Havet ger betraktaren en känsla av köld. . Horisonten ser ut att koka,
eftersom havet är varmare än luften. Vid horisonten Kullaberg.
Det sydsvenska Himalaya med topparna K2 och Anapurna…
Vi får lägga oss vid elementet och avvakta…
Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.
Även om den inte är lätthanterad i alla lägen, är det den kamera,
jag föredrar som onboardcam/actioncam.
Som dashcam använder jag en Mobius, som tar just så bra videos,
som jag kräver.
Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för 3000 och därunder.
Jag undrar ju, varför utbudet har blivit större ? Kan det vara, för
att man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan
Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.
Man ser också annonser, då säljare säljer flera kameror i stöten.
Kan väl var de, som trodde det skulle gå att skära guld via flygfoto.
Men som överraskades av verkligheten.
Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika versioner.
Solen har under några år lyst på ägaren till Gopro, Nick Woodman.
Han har ju tjänat några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön… det är 2.3 miljarder kronor.
Men ser vi på lite nyckeltal i företaget, är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit uppgifterna från Bloomberg, som publicerat det.
Läs och begrunda…
En gång var det så, att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna.
Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag.
Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner.
Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor.
Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.
De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %.
Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men det resulterade bara i en tillfällig hausse.
Nedanstående Bloombergs slutsatser.
Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta.
Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.
Vi ser ut att få bra väder på lördag, för de två tävlingarna som avhålls
i Gendalen/Sollebrunn på lördag. Dels SMOS tävling för friflygande
OT-modeller och dels MFK sländans Höstmax.
Växlande molnighet = termik och max 5 m/sek vind. Fast jag tro vi kan
få upp till 7 m/sek under dagen.
Det får vi stå ut med. Således ser allt ut att bli en fin modellflyghelg
för oss entusiaster ! Väl mött i Gendalen, där vi OT-intresserade
samlas för briefing vid Gendalens Bygdegård klockan 1000 på lördagen !
Med tilltagande ålder, upplever jag, att nutiden tycks rusa förbi mig ,
i ett alltmer ökande tempo hela tiden.
Jag har märkt, andra i min ålder säger likadant och vi vet varför.
Vi får ett annat perspektiv på begreppet tid, då vi åldras. Vi ser mest
bakåt av naturliga skäl…
Vi har, tycks det, framtiden bakom oss…innan nuet har hunnit passera…
Tänk efter , hur långa tyckte vi inte, att sommarloven var, då vi var 12 år ?
Sommarlovet varade en evighet. Hur lång tid varar sommaren för oss nu,
då vi är äldre ? En blinkning tycks det !
Men allt handlar egentligen om, hur du förbrukar din tid. Det gäller
att fylla den med positiva erfarenheter och upplevelser. Det är det,
som ger oss livskvalitet. Jag kan inte sitta av mitt liv framför en tv,
eller planlöst surfa på internet, för att inte tala om att maniskt
fippla på en ifåne, väntande på något som aldrig kommer att ske.
I den ålder jag är i, kan allt ta slut på bråkdelen av en sekund. Jag har
en närstående, som drabbades av en blödning i hjärnan och är bunden
till en rullstol och behöver assistans 24 timmar om dygnet .
Så ditt liv kan förändras på en sekund från ett liv med möjligheterna
att vara fysiskt aktiv till ett passivt liv, där du är helt beroende av
andra människor för att få ditt livs basala behov tillfredsställda .
Därför vågar jag inte att chansa, utan jag försöker, så gott jag kan,
utnyttja den tid jag har kvar av mitt aktiva liv, till det som ger
mig mest utbyte.
Att inte göra något, det är min återstående tid för dyrbar ägna att sig åt !
Jag vill leva i den riktiga världen, inte i en låtsasvärld, där man hela tiden
måste tänka, “om jag …” eller “man skulle”.
Leva i en värld som ger mig upplevelser och erfarenheter, det innebär
för egen personlig del, att jag bland andra sysselsättningar får flyga med
mina modeller.
I och med att jag är 100 % segelflygare, kommer jag med nödvändighet ut
i naturen för att kunna utöva min hobby. Det tar mig till vackra och
intressanta platser.
Exempelvis Hovs Hallar. Där jag aldrig någonsin tröttnar på utsikten
från Platån. Jag ser alltid något nytt, varje gång jag är där.
Kan jag inte flyga, kan jag sitta med kikaren och iakttaga.
