Etikett: hangflygning.se

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN FICK VI CHANSEN…

 

 

 

 

 

…att flyga hang på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.

Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.

Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.

Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.

Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset, men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.

Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.
Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.

Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till motion.

Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.

Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.

Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.

Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen, då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.
Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.

Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla
mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med antireflexbehandlat  glas.

En timma pallade vi att  flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.

Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att  få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.

Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.

I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.

Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.
Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.
Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.

Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.

Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.

Det längtar jag efter…

Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan,  tagna med min GoPro.

Spirit Elite…en enkelt val.

Vändbar och agil i luften.

På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder,  om ni har behörighet :=)

Den gamle… men han ger sig aldrig.

Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.

Det denna mannen helst gör…

Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.

Riktning nordost.

Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.

Där vi flyger och rekommenderad startplats.

Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !

Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.

Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.

En flyger och en fotograferar.

Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.

Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.

Den snötäckta ytan är landningsområdet.

Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.

                Landning på gång i turbulensen…

Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…

Ser ok ut…

Där sitter den med snö yrande runt kroppen.

And now  for something completely different…

Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.

Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.

 

 

Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.

Kategorier
Old Timer flyg

SPAD VII DEL II

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons nya friflygande skalamodell Spad VII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.

Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.

Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.

Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…

Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:

“Wind in the wires!”
(Kanske Ingvar tänkte på den engelska boken
 
” Dubbeldäckare är något visst.  Långt innan jag var intresserad
av flyg,  var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”,  där det fanns en linfärja,  som tog 3-4 bilar åt
gången.

Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”

 


“Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen,  visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall. 
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som  dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner. 
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings-  som startsträcka.”

(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:

 “If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”  
Framkantslats.
“Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket
toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
 

” Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
“När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.

       Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får   en dubbel tråd.

Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”

“Det är svårt med skärpan,  när man fotar småpill,  här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”


“Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Bästa Hälsningar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Vi väntar med  spänning på Ingvars nästa bidrag.

Alla bidrag om pågående byggen eller andra modellflygäventyr
är hjärtligt välkomna till min lilla blogg.
Visa världen dina projekt !
Kategorier
Flyghistoria

SPAD VII

 

 

 

 

 

 

En ny kärra under produktion

i  det Brämhultska  aeroplanfaktoriet.

 

 

Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.

                                                                  En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.

Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…

Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.

Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.

Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.

 

“Löst ihoplagt. Vingarna skall riktas och en del småpyssel”

“Den otålige fransosen är grön av ilska – “Men hallå! Det är ett krig som skall skötas!!!
När blir min dödsmaskin färdig, så jag kan knäppa de fula tyskarna”

 

“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.

Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”

Liten video:

 

Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS FÖRSJUNKA I LITE NOSTALGI…

 

 

 

 

…vi som är modellflygare.

 

 

Till exempel med lite friflyg från igår.

Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring, som har skett med allt.

Luta dig bakåt och dröm.

Kategorier
Naturbilder

TVÅ HÅL I VÄGGEN BEHÖVS…

 

 

 

 

 

… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.

Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad,  förrän jag sett modellen i luften.

Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.

Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…

Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.

Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med  zoom-objektivet tillhanda.
Men så är det.

Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.

Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.
I ett sådant läge med en aerodynamisk  instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.

Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.

40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni  kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.

Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.

Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.

Men trots bruset kände jag,  att mina batterier blev uppladdade.

Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.

Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten “Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.

Häng med på mitt flanerande !

 

Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.

Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.

Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.

Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.

                              Vad säger du om denna startbanan ?

Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…

Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.

Märkligt att inte vattnet blandar sig…

                                   Forcerat flyttar flitiga fötter  folk fort framåt…

Det var i alla fall blåa skyar…

Bara skuggan återstår…hade du kunnat  kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella  Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.

Jaha…är det en ung havsörn månntro ?

   Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.

Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat  av Lagan.

  Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.

De enda isflaken i Laholmsbukten.

Ser du,  att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?

             En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan,  om inte flytta berg, så i alla fall  genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.

Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.

“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”

Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.

Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…

…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt  detta ?

Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?

En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.

Kategorier
Okategoriserade

DET GÄLLER ATT HÅLLA SPÄNNINGEN VID LIV…

 

 

 

 

…om man ska kunna flyga med en elkärra.

 

 

 

 

 

 

Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.

Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .

Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.

Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.

Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.

Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.

Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…

Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?

Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.

En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.

Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.

För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.

Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg,  vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.

Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.

Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.

Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.

 

Monterat och klart…trodde jag.

Jaha, nu är det bara att dra på…

…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.

En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.

Casino med sin boll.

Kolla blicken på husse !

Energi…bara förnamnet !

Ett glädjeskutt av en Jack Russell…

…och en tvärnit för att plocka upp apporten.

Stolt liten dam.

Husse med sin Jack Russell.

Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?

Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.

Kategorier
Old Timer flyg

NÄR VI ÄNDÅ ÄR I ENGLAND…

 

 

 

 

 

…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome vid Biggleswade i Bedfordshire.

Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller.
Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya
konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs
med gummimotor.

Jag tycker,  man också ska lägga märke till den mycket avspända
stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och
utbyta erfarenheter och bli inspirerad.

Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.

Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .

Eller kanske här.

Här kommer lite stillbilder först. Men kolla sedan videon.
Den är bra filmad och visar det den ska visa.

 

Denna modellen gav mig lite Markku Tähkäpäävibbar

Vacker modell.

Start av en friflygande EDF-modell.

 

Ser ut som Walt Disney hade ritat modellen…

CONTESTOR…Sten Persson har en sådan som är mycket välflygande.

En twin-engined modell med gummibandspower.

Raketdrift.

 

 

 

 

 

 

För 80 år sen flögs det så här:

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS PIGGNA TILL LITE…

 

 

 

…med lite vackra flygplan från

“Race Day Air Display”

vid Old Warden Aerodrome.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och engelskt gemyt.

Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning
om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.

Här kommer en film,  som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet.
Fint fotograferat och njutbart att se.

Dröm dig bort tillbakalutad !

Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.

 

Ett av de vackraste planen från De Havilland.
Konstruerades för 85 år sedan…

Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS BLI UPPMUNTRADE AV TVÅ CHICKS

 

 

 

 

 

…jag menar alltså helt chauvinistiskt

ögonfägnad för oss män…

 

 

 

 

 

…från två aviatriser som får  representera 30- och 40-talet bland de kvinnliga piloterna.

Denna skönhet förgyllde aviatiken på tidigt 30-tal. Med tanke på klädseln
hos det vackra folket, tror jag inte ovanstående donna hade väckt någon
större uppmärksamhet i dag under en kändistillställning,  med de kläder
hon bär …utan de hade troligtvis skapat en ny trend som kändisvindflöjlarna
(ja, jag avskyr särskrivningar, därför blir ordet långt)
viljelöst hade  anammat.

Denna kvinna får  representera en kvinnlig segelflygare från 40-talet.
Lite mera målmedvetenhet här.

Kategorier
Modellflyg teknik

SOMMARLJUVLIGHETER

 

 

 

 

En tillbakablick i albumen med det som varit…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.

För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder,  som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.

Här kommer lite solochvårbilder.

 

 

Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.

Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.

Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”

450 km/timmen

En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.

Ett vilande lejon…

Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.

 

IGG Ålleberg

En kapital dovhjortsbock.

                                                                            En snyltare…fältkråkan.
                                                             En fågel som absolut inte är mesig…

Ovanstående från IGG Ålleberg

Spänning vid en start OT friflyg.

Pär Lundqvists Boxer.

Den gamle flyger fort

Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…

Kommer de från samma familj ?

Fw-190

Där jag flyger hang.

Kategorier
Väder och vind

BARA BEDRÖVLIGHETER …

 

 

 

 

 

…eller ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag menar naturligtvis vädret vi har just nu.

Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte
är vintrar.
Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar.
Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag
utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.

Så vad gör jag ? Det  är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig.
Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien,
vilken kommer att  ge kallt och klart väder.

Alltså kanske läge för nordliga hangvindar,  kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.

10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme.
I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare
var jag ute en runda och tog några bilder.

Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var,  som jag skildrade den.

Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …

Här kommer några bilder av dagens skörd.

Blöta…

Deppiga droppar dryper dystert…

Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…

…att vi kan kasta vårt skräp här…

…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…

…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…

…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så,  att vi vet att “Nån annan får ta det”…“Nån annan “,
det är skattebetalarna i kommunen.    

En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…

Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.

Kategorier
Teknik, allmän

GEOCACHING…

 

 

 

…vad kan det vara ?

 

 

 

 

 

Bildresultat för geocaching

 

 

En av mina modellflygkamrater, Ingvar Nilsson i metropolen Brämhult, berättade att han
var mycket aktiv inom hobbyn “Geocaching”.
Jag är helt okunnig om denna form av aktivitet, varför jag bad Ingvar att skriva lite om det här på bloggen.

Det har väl inte så mycket med hangflygning att göra,  mer än att utövarna flyger och far runt…

Jag har hämtat allmän information om begreppet Geocaching från en svensk hemsida, som du hittar här.

Här följer ett utdrag från ovanstående sida om geocaching:

” Geocaching är en sysselsättning,  som passar för alla, som äger en bärbar GPS-enhet.
Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt.
Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna
som viktigaste innehåll.

Så noggranna koordinaterna som möjligt till gömman
publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar på en webbplats på Internet.
Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
När man är uppkopplad nästa gång,  loggar man också på sidan på nätet, så att
alla kan läsa loggarna utan att leta upp gömman i fråga.

Man kan ta ett föremål från cachen, men bara om man lämnar ett nytt föremål i utbyte.
Dessa föremål kallas bytessaker, eller bytesföremål. En bra riktlinje är, att alltid
lämna någon av minst samma värde, som det man tar.

Ibland utvidgas cachen till en så kallad multicache, där man måste besöka flera
olika gömställen på vägen till slutmålet. Man arrangerar  träffar (s.k. events)
för utövare av geocaching, där koordinaterna för platsen där man skall mötas
läggs ut på samma sätt som för en vanlig gömma,  men med tillägget att de bara
gäller ett visst datum och klockslag. Olika event kan ha olika inslag, t.ex grillkvällar,
städträffar (s.k. CITO-event), föreläsningar, etc.

Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord,  som består av GEO från det
grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache,
som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att
beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning
av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara
“Skattjakt-med-GPS”. ”

Ingvar Nilsson skriver:

Vad är ett GEOCACHINGEVENT ?
Förutom modellflyg och veteranmotorcyklar är geocaching ett av mina intressen.
Jag som skriver – Ingvar Nilsson – har valt att inom geocachingvärlden kalla mig “ vovvelivovven “.
Vad är då geocaching?  Det går att läsa mer om geocachingen i allmänhet på  http://www.geocaching.se ,
men det går i korthet ut på att med hjälp av GPSmottagare leta upp en gömd “burk” som innehåller en loggbok.
I loggboken skriver man sin signatur och dagens datum och placerar sedan tillbaks burken.
Vill du veta mer kan du söka på webben, men detta skall handla om s.k. EVENT ,  just nu förbereder
jag mitt event 27:e januari vid Kypegården i Borås
Här ovan är 2 foton från ett vinterevent i Alingsås för något år sedan. 
Mycket folk och viss trängsel runt korvelden.
Här är ett annat event i Krakow, Polen. Eventarrangören “Lady Murazor”
har inte grilleld utan vi träffas på en öppen plats i centrala sta’n. Vi samspråkar och byter
TBs (Travel Bugs) och vi är flera som inte pratar polska, engelska funkar fint
Här pratar Lady Murazor om en viss byggnadshistorisk epok inom arkitekturen.
Efter detta är själva eventet slut men nu skall vi logga en
s.k. Where-I-Go-cache som hon skapat. 
Här är vi tillbaks i Borås (Kransmossen) – Eventarrangörens familj har bakat
bullar och kokat kaffe som vi alla bjuds på – här syns “Utmarkstroll”
Freddan med dotter hälsa oss välkomna.
Ett event till i Borås – här syns litet grillning, men vad gör man borta vid björken?
Jo – här skall loggboken signeras (precis som vilken vanlig cache som helst
så finns här en eventloggbok). Bara det att arrangören “Cykelharen” här
har satt loggboken en 6-8 meter upp i en björk. Men han har riggat med
rep och lånar ut grejer så vi som inte har egna klättersaker kan få prova på att
utöva repklättring.
Cykelharen – ja det finns många som vill skoja – här är en skylt på RV27 som fått
en cache till cykelharens ära, litet öron och svans.
Tyvärr är denna cache borttagen (arkiverad) sedan vägverkets humorbefriade tjänstemän tagit
bort skylten och ersatt med en P-skylt (som ju inte alls varnar för en korsande cykelbana
Apropå skyltar – denna är ju lustig.  Ålgårda norr om södra Lygnern.
Här äter vi tårta så vi storknar.
Tårteventet i Skene – synnerligen poppis bland oss litet lönnfeta.
Här hälsar eventarrangören “Enastående” oss
välkomna och berättar om sitt intresse för tårtor.
Ibland spöregnar det – här knôr vi in oss i en grillstuga i Limmared.
Här var det så trångt att det var svårt att skriva i loggboken…

 

Jag nämnde att man byter och loggar TBs på event. Här håller jag upp en TB (TravelBug)
som är en loggbar vadsomhelst som skall resa omkring i världen. Just här är det ett s.k.
Coin där ägaren vill ha foton med scoutanknytning -därför tog jag på mig min BP
(Baden-Powell  – alla som läst Kalle Anka vet att scouter har denna hatt – en BP).
Inom geocaching är det mesta loggbart…
här är ett av “AnkiÅ”s loggbara örhängen.
Här en karta som visar var en annan TB varit. Just nu är den i Jämtland.
Man räknar samman sträckan den färdats. Denna har rest 72227.9km
En del har gått till överdrift…
Någon skall ju vara värst…
Det känns som jag kommit från ämnet med geocachingevent –
jag återgår till eventköret med denna TB som är min egen “vovvelivovvens Korv-20a”
. En teleskopisk grillpinne. När jag lånar ut den så räknar jag med en logg
“Discovered” på den som tack.  En typisk event-grunka…
Mitt senaste event – “Vintertidsmorgonkaffe i soluppgången”
. Vi samlas vid Hagö (vid sjön Såken, norr om Hillared) för att se solen gå upp en timma
tidigare än vanligt – eller gick den upp en timma senare?
Här är alla deltagare som masat sig ur sänghalmen sysselsatta med att programmera
in 10 st nya geocacher som ännu inte blivit officiella.
Utsikt från en av de nya cacherna – fotot är dock inte taget denna eventmorgon.
Jag avslutar här med ett foto taget med UltraViolett ljus. Det är ett spår man skall följa i skogen.
de små trådarna är svåra att se, men med en UV-lampa syns de förträffligt.
Detta var en de nya cacherna på mitt allra första egna event – Midvintermörkereventet Nymåne 2014.
Cachen heter KassaskåpstjUV…  och här är det kassa skåpet mitt i skogen…
Det kommer mera om det event som är fredag 27:e januari.  

Ingvar

Bildresultat för geocaching
Länk förening västkusten.
Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.

 

 

 

 

 

 

Bildresultat för waco cg 4 hadrian

 

Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:

WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
 
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”.  som liksom hänger undertill.  Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
 
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
 
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
 
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen,  att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)

När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det,  att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.

Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt  vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
 
 

 

Landställen visade sig ta i vingstöttorna!  De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
 
                     Här är den utan hjul och vingstöttor.

 

Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”,  som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
 
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat,  så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.

När man köper PU-lim,  skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.

Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en  snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.
Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.
Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
 segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina
C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på  olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan
från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.
Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade  dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

“Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.

Kategorier
Flyghistoria Modellflygklubbar

SKA DET VARA, SKA DET VARA …

 

 

 

 

 

…rejäla doningar…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…säger Kalle Thorsell, medlem i Ållebergs ModellFlygklubb.

Här ett reportage från det pågående bygget hemma från Kalles
modellplansfabrik  signerat Rolf Maier.

Rolf skrev:

Kalle har i höst/vinter återupptagit ett ca 5 år gammalt påbörjat
bygge av en original kärra,  som var ett ”Monster”!

Nämligen ett amerikanskt transport plan som heter ”MARTIN MARS”
och som har en lillebror med namnet ”HAWAIIN MARS”.

Båda planen togs fram av det amerikanska försvaret inför det
Andra Världs kriget . 1:a flygningen gjordes 23 Juni 1942.

Planet kunde ex ta ombord ca 133st militärer. Planet gick dock
i graven 1956 och idag så finns det enbart 1st av varje plan i tjänst,
i privat ägo och som användes för ex vatten bombning.

