Kategorier
Naturbilder

FEM SEKUNDER…

 

 

 

 

…ur en skäggmes liv.

 

 

 

 

 

 

Jag var ute och tog några bilder igår.

Det blev många, men de jag vill visa, blev dessa.

Då jag fotograferar,  har jag märkt, att det är
ofta slumpen,  som
gör bildtillfället.

Jag satt och spanade ute  vid Oceanhamnen i Halmstad,
där vi har våtmarker med fågelvänlig biotop.

Kameran försedd med 300 mm objektiv och tiden inställd
på 1/6000-dels sekund, om något snabbt dök upp.

Jag vet det finns skäggmesar i området och förr eller 
senare,  skulle nåt dyka upp.

Med fingret på avtryckaren väntade jag, då plötsligt
en skäggmes slog ner framför mig i vassen.

Avståndet var ca 30 m. Fast jag hade önskat det var 3 m…

Så fort den landat,  tryckte jag på avtryckaren och kameran
körde igång serietagning.

Skäggmesen hoppade efter  en sekund upp på ett vasstrå,
där han stannade i 3 sekunder, allt under min kameras
fotograferande.

Sen flög han. Jag hade alltså 5 sekunder på mig…

Det blev några bilder, inte tekniskt perfekta, det kan du hitta
om du googlar, men bilder som visar hur jag upplever denna
vackra fågel med mycket karaktär.

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod,  som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

“Var är min modell” ?

Kategorier
Naturbilder

ATT STEKA BACON…

 

 

 

…gick utmärkt i Tylesand i det soliga vädret.

 

 

 

 

Are you suffering from Tanorexia? – The Dangerously Truthful Diary of a Sicilian Housewife

Visst ser det härligt och friskt ut med lite diskret solbränna…

 

 

Stränderna här på västkusten har av naturliga skäl
varit packade med sol- och badsugna människor.

Temperaturen de senaste dagarna har legat på 32 C.

Vad man lägger märke till,  är att människor är försiktiga
med solandet, med tanke på att det är en av orsakerna
till att malignt melanom har exploderat. Malignt (Elakartat)
Melanom (hudförändringar).

Ändå ser man, speciellt unga kvinnor som ligger och
steker sig i timmar. Jaja, huden mår väl väl av detta…

Huden på dessa soldyrkare tenderar emellertid efter ihärdigt
solande , att se ut som skalet på en apelsin och med fåror.

Många har T-shirt på under strandliv för att skydda sig och
många har solparasoll med.

Nåväl, jag har tagit några skärmdumpar från stranden i
Tylesand, så kan du se hur det ser ut.

När där är packat, vid 14-tiden, ligger där 20000 pers…

Sitt i skuggan !

Jag orkar inte åka ut och flyga termik då det är 32 grader
varmt. Modellflyg ska var njutbart och inget självplågeri.

Här nedan en dag på stranden.

 

Klockan 0800

Klockan 1030

Klockan 1300

Klockan 1700.

Klockan 2245

 

Kategorier
Naturbilder

ETT LÄNGTANSVÄRT BESÖK

 

 

 

 

 

Öster om Laholm, i trakten av Stäme,

observerade jag två storkar i lördags.

 

 

 

 

 

Storken var i början av 60-talet i stort försvunnen från
Sverige, då dess naturliga biotop, exempelvis blöta ängar
och våtmarker dikats ut.

Under en relativt lång tid har man fött upp storkar i
hägn i trakten av Flyinge i Skåne med stor framgång.

Dessa släpps ut och söker sig nya marker.

Eftersom man i viss mån återställer våtmarker kommer
storkarna att få det lättare att finna föda.

Om de sedan häckar i frihet, det återstår att se…

Dessa två storkar gick och åt på en äng efter en kraftig
regnskur.

De var inte skygga och man kunde se de var rejält
ringmärkta.

En glädjande upplevelse att få se ett par storkar
i det fria.

Hoppas de kan häcka någonstans nästa år.

Här ett par bilder:

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU FÖRSÖKT FOTOGRAFERA …

 

 

 

 

…en vanlig svensk humla ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.

Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte,  att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.

Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.

Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.

Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.

Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.

Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …

På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.

Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.

