…sker det något positivt, då man är ute och strövar.
Då jag gick en promenad vid stranden, Tönnersa, såg jag, att vind och vågor påverkat dynkanten , så att det skulle vara möjligt att flyga där med en modell.
Höjden på kanten är mellan 6 – 3 meter och
vindriktningen ska var sydväst, om hanget ska
bära.
Blir spännande att testflyga. En annan fördel
med hanget är, att det ligger bara 200 m från
bilparkeringen. För oss pensionärer är det utmärkt.
Jag menar, vi som knarr i knäna…
Det var inte önskeväder, då vi vi var där.
Vinden från nordväst 12-20 m/sek…
Men vi traskade på i vind och duggregn.
Lite bilder, som i alla fall inspirerade min fantasi…
Häng med om du orkar…
Foppa-Toffelträdet bär frukt nu i Januari…
Finns det inte krokodiler vid Lagaoset ? Jo det gör det kolla själv bilden…
Denna gamla hannen har varit i kamp om reviret och fått stjärten avbiten, men han reder sig trots det.
Tjänare !
Ett alträds kvistar har ställt sig i givakt.
Här är hangkanten för sydvästlig vind. Vind och vågor; Ett Pater Nosterverk in finitum.
Alkottarna dinglar och pinglar för en snäcka…
Nordlig vind innebär ofta en stilla Laholmsbukt. I fjärran anar du Hovs Hallar i diset.
Nu fick jag greppet !
Miljön skapar märkvärdiga former hos en tall vid havet.
Vet du att denna ek lagrar lika mycket koldioxid, som en bil släpper ut under sin livstid ? Därför borde varje bilägare varje år plantera en ek !
Han är en mycket kunnig modellflygare , som kan hantera digitala ritprogram.
Jag fick ett tiotal ritningar av honom och jag tycker de är konstverk i och för sig, så jag kommer att publicera de här på bloggen, så andra får glädje av dem.
Den översta modellen : Aile Volante G. Sablier (1938)
Den sista dagen för året 2021 har just inträtt. Med plus 4.5 C och dimma.
Inte så där upplyftande. Jag menar, det lockar inte mig ut
för att modellflyga…
Jag har flera nya modeller på hyllan, som väntar på intrimning,
men nu…nej.
Vi får avvakta, tills vi får lite behagligare väderomständigheter.
Jag har alltid hävdat, att det ska vara lustfyllt att modellflyga.
Man får inte känna det som ett tvång. Då försvinner all glädje.
Vi hade en köldperiod, som gjorde att isarna en bit in från
kusten lade sig och det väckte hoppet att återuppliva isflygandet,
som vi utövade mycket för 30 år sen…
Just nu försvinner isen lika snabbt som en löning på fredagkvällen.
Vad jag är speciellt sugen på är att testa är min nyinköpta
DJI Minidrönare.
Det jag sett och läst om den är bara positivt. Får se om jag
kan lära mig flyga den ?
Dåligt flygväder, galopperande Covidsmittspridning…inte kul.
Och alla dessa nyutnämda “experter” som självsäkert uttalar sig
i massmedia om pandemin…jag tror inte på någon av dessa evangelister !
Men låt oss uppleva lite positivt från timade flygningar på
Hovs Hallar. Som du kommer att se, flyger vi skärm, hänglidare och modell
på hanget.
Det är livligt frekventerat av alla tre kategorierna,
när vinden är lämplig.
Det vill säga den ska ligga mellan NNO till VNV.
Nedanstående var en fin dag så häng med !
Flyger du på Hovs Hallar händer alltid något oväntat,
som du kan se på bilderna.
Alla bilderna klippta ur video tagen med min lilla Mobius.
Därav kvaliteten.
En modell från 1973 ! Jo den flyger bra…fastän lite tung.
Startklar
Två JAS-39 passerade i höjd med hanget med 800 km/timmen…
Alla flög idag.
Det passerade två brandbekämpningsplan. Tillverkade i Sydafrika för utprovning i Sverige. Ser ut som modifierade Piper Pawnee…
Utrustad med gasturbinpower. Undrar vad som är fäst vid vingspetsarna ?
En rote korpar strök hotfullt förbi.
I förgrunden en modern bogserbåt och i bakgrunden en feederbåt på väg med containers till Biltema i Halmstad.
Jag beklagar, att vädret inte inspirerar till modellflyg just nu…
Slask och 2 grader varmt…Men yr.no lovar, att vi kan förvänta en kallare vädertyp innan jul, vilket skulle kunna ge oss möjlighet att ge oss ut med en hangmodell. Jag har två nya modeller, jag vill testa.
