Det var dags för ett nytt nummer av SMOS tidning Oldtimer
att komma, vilket är en högtidsstund .
Med läsvärda artiklar och bra bilder.
Vill du komma i åtnjutande av tidningen?
Bliv medlem i SMOS och det kan du bli genom att klicka här !
Tarp MFC anordnar varje år sin Flugtag, som är en avslappnad tillställning
anordnad som ett meeting och som avslutas med en flygdag dit
allmänheten har tillträde.
Det kommer mycket folk, både som deltagare i meetinget och som åskådare
på flygdagen. Åskådarantalet brukar vara flera tusen.
Varför jag åker dit är helt enkelt, för det är en trevlig upplevelse. Jag har varit där
varje år sen 2005 och numera lärt känna många i klubben, där man blir
mycket vänligt emottagen.
2016 har man sin flygdag den 14 augusti. Det är en söndag.
Men redan på torsdagen brukar campingen vara fullsatt. Campingen är
gratis med full service, toaletter, ström och vatten.
Vill veta mera om klubben kolla deras hemsida här.
Här är lite bilder.
Naturligtvis mycket turbinmodeller, som dock inte väcker så
mycket uppmärksamhet, som det gjorde för 10 år sedan.
En träningsmodell för jetflygare som är vacker.
En pilot hade en förstorad version av denna, som försedd med en turbin som drog 22 kg…
Om den rörde på sig….
En Cessna skala 1:3 ! Jo den var stor !
Denna modellen hade problem vid varje landning. Piloten f l ö g ner den i marken,
han landade inte den, vilket resulterade i ett hysteriskt galopperande på marken.
Landning nummer 3 under sättningen…
Här har den stora Cessnan just satt sig, vilket man kan se genom att stället är komprimerat.
Här kommer en danskbyggd Spitfire på finalen.
Strax före touchdown
En mycket vacker skalamodell av en Reiher från 30-talet. Scratchbyggd i trä, siden och ply.
Ja, ni ser själva hur kroppen är uppbyggd…
Reihern under bogsering
Som jag brukar säga, det mest osannolika planet i Tarp.
En Fieseler Storch ägd av Hans Hermann Lund, på
bilden stående framför vingen. Storken var från början
ett fint skalabygge, men en brand i hans garage förstörde
kroppen. Vingen, som klarade sig, monterades på en tillfällig
kropp, som såg ut som en förväxt barnvagn från 40-talet.
Nu håller han på att bygga färdigt ovanstående kropp till
den glans, den bör ha.
Fast det mest osannolika är hans vagn, på vilken han
transporterar sin Stork…efter sin cykel.
Vad sägs ?
Allt i Tarp är inte blankt och polerat…
men mycket använt !
En F-86 Sabre i form av en EDF-modell
som flög väldigt bra med ett härligt ljud.
Storken i luften…
Det finns hela tiden tillgång till bogserkärror under meetinget.
Inte en bogserkärra utan det finns flera, så det är bara att koppla i och försöka hänga med.
En av Tarps skickliga pulsjetpiloter.
Man kan se han är fokuserad. Jag har aldrig sett, att
de som flyger pulsjetkärrorna nånsin gjort ett misstag,
då de flugit och förevisat sina mycket snabba maskiner.
Ibland har man skäl att fråga sig….hur kan det flyga ?
Men det flyger bra, med en skicklig pilot bakom spakarna.
På meetinget fanns det stora GeeBee och mindre.
Alla flög bra.
Den skickligaste jetpiloten jag sett, flygande sin sovjetiska konstruktion.
Inga konstigheter…bara starta motorn och kasta iväg.
Denna duktige piloten har jag skrivit om på bloggen
tidigare. Han har den enklaste meklådan på meetinget.
En liten plastlåda 30 x 30 cm. Mer behövs inte
för att flyga jet.
En dansktillverkad Blue Phoenix.
Den bästa nybörjarmodellen. Blue Phoenix med el.
Inget slår dess egenskaper.
Nosen på en Mitsubishi Zero med sin Nakajima radialmotor.
En stor modell som var suveränt byggd och som följdriktigt flög bra.
En hi-speed passering av Zeron.
Motorn på tomgång efter landning och med full klaff.
En Focke Wulf Stieglitz utrustad med en växelströmsgenerator för 110 A som byggts om till motor.
Detta är skala 1:3 !
Ni skulle sett LiPo-packen ombord….
En P-51 Mustang enligt konceptet färdigbyggt i foam från Kina
med infällbara ställ och allt för 1500 spänn.
En Tiger Moth.
De Havilland DH-82A Tiger Moth
Dags för ordföranden i MFC Jörg Keil att släppa iväg Salamandern.
Storken är ett STOL-plan. Fäller både klaffar och skevroder
för att öka lyftkraften. Dessutom försedd med framkantsklaffar,
vilket tillsammans gör, den kan flyga extremt sakta.
Modellerna är stora i dag. Flyger fint gör de oxå.
Denna transportkärra har varit med flera år och flyger lika vårdat varje gång
Två .90 fyrtakt (tror jag).
”Rotate” !
Fullskala eller en modell ?
Rök på segelkärran
Rökaggregat från denna tillverkaren.
Alla ovanstående bilder är tagna torsdag-lördag.
Vill ni se fler bilder skriv ”Tarp” i sökrutan på min blogg.
”Erikshjälpen” är en, låt oss kalla det, loppmarknad, där man säljer skänkta
varor, vilkas nettoförsäljningsvärde tillfaller människor i nöd.
Jag kollade med organisationen hur mycket av varje skänkt 100-lapp som går
till behövande….46 kronor.
54 kronor försvinner i administration och löner. Jag ger informationen,
för jag tycker den är väsentligt.
Det som skiljer denna loppmarknad från andra i Halmstad och på andra platser,
är att denna försäljning är välordnad. Till skillnad från de andra marknaderna
i staden så innehåller ”Erikshjälpen” 90 % bra grejor och 10 % skräp.
De andra har det motsatta förhållande. Vidare är alla varor prismärkta.
Så här är mycket välordnat tack vare hängivna, oavlönade och intresserade medhjälpare.
Erikshjälpen påstår jag har slagit undan benen för de etablerade loppmarknaderna,
som drivs av privatekonomiska skäl. Hit åker jag minst en gång i veckan. Varför ?
Kalla mig ”Bokmissbrukare”…för jag läser så mycket jag hinner.
Vad som intresserar mig är böckerna. Jag köper främst klassisk svensk och utländsk
skönlitteratur, historiska böcker och biografier.
Priserna för böckerna är låga. 10-20 kronor för en bok som 6 månader tidigare kostat
270 kr i bokhandeln, kan man inte ha synpunkter på. Böckerna är till övervägande
delen i mycket gott skick. Ingen ”Bra Böcker” kvalitet tryckt på östtyskt uselt papper.
En annan fördel med deras böcker är, att omsättningshastigheten är hög och att man
håller hyllorna aktuella.
Vi är ett gäng, som är fokuserade i vår jakt på litteratur och vi har lärt oss, vad vi har
för speciella intressen och tipsar varandra. Vi vet en är intresserad av svampar, en är
intresserad av sjöfart och så vidare.
En del pärlor har jag funnit där. Till exempel August Strindbergs samlade verk i
halvfranska skinnband för 150 kr…
De senaste tre åren har jag roffat åt mig 1500 exemplar av böckerna satta till salu här.
Jag vill bara visa, vad jag köpte vid mitt sista besök i lördags. Det ger en bild av
mitt läsintresse och hur böckerna ser ut
Som du förstår, ser jag aldrig på tv. Jag har inte tid. Att tillbringa en stor del av dygnet
liggande i dvala framför en tv är ett meningslöst sätt att få tiden att gå.
Min tid är för dyrbar för ett sövande tv-tittande.
Jag tycker det är bra, att jag genom mina inköp här, kan dels skaffa mig bra litteratur
och dels hjälpa människor, som är i behov av stöttning. Ett av veckans bästa ögonblick
är, när man packar upp och kollar veckans skörd av litteratur. Det är lite som julafton en
gång i veckan. Spännande och belönande.
Hur mycket kostar det mig på ett år ? Jag handlar för ca 6000 kronor om året hos
Erikshjälpen.
Säg jag köper 400 böcker om året, som betingar ett nypris på 150 kr/st.
Då får jag böcker som från början betingat ett pris på 60.000 mellan tummen och
pekfingret. Är inte det en god affär, så vet inte jag, hur en god affär ska definieras !
Här är lördagens resultat och min skörd från bokfälten:
En intressant kung. Vackra kläder hade han i alla fall och posör var han.