En upplevelserik dag för mig i alla fall.

Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat
så många från Hovs Hallar redan.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

                                                                                    Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.

En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…

Den oförutsägbara humlan…

…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.

Kabbelekan sprider sin gula glädje.

Den allerstädes närvarande stenskvättan

Lätt igenkännbar.

Trifft, en havsnära växt.

Storskraken håller ordning i sitt revir.

Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…

En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.

Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…

“Jag sitter bara och relaxar”…

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

TROGNA ÅRLIGA GÄSTER…

 

 

 

 

 

 

…är familjen strandskata.

 

 

 

 

 

 

 

Lagom till vårdagjämningen anlände herr och fru
strandskata
till sitt revir vid hamnutfyllnaden i
Halmstad.

Detta strävsamma par  två har jag följt nu i 4 år.
De kommer nästa alltid
vid samma tid, om inte
vädret är exceptionellt.

Det kan skilja 2-3 dagar på ankomsten.

Strandskator är monogama, dvs de är gifta med samma
partner hela livet. Varje år producerar de ca 3 ungar.

Ser man på fåglarna,  vill jag påstå, att de nästan  alltid
är sysselsatta. Jag menar de tycks aldrig stå och beundra
utsikten eller stå och filosoferar i allmänhet…

Under häckningen säger de klart till objudna besökare
att inte komma in i deras revir.

De argumenterar högljutt och intensivt mot det,  de
de tycker behövs

Strandskator är  faktiskt de enda fåglar,  som frenetiskt
har attackerat min segelmodell
vid hanget Tönnersa Strand.

De är naturligt mycket  aggressiva,  då de har ungar.

Men då de dyker upp på våren,  är de ett kärt återseende.

Strandskatan är en anpassad fågel och är dessutom vacker
i svart och vitt med
näbbet som ett orange spjut och två
plirande rödsvarta
ögon som de iakttar betraktaren med.

Jag tog ett par bilder så gläds med mig,  åt den kommande
ljusa årstiden.

 

 

 

  Kolla den perfekt anpassade kroppsformen
ur både aero– som hydrodynamiskt avseende.

Varför har evolutionen gett en röd inramning av ögat ?
Kanske för att förstärka ögats makt…

Strandskatan lyssnar efter eventuellt byte i jorden..

Syftet med det långa näbbet. 

Oftast lyckas jakten.

…mmmmm, smaskens !

Hej, vi ses !

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ÄNNU EN I RADEN AV MINA …

 

 

 

 

 

 

…dagliga promenader.

 

 

 

 

 

I går var vädret med oss, om man ska vara hangflygare.

Det var uppehåll och ca 5 m/sek västlig vind.

Som gjort att flyga på Tönnersahanget…
synd jag inte åkte dit…jag var på väg men fick annat emellan
som måste ordnas.

Anders var där med sin modell och fick som han skrev: Några
timmar i luften !

I morgon tisdag blir det Hovs Hallar. Vinden blir på förmiddagen
NNO och drar vid 12-tiden över mot NNV.

Stämmer prognosen blir det perfekt att starta kl 1000 i den
nordliga vinden, som är utlovad bli 3-5 m/sek.

Men man kan aldrig vara säker på prognoser…

Dock så satsar jag på HH i morgon. Om jag inte kan
flyga, kan jag ta lite bilder.

I dag gick jag min 8 km promenad vid stranden och 2 km
längs Fylleån.

Jag var rent trött då jag kom hem. Men jag hade med mig
fina upplevelser. Det händer alltid något oväntat och det
gjorde det även i dag i positivt hänseende.

Det blev lite bilder.

Men förhoppningsvis kan jag presentera lite hangflygbilder
i morgon…

Nedan  ögonblick från i dag tagna vid Fylleån vid kvarnen
och vid
Lagaoset.
Orkar du så häng med !

 

 

 

 

 

  Den gamla fördämningen vid Tullgrens kvarnfall vid Fylleån.

En av strandens många reptiler som låg och relaxade…

Dock hade han koll på omgivningen.

Bäcken som avvattnar våtmarken skär ständigt sina mjuka kurvor i sanden

Havet lugnt, endast Lagans utrinnande vatten
kan skapa mindre vågor, då de möter Kattegatt.

