Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR SOM…

 

 

 

 

 

som blev en sorts kompensation för de oturliga vindarna i Ystad.

 

 

 

 

 

 

DSC06175

 

 

 

 

 

Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att
det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.

Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.

Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan,  på vilken jag brukar sitta och flyga.

Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.

Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus,  vilket tydde på,
att den
nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med
den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider
in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.

Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga
åskväder.

I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder
höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var,  att molnen
låg i princip stilla.

Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, 
kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.

Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått
i form av nederbörd,  har jag ingen aning om.

Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga,  jag var
klämd mellan två
Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.

Eftersom jag kommit för att flyga,  kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig,
utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven
rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa,  att det troligen
skulle fungera med
min lätta Spirit.

Jag kastade iväg så hårt,  jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark
kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket
jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad
landning i en lågt krypande enebuske.

Det var så,  att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi  och
höjd, det var därför, 
jag var tvungen att landa lite oplanerat.

Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare
som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut.
Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.

Efter 15 minuter märkte jag på havet,  att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett
tecken,  på ökande vind. Dessutom rörde det sig  i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.

Med den erfarenheten jag har av HH,  tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften  nu.

Så jag gick upp på det högsta mot NO,  kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, 
genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.

Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat
landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar.
Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja,  jag hade bara att
bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde
mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…

Inget att be för, för vill jag flyga,  var detta enda optionen.

Ner, där jag  fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen
från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).

Åter uppkommen  hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut
den huvudlöse skruven,  till en som var hel.
Nu var det klart för start.

Jag kastar ut min modell,  så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet
att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.

Jag gick en bit innanför hangkanten,  där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas
45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft,  vilken  jag
hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.

Fick omedelbart en rejäl  smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.

Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start,
för jag vet,  att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid
kärva startförhållanden.

Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, 
gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!

Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.

Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär
samma känsla jag får,  när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.

Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett
stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan,  vad som helst
hända.

I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, 
med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt
för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite. 

Flyger jag min Spirit, så vet jag,  den modellen gör exakt,  det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet,  vad den kan. I och med jag känner min

modell,  som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, 
som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.

En del kanske tycker,  det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning,  om vad
som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.

Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.

Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video
hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.

Det var bara det,  att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet,  vad den okända  anledningen var, det var operatören som
hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo,  jag hade extrabatterier i bilen,
men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.

Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag,  hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med
förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek,  hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.

Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?

Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar,  beroende
på sjöbris.

Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445
att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.

Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder,  som jag
vill ska beskriva miljön,  jag flyger i !

Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !

Att flyga hang, det är mera än  bara flygning !

Här lite bilder sen lördagsflygningen:

 DSC06169

Depå med Spirit och kameror

DSC06172

                                                                                                                   Riktning söder med Cu Congestus  DSC06187

Tuvan som är mitt mekbord…

DSC06194

Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.

DSC06199

Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.

DSC06207

Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden

DSC06218

Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.

_DSC6032

Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.

_DSC6035

Halmstad på 25 km avstånd

_DSC6059

Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.

_DSC6073Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

 

Vi hade motvind i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05559

 

 

 

Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.

För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste,  att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt,  som det blev, det trodde vi inte.

Hur som helst,  på nedresan  bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar
. Jag gav en liten orientering,  om hur man flyger hang här
och vi
gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.

Jag vill säga,  att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.

Resan gick  på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.

Karavanen körde inte E6,  utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare, 
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.

Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.

Efter urlastning av bilarna,  så när som på flygande material, drog vi
till den plats,  där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16  m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !

Vilket vi gjorde,  tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.

Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.

Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade,  att stor del
av deras försäljning sker via nätet.

I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar,  att
diskussionsämne inte saknades.

Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.

Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.

De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.

Efter en dags flygning här, kändes det,  som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så,  att vädret det rår vi inte på !

Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet,  att ingen ångrade sig !

Vi ses nästa år !

Bra väder förväntas…

Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.

P1070323

Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…

P1070325

Japp, nu återstår bara två storseglare…

Fullskärmsinfångning 2016-04-21 145148

På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.

P1070334

Lite information och guidning av mats strömberg.

P1070335

Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.

DSC05433

Roffe förmanar…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185101

Synd det var västlig vind…

DSC05441

Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…

DSC05451

Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?

DSC05456

Ett glatt gäng västgötar

DSC05469

På väg ner till Segeltorpshanget.

DSC05478

“Dit ska vi”…

DSC05491

Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?

DSC05499

Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…

DSC05525

En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.

DSC05533

Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.

DSC05536Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !

DSC05560

Vi som trotsar den hårda vinden !

DSC05563

En del av karavanen

DSC05565

Den perfekta modellflygbilen.

DSC05567

Skrämde vi dig Kalle ?

DSC05568

Två av mina modeller färdiga för flyg.

DSC05573

Social samvaro.

DSC05574

DSC05578

DSC05579

Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.

DSC05583

Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…

DSC05597

Österlens Gästhärbärge.

Rekommenderas.

DSC05601

Skånsk vy jämte där vi bodde.

DSC05603

DSC05607

DSC05610

DSC05612

DSC05614

DSC05654

DSC05674

Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.

DSC05675

Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !

DSC05677

Frukost

DSC05678

Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.

DSC05681

En stadig frukost klar man sig hela dagen på

DSC05684

Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro

DSC05686

Ett flyttblock från inlandsisen.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185205

Just ankomna  till Löderup.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185213

Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185241

Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185303

Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…

IMG_0349

Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !

Här är en länk till fler bilder.

Det kommer mera om vårt hangflygande !

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

Här kommer oblyg reklam för vår hangträff i Ystad 18-21 April !

 

 

 

 

 

 

 

(1616x1080)38496

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från tidigare flygningar med ÅMFK, för att
ge en bild hur det ser ut.

Platserna är vid Löderup, Sinushangets baksida och vid stenarna Kåseberga.
En del bilder är från Ravlunda.

Under vår träff förekommer inga skjutningar vare sig vid Kabusa- eller Ravlunda
Skjutfältet.

Man kan säga,  oavsett vindstyrka finns det  alltid nån plats att flyga hang på.

Kan man inte det,  utan allt är emot en, då tar man fram en liten elkärra och flyger
var som helst.

Så välkomna ner till oss,  i enlighet med vad jag skrivit tidigare !

Här kommer bilderna med och utan kommentarer.

 

 

(1616x1080)38096

Flygning på norrsidan av Sinushanget.

(1616x1080)38140

 

(1616x1080)38212

(1616x1080)38913

Löderup

SONY DSC

Så här ser moderna kärror ut i dag…

SONY DSC

 

SONY DSC

En av Rolfs lätta elseglare

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1674

Löderup riktning söderut.

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1682

En av Roffes snabbare modeller. Kamera på nosen.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Rolf Maier ordförande för en framgångsrik och utvecklande förening, Ållebergs Modellflyg Klubb.

SONY DSC

Rolf- Erik från Herrljunga, mycket kunskap och rik på erfarenhet.

SONY DSC

 

SONY DSC

Utsikt mot Kåseberga och stenarna från Löderupshanget.

