Efter att ha varit sysselsatt med annat

längtade jag efter en tur längs stranden.

Det känns lite befriande att gå längs en strand,  som är tom på människor.

För 14 dagar sen var det som en myllrande myrstack, då badgästerna fanns
här njutande de sista varma dagarna.

Nu var det bara jag och jag kunde spankulera och fundera i splendid isolation.

Det är rogivande att promenera så. Alltid upptäcker man något nytt, trots
man gått där många gånger.

Man märker naturens förändringar, då vi närmar oss hösten.

Det blir oro bland fåglarna, som samlar sig inför flytten.

På stranden ligger det , som turisterna glömt. Skräp i olika former.

I strandkanten ligger det som havet för in varje dag. Plastdunkar, plastflaskor,
vakare, delar av träd.

Havet längs kusten norr om Lagans mynning var brunt av vatten från
den nu forsande Lagan efter det myckna  regnandet.

Det inbjöd inte direkt till bad, men vattnet är fortfarande hyfsat varmt.

Efter att ha strövat ner till Lagans mynning vände jag upp mot land
för att gå skogsstigen bort till platsen där min bil stod .

Inne i skogen fann jagen tysk bil och jämte den fanns ett litet tält
där två något förskrämda unga människor såg på mig.

Kanske de trodde,  jag var nån sorts ordningsman….men jag sa
att tälta ni på bara. Sköter ni er och inte skräpar ner,  finns det
troligtvis ingen, som klagar på er.

Trevliga människor, som berättade om sig själva och hur mycket de
uppskattade naturen i Sverige.

De bodde själva i Ruhr-området, där det i all fall inte råder överskott
på natur.

Vi tänker kanske inte så mycket på det själva, eftersom vi är privilegierade
med naturen inpå oss och  tillgänglig för oss alla.

Efter 10 km promenad och 1 timma och en kvart, var jag tillbaka vid starten
med nyladdade batterier.

Så ta tillvara på ditt liv…ögonblicken som passerat är historia…

Jag tog några bilder….

Man ser den tunna svålen av jord, som binder sanden.

Kustsnäppan sprang nervöst framför mig….

…vilket gav mig en chans att fotografera med normalobjektiv.

En strandad knubbsäl.

Inte ofta jag sett det under åren.Kanske en om året.

Luftig bostad med havsutsikt…

En figur som i alla fall sträcker på halsen.

Jag ska stötta dig kompis.

…blir det fåglar..

Som sagt, inget modellflyg, men jag hade lite fågelbilder,
som jag visar. Inget märkvärdigt överhuvud taget rent fototekniskt.
Utan fastmer exempel vad man kan åstadkomma med
enkla medel

Klart jag hade önskat jag haft ett Canon 1200/5.6L USM.

Priset ?
Å en bagatell 840000 kr…men
jag får harva på med mitt Sony 50/300.

Det är inte lätt att springa igång 10-12 kg !

Jag associerar till en landande Concord här

Kärrhök, som häckar här sen minst 6-8 år varje sommar.

Herr och fru gås

                                                                ”If it looks good, it flies good,” Kelly Johnson Lockheed Skunk Works.

Varför tror ni vingpennorna ser ut som de gör i vingspetsarna ?? 

Familjen grågås, som redan har ungar, storskrak och knipor

Knipan en trevlig fågel

De har problem att hitta häckningsplatser. Bygger ofta jordhålor som de häckar i.

Knölsvanen är starkt revirhävdande mot inkräktare.

Ni ser själva, den jagade individen har besvär att
få med sig halsen i de tvära svängarna...

Knölsvanen kan väga upp till 12 kg. Starkt att kunna flyga med det deplacementet.

Jo, fåglar kan spatsera på vattnet…

mats

…utan det är så, att våren börjar landa hos oss.

Förra året, kommer ni ihåg?
Då kom nästan sommaren direkt utan vår.

Nu verkar det,  som våren kommer, som den borde.
Sakta smygande, för att sedan öka farten.

Jag var ute och red en sväng i dag på förmiddagen i skogen
och fåglarna som till exempel bofinkar och koltrastar
var verkligen aktiva.

Man blir glad,  när man hör det glada kvittret.

Här är ett par bilder, som väl får illustrera årstiden.

Bilderna tagna med en liten kompaktkamera.

Det höstsådda har kommit upp bra redan. Gröngrön färg signalerar växtkraft.

Goda representanter för våren är ju strandskatan.
Här ser ni herr och fru,  som kanske letar en bra
bo-häckningsplats.

Strandskatan är skygg och talar om det med sitt
mycket intensiva varningsrop, som inte kan misstas.

Nä, nu går vi sa de båda…

Har ni sett en strandskata promenera ?

Jag har bara sett springande sådana.

Här kan man tala om, att benen går
som blixtrande trumpinnar.

Jag var vid Oceanhamnen för
att kolla om det fanns någon
kärrhök kommen än.

Men det enda jag såg i det bleka
eftermiddagsljuset var ett ensamt
träd framför den täta vassen.

En annan våranländ fågel.

Tofsvipan.
Som med sitt uppmanande skrikande
inte heller kan misstas för nåt annat.

Har ni sett fjäderdräktens vackra färger ?

Tre saker kan man fundera på:

Varför har den en tofs?
Varför har den så stort öga?
Varför flyger den så irrationellt och tumlande,
innan häckningen är klar, medan den innan
flyttningen på hösten flyger mera kontrollerat ?

Fjäderdräkten grönskimrande.

Mycket speciell fågel.

Som sagt så är bilderna tagna med en kompaktkamera utan större zoommöjlighet.

mats

…mötte jag i en skog i dag.

Jag var ute och promenerade i en skog vid Torvsjön, öster om Halmstad idag.
Det var ju vackert väder, så jag tänkte passa på.
När jag spankulerade på den lilla vägen i mina egna funderingar,
kom det ett svart spöke högljutt farande från sidan och landade 3 meter från mig.

Jag vill bara tala om att jag höll på att få slaget !

Det stora svarta var en något irriterad tjädertupp, som sa, att här är mitt revir,
så håll dig borta !

Min kamera var med, min Lumix, så jag tog fram den och började trycka.
Det var ju aningen stressat, så jag fick inte ställt in den ordentligt.

Men bättre med suddiga bilder än inga alls.

Tuppen  rände fram och tillbaka och gav typiska ljud ifrån sig,
men jag tyckte den var ganska lugn.
Jag satte mig ner på huk för  att få ett annat perspektiv, men då flög den lede i fågeln.
Han kanske trodde jag var en jättetjäder, för han satte full fart mot mig.

Bättre fly än illa fäkta tänkte jag och satte av längs vägen.
Fågeln följde efter ca 30 meter innan han med en sista utskällning
drog sig in bland träden.

Jag har mött tjädertuppar förut och alla gångerna har de skrämt vettet ur mig…

Fast det är nog ganska vanligt, ty tjädertuppen är stor och aggressiv.

Lite dåliga bilder har i alla fall:

Här går han och patrullerar.  

Det är vackra fåglar.

På detta avståndet var det inga problem

Men när jag satt på huk…

…då fick jag hans uppmärksamhet..

..och så sa han vem som bestämde här…

…sen satte han full fart mot mig och detta var sista bilden på honom jag fick
för jag la benen  på ryggen.

mats

…självklart är man igång…..

…så mycket det går.

Personligen kan jag inte sitta hemma eller nån annanstans och vänta på det oväntade.
För det sker inte. Det beror på en själv, vad man gör med sitt liv.

Därför är jag aktiv och försöker förverkliga mina önskningar och ägna mig åt mina intressen,
medan man är i sådant fysiskt skick, att man kan göra det. Just nu är det intressena  foto och
flyg,  som är prioriterade. Eftersom min blogg handlar om flyg och flygkultur,
blir det det sådant,  som hör till temat i bloggen. Blir det tjatigt ?

Det är ju mitt privilegium som blogginnehavare,  att skriva precis det jag vill på min blogg.
Jag bakar inte och lagar inte mat med finess, alltså kan jag inte bidra med recept.
Ja, det blir flyg i en eller annan form eller foto. Så i dag efter flygfotograferingen blev de
t en 10 km promenad nere vid stranden och de oundvikliga bilderna därtill…
Enjoy och gör ni inte det,  så vet ni ju exakt,  vilken blogg som passar er!

Här är adressen,  som är klickbar,  om ni skulle ha glömt den:

http://blondinbella.se/

En märklig landtunga som sticker ut i havet jämte Lagans mynning.
Ett resultat, naturligtvis, av vattnets strömning och vinden.
Jag har dock aldrig sett en sådan bildning förr här av denna storleken.
Den sticker ut 150 m rakt ut från stranden.

En möjlig ubåt eller en förhistorisk ödla med sin tunna hals och diminutiva huvud…

Tja…

Endast din fantasi begränsar, vad du ser här.

De enda isbergen i Laholmsbukten februari 2014.

Är detta Antarktis…ni vet ju att kameran aldrig (alltid) ljuger eller…?