Lagaosets trogne gårdvar satt på plats och såg ovanligt…

…vresig ut och skällde på oss som passerade vid hans revir.

De mycket talrika grågässen vevade sig fram med kraftig muskulatur.

Tja, kalla det vad du vill…

En vildsvinsgalt lögade sig i strandkanten.

Den mindre Strandsaxen såg sig ängsligt om…

Jo, vi har den smalhalsade nordiska flodhästen här…

Den aggressiva Pådyvlaren körde nosen i sanden beredd att övertala…

Ingen trängsel. Tycker du sanden är rödaktig…det stämmer.

Skum som orsakas av alger och kolföreningar.

400 m från stranden finns det regelbundet placerade dyner och vallar.

Ja, kan du artbestämma ?

En av de trevliga individer man möter under en promenad.

Dystert.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

CYKELPROBLEM…

 

 

 

 

 

…och administrationsproblem för bloggen.

 

 

 

 

 

Eftersom jag i Coronatider inte är ute och rör mig lika mycket
som vanligt, drabbades jag av cykellust…

Ok, ut i garaget och  kollar min ganska fina velociped
och fann att det
inte var luft i däcken…

Ja, vad gör man, då man står laddad för en cykeltur i nya
regnkläder och med vattenflaska i handen ?

Jo, man pumpar. Problemet var bara det, att det finns
olika ventilssytem i dag på slangarna. Jag hade två olika.

Mitt framdäck hade det gamla ventilsystemet och det
kunde jag pumpa med min uråldriga gammaldags
cykelpump i förnicklad metall. Jag tror pumpen är minst
60 år gammal…

Den är en kär gammal vän, som jag har ett speciellt
förhållande till, därför den
har en själ…den talar med mig…

Vid varje pumptag så säger den “pffft” och indikerar ,
att luft gått
in i däcket. Det känns tryggt.
Dessutom, då jag fått upp
pumphastigheten och trycket
stiger i däcket, då bli
pumpen varm.

Men problemet var bakdäcket, som jag bytt och dessutom
bytt slang i.

Där satt en annan mekanism,  som har likheter med en
bilventil.

Jag gick i vrede in, bytte om,  tog bilen och åkte till
Biltema, där en ung dam visade,  vilken pump jag skulle
köpa, så alla ventiler blev nöjda.
Dessutom fanns det en tryckmätare på pumpen, men jag
vet inte hur många kg tryck man ska ha. Lagom…?

Sen, tänkte jag, att jag måste rasta den gamla kroppen
och som vanligt for jag till naturreservatet i Tönnersa.

Jag menar,  jag var ju ändå på det hållet.

Vädret var enstaka regndroppar, grått och dystert,
men
i söder  kunde man ana en ljusare himmel.

Så fram med kameran och iväg. Det blev 8 km strövtåg
till slut,
innan jag var tillbaka vid min bil.

Länsstyrelsen har lagt mycket energi i reservatet de
senaste åren. Man har återställt sandlandskapet, då
tall och björk spred sig som en gräsbrand.

Detta har gjort biotopen någotsånär,  som den var förr
till gagn för i alla fall fältpiplärkan, vilken jag och en
ornitolog kunde se i somras. Han kunde mycket mer,
än vad jag kan om fåglar, så jag litar på hans artbestämning…

Vidare har man rensat bort vrestall/kryptall och
öppnat upp i den strandnära skogen.

Man har sparat en del tallar, som har vuxit till
helt makalöst fantasirika former.

Letar du efter motiv till din kamera, så åk ner till
parkeringen och du kommer att se märkligheter
i överflöd,  som du kan odödliggöra med din kamera.

Det var ingen trängsel på stranden i dag, utan man
kunde gå där i splendid isolation.

Inga fynd i strandkanten förutom en liten bit röd
bärnsten.

Efter en promenad på ca 1.5 timma återvände jag
vederkvickt till min bil och kunde fara hem.

Där jag steg ur,  på något stela ben, men med en ny
cykelpump i handen…

I morgon ska jag, oavsett väder, ha en cykeltur.

Jag tänker montera en Mobius på styret som tar
en bild var 30 sekund, så får vi se,  hur den
dokumentationen ter sig.