Planet kan ta ca 27,000 liter vatten!!,  som räcker till ca 1,6ha.
Betänk då att vårt klubbfält är ca 4 ha i yta.

Orginal planen hade en spännvid på ca 61m…! med en kroppslängd
av ca 36 m!
Höjden är 15meter till toppen av fenan. Detta monster plan hade
en max fart av ca 356km/t.

För mer info om original kärrorna se här:

Tillbaka till Kalles bygge då, sp.v är ca 3 meter (ca skala 1:20!!)
och byggt av balsa/plywood mm.

Det är utrustad med 4st BL-motorer där varje motor har sitt
egna ESC. Kalle har gjort ett kanon fint bygge (som vanligt)
och roligt att få se lite udda byggen mot alla dessa
Kinesiska ARF kärror.

Premiären beräknas till våren.

Skall bli spännande att få se detta ”monster” in action..!

Här lite bilder på Kalle med modell samt några klubbkamrater,
som beundrade bygget.

En liten film.

Det måste gått åt mycket virke och beklädnadsmaterial… 

Det besökande gänget, som du ser bara är unga pojkar i sin bästa ålder !

Blir intressant att få se den flyga Kalle !

Ålleberg ModellFlygKlubb

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

EN LITEN APTITRETARE…

 

 

 

 

…för OT-piloter  och flygintresserade i allmänhet

inför kommande modellsäsong.

 

 

 

Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941
och som har god kvalitet.
Tyvärr har den  inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…

Filmen visar inte bara modeller,  utan också hur man hanterade
sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det
avskräckte inte piloterna.
Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.

En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal,
W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen,
att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha
en amatörradiolicens.

Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram,
var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i
Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.

Ett tidsdokument som talar om,  hur 1940 såg ut i USA
vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.

Förstår du,  att  människor 1940  kunde överleva utan ” Big brother”
och “Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på IFånen 6 gånger
i minuten eller  viljelöst sitta framför  en dator 8 timmar om dagen…

Det filmen visar,  är en av sakerna,  ungdomen gjorde i stället.

Vassego !

Så här byggdes det modeller 1937 i Tyskland…

Kategorier
Väder och vind

VÄDER

 

 

 

 

…fast är det modellflygväder ?

 

 

 

 

Knappast…

Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning..
Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa
med sina modeller inför den nya kommande modellflyg-
säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !

UFO ?

Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll  och jag
försökte plåta med felaktig kamerainställning,
så bilden blev lite,  som om vore det utomjordiskt…

PS

Om du applicerar lite “braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta trefalt längre och högre.

Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SEGELFLYGVERKSAMHET ÅLLEBERG 40-TAL

 

 

 

 

 

KSAK på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen,  fann jag  lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.

Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar,  om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.

I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv  i ett
bildbehandlingsprogram och försökt rätta till de värsta felen.

Bilderna är i de flesta fall fria att använda
för ickekommersiella syften. Det står angivet vem Copyrighten
tillhör vid varje foto.

Så det blev,  som det blev. Hittade två modellflygbilder också.

Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon
annan plats.

För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?

Bilderna med det mindre formatet är skärmdumpar från
filmpekoralet “Örnungar” med Lasse Dahlqvist och Alice Babs
från det sena krigsåret 1944.

Då jag ser och läser om segelflyg från 40-talet, önskar jag
ibland att jag varit med…Det var säkert en annan anda bland
pionjärerna och en större  entusiasm, där allt inte styrdes av pengar.
De flesta kunde skaffa sig en segelflygutbildning för ett rimligt belopp.

Se i dag vad  en högvärdig segelkärra kan kosta med instrument,
6 miljoner…

 

Ålleberg 1944 Osthanget.

FI-I vid SM i segelflyg Ålleberg. Flögs av laget från Halmstad
understödda av anställda som byggt planet från AB Flygindustri Halmstad.
En av de som byggde är Kurt Persson på höger sida vid stabben.

 

Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör. Behövs för hastighetsmätare,
höjdmätare och drivning av spaden för svängindikatorn. Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.

Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Kanske Halmstad då
piloten var anställd vid Kanoverken Halmstad, som sedermera
blev AB Flygindustri…

En Baby, SE-SBR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om  lyftkraft.

En fattad och koncentrerad elev, jag tror han heter Henry Wersterlund tillhörig
Fors Scoutkår, i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör,  vilken tidsenligt är utrustad med basker.

SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser,  har piloten tåjärn på sina pjuck  för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…och hans rejäla kallingar.
Att man döpte planen var vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes detta
spjälstaket till “EVA”.
Instruktören heter Birger Nilsson, en förgrundsperson inom segelflyget.

En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen
längst till höger. Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,
som kunde knäppas av eller på. Varför man lyfter kärran ?
Kanske för att man skulle  sätta dit dollyn undertill för en start
eller förflyttning. Planet i bakgrunden SE-SCL är en Weihe, som dömdes
ut inför VM i segelflyg i Örebro 1950 efter ett antal haverier.

Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…Flygplanen Weihe, Baby, Olympia…vem minns ?

Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort
likadant ut i dag om än något ombyggd.

Vem sa,  att Babyn inte var ett vackert plan ?

Vet någon vilka dessa taktfast marscherande herrarna är ?

Thorsten Fridizius han visste och talade om att mannen i mitten
är en av 30-40-talets playboys, Prins Bira av dåvarande Siam.
Han var bland annat känd för att köra racerbil. Minns jag rätt
körde han en Bugatti.
Mannen längs bort är “Gidde” Karlsson och mannen närmast är
en av de som betytt mycket för populariseringen och utvecklingen
av segelflyget i Sverige, Yngve Norrvi.

Program på Ålleberg 1944 klippt ur “Örnungar”. Den första
sanktionerade segelflygtävlingen tror jag… avhölls 1942
på Ålleberg i KSAK:s regi.

Om det var intressant med segelflyg 1944 ? Undrar hur mycket folk en allsvensk
fotbollsmatch drar i dag jämfört med en segelflygtävling 1944 ?

Detta var innan tv, dator och IFånens existens.
Vid denna tid upplevde människor verklighet.
Inte en virtuell sådan…

Start för släpet draget av en Tiger Moth från..F5 Ljungbyhed ?

Babyn just lättat.

Tror du människor hade det roligare vid denna tid ?
När man inte hade 2498 tv-kanaler ? Utan man
tog sig till händelsernas centrum.

Två av hjältarna i filmen “Örnungar”.
Hatt är vad som gäller, även om man bara är 16 år…

Piloten i en FI-2 med namnet Gunnar Brenkner från Halmstad.
Flög iförd ridbyxor och ridstövlar …ja, sådant var modet för en
brav pilot på 40-talet.
Han tog sin Klemm med sig och flyttade till Norrland
där han blev segelflyglärare.

Gummirepsstart på sluttningen.

Elevhemmen ser likadana ut i dag efter 75 år…

En Olympia startar från bryggan på Västhanget.
8 raska gossar skjuter upp en kärra med gummirep.

Ganska nya Babies. Man ser,  att det inte finns några
laskningar på vingens torsionsnäsa…

En landande Olympia och på marken en Sk 11 och en Kranich.

Efter landning med en SG på slätten nedanför berget,
satte man på en dolly, kopplade viren och vinschade upp
maskinen för en ny runda i luften.

En landande Grunau Baby

Fotot bör var taget ca1940- 1942. 1943 tilldelades en Weihe beteckningen SE-SCK

Uppför Västhanget med en Baby. Du ser restaurangen upp till höger.

En Kranich hänger i släpet efter en 11:a.

Bilen skulle jag gärna ägt…

SE-SDD

SE-SDR

Filmen “Örnungars” hurtfriska hjältepar…Lasse Dahlqvist och Alice Babs.
Uppställda framför restaurangen på Ålleberg.
Åker du dit,  kan du se, att den står kvar nästan likadant i dag.
Dock inte skådisarna…

Någon…har landat och parkerat en Fi-2 i en västgötagärdsgård…
och letar splitter…

Weihe, då 1944,  det bästa som fanns

De som inte spelade i Weihe-divisionen fick
hålla tillgodo med Grunau-Baby.

Hangaren och startbryggan Västhanget  på Ålleberg.
Startbryggan återuppbyggdes i mitten av 90-talet. Men…
man glömde underhålla den, så den ramlade ihop ca 2010.
Ställ dig på platsen där bilden är tagen, så kan du se
hur naturen har förändrat sig.

