Kategorier
Hangflyg modell

INGET ÄR SÅ TOMT SOM EN BADSTRAND…

 

 

 

 

 

 

…efter att turisterna har åkt hem.

 

 

 

 

 

 

P1090772

Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.

Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.

Vi blev förvånade att finna  stranden nästan  tom….
Sveriges längsta strand…tom?

Men det är så, när semestrarna  sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphör
lika snabbt,  som man stänger en kran.

Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.

I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling
i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.

Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.

Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning
och övrig konfiguration.

Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil,
så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget

att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.

Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han,
då förhållandena var för marginella.
Bättre  att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.

Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.

Efter vi var klara,  gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget,
då vi gick mot bilarna.

Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på
vår dag med våra modeller på ett kusthang.

Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag
skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära
lite brutalt.

Nu har jag rensat bort skräpet,  så det funkar
som det skall.

 

P1090526

Pär pustar efter vår promenad.

P1090531

           Min Spirit ligger klar att starta

P1090544

 Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
   Vi är ju ungdomar . 

P1090837

                        Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…

P1090841

                 …men det går nog bra…

P1090843

              ….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…

P1090848

          Dags att svänga tror jag…

P1090863

 Nu flyter det på…än så länge.

P1090866

  En modell konstruerad på tidigt 50-tal.

P1090577

 Det Lunaken  gör bäst. Flyger.

P1090861

 Ännu ett försök

P1090594

 Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.

P1090609

 Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen

P1090725

 Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.

P1090765

 Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.

P1090771

Han flyger nog med lite klaff eller…

P1090778

Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.

IMAG0195
Ingen trängsel på stranden som ni ser.

IMAG1540

Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…

IMAG1839

Landning på stranden

IMAG1938

Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.

P1090780

Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.

P1090797

Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…

P1090807

 Ökenvandring nästan…

P1090830

 Så här är det bara till att bära iväg…

IMAG2535

Färdigfluget för idag.

P1090877

Min Spirit efter en fin landning

P1090882

Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig.
Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…

 

Jaha, det var lite,  om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning.
Vad flög du i dag ?
De kommande  veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa.
Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !

Kategorier
Hangflyg modell

GANSKA VARMT I DAG…

 

 

 

 

 

 

…men efter att ha tagit några dopp i havet och blivit lite avkyld…

 

 

…började jag känna mig sugen på modellflyg. Väderutsikterna enligt yr.no

http://www.yr.no/sted/Sverige/Sk%C3%A5ne/Hovs_Hallar/

hade lovat ostlig vind, som skulle vrida under eftermiddagen till Nord
på Hovs Hallar.

Eftersom jag litar på den norska väderlekstjänsten i motsats till SMHI,
beslöt jag att kvista ner till HH under eftermiddagen.

Jag var där kl 1500 och det var bastuhett. Turisterna satt i skuggan och flämtade
och själv hade jag bunkrat 1.5 l vatten som legat i frysen och var garanterat
kallt efter hand som isen smälte i flaskan.

Då jag efter en varm promenad kom upp på platån var nästan stilla….

Vinden blåste NNO med maximalt 1 m/sek. Men tänkte jag, har jag tagit mig
hit ska jag  ju flyga. Kan jag inte hålla mig uppe går det ju bra att efter en vända
gå in och landa på kanten.

Så jag kastade ut med den kraft jag är mäktig och modellen fick bra höjd.
Det var inga problem att hålla sig flytande om man flög väl.

Mycket turister som föresatt sig att gå till Kattvik, kom snöpligen tillbaka
efter att ha konfronterats med värmen i skogen.

De pustade hos mig och fick en förklaring hur detta med hangflyg
fungerar egentligen…

Efter en timmas flygande kom den utlovade nordnordvästliga vinden.

Vindstyrkan gick snabbt, på 10 minuter, upp till 5 m/sek och det
blåste rakt på kanten, vilket skapade mycket bra lyft.

Jag fick flyga till 1800, sen orkade jag inte mer. Jag var nöjd.

Det kan ju tyckas att det är att späka sig, om man flyger under dessa
förhållanden, men jag tänker då, vänta till höst och vinter…..
plus 3 grader småregn….eller 0 grader blötsnö.

Det gäller att passa på.

Dessutom är det roligt och givande att flyga. Modellflyga har ju
aldrig varit en plåga för mig, tvärtom det bästa jag vet !

 

DCIM133GOPRO
Det gäller att få ut modellen med mycket energi,
så du får tid att stabilisera flygplanet.

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR….DÄR HAR DET SNÖAT

 

 

 

 

 

… för att komma ihåg hur vintern är på Hovs Hallar…

 

 

 

ströbilder27

 

lägger jag upp några bilder från den delen av året, då man i regel inte lider av värmen
under hangflygandet.

Dessa bilderna togs en söndag med mycket fint väder. Men det var 12 grader kallt
och vinden var nordlig, så lyftet fanns där.

Modellen är min äldsta Arrow, som den heter då Staufenbiel säljer den, men den heter
Fredy när tillverkaren Valenta säljer den.

Denna Arrow, av vilka jag haft tre stycken, var den som låg bortflugen på HH i 18
månader.

Efter en smäll nere i Ystad beslöt jag att skrota den, då kroppen var lappad och lagad
så många gånger.

Jag har ju en splitt ny Arrow bara influgen hängande på väggen.

Min skrotade Arrow hade 9 år på nacken.

Men många roliga minnen har jag av min Arrow.

Ett av de glada minnen var från Kåseberga där en pilot kom med en 15000
kronors modell. Min Arrow kostade, då jag köpte den 1500 spänn och jag flög ifrån
den modellen som kostade 10 gånger mer än …

Här lite svalkande vinterbilder som kan få er att drömma tillbaka, om ni svettas…

 

ströbilder29

Modellen är attraktiv till utseendet.

 

ströbilder32

Modellen är underskattad, för den är lika snabb rätt flugen som mycket dyrare produkter.

 

ströbilder34

Skulle jag önskat något,

skulle det vara en Arrow med 200 cm spv och med MH32 i roten och Rg14 i spetsen…

 

ströbilder35

…samt något modernare vingspetsar för att reducera det inducerade motståndet.
Man kanske skulle ringa till Jiri på Valenta och ta ett snack,
för han är inte omöjlig.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYG HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…ibland stämmer allting till perfektion…

 

 

 

 

 

 

DCIM130GOPRO

 

 

…då omständigheterna tillsammans gör flygningen till en nästan andlig upplevelse.

 

 

 

Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.

Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.

Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som  domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.

I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.

Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.

Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.

Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall
min hjärna koppla om lite grand.

Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen,  vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade

till landskapet vid Hovs Hallar och havet.

Det blir nästan ett meditativt  tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag
vid liknande tillfällen.

Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det,  jag bad den om.

Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.

Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.

En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med  E-post.

Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.

Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.

När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.

Nu kanske någon frågar sig: Vad  är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?

Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.

Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.

Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande  dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.

Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.

Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…

Tala om skilda världar.

Jag kom ner till HH och startade kl 1100.

Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.

Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:

DCIM130GOPRO

Depån på platån.

90 m asl.

  DCIM130GOPRO

Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.

DCIM130GOPRO

Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.

 

DCIM130GOPRO

Jetplanen ritar med vass penna  i skyn…

 

DCIM130GOPRO

Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747

 

DCIM131GOPRO

Landning 3.

 

IMAG2299

Om en sekund touchdown.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SÖNDAGSFLYGNING

 

 

 

 

 

 

..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

 

 

 

 

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i  rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes
har jag glömt, vad den heter….?

”Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis,
eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig
1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna
och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.


Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer
förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då
kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får
du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel
att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att
minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv
broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida

maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO

Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.

Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.

DCIM120GOPRO

Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…

SONY DSC

Pär beredd att starta.

SONY DSC

Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…

SONY DSC

Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…

SONY DSC

Cruising

SONY DSC

Modellflygning kallas detta

SONY DSC

 

SONY DSC

Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…

SONY DSC

Pär tar termik och flyger med hög nos.

SONY DSC

Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.

SONY DSC

Ruling the sky

SONY DSC

En modell och en svala

 

SONY DSC

SONY DSC

Man måste vara koncentrerad..för det mesta.

SONY DSC

Min Ava.

SONY DSC

DCIM120GOPRO

Den gamble hangflygaren  startar

 

 

 

   SONY DSC

Min Ava med det jag använder.

 

SONY DSC

Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.

 

SONY DSC

Min sändare.
Ni ser,  att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.

Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !

 

SONY DSC

En nöjd Pär har just landat.

Nu när ni läst och kollat bilderna….

…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?

Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.

Förstår du ….flygplan, natur och väder,  hela konceptet skapar en känsla.

Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.

Kategorier
Hangflyg modell

EN BESÖKARE OCH HANGFLYGARE FRÅN NORRLAND…

 

 

 

 

 

…Robert från Krokom,  som  åkte till Hovs Hallar

för att få sig en flygtur i slutet av juni.

 

 

 

 

IMAG0629

 

 

I tisdags, eftersom väderläget var perfekt för HH, åkte jag dit i akt och mening
för att bara nöjesflyga med min Spirit.

På parkeringen kom en man, som hade sett, jag hade modeller med i bilen och
berättade, att han också var hangflygare. Han hette Robert och hade kört över
100 mil för att få flyga på HH…..tror jag.

Robert och fru bodde i sin husbil och var på semester.

Jag sa till Robert att hänga med upp och flyga på platån, vilket han gjorde.

Väderläget var så här:

Nord, med svängningar ca 5 grader  mot väst och öst,
vindstyrkan var ca 3-6 m/sek och vinden var laminär.

Lyftet var mycket bra och Robert hade bara berömmande ord
om hanget, då han flög med sin Multiplexmodell Akro från troligtvis 80-talet.

Hans modell var utrustad med skev, höjd, sida och klaff. Det gjorde det ganska
enkelt för honom att landa.

Vi fick ett par timmar i luften tillsammans med två skärmflygare, vilka också
fick uppleva Hovs Hallar, då det är som bäst för hangflygning.

Vad som hände med min Spirit,  ska jag berätta sen…

Robert är ju van att flyga på fjällhang, vilka är turbulenta. Det han mötte
här,  var helt laminär vind från havet, vilket gjorde lyftet turbulensfritt och
starkt.

Höjdmässigt var det möjligt att enkelt nå 300 m i dag.

Nåväl, jag tog bilder  med min Mobius som ombordkamera, både
video och stillbild.

Vidare satte jag min Mobius på Roberts modell, så
han fick med sig en video hem.

Sen klämde jag lite bilder med min vanliga Sony systemkamera oxå.

Inte bara flög vi i tisdags, vi fick oss minst 2.5 timmar i luften också på onsdagen.

Väderläget i onsdags var så gott som vindstilla fram till kl 1200.
Så vi satt ju och spanade
efter vind från havet uppe på platån på HH.