Men nu har jag grävt i arkivet efter material och här är en liten redogörelse, hur det kan vara då vädret är tillåtande.
Vinter på Platån HH och vår på Segeltopshanget.
Håll tillgodo med att tillbringa 5 minuter av ditt liv tillsammans med mig…
Efter att ha genomfört förändringar på min Leprachaun, var det dags för att testflyga.
Väderläget lovade i stort vindstilla, liten risk för regn,
vilket på mig verkade lovande, så jag och en kompis åkte ut.
Problemet med min modell var, att den hade bärande stabbe,
vilket antagligen beror på, att den som gjort ritningen hade
i stort kopierat en gammal friflygritning.
Under friflygeran ville man tillföra så mycket lyft som
möjligt till modellen för att få långa flygtider.
Alltså gjorde man stabben bärande.
Men, detta kräver andra flygmekaniska och aerodynamiska
åtgärder. Eftersom stabben är bärande kommer det vid
en fartökning att skapas ett nosnermoment.
För att kompensera detta, fick man justera vingens
anfallsvinkel, så att om hastighet ökade, så skulle modellen
lyfta nosen, genom att lyftkraften ökade beroende på
högre hastighet/anfallsvinkel.
Modellen skulle bli stabil i sitt glid, vilket var önskeläget.
Den tidens profiler var kraftigt bärande och klarade upp till 10-15 graders anfallsvinkel, innan det skedde en
avlösning av strömningen på vingen så den överstegrades och förlorade lyftkraften.
Man var redan på den tiden klar över, att en modell måste balanseras både statiskt, alltså med rätt tyngdpunkt och
dynamiskt med rätt funktion och balans av lyftkrafterna
på stabbe och vinge.
Vad jag gjorde före min testflygning var:
Flyttade fram tyngdpunkten, vilket var väsentligt.
Vingprofilen skapar vid ökad hastighet en tryckcentrumsvandring av stora mått. Därför måste cg ligga rätt. Ett utmärkt verktyg att förstå sin profil är programmet “Profili” som kan hämtas på nätet.
Jag eliminerade all anfallsvinkel på stabben.
Den hade enligt ritningen rejäl anfallsvinkel , vilket gjorde den
kraftigt bärande.
Jag ökade vingens anfallsvinkel något.
Klart jag var nyfiken på, hur den skulle flyga…
Redan efter 10 sekunder i luften kände jag, att modellens uppförande var helt annorlunda.
Det viktiga var, att den var stabil i luften. Det andra var att modellen flög med rätt attityd.
Alltså överdelen av kroppenvar i stort parallell med horisonten.
Du kan se et på videon.
Ser vi på, hur segelplan från30-50-talet flög, ser man,
att kroppen nästan lutar lite” framåt”.
Det är en styggelse att se, en modell flyga med”hängande ”
stjärt, därför vingens och stabbens anfallsvinkel är felaktiga.
Se på hur en Cub flyger…du har aldrig sett en Cub i planflykt flyga med släpande stjärt.
Nu flög min Leprachaun bra med god roderharmoni, den styrs med skevfunktion via vridbara vingar och sidoroder.
Den var följsam i luften och som jag bedömde mycket mera, låt oss säga, avkopplande att flyga.
Modellen är inte en F3A-modell, utan är mera en majestätisk
äldre dam, som ska behandlas därefter med förutseende och
mjuka händer…
Då jag slog av motorn, fick jag trimma upp modellen med höjdrodertrimmen en aning, för den skulle glida effektivt
och stabilt.
Den är genom sin storlek och förhållande på ytorna ganska iögonenfallande för betraktaren.
Efter provflygningen var jag nöjd med modellen.
Frankie flög med sin hotliner och den var inte lätt att se mot den gråa skyn…då den snabbt försvann, eftersom den är snabb.
Under min provflygning ökade vinden snabbt till 5-7 m/sek, precis som yr.no hade utlovat, varför vi packade ihop och for hem efter ett bra utfall på testflygningen.
Bilderna är tagna med min Mobius. Stillbilderna är klippta ur Mobiusvideon. Det var dåligt ljus,
men det är som det är.
Mobius, en imponerande kamera. Sitter monterad på
min glasögonskalm. Det jag ser, fotograferar jag. Enkelt.
Leprachaun, vilket kan översättas med ordet “Pyssling” är ett begrepp från den irländska folksagan och det är en liten grönklädd figur. Leprachaun uttalas:
(leprakå:n:)
De gröna ytorna på vingarna är de aerodynamiska bromsarna. Jag gjorde de för effektiva, så jag ska minska deras storlek med 50 %.