Men har ni sett, vilket relativt litet huvud han har på målningen ?
Hur var hygienen…
Jo Ludvig den XIV var besatt av renlighet läste jag i boken.
Han bytte skjortor tre gånger om dagen tvättade sig med rosevatten
på morgonen.
Troligtvis luktade han inte alltför illa…ovanstående var ny info för mig
tvärt emot, av vad jag tidigare läst. Sanningen…kanske mitt emellan.
Vår egen upplysta monark, Gustav III, luktade så illa från kroppen och
framför allt hans ruttna tandgarnityr, att det var svårt att stå i lä av honom.
De som var tvungna att umgås med honom hade med sig näsdukar, som var
indränkta med parfym, vilka de höll för näsan, så att odören från monarken
inte skulle göra samvaron omöjlig.
Jag kan verkligen rekommendera Ernst Brünners bok om mordkomplotten
mot den svenska regenten och om kungamördaren Ankarström. Den ger en
god bild av den mördade enväldiga kungen Gustav III och hans liv.
Men intressant att läsa om denna kungliga sol. Detta är en bok, som troligtvis
hamnar i min lilla hylla på toaletten under avdelningen lättläst.
Förresten, kunde inte vår egen knug och Fräulein Silvia haft på sig ovanstående
klädsel vid sina officiella statsbesök i utlandet .
Jag lovar det hade gjort succé och skapat uppmärksamhet !
Tänk efter när kung Sol drog runt i Frankrike med sitt följe …Säkert ett
imponerande tåg av hästar och resvagnar på de dåliga vägarna.
De vagnar man reste i, var hos den härskande klassen inga små fordon, utan det
var stora pjäser dragna av 6-12 hästar.
De som sitter i, bryr jag mig inte om, men jag skulle villat se, hur hela
entouraget tedde sig som en lång ringlande rad på vägarna.
Ordet ”Entourage” som ju betyder ”Följe” har ju blivit ett modeord bland
kändisarna och artisterna av idag …det är självklart därför, jag brukar
det här..ett annat ord jag tycker instinktivt illa om är ”Redundant”…
Alexander den Store. Jo han var en stor man, även innan
Facebook fanns. Tycker om hans uttalande då han löste
problemet med den Gordiska Knuten med sitt svärd
genom att hugga isär den och myntade talesättet:
”Sättet gör ingenting åt saken” !
Det kallas även ”Alexanderhugg” då man radikalt tar till
en oväntad drastisk lösning.
Bo Eriksson en saklig och duktig historisk berättare.
Kanske lite akademisk i sin framställning. Å andra
sidan är han ju en akademiker med djup och
bred kunskap .
Sverige har gott om duktiga historiska skribenter,
som inte fabulerar och trampar runt i okunnighetens
mörka och dimmiga irrgångar, som exempelvis Hermann
Lindqvist gör .
Målningen är en produkt av nationalromantiken på 1800-talet.
Det var vid denna som Götiska Förbundet var mest aktivt
i sina försök att förhärliga Sveriges eventuella storhet.
Att det såg ut som på infogad bild under slaget, tror jag inte på.
Så här ser bilden ut i original…utförd 1855 av Carl Wahlbom i sann nationalromantisk anda.
En bok som beskriver fasorna under mördaren och
koncentrationslägerläkaren Josef Mengele, som med
sitt perversa intresse för tvillingar var en Malach ha-Mavet
bland människor.
Synd inte Mossad fick tag i Mengele i Sydamerika, på
samma sätt som Mossad fick Eichmann inför rätta och
lät honom sona sin förbrytelse mot det judiska folket i ena
änden av ett hamprep.
Läs denna bok ! Den är episkt bra !
Har sålt i en miljon exemplar.
En bok som beskriver en sjöfartsstad i
Danmark från Kriget mot
Tyskland på mitten av 1800-talet och framåt.
Jag fick lite vibbar av Wilhelm Moberg då jag läste den.
Boken är svår att lägga ifrån sig.
Ännu en bok som beskriver skrönor, märkligheter i samhället
och absurditeter. Hmm…jag märkte, sen jag läst en bit, att denna
boken kräver lite koncentration av läsaren.
Boken är som en akademisk avhandling. Välskriven…ja, som en avhandling
men saknar förmåga att locka läsaren att fortsätta.
Min åsikt efter att mödosamt ha plöjt boken.
En intrigernas värld av universitetsspioner från engelskt 30-tal och framåt,
som beskriver vad som står angivet på omslaget. Ger en förklaring, i alla fall
delvis, dels hur det kunde ske och dels den engelska underrättelsetjänstens
kapitala misslyckande att snärja landsförrädarna.
Alf Henriksson, han gör mig aldrig besviken. En berättandets mästare,
som behärskar sitt ämne och skriver mycket humoristisk med knorriga
utvikningar, så läsaren aldrig vet, var han hamnar. Lite i samma stil
som Arto Paasilinna använder i sina böcker. Jag har inte läst en enda
dålig bok av Alf Henriksson, som väl var mest känd som kåsör i en
större svensk dagstidning och som uppskattad medarbetare i det av
statsradion, av outgrundlig anledning, nedlagda folkbildnings-
programmet ”Svar i dag”. Som kunde höras under många år på
eftermiddagen på P1 SR.
På frågan från missnöjda lyssnare till SR programdirektör, varför
programmet lades ner var svaret: Vi behöver förnya oss….
Varför ändra något, som har mycket lyssnare och samtidigt är ett
program, som sprider bildning ? Har ni hört dagens eftermiddagar
i Program 1 ? Ett kulturprogram lett av en skånsk förvirrad manlig
journalist och en kvinna, som är som ett derivat av en parodi på
en figur ur Yrrol. Jag trodde första gången jag hörde henne, att
detta måste vara en parodi, men det var dagens verklighet i Sveriges
Radio. Lyssna gärna på programmet. Jag är i alla fall glad, jag slapp
höra något, om vad som kallas Melodifestivalen, vilket är en orgie i
avslöjande talanglöshet. Håller du inte med ? Ok, vissla då för dig
själv en av vinnarlåtarna för de sista 5 årens svenska melodifestival
…….kommer du inte ihåg…Nähä…och vad kan det bero på ?
Alf Henriksson var en utomordentligt bildad person, som hade förmågan
att delge andra sin kunskap på ett intressant och humoristiskt sätt.
Alf Henriksson fick ett lyckat samarbete med tecknaren Björn Berg,
vars stil passar Alfs berättarkonst så bra.
Ja, gåtan om vem Jack The Ripper var, har sagts vara löst
många gånger, men vi får se, om det löses slutligt någon gång.
Det är intressant att läsa om, vad som skedde på 1800-talets
dimmiga och stenkolsrökiga mörka londongator i EastEnd,
där cabbies skramlade fram på blöta gatstenar med sina tvåhjuliga
hästdragna vagnar. Boken skriven av en svensk författare.
Det kan tyckas lite märkligt att en person utan relation till
London 1880 skriver en bok om skeendet där.
Boken var ”träig” och tillförde inget nytt. Skåpmat.
Min bokskörd ovan varar ca 14 dagar, sen får jag bunkra igen !
Du kanske frågar dig, varför min bror Lars och jag vidtog en märklig resa till ovanstående platser ?
Jo, förklaringen är, att de är alla tre välkända fågellokaler, som ligger inom
bekvämt bilavstånd.
Min broder, som är duktig bland annat på fåglar, hade bjudit med mig
på en tripp. Vädret klart och soligt med vind från sydväst 4-7 m/sek, vilket
gjorde, att man fick hänga på sig lämpliga kläder för en dag i naturen.
Utrustning vi hade med, var en bra tubkikare dagen till ära med nytt rejält stativ,
vilket underlättar hanteringen betydligt, då allt blir stadigare. Vidare en vanlig kikare
och jag hade med mina kameror. Naturligtvis också 20 slädhundar och 90 bärare…
nä, nu överdriver jag nog.
Första anhalt under vår vildmarksexpedition blev reningsverket Halmstad nere
på Söder, där dammarna med processvatten? har blivit en bra miljö för simfåglar.
Där är i regel alltid isfritt på grund av vattnets temperatur. Jag tror också,
fåglarna har lätt att finna näring i dammarna.
Det fanns gott om fågel på platsen. Vi var ute efter krickor, som är Sveriges
minsta andfågel. Krickor fanns, minst 10 styck, vidare sothönor, storskrak,
de käcka viggarna, gräsänder och annat. Krickorna låter så här !
Jag fick lite bilder på just krickorna och lite annat. I Nissan fick vi syn på
ett par med storskrakar, som jag lyckades plåta.