Kl 1200 var det som om någon tryckte på knappen, för då kom vinden.
Först ca 3 m/sek rakt på,
men sen ökade vindstyrkan till 3-6 m/sek.

Det gav ju oss perfekta förhållanden med ett starkt och turbulensfritt lyft.


Så ånyo blev denna
dagen ännu en av de de där dagarna på HH,
vi brukar ha 5 om året.

Nu hade vi haft 2 dagar, som var superbra efter varandra.
Både jag och Robert var mycket nöjda.

Robert, som var på Hovs Hallar för första gången, tyckte det var
en storartad upplevelse att
flyga där.

Här kommer bilderna, från en sådan dag vi brukar bli undfägnade
med 5 på ett år högst !

Nedanstående bilder är tagna med Mobiusen.

IMAG0009
Robert rules the slope…

 

 

 

 

SONY DSC

 Robert från Krokom. En modellflygare helt i min stil.

 

SONY DSC

 Duktig flygare med mycket flyg bakom sig. När man träffar en erfaren flygare,
märker man, att vi pratar samma språk.

 

SONY DSC

Robban fokuserad

 

SONY DSC

 Detta är en av Roberts modeller.
En Multiplexmodell som heter Akro.

Jag hade en Multiplex termikmodell med 3.7 m spv och jag lade genast
märke till släktskapet med denna modellen.

Alltså en modell från sent 70- eller tidigt 80-tal.
Båda modellerna hade bra flygegenskaper.

 

SONY DSC

 När man konstruerade modeller vid den tidpunkten, då denna gjordes,
lade man vikt vid det estetiska och inte bara det tekniska och funktionella.

 

SONY DSC

 Visst är den snygg !

 

SONY DSC

 Den gick relativt fort oxå !

 

SONY DSC

 Robert hade adderat klaff till modellen. Underlättar landningen

 

SONY DSC

 Här ligger Roberts modell. En bra produkt av 70-, 80-talet.

 

SONY DSC

 Min Mobiuskamera monterad på nosen, för att vi ska kunna
dokumentera Roberts flygning på Hovs Hallar.

 

SONY DSC

 Segelbåtarna har börjat att nervöst stryka längs vår halländska skärgårdslösa kust.

 

SONY DSC

 I fjärran…drömmen om en sommarstad…

 

SONY DSC

 En av de trogna flygarna på Hovs Hallar, en hangkråka.

 

SONY DSC

 Roberts modell med kamera

 

SONY DSC

 Roten Gul Rudolf

 

SONY DSC

 Robert drar lite med Akron

 

SONY DSC

 En hangkråkas silhuett.

 

SONY DSC

 Ska kråka öka farten, fäller den vingarna och minska lyftkraften och därmed motståndet.

 

SONY DSC

 En anpassad fågel som löst problemet till stor del,
med det inducerade motståndet som synes.

 

 

SONY DSC

 Kunde varit en av Odins korpar. Vet ni vad hans korpar hette och vad deras uppgift var ?
Googla. Kunskap är lätt att bära.

 

SONY DSC

 En skärmflygkompis  som passade på att utnyttja det eminenta vädret.

 

SONY DSC

 Klart att piloten njöt av sitt flyg.

 

SONY DSC

 Robert flyger rote med en skärm.

 

 

 

 

SONY DSC

 Bara två skärmar och horisonten.

The Sky is the Limit…

 

 

SONY DSC

 Möte

 

SONY DSC

 Landning pågår för Robert.

 

SONY DSC

 Inte enkelt att komma ner här…

 

SONY DSC

 Kråkbroms är ett utomordentligt hjälpmedel att malla in sig med.

 

SONY DSC

 Fast turbulent…det är det.

 

SONY DSC

 Nästan…

 

SONY DSC

 Där satt den…

 

SONY DSC

 Bara att hämta. Alltid skönt då modellen är hel efter en landning under svåra förhållanden.

 

 

Bilderna nedan är alla tagna med min Mobius  på onsdagen.

 

 

IMAG0013

Robert förbereder sin Typhoon.

En 2-m kärra som flög suveränt. Snabb, snygg och agil.

Det blir en sån till mig snarast. En perfekt allroundsegelmodell.

 

 

IMAG0042

Ett fartyg tillhörande havsforskningslaboratoriet, tror jag.

De utförde någon typ av mätningar under en lång stund.

 

 

SONY DSC

… för då blir man så här glad och belåten efter en dags fin flygning på ett nytt hang,
om man heter Robert från Krokom  !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

MIDSOMMARFLYGNING PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

På Midsommarafton hade jag tid ledig fram till 1500

och vad passade bättre…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

…än att ta sin modell och åka till Hovs Hallar.

Innan avresa kollade jag vår väderstation och den sa,
det blåste 2-5 m/sek Nord.

Således perfekt för flyg. Dock hade jag farhågor,  att vinden kunde lägga av.

Förvånansvärt lite bilar vid Hovs Hallar på parkeringen.

Jag träffade tre tyskar från trakten av Stuttgart, som var på besök i vårt land.
Förutom att vara turister, var de också skärmflygare. Jag pratade med dem
och sa, jag också var skärmflygare och modellflygare.

Vi utbytte telefonnummer och när jag hade släpat mig och mina grejor upp
till det höga, ringde jag och gav en vindrapport. Det blåste, då jag ringde,
3 m/sek
rakt på med mer vind, som var på väg in, vilket man såg på havet.

Min Spirit startades och lyftet var suveränt. Helt laminär vind och alltså
ingen
turbulens.

Spiriten flög som vanligt  som en dröm. När jag flög, kom skärmflygarna
upp till mig
och jag landade min modell, fäste kameran på den och ut igen.

Min Mobius tar bra bilder med det nygamla objektivet från min GoPro. Man kan
utan problem se till exempel alla bilar på parkeringen och vad det är för fabrikat.

Inte dåligt.

Efter en kort stund landade jag och vi satt och inväntade den vind, som inte
fanns..
.…men som var på ingång.

Vinden tog sig snabbt och jag kastade ut min Spirit med Mobiusen inställd
för stillbild.

Då jag kastat ut modellen och den gled förbi, hörde jag ett klickande ljud.

Jag kände igen ljudet, men kunde inte placera det. Modellen flöt på bra,
men vid nästa förbiflygning kom jag på, vad som hänt.

Höjdroderservot hade lagt av.

Växellådan var kass och det klickande ljudet man hörde, var när utgående axeln
roterade; eftersom en kugg hade gått.

Ja, nu satt man i saxen……inget höjdroder…vad gör jag ? Eftersom min modell
är så
enastående välflygande, flöt den på ok, då jag flög på hanget.

Jag tänkte; jag kunde reglera höjden med klaffen vid landningen.

Så sakta gled jag in bakom hanget och genom stora S-svängar brände
jag höjden sakta.

Nu är det ju bara det, att området på toppen är ju stört av topprotorn.
Det betyder, att
modellen kräver kraftiga korrigeringar vid inflygning och landning.

Men jag hade gott hopp om att få ner kärran hel. Men enligt Murphys Lag,
eller på svenska, enligt lagen om alltings djefvlighet, inträffar alltid
det värsta
just innan sättning.

Varje gång jag manipulerade klaffen, det vill säga fällde ut den,
pitchade nosen upp, eftersom mixning med höjd inte funkade.
Resultatet blev, 
att modellen gick in i en oscillerande stall.

Denna stall började på 3 m höjd och med lite tur hade modellen landat,
då den var i
plant läge…men enligt Murphy så gick modellen in i stall,
då den var 10 cm från marken.

Resultatet blev,  att den steg till 3 m. överstegrade sig och sen tog den fart
och körde naturligtvis nosen ner i marken……

Jag kunde inte göra något.Hade jag fortsatt att svänga,
hade modellen hjulat på vingspetsen och
värre skador hade skett.

Nu blev skadorna, att vingbultarna i plast knäcktes och en spricka vid
vingroten uppstod.

Så jag kom billigt undan. Jag kunde i alla fall ändå inte flyga mer, eftersom jag
inte hade med
extra servo, för vem har det ?

I stället pratade jag med tyskarna, som hade lagt ut sina skärmar,
då vinden ökat till
5 m/sek rakt på.

Det är inte lätt att starta, där vi var på grund av topprotorn.
Den gör det svårt,
att balansera skärmen.

Men efter flera försök startade den förste och så fort han kom ut
över kanten,
lyftes han 20 m upp snabbt.

Så problem att hålla sig uppe, var det inte.

Den andre piloten hade mer problem. Han drog för mycket broms,
när han dragit
upp skärmen. vilket medförde, att han stallade den,
så den föll ihop.

Jag tipsade honom och han fick upp den. Sen hjälpte jag till att
leda fram honom,
så han kunde komma framåt lättare i vinden
och med ett papper emellan, kom han
över kanten och fick till
slut en fin flygning på 1.5 timma.

Det är alltid roligt, att träffa positiva människor,
som är nöjda och glada.

Dessa tre tyska skärmflygare gjorde ett väldigt gott intryck på
mig genom deras trevliga
sätt och öppna attityd.

Roligt.

Jag tog bilder, dels med min Sony och dels med min Mobius.
Alla flygbilder är
Mobius och de andra bilderna med några
undantag, är min Sony.

Så här hade vi det idag på förmiddagen, innan jag var tvungen
att dra, på grund
av stundande festligheter.

Det är ju Midsommarafton…

SONY DSC

I väntan på vind

 

SONY DSC

Sommarstaden nummer 1.

 

SONY DSC

Bra skärmkontroll

 

SONY DSC

Här kan ni se, att skärmen har mycket anfallsvinkel på grund av för mycket broms.

Skärmen flyger inte ok och kan kan kollapsa.

 

SONY DSC

Efter skärmen är stabiliserad, gäller det att ta sig framåt mot kanten.

 

SONY DSC

Därför ser det lite ansträngt ut på denna bilden.

 

 

SONY DSC

Japp, nu flyger vi…

 

SONY DSC

…och så fort piloten kommer utanför kanten, åker han hiss uppåt.

 

 

SONY DSC

Sen är det bara att njuta…

 

SONY DSC

…och inse att i detta läget är man privilegierad.

 

SONY DSC

Näste man lägger ut sin skärm för uppdragning.

 

SONY DSC

Här kom vinden, på grund av rotorn, plötsligt 90 grader fel…

 

SONY DSC

Men till slut båda gossarna i luften.

 

SONY DSC

Vid landning här är det en fördel, att ha någon som ser till, man stannar på marken.

Mycket kommatecken i meningen, men jag håller hårt på kommateringsreglerna,
 som jag lärde mig i gamla gymnasiet för 45 år sen.

 

SONY DSC

Två skärmar över Kattegatt.

 

SONY DSC

Här ligger en modell med trasigt höjdroderservo…

 

 

Nedanstående bilder är alla tagna med den lilla Mobiusen.