SONY DSC

Åke Junander har hämtat sin modell på andra sidan taggtråden…

SONY DSC

 

SONY DSC

Segelflyg är vackert !

DSC07316

DSC07375

DSC07405

Där vi bor, när vi inte flyger

DSC07409 Hos Henry på Österlens Gästhärbärge i Glimmingebro.

DCIM100GOPRO

Löderupshanget söderut.

DCIM101GOPRO

…från någon okänds modell…

Digital StillCamera

Vi har alltid med grillen…man blir hungrig om man är ute och flyger hela dagen.

Digital StillCamera

Ravlunda

Digital StillCamera

15 bilar, 2 man i varje minst = 30 modellflygare som åkte till ostlig vind i Ravlunda.

Digital StillCamera

Min favorit…Arrow som den heter i Staufenbiels katalog,
men den heter egentligen Fredy och görs av Valenta.

Digital StillCameraEn Lunak slängs iväg av Robert Hollsten i Ravlunda med kraft.

Kategorier
Hangflyg modell

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBBS HANGTRÄFF YSTAD…

 

 

 

 

..det närmar sig nu !

 

 

 

 

 

SONY DSC

Den 18 – 21 April går traditionsenligt ÅMFK hangträff i trakten av Ystad.

Vi ser fram emot många deltagare och har indikationer, att vi kan räkna med
högt deltagarantal, både av nya flygare och gamla veteraner. Alla är hjärtligt
välkomna
till en träff,  som går i avkopplingens och gemytets anda.

Inget stressande eller tävlande utan en träff för  att trivas och hjälpa
varandra.

Allt som ser ut som en segelkärra duger att ha med. Vi hjälper nybörjarna,
om
det skulle vara problem med trimning, inflygning eller något tekniskt.

Det kommer att finnas mycket erfarenhet och kunskap på plats.

Har du en supersnabb F3F-modell, kom du oxå, för sådana modeller
flyger vi naturligt vis med dessutom.

Men som sagt,  träffen är en kamratträff .

Hur finner ni oss ? Kolla i luften vid Sinushanget, mot Kåsebergahållet
från Hammar,  vid stenarna Kåseberga eller vid Löderup just förbi
Kåseberga. Eller ring oss. Mitt nummer är 0706277120, eller ring någon
annan
ni vet är där.

Men det är inget problem att hitta oss,  om vinden ligger på rätt håll.
Skulle det vara ostligt,
då drar vi till Ravlunda.

För att kolla vindriktning vid Ystad klicka här, för att kolla vindriktning i
Ravlunda klicka ni här, så får ni alla väderdata i realtid, tack vare
Club Parapente Syds eminenta väderstationer.

Blir det fin hangvind, kan vi förvänta många skärmflygare, men det har
aldrig varit problem med samordningen av flygverksamheten.

Har ni frågor kolla ÅMFK hemsida eller maila mig här !

Vi ses på hanget !

Här är väderutsikten daterad 10/4 från DMI.

Kan inte vara bättre. 15 grader, sydväst och sol för tiden vi ska vara där:

Måndag 18 – Torsdag 21 April !

Fullskärmsinfångning 2016-04-10 095342

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

IMG_0016

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMFLYG HOVS HALLAR 1.APRIL…

 

 

 

 

Nej, inget aprilskämt utan upplevd  verklighet…

 

 

 

 

_DSC4473

 

Jag var nere vid HH för att få mig några timmar i luften med mina modeller.
Det var NNV vind 5-7 m/sek,  vilket  fick mig att knega upp till Platån.

Montering och start vid fortet. Mycket turbulent vid kanten, vilket på
svenska betyder,  att jag som mycket van hangflygare fick utnyttja min
hela erfarenhet
och kunskap för att ta mig igenom upp genom turbulensen
till den laminära vinden.

Väl  uppkommen i den laminära havsvinden var det som att flyga i varm grädde.
Problemlöst och med ett lyft som tycktes sakna gränser både uppåt och utåt
från hanget räknat.

Efter 40 minuter landade jag för att justera tyngdpunkten en aning och kom
då i samspråk med en odalman med gödsel på overallen och en hink pelletsfoder
i handen.
Det var en stor och frodig ung skåning,  som hade drabbats,  av ett som
jag tycker
Mission Impossible.
Han skulle fånga in getterna,  som
sen 4 år strövar fritt i naturreservatet …

Problemen var som han beskrev det två. Han visste inte var getterna fanns
och han visste inte,  hur han skulle få tag i djuren…

Jag har aldrig fångat getter, så där har jag ingen kunskap, men kanske jag
kunde
leta upp djuren.

Min kamera sattes på modellen och så videofilmade jag hela området.
Därefter kollade
jag det via telefonen. Men inte ett horn så långt man
kunde se. Tyvärr.

Kanske det är med getter som med människor i landet Sverige, att de
blev kränkta,
då de blev videofilmade och sprang och gömde sig….
OK, de får göra en anmälan
till GO (GetOmbudsmannen).

Just efter att getaherden försvunnit,  tänkte jag tanken,  att det är
konstigt, det inte finns
några skärmflygare här ? Om det är  fina
flygförhållanden,  då brukar paraglidingpiloterna
dyka upp…

Knappt hade jag tänkt tanken,  förrän jag såg Lars Agnas komma flygande
från Segeltorpshanget
upp mot Platån sittande i selen. Efter ytterligare en
stund kom  “Anders den trevlige” glidande.

Namnet “Anders den trevlige”  är inget ironiskt, utan han är trevlig i
verkligheten !

Jag startade min modell ännu en gång  och lyftet var ännu bättre,
för vinden hade svängt upp på Nord.
Det var ganska kyligt,  trots
jag hade på min skärmflygoverall,  så efter 45 minuters pass landade jag.

Packade ihop modellen och in med den i sin  ryggsäck. Sen en promenad
ner för Platån
in med modellgrejorna i bilen, för vidare promenad ner
till Segeltorpshanget.

Där Lars Agnas, Anders och Kenta var.

Så småningom startade grabbarna med sina skärmar och jag fick lite
bilder, vilka redovisas nedan.

När grabbarna kommit upp i luften,  gick jag så småningom upp till
Platån igen med min modell, för jag var fortfarande
flygsugen.
Du ska veta, att du får mycket motion, om du är hangflygare !

Uppkommen efter montering och start, märkte jag efter en stunds
flygande,  att vinden vridit tillbaka till VNV;
vilket gjorde min flygning
tråkig,  då det var alltför snett.

Så det blev att plocka ihop igen. Just som jag skulle gå ner för andra
gången från Platån,
kände jag det…Lukten av get. Getflocken var just
nedanför mig på mittplatån.

Hoppas getmannen hade fått tag i sina skyddslingar. De skulle bort,
då han inte ville förnya
arrendet med markägarna. Konstigt att
markägarna ska ha betalt för djur,  som håller 
landskapet öppet och
som går hårt åt bland annat vresrosorna.¨

Men så är det, det är pengar som styr, antingen man vill eller ej.

Jag fick flyga nästan 2 timmar och fick rejäl motion, varför det
var en nöjd flygare,
som for mot hemstaden.

