Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.
Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.
Hoppa ombord !
Trippen till Skåne är över för mig och mina modellflygkompisar
för denna gången .
För 15. gången träffades vi, för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.
Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.
Vi kunde förvänta vind, som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.
Till all lycka finns det bra hang även för vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.
Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.
Förutom att flyga njöt vi intrycken av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.
En viktig sak då vi träffas, är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.
Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
på Österlens Gästhärbärge, vilket är, med förlov sagt, en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.
Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16. årliga resa till
Skånehangen.
Här fladdrar lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med !
Österlens Gästhärbärge
Boendet ett ombyggt ålderdomshem.
Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.
Några av hangflygarnas bilar.
Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.
Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.
Bilarna i mycket fint skick.
Modellflygavdelningen.
Förr i tiden…
Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.
Sigurd Isacssons produkter.
Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar
Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.
Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.
Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?
Tja lokalblaskan fick något att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.
En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.
Några av våra bilar där vi flög.
Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.
Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.
Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.
En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?
Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.
En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg
Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.
I den sista videon säger speakern att modellen styrs med hjälp
av “Pendulum Control”.
Bilden nedan ger en uppfattning hur det fungerade, då man ville
uppnå stabilitet i flygningen.
Har du inget att göra ? kolla dessa tre små filmerna.
Efter filmerna är slut, får du alternativ att klicka på
från Pathés stora samling av newsreels.
Var det roligare med modellflyg 1950 ? Ja, vill jag påstå
för människor var nyfikna på den teknik som fanns och
vad som kunde åstadkommas. Det gjorde, att åskådare
aldrig saknades det modellflögs.
Jag minns, att ca 1958 då flög vi linkontroll på en gymnastikplan
vid en av stadens skolor kunde vi lätt ha mer än 50 åskådare…
Klart vi kände oss viktiga.
Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.
Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig, när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..
För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk och ett humör
som var mycket dämpat.
Men det är ju inget att gnälla över, för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.
Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.
Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..
Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.
Ett par saker lade jag märke till, vilket var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt, att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.
Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare, som prövar lyckan vid Lagaoset.
Häng med på en liten promenad vid stranden !
Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.
Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se, hur långt ut Lagans humusvatten påverkar vågbildningen i havet.
Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.
Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.
En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.
“Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked “DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”
Används här i dag för flyttfågelinventering ? Tror jag.
Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.
Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.
Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.
Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.
“Vi ger oss”, säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.
Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.
Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.
Här ser du Lagans bruna vatten
Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…
…men ibland nappar det…
…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…
Synd, den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.
När jag ser på metoden att rigga en tubfluga, så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter, det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.
En representant för traktens naturfolk klädd i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer, som hoppat ur sjön..?
Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…
En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.
Sandflytten på gång…
Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…
Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.
En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…
…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.
Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker, han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…
Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.
Blåstång med lite blåsor.
Jag vet om en Ava, spv 317 cm till salu.
Den är i mycket gott skick försedd med servo, acke och en 35 mhz rx.
Modellen är en RES, alltså utan elmotor.
Flyger den som mina Avor är det ett underbart plan.
Pris 4000 kr . Om inte avhämtning tillkommer frakt.
Googla Ava på min blogg och läs om modellen.
Vid intresse maila eller ring mig.
För det är ju inte direkt väder för segelflyg. De fina dagarna då
vi haft solinstrålning, har inneburit dimma eller ingen vind.
Därmed görande det svårt både för utövaren av såväl termik-
och hangflyg.
Men jag ger inte upp. Därför den 19 April drar vi ett stort gäng
från Ållebergs Modellflygklubb ner till Ystad för intensiva
hangflygdagar.
Naturligtvis under förutsättning att vind och väder är med oss.
Men under de 14 år vi varit där, har det alltid givits tillfälle för
modellflyg.
Vi har aldrig blivit besvikna. Om ni vill ha lägesrapport från
den 19-23 April, var vi flyger rent fysiskt, kan du ringa mig, Mats,
0706277120 så får du en just-nu rapport.
Nu är det så, att om jag inte kan flyga, kan vi bege oss ut i
naturen.
För sitta hemma och surfa meningslöst på datorn, fippla
maniskt på en Ifåne eller ligga i dvala i en soffa framför
dumburken…det är inte min musik !