 

 

IMAG0064

2 män och en kvinna som ska flyga skärm

IMAG0066

Dags för damen att lägga ut skärmen.
Med selen på sig ser man ut som en puppa…

IMAG0080

Ni ser själva, att havet  är ganska lugnt.

IMAG1369

Här var jag nära att landa….

IMAG1371

…men naturligtvis började modellen gå in i ny stall…

IMAG1373

…ni ser höjden….ca 4 meter…

IMAG1374

…nu har modellen vikit sig och är på väg ner mot terra firma…

IMAG1375

Inget annat än marken väntar….håll i!

IMAG1376

Där satt den !

Kategorier
Flyghistoria

SÄLLSKAPET SVENSKA AKTIVA MODELLFLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…finns det i verkligheten eller …?

 

 

 

 

 

 

Jo, det finns nog så många,  så ett sådant sällskap skulle kunna grundas och existera.

Vi är ju trots allt ganska många, som utövar vårt genuina flygintresse aktivt.

Nja, vi behöver nog inte ha en formell förening. Vi har säkert
en gemensam värdegrund i alla fall.

Det märkliga med flygintresset är, att det för mig blir allt intensivare….tänker man kanske
att varje gång kan var den sista ?

Nä, jag tror inte det är så. Det hänger nog på den infallsvinkeln man har på begreppet flyg.

Alltså hur man började. Jag tror, att vi som började modellflyga, när vi var 10 år gamla och
köpte våra balsabyggsatser, vilka vi med svett och möda byggde ihop, vi fick vår belöning,
när vi såg, att det som vi byggt, det flög faktiskt.

Vidare, när vi vi köpte vår första rc-modell på tidigt 70-tal, vilket var en Taxi, Westerly,
Sr Falcon eller liknande i byggsats, så kände vi glädjen och tillfredsställelsen, när vår
modell flög och att man kunde styra den….

I dag klickar man med musen på nätet och får hem en färdigbyggd modell i brevlådan.
Eller så köps frigolitplan hos BilTema.

Det sättet som folk startar modellflyghobbyn i dag, gör att de går miste om mycket.
De lär sig inte, hur en modell är uppbyggd, för den ska vara stark och lätt.

Man får inte förståelse för hur konstruktören har tänkt.
Man går miste om erfarenhet och byggerfarenhet.

Men som en medlem i en klubb här i närheten sa, när han smällt sin färdigbyggda modell:

”Nä, du förstår, att i dag lagar man inte modellen, man köper en ny”…….

Ok tänkte jag, allt jag lärt mig, min erfarenhet, den är i dag inte värt ett öre eller ?

Kontentan, som jag ser det, är att hängivenheten för sin hobby är större för den som
skaffat sig erfarenheten och kunnigheten än slit och släng flygarens.

Personligen är mitt intresse för begreppet flyg större nu än för 40 år sen.
Den tekniska utvecklingen har gett oss medel och möjligheter att öka dimensionerna
för oss aktiva modellflygare.

Jag vill bara framhålla ett par saker, som har gett vår hobby rejäla skjutsar framåt:

CA-limmet

LiPo-ackar

Elmotorer

Kolfiber/kevlar

Radioutrustning som ger möjligheter och som är pålitlig

Möjligheten att handskas med bild och datainformation mellan modell och pilot.

Om ovanstående inte funnits, var hade vi varit då ?

I dag sätter tekniken inga gränser längre.

Ibland funderar jag på, om alla mina bilder på bloggen tröttar ut besökaren.

Jag kan tvärsäkert säga NEJ ! Ingen enda negativ reaktion har jag fått utan
tvärtemot. Senast i går träffade jag en fotointresserad man, som brukar, trots
han inte är modellflygare, regelbundet besöka min blogg just för bilderna.

Så jag fortsätter nog att mata på bilder. Inte bara för att visa bilder, utan
också för att kanske inspirera andra att börja flygfotografera, eftersom det
är så givande och enkelt.

Japp, det här blev längre än jag planerade…

I fredags åkte jag ånyo till Hovs Hallar för att få förmånen att flyga min
modell på kanske Sveriges bästa och vackraste hang…

Skärmflygarkompisarna flög nere vid Segeltorp, eftersom  vinden var sned, men jag
tog mig upp på det höga, där man kan flyga på den sneda kanten mot västnordväst.

Lyftet var väldigt bra och gav möjligheter att klättra till 300 m +.

Hur länge jag flög ? Jag var i luften mer än 3 timmar. Min Spirit nummer 1 har nu sen i april
loggat 79 timmar i luften…..

Inte bara kan man njuta av sin flygning på Hovs Hallar eller den vackra naturen.
Det kommer också trevliga människor,  som är nyfikna på det jag sysslar med
och vill veta mera.

De som man kommer i samtal med har ofta egna speciella intressen. Det kan vara
fågelskådning, bygga ångmaskiner eller köra med elektriska tåg. Alla parter är då
ivriga att propagera och tala för just sin hobby.

Man märker att det är hängivna människor. De är DOERS, alltså  inte sådana
som bara  följer med strömmen och är TALKERS  .

Lite bilder  kommer här:

DCIM107GOPRO

Vinden, som ni ser, 4.1 – 6.4 m/sek

DCIM106GOPRO
Min Spirit efter 3 timmar på hanget.

DCIM107GOPRO

Varför jag tog med denna bilden ?

Jo den visar en pensionär,  som just har landat,
efter 3 timmar i solen med modellen i skyn .

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM DEL II

 

 Mer bilder från Malmslätt

och vårt Flygvapenmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag tog ett tusental bilder, när jag besökte museet,  har jag ju lite
som jag kan publicera. Jag resonerar som så, att bättre 10 för många bilder,
än att att missa en….

Bilderna försöker jag presentera i den ordning,  man möter objekten i
lokalerna. Som jag sa i förra inlägget, är objekten väldigt pedagogiskt
visade med massor av information. Man har bemödade sig,  att visa kvalitet
i stället för kvantitet och det är enligt min uppfattning det bästa sättet.

Skulle jag önskat något, så hade det varit större plats för det utställda,
men vi ska nog var nöjda,  med hur det är.

Vi kan vara stolta över denna samling av tidsdokument från vårt svenska
flygvapen.

Ok,  här kommer bilder med och utan kommentarer. Vill ni läsa om planen
så gå in på museets hemsida. Där finns all fakta,  som behövs och bakgrunder.
Räcker inte det så googla !.

                                                                                        En Tummelisa, Ö1.

                                                                http://sv.wikipedia.org/wiki/FVM/CVM_Tummelisa

                                  Flygplan från denna epok krävde mycken hantverksskicklighet att framställa,
för de var ju handgjorda. Motorerna var ju ofta stjärnmotorer eller radialmotorer.
Varför det heter  stjärnmotor är ju uppenbart, när man ser, hur motorn är konfigurerad.
Som en stjärna. Dessa stjärnor kan man lägga på varandra så två 7-cylindriga stjärn-
motorer, blir en dubbelstjärna med 14 cylindrar. För att lösa kylproblemen hade man ofta
i början roterande motorer. Medd det menas att vevaxeln är fast förenad med flygplanet
och propellern  sitter fastsatt i vevhuset. I och med attmotorn roterade med det använda
varvtalet, ca 1200-2200 rpm, så kom cylindrarna att få rätt arbetstemperatur. En bra lösning
med en nackdel: Motorn som roterade , blev ju som ett stort och tungt gyro, som påverkade planet
och gav det vissa dåliga egenskaper. Det uppstod en tröghet . Ett gyro strävar ju alltid att behålla
sitt ursprungsläge. Det vi känner om gyro är ju just,  att det återför något och bibehåller det i sitt
ursprungsläge. 
  Stjärnmotorer är på grund av sin konstruktion alltid försedda med ojämnt antal
cylindrar. Skälet till detta är,  att 
  i en stjärnmotor har man en huvudvevstake,  som sitter monterad
på vevaxeln. På huvudvevstaken sitter sedan de andra vevstakarena, som kallas hjälpvevstakarna,
monterade. Stjärnmotorn tänder ”efter hand” på varvet med varannan cylinder överhoppad.
Kamaxeln är ju en nockförsedd skiva i vevhuset där stötstängerna och lyftarna glider och överför
den rörelse  som kamaxelns nockar skapar. Enkelt och genialt.

                                                                                                                                  

                                                                                                                  Princip 5-cylindrig stjärna.

                                                       Ni ser att huvudvevstaken är monterad på vevaxeln
och hjälpvevstakarna är fästa på huvudvevstaken.

                                                                   Fjädringen i stället bestod av gummiarmortisörer. Inget lätt plan att landa  i   sidvind.                                                                                   Vingarna var utrustade med rottingbågar som skyddade vingarna vid tendens till groundloop

                                                                                                                                 eller liknande tillbud.

                                                               Mikael Carlson tillverkade en replika av planet och är kända efter många uppvisningar.

                                                                Mikael är och var en duktig modellflygare bland annat.

                                                                                                    Nieuport

                                                                   Kan det var en höjdmätare på ratten……och det som ser ut som en ringklocka

                                                                           Ånyo ser man hantverket på planen från denna tid. Se på kylaren….

                                     Som synes finns det inga skevroder på planet. I stället vreds eller
torderades, som det heter, planets  vingar. Krävde ett sinnrikt system av wires,
                                                   

                                                                 Ett tidstypiskt ställ med hjul, gummiarmotisörer och medar.  Medar hade man inte för snöns

                                                                skull, utan fastmer för att förhindra att planet slog runt framåt. Det hette på dåtidens flygar-

                                                                språk att capotera.

                                                                     Svarvade och frästa stålcylindrar. Kolla ledningarna till stiften från magneterna !

                                                                              Se på den fantastiska uppbyggnaden av detta ställ ! Ser ni fjädringen ? Jag vet vad jag

                                                                  omedelbart kommer att tänka på: Min mormors mangel ! Den hade en nästan exakt likadan fjäder, som

                                                                 man kunde spänna åt med ett vred, för att man skulle få press på de båda trärullarna som skötte

                                                                 om själva manglandet.

                                                                                                 SK5 Heinkel

                                                     Mycket plywood, hamrat aluminium och rörkrökar i glödgad koppar.
Undrar hur säkert det var med 
bränsletanken där den sitter placerad…?
Ovanpå vingen kylaren.

                                                               Rörläggare hade mycket att stå i………

                                                                  Läs här om detta flygplanet:  http://www.flyghistoria.org/tullinge.htm#Projekt_Sk_5_och_Sk_14


                                                               En rak 6:a. Undrar hur den lät när den gick…..och undrar
hur länge motorn gick mellan ventiljusteringarna ?

                                                                 En Phönixjagare. Phönix 122 DIII

                                                                 Länk:  http://sv.wikipedia.org/wiki/J_1_-_Ph%C3%B6nix_122_DIII

                                                                                       Här kör man med raka rör…..