Färden ställdes sen i riktning Nordpolen…. längs E6 till Getterön vid Varberg.
Naturligtvis har jag varit vid Getterön förr. Men det var 55 år sen jag var där i
fågelskådarsyfte. Vi som var med och bildade Fältbiologerna i Halmstad 1957
hade ofta exkursioner dit, där resan företogs med tåg och sen en promenad
under fågelskådning ut till Getterön.
Jag flög dit ett par gånger från Skövde på sent 60- och tidigt 70-tal som var
ett populärt ett utflyktsmål för oss i flygklubben för att kunna bada i saltvatten.
Flygfältet ligger just i anslutning till fågelskyddsområdet. Vid kanten av
området finns en fin observationsplats, som är vettigt byggd….till skillnad mot
den vi har vid Trönninge Ängar , som är byggd med mindre sans, vilket gör,
att det är svårt att bland annat fotografera med stöd.
Vi monterade vår utrustning och började spana. Lars såg nästan omedelbart
en ung havsörn på långt avstånd, som sakta drog sig mot oss. Jag försökte
fotografera på långt avstånd, 600 meter med mitt zoom-objektiv, men som
ni ser, var avståndet för lång för min utrustning.
Havsörnen satte sig på en minkfälla? och åt på ett byte och flög sedan åter
från oss för att så småningom parkera sig på en sten i vattnet ca 500 m från
vårt uppehållsställe. Så återigen var det svårt att fotografera, men fotograferade gjorde
jag, för en suddig bild är bättre än ingen bild alls !
Med hjälp av sin potenta tubkikare fick Lars syn på en skärfläcka, vilket man
får säga är tidigt. Lärkorna flög och spelade lite halvkvädet försynt. Det var inte
den energiska drillen man är van att höra under riktig vår, men vem hade inte
drillat med viss försiktigt och sparat halsen i det kyliga vädret ?
Tofsviporna tumlade runt i sina slumpmässiga banor, som det tycktes och
illustrerade det med sitt kraftiga skrikande läte. Lätet en tofsvipa ger ifrån sig
kan ju nästan i sin påstridighet nästan jämföras med en fiskmås med ungar.
Detta var, de enda tofsvipor vi såg på hela dagen.
En rad med gråhägrar hade radat upp sig som varande äldre ståplatsåskådare
på en division 4 fotbollsmatch och följde intresserade skeendet. Det finns
verkligen gott om häger nu, om man jämför med för 20 år sen.
För övrigt såg vi de fåglar, som man förväntar sig vid en sådan lokal som Getterön.
Vi träffade en ornitolog från trakten, som berättade, att man en dag observerat
sammanlagt ett 40-tal havs-och kungsörnar ! Populationen verkar öka exponentiellt nu.
Kanske på grund av mindre giftanvändning och kontinuerlig stödutfordring.
Sen tror jag, att de gamla fördomarna om rovfåglarna håller på att försvinna.
Nu gäller det bara, att förmå Malta förbjuda jakt på de migrerande rovfåglarna,
som slaktas vid bergsluttningar av människor, som kallar sig jägare, men som i
verkligheten är små människor med mindervärdighetskomplex och bristande
självförtroende.
Vi fick ett intressant samtal med en utbildad entomolog, (entomologi = läran om insekterna)
som bodde vid Tåkern, om fåglarna där och deras populationer.
Jag försökte improvisera digiscoping med min gamla (2004) Canon Powershot
och Lars tubkikare. Men provisorier blir aldrig bra, som ni kommer att se.
Man kan inte hålla kameran still, då man ska se till, att man har fokus på både
kikare och kamera, samtidigt som man försöker hålla kameraobjektivet centrerat
i förhållande till okularet på kikaren. Alltså tre parametrar ska vara överens.
Jo jag vet det behövs en hållare, vilket jag har hemma…
Denna metoden använde jag på avståndet 500 meter och det blev, som det blev.
Efter en god stund på Getterön vände vi expedititonen söderut mot Morups Tånge.
Ska du ta dig från Varberg till Morups Tånge, kör du den vägen, som går
närmast kusten. Morups Tånge är en fyrplats, som jag kan rekommendera
ett besök vid. Fin parkering och typiskt halländsk kustnatur. Samt inte
minst så har du en fri horisont ! Ingen granskog.
Först spanade vi efter korsnäbb, vilket kanske var en from förhoppning
och vi såg ingen, men kanske hörde en eller två…men inget vi kan bekräfta.
Sen flyttade vi oss till norra sidan av skogen vid fyren och fick syn på en
pilgrimsfalk, som satt på en sten i kanten av en revel. Det är en art, som
har tagit sig igen, efter att man slutat använda betat utsäde och vidtagit
åtgärder för att underlätta häckningen på olika sätt. Till exempel bevakning
av bon för att skydda äggen mot äggtjuvsmarodörer från Sverige och kontinenten.
Pilgrimsfalken är en vacker och av naturen väl anpassad fågel. En fåglarnas
bodybuildare. Kraft och smidighet utmärker en pilgrimsfalk. Falken vi såg,
vilken jag försökte fotografera via digiscoping satt på 450 m avstånd.
Så småningom lyfte den och flög längre bort med kraftiga vingslag, tills den
slutligen satte sig på en staketstolpe ofotograferbart långt bort.
En storspov gick och energiskt sökte mat med sin specialdesignade näbb i
strandkanten. En stor fågel vars läte i skyn under flykt för mig säger,
att våren är här. Lång näbb och en ljus undergump.
Visste du att storspoven är en för sin art ovanligt duktig termikflygare ?
För övrigt inget anmärkningsvärt i fågelväg från Morups Tånge, där man också
har goda chanser att observera havs- och kungsörn, men oavsett om du lyckas
få se rara fåglar eller inte, är ett besök på platsen alltid värt resan, för där är
vackert och du får en fin upplevelse även utan fåglar.
Sen återstod inget annat än reträtten hem från denna lilla expedition.
Fredagen bjöd inte på någon modellflygning, men vi fick ända syssla med
något nära relaterat modellflyget i solskenet.
Här kommer lite bilder, som ska illustrera vår resa. Tagna under förhållanden
som vida översteg mina kamerors tekniska kapacitet, men det får gå i alla fall.
Jag tänker inte investera i ett objektiv för 100000 spänn !
Jag har så småningom förstått efter att ha mött andra fågelintresserade,
att fågelskådar- och fågelfotointresset är drabbat av prylelefantiasis.
Varför är det så viktigt att ha en tubkikare från Carl Zeiss i Jena för 65000 kr ?
Blir man inte tagen på allvar annars ?
Personligen har jag inga problem, då jag varken har kunskaper eller teknisk
utrustning för någon avancerad fågelskådning eller foto, men livet leker ändå
för mig, då jag kommer ut och får uppleva natur, även om jag inte har
Zeissprodukter eller 25 par Fjällrävenbyxor med tillhörande jackor…
Alla vill eller kan inte köpa ett Zeiss-objektiv till kikaren eller kameran för
100000 kr !
Jag tycker, det hänger på hur man utnyttjar, det man har, även om man
har köpt en produkt till ett lågt pris. Det som fattas i teknik får jag försöka
kompensera med hjälp av min fantasi och eventuella uppfinningsrikedom.
Ibland lyckas jag, men jag misslyckas ofta. Men just den gången man lyckas,
är det värt priset man betalar i form av ändlösa misslyckanden.
Ok, nu fick jag sagt detta också, som väl retar en del och det tycker jag är
härligt ! För då är man inte opåverkad av min text eller bilder.
Här vid Reningsverkets bassänger börjar min bror
Lars och jag vår upptäcktsresa i den halländska vildmarken..
En krickhane...heter det så…eller krickahane, fast det sista låter lite femininum för mig…
Kanske man skulle säga om hanen en kricke och om honan en kricka…komplicerat…tja,
men genusen stämmer nu med böjningen. Kan man använda det verklighetsfrämmande ordet
”hen”, som betyder vad då ? Ett ord som är godkänt av SA, inte av ett reellt behov, utan av
tvånget att vara konformistiskt politiskt korrekt. Ja, då tycker jag, man säga ”Kricke” och ”Kricka”.
..denna och nästa bild visar de vackra färgerna…
…han har, vilket är viktigt just nu, då han ska…
…fixa en fru för att säkra artens fortbestånd. 
En krickdam
Honan är oansenligare av förståeliga skäl…Hon ska
kunna ligga och smälta in med omgivningen då hon ruvar.
Kricka, hane.
Sothöna
Storskrak hona
Storskrak hane
Skygga fåglar och mycket varska
Storskrakhane
Honan av storskraken slänger ett ängsligt ögonkast…
Storskrakhane i Nissan.
Du ser att det är en dykand, genom att stjärtfjädrarna ligger i stort
sett i vattenytan. En simand har en stjärt, som pekar uppåt från vattnet.
Ungefär som Kalle Ankas…
En fågel jag rent instinktivt tycker om, är vigg.
Jag tycker, det är lite punkare över honom…
Många i min ålder är påverkade av filmen ”Viggen Viggo”,
som producerades av Bertil Danielsson på hans skärgårdsö
troligtvis sent 50- eller tidigt 60-tal och visad ett otal gånger
i den svenska statstelevisonen.
Här är filmen om ”Viggen Viggo”
En mycket sevärd film. Ta dig tid, att se en naturfilm i svartvitt,
filmad av en yrkesman och färdigställd innan begreppet Photoshop
fanns. Det är därför filmen är så bra och trovärdig, därför den
berättar en bra historia, som betraktaren kan bli en del av.
Det är det, som skiljer en skicklig yrkesman från dilettanten.
Jag gillar punktofsen de har…
Här är tre…
…och nu är de två, därför en…
visade, att han är en dykand
Vad som attraherar mitt öga, är den fina frisyren och det markerade ögat.
Viggen landar….med i stort samma anfallsvinkel
som Flygvapnets 37 Viggen…Se nedan !
En 37 Viggen vid en av de sista flygningarna på F 10 Ängelholm…
Jag tycker sothönsens antal ökar för varje år.
Sothönsen har ett mycket typiskt läte.Kolla här.
Viggarna vaggar veligt vidare vilande på vågorna….
Hägrarna håller noggrann kontroll på omgivningen…
De står som någon sorts sekreterare eller protokollförare
och ser till, att alla följer rådande lagar och förordningar .
…medan en havsörn kommer flygande 5-600 m bort…
…ser ut som en gammal uthusdörr i luften. Mycket vinge…
…som driver fram fågeln med avmätta rörelser…
Sveriges största fågel…
Tänk om denna kom glidande över fågeltornet på Getterön…
…en imponerande varelse…
…som är frekvent förekommande vid Getterön…
Här har havsörnen satt sig på en sten i vattnet…
…medan hägrarna kanske står, som vore de ståplatsåskådare
på en svensk div 3 match…lite loja, lite uttråkade…i vårkylan.
…endast avbrutna i sitt filosoferande av en startande MFI-9.
Ett käckt plan som jag flugit en del. En svensk konstruktion byggd av
MFI, Malmö Flyg Industri i Malmö. Flygplanstypen blev allmänt
mest känd då von Rosen använde typen för att hjälpa folket i
i utbrytarstaten Biafra , då de riskerade utplåning av regerings-
trupperna. Byggdes om och försågs med raketställ.
Läs här om ni är intresserade.
Ett lättfluget litet plan. 100 -125 bhp motor.
1 pilot + 1 passagerare side by side.
Beväpning 2 fasta raketställ under vingarna
för ballistiska attackraketer för markmål.
De allt mer förekommande grågässen.
Alltid tacksamma att fotografera.
Svårt att misslyckas med grågässfotografering.
Men jag kan !
På väg mellan Getterön och Morups Tånge en flock med dovhjortsgetter.
Märkligt ingen bock var synlig, då hela haremet är samlat…
Dovhjort är ganska allmänt förekommande nu i södra
Halland. De flesta rymlingar från hägn, men har inga
problem att överleva och reproducera sig i frihet.
Moderna tider…
Lanterninen på fyren Morup.
Lars på väg med kikaren vid fyren Morup.
En häger digiscopad under primitiva förhållanden
Avståndet ca 300 m.
Ännu en bild i mina försök att få till något som blir ok…
Ser ni något suddigt som är större än de andra fåglarna ?
Det är havsörnen som relaxar.
Fotoavstånd 500 meter. Min Canonkamera handhållen ovanför okularet
till tubkikaren med, som ni ser, dåligt resultat.
En digiscopad bild till på samma motiv.
Nästa gång, då så blir det bättre.
Havsörn som står stadigt.
Fyren Morup.
Lars på span efter pilgrimsfalken
Kan ni se pilgrimsfalken jag digiscopade på ett primitivt sätt ?
Avstånd ca 400 meter.
Bilden är bedrövligt dålig, men ingen kan missta sig på pilgrimsfalken.
En utmärkt plats att stå på vid fågelskådning.
Här kan man…ana… en pilgrimsfalk.
Lars packar ihop för hemfärd.
Jag är ofta vid hamnen och brukar parkera vid Handikappbadet.
I anslutning till detta finns två parkeringsutrymmen, där vid den östra
parkeringen ”Migranterna” som tigger har sin nattliga bas.
”Migranterna” är från Rumänien och Bulgarien.
Tekniska Kontoret har många gånger sanerat efter gästerna, eftersom de
slänger sitt skräp där de står.
Häromdagen gick jag förbi och fann detta, som jag dokumenterade.
Det mest bedrövliga var uppskurna säckar som innehållit insamlade kläder,
som jag kan tänka mig kommer från containers, som står uppställda vid
återvinningsstationerna.
Bedrövligt att se hur säckarna var uppskurna och att innehållet,
som inte dög till gästerna låg spritt på marken.
Sådan är verkligheten i vår gemensamma miljö i dag.
Kom inte inte med något prat, att detta jag skriver, är i era ögon
någon sorts av er själva definierad ”rasism”.
För då visar ni bara er ignorans och brist på läsförståelse.
Frågan är, vad man ska gör åt det ?
Jag skrev till ett kommunråd i Halmstad angående nedskräpningen,
men han hade inte en aning vad som borde göras…
Vad ska man göra ?
Först tänkte jag som de flesta, behåll skygglapparna på, jag bryr mig inte,
för ingen är intresserad av mina åsikter och de kan ändå inte påverka
de som utfärdar förordningar, lokala bestämmelser eller stiftar lagar.
Men denna gången kände jag mig i någon mån tvungen, att ge min
synpunkt, på det jag såg.
Till er som skänker pengar, till de som sitter utanför Ica eller Konsum,
tänk efter först.
Att se människor att sitta och tigga i vår gemensamma miljö är
förnedrande för de som tigger, det är förnedrande för det svenska samhället
och det känns förnedrande för oss, som går förbi.
Som givare skulle jag emellertid bara känna en djup besvikelse,
då jag ser det sätt, som ”Migranterna” återgäldar godhjärtade
människor offervilja och vem kommer att tro på deras textade
budskap på en pappskiva, som syns på översta bilden ?
Varför ska vi acceptera att vår offentliga miljö saboteras ?
Jag kan tänka mig, godhjärtade människor som kanske skulle ändra sitt
agerande, om de såg detta.
Kläder som inte behagar, de blir kastade på platsen. Tänk på, att skänkta
kläder ofta är rentvättade och lagade, innan de hamnar i insamlingscontainerna.
Tror ni, de som lagt tid och energi på att tvätta och laga, hade räknat med att
deras skänkta kläder skulle sluta, som bilden visar ?
I detta vackra…vårvädret for jag ner och spanade på fåglar vid Trönninge Ängar.
Solen sken och om inte sånglärkan sjöng, så flög den i alla fall runt,
vilket jag tar som ännu ett tecken på en annalkande vår.
En märklighet jag lade märke till, var en trailerdragare, som närmade sig
fågeltornet längs den smala och dåligt underbyggda vägen över åkrarna.
Jag tyckte det var konstigt, en trailerdragare befann sig på dessa vägar,
som definitivt inte tål någon större belastning.
Lastbilen stod jämte fågeltornet, eller det som är kvar av fågeltornet,
efter att tornet blåst sönder under en storm.
Jag passerade lastbilen under min hemfärd klockan 1000 och kunde konstatera,
att ekipaget satt fast och väl förankrat i den halländska leran.
Föraren, som heter Bachir och ursprungligen var palestinier, men hade bott i Syrien,
hade arbetat för företaget som chaufför i 5 år.
Nu hade Bachir gett sig ut på en liten väg, som inte leder någonstans mer än till
en oundviklig fastkörning.
Så jag tänkte, jag får ställa upp och se, om jag kan hjälpa till på något sätt
att få loss bilen.
Det visade sig, att Bachir var på väg till till Brings utlandsterminal
som ligger i närheten av Halmstad Återvinningsstation vid Villmanstrand.
Han körde med hjälp av GPS, då han aldrig varit där förut.