Jag ju redan på bloggen skildrat, då jag och Liselotte fick
en fin dag på Tönnersa Strand och att vi såg en just framför
oss landande ballong och att vi hittade ytterligare en vid
dynkanten.
I lördags hände det otroliga igen nere vid hamnen under
fågelskådande. Vi hittade ytterligare en ballong och den
var också från Holland ! Gör inte holländare annat än
släpper i väg ballonger ?
Jag undrar vad rekordet i sträcka är för en leksaksballong ?
Jag fann en för ett par år sedan som tillryggalagt 150-175
mil fågelvägen på 24 timmar.
Men södra västkusten av Sverige tycks vara ett
mottagningsområde för ballonger släppta från Holland/Belgien
och England, beroende på de förhärskande västliga och
sydvästliga vindarna.
Kanske någon undrar hur jag kan hitta så många
ballonger ?
Jo, jag är observant och jag är är på rätt plats !
Ett något sällsynt, om inte fågel, så i alla fall flygplan, en
Auster J2 Arrow dök upp, med regsiffrorna SE-ARR
och kittlade ögat.
Inte alltför vanligt i våra dagar. Roligt att se och att höra.
Motorn är ju en 4-cylindrig boxer, men på avstånd lät
den nästan som en 6:a….
Det blev som vanligt lite bilder från stunderna vid havet
och lite bilder på fåglar.
Inga sällsynta fåglar, men jag tycker de uttrycker något,
som kan skapa en känsla hos betraktaren…kanske.
Häng med på vår irrfärd !
Skrattmås, vars population jag tycker har ökat de senaste åren.
Vigghane
Vigg hona
Bläsand med näsdropp
Koltrasten med sin vackra sång, som jag tycker uttrycker både melankoli och glädje.
Koltrastens morgon och kvälls serenad är en ouvertyr inför våren.
En vanlig fågel, grönfink
Satt i en buske jämte stigen vi gick på. Kolla den kraftiga näbben.
En snabb bild med oskärpa…
Ännu en holländsk (Det kunde ses på texten) ballong har landat i Sverige, med reklam för ToysRus.
Att leksaksballonger flyger så långt i dag, tror jag beror på,
att de är tillverkade av mylar vilket är ett av rymdålderns
material som är tätt, till skillnad mot de “gamla” gummi ballongerna,
som inte höll tätt utan släppte ut gasen genom sitt hölje.
Samma problem som Andre, Strindberg och Fraenkel hade
som skulle flyga med “Örnen” till Nordpolen…
Den Gula Fetknoppen har just börjat spira. Snart kommer de gula blommorna.
En granne till oss planterade det i sin trädgård.
Efter 5 år har han inte lyckats utrota den
och den sprider sig ohejdat. Så var försiktiga !
Två ejderhanar uppvaktar en lycklig hona.
SE-ARR kom kanande förbi. Första gången jag ser den i luften.
Skrattmåsen är en ekvilibrist i lufthavet.
Tvärbromsning via ADB. (Aero-Dynamic-Breaks)
Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.
Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i
USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material
och ritningar var bättre.
Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var
vid denna tid, linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart modellflyg i vida kretsar.
Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man
kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…
Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.
Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.
Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.
Allt var upplagt för termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.
Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att
där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.
Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.
Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.
Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.
På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.
Eftersom det var premiär med en modell, som jag ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.
Det visade sig, att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.
Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.
Jag vill säga, att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.
Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.
Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.
Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.
Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.
Efter att jag plockat ihop, tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.
Pär i full gång i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..
Kan tänka mig, att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.
Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till
de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från förr.
Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.
Klaff som planet inte hade originalt, då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.
Här kommer lite bilder.
Spänn fast dig och häng med !
PS
I fredags var vi ute igen och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.
De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …
Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?
Kan det vara bättre ?
Lite kontraster…
Jag flög rote med en glada.
Pilotplats och landningsyta
Ormvråkar fanns i ganska stort antal…
…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.
Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.
Lodskott med min GoPro.
Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…
…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…
Men det blev som det blev.
Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.
Inte bara att sitta på…
…utan även som mekstol.
Mycket goda landningsytor.
Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.
Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…
Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.
Den gamla örnen vid hanget med lika bistert utseende nu som förr.
…och bocken säger Håhåjaja….
Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…
…med tanke på deras fundament.
Min HyperAva efter dagens sista landning.
Solen värmer åkern så dimma bildas.
Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.
Stort sidoförhållande…
Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.
Jo, den är lätt.
Pär visar kroppen till sin ASW.
Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.
Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.
Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.
Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.
…eller i stället för att vänta på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?
Men det är våren, jag förväntansfullt ser fram emot.
Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket skapar den för mig ideala
bilden av vår !
Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot nya Michelin.
Ett vårtecken så gott som något.
Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen förbi mig vid Fladje Gård ovanför
de höstsådda grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.
Det gör, att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.
Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.
Här kommer ögonblick, då det var som upplagt för modellflyg !
Buckle up !
Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !
Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.
STORT, STORT !
På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.
IGG Ålleberg
Sten Perssons magnifika friflygande Desoutter.
Pär kollar roder på sin MiniBoxer.
Bättre en Banana i handen…
…än en Ava bland ärtorna. Foto: Björn Ekström
Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.
Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil. Batteripack…? Den största jag sett…
Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast.
Det var då, Valter i Lammhult sålde den nya Futaban
med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de
andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.
Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.
Vid denna tid var det oxå, då klubbarna växte snabbt och skaffade sig
egna fält.
Varför det växte så fort ? Jag tror, att tekniken gjorde det möjligt
för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes
inte, att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.
Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm, som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.
Nu var det omöjliga möjligt och vi utmanade gränserna.
Jag hittade en film från AMA från 1978-1979, som jag tycker
speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.
I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att du kollar en film med som jag tycker historiskt värde.
Luta dig bakåt och minns !
Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.
Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.
Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.
Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.
Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset, men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.
Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.
Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.
Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till motion.
Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.
Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.
Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.
Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen, då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.
Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.
Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla
mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med antireflexbehandlat glas.
En timma pallade vi att flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.
Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.
Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.
I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.
Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.
Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.
Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.
Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.
Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.
Det längtar jag efter…
Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan, tagna med min GoPro.
Spirit Elite…en enkelt val.
Vändbar och agil i luften.
På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder, om ni har behörighet :=)
Den gamle… men han ger sig aldrig.
Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.
Det denna mannen helst gör…
Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.
Riktning nordost.
Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.
Där vi flyger och rekommenderad startplats.
Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !
Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.
Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.
En flyger och en fotograferar.
Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.
Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.
Den snötäckta ytan är landningsområdet.
Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.
Landning på gång i turbulensen…
Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…
Ser ok ut…
Där sitter den med snö yrande runt kroppen.
Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.
Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.
Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.
Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.
En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.
Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…
Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.
Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.
Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.
“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.
Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”
Liten video:
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
Ovanstående från IGG Ålleberg
Spänning vid en start OT friflyg.
Pär Lundqvists Boxer.
Den gamle flyger fort
Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…
Kommer de från samma familj ?
Fw-190
Där jag flyger hang.
Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?
I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga träbeläten.
Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på, när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…
Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…
I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !
Morgonfrost präglar växtligheten.
Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.
Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.
Fiskande måsar
Som synes, du ser hur djupt rötterna når…
När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja, du vet, det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak, som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.
En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…
Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.
Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.
Casa 212
Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så, så länge jag minns.
Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.
Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är underställt fysikens lagar.
Som den Libyska öknen…utan kameler.
Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling
I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Häng med och flyg fritt !
En ganska motsägelsefull bild…
Nu vet du vad Bendelband är...
SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.
Matti släpper
Den kanske skarpaste nordiska modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…
Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941
och som har god kvalitet.
Tyvärr har den inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…
Filmen visar inte bara modeller, utan också hur man hanterade
sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det
avskräckte inte piloterna.
Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.
En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal,
W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen,
att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha
en amatörradiolicens.
Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram,
var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i
Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.
Ett tidsdokument som talar om, hur 1940 såg ut i USA
vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.
Förstår du, att människor 1940 kunde överleva utan ” Big brother”
och “Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på IFånen 6 gånger
i minuten eller viljelöst sitta framför en dator 8 timmar om dagen…
Det filmen visar, är en av sakerna, ungdomen gjorde i stället.