Det ger mig så mycket, för alla mina sinnen påverkas och då minns jag
även efter en lång tid ögonblicken, ljuden och dofterna..
Men för det mesta lyckas jag flyga med mina modeller, även om
förhållandena är marginella. Efter 44 års modellflygande på
Hovs Hallar, påstår jag, att jag känner platsen och kan avgöra,
om det är flygbart eller inte.
2016 innebar många fina flygningar på HH. För den delen på flera andra
ställen också, för sällan har jag flugit så mycket, som jag gjort senaste året.
Jag tröttnar aldrig på att flyga !
För min personliga del har det oväntade, nästan blivit det väntade…
Det tycks alltid hända mig något, jag inte kunnat förutse, då jag är
ute för att flyga med mina modeller..
Det är det oväntade, som ger krydda i min tillvaro.
Det jag inte hade kunnat förutse, men som ändå hände.
Här kommer lite bilder på mig och Pär, då vi varit ute med våra modeller.
Vi flyger våra modeller, vi sitter inte på en bänk och pratar om det !
Det är därför, vi är så ungdomliga och öppna i våra sinnen !
Det är med dina sinnen som med din ytterdörr…låser du din dörr släpper
du inte in någon eller något…du kommer att få vänta förgäves på besök.
Är dörren till dina sinnen stängd, då har du heller inget att minnas…
Buckle up and join our ride !
Den kommersiella flygtrafiken ritar sina mönster,
som skriften från en spretig stålpenna på ett foliopapper 1922.
Varmfronten kommer lite hotfullt glidande in.
En i sinnet ung pilot…förväntansfull…
Pär Lundqvist i olika startpositioner…
Avslappnad start med en Lunak.
En pojk på väg med bestämda steg…
…mot pilotplatsen.
..ni ser, inte mycket vind…
…men det räcker för att flyga en Spirit…
…för den kräver inte mycket lyft, då den är lätt och välflygande.
Landning med halv klaff framför fötterna på kanten.
de va de !
Ibland under sommartid kommer sjöbrisen vid 12-13-tiden och
då kommer hård vind plötsligt, vilket du kan se på havet.
Pär har just landat i en Odonbuske på Platån.
Min numera utrangerade Spirit Elite.
Närkontakt av II:a graden.
Min Banana på Tönnershanget vid havet. En snabb modell som Pär nu flyger.
Aningen spröd, tål inga dåliga landningar. Jag hade önskat, den skulle funnits
i en 2.5 m version också.
Bild över fortet med Goprokameran.
Google-Earth bild på samma klippor….
min avsikt med bilderna kan ni säkert dra själva.
Pär flyger så det ryker…eller är Bananan ångdriven…
En jaktlabrador ? beundrar Pärs Lunak…
“Nu är Lunakarna mogna”, säger Pär och plockar en.
En besökande hangpilots modell på Platån HH.
Ut i naturen hangburen !
Redan klockan 8 i söndags 2. Oktober var vi ute i svampskogen,
på sådana ställen , som jag påstod var säkra kort…
Inte var det säkert ! Det var knalt. Troligtvis var markerna redan
dammsugna av andra plockare, som har mer ambition, än vad
vi (jag) har…
Resultatet blev 13 Karl Johan…och… man får vara glad åt det lilla,
som flickan sa, då hon hoppade kråka i sparrisåkern…
Så jag gjorde det enda vettiga i det fina vädret. Jag packade bilen med
modellflygmaskinen och åkte och flög termik.
Dagen var en typisk höstdag med nästan heltäckande molntäcke. Dock
tittade solen fram då och då, tillräckligt mycket för att få fart på termiken.
Vilket inte minst de flera hundra ormvråkar utnyttjade, som passerade
mitt flygställe.
Fast det var jobbigt för fåglarna. Det var ostlig vind och varje
termikvarv drev fåglarna ut mot kusten. Så det blev att kurva upp sig
för att sen glida åt sydost för att kompensera avdriften. Molnbasen låg
relativt högt ca 1100 m, vilket fåglarna utnyttjade.
Jag såg också på avstånd flyttande tranor. Fast de hördes mera än de sågs.
Deras grova röster hörs halvmilalångt.
Min modell, gissa vilken, HyperAvan var nylagad efter landningen i
grantopparna i tisdags.
Den flög i alla fall lika bra som förut, vilket är det viktiga.
Första start 1000 och sen flög jag med en paus till kl 1400.
I pausen försökte jag fotografera några av alla flyttfåglarna, som drog
förbi i tusental. Mesar och finkar. Men det är inte lätt.
Naturen håller på att hänga av sina gröna kläder nu. Den tar på sig
mera explosiva färger, vilket lyfter upp sinnet på den, som har lyckan
att kunna vistas ute i naturen.
Hösten är en härlig tid !
Termiken var inte stark, men över 150 m var den utbredd. Det steg
med 0.5 – 1.0 m/sek.
Det räcker för mig. Jag har inte bråttom, där jag sitter och njuter i Biltemastolen !
Nåväl, lite bilder som vanligt…hoppas ni orkar med det…
Klart att starta
Nya överrockar på träden nu…
Nyreparerad vingspets och nylackad kropp !
Vingspetsen här var i konfettibitar efter att modellen fallit ner från den höga granen.
Det enda som var helt i spetsen, tursamt nog, var kolfiberstripsen och kolfiberbalken.
Naturen har tagit ny sats och Baldersbrån kör igång en ny blomning.
Björkdungen brinner med gula lågor
Eklöv som lagt sig tillrätta
Denna bilden var marig att ta med ett 300 mm zoomobjektiv utan stöd.
Eftersom jag ville ha fokus på daggdropparna som fastnat i håren…men det blev sådär.
När jag ser detta, tänker jag på detta projektet. Se gärna på denna videon,
som är intressant. Tänk vilket bättre liv människorna där fick , tack vare en
ingenjör i USA som fick en ide…
Varje “stav” här blir en blomma så småningom
Jag tycker bilden har en aning om kommande kallare tider…
till och med stenarna såg ut att stå och småhuttra.
…fast insekterna…
…har fullt upp.
Som sagt bilden tagen med ett 300 mm zoom på två m avstånd.
Svårt att hålla stilla. Blomman 20 mm stor.
Flera hundra vråkar passerade…
…på sin resa söderut…
Bilderna tog jag på 175m håll.
Utsikten mot Hallandsåsen antyder höst.
Vindkraftverken syns bra. De har vandaliserat kustlandskapet i Laholms kommun.
Dessa förbiflygande småfåglar är svåra att plåta.
Det passerade tusentals av olika arter.
Hej sa han, jag har inte tid att stanna och prata !
Japp, dagens första start av två !
Ni ser jag har ganska liten propeller på modellen…
…det är för motorn är liten. Min HyperAva är en segelmodell, inte en motorkärra !
Intrimning…fast det behövs inte på denna väl flygande modell !
Final – full aerodynamisk broms…
…snart…
Perfekt
Självklart är jag nöjd !
3 timmar i termik i dag !
En hängiven modell – FLYGANDE pensionär :=)
Blåklockan pinglar ajö, ajö till oss och sommaren.
Som till exempel i går, då jag var med en kompis för att bese en
jordbruksfastighet.
Innan vi kom fram till gården, sa han, att jag kan parkera vid
vägkanten om jag vill flyga.
Det hör till saken, att det var utomordentligt fint termikväder, där vi var.
Temperatur ca 21 grader, sol och 3/8 Cu i skyn. Vinden var Noll (0).
Så jag svängde av vägen lite och enligt Murphys Lag sluttade vägrenen
brant, så min bil hängde sig på tvärbalken i fronten… Vi kunde inte få
bort den med handkraft, men nu är det så, att på landsbygden används
något som kallas traktorer. Så Bengt knatade iväg och hämtade en
traktor med en skogskran.
Sen var det enkel match att fästa bogseröglan och vinscha upp bilen….
trodde jag.
Det gäller ju först att få dit den gängade öglan. Jag märkte,
då jag efter viss möda lokaliserat uttaget för den, att den gick inte att
skruva in…Bengt och jag kom samtidigt på att,
tänk om den är gängad åt andra hållet ? Visst det var den. Sen var det enkelt.
Hans trogna Massey Ferguson drog upp min bil på nolltid.
Problem nummer ett fixat.
Efter vi utfört vårt ärende, skulle jag flyga igen, eftersom vi hade tid
och flygvädret var så makalöst fint. Vi åkte ut på en av hans vallar
och jag startade min Ava.
Problemet var inte starten, utan det var landningen. Fältet var bevakat
av två kraftledningar och två skogsridåer.
Nåväl, efter en god stund i termiken skulle jag landa. Jag sa till
mitt sällskap att det är svårt att bedöma höjd och avstånd på en modell
fast jag sa, att jag är ganska van att bedöma…
Jag hade jag planerat komma in på en baslinje i höjd med skogskanten
åkande med full aerodynamisk broms och för att sen på finalen kunna
klämma ner modellen på vallen.
Allt var lugnt och enligt plan…tills min HyperAva lugnt lade sig tillrätta
på två grantoppar ! Ganska pinsamt, då jag just skrutit med min
förmåga att uppskatta avstånd…
Detta var dagens problem nummer 2.
Jag sa, att detta fixar vi enkelt, jag klättrar upp. Men då vi kom till granet,
såg vi, att träden var minst 15 m höga och såg ut som flaggstänger.
Alltså inga grenar jag kunde klättra på. Skulle jag komma upp krävdes
en lång stege.
Alltså beslöt vi, att än en gång hämta traktor och vagn. Vagnen lastad
med en lång stege som vi tyckte, en flagglina och en 5 m lång klen bräda,
som det var meningen jag skulle “peta” med, då jag stod längst upp
på stegen.
Vi monterade stegen, reste den och jag klättrade upp, bara för att
konstatera vi hade behövt minst 5 m stege ytterligare.
Modellen låg löst vilande på två grantoppar. HypeAva har ju 4 m spv,
så den är ganska stor.
Jag tog flagglinan klättrade upp i ena granen med hjälp av ca 10 m stege
och fäste linan runt stammen. Sen drog jag ut linan till traktorn och
fäste linan i traktorkranens krok.
Bengt tog hem på kranens wire och det knakade i träden.
Emellertid så töjde sig flagglinan, så vi beslöt att dra krok med wire
direkt till trädet.
Men då Bengt släppte pressen på trädet, märkte vi att det
rasslade uppe i grantoppen.
Jag sa spänn en gång till och släpp sen. Det gjorde han och min Ava
rasslade ner mot marken.
Stor glädje naturligtvis. jag sprang bort till modellen och kollade skicket.
Jag befarade ju klädselskador, då den ramlade ner flankerad av torra
spetsiga grangrenar.
Den enda skadan uppstod, då det slog ner på vingspetsen. Vingspetsen
fick en liten skada, som är lättlagad. Jag måste klä om ca 15 cm, sen är
det bara att flyga igen.
Ännu en gång bevisade Massey-Ferguson med skogskran sitt värde
för en modellflygare !
Hade vi inte haft traktorn, vet jag uppriktigt sagt inte, hur jag skulle
fått ner min Ava.
Nu blev det kraftiga vindar dagen efter, så troligtvis hade den blåst ner.
Det jag ska minnas av denna dagen, är ju att jag ska inte glömma att
medföra en traktor med kran, då jag ska flyga på nya platser…både för
att bärga bilar och modeller.
Men härlig flygning fick jag i alla fulla fall !
Lite bilder blev det
Ett idiotiskt ställe att fastna på…fullständigt onödigt.
Kavalleriet på väg med undsättning
Bengts gamla Massey Ferguson
Utan denna gamla kran hade inte dagen blivit vad den blev !
Kopplat och klart.
Klart.
…och traktorn ställdes in för denna dagen…trodde vi ja !
Fältet där jag skulle landat. 100 m långt. Till vänster kraftledningen,
rakt fram granridån och till höger en likadan granridå. Så åkern var välbevakad !
Ser ni granarna bakom traktorn ? 15-16 m höga utan grenar !
Bengt förbereder traktorn för ännu en insats.
Som sagt, en traktor med skogskran utrustad med 30 m wire
bör ingå hos varje termikflygares basutrustning…
När modellen låg i grantopparna startade jag min Gopro med ifånen,
så så här såg det ut då jag topplandat…
Här börjar nedfarten för min gamla HyperAva…
…allt dokumenterat av min gopro…
…nedåt går det…
..ganska lugnt och försiktigt…
…snart…
Där satt modellen efter en ganska långsam nedramling från granarna…
Ni ser att granarna var höga !
Traktorn lastas slutligen i kvällssolen för denna dagen !
Kom inte och säg att termikflyg är händelselöst !
Jag har personligen haft uppfattningen, att de olika versionerna av Avorna har en
mycket användbar profil.
Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva
betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.
Den är effektiv att göra vad den ska och det är, att ändra riktning och hastighet
på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.
Så jag beslöt att försöka visa, hur det ser ut i själva verket…
Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten, för att kunna indikera flödet
av luft.
Resultatet är inget högskolearbete, men det visar, det vi vet generellt och nu vet
hur våra Avavingar fungerar oxå.
Det som slog mig, var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen
på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln
ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen, men du
ser ganska bra hur avlösningen kommer.
Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske
man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?
Det andra som slog mig, var hur snabbt vingen åter började flyga, efter att man
minskade anfallsvinkeln.
När vingen börjar överstegras, kan du se på streamern, att den börjar bli orolig
och “krullas”, innan videobanden ställer sig rakt upp.
Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka, eftersom
strömningen över översidan är laminär igen.
Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla.
Dock tror jag inte, att seperationsbubblan är något problem med Avan.
Dels på grund av högt Re-tal, dels på grund av min “miniturbulator” i form av
en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur
Biltemas “Antihalktejp”
Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är så nära det bästa, man kan begära.
Min HyperAva, som du åkte med, har 732 timmar i termik…
Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video.
Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min
Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.
Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.
Flyg med !
Här är det laminärt flöde runt vingen.
Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.
Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten ,
då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.
Här håller vingen på att lösa av helt…
Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…
Här en bild på en avlöst panel…
Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär
och banden är på väg till bakkanten igen.
Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…
Är det någon som undrar, varför en överstegrad vinge inte flyger ???
Recovery och se att banden nu inte är krulliga…
Snart laminärt igen…
Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…
…men Avans profil är bra…
..men för mycket alfa…
…då blir det knapert med det laminära…
…och då flyger lyftkraften bywest…
..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…
…det indikerar att en…
…rejäl avlösning…
…är på gång…
…inte mycket lyftkraft kvar…
Vinge som fungerar…
Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…
…så får vi se hur Avan klara detta…
…nu börjar det prassla…
..och så slutar vingen att flyga…
…men den återgår…
…snabbt till…
…till flygande läge igen…
En icke flygande vinge !
Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???
Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.
Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…
En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.
Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.
Välkommen käre besökare vem du än är !
Det vackra vädret med solsken och en högtrycksrygg som växt in, gav
förutsättningar för sjöbris och det fick mig till Segeltorp vid Hovs Hallar
för ett par timmars flygning. 3 m/sek, laminär vind och solsken.
Begär jag mer ?
Nä, det var en perfekt fredagseftermiddag bland nyfikna turister.
Jag filmade lite. Finns längst ner på sidan.
Lördagen bjöd på fina Cu-moln, som lovade termik. Vi åkte
till Tjärby och jag fick 2.5 timma i luften med min kärra.
Att få sitta i min flygstol i skuggan med Avan på betryggande höjd
…det bästa jag vet… nästan.
Pär flög med sin Odenman, antagligen för han ville testa sin
nymodifierade Tarananis. Ja, till och med jag kunde flyga hans
modell med singel stick konfigurationen.
Det var mycket regelbunden termik. Termiken släppte framför hanget
med regelbundna intervall. Då vinden lade av på hanget, visste vi,
att en termikblåsa bygges upp och att vi kunde förvänta möjligheter
till att kurva upp oss. Pärs lätta friflygmodell visade, hur effektivt
den kunde ta termiken och få höjd.
Nåväl, jag började flyga kl 1000 och dagens sista landning skedde
ganska prick kl 1500.
Sen åkte jag hem nöjd med flygning och vacker natur. Samt, att jag
varit förskonad från termikflygarens fiende nummer ett: Sjöbrisen.
Innan jag drog hem tog jag lite bilder.
Undrar, om de som reste stenen för mer än 1000 år sen
såg samma bistra ansikte som min kamera ?
Naturen tog ny sats. Blomman ca 8 mm stor.
Här har två av stenarna svimmat av i sommarvärmen…
Viggarna njuter i sjön.
Som sagt, fortfarande ymnig blomning…
Gulmåra
Blicken påminner mig om den, min lärarinna
i småskolan bestod oss med för 65 år sen…
De senaste dagarnas väder har medfört, att varm luft från Afrika
har strömmat upp mot Skandinavien, vilken då tar upp
fuktighet från havet, som kondenseras på mark och växter…
…en utblommad växt får sina flygfärdiga frö
dekorerade med vattendroppar glittrande som diamanter…
…även markkrypande örter blir överdragna med fukt, så det ser ut som frost…
Det förstår man, varför det heter Stolt Fjällskivling,
rak i ryggen som en tennsoldat …
Min favorithimmel, såsom varande termikflygare, i lördags.
Bland andra artefakter, en avvaktande modellflygare…
Rodret dikt babord !
…och flytten pågår för fullt…
Gladan, en inte alltför duktig flygare.
Lätt att kurva ifrån i en blåsa. Dessutom enkel
att locka till piggybacking, även om man ligger
och kurvar i sjunk !
Piggybacking kan man översätta till svenska med uttrycket: Åka snålskjuts.
Egentligen att rida på någons rygg. Att Piggybacka i termik är att utnyttja någon
annans förmåga att finna termik.
För att citera författarens ord i Radioflygboken 1973:
“Lågflygning på hang, en spännande upplevelse !”
Den första riktiga handboken om RC-flyg. Första upplaga 1973.
Med hjälp av min övermänskligt långa selfie-stång i kevlar och kolfiber
lyckades jag ta ovan- och nedanstående bild…
I onsdags var det indiansommar.
Får man fortfarande säga det i den politiska korrekthetens förlovade land ?
Ja, det bestämmer jag själv på min blogg. Men hursomhelst var det
ett fint sommarväder med temperatur upp till 25 grader. I skyn seglade
sakta Cu förbi, ungefär med täckningen 5/8. Vinden var mycket svag
och det var termikläge…igen.
Så jag åkte och flög. Fick 2.5 timma i luften tillsammans med flyttande
ormvråkar. Luften var disig, vilket inte är konstigt, då varm afrikaluft
kolliderar med relativt kallare luft hos oss. Jag startade vid 14-tiden
och landade nöjd kl 17 framför fötterna.
Men enligt Murphys Lag, låg det en bit av en trädgren, just där jag satte
modellen…så sidorodret lossade från sitt fäste.
Inga problem, jag har lagat och passade på att strippa klädseln på
sidorodret, eftersom den var aningen raddig. Så nu är det i skick som
nytt eller till och med bättre.
Hemfärden gick via Öringe- Stjärnarp, där jag såg en flock tranor
komma sträckande och landade för att vila över natten. Antalet var ca 50.
Då jag flög min modell, hade jag sett två formationer tranor komma
flygande och kurva termik på sin resa mot södern.
En trana är ju i princip 2 vingar, en lång hals och två långa ben…
Den är inte uppbyggd, att till exempel som en gås aktivt muskla sig
fram genom luften genom ren power.
Nej, en trana besitter inte de muskler, som krävs för detta sätt att
transportera sig under sina flyttningar. En trana måste i likhet med
storkar utnyttja de vertikala luftströmmarna, även kallade termik,
för att vinna höjd.
Tranan är en utmärkt termikflygare och att se 100 tranor ta en blåsa
och kurva upp sig under ivrigt diskuterande, är en upplevelse.
Tranor är utrustade med mycket kraftig och trumpetande röst och du
kan hör de på kilometerlångt avstånd, då de högljutt diskuterar ditt
och datt.
Jag stannade bilen och tog lite bilder på de vackra fåglarna. Det fanns
både vuxna och årsungar i flocken med sina föräldrar, vilket du ser
på mina bilder.
Tranan har ett för oss svenskar märkligt latinskt namn, Grus Grus…
men grus betyder helt enkelt trana.
Fåglarna häckar i Skandinavien och det inkluderar även platser i Halland.
På vintern migrerar tranorna till Spanien, Portugal, Östafrika, Indien och
Pakistan.
Så det är en rejäl flygtur. Vill du se mycket tranor åk till Turkiet vid
Bosporen, då det är flyttider.
Trana heter Crane på engelska och Kranich på tyska.
Kranich är en känd segelflygkonstruktion från 30-talet i Tyskland avsedd
för dk-skolning.
OK, här kommer tranbilder, som är tagna på 200 m avstånd i skymningsljus !
En vuxen trana med sina ätteläggar.
Proviantering på en nytröskad åker.
Vuxna fåglar
Framåt marsch !
Har ni sett, de går i takt…nästan ?
En glada slog sin lovar i luften ovanför tranorna och orsakade lite oro.
Tranorna är gracila fåglar i luften och välanpassade.
Också en trana. En DFS Kranich från 30-talet på Ållebergs Veteransegelflygdag.
Fundera över hur naturen och evolutionen har kunnat utforma
vingspetsarna med de yttre vingpennorna, vilka alla har olika
anfallsvinklar på tranan , allt för att minska det inducerade motståndet…
Klart vi var ute och tog oss en sväng i måndags.
Därför, vi tröttnar aldrig på att flyga våra modeller !
Ostliga-NO vindar indikerade lyft på ett hang vid en liten
sjö öster om Veinge. Inget superhang, men vill du öka din
flygskicklighet, är det utmärkt.
Här kan man inte tala om laminära vindar, utan om synnerligen
rikligt förekommande turbulens. Eftersom vinden kommer
över land, där det finns mycket hinder, blir vinden störd och
full med virvlar av olika storlek och styrka.
Men om du flyger din modell under turbulenta förhållanden,
sätts din förmåga på prov. Dels att kontrollera din modell
och dels hålla dig uppe på ett litet hang.
Du förstår säkert, att ett litet hang och en motor som hackar,
alltså den turbulenta vinden, det kräver en del, för att du ska
kunna bli en södra Hallands Ikarus.
Vinden var ca 3-4 m/sek alltså inget överväldigande och hangets
förmåga att skapa lyft, stördes av termikblåsor i lovart.
Men dessa förhållande har ju aldrig avskräckt vare sig Pär L
eller mig, då det gäller modellflyg.
Vi menar, varför måste allt vara enkelt ? Då skulle jag ju lika
gärna stått på en åker och flugit min elseglare upp och ner som
en motorkärra…
Men jag och Pär vi är termikflygare !
Pär flög sin lätta modell “Odenman”, som ursprungligen
är en friflygande modell, konstruerad ca 1950 av Ragnar Odenman.
Fast han var nog mest intresserad i dag av att testa sin nya nyss
ombyggda radio.
Taranis Single Stick – Lundqvist Edition .
Ganska imponerande namn…det finns bild på den längre ner
på denna posten. Den funkade ok och pratade nästan hela tiden…
Jag kuskade runt med min kompis Avan. Den gör vad jag vill
och protesterar aldrig. Termiken var på höjd kraftig, men jag steg
inte högre än 400 m, då jag har problem med synen. Inget stort
problem, grå starr och jag ska få det fixat inom en månad. Nya
linser i ögonen. Sen så….
Om vi flyger på ett inlandshang, är det en omväxling till den
vanliga hangflygningen som vid exempelvis Hovs Hallar eller Ystad.
Det krävs lite mer, men utmaningar ska ses som en chans till
någon ny upplevelse, inte som ett oöverstigligt hinder.
Jaha, vi fick ett par timmar i luften och åkte hem belåtna över
en fin flygdag med positiva upplevelser både av flygningarna
och Pär med kollen av sin sändare.
Jag tog lite bilder med min GoPro och en enkel kompaktkamera.
Flyg med !
Pär på post…med Taranis Single Stick i handen
Ny sändare…skapar glädje !
Speciellt, då man byggt om den själv !
En annan åldring spanar mot sin Ava i vänstra övre hörnet.
Hanget-Sjön-Odenmannen
Ok, två gamla gubbar, men de är inte gamla i sinnet !
Varför ska det var obekvämt att modellflyga ?
Den nya sändaren,
Taranis Single Stick
Lundqvist Edition 2016
Fast Pär är naturligtvis lyckligast, då han får flyga min Ava…
…eller hur ?
Veinges enda hav…
…och Veinges enda modellflygare…
…som hamnat i gröngräset.
Tror du det fanns termik i dag ?
Ett par bilder från kullens topp…
Olika flygstilar…och sätt att fokusera visas med kroppsspråket.
Odenman med kamera på nosen.
Kameran fäster man med: 1 gummiband och 2 dm Biltematejp.
Förbiflygningar med min HyperAva
Fotograf var Pär.
Ja, där satt min Ava framför fötterna efter dagens sista fina flygning !
När jag kollade väderläget kl 0700, var det molnigt och ca 17 grader varmt.
yr.no lovade växlande molnighet med risk för nån lite skur, men dock
uppklarnande.
Eftersom en splittrad kallfront passerat, hade jag skäl att tro, att det
skulle vara adiabatiskt. Således bra med termik, om det blev lite
solinstrålning.
Jag åkte till mitt vanliga termikställe och spanade väder. Ute i
Laholmsbukten låg ett Cb/Cumulus Congestus-moln och drev med sitt
tillhörande regn åt nord.
Över Halmstad låg en skur.
Söder om mig klarnade det upp och jag beslöt, att montera modellen.