                                                               Här finns det ingen HUD !  eller digital instrumentering.

                                                                ”LillDraken”, som var en mindre version av Draken, som användes vid flygprov.

                                                                    Här körde man inte med försänkta nitar. Utan det såg ut som
en getingsvärm hade satt sina gaddar i   plåten och orsakade bulorna.

                                                                    Undrar vad provflygaren tänkte , när han förde fram trottelspaken till full power vid första starten  ?

                                                                    En Gripen……..ganska sliten.

                                                                En SAAB B-18. Det enda vi har kvar av flera hundra.
Lite originaldelar och lite nybyggt som mockup.

                                                                                                Bombfällarens glasveranda

                                                                    Här är den ena av Daimler-Benzmotorerna. Licenstillverkade i Sverige.  Motorernas

                                                                    beteckning var Daimler-Benz 605B.

                                                                    Läs här om B-18:

                                                                    http://www.avrosys.nu/aircraft/bomb/158-b18/158B18.htm

                  

                                                               Motocrossdäck…….? Krävdes då man ofta opererade från gräsfält.

                                                               Kolla känslan för detaljer, stänkskärmen.

                                                               DB-605B utvecklade 1475 hk. Bränsleinsprutning och teknologiska mästerverk.

                               Kroppen på B-18 försedd med dåvarande nationalitetsmärkning och förbandstillhörigheten F14 Halmstad.

 

Jag  bodde 1000 m från F14 och jag minns fortfarande hur det lät
när mekarna varmkörde motorerna på divisionernas flygplanmånga gånger om dan.

Jag minns också hur mycket haverier det fanns.

 Att vi inte har en enda komplett B-18 kan man tycka är en skandal.
Men det var så att dåvarande flygvapenchefen Nordenskiöld ville ha
väck allt gammalt och in med det nya : Rea. Det hette så på den tiden,
alltså inte jetplan utan reaplan, som är en förkortning av reaktionsmotorflygplan……

Kanske hade Nordenskiöld rätt, men han kunde sparat något……..

Det kommer mera bilder so stay tuned.

 

Kategorier
Airshows Modellflygklubbar

ELEFANTASTISKT I LJUNGBY 28 JULI 2012.

 

EL É FANTASTISKT………SMAKA PÅ ORDET !

 

 

Meetinget gynnades av sol, värme och gott humör,

dock med en förhållandevis stadig vind. Vinden mojnade mot kvällen.  När vi anlände,
hade just en häftig skur svept över, men efter hand klarnade det upp till 5/8 Cu.
Termiken, som ju är inlandstermik, blev bra efter lunch.  Det är alltid roligt att träffa lite
nytt folk och få ideér och inspiration. Framme var vi 1030 . Fältet ligger vid Berghem,
där HAB hade sin affär först.  Kör förbi gravhögsfältet och ta sen till höger.

På fältet fanns redan Björn Ekström med sin Krax. Sedermera dök Uno upp med sina
EDF-modeller och sin startramp. Hans modeller flög fint och imponerade på
menigheten och piloterna. Vid en av flygningarna monterade jag min minicam
på hans kärra, så vi skulle få en video  sett ur planets synvinkel. Flygningen gick
bra och jag var säker filmen också blev bra. Men säg den lycka som varar…..
när jag sen flög med min Ava hade jag monterat min minicam som vanligt ,

då kameran for av i luften……..typiskt. Nåväl jag har fler av samma sort,
så vi ska göra om det igen. Jag tog tillfället i akt att diskutera 2.4 gHz med de
mer erfarna flygarna. Ungefär samma svar från alla: Nu funkar det efter
uppdateringar och byte av mottagare osv………DET HADE KOSTAT ETT ANTAL
MODELLER ATT KOMMA RÄTT.

Flera sa,  att 35 mHz var bättre på långa avstånd. 2.4 gHz var utmärkt till flygning
nära piloten och gymnastiksalsflygning. Jag blev inte klokare i valet av en
ny sändare/mottagare ! Tvärtom måste jag erkänna, ytterligare tvivel
såddes, eftersom jag flyger med mina modeller långt bort och högt.
Man får tänka efter vad man ska välja. Hela tiden kommer nya system
på marknaden som är bättre än allt annat, i alla fall om tillverkarna får
säga vad de vill. Jag är van att höra argumentet av 2.4 gHzanvändare att:
Jag har aldrig problem! Nä kanske inte det, men det kanske beror på att
man flyger ett frigolitflarn max 100 meter från sig och inte flyger vid gränsen
av vad utrustningen klarar. En tillverkare hävdar 4 km räckvidd…..
Ett fullständigt nonsenspåstående. Jag testade min 35 mHz utrustning från
Hovs Hallar till en högt belägen balkong hos en kompis i Halmstad och avståndet
var 21 km. Jovisst det fungerade. Självklart för det var fri luft mellan sändare
och mottagare.

Samma sak med 2.4 gHz testet. Där var det också fri luft. Ett sådant test
har inte det minsta validitet.

 

 

Två äldre män diskuterar

Min HyperAva flög jag nästan 3 timmar i termiken och jag hade
inte en enda glitch. Sista flygningen gav telemetrin mig larm att
spänningen till mottagaren sjönks snabbt under min motorkörning
under klättringen. Jag slog av motorn och då steg spänningen igen till rx.
När jag kom hem fick jag i 2987 mA i acken som har kapaciteten 3200 mAh !
Så det var orsaken till spännngsfallet. LiPon var urlakad och stressad
genom motorkörningen. Dock var spänningen aldrig under 4.9 V.

Jag tog en massa bilder och här är några:

  Tältet reses.

Kolla killen i sopsäcken…….

Snygg dress: Sopsäck och stövlar.

 

Björn med Meetingets lättaste modell.

        Våra modeller.

 

 

           Pilotrutan……..nja vi hittade ingen. Men det fungerade utan problem i alla fall.

    En Multiplex, som enligt ägaren nu fungerar efter ett antal smällda modeller.
I displayen kan du se att variometern visa 0.9 m stig och höjdmätaren visar 184 m.

     Uno säger: Så här ska ni göra grabbar…..

  Uno Andersson, EDF- och turbinflygare.

      Tre av de fyra Hökaklubbarna som var där.

 

                                               Jag och Daniel löser kameraproblem.

      Björn måste byta acke….

       En Krax och en keps. Båda tillhörande Björn från Hylte.

 

Vi som står här var nog de som flög mest på träffen. Jag tror den andra piloten heter Christer   Karlsson
från Mölndal och han hade med sig fina tekniska elseglare.

Uno laddar katapultkanonen.

     Och här har han startat.

        Förbiflygning eller…

   Start av segelkärra i en dollyvagn. Fungerade fint.

Här bär det iväg.

   En glad smålänning

        Uno gör en lowpass.

    Uno, en ungdom från Halmstad i metropolen Ljungby för att flyga EDF.

   Kan det vara gratis utdelning av glasspinnar,  eftersom alla samlas som gråsparvar
runt en gammal bulle ???
   Nä, det var bara en elsegelflygare som ska starta sin modell.
Klart alla ska kolla….. 

    Uno final.

Utflytning.

Snart sättning.

Någon sorts aerobatisk kärra startar.

Meetinget fortsätter i morgon söndag.

Här är ett galleri med några fler bilder. Klicka på ”PicLens” så kör det igång !

Vill du se en speciell bild, så klicka på den, då dyker den upp i bättre format.

[nggallery id=83]

 

Kategorier
Segelflyg

DISCUS-LAUNCHED-GLIDER = DLG

 

Så här går det till i verkligheten.

 

 

 

Rolf-Erik Blomdahl visar,  hur man kastar upp en DLG-kärra. Modellen en Polaris konstruerad
och byggd av hans son Jonas.
VIkt 250 gram och flyger 2.5-3 minuter när allt stämmer i stilla luft.
En skicklig pilot kastar upp modellen mer än 70 meter……här kommer Rolf-Erik upp ca 35.

Så här gör man:

                                                          Koll av kärran.

1.

2.

3.

4.

5.

                                                      Iväg !

6.

                                                         En DLG tar termik på absolut lägsta höjd.

      Landning

                                                          ….å det gör man i handen

 

Här är en videosnutt tagen med en nyckelringskamera, som försöker visa hur en start går till.

mats

Kategorier
Nostalgoteket

EN MODELLFLYGARE

 

Att möta Pär Lundqvist…

 

….i en diskussion,  kan  tyckas vara,  som att försöka läsa en dagstidning
utomhus i styv kuling.

Vi vet ju,  att Pär har mycket bestämda åsikter om sådant som rör modellflyg
och mycket annat för den delen också. Han brukar inte ge sig under en
argumentering, vilket jag efter nästan 40 år har lärt mig.

 Pär mötte jag första gången 1971, då han och Kurt Lennå flög med sina
segelmodeller på en flygdag på F14. Pär hade, tror jag en Graupner Cirrus
och Kurt hade en modell med det speciella arrangemanget, att han använde
hela vingarna som skevroder via ett komplicerat linkage. Jag minns också
det var enorm termik just denna dagen och att båda hade svårigheter att
komma ner.

 Jag pratade med Kurt om segelflyg, om hur man tävlade osv.
Vid denna tiden var jag  mycket aktiv fullskalapilot,  men jag hade sneglat
åt radiostyrt modellflyg en längre tid.

Nästa gång jag träffade Pär,  var på ett möte i Hökaklubben 1972 på
hösten uppe på Scandic Hotell,  som det hette på Vallås. Han kom farande
i full fart i sin Renault (Det var en grå något risig bil, som bara hade ett läge
på gaspedalen och det var inte tomgång !

(Fråga min bror som åkte med Pär fram och tillbaka mellan Hovs Hallar
och Veinge, när Pär glömt en kristall hemma. Min bror har knappt hämtat sig än,
fast det var 40 år sen) .

 Jag hade just köpt och byggt en nybörjarmodell, så jag ville gå med i en
existerande modellflygklubb, så jag kunde få lite anvisningar och hjälp.

Hökaklubben hade inget fält då, utan som jag tidigare har sagt, flög man
nere på sprutfältet vid Ösarp vid  Lagan.

 Jag köpte och byggde efter hand termikmodeller och Pär lockade med mig
till Hovs Hallar för en,  kan vi kalla det en introduktionskurs i hangflygning.

Varje vår arrangerade Hökaklubben en stor hangtävling med 40-60 deltagare
på Hovs Hallar. Pär beordrade mig att delta. Jaha tänkte jag, jag får väl flyga
min Cirrus och kana fram längs kanten, för jag tänkte att med en Cirrus hade
man ingen chans

För att jag skulle få lite bättre möjligheter på tävlingen, erbjöd  Pär mig mig
att köpa en motorseglare, som han döpt till Duett. Modellen var 2.5 m i spännvidd
och var försedd med en 3.5 kubikare. Det satt en gammal gjutjärns Os i nosen.
Den var omöjlig att starta genom att slå, utan jag fick göra en improviserad starter
av en 12 volts elmotor och en bit trädgårdsslang.