Här kommer lite bilder,  som beskriver skärmflygarens aktiviteter
nära marken…

 

 

DSC04244

Kenta,  numera från Malmö.

DSC04292

Lars, en pilot vars kunskaper och erfarenheter jag verkligen respekterar.

DSC04257

Anders från Helsingborg gör konster med skärmen…

DSC04254

Blå overall, blå skärm, men inte blåbär…

DSC04255

Anders har fått sin nya skärm med den nya innovationen,
inbyggd S-form, som sägs öka glidtalet från 1:10 till 1:21 enligt
tillverkaren redan nu den 1. April.

DSC04285

Just startat.

DSC04297

Så drar man upp en skärm,  om man heter Lars Agnas.

DSC04298

Kontroll

DSC04305

Klart.

DSC04318

“That’s one small step for man….

DSC04348

…one giant leap for mankind,”….om man ska travestera något annat känt.

DSC04368

Kenta visar hur man startar…

DSC04375

..med sin nya skärm…

DSC04377

…upp ska du…

DSC04378

…även om det är mycket vind…

DSC04381

..så där ja..

DSC04384

…nu ska Kenta visar sitt fotarbete…eller dansar han schottis ?

DSC04386

 

DSC04387

 

DSC04388

 

DSC04389

 

DSC04390

 

DSC04391

 

DSC04392

 

DSC04393

 

DSC04394

 

_DSC4276

Kolla, han flyger nu !

_DSC4289

Detta ser väl bra ut…?

_DSC4276

Ibland undrar jag,  om inte Kenta var beskriven i Tom Wolfes bok “The Right Stuff” ?

_DSC4323

Anders sitter och stretchar i selen.

_DSC4363

Kenta svänger från Norrehamnshållet.

_DSC4380

Ett styck skärm 30000 kr

_DSC4400

 

_DSC4411

 

_DSC4414

 

_DSC4419

 

_DSC4468

Anders tar spänntag. En fot i stödet en fot på speedpedalen, tror jag i alla fall…

_DSC4490

Två glada skärmflygare.

_DSC4500

Anders visar hur man svänger en skärm…ni ser vänster arm nere, höger arm uppe.

_DSC4510

 

_DSC4523

Kolla bakkanten på skärmens vänstra sida. Åt det hållet ska det svänga.

_DSC4552

En paraglider med pilot  över Segeltorpshanget den 1. April 2016

 

Kategorier
Okategoriserade

JETSTRÖMMEN ÖVER NORRA EUROPA…

 

 

 

 

…hur påverkar den vårt väder ?

 

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 183253

 

 

 

Här följer ett par bilder som schematiskt beskriver, vad som bestämmer vårt väder.

Begreppet jetström har alla hört, men inte lika många vet vad det är.
Jetströmmen är  en vind,  som blåser från väster mot öster på grund av jordens
rotation och Corlioseffekten på hög höjd. Cirka 20- 30000 fot.

En jetström uppstår i gränsområdet mellan varma och kalla luftmassor.
Som ni vet,  går det fortare att flyga från USA-Sverige än andra hållet och
det beror på medvinden i jetströmmen. Vindhastigheten i jetströmmen
på norra halvklotet kan uppgå till  300 km/timman, vilket betyder att
kurshastigheten på en passagerarkärra, som normalt ligger runt 950 km/tim
kan uppgå till 1250 km/tim…

Jetströmmen kan ta en nordlig eller sydlig bana över norra Europa.
Hur det påverkar vårt väder  syns tydligt på bilderna som jag kopierat från
yr.no:s hemsida.

Dessa bilder är schematiska, i verkligheten är inte banorna på jetströmmen
så strikta,  som framgår av bilderna.

Lite mer info: På norra halvklotet roterar luftmassan motsols i ett lågtryck
och medsols
i högtryck. På södra halvklotet är det tvärtom. Just i mitten,
vid ekvatorn, har vi den
ekvatoriala strömningen.

Luftmassorna strävar efter att vara i jämvikt, vilket betyder att luften
strömmar från högt
tryck till lågt tryck. Jämför strömningen runt en
vingspets, där högt tryck under vingen
strömmar mot lågt tryck på
ovansidan vilket orsakar inducerat motstånd (Virvlar)
runt vingspetsen.

Ok, nu kommer några förklarande bilder.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213548

Lågtryck över Skandinavien ger kall arktikluft eftersom lufmassan roterar motsols och pumpar
ner kall luft.
Högtrycket på Atlanten roterar medsols och hjälper till att pumpa ner arktikluft.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213703

Här förs varm atlantluft in från sydväst över Skandinavien tack vare lågtrycket över Island.
Hjälp i luftmasseförflyttningen får man av högtrycket över Norden.

Fullskärmsinfångning 2016-03-28 213626

Jetströmmen just nu, slutet av Mars.
Lågtryckscentrum utanför England, högtryck på Atlanten och över Ryssland.

                                                                                                                       

Här ser ni ett lågtryck över norra halvklotet, ni ser det
roterar motsols
som ett resultat av Corlioseffekten.

 

Kategorier
Old Timer flyg

DEN VECKOLIGA DOSEN AV FRIFLYGANDE OT-MODELLER…

 

 

 

 

 

…kommer här för att pigga upp oss,

i det ostabila vädret vi har just nu.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Jag,  som alla andra modellflygare,  väntar på den där riktigt fina vårdagen
fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma
och med spelande flyttfåglar.

I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket
hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad…
prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.

Här kan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid,  där mätstationen sitter
just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.

Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken,  som eventuellt kan dra igång
lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.

Men som sagt,  lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller
det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de
vackra flygmaskinerna.

Jag kommenterar sparsamt,  för jag hoppas,  bilderna förmedlar sitt budskap
själva.

 

 

SONY DSC

Ingemar Knifv med en av Markkus modeller.
Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.

SONY DSC

 

SONY DSC

Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera,  från mästaren Markkus verkstad

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Sten Persson Halmstad är glad,  för han just vunnit sin klass,
med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.

SONY DSC

SONY DSC

Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.

SONY DSC

SONY DSC

Start i RC-klassen

SONY DSC

En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.

SONY DSC

Det här med V-form alltså…
vi har hört det förut…man måste ha V-form…
annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup,  att den flög bort och försvann…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Vårtecknet…tumlande tofsvipor.

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Matti släpper Markkus modell.

SONY DSC

Ibland kan det vara “segkopplat”…

SONY DSC

Som jag sagt ett flertal gånger…
friflygande modeller handlar om estetik.

SONY DSC

Flyg !

SONY DSC
                         Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.

SONY DSC

Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.

SONY DSC

Vad tror ni,  modellflygaren som just släppt tänker nu ?

SONY DSC

Görans magiska händer…

SONY DSC

 

SONY DSC

Bara skyn är gränsen

SONY DSC

SONY DSC                                                                                

SONY DSC

Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.

                          Jag fick ett mail,  som frågade,  varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?

 Just därför !

 Det väcker uppmärksamhet,  genom att det avviker från det förväntade.