Problem nummer två var min blogg. Den har funkat
utan problem i 11 år och är lite av mitt skötebarn.

Det är en bildblogg i första hand  och jag gläder mig,
att
ha många besökare.

Nu har verktyget jag bloggar med, vilket är WordPress
uppdaterats, vilket det gör med jämna mellanrum och
denna sista uppdatering medförde stora problem.

Det är så,  att då jag editerar en post,  använder jag ett
plugin som heter Classic Editor, vilket har fungerat
och fyllt alla mina krav.

Nu,  efter uppdatering,  vill WP att jag ska använda
något som heter Block Editor, som är ett fullständigt
odugligt och oanvändbart verktyg.
Det har en manual på 100 sidor
och jag och många
med mig undrar, varför ändrar
WP något som fungerar
och ersätter det med något
sämre ?

Det är stort uppror på diskussionsfora på nätet,
så jag tror,  att det kommer en ny uppdatering,
där problemen blir lösta.

Huvudproblemet är, att då jag använder Classic Editor
och flyttar arbetsytan, då var det så,  att innan denna
fatala uppgradering, så stannade verktygsfältet
klistrat i överkant, så även om man scrollade posten,
hade man tillgång till verktygen eftersom verktygsfältet
alltid var klistrat längst upp på redigeringssidan.
Nu försvinner verktygsfältet upp med arbetsytan,
vilket gör allt mycket svårare.

Mycket störande och tidsödande nu då man inte
har verktygen till hands.

Jag skrev till ett forum och såg att flera hade samma
problem. Från moderatorn fick jag flera förslag vad
jag skulle göra, men inget har hjälpt vare sig mig eller
andra …

Jag fick inte ordning på det och jag tog ett drastiskt
steg.

Jag nedgraderade min WP till version 5.5. 3.

Det är inte så enkelt som man tror,  därför det kommer
att bli ett långvarigt klickande.
Men som tur är,  finns det ett plugin, som sköter resan
bak i versionerna med ett klick.

Jag installerade pluginnet och tryckte något ängslig
på “Start”.

Då jag kommit hem efter promenaden var det klart.
Den senaste WP utgåvan var borta och version 5.5.3
var installerad.

Nu är det så, att WP uppdateras automatiskt och det gällde
då att förhindra detta.

Ännu en gång stod lyckan mig bi och jag slapp att editera
i config.php filen. Jag hittade en plugin, som editerade
om,  precis som jag ville ha det.

Nu gå den administrativa delen på min blogg perfekt igen.

Men det var en pärs.

Jag är ganska övertygad att WP kommer att få backa på denna
uppdatering, eftersom 98 % av dess 5 miljoner brukare
upplever samma problem som jag.

Jag har läst på utländska fora att brukare lämnar WP
och migrerar sin
blogg till annat program, som är
lätthanterligt.

Och nu blir det ögonblicksbilder…ingressbilden visar
skyn söderut, då jag for hem.

 

 

Tur vi inte bor i Lappland.

En biologisk sensation…Bävrar som är 2 m långa
har genom idogt gnagande fällt en tall eller…

… är det mänskliga bävrar,  som visar,
de kan  förstöra en tall ?

Det trodde du inte…att det finns giraffer  i Tönnersa ?

Kom i min famn…

Kolla…jag kan stå på ett ben !

Jag överlåter åt din fantasi, att se vad detta föreställer.
kan det vara en bagge med enorm hornuppsättning,
som är på ett uselt humör ?

Livskraft.

San Fransisco har Golden Gate Bridge…

…Tönnersa har Galvanized Gate Bridge över Genevadsån.

Är du på jakt efter ett hus med fritt och strandnära läge ?
Här är en arkitektritad fastighet med luftig planlösning till salu.

Något för den händige…

En miljövänlig byggnad.

Du får denna utsikten på köpet…

Inte behövde man trängas på stranden i dag.

 

I söder ljusnade det tillfälligt.

Letar du former…åk till Tönnersa Naturreservat !

 

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms
av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till
Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras
snabbt bland befolkningen utan käbbel
och
en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ÄNNU MER NATUR…

 

 

 

 

 

…kan jag inte flyga, så vad ?