Men i detta fallet ska man inte lita på GPS:en. Troligtvis hade han haft
den inställd på alternativet ”Kortaste vägen”, vilket är farligt, då man kan
hamna på en skogsstig, om det vill sig illa.
Man ska konfigurera sin GPS enligt alternativet ”Snabbaste Vägen”,
då hamnar man inte på kostigar.
Den strandsatte föraren, hade inga verktyg med sig, utan jag åkte hem och
bytade om till arbetskläder och stövlar och tog med en spade.
Dragbilen satt inte speciellt hårt fast, så vi sa, att det ordnar vi med en spade
och lite svett…
Trodde vi ja…Vi använde all vår uppfinningsrikedom, blod, svett och tårar
men inget lyckades. Tursamt nog var 40-fots containern på trailern olastad,
varför ekipaget var relativt lätt.
Eftersom jag kört olika entreprenadmaskiner under hela mitt liv,
hade jag lärt mig några knep, om man körde fast. Ett knep som brukar
fungera, är att man lägger en kraftig trädstam eller liknande vid drivhjulen,
förankrar den i fälghålen med spännband. När man då kör, kommer
stammen att pressas ner i marken, ta tag och lyfta drivhjulet upp, så man
kan palla under och flytta stocken till startläget igen. Detta upprepas, tills man
tuggat sig loss.
Detta fungerade inte, då vi saknade något stockliknande.
Efter att ha slitit från 1000 till 1400 beslöt vi oss, för att göra något radikalt.
Bachir och jag tog min bil och åkte till ett åkeri, där jag pratade med
transportledaren och han ordnade en Volvo L 60 lastmaskin, som åkte med oss.
Efter koppling av en kätting till trailern åkte hela ekipaget upp
på fast mark från sitt nersjunkna läge lätt som en plätt.
Ju längre hans bil stod på platsen, ju mer hade den sjunkit. Men
som sagt en L 60 med 4-hjulsdrift och diff på alla hjulen, den kan dra.
Så klockan 1530 kom Bachir 5 timmar sen till Bring Cargo-utlandterminalen,
så han kunde få sin 40-fotare lastad för vidare resa till Helsingborg.
Jag fick reda på inne på terminalen, att det händer ofta bilarna kör in mot
fågelskyddsområdet vid Trönninge Ängar efter hänvisning från GPS.
Kanske man skulle sätta en skylt, som säger att trailerdragare ska inte köra
här, utan de ska fortsätta stora vägen in mot Halmstad och ta till vänster i
första rondellen.
Förra veckan hade en trailerbil med polsk chaufför satt sig på
samma plats, men då han saknade pengar, fick han sitta där 36 timmar,
innan man lyckats få dit en bärgare.
Att anlita bärgare är mycket dyrt. Bachir berättade att självrisken vid en
bärgning för hans lastbil är 8000 kr…
Vid framkomsten till terminalen var Bachir lättad och både han och jag
såg ut som två som badat i lera…men vi var båda glada, att vi lyckats
få upp hans bil på fast mark igen.
Japp, som jag brukar säga, det händer alltid något då jag är ute på
expeditioner, antingen det gäller fågelskådning eller modellflyg.
Roligt.
Jag vill bara tala om, att efter hårt fysiskt arbete sover man utmärkt,
även om man törnar in kl 2200.
Jag hade med en enkel kamera och tog lite bilder, som dokumenterade
händelsen. Tyvärr inga bilder då lastmaskinen drog loss bilen, då jag
var upptagen med att dirigera båda förarna.
Här kommer bilderna för dig, som visar mitt personliga
lilla bidrag för integrationsarbetet:
Jag tog en bild från lite längre upp.
Jaha, här står ekipaget. Såg inte alltför illa ut vid första påseendet …
…i synnerhet om man kollade höger sida…
..men..man såg vänster sida nersjunken i leran…
..vilket vållade bekymmer med vänster framhjul, som satt lågt…
Bachirs underpallning…
När man satt sig, gäller det att först och främst gräva bort allt,
som kan hindra en losskörning.
Spåren efter den polska trailerdragaren, som satt fast 36 timmar förra veckan.
Denna bärgning blev mycket kostsam för åkaren som ägde ekipaget.
Det gäller att inte var rädd för att bli skitig…och att ha mycket fysisk energi plus
fantasi, för att kunna få loss sin bil med tillgängliga medel. Vi hade inte tillräckligt
med medel, därför var vi tvungna att få dit en maskin, som kunde dra ordentligt.
Ser lite farligt ut eller …men det gäller att gräva mycket,
för här finns inte ”Nån annan”, som kan göra det !
Här har vi bestämt oss att hämta en lastmaskin,
så Bachir kommer loss med sin bil.
Kunde varit värre…
Bachir i leran…en yrkeschaufförs vardag.
Spåren som förskräcker..och hela tiden bilen stod där,
sjönk den sakta och till synes obevekligt ner i leran, därför,
bland annat, tog vi beslutet att ta dit en lastmaskin.
Ni ser i förlängningen…inte mycket till väg för ett ekipage på 35 ton…
Efter kampen mot leran…
…kom vildsvinen och vände på resten av jorden…
Karta som kan förklara GPS-misstaget.
Rött är vägen han körde och blått den väg han skulle kört.
Efter recovery äntligen hos Bring-terminalen för att få 40-fotaren lastad.
Ni ser så underbyggd fronten är på moderna bilar.
Kan vara ett problem vid fastkörning.
Fronten vilade på leran som synes av leravtrycken
Inte speciellt mycket lera som syns på bilen efter äventyret…
Bachir öppnar dörrarna på 40-fotaren, så terminalen kan lasta den.
Vet du hur man öppnar en container ?
Just precis, lås upp båda, sedan vrid bägge vreden samtidigt !
En lerig och glad Bachir från Malmö !
Tack EliaExpress i Halmstad som hjälpte oss !
Kanske den främste piloten och provflygaren hos de allierade, Eric Brown har avlidit.
Med honom försvann ännu en av de skickligaste flygarna danade under 30-talet.
Han var av samma klass som Hanna Reitsch och Johannes Steinhoff.
Vem är Eric Brown ? Vi som kallar oss moderna människor har sett honom i
många flygprogram som inkallad att ge expertkommentarer.
Han gav ett mycket sympatiskt intryck med sitt stillsamma sätt och sina breda
och djupa kunskaper. Han var en sann brittisk hjälte och ett föredöme.
Eric var den som provflög erövrade tyska krigsflygplan och som gav objektiva bilder
av resultaten.
Han sa i en intervju att det bästa plan han flugit överhuvudtaget vad gäller
flygegenskaperna var det tyska Me 163 Komet. Detta planet var ett raketdrivet
jaktplan byggt som en flygande vinge utan stabilisator.
Eric lovprisade dess flygegenskaper, men sa att det var aningen skrämmande
att flyga, på grund av raketmotorns (Walther) egensinnigheter att plötsligt
kunna explodera.
Eric var den förste i världen att landa en jetkärra på ett hangarfartyg,
vilket skedde med en Vampire.
Så även här var han han en föregångsman.
Eric Brown flög 487 olika flygplanstyper. Jag tror, att ingen kommer någonsin
att överträffa det antalet.
Vill ni veta mera om denna glänsande pilot och föredöme, kan ni klicka här .
Här är ytterligare en länk.
Första landningen på ett hangarfartyg med en jetkärra utfördes av Eric Brown.
Film längre ner på sidan.
Den Me-163 Eric Brown provflög. Finns nu i RAF Museum Hendon.
Eric Melrose ”Winkle” Brown
21. Januari 1919 – 21. Februari 2016
CBE, DSC, AFC, Hon FRAeS.
CBE = Commander of The British Empire
DSC=Distinguished Flying Cross
AFC=Air Force Cross
Hon FRAeS0 = Honorable Fellowship of The Royal
Aeronautical Society of Britain.
…i ett inlägg för en tid sedan i en sorts för tidig våryra.
Hoppas tofsviporna hade med sig Helly Hansen tröjor, så
de inte fryser näbbet av sig.
Eftersom då jag spanade ut såg att det snöade och såg allmänt
modellflygfientligt ut, beslöt jag att ägna dagen åt att bygga
på en ny modell.
Men, lite vill vi trösta oss med, så jag bjuder på lite bilder från
OT-friflyget i somras. Då man inte behövde termokläder för att
kunna flyga.
Men hav förtröstan…våren kommer och värmen.
Snart blommar cumulusmolnen och våra modeller kurvar
i en blåsa med 4 meter stig och gör livet för en modellflygare
lätt att leva !
Men tills dess håll tillgodo med bilder utan kommentarer.