Vassego !
Så här byggdes det modeller 1937 i Tyskland…
Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen, fann jag lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.
Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar, om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.
I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv i ett
bildbehandlingsprogram och försökt rätta till de värsta felen.
Bilderna är i de flesta fall fria att använda
för ickekommersiella syften. Det står angivet vem Copyrighten
tillhör vid varje foto.
Så det blev, som det blev. Hittade två modellflygbilder också.
Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon
annan plats.
För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?
Bilderna med det mindre formatet är skärmdumpar från
filmpekoralet “Örnungar” med Lasse Dahlqvist och Alice Babs
från det sena krigsåret 1944.
Då jag ser och läser om segelflyg från 40-talet, önskar jag
ibland att jag varit med…Det var säkert en annan anda bland
pionjärerna och en större entusiasm, där allt inte styrdes av pengar.
De flesta kunde skaffa sig en segelflygutbildning för ett rimligt belopp.
Se i dag vad en högvärdig segelkärra kan kosta med instrument,
6 miljoner…
Ålleberg 1944 Osthanget.
FI-I vid SM i segelflyg Ålleberg. Flögs av laget från Halmstad
understödda av anställda som byggt planet från AB Flygindustri Halmstad.
En av de som byggde är Kurt Persson på höger sida vid stabben.
Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör. Behövs för hastighetsmätare,
höjdmätare och drivning av spaden för svängindikatorn. Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.
Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Kanske Halmstad då
piloten var anställd vid Kanoverken Halmstad, som sedermera
blev AB Flygindustri…
En Baby, SE-SBR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om lyftkraft.
En fattad och koncentrerad elev, jag tror han heter Henry Wersterlund tillhörig
Fors Scoutkår, i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör, vilken tidsenligt är utrustad med basker.
SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser, har piloten tåjärn på sina pjuck för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…och hans rejäla kallingar.
Att man döpte planen var vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes detta
spjälstaket till “EVA”.
Instruktören heter Birger Nilsson, en förgrundsperson inom segelflyget.
En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen
längst till höger. Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,
som kunde knäppas av eller på. Varför man lyfter kärran ?
Kanske för att man skulle sätta dit dollyn undertill för en start
eller förflyttning. Planet i bakgrunden SE-SCL är en Weihe, som dömdes
ut inför VM i segelflyg i Örebro 1950 efter ett antal haverier.
Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…Flygplanen Weihe, Baby, Olympia…vem minns ?
Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort
likadant ut i dag om än något ombyggd.
Vem sa, att Babyn inte var ett vackert plan ?
Vet någon vilka dessa taktfast marscherande herrarna är ?
Thorsten Fridizius han visste och talade om att mannen i mitten
är en av 30-40-talets playboys, Prins Bira av dåvarande Siam.
Han var bland annat känd för att köra racerbil. Minns jag rätt
körde han en Bugatti.
Mannen längs bort är “Gidde” Karlsson och mannen närmast är
en av de som betytt mycket för populariseringen och utvecklingen
av segelflyget i Sverige, Yngve Norrvi.
Program på Ålleberg 1944 klippt ur “Örnungar”. Den första
sanktionerade segelflygtävlingen tror jag… avhölls 1942
på Ålleberg i KSAK:s regi.
Om det var intressant med segelflyg 1944 ? Undrar hur mycket folk en allsvensk
fotbollsmatch drar i dag jämfört med en segelflygtävling 1944 ?
Detta var innan tv, dator och IFånens existens.
Vid denna tid upplevde människor verklighet.
Inte en virtuell sådan…
Start för släpet draget av en Tiger Moth från..F5 Ljungbyhed ?
Babyn just lättat.
Tror du människor hade det roligare vid denna tid ?
När man inte hade 2498 tv-kanaler ? Utan man
tog sig till händelsernas centrum.
Två av hjältarna i filmen “Örnungar”.
Hatt är vad som gäller, även om man bara är 16 år…
Piloten i en FI-2 med namnet Gunnar Brenkner från Halmstad.
Flög iförd ridbyxor och ridstövlar …ja, sådant var modet för en
brav pilot på 40-talet.
Han tog sin Klemm med sig och flyttade till Norrland
där han blev segelflyglärare.