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ett för termik- och hangflygning
uselt väder sista 10 dagarna.

yr.no lovar inget bättre för de närmsta veckorna
heller.

Surt, för det drar i flygtarmen.
Men vad göra med ständigt ostliga och sydostliga
vindar ?

Jo, inte kan jag sitta inomhus och uggla…jag får
ge mig ut i naturen, vilket för mig för det mesta
är vid havet.

Du får stå ut med mina motiv.

Alla bilderna tagna med min Mobiuskamera,
som tar 4 bilder/sekunden.

Det blir som det blir.

 

 

Den obrutna horisonten

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND BLIR SINNESINTRYCKEN NÄSTAN ÖVERVÄLDIGANDE…

 

 

 

 

 

… då man vistas i naturen.

 

 

 

 

 

  • Vi var ute för att göra ett återbesök vid en
    skvaltkvarn,
    som är belägen i Svalilt i
    Mahultstrakten.
  • Mahult är beläget 25 km öster om Halmstad.
  • Som barn hade jag besökt den en gång förut,
    då det
    nästan var obligatoriskt att göra denna
    promenaden dit och hem ihop med familj och
    besökande, då vi bodde i
    sommarhuset.
  • Sträckan var ca 10 km fram och tillbaka.
  • Denna kvarnen dök upp som en plötslig
    anakronism i mitt minne
    och efter lite
    efterforskning om dess existens , så  beslöt
    vi att åka dit.

Efter vissa besvär, lita alltid på din navigator,
fann vi platsen, men vi hade att gå ca 2 km,
innan vi
var framme, eftersom markägaren
av någon för honom viktig  anledning stängt
av vägen.

Kvarnen byggdes omkring 1849 och renoverades
1950, då den återinvigdes
av landshövdingen i
Halland Reimer Johansson.

Dessa kvarnar var vanliga under 18oo-talets slut
och 19oo-talets början.

Ofta betjänade kvarnen bara en gård.

Dessa kvarnar kallades skvaltkvarnar, då
kvarnhjulet var horisontellt.

Jag undrar om prefixet “Skvalt” var ett
ljudhärmande ord,  som beskrev hur det lät,
då vattnet i rännan  träffade skovlarna…?

På vägen till kvarnen passerade vi den intensiva
grönskan…
som nästan bedövade oss.

Det vi också märkte,  då vi kommit fram till vårt
mål, var den öronbedövande tystnaden, som
rådde
här fjärran från bullret i en stad.

Denna utflykten var värd allt besvär,  med tanke
på alla positiva intryck den skapade hos oss
.

Vad en skvaltkvarn är kan du läsa om HÄR !

Häng med på en expedition in i de djupa skogarna
öster om Halmstad.

Ha på ljudet för en intensivare upplevelse…

 

Kvarnen låg utomordentligt vackert vid en å.

Kvarnen utrustad med en eldstad för uppvärmning och matlagning.

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

NATURINTRYCK

 

 

 

 

 

 

En mållös promenad.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kommer lusten att ströva i naturen starkt
över mig och jag känner, att jag måste ge mig ut.

Jo, läget med covid-19 har på något sätt förpuppat
mig till ett halvmelankoliskt tillstånd.

Vi kan inte resa som vi vill och många publika
aktiviteter är inställda.

Vi känner oss lite instängda eller  ?

Alltnog och emedan, resan gick till havet.
Vatten och fri horisont har alltid känts för
mig som en lisa för sinnet och ett sätt att fylla
på mitt lager av psykisk energi. (Psykisk energi
innebär för mig nyfiken livslust)

Så iväg med kängor på fötterna och kamera över
axeln.

Jag beskriver min irrfärd lite annorlunda mot hur
jag brukar. Kommentarerna blir lite utförligare vid
varje bild, så det blir lättare att knyta associationer
och väcka betraktarens fantasi.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

Länsstyrelsen har avverkat kryptallen, som är klassad som
en invasiv växt och rekonstruerat i naturvårdsområdet.

Det innebär,  man tagit bort mycket av björk och tall. Samt att
man banat av all beväxning och blottat sanden igen till gagn
för bland annat fätlpiplärkan.

Denna vyn mot Hovs Hallar över Laholmsbukten tröttar aldrig ut mig.
Varje gång jag kommer hit möts jag av en annorlunda bild.
Lagan, havet och vinden ändrar naturen snabbare än du kan
föreställa dig.
Så alltid något nytt att upptäcka.

De som aldrig ger upp hoppet om storfångsten…Fiskarna som söker
sandskädda och rödspotta.
Att fiska är en utmärkt hobby,  som ger mycket
till utövaren. Fiskaren får spänning, natur,
väder och tillfälle och tid till
funderingar och kontemplation i väntan på hugget.
En riktig fritidsfiskare
ger aldrig upp ! Jag stod och studerade herrarna som fiskade
och de hade
inte ett napp.  Men de var glada i alla fall !

Nu mognar det. Dessa vildnyponen går att plocka
och ta tillvara, men det är inte den sorten jag vill ha.

Här är Lagaoset. Där Lagan möter Kattegatt,  finns  det ingen brytande sjö.
Lagans strömmande vatten eliminerar de inrullande vågorna.
Vidare så är djupet i Lagan en avgörande faktor. Den är ca 1.5 m djup hela
vägen, vilket betyder,  att de inkommande vågorna från havet inte bromsas
upp och bryter, som då de träffar botten…

…i stället bildas dessa små vågor, där ström och inkommande vågor möts.
Man skulle kunna benämna detta en sorts mini Hongkong-sjö.
Googla runt lite om du vill veta vad Hongkongsjö är.

Denna alen hade ett överflöd av rötter. Men vad hjälpte det ? Mot högvatten
och stark ström gäller det att träden  har
sina rötter fast förankrade i jorden.
Eftersom alen växer vid vattendrag,  har den utvecklat sitt rikhaltiga rotsystem
för att
kunna försvara sin plats. Men det hjälper inte alltid. Ofta kommer träd
flytande från uppströms Lagan och 
lägger sig i torrdocka just vid  eller just
norr om Lagaoset.

Träden som ligger vid strandkanten antar de mest fantasirika former och
utseenden.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne, då du betraktar dess former,
så kan du lätt
föreställa dig vilka fantasifigurer som helst. Denna ser ut som
en välbarkad
urtidsödla av någon slag som genom sitt luktsinne försöker
finna nåt ätbart.
Jag har tagit tusentals bilder på fiktiva djur, som
emanerar från strandade
alar.

Här en sällsynthet: Ett förträat nospiggsvin, som
har huvudet aningen malplacerat på kroppen…

Lagan och havet har med vindens hjälp skapat en lagun…

En del skulle självsäkert slå fast,  att här kan ni se ett resultat av den
stigande havsnivån. 
Men detta är en del av den vanliga och tillhörande
dynamiken vid en sandstrand
av denna typ. Om två dagar kan hela lagunen
vara borta och ny sand kan ha transporterats
upp till dynkanten.
Sanddynamiken är ett evigt Paternosterverk.

Här ser du hur Lagan har byggt upp sandreveln med hjälp av nordvästlig vind.

Där vågorna bryter mot strand….där avlagras sand från havet.
Ser du den relativt höga vallen ? Sanden kommer att torka för att
sedan transporteras av  vinden upp
mot dynerna. Slutligen tar vinden
med sig sanden över dynkanten
och sanden hamnar i turbulensen efter
toppen bakom dynkanten.
Så byggs dynerna upp. En process som pågår
ständigt.

Sveriges längsta kusthang. FLygbart för skärm 10 km och
är utmärkt för modellhangflyg. Västlig vind ska råda.

En kvinna med två lösgående hundar.

Man får inte ha lösgående hundar i naturreservatet. Jag tänkte,
jag skulle säga till henne,
men hundarna var under kontroll,
inbillade jag mig. Hennes två hundar, vilka var någon form av
vinthundar liknade två stora upp och nervända U:n eftersom
de var så krumryggade.
De sprang  från henne, kollade något
och sprang tillbaka
till ägarinnan.
Min tanke flög genast till vår fornnordiska
historia och
mytologi. Jag kom att tänka på Oden, krigsguden, med sina
två
korpar,  Hugin i sitt allvetande och Munin med ett minne
som en kvantdator,   vilka flög omkring 
för att kunna rapportera
händelserna till Oden.
Kvinnan vinkade också snällt och vänligt till mig,
då hon gick förbi, så jag tänkte, den här gången får det gå…

Just, vad som för mig är värdefullt och som på något sätt öppnar
på locket till min behållare med positiva tankar, den fria horisonten

Den Himlaspanande Strandknaspen med sin något absurda kropp.
Det ser ut som han säger “Oj, vad är det jag skådar i skyn”?

