.
För den som vill se linflyg så brukar vi träffas varje
tisdag från 16-17-tiden och framåt för att flyga om
nte vädret hindrar oss.
Det är lätt att hitta INLAG i södra infarten till Kungsbacka –
precis mellan ån och järnvägen.
På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff nu på lördag den 15. Juni av SMOS.
Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och gamla modellmotorer demonstreras. Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron. En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.