 Pär sa, vi skulle provflyga nere hos honom en lördagförmiddag. Alltnog lördagen
kom och jag stod där med min Duett, som var vacker som dagen. Förutom Pär
var det Johnny Johansson från Tjärby,  som hade med sig en egenkonstruktion.
Vädret var perfekt aprilväder med solsken och kraftig termik, som man normalt
hittar vid denna tid på året.

Pär hjälpte mig med motorseglaren och eftersom jag var i bra flygtrim från fullskala
fick jag  anslutning till en blåsa och försvann upp i skyn i den starka torrtermiken.

  Pär höll under tiden på att lägga ut lina till vinschen för att kunna dra upp sin SB9
segelkärra med ca 4.5 m spännvidd. Vi såg ju att Pär var vansinnigt sugen på att flyga,
så jag landade Duetten efter en stund och ställde upp som frivilligt för att dra upp
hans modell.

  Problemet var,  att det fanns ingen vind. Jag sprang över stubbåkern som en galning
i mina trätofflor,  för att modellen skulle gå upp på linan, men det var som förgjort.
Pär skällde och gormade,  att jag sprang för för dåligt.  Även flygkompisen Johnny
sprang,  så svetten lackade över åkern,  men resultatet var detsamma. Jag kan väl
säga att jag och Johnny just då inte var särskilt mycket värda.

Ja,  han kom inte upp denna dagen, men jag fick provfluget Duetten, som ju var
en konstruktion av Pär.

 På  Höstkanten gick SM i F3F (hang)  nere på Hammars Backar.

Pär var tävlingsledare, (som vanligt) och jag skulle delta med Duetten. Pär hade
noga inpräntat i mig,  att om jag ”Bara flög” skulle jag komma sämst på plats tre
med hans konstruktion.

Vi hade tränat, Pär, jag och Kurt Lennå nere på Hovs Hallar. Där hade det visat sig,
att modellen var snabb, för den vägde några kilo, men den hade ett fel.

 Efter att man bankat omkull 90 grader i svängen och man skulle gå ur för att
flyga på rakan, så ville den inte gå ur bankningen. Det resulterade i ett flertal
småkrascher och att man for bakom hangkanten och fick landa i potatisåkern.
Det är en något frustrerande upplevelse att ha en modell,  som kommer i svängen
i full fart och inte vill gå ur, hur mycket motskev och sidoroder du än använder.
Man vet ju,  att reslutatet blir,  att man antingen åker in i kanten,  eller så far
man över hangkanten i medvinden in över åkern. Där gäller det att svänga upp
mot vinden och åstadkomma en kontrollerad landning, vilket inte är så lätt,
eftersom du drabbas av lä-rotorns förbannelse.

 Pär fick problemet påpekat ett flertal gånger, men jag fick veta,  jag gjorde fel. 

”Flyg du och visa” sa jag och gav han radion. Inte f-n kunde han komma ur svängen !

 Pär och jag justerade de stora Futabaservona, som var linjära och jag minns,
att jag la in shims i servolådan för att minska det stora glappet,som fanns där.
Men hur som helst,  jag var anmäld och beordrad av Pär att delta i SM.

 Under träningen nere i Ystad innan tävlingen hände det, som inte fick hända.
Kärran gick inte ur svängen, utan den for in i Skånes stabila strandkant.
Eftersom modellen var ganska tung,  hade den bra fart och detta medförde,
att kroppen rök av framför vingarna vid smällen.

 Pär kommenterade detta med ”Hade du inte flugit , hade det aldrig hänt”!

 Nähä, men hur skulle jag då flugit ?

 Jag fick inget svar, utan Pär sa, att jag fick köra hem och laga modellen. 

Ganska roligt,  när vi lagade kärran, för det var en orgie i improvisation.
Kurt Lennå, som var med,  hade brutit armen. Från hans lindade arm snöt jag
en bit grov gasbinda. Denna använde jag för att laminera skarven,  där kroppen
knäckts. Kroppen var av glasfiber. Så Plastic Paddings  epoxielim inköpt på en
bensinmack på den österlenska landsbygden och Kurts gasbinda höll i ihop
Duetten. Allt såg snyggt ut och ny provflygning.

  Samma sak skedde. Jag vet inte vad det berodde på, kanske Pär hade skällt
lite mycket, men jag exploderade. Jag virade antennen till min Futabasändare
om handen och ville skicka den ut i Östersjön i ren ilska. Som tur var,
så gick antenn av och sändaren hamnade på marken.

Sen fick jag ny utskällning av Pär, för jag hade tappat humöret. Det kanske jag
var värd…då.

 Efter hand fick jag bättre modeller att flyga med och som jag skrev om tidigare,
byggde jag  och Pär varsin fin tävlingsmodell i hans källare under vintern.

 Jag lärde mig mycket av honom,  när det gäller bygge och teknik den vintern
och det är jag tacksam för. Han hade också en hård disciplin,  när det gällde att
köra på med bygget, så det hände nåt. Det är lätt att sätta sig och röka pipa,
när man bygger.

 Omkring 1974-1975 dominerades hangflyget, vågar jag påstå, av  tre piloterna
från Hökaklubben, Pär, Kurt och mig själv. Att jag själv kom med i laget för NM
i Norge redan 1975  fattade jag inte själv, men det var väl för jag hade en snabb modell.
Kanske att man hade viss fallenhet för modellflyg också.

 Pär och jag levde enbart för tävling och hangflyg under dessa pionjäråren.
Kom ihåg att Pär vid denna tid var en auktoritet inom modellflyget och speciellt hangflyget. 

 Han hade skrivit en bok om modellflyg, ”Radioflygboken” som väl kom ut 1972,
han hade introducerat nya profiler för hangflyg, som gjorde,  att hans och
våra modeller pulveriserade motståndet och han publicerade mycket artiklar i
Allt Om Hobby, så han var känd. Man kände det lite,  som att man umgicks med
en kändis lite granna, när man flög med Pär och dessutom, vad som helst kunde
hända, när vi flög ihop (?!)

 Om man hade skrivit ner,  alla diskussioner Pär och jag haft, när vi nästan
slagits, hade det blivit en diger lunta, jag lovar. Men vi blev inte ovänner,
för vi hade nog samma grundinställning till modellflyget, som höll vänskapet
tillsamman.

  Under 70-talet åkte Pär till Norge, där man varje sommar hade ett segelflygmeeting
vid Pellestova, tror jag det heter. Deltagare där var skandinaviens bästa hangflygare
och gästflygare från övriga Europa och USA: Bland annat oldtimern Dave Willoughby
från Amerika var där med sin Ka6:a.

Pär hade ju ett stort kontaktnät och han var en synnerligen utåtriktad och diskussionsglad
person. Det gorde,  att han ofta blev medelpunkten. Så är det ju med dynamiska människor. 

Allt eftersom modellerna för hang utvecklades,  kom det nya aktörer på banan, som
var beredda att förnya hangflyget. Det kom ny teknik och helt nya koncept,
vad gäller modellernas utformning. För Pär innebar det, efter att ha sett segraren
på NM, som var en dansk , flyga sin sin ganska kompakta kärra utrustad med
vridbara vingar,  att han skulle utveckla en ny modell. 

Pär började rita på en modell med vridbara vingar uppbyggd av Divynicell och med
vingar klädda med 0.4 ply. Resultatet blev en helt ny typ av modell med ca 250 cm spännvidd.

 Modellen döpte han till ”Dryad” och det namnet  kan du ju Googla på.  För den
som inte orkar googla kan jag informera att en Dryad är en träd- eller skogsnymf ur
den grekiska mytologin.

Pär byggde som vanligt en genomtänkt konstruktion för vingvridningen med kullagrade
vridpunkter och modellen funkade fint. Jag minns när han flög på ett inlandshang nere
vid Ösarp mot Lagan, hur fort den flög och vilket högt glidtal den hade. Vidare märktes
det hur okänslig för kytt den var. Själv tänkte jag, att vinner inte Pär SM med denna kärra ,
vinner han aldrig. 

SM  detta året 1977 gick nere vid Ystad och tävlingen drabbades av skitväder med kraftigt regn.

Pär hade med sig ett hemligt vapen, bilvax. Han vaxade sin modell och det medförde,
att vattnet inte fastnade, utan han hade en aerodynamisk ren yta på vingarna.

Jo, Pär tog hem tävlingen och blev Svensk Mästare. 

Ja sen gick åren och vi flög och flög. Och kivade och bråkade och flög. Men vi är kompisar
i alla fall.

Häromdan var jag nere hos Pär för att få lite nostalgimaterial och när jag kom ner i hans
källare och modellplansfabrik, var det som jag skickades 35 år tillbaka. En märklig sak.

 Sen när han visade sina gamla segelmodeller,  vällde ju minnen fram som en flod.
Jag sitter och tänker, herre Gud, vad man upplevt mycket ihop !

Varje vinge, varje modell har ju sin historia,  som vaknar till liv, när man inte sett de
på så många år.

 Pär är hårt engagerad i SMOS, vilket är oldtimerflygarna i Sverige. Han har byggt flera
friflygande oldtimermodeller,  som han flyger med.  Pär konverterar gamla friflygande
modeller till RC och flyger hang och termik. Dessa mycket lätta modeller är en ny
utmaning att flyga och behärska på ett hang för det ställs andra krav på flygtekniken.

Vidare håller han och Sten Persson i oldtimerflygarnas tidning. Denna tidning är
en pärla för den flygintresserade och är en av de få modellflygtidningarna,  jag läser
från pärm till pärm.

 

Pär vid källardörren, inne i källaren en provbänk med en Webra tror jag.

En bild från en Hovs Hallartävling sent 70-tal. Till höger Kurt Lennå i rutig keps
och kvinnan med schalett som böjer sig fram är AnnMarie Kurts sambo.
Mannen i vita rocken troligtvis Janne Karlsson från Malmö.

Den beryktade  modellen ”Duett” som inte ville svänga…..
.Modellen var mycket snyggare utan huv.

 

 

                        Pär med sin SB9 som vi inte kunde dra upp. Kolla sidoförhållandet på vingen!
Det sitter nog fler spryglar   i   de vingarna  än vad en söndagsflygare under
hela sitt liv skär ut.

Länk SB-9:  http://www.sailplanedirectory.com/braunsch.htm#SB-9

        Den svenske mästaren i F3F med sin Dryad och ett av priserna, en Cirrus.

Pär med en friflygande segelmodell, som blivit konverterad til RC.