…om vi har någon, för jag är inte säker, då personen som
är utsedd till statsminister har försvunnit in i sitt tjänsterum
och glömt sin uppgift, vilket är att uppvisa ledarskap.
Jag hörde på radions P1, att det departement som handhar
vårt direkta fältbistånd via SIDA till behövande, kommer att dra ner på
resurserna med 300 miljoner, vilket kan kosta 20000 liv ute på fältet….
Jämför dessa 300 miljoner med de minst 60 miljarderna,
som satsas på direkta kostnader i samband med flyktingmottagningen
under 2016.
Ser ni diskrepansen ? Alltså 0.0000005 % om jag fick nollorna rätt.
159 biståndsorganisationer har protesterat mot beslutet, då det kommer
att få omedelbara negativa följdverkningar bland de människor
som behöver direkt och omedelbar hjälp.
Vad jag tycker om det, det inget annat än förakt, för de som innehar
makten att fördela pengarna !
Speciellt, när det i en av intervjuerna i P1 beslutet att minska fältbiståndet,
på ett överlägset och nästan hånfullt sätt, förmedlas av en överklasskvinna,
som sitter säkert politiskt förtöjd vid regeringens köttgrytor som statssekreterare.
Undrar vad de människor tänker, som inte får den hjälp, de
de tidigare har satt sin tillit till ?
De har ingen välbetald statssekreterare, som försvarar deras behov !
I dag, söndagen den 14 februari kl 1300, såg jag 7 tofsvipor rastande på
marken vid Skottorp just norr om Hallandsås.
De flög tumlande i luften och det triggade vårkänslor hos mig
i alla fall.
Nu visste jag att vi går mot vårtid.
Så gör er klara för vårens fröjder med era termikmodeller!
Förstår du, vad jag menar med ingressen ?
Jag tycker fortfarande, efter många år av flygande, att det är en sinnlig upplevelse
att kunna kasta sig ut vid Hovs Hallar hängande i sin skärm, eller att jag kan
kasta ut en modell, som jag kan styra via radio och flyga i stort hur jag vill.
Det är ett mirakel, att allt fungerar ! Ett resultat av den nyfikna människans
strävan, fantasi och experimentlusta.
…vi missade naturligtvis inte fredagen på Platån på Hovs Hallar.
Varför …jo, för det var solsken och vinden var utlovad varande
nord-nordväst cirka 3-5 m/sek som ett resultat av ett högtryck
över Skandinavien.
Förutsättningarna kunde inte vara mer gynnsamma. Det var ju bara att
hoppas, att prognosen höll streck. Men den vädersidan jag använder, yr.no
litar jag på, grundat på min erfarenhet av olika väderprognoser.
yr.no är världens mest besökta vädersida med den högsta ratingen.
Jag var bara flygsugen, så med tanke på vinden tog jag med mig en
enkel modell, min Spirit Elite, vilken nu efter 2 års flygande och 200
timmar i luften börjar bli lite ankommen..
Med ankommen menar jag, att med tanke på den miljö jag flyger i på hang,
är sannolikheten stor, att småskador uppstår vid landningar, som ibland
är mer eller mindre välplanerade på grund av yttre faktorer.
Eftersom jag flyger mycket och använder mina modeller mycket i sitt eget
element, så uppstår vill jag kalla det användarförslitning,
Flyger du aldrig, då har du en blank modell. Å andra sidan har jag
aldrig sett någon, som kan prata upp en modell…
Uppkommen på Platån såg jag två skärmsäckar, som jag genast kände
igen tillhörande Lars och Anna. Två hängivna skärmflygare.
Jag konstaterade, att vinden var ca 2 m/sek lite snett från väster.
Men efter montering kastade jag ut med den kraft och erfarenhet 43 års
hangflygande på Hovs Hallar gett mig.
Lyftet var magnifikt, sen man väl passerat kantrotorn, vilken var ettrig i dag.
Ja, sen var det bara att njuta av modell och natur.
Lars och Anna dök upp efter en stund, sedan de hållit en kaffepaus på värdshuset.
De talade om, de också flugit här i torsdags. Skärmflygarna hängde på sina
selar och startade eftersom vinden hade tagit sig till ca 5 m/sek relativt rakt på.
Efter en något darrig start, på grund av kantrotorn, fick de båda skärmflygarna
känna av hissen framför Platån. Lyftet var genuint och starkt.
Båda två fick en mycket fin flygdag, liksom jag fick med min modell.
Jag kan inte begära mer, för detta var en av de där utsökta flygdagarna
på Hovs Hallar, då allt tycks stämma och allt smälter ihop, pilot, modell ,
väder och natur.
Jag tog lite bilder naturligtvis och konstaterade återigen, att det är svårt
att fotografera sin egen kärra i luften, samtidigt som jag ska flyga den
med vänsterhanden…
Dagen förflöt utan incidenter nästan….tills då jag skulle landa för att ta en paus
och då jag hade min fokus, inte bara på min Spirit utan även på en skärm,
som flög lågt, vilket gjorde att min Spirit hamnade i en vresrosbuske…
Har ni sett taggarna på en vresros ? Fråga min Spirit, den har det efter
busklandningen.
Att modellen fått skador vid den ofrivilliga landningen i en taggig buske
på vänstervingens undersida, hade jag inte lagt märke till, men då jag
startade efter en stund, hörde jag det …klädseln var på en bredd av 30 cm
strimlad av de djävulska vresrostaggarna, så modellen såg ut att ha vingarna
dekorerade av konfetti och serpentiner, som glatt rasslade i fartvinden…
Nå, inga större problem, en snabb landning och fram med tape för en quickfix.
Hemkommen strippade jag klädseln där det var trasigt och klädde om.
Vinden under dagen var nord-nordnordväst med styrkan 4-7 m/sek.
Vinden vid Hovs Hallar är laminär, tack vare det är ett havshang och
det gör allt enklare för oss aviatörer.
Jag startade kl 1000 och landade klockan 1500.
Vår dag på Hovs Hallar.
Bli hangflygare , så får du förmånen att uppleva , såsom vi gjorde i fredags !
En hangflygares depå på platån.
Förstår inte….men jag blir alltid slank på Hovs Hallar, speciellt på förmiddagen…
Lars tar ett glädjeskutt just i starten…
…allt handlar om, det ni ser…
Nu blir det en uppvisning i start från Platån av Anna…
Undrar om Anna nynnar ”Tiptoe thru the tulips” ?
Kan det kanske bära nu…
Vi tar ett skutt till…
Hmmmm, tycker buskarna är nära…
Kan man inte flyga över kan man…
…ju flyga mellan växtligheten.
…och då kan det ju gå precis…
Anna tar ett par schottissteg i glädjen att få flyga.
…och så tar vi ett steg till…
Att man är lite lågt här, är inte så farligt, som det ser ut.
Skärmen befinner sig i regel över kantrotorn, varför allt
förhoppningsvis är under kontroll.
Lars…un mirage dans la ciel…?
En rote paragliders
Jag lovar att piloterna under skärmarna njuter helhjärtat !
Anna glider förbi i en aura av pastellfärger som från en akvarell av Cézanne.
Kolla bakkanten på skärmens vänstersida.
Det är så man styr och kontrollera sin skärm.
Det går att utöva mild aerobatik oxå…
Anna förpuppad…
…och på väg att landa på Platån.
Ser ni vresrosbusken i förgrunden….
Lars ur aningen ovanligt perspektiv
De fria horisonternas landskap
Lars också i puppan…undrar om han blir en fjäril då han kläcks…?
Lars en mycket skicklig paraglidingpilot.
Han tog mig på min första tur i en tandemskärm,
då jag tog min licens.
En produkttanker på väg från Halmstad i maklig hastighet
Så här ser Anna ut underifrån..då hon flyger.
Anna lite lågt, men hon knegade sig upp.
Samma regler i luften som till sjöss.
Tjänare Lars…
Min barndomsstad Halmstad på 23 km avstånd i lite dis.
Landning på gång, vilket innebär full klaff för att
få ner landningssträcka och hastighet.
Jag hade satt min GoPro på en tuva, där den klickade på med 4 bilder i sekunden.
Min tanke var, att kanske jag skulle kunna få med
min modell på ett par av bilderna…
Fast det var inte många bilder på modellen jag fick.
Min dag på Hovs Hallar…
…och Lars
Till sist en bild som visar, att någon har landat sin modell i en vresrosbuske…
1930… 86 år sedan. Tja tiden går, men vilken enastående tur, att man
med film kunde dokumentera modellflyg på film vid denna tid
Ett dokument innehållande kultur, som var värt att bevara,
så du kunde se på det.