 Jag vill inte,  min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.

 Såedemede !

Kategorier
Old Timer flyg

…SNÖAT IGEN…

 

 

 

 

 

…och jag som skrev om tofsvipor och vår…

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

…i ett inlägg för en tid sedan i en sorts för tidig våryra.
Hoppas tofsviporna hade med sig Helly Hansen tröjor,  så
de inte fryser näbbet av sig.

Eftersom då jag spanade ut såg att det snöade och såg allmänt
modellflygfientligt ut, beslöt jag att ägna dagen åt att bygga
på en ny modell.

Men,  lite vill vi trösta oss med, så jag bjuder på lite bilder från
OT-friflyget i somras. Då man inte behövde termokläder för att
kunna flyga.

Men hav förtröstan…våren kommer och värmen.
Snart blommar cumulusmolnen och våra modeller kurvar
 i en blåsa med 4 meter stig och gör livet för en modellflygare
lätt att leva !

Men tills dess håll tillgodo med bilder utan kommentarer.

 

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC
S

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

Kategorier
Okategoriserade

HANGTRÄFF YSTAD 18-22 APRIL 2016

 

 

För 11. gången arrangerar

Ållebergs Modellflygklubb

sitt traditionella hangläger i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

Med början 2006  har vi i ÅMFK ordnat en träff eller meeting i Ystad, där vi lagt
tyngdpunkten
på just hangflyg med radiostyrda modeller.

Det finns i närheten av Ystad flera platser,  som är utmärkta för hangflyg.
Jag tänker på
Hammars Backar, Kåseberga, Löderup och om vinden är
ostlig Ravlunda/Kivik.

Hangflyg med modeller vid ovan angivna platser har vi sysslat med sen 1970,
så platserna är väl influgna av modellflygare.

Vi i ÅMFK bjuder in alla intresserade att delta. Det gäller,  både de som är gamla
ärrade hang-rävar,  som de med inte så mycket erfarenhet. Behöver någon hjälp,
så kommer ni att få det.

För närvarande är vi minst 9 från ÅMFK,  som reser ner.

Vi tillbringar tiden i Ystad med våra modeller i avspänd miljö utan stress eller hets.
Modellerna vi flyger med,  är allt  från enkel frigolit,  till det värsta som finns i F3F.

Hur ni hittar oss? Kolla vid hangen med hänsyn till vinden. Eller så kan ni ringa
till någon av oss i ÅMFK. Mitt nummer 0706277120.

Vad som bestämmer vårt flygande,  är också eventuella skjutningar på Kabusa Skjutfält.
Avlysningarna hittar ni här

Om det skulle bli skjutningar vid träffens preliminära tidpunkt,
kan det hända, vi ändrar datum,
tills då det är tillträde på
Kabusa Skjutfält.

Om ni vill bo över så googla Bed & Breakfast, så finner ni lätt rum.
Vi i ÅMFK kommer som vanligt
att bo hos Henry på Österlens Gästhärbärge i
Glemmingebro, 5 km från hanget.

Tidpunkten för vår träff är preliminärt:

A
nkomst måndag 18 April – Avresa torsdag 21 April  .

Har ni frågor så maila .

Övrig information kommer ni att finna på vår eminenta hemsida:  ÅMFK

Lite bilder från föregående år…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC
                      Flygning på baksidan Sinushanget vid nordlig vind.

SONY DSC

SONY DSC

Sinushanget vid sydvästlig vind

SONY DSC

SONY DSC

Baksidan vid Sinushanget. Vägen går bort mot Kåseberga.

SONY DSC

SONY DSC

(maj 07, 2015 11-21 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)17921

14 m/sek !

(maj 07, 2015 12-16 PM)SONY SLT-A58(5456x3632)1876

Gullvivan möter er i April vid Hammars Backar.

SONY DSC

SONY DSC

Kåseberga med Ales Stenar på toppen.

SONY DSC

Segelflyg är vackert.

DSC07255

Rolf-Erik från  Herrljunga

DSC07395

Rolf och Rolf-Erik

DSC07423

Där vi bor,  Österlens Gästhärbärge.

DSC07519

Roffe med sin lätta elseglare.

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153500

Sinushanget

Fullskärmsinfångning 2015-05-09 153519

Den gamle hangflygaren…görande det han helst vill !
Tur han inte var nypermanentad…?

Så här kan det se ut :

Vinden 4-5 m/sek snett från höger.

DCIM100GOPROLöderup

Kategorier
Flyghistoria

WASSERKUPPES MUSEI VÄGGAR…

 

 

 

…rymmer en bildskatt.

 

 

 

 

 

 

 

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197058

 

 

 

Jag har besökt Wassekuppe och dess museum ett par gånger och jag
kommer att besöka platsen igen, för varje
gång jag varit där,
har jag upptäckt nya intressanta saker.

Vid mitt senaste besök fotograferade jag av bilderna,  som var anslagna
på väggarna och tog stillbilder från de tv-monitorer,  som körde olika
slingor nonstop med olika temata.

Så det jag gjorde,  var att jag tog tog bilder på bilder, så gott det lät sig göras,
vilket var svårt på grund av reflexer och skuggor, men lite blev det.

Bilderna speglar en banbrytande epok av segelflygets utveckling under
1920- och 30-talet.

Denna tiden var ju pionjärernas,  det var då,  de  stora framstegen gjordes
inom segelflyget.

Från att ha varit bundet till hangflygning för att hålla sig uppe,  lärde man sig
att flyga dynamiskt i termik, man lyckades nå höjder,  man tidigare drömt om
och planens instrumentering kompletterades med,  kanske det för en segelflygare
viktigaste instrumentet, variometern. All ny teknik, mer erfarenhet, bättre utbildning
gjorde att segelflygningen utvecklades språngvis.

Jag tror,  de som var aktiva segelflygare vid denna tid upplevde mycket nytt och
spännande. Alla nya innovationer kom att få ett avgörande inflytande både
på segelflygets och även  motorflygets vidare utveckling

Jag ska inte tjata om,  att ett besök på Wasserkuppe är belönande , för det vet ni redan !

Nu landar här en massa bilder. Kvaliteten är som den är, jag har försökt förbättra
den så gott det låter sig göras. Bilderna på Wasserkuppeväggarna  presenteras
bakom skyddsplast,  som naturligtvis skapar reflexer och annat,  som stör.

Kommenterar gör jag,  där det behövs. Vill ni ha mer info,  använd något,
som heter Google ! Det är ett kraftfullt verktyg.

Hoppa in i baksits och åk med !

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42158

Focke-Achgelis-Fa-223 helikopter.

Världens första fullt fungerande helikopter. Flögs av Hanna Reitsch.

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42159

Hanna Reitsch
ansedd som världens skickligaste pilot och testflygare..

(aug 18, 2014 11-09 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42160

Segelflög tills hon dog 1979,  67 år gammal.