…för att modellflyga idag.

Råkor och kråkor har radat upp sig enligt blixtlåsmodellen i snålblåsten.

Jag tror de längtar till sommaren…

Jag packade min modell i bilen och hade med min modifierade GoProkamera
för att kunna testa den nya linsen. Men det sket sig. Inte för kylans skull, utan
för vindens skull. Den relativt lilla modellen jag fotograferar med,
var med sin konfiguration utan skevroder, lite för osäker att hantera i kytten i dag.

Dessutom om man har en kamera för 10000 spänn i modellen, då är jag försiktig.
Så då återstår bara att promenera vid stranden. Jag släpade med min kamera och
hade apterat ett zoomobjektiv-400 mm,  ifall något längre bort skulle dyka upp.

Att gå mot vinden, det blåste sydost 8-12 m/sek och temperaturen var -4 grader
var kyligt. Vindens påverkan på köldeffekten kan ni själva räkna ut.
Dessutom rök sanden i den hårda vinden, så ansiktet blev blästrat…

Nåväl, jag klämde några bilder,  för att kunna uppdatera bloggen vid hemkomsten.
Tyvärr inga flygbilder, men det kommer.
Ljuset var inte superbra, vilket påverkar bilderna. När jag plåtade fåglarna
hade jag mitt normalobjektiv. Dessutom tog jag bilderna så att säga på rull i min bil…

Om inte annat fick jag frisk luft . Sen åkte jag hem via Erikshjälpens second
handmarknad där jag  köpte 6 kg böcker.

Herr kråka, jo han sa till mig,   han heter Åke. Åke hade burrat upp sig för att hålla värmen i kroppen…men de bara fötterna…?

Grågäss som jag plåtade,  när jag var på rull.

Det ser ju inte ut att vara ett dukat bord de betar på

Vyn som möter mig vid Lagaoset…och vinden viner vanvettigt vass från vänster. (Allitteration…)

Sanden ryker i vinden

Lite is fanns det. Isen kom från Lagan (sötvatten fryser tidigare än saltvatten).
Nere på andra sidan Laholmsbukten ligger Kattvik,  där fälten slutar och skogen tar vid.

En liten alkvist balanserar elegant på sitt fundament.

Ser nästan ut som en skulptur av Arne Jones.

Men det är gjort av en bättre skulptör; Naturen !

Detta är en Herrljungakobra som kommit vilse.

Men kaxig är han !

Stubben håller om sig själv  för säkerhets skull.

Vem har tappat en högersko ? Ser ut att vara en skyddsko med stålhätta. Måste vara svårt att gå med bara en sådan.
När jag ser en sko man kan identifiera blir jag nyfiken.
Jag googlade på ”HKS” som står på sidan av skon och hamnade på en hemsida där skon fanns…
http://www.hksdk.com/k3-sikkerhedssko.aspx

Så vi kan slå fast att skon har rest från Danmark till Lagaoset…

En mockasko gjorde skyddsskon sällskap med lite arrogant öppet gap…nästan som en gädda.
Det var väl nån  Nalensnajdare som tappat sina pjuck efter dansen…..
Sture i Påarp, du vet vad en Nalensnajdare är.
Ni andra får googla på ordet, så lär ni er.

Nån sorts elefant som mest ser korkad ut och som har stukat snabeln.

…är  Pär Lundqvist.

Efter att jag provflugit min Spirit Elite på Tjärbyhanget, åkte jag och Pär till Lagaoset, för han ville plåta.

Jag tog några bilder på en erfaren fotograf, så världen kan se,  hur det ser ut,  när han skriver med ljuset.

Dessutom tog jag några andra bilder oxå. Jag tänkte,  det är ju synd att slänga bilderna, de kan ju åka upp
på denna blogg exempelvis.

Som vanligt, höll jag på att säga, så var det sent på eftermiddagen och ljuset höll på att dra sig tillbaka,
vilket gjorde fotograferingen lite svårare.

Men här några bilder:

Pär förbereder fotosessionen

Denna bilden tog jag med den lilla Mobiuskameran. 30 gram.

Pär dokumenterar träden. Och jag dokumenterar Pär med Mobiusen.

Också en bild tagen med Mobiuskameran. Pär fokuserad..hoppas kameran är det också…

Detta tycker jag liknar en boxer som ligger i sanden…seende till höger.

Denna stock sa han kände sig lite kluven och splittrad för tillfället…

Skelettet av en vit haj ligger utsträckt på stranden med stjärten mot betraktaren.

Stativ….varför inte ?