Jag tycker det är fantastiskt roligt att se miljöer, människor och höra en
reporter, som refererar om ett ämne, han troligtvis inte har någon
större aning om.
Se på piloterna…kostym slips och brylcreme i håret…
Det är ett tidstypiskt dokument, som beskriver vår hobby som den
gestaltade sig en gång för länge sedan.
Undrar hur många av de deltagande modellflygarna som deltog som piloter
hos RAF under Battle of Britain…
Tror ni, att om 85 år flygintresserade kommer att se på våra videos om
modellflyg på framtidens youtube och lägga samma kommentarer,
som jag gjort här…
Tål att tänka på.
Här kommer filmen…lyssna på den entusiastiske speakern.
…när det gäller registrering, så jag får mitt medlemskort för 2016 i god tid.
Det känns alltid tryggt att veta, att de som är förtroendevalda i föreningen
sköter sina uppgifter med ordnade och snabba rutiner.
Som just att man får sitt medlemskort i förening och SMFF tidigt.
Bra jobbat som vanligt pojkar, tycker jag som stolt medlem i ÅMFK !
Hans Werner Grosse blev känd för segelflygare i allmänhet på tidigt
70-tal, den 25 April 1972 då han med sin ASW-12 flög från Lübeck
till Biaritz i Sydfrankrike.
Sträckan var 1460 km vilket han avverkade på 11.5 timmar.
Det blir 126.9 km/tim i färdhastighet. Utan motor !
Ingen har hittills slagit det rekordet. Hans Werner innehar
50 olika segelflygrekord.
För en tid sedan såg jag en dokumentär på den tyska kanalen NDR,
Nord Deutscher Rundfunk, som var en berättelse om Grosses flygliv.
Det är värt att lägga 10 minuter på det.
Hans Werner i sin kärra med Karin i baksits
.Kan man tro, han är 93 år ung ?
Hans Werner nu mer än 90 år gammal, är en mycket aktiv segelflygpilot.
Åskådaren fick följa hans sätt att leva, som gör att han är så fysiskt
och psykiskt stark. Han äter vettigt, tränar varje dag löpning och är
gift med en yngre fru, som heter Karin , som också är segelflygentusiast
och vilken åker baksits med hans Werner då han flyger.
När man förnyar sitt cert i dag måste man avlägga test med
arbets- EKG och det har inte Hans Werner några som helst problem
att klara.
Hans Werner bor i Lübeck i Schlesvig-Holstein, vilket alla vet finns
i norra Tyskland.
Där har han sina nuvarande segelplan, en ETA och en ASH-25.
Att kunna ha ett sådant plan som ETA är ett fåtal förunnat,
då priset i luften med allt i är 4.7 miljoner kr.
ETA är en grekisk bokstav som inom fysiken betecknar ”Verkningsgrad”.
Just verkningsgraden är ju ett av fundamenten för flygplanet.
Grosse föddes i dåvarande Swinemünde , som då tillhörde Tyskland
i Ostpreussen. Nu tillhör det Polen och heter Świnoujście.
Före kriget lärde han sig segelflyga med SG-38 och Grunau-9.
Här upplevde han en krasch och skadade sig, men han repade
sig.
Hans Werner var under kriget pilot i Luftwaffe och flög Ju-88 och
Heinkel 111. Han åkte i backen och Medelhavet tre gånger utan att
skada sig och klarade sig genom kriget.
Flygplanet han flyger nu, en ” eta ”(med små bokstäver) och som har
registreringen D-KETA, är en 2-sitsig helkompositkärra.
Den är handbyggd i endast 6 exemplar och anses vara det mest
högpresterande, som finns att få tag i för att tävla i öppna klassen.
Detta planet kräver tre gånger så mycket hantverksarbete jämfört
med en seriebyggd produkt.
Det sätter ju naturligtvis sitt avtryck på prislappen. Att det kräver
så mycket arbete beror på de små toleranserna som krävs på allt.
Flygplanet har en spännvidd på 31 meter……
Bästa glidtal är 1:70 ! Som jämförelse har en Bergfalke,
vilket var det allmänna skolningsplanet i Europa ca 1:28 i bästa fall.
Men som sagt, det glidtalet det får inte piloten/ägaren gratis…
Studerar man polarkurvan, ser man, att i stilla luft med 140 km/tim,
har du en sjunkhastighet på 0.8 m/sek.
Jag kan tänka mig, att om man ska jämföra med en Bergfalke,
som alla känner till, skulle man vid motsvarande hastighet,
140 km/tim ha en sjunkhastighet på 2.8 m/sek…alltså 3.5
gång mer än det moderna planet.
Hans Werner säger också på en video, att flygplanets styrka är
den låga sjunkhastigheten vid högre hastighet.
Alltså en mycket gynnsam polarkurva.
Flygplanet har en infällbar motor, vilket gör att man kan starta utan
bogserkärra. Motorn sitter på en pylon bakom kabinen och kan fällas
liksom propellern fällas upp eller ner. Motorn är av olika fabrikat,
Solo och Wankel och de producerar 50-85 bhp.
Flygplanet har ett mycket stort sidoförhållande på vingarna,
vilket ni kan se på bilderna. Att bygga dessa smala vingarna
ställde stora krav på konstruktionen, för man skulle få det att hålla.
Betänk hur man löser linkage till klaffar, skevroder och bromsar,
då vingen flexar och vrider sig vid ökad flyghastighet.
Vingarna har som alla högpresterande plan mycket noggrant
utformade winglets, för att minska det inducerade motståndet.
Dessutom minskas risken för hastighetsinducerat spets och
roderfladder.
Under flygutprovningen, då man provade spinnegenskaperna,
fick man ett vingbrott, varvid de båda ombord fick stiga ur och
räddade sig oskadda med fallskärm. Planet flatspann ner till marken,
där det landade relativt oskatt.
Flygplanet modifierades, reparerades och flög igen efter 4 månader
och fick sitt luftvärdighetsbevis.
Här kommer lite data på planet:
Besättning: 1-2.
Längd: 9.84 m
Spännvidd: 30.9 m
Vingyta: 18.6 kvadratmeter
Sidoförhållande: 1:51.33
Max startvikt: 850 kg
Max vingbelastning: 45.7 kg/kvadratmeter
Högsta tillåtna hastighet: 280 km/tim
Glitdal: 70
Pris: 4.5 miljoner kr
Hans Werner tävlade i öppna klassen i Lüsse-Cup i Tyskland 2009 och
kom trea i premiären.
Att äga ett sådant plan som Hans Werner har måste vara mer eller
mindre en dröm.
Han ställer sitt andra högvärdiga plan, en ASH-25 till förfogande
för unga piloter från de nya förbundsländerna, så de får möjlighet
att prova det bästa som finns.
Hans Werner och hans fru reser runt i världen med sin kärra,
där det är bäst förhållanden för segelflygning. Exempelvis Australien,
Namibia, USA och Sydafrika.
Det gör han rätt i !
Han har lagt upp några av sina flygningar på YouTube och för den
hängivne flygintresserade, är de mycket sevärda.
Klicka här, så finner du länken till Hans Werners kanal hos YouTube,
där det finns fina videofilmer. Alla är mycket sevärda !
Jag kommer att lägga upp mera om Hans Werner Grosse.
Hoppas träffa honom i Lübeck till sommaren.
Här kommer bilder.
Bilderna härstammar från Wikipedia, från tillverkarens hemsida
och klipp från Grosses uppladdade filmer på YouTube..
Här kan ni se det höga sidoförhållandet på vingarna och wingletsen.
Detta är flygning !
Hans Werners flygplan, D-KETA
Motorpylonen uppfälld.
På fenan står pilotens initialer, HW
Här kan betraktaren förstå konstruktörernas
problem att kunna bygga en stark och vridstyv vinge.
Förutom hans initialer på fenan står också den grekiska bokstaven
”eta”. Jo det heter så.
Tänk om jag fått flyga och uppleva detta plan…?
Bild klippt ur deras flygning tur och retur till Polen. Bilden från Lausitz i östra Tyskland.
Här sitter vi bakom Hans Werner. Instrumentbrädan till vänster
överst variometer, under kombinerad variometer/höjdmätare,
som visar nästan 7 m stig och till höger GPS. Hans Werner med
vänsterhanden på klaffhandtaget för att kunna utnyttja termiken bäst.
Karins extrainstrument. Displayen visar hur planet flyger i termikblåsan(det röda)
den egna flygningen markeras av den streckade linjen. Till höger hastighetsmätaren,
som visar 120 km/tim och under en integrerad variometer och höjdmätare.