P1100121

Hanna Reitsch flög  en specialtillverkad “Sperber” (Sparvhök),
som fick tillägget “Junior,” då den var mindre i storlek än originalet.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Kolla det kraftiga repet…hade till uppgift att lösa skärmen, om hon var tvungen att hoppa.
Denna tekniken stoppades, då det kunde bli dödliga utgångar efter uthoppet,
om planet bröts sönder i mindre delar, vilket förhindrade att huvudskärmen drogs ut.

(aug 18, 2014 11-10 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42156

Hanna Reitsch i Sydamerika med sin kärra.P1100035

En liten del av vad Hanna uppnådde under sin  50-åriga flygkarriär;

1932: Uthållighetsrekord för kvinnor (5,5 timmar)

1936: Sträckflygningsrekord för kvinnor (305 km)

1937: Första kvinna att flyga över Alperna med segelplan.

1937: Första kvinna som utnämnts till flygkapten av Ernst Udet

1937: Första kvinna som flugit en helikopter. (Focke-Wulf Fw 61)Första
pilot som flög en helikopter inomhus i 
(Deutschlandhalle)

1937: Världsrekord i sträckflygning med helikopter.
Segrare i Tyska Riksmästerskapet i begreppet   “Sträcka “.“ SyltBreslau

1939: Värlsmästare i segelflygning för kvinnor i flygning med angivet mål.

1943: Som provflygare vid Luftwaffen-Erprobungsstelle Rechlin: första
kvinna som flög en Me-163
(Messerschmitt Me 163) och som överlevde
en svår krasch.. För detta fick hon som ensam civilist och kvinna
das
Eiserne Kreuz Erster Klasse.

För hennes insats vid utprovningen av en Do-17 med installerad ballongwirekapare
fick hon Järnkorset av andra klassen på rekommendation av Ernst Udet, som var
en pilot nästan i klass med Hanna Reitsch.

1944: Första kvinnan som flög ett jetflygplan. (Messerschmitt Me 262
och Heinkel He 162 vid Luftwaffes utprovningsanstalt i Rechlin.

1952: Tredje plats vid Segelflyg VM i Spanien.

1955: Tysk mästarinna i segelflyg.

1956: Sträckflygningsrekord för kvinnor (370 km)

1957: Höjdrekord för kvinnor (6.848 m) (1. Diamant till  Gold-C)

1960: 300 km triangelbana(2. Diamant zur Gold-C)

1970: Tyskt rekord i sträckflygning för  (3. Diamant för Gold-C),
tysk mästarinna i Segelflygklassen.

1971: Världsmästare i helikopterflygning Hubschrauber-Weltmeisterschaft (Damklassen)

1972: Tyskt rekord i triangel 300 km .

1977: Tyskt  rekord i flygning till angivet mål för kvinnor. 644 km

1978: Tyskt rekord för kvinnor i flygning tur och returbana 715 km.

1979: Tyskt rekord i tur och returbana segel,  801,70 km

(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

Undrar hur det känns att  flyga en “Vampyr”…
Pilotens och planets nos tycker jag har vissa likheter…Detta planet finns
bevarat i original på museet.  Där kan ni få reda på,  vad som finns
under nosen på planet…?
(aug 18, 2014 11-24 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42144

Tja…nästan 56 timmar på ett hang….
då känner han terrängen…och han fick tydligen läst sin tidning…
(aug 18, 2014 11-25 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En reparation från 20-talet på en vinge.

(aug 18, 2014 11-26 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)42136

En av många segelflygskolor i Tyskland under sent 20- tidigt 30-tal.

(aug 18, 2014 11-29 AM)Panasonic DMC-TZ20(4320x3240)

En modig ung pilot 1909

SONY DSC

En gummirepsstart på Wasserkuppe

SONY DSC

En av hangarerna var döpt till “Hermann Göring Halle “..
den är omdöpt nu.

P1100125

I väntan på start under en tävling mitten av 30-talet Wasserkuppe.

SONY DSC
Kranich,  en mycket använd skolkärra

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53289Otto Lillienthal utgick från storkars vingar då han konstruerade sina glidflygplan.

(maj 04, 2010 08-54 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197050

Otto Lillienthal på en av sina startplatser.

P1090992

Otto Lillienthal gick i backen vid sin sista flygning 1896.
Sa i sjuksängen just  innan han dog:
“Att flyga kan kräva sina offer”.

Han hade ju så rätt.

(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

Peter Riedel en ung föregångsman. Hamnade som jaktpilot  i Luftwaffe
och slutade som flygattache i Stockholm 1945.
Efter kriget affärsman i USA.
(maj 04, 2010 08-55 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)197053

(maj 04, 2010 08-56 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53283

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53262

Så här går de olika startsätten till…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53264

Så har satt man och balanserade i sin övningskärra i vinden med hjälp av roderna.
Planet var lagrad på en pivå i tyngdpunkten, vilket gjorde att man vid tillräcklig vind
kunde “torrflyga” Då jag tog mitt segelcert, 1968 satt vi i Bergfalken och balanserade den på
hjulet, vilket funkade bra om det blåste 5-7 sekundmeter. Det var vår segelflygsimulator…

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101705

Robert Schwede, sitt namn till trots, svensk var han inte.. !

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101706

Vid ett hang i Riesengebirge med en Grunau-9 “Anfänger”.
Tänk,  om man dykt upp med en “AVA PRO” på hanget…?
Vad tror ni man hade trott ? En alien ?

(maj 04, 2010 08-59 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101708

Ett märkligt flygplan. Ser ut som ett bombplan från 1933.
En kopia på planet är under byggnad på museet Wasserkuppe.(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53259

Denna grabben ser ju nöjd ut…med lagerkrans och allt.

(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53260

ÅskvädersMax…(maj 04, 2010 09-00 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101710

Ett hangs funktion(maj 04, 2010 09-01 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)101722

Hans-Werner Grosse som flög till Biarriz från Lübeck. 1470 km !

Han är nu 93 år gammal och segelflyger fortfarande.

(maj 04, 2010 09-03 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)53255

Ett av 30-talets bäst presterande plan “Fafnir”
i startögonblicket med gummirep på Wasserkuppe.

Fullskärmsinfångning 2016-01-26 111849Det gäller att vara innovativ och fantasirik.
Vingarna knäckta, då man ville ha vingarna så långt från
marken som möjligt, för att kunna undvika landningsskador.

Detta plan hade trots flottörer ett högt glidtal.P1090968

Modellflyg 1915

P1090971Modellplan från 1910

P1090972

Nu vet ni vad som gäller vid modellflygning:

Hatt, kostym, vita skjorta och slips…

P1100103

Darmstadt var en av universitetsstäderna som hade en egen grupp med
syfte att konstruera och flyga med egna konstruktioner.

P1090988

Wasserkuppes nestor och inspiratör, Oskar Ursinus.

Civilingenjör från München.

P1100100

P1100105

P1100111

P1100112

P1100113

P1100114

P1100116

P1100117

P1100118

Bygge av en replikamodell Wasserkuppe.

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ACTIONCAM

 

 

 

 

 

Lite mera information om specifikationer.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143706

 

 

 

 

Som beskrivet tidigare, är jag lite intresserad av en actioncam jag fann hos ChinaVasion.