Gummirepsstart på sluttningen.
Elevhemmen ser likadana ut i dag efter 75 år…
En Olympia startar från bryggan på Västhanget.
8 raska gossar skjuter upp en kärra med gummirep.
Ganska nya Babies. Man ser, att det inte finns några
laskningar på vingens torsionsnäsa…
En landande Olympia och på marken en Sk 11 och en Kranich.
Efter landning med en SG på slätten nedanför berget,
satte man på en dolly, kopplade viren och vinschade upp
maskinen för en ny runda i luften.
En landande Grunau Baby
Fotot bör var taget ca1940- 1942. 1943 tilldelades en Weihe beteckningen SE-SCK
Uppför Västhanget med en Baby. Du ser restaurangen upp till höger.
En Kranich hänger i släpet efter en 11:a.
Bilen skulle jag gärna ägt…
SE-SDD
SE-SDR
Filmen “Örnungars” hurtfriska hjältepar…Lasse Dahlqvist och Alice Babs.
Uppställda framför restaurangen på Ålleberg.
Åker du dit, kan du se, att den står kvar nästan likadant i dag.
Dock inte skådisarna…
Någon…har landat och parkerat en Fi-2 i en västgötagärdsgård…
och letar splitter…
Weihe, då 1944, det bästa som fanns
De som inte spelade i Weihe-divisionen fick
hålla tillgodo med Grunau-Baby.
Hangaren och startbryggan Västhanget på Ålleberg.
Startbryggan återuppbyggdes i mitten av 90-talet. Men…
man glömde underhålla den, så den ramlade ihop ca 2010.
Ställ dig på platsen där bilden är tagen, så kan du se
hur naturen har förändrat sig.
Gummirepsstart från startbryggan Västhanget.
Som att skjuta iväg en flygmaskin med slangbella.
Nedtransport av wire och av dollyn för upptransport av en Baby.
Babyn på spåret…
En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder.. Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna , sidoroder och höjdrodret.
Olympia (Meise) Denna, SE-SAI, tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.
FI-1. Tillåten för avancerad flygning.
Mycket frisk luft till piloten…
Ja, som du ser, gick flygvapenpiloter i ridbyxor och läderstövlar
på marken vid denna tid av militarism i Sverige….
Mannen är dåvarande chefen för Flygvapnet Bengt Nordenskiöld.
Känd som varande den, vilken skrotade våra propellerkärror,
då reaperioden kom. “Vi ska inte spara gammalt skrot”…och så
skrotades alla våra exempelvis B-18.
Då jag gick en militär utbildning vid P4 i Skövde hade vi en fanjunkare
som stoltserade i ridbyxor, koppel och ridstövlar. Han blev sur, då jag
påpekade att vi red inte på hästar, vi åkte i stridsvagnar…
B-18 skrotades delvis under senare delen av 50-talet i Halmstad,
av en av mina föräldrars goda vänner, som hetter Bernhard Aronsson,
vilken var innehavare av större skrotfirma.
Huvuddelen av planen skrotades i Västerås.
Han berättade för min fader, att detta var hans bästa affär nånsin.
Enbart glykolen i kylarvätskan som han tappade från kylarna för
motorerna och som han emballerade och sålde vidare till åkare
och jordbrukare hade med råge finansierat hela hans affär.
Flottiljen F14 i Halmstad hade ju 4 ? divisioner B-18 och jag minns
hur det lät, då man varmkörde DB-motorerna på plattan.
Flygplanen lastades på järnvägsvagnar för vidare transport till
smälterier ?Järnvägsvagnarna med de skrotade planen stod
uppställda på vägen till vår skola och vi passade på att bära iväg
prylar, “som kunde vara bra att ha”. En kompis lyckades genom
flitigt skruvande korpa en förarstol, som han under lång tid
förvarade på sin vind…Undrar var den är i dag ? En annan
försigkommen yngling skruvade bort det som återstod av
bombsiktet och dess mekaniska detaljer. Varför vi samlade på skrot ?
Tja vi hade ingen tv, dator eller Ifåne, därför var vi nyfikna
på teknik och allt nytt !