På väg hem såg vi ett hundratal glador som rastade på en åker jämte vägen…
Det var migrerande ungfåglar på väg till Spanien/Nordafrika. Jag har aldrig sett så många på en gång. Tyvärr han jag inte plåta, då de satt på marken, vilket var synd. De utgjorde en vacker röd/brun färgklick .
“Inside”, ett något märkligt namn, är en F5J-modell med knappt 3 m spv försedd med elmotor.
Den väger med 1200 mA acke och variometer under 900 gram. Det är bra.
Frankie och jag skulle ut, trots att det blåste 8 – 10 m/sek. Det är ju inte det bästa vädret för denna lätta termikmodell.
Men jag hade förhoppningar, att det skulle fungera, eftersom vingprofilen, Ag 25, torde kunna penetrera bra i motvind.
Modellen flög efter start absolut perfekt. Inte ett enda knäpp på trimmarna behövdes.
Trots blåsten, som på 50 m var minst 10-12 m/sek, var modellen lätt kontrollerbar.
Klaffarna har tre lägen. Indragna, 30 grader och 80 grader, var mycket verkningsfulla. Modellen gick att “helikopterlanda” med full kontroll.
Modellen har sidoroder, höjdroder, trottle och klaff. Sidoroder/ fena och stabbe är byggda enligt konceptet högt Re-tal, vilket gör deras verkningsgrad hög.
Byggsatsen är laserskuren och allt passar perfekt. Den är tillverkad med tysk grundlighet.
Eftersom modellen är så lätt, följer oundvikligen problemet, att den är mycket spröd.
För mig är det så, att jag smällerinte mina modeller,
då jag flyger, jag skadar dem, då jag passerar stora dörrar,
eller går i trappor…
…och få njuta vindstilla, sol och härlig flygning.
Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder bara en vecka senare.
Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.
I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta den stigande luftmassan.
Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln med mycket nybildningar.
Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag min Ava Pro 1045 precis.
På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa. Den var inte så stor till en början, men sedan… Det blev hiss rakt upp !
Det enda jag gjorde, efter att min variometer glatt tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.
Jag har sagt det förut, något som alla termikflygare vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara svårt att komma ner, då termiken är stark.
Man måste ha aerodynamiska bromsar.
I dag var termiken över 100 m mycket stark och framför allt utbredd över stora områden.
Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är modellflygare, så man får njuta av tillfällena till flygning.
För det är så med mig, att jag flyger eftersom det är så roligt i dubbel bemärkelse.
“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.
Mina inre batterier är i regel fulladdade efter en dags flygning.
Märkligt nog observerade jag inga migrerande ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta till Spanien eller Nordafrika.
Då klockan var 1400 inträffade något märkligt, då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.
Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och temperaturen sjönk ett par grader.
Naturligtvis förstod jag som segelflygare, vad det var. Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft från havet.
En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger. Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut förhållandet mellan kall respektive varm luft.
Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik. Det fanns ingen adiabatik under 250 m !
Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt !
Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger !
Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…
Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg. Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning, som borde generera mycket termik.
Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.
Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar och iväg.
Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln och alla snabbt växande nybildningar.
Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.
Klockan var ca 12, vilket är just den tid, då vi möts av sjöbris på Västkusten .
Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte verkligen och jag höll på i 2.5 timma, innan jag packade ihop.
Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent. Jag tror inte, jag flög mer än 5 fulla termikvarv.
Med det menar jag, att varion pep stig under hela varvet.
Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen och om inte annat, fick jag se migrerande omrvråkar och vimsiga… glador flyga termik.
Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera min flygning.
Det finns en skiss, som förklarar de termiska förhållandena i dag.
Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner, kan det uppstå sjöbris vid kusten.
Marken värms upp snabbare än havet. Luften över land stiger och den ersätts med kylig havsluft, som sugs in.
Eftersom havsluften är relativt kall, kommer den att glida in närmast marken.
Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av markens absorberade värme och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften, dvs den blir labilt skiktad
och det märker du, genom att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.
Här vidsödra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km in över land.
Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och termiken löses ut som vanligt.
Det är därför man måste komma över den laminära, kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.
Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar in kall havsluft över land och som under natten vänder riktning, då marken svalnar fortare än havet.
Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, att det på kvällen blåser frånlandsvind, eller som det heter landbris.
Såedemede !
Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn
Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !
Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.
I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…
Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.
På finalen
Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.
Full kontroll !
Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra moderna modeller ? Som vanligt, modellflyget har föregångsmännen, vad gäller nya idéer och innovationer.
Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.