Nu har jag samlat lite mer fakta.

 

Jag har sammanställt specifikationer som jämför den billigare kameran med
en GoPro 4 Black Edition.

Detta är vad jag fann:

 

 

                   Kineskamera                                                       GoPro 4

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-09 072009

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143822

 

Vad som återstår är ju att köpa en och jämföra. Jag menar,  varför köpa en GoPro
för 4499 kr,  om den billiga kameran för 850 spänn med frakt presterar lika bra ?

Här finns de som säljer.

Får se om jag beställer…

Kategorier
Flygkameror - Teknik

MED TANKE PÅ DE FLERA TUSEN QUADROCOPTRAR MED KAMERA…

 

 

 

 

…som sålts i Sverige innan jul,

kan man ju ha en kamera i en vanlig

dynamiskt flygande modell också…

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143706

 

 

 

 

 

Vi vet att GoPro från version 3+ Black Edition och fram till nuvarande 4 Black producerar
så bra bilder man kan begära och som man som för icke kommersiellt behov behöver.

Men, GoPro är dyr och jag googlade runt lite efter något billigare.

Hittade denna kameran här och blev lite ljummen på den.

Vad tror ni om den ? Har någon köpt en och kan ge lite feedback och visa någon bild ?

Här är lite bilder och fakta;

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143657

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143822

Fullskärmsinfångning 2016-01-07 143844

 

 

Här en video med en nästan liknande kamera från samma firma. Jag antar ovanstående
är av modernare snitt. Det finns display på baksidan.

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

HUR BLÅSER DET …

 

 

 

 

…vilket är viktigt för alla, 

som är hangflygare av något slag.

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-26 083106

 

 

 

 

 

För att ge bra information för oss som är aktiva modell-
och skärmflygare, har jag lagt in länkar till

Club Parapente Syds

automatiska väderstationer, som har en strategisk
placering vid de platser,  som är aktuella för hangflyg.

Om ni klickar in er, kan ni se all info, som mätaren
generar och hur ni enklast lägger in det i datorn eller iphånen.

Mätarna är energiförsörjda med solceller och är mycket användbara.

På väderstationens sida finns en cirkel,  som visar med grönt,  då det
är flygbart
och med gult, då det är ett gränsfall.

I övrigt får ni all den  väderdata,  som kan anses vara  rimligt.
Medelvind, vind i byar, temperatur och
nederbörd osv.

Under displayen kan ni scrolla fram grafer över de viktigaste parametrarna.

Länk vindmätare:   Vind just nu Hovs Hallar

Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på “Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans “Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   “Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Flyghistoria

ETT ÅTERFINNANDE

 

 

 

 

 

Ibland kan man sakna en modell starkt…

 

 

 

 

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

 

 

…så starkt att man måste hitta den igen, eller i alla fall få tag i en likadan.

Så var det för mig och modellen är en hangmodell som heter “Gillette”.

Det var inte världens snabbaste modell, men en av världens vackraste.

Den såldes av  FVK,  då jag köpte den för 8 år sen. Sen flög jag med den
i ett år och i ett obetänkt ögonblick , sålde jag den till Kalle från Kvänum.

Jag kollade FVK:s hemsida och naturligtvis var Giletten borttagen.
Men jag gav inte upp utan ringde till Brian, ägaren till FVK och frågade.
Han sa,  efter lite övertalning,  att han skulle tala med legotillverkaren i
Tjeckien och be honom tillverka några nya. Fint tänkte jag.

Men tyvärr, efter en vecka mailade han och sa,  att formen till kroppen
hade gått sönder. Så där försvann den chansen.

Spaning hade jag på europeiska säljsajter, men inget napp.

Men så tänkte jag att, Kalle, han kanske har kvar min gamla….
Så jag ringde  och det visade sig,  att han hade kvar min modell.
Den var smälld en gång,  så kroppen hade gått av bakom vingen
och lite andra krosskador fanns på kroppen. Vingarna sa Kalle, att de
var hela.

Således passade jag på att åka upp till Kalle för att hämta modellen.

Kalle bodde på landsbygden på en avstyckad gård. Det var inte helt lätt
för en utombys att hitta dit, men med lite vägledning av en lokalt boende
gick det bra.

Det visade sig,   att Kalle bodde på en gammal gård,  som var byggd 1858.
Tillhörande  åker- och skogsarealer hade han sålt för ett par år sen.

Hans intresse förutom modellflyg är gamla bilar, som han renoverar.

Aktuellt när jag var där,  var en Auto Union 1000 S.

Vi gick in i hans modellflygverkstad och den var full. Här fanns det mesta
bevarat efter  40 års modellflygande. Många av modellerna var bekanta,
eftersom jag själv byggt likadana. Kärt återseende var Wiiks Salto, en populär
hangmodell sen 70-talet.

På bänken låg min Gillette ungefär i det skicket,  man kan förvänta sig.

Hemkommen besiktigade jag modellen och beslöt att helrenovera.

Just nu är kroppen våtslipad och spacklad första gången.
Vingarna har jag tagit bort servon från, då de skall strippas på klädsel,
spacklas och slipas och sen kläs om med ny Oracover.
Samtidigt ska jag montera
in nya skevroderservo av bra kvalitet,
eftersom skevroderservona är utsatta
för mycket påfrestningar,
då man landar och skevrodret kan slå i marken.

Efter det blir Gilletten som ny igen.

Jag tog lite bilder uppe i Västergötland.

_DSC7385

Kalle i sprutoverall framför sitt hus._DSC7386

Till gården hör denna drängstugan. Byggd liksom det övriga 1858

_DSC7391

Till gården tillhörigt magasin, som är byggd i typisk västgötsk stil.

_DSC7402

På Kalles gräsmatta en runsten

_DSC7398

Med ovanstående text.

_DSC7404

Kalles bilverkstad

_DSC7358Det senaste renoveringsobjektet, en Auto Union 1000 Special.
En av mina kompisar hade en släkting,  som ägde en nästan ny likadan bil,
vilken vi fick låna på lördagskvällar. Vi var omåttligt stolta,  just för det var
en Auto Union 1000 Special och inte en vesen DKW, som såg likadan ut
fast med mindre hästkrafter. Undrar vad designern tänkte, som ritade bilen ?

Jag glömmer aldrig ljudet  från 2-taktaren…eller rökmolnet efter bilen.

_DSC7361

Del av Kalles verkstad. Han hade allt !

_DSC7362

En av pärlorna en Dodge 1959. Till vänster karossen av en …

_DSC7364

Kalle i sin modellflygverkstad, som är full av 40 års flygande.

_DSC7365

Ja, ni ser att här fattas varken prylar eller jobb...

_DSC7366

Vid bänken fann jag ett par vingar till en hangkärra,  som tillhört Pär Lundqvist.
Jag kände både igen vingarna och hans regnummer hos SMFF 6064.
Bilderna på vingarna skickade jag till Pär och han blev nog överraskad
att han skulle återse de efter 35 år…vingarna byggda på Divynicellkärna
och klädda med 0.4 mm ply. Kalle skulle ha vingarna till en hangmodell.