En, som det liknar, silverglittrande salin i Sydspanien vid Medelhavet.

Vattnet i dammen var varmt…jag fick lust att hoppa i…

På sydsidan av Lagaoset finns ett hang för nordvästlig vind.
Jag har aldrig flugit där, men det skulle vara spännande
att få lova att testa det. Frågan är bara, hur jag kommer dit utan
att behöva gå en halv mil ?

Ett björkbestånd, som då det inte mer är skyddat av tallar
kommer att få ge sig för vinden. Processen går fort.
Om 2-3 år är de döda.

Detta är nyponen jag kan rekommendera för plockning.
Är mycket goda. I år har dessa buskarna en rik blomning.
Passa på.

 

Nu får du vila dig till nästa tur !

Kategorier
Naturbilder

MAN MÖTER INTE BARA MÄNNISKOR…

 

 

 

 

 

…då man ägnar sig åt modellflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I regel har jag en kamera på mina modeller för
att kunna fotografera någon detalj på modellen,
då jag flyger, för att senare kunna kontrollera dess
funktion eller uppförande.

I bland kan man få med något annat av en händelse.

Alla termikflygare vet, vare sig man flyger fullskala
eller modeller, att rovfåglar, fiskmåsar och svalor
indikerar termik.

Alltså piggybackar vi modellflygare på fåglarna,
då de kurvar  i termiken.

Ormvråkar  och svalor är skicklig. Gladorna är inte
lika bra.

I lördags flög jag termik  och hade
monterat en Mobius på vingen, för att plåta.

Såg ett par ormvråkar och tjuvåkte in i deras blåsa…

En av ormvråkarna flög fram emot mig och talade
om, att här vill vi inte ha modellflygplan!

Nåväl, några hyfsade bilder blev det, som man väl
inte
ser så ofta…kameran var en Mobius,  vilken,
var monterad på
modellen och videofilmade.

Bilderna är alltså klippta ur en film från denna lilla
men naggande goda kamera.

Kolla mitt möte med en förtörnad ormvråk…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

STOLPEN I HAVET

 

 

 

 

 

Ett mysterium i Kattegatt…

 

 

Efter  en modellflygdag på Hovs Hallar satt
jag och kollade mina bilder.

På en av bilderna tagen från Platån riktning norr
ut  över Kattegatt såg jag en märklighet.

I havet tycktes det finnas en segelbåt med enormt
hög mast…

På en bild som jag tog lite senare, uppträder  samma
fenomen,  vilket borde utesluta kamerafel.

Jag har funderat,  vad den kan vara, men jag kommer
inte fram till något vettigt.

Som sista utväg väljer jag ett föremål bortom
horisonten som speglar sig som en “Fata Morgana”.
Fata morgan är italienska och betyder:
en fe som heter Morgana

Troligt ? Vem vet. Jag kan inte komma på någon
plausibel förklaring,  vad det skulle vara bortom
horisonten, som skulle dyka upp som Fata Morgana.

Men vi vet ju, att reflexioner i atmosfären kan spela
det mänskliga sinnena ett spratt.

Ok, vi får låta det vara ett mysterium.

Kanske någon avfyrade en raket spikrakt upp…

Ser du strecket ?

3 minuter senare tog jag denna bild.
Du ser segelbåten i horisonten…

 

Kategorier
Naturbilder

KITESURFING

 

 

 

 

 

Segla på en bräda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag kom ner till Lagaoset för min dagliga promenad
var där full fart. Kitesurfarna hade ett inofficiellt meeting
och över havet for ett 20-tal segel.

Kitesurfing innebär att man står på en surfbräda…heter
det så ? och låter sig dras framåt med hjälp av ett segel,
som ser ut som skärmflygarna vinge.