 Pär har ju inte flugit de senare åren med något riktigt snabb hängkärra,
hänga med till Hovs Hallar och höja adrenalinhalten genom att flyga en
riktig tävlingskärra av modernt snitt för F3F. Så man kan säga cirkeln är
sluten,  genom att jag lockar Pär tillbaka till Hovs Hallar, på samma sätt,
han fick dit   mig  1972.

Här under följer några bilder hemifrån Pärs källare med nya och gamla modeller.

Pär rotar bland sina friflygande oldtimemodeller
. Som är friflygande oldtimerkärror konverterade till RC.

Pär förklarar skillnaden mellan Eppler 180 och Eppler 182

Till vänster Pärs BH-1 Beauty, som jag tycker är hans snyggaste modell och till höger avklädd KZ-3

Länk BH-1: http://sv.wikipedia.org/wiki/BHT-1

Länk KZ: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinavisk_Aero_Industri

En KZ, som konstruerades och byggdes i Danmark  30–60-talet. Utmärkta flygegenskaper.

En Fly Baby konstruerad av Walt Moucha i USA.

Länk: http://www.bowersflybaby.com/

En av de många Klemmarna som Pär har byggt. En Klemm 25

Länk Klemm 25: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hanns_Klemm

                              Ska man flyga inomhus ska det se ut som ett flygplan säger Pär och byggde denna.

Ett av Pärs projekt i jiggen. Kropp till en friflygande modell. Inget ARF här inte.

Om Pär tycker om lätta modeller ? Gissa !  En Tipsy Junior, som egentligen heter Fairey Junior.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Avions_Fairey_Junior

Ännu en Klemm 35 som ska kläs om. Med vad ? Siden naturligtvis !

Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Klemm_35_Hirth_HM504.jpg

         En av Pärs konstruktioner som gått som serie i Allt Om Hobby, en Boxer modell mindre.
Boxer, nästan en Bulldog….      http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Aviation_Bulldog

Motormontage och tank på Boxern.

Servomontage på Boxern

Är det en albylburk som bränsletank ?

Lättflyg

Nya projekt

Uppbyggnaden av vingsadeln på en Klemm 35

Byggsats ? Nänä allt är byggt från scratch !

Begrunda konstruktionen av Klemmvingarna. Starka, logiska och lätta.

Pär visar timern och mekaniken på en oldtimer segelmodell.

Ännu mera projekt.

Lincoln Sport. Ska bli spännande att se den i luften….

En mindre upplaga av Pärs Eastbourne Monoplane

Länk: http://user.tninet.se/~bkg405h/e_Eastbourne_monoplane.htm

Är det en ………?

En ritningsbild på Klemm 25. Jag tycker detta planet har väldigt funktionella linjer
och är vackert. Planet är ju en produkt av sin tid, sen 20-tal då man i Tyskland var
tvingad att bygga plan med stor spännvidd, då man hade restriktioner på
motorstorleken från segrarmakterna i Första Världskriget.

På översta hyllan Pärs Cub och hans Boxer.

Pär Lundqvist – Modellflygare och modellbyggare

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

PARAGLIDING HOVS HALLAR

 

I dag, en perfekt dag för skärmflyg på Hovs Hallar.

 

 

 

Ibland är det mesta med en. Till exempel att vädret är bra med rätt vindriktning
och vindstyrka. Att det inte regnar och att det finns ett gott hang att flyga på.

Vädermannen på yr.no hade lovat nordväst 5-8 m/sek på Hovet i dag lördag
och efter telefon från Piggis packade jag och åkte ner. När det är nordvästlig
vind på gång på Hovet, verkar det som en stark magnet på flygsugna skärmflygare
i södra Sverige.

Eftersom det låga hanget inte är jättestort, ställer flygandet krav på piloternas
uppsikt och att man iakttar de flygregler,  som existerar.  Vidare att man flyger,
så det inte råder minsta tvekan om ens avsikter. Allt detta för att mimimera risken
för olyckor.  Så det är inte bara, som en åskådare sa: ”Bara att hoppa ut och flyga”.

För mig personligen var det ett speciellt tillfälle i dag, för det var första gången
sen min stroke, jag skulle prova. Man vet ju inte hur ens kropp och psyke regarerar
efter en sån smäll jag fick.

Piggis stod och mätte vindstyrkan,  när jag kom ner och vi var överens om,
det var fint flygväder. Han sa,  att hans Iphone kunde mäta vindstyrkan………
och naturligtvis Piggis, jag tro på dig……

 Alltnog, ut med skärmen, på med selen och kolla att var ok. Jag befarade,
att det kunde bli kallt, för jag hade glömt min fina vindtäta Ginoverall hemma
och flöga bara i jeans och jacka.

För säkerhets skull bad jag Piggis ankra mig vid uppdragningen av skärmen,
med tanke på min status och det det var frisk vind.. Allt gick bra och jag kom ut.

När det gäller flygandet,  gick allt som vanligt. Inga svårigheter med balans eller
beslut. Förhållandena  var mycket bra, så inga svårigheter att hålla sig i luften.
Första flygningen varade gott och väl en timma, sen var jag djupfryst….

Eftersom vinden var ganska hård och det fanns många åskådare,  valde jag att
landa en bit bort mot parkeringen, där det finns en jämn yta. Landningen var
som en charterlandning på Kanarieöarna. Smooth!.

De andra som var med och jag hoppas,  jag inte glömmer nån, var Piggis, Kartis,
Kristina, Kalle, HippieChristoffer, Håkan och Anders den trevlige. Så tillsamman
var vi 8 skärmar i luften.

Vi har ju många duktiga flygare i CPS, men jag vill framhålla en,  som jag anser är
bäst: HippieChristoffer. Han flyger med total kontroll men ändå fullständigt
avslappnad. När han flyger, förstår jag, hur mycket jag har att lära !

När vi flög bort mot restauranten , flög jag efter Kalle, men jag insåg,  att min
skärms prestanda var helt underlägsen hans. Kalle bara försvann. Så jag fegade
och vände tillbaka, just med tanke på,  att detta var en testflygning för mig.

Efter lite paus och fika flög jag än gång till och  fick nästan en timma i luften
igen. Piggis sa , att vinden ökade hastigt och med tanke på vad jag gått igenom,
beslöt jag att landa nere mot stranden. Lättare sagt än gjort , för lyftet var starkt.
Jag var tvungen att landa  i något stenig terräng,  men allt gick bra, fastän
skärmlinorna snodde sig runt buskarna. Dessutom var det mycket koskit,
så skärmen blev smutsig, men det fixar man ju.

Det jag inte fixade på plats , var trasslet med linorna. Som ni ser, finns de
t  ett stort antal linor till skärmen, som har olika funktion. Linorna är i regel
av kevlar med ett hölje av polypropylenliknande material. Dessa linor har
en emenint förmåga att trassla sig och normalt sett är det lätt ,att reda ut det,
under förutsättning man inte har trätt linpaketen eller snurrat med selen.
Jag beslöt att reda ut mina fågelbon hemma i vardagsrummet.

Det var en bedrövlighet att skåda detta trassel. Allt beroende på kraftig vind
och att skärmen la sig bland en massa småbuskar med spretiga grenar,
som fastade överallt bland linorna och gjorde sakerna än värre. Det tog mig
2 timmar av idogt arbete att reda ut trasslet. Sen fick jag ta ut skärmen på
gräsmattan och se till,  att linpaketen inte var snodda. Men till slut blev jag
klar. En av linorna hade en skada på höljet dock inte nån skada på linan.
Jag ska skicka skärmen till Lasse i Vadstena och få den genomgången,
så alla linorna är 100%. Jag riskerar inget.

Förutom skärmflygare kom det fyra ryttare på islandshästar skrittande förbi.

På Hovs Hallar har man lösgående nötkreatur och dessa har orsakat svåra
skador i form av erosion i det tunna grästäcket. Jag förstår,  inte hur Länsstyrelsen
i Kristiansstad, som är huvudman för naturskyddsområdet , kan acceptera detta…

Ett problem man har,  när man fotograferar,  är ju att man inte får bilder på sig själv.
Skönt kanske en del tänker…..

I alla fulla fall en mycket bra dag på Hovet. För mig en bekräftelse på att man
har återhämtat sig både fysiskt och psykiskt efter det jag sprang på.

Här kommer en bunta bilder som visar lite olika aspekter på paragliding.:

                                                  Hippiekristoffer botaniserar i växtligheten.

                                                      Kristoffer-han flyger med full kontroll !

                                                 Kalle flyger lågt och Kristoffer ska flyga bort på höga hanget…..

                                                 En del av de som var där.

                                                  CPS egen Hippie

                                                     Två skärmflygare och fyra islandshästar med ryttarinnor.

                                                      Kalle bankar i svängen med sin högpresterande skärm.

                                                 ”Så här grov är den”, säger Kartis till Piggis….

                                                Kalle har förpuppat sig.

                                                    Piggis hjälper Kristina med starten i den starka vinden. Jag ska säga ,det är inte lätt.

Kristina släpper inte taget även om hon ligger ner……

                                                                  Kristina erövrar skyarna.

                                                                Paus i flygningarna.

                                  Så här ser det ut från vägen mot Hovs Hallar. Skärmarna rör sig som fjärilsvingar mot horisonten.

                             Sen när man kör hem framemot kvällskvisten dök detta molnet upp och jag var tvungen att ta en bild.

 

Piggelin tog en video om vår flygning. Kamera: GoPro Hero Headcam.

http://player.vimeo.com/video/16581843

Här är ett galleri med fler bilder. Använd det programmet PicLens som finns med för att se på bilderna.

[nggallery id=66] 

 

Kategorier
Skärmflygeri

KANONDAG PÅ HOVS HALLAR

 

Ja det small inte, men…..

 

  

…det var perfekta förutsättninga för att flyga skärm. Det var utlovat 6-8 m/sek nordväst,
vilket är det absolut bästa för skärmflyg.

Nä jag kom vid 11-tiden fanns redan Anders den trevlige där och gick och vankade på hanget.
Han tyckte vinden var lite byig och hård, vilket jag höll med om. Så vi parawaitade och
inväntade dels minskande vind, dels fler piloter. Piggis kom och frågade naturligtvis
varför vi inte flög och påstod som vanligt att: ”Det är flygbart nu”….
(Jag tänkte jag skulle frågat om det var flygbart, när han stod insnodd i  de taggiga
buskarna, men jag är en snäll människa….för det mesta)

Japp vi hängde på selarn, tillsammans med ännu en pilot som kommit,  vilket var
HippieKristoffer. Så hela gänget kom i luften. Lyftet var bra, men vinden låg något
snett och det påverkade ju hur vi kunde flyga. Eftersom solen sken var det ju en
njutning att sitta under skärmen, för man kunde gotta sig åt utsikten och flygningen
i det fina vädret.