_DSC7368

Enligt Kalle en upprenoverad Wilga efter en krasch.

Används som bogserkärra.

_DSC7369

En J35 Draken som väntar på att få en microturbin inmonterad.

_DSC7371

En gammal goding, en Salto.

_DSC7374

I taket en elektrifierad Hansa Brandenburg.
Stående framför hyllorna en snart färdig PA 18.

_DSC7375

Överallt modeller. Den gula kroppen en Salto ursprungligen
ägd av Roffe Maier på tidigt 70-tal. I  fint skick.

_DSC7376

Kalle är åxo sjöman.

Modellen Seabex One

_DSC7377

I taket en av mina favoriter en “Arrow” från Valenta där den kallas Fredy.

_DSC7378

En riktigt stor  storseglare från 30-talets Tyskland. Jag tror det är en “Reiher”.

_DSC7379

Innanmätet i en Salto. Det var besvärligt att limma spant i kroppen
då den var impregnerad med härdare,  som man var tvungen att tvätta
bort med aceton NOGA,  innan man skulle ha minsta chans att få en limning att hålla.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)Så här kommer min Gillette att se ut om en vecka igen !

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg

OT FRIFLYG

 

 

 

 

Här kommer veckans dos av sommarbilder

på OldTimer Friflyg.

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Matti Pyykkö skrev och frågade,  varför friflygbilder blir  så vackra ?

Jo,  det är väl,  för att det är vackert…Kanske i kombination med faktumet
att man tenderar att glorifiera något, man längtar till.

Men som sagt, oavsett kriterierna, så är modellflyg vackert !

Här kommer den veckoliga dosen av flygbilder från sommarens OT friflyg-
tävlingar, som vi gärna längtar tillbaka till.

Det väderläget vi har nu, med lågtryck matande på med sydvästliga/västliga
vindar,
skapar ju inte direkt en önskan att ta med sina modeller ut för att flyga.

Fullskärmsinfångning 2015-11-19 134831

 

Som ni ser på söndag,   kan det bli lite hangflyg på Hovs Hallar, då
yr.no lovat nordnordostlig vind.

Vi får se hur det går, för jag är laddad och beredd !

Kan hända jag fått med,  någon bild jag publicerat förut, men det får gå…
Alla bilderna är utvalda av någon anledning, så de är inte bara medskickade…

…vidare kommentarer under bilderna behövs inte, för alla ser ju vad det
föreställer…

Häng med !

SONY DSCMarkku med sin “Mara”…

SONY DSC

Matti håller ett mästerverk i handen, herkullinen Suomen käsitöitä Markku  ! SONY DSC

Är detta kronan på Markkus modellplansproduktion ?

SONY DSC

Glidet var otroligt bra…

SONY DSC

 

SONY DSC

Ibland tänker jag en hädisk tanke:

“Tänk om den varit utrustad med rc”?

SONY DSC

“Mara” samma ord som på svenska.

SONY DSC

 

SONY DSC

En annan av Markkus större  segelmodeller

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Frede Juhl under ett avslappnat trimkast

SONY DSC

Ett Cumulus Congestus som trillat omkull lite…

SONY DSC

Hasse Bengtssons fru, Curt Sandberg och Per Nilsson startar Hasses kärra.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Görans olika…

SONY DSC

…startmetoder och stilar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Segelflyg

NORDISKT MÄSTERSKAP F3F PÅ ISLAND 1979

 

 

 

 

 

När svenskt hangflyg i elitklass kanske stod på sin topp.

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-11-09 150512

 

Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.

Inte bara i Sverige,  utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.

Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt,  man kunde
komma,
i att driva upp hastigheten.

Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980.  Dock hade det kommit  en typ av ARF-modeller som den
Sagitta,  vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb,  om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.

I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis,  som
den bör flygas. J
ag hade en sådan själv och var nöjd med den.

Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt
rörlig eller konventionell stabbe osv.

I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med
0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.

Det var också 1980,  jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna.
Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp.
Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden,  var
att servona var för tjocka.
Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan
och mindre glapp.

De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.

Nästa år var det flera,  som just flög Salto…utan större framgång.

Det är ju inte alltid,  den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är  den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.

1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.

Häromveckan fick jag en länk tillsänd,  vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.

Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller,  som flögs av de då aktiva piloterna.

Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller,  som finns nu.

Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad  en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…

Här är videon,  så häng med till Island 1979 och vi är  tacksamma
mot
den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen,  så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !

De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.

Nedan först det snabbaste hittills:

 

 

Här kommer videon från Island:

                  Resultat NM F3F 1979 på Island:

1. Kai-Henning Nielsen Danmark

2. Jan Carlsson Sverige

3. Anders Rättzen Sverige

7. John Knudsen Sverige

Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård,  Gråbo.

Länk till reportage i MFN 1979.

En jämförelse:

Kai-Henning Nielsen från Danmark  flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.

Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller  1 minut och 4.5 sekunder.

Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.

Jämförelse hastighet: 1979 =   56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.

Alltså 257 % snabbare 2014.

Respekt.

Kategorier
Hangflyg modell

DET VAR ROLIGARE FÖR(R)…

 

 

 

 

…ett par månader sen.

 

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

…därför då var det sommar och livet som modellflygare är då
avgjort lättare att leva,  då man är  aktivt ute  med sina modeller.

Jag menar, visst kan man flyga i +2 C, duggregn och 8 m/sek….
…men får jag välja,  tar jag  +24, sol och vind 5 m/sek rakt på Hovs Hallar.

Tursamt nog,  jag har mina bilder,  som jag kan drömma tillbaka
med och
återuppleva situationer och  äventyr jag haft.

För att flyga med sina modeller, som jag gör, ger som resultat,
att det oväntade
blir det sannolika. Vad som helst kan inträffa,
då jag är och ute för att flyga, vilket skapar spänning i mitt liv.

Eftersom jag dokumenterar mitt hobbyutövande  med min,
kamera , både den fasta  och eventuell onboardcam,  då jag är ute och
flyger, kan jag luta
mig mot den upplevelsen,  när jag sitter hemma
och spanar ut  i det gråa höstvädret, som överväldigar mig med
icke särskilt inspirerande intryck.

I mitt förråd av bilder valde jag ut några,  som beskriver en bråkdel
av mitt flygande på mina hangflygställen under 2015.

Bilderna gör,  att jag längtar intensivt till våren. Till  lärkor, solsken
och den termik i vilken  min Ava ritar sina avmätta cirklar i skyn på sin

väg uppåt .

Eller till de stunderna jag upplevde ihop med OT friflygarna.

När jag ser en Wakefield-modell,  konstruerad för 75 år sen starta
och med den i gummimotorn lagrade energin
klättrar till 150 m,
som
under glidflykten fångar  en termikblåsa på egen hand, tack vare att
piloten trimmat sin modell så väl
och därefter kurvar upp sig i total
harmoni med den omgivande luften innan den fusar, det är en upplevelse
jag också längtar efter !