Det går fort och är en aktionsport. Teknikutvecklingen
med nya material har gjort allt möjligt.

Jag försökte fotografera,  så gott det lät sig göras.
Avstånden var långa,  vilket gjorde det knepigt.

Men det blev lite bilder och en halvdan videosnutt.

Du har en YouTube video längst ner som innehåller en
videosnutt och 80 bilder i ett bildspel.

 

Så stå stadigt och flyg upp ditt segel så drar vi !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild- och videospel

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÅR OMVÄXLANDE OMGIVNING

 

 

 

 

 

 

Kanske kan illustreras av dessa bilder…

 

 

 

 

 

Nu har vi haft mycket regn och blåst de sista dagarna
och ser vi på hur jetströmmen går just nu, kan vi
förvänta ostadigt väder närmsta tiden.

Det innebär växlande molninghet, regnskurar kanske
med åska och friska vindar ca 14-18 C.

Alltså en typisk svensk variant på begreppet sommar.

Men det spelar ingen roll för vad kan du göra åt det ?

Kan jag inte modellflyga, kan jag gå bräddfylld av förväntan
att få provflyga min nya Leprachaun. Det blir grejor det !

Kom ihåg att för 14 dagar sedan gick SMHI ut med varning
för varmt väder…kanske SMHI nu borde går ut med en
klass 3 varning för “Extremt tråkigt väder” ?

Lite bilder om ditt och datt. Mest från  Långhulten som
ligger ca 30 km öster Halmstad vid Väg 25.

Häng på, de är inte många.

 

 

Fingerborgsblomma,Digitalis purpurea  , som är  en utomordentlig
giftig blomma.
En blomma som orsakar hjärtbesvär som kan innebära
livsfara.
Det är en gammal medicinalväxt införd av munkar till Sverige
redan på 12-1300-talet. Dess verksamma ämne, digitalis, används
fortfarande inom vårdväsendet. Största försiktighet bör iakttagas
vid umgänget med denna ört !

Vid Långhulten betar Scottish Highland  Cattle. Denna tjur väger 600 kg ca.

Trots de skräckinjagande hornen är djuren mycket
sällskapliga, sociala, snälla och nyfikna.

Utsikt från Långhulten, som är ett naturskyddsområde 30 km från Halmstad.

Området är under restaurering, då man återställer det till hur det såg ut ca 1700.

Området har  bliviy mycket fint efter Länsstyrelsen i Hallands arbete.

Växtligheten på kullen kämpar mot vinden, men får i flesta fall ge sig.

Blicken…

Cb-moln bullar upp sig mot ett städ.

Det går ett hundratal tranor stationärt uppe vid gården Skenekull.
Kör väg 25, efter infart Långhulten sväng vänster mot Klerekull
vid det lilla vita kapellet och fortsätt 2 km.

Fingerborgsblommorna står bäst där de står.
Undvik kontakt.

Det skvätte lite vid vågbrytaren Halmstad Hamn.
Vet du att vågbrytare heter “Mole” på danska och
“Breakwater” på engelska ?

Nu har vi suttit snällt och väntat länge nog på Pizzabudet.
När kommer han med vår mat ?

Kategorier
Naturbilder

VÄDERLÄGET…

 

 

 

 

 

 

…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till
bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar
i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret
snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta
linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna
vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och
fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste
ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare
tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade
på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan
de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs
kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin
population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig
har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut,
eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den
rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga,
beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna
vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något
gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att
Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en
inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

BOFINKEN BOSSE…

 

 

 

 

 

 

…håller koll på huset.

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

FÖRSTA BILDERNA…

 

 

 

 

 

…med mitt nya zoom-objektiv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndagsmorse var jag ute med min kamera för
att kunna få lite naturbilder.

Jag är ju nyfiken på hur objektivet fungerar…

SÅ jag åkte ner till hamnen Halmstad, parkerade
och knallade runt.

Bilderna jag tog är tagna på lååångt håll, 1/4000-dels
sekund och i all hast.

Här kommer några ögonblick på fåglarna och
ni känner säkert igen arterna.

Skäggmesen är för en favorit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skäggmesen…har slokmustasch.