Annars var främsta bytet plexiglasbitar, som vi kunde såga ut
och forma till ringar för fingrar eller nyckelringar.
Det var prestigefyllt att ha en nyckelring i plexiglas vid slutet
av 50-talet att stoltsera med i skolan.
Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?
KSAK har dragit till Gotland med segelkärra och vagn.
Lossning av flygplansvagn med en “Baby” i akt och mening för att utföra
“Termikutprovning på Gotland” under ledning av skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.
Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946-1947. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här. Fast glada för gratis flygtid och uppmärksamhet.
Tre okända flygentusiaster vid en Willys jeep.
Verkar inte direkt klackarna i taket…Dålig termik kanske ?
Eftersom jag är detaljernas människa och tycker om att notera
småsaker….ser du mannen till höger, läser han ur Luthers Katekes?
Medan personen till vänster behöver en skoputs..
Kroppen spändes upp med pianotråd/wire på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…
En lokal kändis, “VästgötaBengtsson” håller föredrag vid restaurangen
om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland under en av hans resor, eftersom om
man gjorde lumpen på P4, så fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata, när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.
Dock en trevlig och lokalt kunnig person, som fick rikserkännande ett par år
före sin död för sin kulturhistoriska gärning.
En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen. Planet vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.
Jag undrar, hur många gånger segelflygplan har landat
på lantmännens åkrar nedanför berget under årens lopp ?
En Olympia ? på Västhanget. 5/8 Cumulus.
Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich
Jag kan inte ange platsen för ovanstående…
Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet,
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.
Det finns 8 poster om produktionen av segelplan under kriget i
Sverige. Jag garanterar att materialet är unikt och exklusivt.
Du kan också söka på “Ålleberg”, så finner du bilder från dagens
Ålleberg.
Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.
Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:
Som vanligt läckra foton från Mats!
För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…
Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara, att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift), så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.
Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .
En långdragen förkylning har medfört, att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg, så jag kan måla kroppen.
Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille, han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen, som rymmer t.ex. en Willys Jeep…
Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!
Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.
Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.
På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.
Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.
Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren,
miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt
noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad
som varit.
Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ordföranden för MFC Tarp Tyskland, Jörg Keil.
Finalen
Strandskator…alltid bråttom under tidig vår…
…huvudlöst ?
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda
single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Här kan du läsa hela storyn.
Jag fick chansen att segla med min fina “Oracle”.
Sveriges meste modellflygmästare Ove Andersson i linflygcirkeln.
Träffen i Kungsbacka
Hembyggd ljuddämpare.
Klassiska linflygmodeller.
Me-262
Fw-190 A-8
Sättning
US Gunship. En fruktad motståndare.
Sten Persson fina friflygande modell av Bücker Jungmann
Undrar hur den skulle flyga med elmotor och radio ?
En Hawker Hunter går upp i rök…turbinhaveri ?
Fredde Dahlstrand släpper
Den bästa nybörjarkärran bland annat, Blue Phoenix.
Martin släpper
Laddning av gummipower
Utan spaning, ingen aning !
Erövra skyn !
Kurt Sandberg, som lämnat oss 2015.
Denna expressiva bild, tycker jag uttrycker lite av friflygets essens…
Markku Tähkäpääs mästerverk…
Jag betvivlar, någon annan kan bygga detta förutom Markku.
Fiskarna har för säkerhets skull hängt upp sin
betesutrustning på en kraftledning över Lagan.
Den bistra örnen på Tjärbyhanget håller ständigt “A stiff upper lip”...
Mestockaheden vintertid.
Heden är värd ett besök under våren.
Är du intresserad av botanik ? Besök Ljungheden i Juni !
Jo, vi hade lite snö i vintras.
..och just idag var det kraftig rimfrost.
Hur mycket snö vi hade ? Ca 20 cm.
Ropar trädet på hjälp med uppsträckta grenar ?
Se på mig !
Vattenrörelse vid en kvarn.
Detta är ett exempel på mångfalden av former i naturen.
Iskristaller i en utblommad maskros
Jag tycker denna växt associerar till något,
som har med kvinnlighet att göra…
Endast din fantasi sätter gränser för din gissning…
Hej då …