Denna bild tycker jag uttrycker en sorts hot mot den lille mannen……

Den här bilden tog jag för jag ville visa den fina rundningen på sanden dels på stranden, dels ute i havet.

Den här truten, som var nästan enda fågeln vi såg, ser ut att vara drabbad av pil på väg från skyn…

Ja, jag vet jag har haft med detta trädet på bloggen innan, men vi kör en vända till.

Fotografen på gång med långa steg.

”Vi hade en sån trevlig picnic på stranden med vin räkor och grillat. Fast det bästa av allt var,  att man kan  slänga skräpet var man vill.

För vi har hört,  att en som heter Någon Annan, kommer och städar efter oss”…..

Pär har lovat bilder som han tog här. Ska bli intressant att se hur vi uppfattar i stort sett samma motiv och hur bilderna beskärs…

mats

…ser ju ganska ödslig ut om man betraktar den ytligt.

Jag kände mig förslöad efter julmat och dålig fysisk aktivitet de sista dagarna ,
så jag  begav mig  till stranden för en långpromenad och för att få lite bilder och intryck.

När jag kom fram fanns det konstigt nog inte en människa där.
De kanske såg på tv…eller knappade på datorn….eller fipplade på mobiltelefonen….jag vet inte.

En strand, som normalt sett inte har någon växtlighet, skapar om det inte finns människor där en
formidabel tomhet, speciellt en sådan dag som idag, då havet låg blankt.
Det blev  bara en stor jämn, tom yta.

För min del spelade det ingen roll. Att promenera på denna stranden är synnerligen givande på alla sätt.
Jag ser hela tiden nya saker, eller ska vi kalla det objekt.

När jag gått nästan hela rundan och var på väg tillbaka, hade det kommit ett par människor med sina hundar.
Naturligtvis hade man släppt sina hundar lösa, vilket enligt flera anslag är förbjudet i  naturskyddsområdet.
Det var inga små mopsar, utan det var en nu populär ras som emanerar från  Afrika. Mer behöver inte sägas.

En del människor anser sig kunna sätta sig över regler, lagar och förordningar som samhället dragit upp.
Säger man till får man till svar: Ja, men vi trodde det inte hade nån betydelse. Eller så säger man att man inte visste….

Det är så att det är hundägaren som är ansvarig.

Ok nog gnällt om detta. Jag vet man kan inte föra ett enmanskrig mot de hundägare som inte sköter sig.

Utan här kommer några bilder, som jag hoppas speglar mina intryck av stranden

Tomt…..men inte innehållslöst.

Havet låg stilla så när som en svag dyning,  som kollapsade mot det utflytande åvattnet.

Att detta är ett alträd det ser jag, men vad ska vi likna det vid…?

En björn som kört huvudet i sanden ?

Efter stormar och högvatten reser alarna på semester via det
vattendraget de växt vid till en av vårt lands bästa stränder.

Denna långnästa varelsen ser i alla fall glad ut

Bara en al…..och jag har gjort stammen mörk med avsikt. Varför ? Jo för att skapa kontrast.

Fast han ligger lite obscent tycker jag eller  ?

Den enda vågen i Laholmsbukten.

Inte var man besvärad av solen, men ibland syntes en blek skiva i skyn.

Mycket snäckskal på stranden. Mycket annat också. När jag var liten plockade jag snäckskal åt
min morfar, så han kunde ge sina höns det för de skulle få fina skal till sina ägg.
Det är det nog ingen som gör i dag i hönsfabrikerna. Har ni sett vad det står på en
del äggkartonger?  ”Ägg från frigående höns i bur”. Är inte detta en paradox,
så vet inte jag. Men allt för att blåsa konsumenten. Mina morföräldrars höns släpptes
ut ur hönsgården var dag och kunde spankulera fritt över ägorna. Om de var gladare än
dagens höns ?  Ingen aning, men de värpte jättefina och goda ägg.

I dynbrinken dyker det upp stockar som legat insedimenterade.

Stranden har ju ändrat sig efter hårda vindar och högvatten.
men det är ju inget ovanligt, det har pågått i tusentals år.

En suddig bild på den enda fågeln på stranden.

En fot med världens största liktå…

Frosten låg kvar strax innan 1200

En som sätter näsan i vädret.

Vaedeom…?

Två huvud är bättre än ett eller…

Vet ej vad detta kan vara…

Hundar på stranden

Anslag nummer 1.

Anslag nummer 2.

En ensam ormvråk satt och filosoferade…

Där han satt var ju ganska vackert och rofyllt.

Bilderna har jag tagit med en Panasonic Lumix utrustad med normalobjektiv med lite zoom.