…och möttes av perfekt väder

på lördagen…

Stefan med Elisabeth brukar besöka Hovs Hallar då och då under sina resor.

Stefan flyger mest mindre modeller och flygande vingar av lika konstruktioner.

Lördagen bjöd på perfekt väder för det skulle bli njutningsfylld flygupplevelse. Det var solsken 22 grader varmt och 3-4 m/sek vind rakt på hanget.

Alla förutsättningar skapade mycket bra lyft. Ska man klaga så var vinden termisk, vilket i alla fall gjorde att man kunde ta blåsor över havet och hänga med upp.

Mycket turister passerade och som vanligt var det de äldre (de mer erfarna), som ställde flest frågor.

Ibland kan man säga att världen är liten. Det kom två äldre, 85 år gamla och började prata. Kvinnan berättade att de bodde i Ahrensburg som ligger just NO om Hamburg och det visade sig att de hade sitt hus just jämte det hotell där vi brukar bo…

Stefan, Elisabeth och jag fick en finfin dag med bra upplevelser och vi kunde inte begära mer.

Personligen kastade jag ut kl 0930 och landade 1500. Så jag var nöjd.

Tyvärr blev det sydlig vind på söndagen, om det nu inte blev sjöbris och flygbart ?

Hoppas familjen Tholin var nöjd då de återvände till Vara-slätten.

Lite bilder och en videosnutt blev det.

Starting my “Introduction”.

Pitarea

Weird horizon though…

Not a huge slope…

Elisabeth taking some pics…

A flying wing belonging to Stefan.

Taking a bumpy ride…

It´s not easy getting good pics model to model…

The bench we are using is the “Slope soaring pilots bench”

A picture taken from The top of Hovs Hallar with 300 m zoom

Two pilots

Elisabeth and Stefan.

Stefan Tholin

Stefan´s small ridgeburner.

My model awaiting start clearance from local ATC

som blev en sorts kompensation för de oturliga vindarna i Ystad.

Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.

Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.

Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan, på vilken jag brukar sitta och flyga.

Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.

Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus, vilket tydde på,
att den nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.

Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga åskväder.

I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var, att molnen
låg i princip stilla.
Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.

Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått i form av nederbörd, har jag ingen aning om.

Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga, jag var
klämd mellan två Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.

Eftersom jag kommit för att flyga, kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig, utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa, att det troligen
skulle fungera med min lätta Spirit.

Jag kastade iväg så hårt, jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad landning i en lågt krypande enebuske.

Det var så, att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi och
höjd, det var därför, jag var tvungen att landa lite oplanerat.

Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut. Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.

Efter 15 minuter märkte jag på havet, att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett tecken, på ökande vind. Dessutom rörde det sig i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.
Med den erfarenheten jag har av HH, tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften nu.

Så jag gick upp på det högsta mot NO, kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.

Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar. Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja, jag hade bara att bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…
Inget att be för, för vill jag flyga, var detta enda optionen.

Ner, där jag fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).

Åter uppkommen hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut den huvudlöse skruven, till en som var hel.
Nu var det klart för start.

Jag kastar ut min modell, så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.
Jag gick en bit innanför hangkanten, där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas 45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft, vilken jag hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.
Fick omedelbart en rejäl smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.

Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start, för jag vet, att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid kärva startförhållanden.

Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!

Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.
Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär samma känsla jag får, när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.

Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan, vad som helst hända.

I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite.

Flyger jag min Spirit, så vet jag, den modellen gör exakt, det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet, vad den kan. I och med jag känner min
modell, som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.

En del kanske tycker, det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning, om vad som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.

Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.
Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.
Det var bara det, att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet, vad den okända anledningen var, det var operatören som hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo, jag hade extrabatterier i bilen, men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.

Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag, hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek, hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.

Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?
Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar, beroende
på sjöbris.

Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445 att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.

Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder, som jag vill ska beskriva miljön, jag flyger i !

Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !

Att flyga hang, det är mera än bara flygning !

Här lite bilder sen lördagsflygningen: