På Midsommarafton hade jag tid ledig fram till 1500
och vad passade bättre…
…än att ta sin modell och åka till Hovs Hallar.
Innan avresa kollade jag vår väderstation och den sa,
det blåste 2-5 m/sek Nord.
Således perfekt för flyg. Dock hade jag farhågor, att vinden kunde lägga av.
Förvånansvärt lite bilar vid Hovs Hallar på parkeringen.
Jag träffade tre tyskar från trakten av Stuttgart, som var på besök i vårt land.
Förutom att vara turister, var de också skärmflygare. Jag pratade med dem
och sa, jag också var skärmflygare och modellflygare.
Vi utbytte telefonnummer och när jag hade släpat mig och mina grejor upp
till det höga, ringde jag och gav en vindrapport. Det blåste, då jag ringde,
3 m/sek rakt på med mer vind, som var på väg in, vilket man såg på havet.
Min Spirit startades och lyftet var suveränt. Helt laminär vind och alltså
ingen turbulens.
Spiriten flög som vanligt som en dröm. När jag flög, kom skärmflygarna
upp till mig och jag landade min modell, fäste kameran på den och ut igen.
Min Mobius tar bra bilder med det nygamla objektivet från min GoPro. Man kan
utan problem se till exempel alla bilar på parkeringen och vad det är för fabrikat.
Inte dåligt.
Efter en kort stund landade jag och vi satt och inväntade den vind, som inte
fanns...…men som var på ingång.
Vinden tog sig snabbt och jag kastade ut min Spirit med Mobiusen inställd
för stillbild.
Då jag kastat ut modellen och den gled förbi, hörde jag ett klickande ljud.
Jag kände igen ljudet, men kunde inte placera det. Modellen flöt på bra,
men vid nästa förbiflygning kom jag på, vad som hänt.
Höjdroderservot hade lagt av.
Växellådan var kass och det klickande ljudet man hörde, var när utgående axeln
roterade; eftersom en kugg hade gått.
Ja, nu satt man i saxen……inget höjdroder…vad gör jag ? Eftersom min modell
är så enastående välflygande, flöt den på ok, då jag flög på hanget.
Jag tänkte; jag kunde reglera höjden med klaffen vid landningen.
Så sakta gled jag in bakom hanget och genom stora S-svängar brände
jag höjden sakta.
Nu är det ju bara det, att området på toppen är ju stört av topprotorn.
Det betyder, att modellen kräver kraftiga korrigeringar vid inflygning och landning.
Men jag hade gott hopp om att få ner kärran hel. Men enligt Murphys Lag,
eller på svenska, enligt lagen om alltings djefvlighet, inträffar alltid det värsta
just innan sättning.
Varje gång jag manipulerade klaffen, det vill säga fällde ut den,
pitchade nosen upp, eftersom mixning med höjd inte funkade.
Resultatet blev, att modellen gick in i en oscillerande stall.
Denna stall började på 3 m höjd och med lite tur hade modellen landat,
då den var i plant läge…men enligt Murphy så gick modellen in i stall,
då den var 10 cm från marken.
Resultatet blev, att den steg till 3 m. överstegrade sig och sen tog den fart
och körde naturligtvis nosen ner i marken……
Jag kunde inte göra något.Hade jag fortsatt att svänga,
hade modellen hjulat på vingspetsen och värre skador hade skett.
Nu blev skadorna, att vingbultarna i plast knäcktes och en spricka vid
vingroten uppstod.
Så jag kom billigt undan. Jag kunde i alla fall ändå inte flyga mer, eftersom jag
inte hade med extra servo, för vem har det ?
I stället pratade jag med tyskarna, som hade lagt ut sina skärmar,
då vinden ökat till 5 m/sek rakt på.
Det är inte lätt att starta, där vi var på grund av topprotorn.
Den gör det svårt, att balansera skärmen.
Men efter flera försök startade den förste och så fort han kom ut
över kanten, lyftes han 20 m upp snabbt.
Så problem att hålla sig uppe, var det inte.
Den andre piloten hade mer problem. Han drog för mycket broms,
när han dragit upp skärmen. vilket medförde, att han stallade den,
så den föll ihop.
Jag tipsade honom och han fick upp den. Sen hjälpte jag till att
leda fram honom, så han kunde komma framåt lättare i vinden
och med ett papper emellan, kom han över kanten och fick till
slut en fin flygning på 1.5 timma.
Det är alltid roligt, att träffa positiva människor,
som är nöjda och glada.
Dessa tre tyska skärmflygare gjorde ett väldigt gott intryck på
mig genom deras trevliga sätt och öppna attityd.
Roligt.
Jag tog bilder, dels med min Sony och dels med min Mobius.
Alla flygbilder är Mobius och de andra bilderna med några
undantag, är min Sony.
Så här hade vi det idag på förmiddagen, innan jag var tvungen
att dra, på grund av stundande festligheter.
Det är ju Midsommarafton…
I väntan på vind
Sommarstaden nummer 1.
Bra skärmkontroll
Här kan ni se, att skärmen har mycket anfallsvinkel på grund av för mycket broms.
Skärmen flyger inte ok och kan kan kollapsa.
Efter skärmen är stabiliserad, gäller det att ta sig framåt mot kanten.
Därför ser det lite ansträngt ut på denna bilden.
Japp, nu flyger vi…
…och så fort piloten kommer utanför kanten, åker han hiss uppåt.
Sen är det bara att njuta…
…och inse att i detta läget är man privilegierad.
Näste man lägger ut sin skärm för uppdragning.
Här kom vinden, på grund av rotorn, plötsligt 90 grader fel…
Men till slut båda gossarna i luften.
Vid landning här är det en fördel, att ha någon som ser till, man stannar på marken.
Mycket kommatecken i meningen, men jag håller hårt på kommateringsreglerna,
som jag lärde mig i gamla gymnasiet för 45 år sen.
Två skärmar över Kattegatt.
Här ligger en modell med trasigt höjdroderservo…
Nedanstående bilder är alla tagna med den lilla Mobiusen.
2 män och en kvinna som ska flyga skärm
Dags för damen att lägga ut skärmen.
Med selen på sig ser man ut som en puppa…
Ni ser själva, att havet är ganska lugnt.
Här var jag nära att landa….
…men naturligtvis började modellen gå in i ny stall…
…ni ser höjden….ca 4 meter…
…nu har modellen vikit sig och är på väg ner mot terra firma…
Inget annat än marken väntar….håll i!
Där satt den !