Gustav dök upp och senare Christina, licenstanten. Vinden minskade något,
vilket Piggis fick erfara, då han gjorde en oplanerad landning  i de hemska buskarna
med sina miljoner  vassa taggar. Man känner sig ganska hjälplös när man står i
buskarna helt omsluten av vassa taggar och skärmen och linorna garanterat är
insnodda i grenarna.

Men med gemensamma krafter fick vi loss Piggis och han fick ut sin skärm hel
Det är väldigt lätt att skada skärmen vid ett sånt här tillfälle, varför man måste
ta loss den försiktigt, så man inte drar sönder den. Hur mycket en skärm kostar ? 25-35000 spänn.

Att flyga skärm på Hovs Hallar är alltid en utmaning, men upplevelsen man får
dels av flygningen och dels av naturupplevelsen från skärmen är värd all möda.

Så kl 1600 packade jag och Piggis och knallade upp till parkering för vidare
transport hem.

 

 

 

Videon hittar ni under bilderna.

 

 

HippieKristoffers nya (gamla)skärm. Högpresterande,
men han har en ännu bättre . Man blir avundsjuk….

Nu ska Piggis visa hur man drar upp en skärm i lite blåsigt väder med turbulens…
.först lägga ut den snyggt på marken mot vinden och kolla linorna och annat.

Sen drar vi rätt linor så skärmen fångar vind så den fylls och vill stiga.

Piggis håller koll på läget och sin skärm under uppdragningen
. En skärm har en yta av mellan 20-30 kvadratmeter. Tänk på
vad som händer, när vinden får fatt i den, när den är halvvägs uppe !
Du åker med som en vante med vinden över gärdsgårdar och staket !

Nu ha han fått upp skärmen, bromsat den, så den inte fortsätter.
Nu kollar han att linorna är ok och att skärmen är fullt fylld.
Efter det vänder han sig 180 grader så han står i flygriktningen
med bromsarna dragna lite så inte skärmen sticker framåt.

…och så ta Piggis ett par steg framåt och lättar nästan omedelbart.

Nu gäller det att sätta sig tillrätta i selen, så man sitter bekvämt
och lägga upp strategin för sin flygning. Man vet aldrig, hur det
är på hanget,  förrän man flyger. Sen njuter man !

 

 

Piggis begrundar sitt öde bland taggebuskarna……

Inget roligt läge, men skärmen ligger inte helt insnodd i alla fall.

Ser inte speciellt vänligt  och inbjudande ut att landa i dessa buskar.
…Jo jag har också gjort det…två gånger!

Efter search and rescue !

Skam den som ger sig, Piggis i luften igen.

Piggis och Gustav flyger rote

Gustav, Christoffer och Christina parawaitar.

Vitsippan glädjer betraktaren.

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMARNA I LUFTEN PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

Trots en fram mot eftermiddagen hård vind ….

 

var  vi ett gäng skärmflygare på Hovs Hallar idag.

Vädermannen hade lovat 6-8 m/sek nordväst, vilket är det bästa,
om man vill flyga på det låga hanget. När vi anlände var det 2-4 m/sek
och endast Hippiekristoffer kämpade på.

Strax innan middagstid tog vinden i ganska kraftigt och vi kom
alla i luften. Alla,  det var undertecknad, Piggis, Kartis, Timpa och Kristoffer.

Lite jobbigt att starta i den hårda vinden och väl i luften fick vi trampa
speed för att gå framåt med lite fart.

Landningen för mig var besvärlig,  eftersom jag är lätt i min till ytan för
stora skärm, men tack vare Piggis, som drog ner mig i mina kängor,
kom jag ner i ett stycke.

Trots ovänligt ? väder en kanondag på hanget, som bar i stort sett till
Norrehamn och bort till värdshuset  vid parkeringen.

Ser ni fotspåret från ett djur på en av bilderna i galleriet ? Vi trodde det
var minst en varg……..men det var inte så dramatiskt, det var den största
Grand Danois jag nånsin skådat. Storlek som en kviga. Nja, nu överdriver
jag lite, men den  var stor!

Här är några bilder:

 

Stefan från Helsingborg. även kallad ”Kartgeneralen” just före takeoff. 

Å här är Piggis, Piggelin, KuntaKenta, fast han är döpt till Kennert.
(Han har alltid drömt om att bli US-Navypilot på hangarfartyg.
Så han skaffade en nästan likadan hjälm i alla fall).

Hippiekristoffer, som han kallas visar sin utsökta skärmbehandling i marginella flygförhållanden.

Full kontroll !! 

När vinden är svag gäller det att ligga på exakt rätt plats, där lyftet är bäst.

Jag säger inte vems skärm detta är, men han bor på Beverly Hills i Halmstad.

Å här är en liten filmsnutt:


 

 Så här landar ett proffs ! Helt oediterat

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg Väder och vind

TERMIK, ALLTSÅ EGENTLIGEN VAD ÄR DET ?

 

 

 

 

 

Flyga termik

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.

 

Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något, som har en högre
temperatur än omgivningen.

 Det är just det, som är grundförutsättningen för att termiska
vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna uppträda.

 Konvektion är ju också ett latinskt ord, vars grundbetydelse
kan delas i två delar;

Kon, eller egentligen con, betyder med och vektion betyder
en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor som ju är en riktad
kraft eller rörelse.

Ja,  vi ska inte bli för akademiska men dessa två begreppen
termik och konvektion hänger samman och är av
avgörande betydelse för oss som flyger och håller
oss uppe med hjälp av termiken och konvektionen.

 Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva, hur
, när och var termik uppstår.

 Som jag skrev förut, är en förutsättning för termik, att
vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden? När solen lyser på markens
yta tar denna upp eller absorberar värmestrålningen.
Värmet lagras i översta delen av marken. Beroende på
vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs, asfalt eller
sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

 Värmen som tillförs havet kommer i första hand att
påskynda avdunstningen av vattenånga och i andra
hand att värma vattnet.

 En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen
och kommer så småningom att fungera som ett element,
som strålar ut värme.

 När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket värme
till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit , så den skiljer sig från omgivande
luftmassor med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan
labil, den vill stiga uppåt.

 Vad gör då att en bubbla med luft plötsligt lossar från
marken och stiger? Ja, det kan vara en vindpust, som
kommer och stöter till eller rubbar blåsan. Den kan
behöva lite starthjälp för att komma igång. Om vi har
svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida över en
uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och
om då den över marken sakta glidande bubblan träffar
några hus, en trädridå eller ett annat hinder, får vi en
turbulent utlösning av termikblåsan. Det finns flera
andra sätt som en blåsa kan lossa på, men för våra
förhållanden är dessa två de viktigaste.

 Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt
genom luft, som är relativt sett kallare än blåsan.

Termikblåsan är just när den lämnat marken lös i
konturerna och relativt svag.
Då blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet,  att temperaturen i normalatmosfär
sjunker med ca 0.7-1.0 grader/100 meter.

Efter hand som blåsan stiger, får dess horisontella
utbredning fastare konturer och man kan, när man
cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre eller sämre,
beroende på, var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som
helst. När den når den nivå, då den stigande luftens
fuktighet kondenseras utmärks detta, genom att vi
kan se Cumulusmoln eller vackertvädersmoln bildas.
Det är det stora bulliga sommarmolnen, som växer
upp och faller ihop.

 På vilken höjd den stigande luftens fuktighet
kondenseras, beror på flera faktorer.
Det hänger på fuktighet, temperatur, omgivande
luft och hur labilt skiktat det är och om vi har inversion.

Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen med
Cumulusmoln under tidig sommar runt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris, kan molnbasen
ligga avsevärt högre. Från min fullskalasegelflygtid
minns jag molnbaser i maj på 3000 meter i Västergötland.
I Utah USA kan du ha molnbaser på 20000 fot.

Om det råder något, som heter inversion,   på låt oss
säga 1200 meter, kan inte termiken komma högre.
Det vill säga luftmassan kan inte nå sin kondensationsnivå,
där det bildas moln av fuktigheten.

 En inversion är ett lager med luft,  där temperaturen
stiger med höjden i stället för att  avta med höjden.

 Om vi åker med vår termikblåsa glatt stigande med
3 m/sek, så märker vi, när vi närmar oss inversionsskiktet,
att stiget försvinner. Vi kommer inte högre, hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga
luften och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta
stötar i flygplanet. När man termikflyger och blåsan inte
kondenserar och inte bildar moln, kallas det att man
flyger torrtermik.

 Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken,
men problemet är ju, man kan inte se var termiken finns!
Har du molntermik är det ju i princip bara att gå under
ett Cumulusmoln och stiga in i hissen. Att flyga torrtermik
är chansartat och man få i sådana fall lita på sin intuition
och erfarenhet av de lokala väderförhållandena.

 Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen
med en modell eller fullskalakärra , så märker man
en välvning under molnet , där den stigande luften
går in i de flesta fall.

 Går man på rakkurs , efter att man nått basen,
kommer man att flyga in i sjunket.
Stiger du med 5 m/sek, så kommer du att sjunka
med i princip lika mycket, när du avlägsnar
dig från centrum. Det brukar man lösa, genom att
man ökar hastigheten markant, för att kunna ta sig
igenom sjunket så fort som möjligt.

 

En HyperAVA som svävar. Det är väl en bra karakteristik på modellen….

 

När du flyger en modell i en termikblåsa , som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera,  så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan
tvekan eller mjäkighet.

 Hur man korrigerar i en blåsa , kan man inte generellt
säga, för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.
Flyger du din modell på 100 m höjd utan termik, brukar
jag trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga
den just på vikningsgränsen. Om jag flyger in i en blåsa
med vänster vinge, då händer  följande:

 Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att
tvinga vingen uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du
då just på vikningsgränsen, kommer din modell
att vika sig , eftersom anfallsvinkeln på den lyftande
vingen ökat av den stigande luften.

 Det är just det,  som är finessen. Modellen kommer
att vika sig in i termikblåsan. Man kan säga, att modellen
ramlar in i blåsan.

 När du stabiliserat din modell och flugit ett varv,
har du sett var lyftet finns och du kan korrigera, så du
centrerar din modell till det starkaste lyftet. Detta är ett
sätt att upptäcka termiken.

 Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din
modell, kommer du att bli förvånad, hur snabbt din
modell stiger. Att ha ett stig med 5 m/sek är inget
ovanligt. Det betyder, att du på en minut klättrat 300 meter!

 Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en
planläggning eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd
brukar jag hänga med upp till x00 meter. Då är modellen
fortfarande sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan
bromsar tar jag aldrig högre än x50 meter.

 När du nått din högsta höjd, är det dags att ta sig ner.

 Det finns två sätt:

 Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft,
som inte sjunker eller som bara stiger lite. Genom
att trycka upp farten,  kommer du att förlora din höjd
så småningom.