Aldrig under mitt 44-åriga radioflygarliv har jag varit förunnad
att flyga så mycket, som jag gjort i år och jag kan inte annat än att
vara tacksam
mot omständigheterna,  som lät mig utöva en av
mina hobbies. Detta trots att vädret inte varit helt gynnsamt.

Men det handlar också i slutänden om,  att jag har viljan att flyga,
även om
vädret inte uppfyller alla kriterierna,  jag önskade.

Inte vill jag undanhålla er lite bilder från mitt hangflygande…

Någon bild  kanske jag redan  publicerat, men världen går nog
inte under för det, 
utom för petimätrarna.

Här kommer några så stay tuned !

DCIM102GOPRO

En kvällsflygning vid Segeltorpshanget med min Spirit Elite.
En modell jag kan varmt rekommendera. 

(dec 12, 2003 01-35 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199631

Denna bilden är gammal. Från 2004.

Modellen är  den sista,  jag hade med en Epplerprofil, en  Eppler 182. Jämfört med Mh32
eller Rg 15-serien är den
underlägsen. Vingarna skurna i Rohacell, klädda med
0.4 mm ply. Förstärkta med kolfiber och kevlar. Mycket starka och vridstyva.
Jo, jag vet är färgvalet på modellen är absurt, men det var vad jag hade på hyllan.
Radion min favorit, MC 24 Gold Edition,  synd den inte gjordes
i 2.4 GHz-version.

SONY DSC

Är det dåligt lyft, vilket man som hangflygare har svårt att acceptera,
kan det hända,  man är tvungen att landa i buskar fulla med vassa piggar.
Och det finns många sådana på Hovs Hallar !
Återbördandet av min modell
kostade mig 30 minuter
och blodiga smalben…Min modell kunde inte ses från
marken nedanför buskagen. Som tur var,  hade jag servon, som knarrade så jag
kunde lyssna mig till, då jag stod nedanför, var den var. Därmed kunde jag få en
riktning ditåt jag skulle gå genom detta buskage av törnbestyckade buskar.

SONY DSC

Just efter jag hämtat min modell… det var jobbigt…

(jun 05, 2006 12-29 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)97323

Min kära Arrow görande det,  den kan bäst;
Flyga med hi-speed och med belastning !

SONY DSC

Den gamle mannen ska starta sin Spirit I i våras med
en kamera på nosen,
om utifall att..

SONY DSC

…modellflygkompisen Rolf Holmer, Hjärnarps egen Biggles,  skulle komma
och vilja ha bilder på sin modell i luften tagna  från min kärra…

(nov 19, 2005 04-50 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Denna bilden tog jag med bara för ljuset genom Oralighten…

(nov 19, 2005 04-52 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)29144

Min Apache.
En modell som flyger underbart. Finns fortfarande att få tag i.

(nov 30, 2005 01-12 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)199695

Min vackraste F3F-modell nånsin

(nov 30, 2005 01-13 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Gillette II.
En mycket vändbar och agil maskin.

(mar 03, 2005 05-24 PM)(2520x692)

Gillette har vackra linjer.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Ska jag klaga på nåt..fenorna kunde varit byggda med större sidoförhållande…

(mar 03, 2005 05-29 PM)(1964x1024)

Vingarna hade varit bättre med kraftigare avsmalning.
men utformningen är vacker ändå.

Digital StillCamera

Min “Banana” i väntan på start på Platån Hovs Hallar.
Du ser sikten är god mot Halmstad, vilket är en indikation
på att vinden är förhärskande nordlig.

DSC05691Ingen krasch,  utan min trogna Spirit före montering.

DSC05698

…och efter montering.

DSC05704

Min Spirit har landat mycket mjukt,  som syns efter spåret.

DSC05717

I nosen,  som nästan alltid, en Gopro.

DCIM102GOPRO

Ett av mina favoritflygställen, Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Här möter jag som pilot både natur och människor

DCIM105GOPRO

Platån ger större möjligheter för aerobatik och vackra vyer,
som tillfredsställer ditt öga.

DCIM116GOPRO

Min ryggsäck med inbyggd stol har jag med,  då  jag flyger här. Det är
för jag ska kunna sitta och flyga,  då jag har en
besvärlig ryggskada.
Att kunna sitta och flyga har för mig bara varit problem på en plats.

DCIM109GOPRO

Förberedelser för start.
Jag utför alltid samma rutin innan start, vis av erfarenheten.
Koll
att rätt modellminne är inställt på sändaren, samt att sändaren
inte är i en inställningsmode.
Att vingarna sitter där de ska, huven
fastsatt, klaffar och bromsar inne, samt  fulla roderrörelser och att
de rör sig på rätt håll.

DCIM109GOPRO

Japp, dags för start…just till höger finns en grästuva, som verkar
gjord för en modellflygare som sitta ner då han flyger. Tror ni mig
inte så åk dit och kolla !

DCIM110GOPRO

Utkast…för vilken gång i ordningen på Hovs Hallar ?

DCIM109GOPRO

Modell, hav och vind .
Det handlar hela tiden om rörelse.

DCIM106GOPRO

Dags att njuta sin möda…

DCIM107GOPRO

Lite kontemplation på Segeltorp innan utkastet.

DCIM107GOPRO

Så kan min depå se ut.
Ser ni busken i mitten ? Där landar jag i svag vind
då växtligheten bromsar min modell..

DCIM107GOPRO

Ibland handlar det att invänta vind. Ni ser havet…lugnt.
Havets vågor börjar bryta vid 5 m/sek. Så nu är vinden
under 5 m/sek.

DCIM108GOPRO

Kommer vinden efter en väntan, då  blir piloten så här upprymd !

DCIM108GOPRO

…vid detta tillfället kom en fiskgjuse förbiflygande…

DCIM108GOPRO

…därav mitt spanande uppåt.

DCIM119GOPRO

Den gamle och hangkanten.

GOPR6614-001

From here to eternity…

GOPR6614-006

…och det  klarar jag med min modell som sällskap !
Hur nära stolpen var jag ???

GOPR6614-020

Stranden där jag landat, eftersom det började regna.

IMG_1241

Detta är min Spirit Elite nummer II inför en flygning på Segeltorp..

IMG_1243
…eftersom min gamla Spirit Elite,  byggd helt i balsa, den var helt enkelt utsliten.
Efter 3 säsonger i luften och 160 timmar i luften var den färdig. Jag skickade den till
återvinningen, när vi var nere i Ystad. Du förstår, att flyger man så
mycket,  som jag gör,
då blir det oundvikligen småskador.
Skadorna uppstår främst vid landningen,  eller då jag
hanterar
min modell på väg till eller från flygning. Spirit i balsa är lätt och därmed spröd i
konstruktionen.
Nästa Spirit jag bygger,  kommer jag förbättra, så tillvida att vingarna ska
ha 0.4 mm till torsionsnäsa och beklädnad av vingrot.
Vidare att allt trä ska cellulosalackas
3-4 gånger innan klädsel
för att stärka konstruktionen. De två trästavarna som håller vingen
i framkanten i kroppen, de
ska bytas mot 6 mm kolfiberrör. Plus lite annat.