Gummirepsstart från startbryggan Västhanget.
Som att skjuta iväg en flygmaskin med slangbella.

Nedtransport av wire och av dollyn för upptransport av en Baby.

Babyn på spåret…

En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder.. Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna , sidoroder och höjdrodret.

Olympia  (Meise) Denna, SE-SAI,  tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.

FI-1. Tillåten för avancerad flygning.

Mycket frisk luft till piloten…

Ja, som du ser,  gick flygvapenpiloter i ridbyxor och läderstövlar
på marken vid denna tid av militarism i Sverige….
Mannen är dåvarande chefen för Flygvapnet Bengt Nordenskiöld.
Känd som varande den, vilken skrotade våra propellerkärror,
då reaperioden kom. “Vi ska inte spara gammalt skrot”…och så
skrotades alla våra exempelvis B-18.

Då jag gick en militär utbildning vid P4 i Skövde hade vi en fanjunkare
som stoltserade i ridbyxor, koppel och ridstövlar. Han blev sur, då jag
påpekade att vi red inte på hästar, vi åkte i stridsvagnar…

 

B-18 skrotades delvis under senare delen av 50-talet i Halmstad,
 av en av mina föräldrars goda vänner, som hetter Bernhard Aronsson,
vilken var innehavare av större skrotfirma.
Huvuddelen av planen skrotades i  Västerås.

Han berättade för min fader, att detta var hans bästa affär nånsin.
Enbart glykolen i kylarvätskan som han tappade  från kylarna för
motorerna och som han emballerade och sålde vidare till åkare
och jordbrukare hade med råge finansierat hela hans affär.

Flottiljen F14 i Halmstad hade ju 4 ? divisioner B-18 och jag minns
hur det lät, då man varmkörde DB-motorerna på plattan.

Flygplanen lastades på järnvägsvagnar för vidare transport till
smälterier ?Järnvägsvagnarna med de skrotade planen stod
uppställda på vägen till vår skola och vi passade på att bära iväg
prylar, “som kunde vara bra att ha”. En kompis lyckades genom
flitigt skruvande korpa en förarstol, som han under lång tid
förvarade på sin vind…Undrar var den är i dag ? En annan
försigkommen yngling skruvade bort det som återstod av
bombsiktet och dess mekaniska detaljer. Varför vi samlade på skrot ?
Tja vi hade ingen tv, dator eller Ifåne, därför var vi nyfikna
på teknik och allt nytt !

Annars var främsta bytet plexiglasbitar, som vi kunde såga ut
och forma till ringar för fingrar  eller nyckelringar.
Det var prestigefyllt att ha en nyckelring i plexiglas vid slutet
av  50-talet att stoltsera med i skolan.

Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?

KSAK har dragit till Gotland med  segelkärra och vagn.
Lossning av flygplansvagn med en “Baby” i akt och mening för att utföra
“Termikutprovning på Gotland” under ledning av  skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.

Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946-1947. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här. Fast glada för gratis flygtid och uppmärksamhet.

Tre okända  flygentusiaster vid en Willys jeep.
Verkar inte direkt klackarna i taket…Dålig termik kanske ?
Eftersom jag är detaljernas människa och tycker om att notera
småsaker….ser du mannen till höger, läser han ur Luthers Katekes?
Medan personen till vänster behöver en skoputs..

Kroppen spändes upp med pianotråd/wire på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…

En lokal kändis, “VästgötaBengtsson” håller föredrag vid restaurangen
om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland under en av hans resor,  eftersom om
man gjorde lumpen på P4, så fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata,  när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.
Dock en trevlig och lokalt kunnig person, som fick rikserkännande ett par år
före sin död för sin kulturhistoriska gärning.

En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen.  Planet  vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.
Jag undrar, hur många gånger segelflygplan har landat
på lantmännens åkrar nedanför berget under årens lopp ?

En Olympia ? på Västhanget. 5/8 Cumulus.

Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich

Jag kan inte ange platsen för ovanstående…

Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet, 
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.

Det finns 8 poster om produktionen av segelplan under kriget i
Sverige. Jag garanterar att materialet är unikt och exklusivt.

Du kan också söka på “Ålleberg”,  så finner du bilder från dagens
Ålleberg.