 Det andra och enklaste sättet är att aktivera de
aerodynamiska bromsarna
på modellen.
Bromsar är enkelt uttryckt en klaff, som exponeras
mot den förbiflygande luften och som dels bromsar
och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.
Så har du bromsar, så ut med de och ställ modellen
på nosen, så kommer du säkert ner.

 Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix
är att göra en störtspiral.
Det vill säga full sida och full höjd samtidigt. Detta gör
att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet vid vilken strukturella skador uppstår
på modellen. Man måste testa detta på lägre höjd,
så man ser,  att man inte flyger för fort.

 Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.
När termiken är kraftig och du drar all broms du har,
kan det hända, att du stiger i alla fall.

 Då måste du kombinera alla sätten du kan, för att
reducera höjden. Till exempel att använda full broms
och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

 Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan
för en modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

 Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att
leta termik över en vattenyta.

 Vi vet ju alla vad Laholmsbuktenväder är på sommaren.
Det är, när vi har en molnfri himmel över havet
, men inne över land, ca 8 km in från kusten har vi
de härligaste vackertvädersmolnen.

 Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar,
grustag eller i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.
Vi har vissa reella bevis för termik.

 Om en blåsa släpper i närheten av fältet brukar man
märka att vinden markant minskar eller markant
växlar riktning
. Nästa steg kan vara, att man ser
svalorna kommer och jagar de insekter, som följer med
termiken uppåt. Svalor som jagar insekter, är en säker
indikation på termik. När svalorna flyger, kommer
strax därefter vitfågel
.

 Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.
rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa lära sig en hel del. Man kan
se,  hur de korrigerar i blåsan och framför allt om du
ser en ormvråk som lämnar en blåsa, då är det inte lönt
att gå dit och försöka.

 Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa
ihop med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån
den, om du flyger bra.

 Att konstatera,  att nu sticker blåsan,  är ett resultat
av synbara tecken , men framför allt ett resultat av
träning och erfarenhet.

 Ska du bli en duktig termikflygare , är det enda
som gäller att flyga mycket termik.

 Teknikens utveckling har givit oss fina instrument,
som underlättar för oss att flyga i termiken. Jag tänker
då på variometrar och höjdmätare.

 Dessa är ingen nödvändighet, för är du rutinerad,
flyger du lika bra termik med eller utan vario. Men
flyger du med vario kan du , när modellen är långt bort,
ta den minsta termikblåsa. Du kan ta en blåsa, där det
stiger med en dm/sek. Det gör du aldrig utan vario!

Dessutom ger instrumentering en extradimension
till ditt flygande. Speciellt om du flugit fullskalasegelflyg
tidigare uppskattas flyginstrument.

 Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer, än vad du kan tänka dig använda
de till.

 Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning
från EagleTree i USA.
Det är mera som en instrumentbräda med de flesta
parametrarna inlagda inklusive en GPS:

 Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i
solsken när man har modellen på xxx meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
turligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning för människan upptäcktes  ganska sent.

 Det var på slutet av 20-talet vid tävlingarna på Wasserkuppe,
som piloterna vid flygningar mellan de olika hangen
ibland märkte ,  att de steg utan att ha anslutning till hangen.

 Man förstod då,  att det var en annan företeelse,  som lyfte
planet. Det var ju molntermiken.
Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes. Innan detta
kom gick all skolning och alla tävlingar  på hang.

 Så  termikflygningen förde segelflygningen framåt med
jättekliv.

 Hangflygningen har ju fått en renässans tack vare
skärmflyget och hängflyget.

 Men för fullskalasegelflyget är numera hangflygning
helt överspelat.

 Ja, detta var en liten orientering om termik och
termikflygning med modell.
Hoppas det gett något till de, som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.
Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?

 Ni har säkert sett, när jag flyger eller när någon annan
flyger termik. Visst är det rogivande. Man kan sitta och
njuta åt sitt eget flygande på ett avslappnat sätt.
Men ändå är man alert för att reagera på förändringar
i väder eller på modell. Att flyga termik med en välflygande
segelmodell är en av de grenar av modellflyget jag
finner mest meningsfyllt.

Varje gång jag går ut för att termikflyga har jag alltid
ett mål med min flygning. Det kan vara vad som helst,
till exempel prova olika tyngdpunkter, olika utslag eller
vad som helst som hör till flygningen.

Jag går aldrig ut och flyger förutsättningslöst. Det enda
sättet att öka sin  skicklighet är att träna planmässigt.

 

Tro mig! För jag har mer än 500 timmar på mina Avor
(jag för loggbok över all min flygning)
och jag upptäcker nya saker varje gång jag är ute och flyger!

 

 

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

RIDDARNA AV SYDHANGET …

 

 

 

och vi andra, de små väpnarna.

 

 

 

I dag lördag hade Piggelin lovat perfekt vind på Sydhanget i Kåseberga
och därmed lockat mig att hänga med för en tur under trasan.
Vädret i Halmstad var inte förtroendeingivande med regn och ostlig vind.
Nåväl, bilens nos ställdes mot Helsingborg och efter lotsning av Piggis,
stod jag utanför hans hus och garage klockan 0900. In med min bil i
hans garage och över med mina prylar i hans bil.

Piggis lovade att vädret skulle vara bra, men det lät inte helt övertygande.
Vid framkomsten till Kåseberga blåste det syd med aningen dragning på väst,
vilket genast triggade igång fantasier hos mig om eventuell flygning vid Hammar.

Vi körde till ett nytt hemligt…….ställe och kollade flygmöjligheter.
Det verkade mycket bra ur alla synpunkter och vi beslöt utnyttja faciliteterna
vid senare tillfälle.

Vid sydhanget fanns redan ett gäng glada gosssar och en käck tös, Christina.
Vinden var stark, ca 8-10 m/sek , men de hårda grabbarna var redan i luften.
Vi som var lite fega stod och muttrade om, att det var ”för kallt” och andra
undanflykter, för vi ville ju inte det skulle avslöjas ,att vi inte ville flyga i
den för oss hårda vinden.

Hård vind är för hårda grabbar!

Fler piloter ankom, Storpotäten själv, Kalle , Claes, Trisse så tillsammans
med de andra Piggis, Vindis, Kristoffer, Hippiekristoffer, Jocke och en
hängflygare var vi ett gott gäng. Säkert har jag glömt en eller två.

De som inte flög gick ner på stranden och plockade bärnsten. Jocke var
proffs på detta. Däremot undertecknad, hitttade inte något, som kan kallas
bärnsten. Vinden ökade  de hårda grabbarna flög och de andra suktade.
När vinden började vrida över på sydost, packade vi ihop. Att landa i den
hårda vinden var ju inte helt enkelt. Men som det heter, ner kommer man alltid!

Sen återstod endast att kör 20 mil innan man anlände till hemmet, aningen genomblåst men ej urblåst.

 

 

 

 

IMG_0001Trångt vid parkeringen  IMG_0008Skyarna såg ju inte så förtroendeingivande ut….

IMG_0016

IMG_0013

 IMG_0019

IMG_0025

IMG_0028

IMG_0035

 IMG_0050

IMG_0060

IMG_0061


IMG_0063

 

IMG_0066

 

IMG_0069

IMG_0074

 

IMG_0079

 

IMG_0087

 

IMG_0088

 

IMG_0094

 

IMG_0056Hippiekristoffer 

 

 [nggallery id=44]

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OLIKA SEGELMODELLER …

 

 

 

…för termik och hang.

 

 

Segelmodeller behöver ju inte vara supermodeller i kevlar och kolfiber.
Det finns fortfarande modeller med uppbyggda vingar på vanligt sätt
och med kroppar byggda av balsa och förstärkta med plywood.

Fördelen med sådan modeller är, att de är lätta att laga, när det smällt.
Dessutom är de billigare och i regel lättare. Jag hävdar, att en av de
bästa segelmodellerna för allmän termikflygning, är en Blue Phoenix
utrustad med en billig elmotor från United. Den blir lätt och rät
t byggd flyger den förträffligt för nybörjaren och utomförträffligt för
den erfarne termikjägaren. En sådan modell kostar med allt ca 1200 spänn.

Här är diverse modeller ur mitt arkiv med medföljande förklaringar.

slaskbild (94)

Detta är en ”Last Down”. Fast kroppen är en egenkonstruktion.
Det visade sig att Last Downvingen passade precis på min kropp
jag redan hade.

 En modell från Staufenbiel i Tyskland. 2 m spännvidd och flyger
mycket bra. Den är lätt har en glasfiberkropp och en bom av kolfiber.
Vingen konventionell med spryglar och klädd med film. Kostade då
hos Staufenbiel ca 1000 kr.

på kullen (80)

Denna modellen tror jag jag övertog från Frank, som hade fått den
av en kusin eller nåt ditåt. Konventionellt balsabygge rätt igenom
och modellen avsedd för hangflyg som den ligger nu. Vill man flyga termik
kunde man skjuta på vingspetsar så spännvidden ökade med en halv meter.
Hur den flög termik vet jag inte men jag provflög den på hanget i Tönnersa
. Ingen jättehit, men man får inte begära för mycket med de vingarna.
 

på kullen (10)

Denna modellen heter ”Silent Dream” och kommer också från Staufenbiel.
Det är en extremt välflygande elseglare, framtagen för en tävlingsklass
man har i Tyskland. den har bra glidtal är utrustad förutom de vanliga
roderna även klaff. Jag har en sån modell byggd och fullbestyckad med
servo iordningsställd som ren segelmodell, men det är enkelt att bestycka
den med en elmotor.  
 

IMG_1730

Här slänger undertecknad iväg en enkel DLG = (DiscusLaunchGlider)
på Hovs Hallar. De finns i ett otal versioner och har i regel ca 2 m spännvidd,
de är lätta och kan vara spröda. Priset varierar från ca 1200 för ovanstående
och uppåt utan gräns. En skicklig kastare får upp modellen 70 m i ett kast.

IMG_1718Stefan Blomgren, för det mesta kallad Blomman är en djäkel på att få iväg sin DLG.
Det syns på bilden. Denna modell har en kompis konstruerat, Kristian och den
utmärks av väldigt låg vikt och hitech material och tillverkningssätt.
Jag tror vikten ligger på ca 230 gram allt som allt….? Vingarna skurna av
styroporliknande material och sen vackade med glasfiber/kevlarlaminat förstärkt
med kolfiber.

 

IMG_1706

I väntan på vind på HH, min Arrow och en Apache, en enkel DLG.  

HovsHallarflyg (10)

Som sagt alla modeller är inte kevlar och kolfiber. det finns modeller
som man kan se att de är använda. Till exempel som Rolf Holmers
Blue Phoenix, som är lagad med maskeringstape och knappnålar.
Ja, huvudsaken är ju att man får flyga!

Men men, vad är det för en vinge Rolf har spikat på?
Det är ju ingen Blue Phoenixvinge….nåväl, skit samma, bara det flyger.