…har John Woodfield visat gång
på gång med sina YouTubefilmer

Som du förstår, är John Woodfield i Cornwall en
modellflygare och byggare, som jag hyser den
största respekt för.

Han bygger modeller, vars karaktär jag tycker om…

Inga supermodeller i kevlar och kolfiber utan
back to basicmodeller i balsa och pinnar.

Det han visar på sina videor, är ganska stora modeller,
vilka är lätta och framför allt välflygande.

John har ett flygställe vid kusten, som är det perfekta
hanget, för den typ av modeller han flyger.

Det är ett kusthang, som är högt, har en mjuk kant
och som har laminära kustvindar.

Allt detta gör, att lyftet är mjukt och turbulensfritt,
som ger möjligheter till den typ av flygning , vilken
John utövar.

Jag vill knyta detta inlägget till föregående jag skrev
om hans “Thermalist”.

Johns modeller och flygande visar skönheten i
modellflygandet med en klassisk segelmodell.

Jag hävdar, att jag personligen flyger hellre en
välflygande Blue Phoenix, än jag flyger en kanande
eller glidande supermodell för 20000 spänn.

För mig är det viktigt med välflygande modeller.
John Woodfield bygger just sådana .

Man ska inte ha ont i magen, om man flyger
sin modell.

Att ha förtroende för sin modell är viktigt,
för då kan du få ut mest av flygningen och från
din modell.

Varje video från John Woodfield är en njutning !

Jag kände mig nästan tvingad att publicera denna
senaste videon från John.

Hans Lazy Bee är mycket speciell och kan tyckas
vara en modell med osannolik konfiguration.

Men den flyger, som byggaren önskar.

Alla bilder och videon från YouTube har John
Woodfield copyright på.

Se på videon hur han löser det tekniska problem,
som konfronterar honom under flygningen.

Luta dig bakåt och njut av hans välgjorda video !

En vacker plats att flyga på. Jovisst är jag avundsjuk på hans flygställe !

Starten är synnerligen okomplicerad: Håll och släpp…

Att landa framför fötterna är …a piece of cake

…där flög sidorodret av…

…modellen ligger bankad svagt höger, som John utnyttjar,
för att med höjdroder få in modellen över kanten…

…väl inne över kanten trycker han ner modellen…

…sen lagade han sidorodret och släppte loss sin Lazy Bee i ystra luftsprång !

Länk till John Woodfields kanal på YouTube:

https://www.youtube.com/user/SURFHERO1

…ger mig möten med situationer,

natur och upplevelser.

Min, nu till perfektion trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.

Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.

Jag ställer inte några högre, vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket flygbar.

Det betyder, den flyger, som jag förväntar mig,
den är agil och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.

En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta av flygningen.

Om den är i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.

En Hyperava är normalt sett mycket lätt.

Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den, tvekar jag inte i valet, utan gör det.

En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin unika flygkaraktär.

Jag var tvungen att lägga bly i nosen, på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.

De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram, jag måste kompensera för genom mer tyngd i nosen.

Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.

Vad jag kan göra ytterligare, är till exempel att pröva med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.

En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil inte kan utnyttjas fullt ut.

Avan kan flyga sakta, men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.

Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre hastighet tack vare en utmärkt profil.

Nåväl, i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken och så gott som ingen vind var förutsättningarna.

Start klockan 0955 och sedan termikflyg, tills jag utförde sista
landningen 1405.

Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.

För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.

Fakta stol

Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.

När vädret är med segelflygaren, blir det en storartad flygupplevelse.

Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna kunde jag reducera höjd, då jag så önskade.

När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.

Tiden går för mig mycket fort, då begreppet tid mister sin vikt och
jag går helt upp i flygandet av mitt plan.

Härligt !

Efter en flygning upplever jag, att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi, som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.

Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring förgrämd och
bitter tänkande om jag hade…

I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det, kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.

Kallas det impressionism, om jag och min kamera tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?

Min flygning i fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på gott humör !

SONY DSC