Till vänster nertill GPS.
Video från flygningen Lübeck-Polen tur och retur.
Här passerar man Elbe i det tyska landskapet.
Hans Werner brantar på med 2 G, vilket vingarna indikerar.
Klart vingarna torderas...
Hans Werner med fru på väg tillbaka mot Lübeck efter mer än
800 km flygning tur och retur Polen. Ser ni ulltråden på huven ?
Den avslöjar direkt om man flyger orent. Om tråden lutar kanar
du eller glider du…
Ankomst måndagen den 18 April
Avresa fredagen den 22 April.
Torsdagen begåvade oss med nordvästliga vindar, tack vare en
liten högtrycksrygg, som kommit in mellan lågtrycken.
Yr.no hade lovat NV ca 5-8 m/sek, vilket lät lovande.
Jag åkte dit med min bror, som lovat sköta min kamera,
då jag flög.
Dessutom skulle vi prova min nya fina tubkikare. Det var dåligt
med fåglar, men jag fick i alla fall syn på en Varfågel, som satt
i en björk. Lätt att känna igen på det svarta strecket över ögat.
Nåväl, då vi kom ner till Segeltorp kl 1230 låg vinden på ca 5 m/sek,
vilket var idealiskt.
Jag hade lastat 325 gr ballast, för att min Spirit skulle penetrera bättre.
Min modell flög som vanligt bra både med ballast och med en kamera
på nosen…….dock hade jag ett problem.
Skevroderutslagen var alldeles för små på grund av ett programmeringsfel
av mig.
Men man ska inte bli panikslagen, om den inte svänger med skeven,
det är bara att använda sidoroder, så svänger det lika bra.
Jag flög tills jag blev trött och landade bakom hanget i åkern.
Då vi flög, hade vi nyfikna åskådare, som var synnerligen vetgiriga
och naturligtvis, gav vi svaren på deras frågor.
Alltid lönande att sprida kunskap om vår hobby på ett positivt sätt !!
Min broder var utsedd till fotograf för denna dagen. Bilderna blev bra.
En del bilder är stillbilder från min noskamera och den kameran behöver ingen
maskinist, då den tar 4 bilder i sekunden. Fotograferade gjorde Gopron tills
kl 1530, för då åkte vi nöjda hem.
Här kommer ögonblicken ur en hangflygares eftermiddag vid Segeltorp
med sin Spirit Elite.
Monterat och klart på parkeringen Hovs Hallar,
med min bror Lars inväntande fotouppdraget.
Påbyltad med overall, tjock tröja och ännu
tjockare jacka bar det i väg till hanget.
Start av mottagare och kamera på toppen av
Segeltorpshanget vid den privata marken.
Det gäller att ha rejält på fötterna…för att stå stadigt…
så jag tog mina rejält ingångna och inridna jodhpurboots.
Instruktion för jourhavande fotograf, hur jag kommer att starta..
Just innan start. Se på havet….4-6 m/sek rakt på.
Nu kör vi…
…man tar det långa benet före…
…det korta !
Slutligen….det flyger !
Som jag skrev förut, skevroderna hade alldeles för små utslag.
Så jag flög med sidoroder
…vilket fungerade utmärkt i det fina lyftet.
Min bror Lars har tagit bilderna…
Dessa brutala motljusbilder tog herr GoPro utan hjälp…
Pilot och fotograf och…
…Schaulustigen.
Bild från kanten som visar att vindstyrkan är cirka 5 m/sek,
vilket indikeras av bristen på brytande vågor på djupt vatten.
Två åskådare, en pilot och en fotograf på Thores mark.
Modell och fullsize
Spirit Elite…
…en trogen tjänare av den längtande hangflygaren.
Min bror flyger… över gärdsgården, för att hämta min modell.
Som landat på åkern just bakom gärdsgården.
Vilket fick avsluta vår flygning vid Segeltorp denna härliga torsdag !
Flitens lampa lyser hemma hos Stefan Blomgren i Carlskrona.
Hans printer fortsätter sitt idoga arbete i att tillverka en P-51.
Jag skrev i ett tidigare inlägg, att detta sättet att tillverka kommer
att revolutionera byggandet och producerandet av modeller.
I dagens läge tar det lång tid med denna metoden, men det gjorde det då
man byggde de första bilarna också.
Tänk på utvecklingen av batterier för vår hobby.
1969 Deac DKZ-celler 250 mA. Sedan Mh 2200 mA vägande som cellerna
med kapaciteten 250 mA 1969. Alltså en 8-faldig ökning av energiinnehåll.
LiPo som hela tiden förbättras och laddas snabbare och snabbare.
Naturligtvis kommer printrarna att utvecklas fort, dels av företagen, men
jag tror den snabbaste utvecklingen skapas av användarna, som till exempel
modellbyggarna.
Den som lever får väl se…
Här kommer två nya bilder på Stefans p-51.
Fortsättning följer.
Vingar med integrerade balksystem
Kroppen med fenan. Jag förutsätter den är lätt och stark.
Med början 2006 har vi i ÅMFK ordnat en träff eller meeting i Ystad, där vi lagt
tyngdpunkten på just hangflyg med radiostyrda modeller.
Det finns i närheten av Ystad flera platser, som är utmärkta för hangflyg.
Jag tänker på Hammars Backar, Kåseberga, Löderup och om vinden är
ostlig Ravlunda/Kivik.
Hangflyg med modeller vid ovan angivna platser har vi sysslat med sen 1970,
så platserna är väl influgna av modellflygare.
Vi i ÅMFK bjuder in alla intresserade att delta. Det gäller, både de som är gamla
ärrade hang-rävar, som de med inte så mycket erfarenhet. Behöver någon hjälp,
så kommer ni att få det.
För närvarande är vi minst 9 från ÅMFK, som reser ner.
Vi tillbringar tiden i Ystad med våra modeller i avspänd miljö utan stress eller hets.
Modellerna vi flyger med, är allt från enkel frigolit, till det värsta som finns i F3F.
Hur ni hittar oss? Kolla vid hangen med hänsyn till vinden. Eller så kan ni ringa
till någon av oss i ÅMFK. Mitt nummer 0706277120.
Vad som bestämmer vårt flygande, är också eventuella skjutningar på Kabusa Skjutfält.
Avlysningarna hittar ni här
Om det skulle bli skjutningar vid träffens preliminära tidpunkt,
kan det hända, vi ändrar datum, tills då det är tillträde på
Kabusa Skjutfält.
Om ni vill bo över så googla Bed & Breakfast, så finner ni lätt rum.
Vi i ÅMFK kommer som vanligt att bo hos Henry på Österlens Gästhärbärge i
Glemmingebro, 5 km från hanget.
Tidpunkten för vår träff är preliminärt:
Ankomst måndag 18 April – Avresa torsdag 21 April .
Har ni frågor så maila .
Övrig information kommer ni att finna på vår eminenta hemsida: ÅMFK
Lite bilder från föregående år…
Sinushanget vid sydvästlig vind
Baksidan vid Sinushanget. Vägen går bort mot Kåseberga.
14 m/sek !
Gullvivan möter er i April vid Hammars Backar.
Kåseberga med Ales Stenar på toppen.
Segelflyg är vackert.
Rolf-Erik från Herrljunga
Rolf och Rolf-Erik
Där vi bor, Österlens Gästhärbärge.
Roffe med sin lätta elseglare.
Sinushanget
Den gamle hangflygaren…görande det han helst vill !
Tur han inte var nypermanentad…?
Så här kan det se ut :
Vinden 4-5 m/sek snett från höger.
Löderup
Vi är inne i en period, då sydvästliga milda vindar pumpas in över
Skandinavien.
I denna veckan kommer ett lågtryck inglidande över oss, som
ytterligare spär på den sydvästliga vinden.
Så modellflygväder, det kan vi nog inte förvänta.
I dag var vinden 10-15 m/sek sydväst, så jag slog flygandet ur hågen.
Men det blev i alla fall några bilder på en tornfalk, som är en mycket
vacker fågel.
Bilderna tagna på 60-200 m avstånd och då blir det som det blir…
Tornfalkhannen landade på kraftledningsstolpen…
…flög sen ner och satte sig på cementröret…
…varifrån han flög ner på marken just framför sig och knep ett byte…
…som han återvände med till röret…
…där det förtärdes…
Kolla de stora ögonen…
Som sagt, så är bilderna tagna på långt avstånd.
Denna brunnen låg ca 75 m från min kamera.
300 mm objektiv och 1/2500 dels sekund exp.
Det är som det är !