Det går rätt snabbt nu…att få ihop HyperAvan. Jag har gjort det några
gånger, så det har nästan blivit ett vanemässigt handlande. I och med
det har blivit det, är sannolikheten för misstag mindre, eftersom jag inte
bryter en invand rutin.
Nåväl modellen ligger klar på alla sätt med nyladdade ackar i flygplan
och i kameran, som jag så gott som alltid har monterad. Man vet aldrig,
vad som kan hända, men har jag en kamera, kanske jag får det
dokumenterat.
Eftersom vi är i början av September, har ormvråkarna börjat att
flyga söderut mot södra Europa eller kanske bara Centraleuropa för vintern.
Så jag satt i min stol i väntan på termik och spanade på fåglarna.
Men jag såg ju ganska snart, att fåglarna flög termik, så jag tänkte
varför skulle inte min Ava klara det lika bra eller bättre ?
Klockan 1100 skickade jag iväg min modell med en tickande kamera ,
som tar 2 bilder i sekunden om utifall att…
Jag steg med motor till 75 m fick en svag och ojämn termikblåsa,
men gnetade upp mig ett par hundra meter.
Har jag väl kommit upp på lite höjd, är det problemlöst att hålla sig uppe.
Då är det bara att luta sig bakåt i sin flygstol och njuta.
Som jag tidigare skrivit, så bruka jag alltid ha ett mål för min flygning,
oavsett vad jag flyger och var.
I dag ville jag se, i just detta väderläget med 6/8 Cu, hur stora blåsorna
var. Alltså hur stor diameter skulle mina svängar ha ? Hur mycket
skulle jag korrigera ?
Ibland tycker jag att modellen själv, så småningom, centrerar sig
själv i blåsan, så det piloten behöver göra, är att se till han flyger rent.
Jag testade i dag att låta modellen själv centrera sig i blåsan. Det vill
säga, jag flög stora flata svängar genom att trimma min Ava till det.
Hur kan en modell centrera sig i en termikblåsa utan påverkan från
en styrande pilot ?
Fråga friflygarna de vet ! Men då jag flyger nyss ingången i en blåsa,
flyger jag på just stallgränsen. Om jag flyger in i lyft, kommer ena vingen
att lyftas och det innebär, att stjärten vrider sig motsatt vingen, som går
upp och då ökar anfallsvinkeln på vingen.
I och med att anfallsvinkeln ökar avsevärt, kommer min modell att
vika sig över den upplyfta vingen.
Varför det då ? Jo, du flög ju precis på stallgränsen och en ytterligare
ökning av anfallsvinkel, medför omedelbart en vikning, eftersom vingen
är överstegrade och avlösning har skett, så lyftkraften försvann.
Nu kommer modellen att vika sig, vilket innebär, att den “ramlar” in
i blåsan. För det var ju den vingen, som gick in i blåsan, som överstegrades.
Efter vikningen kommer modellen att öka hastigheten och åter börja flyga,
om den är vältrimmad och det är min HyperAva.
Men att flyga så med en högpresterande RES-modell är oekonomiskt.
Du flyger din modell effektivare genom att flyga den aktivt.
Men att flyga aktivt innebär inte, att man ska veva på spaken,
som om man skulle vispa ägg. Styr med små utslag, för varje utslag
kostar luftmotstånd, som du ytterst betalar med höjdförlust.
Jag flyger själv med minsta möjliga utslag, därför jag flyger med kreativ
fantasi.
Det gäller, att lite grann kunna förutse skeendet, dels med väder och
dels med modell.
Flyger du termik och vi förutsätter du har gradientvind ,
kommer du, efter att du flugit med vinden och svänger upp mot
vinden att stiga, då din hastighet nu är relativ högre. Då får man
vara med på höjdrodret och plocka den höjdvinst, som du kan
betala tack vare din skenbara fartökning.
( Gradientvinden är den förhärskande “tryckvinden” i atmosfären,
som inte är påverkad av några hinder,)
Är du inte med i svängen, kommer din modell, om den är trimmad,
som min är, att höja nosen, stiga, för att sen om man har otur vika sig.
Så flyg jämnt i varvet. Det vill säga använd ditt höjdroder att hålla rätt
nosläge.
Ett utomordentligt hjälpmedel att öka sin skicklighet med , är att ha en
variometer. Har man en TEK-tillsats, så den blir totalkompenserad,
då vet du exakt, vad som händer och slipper “spaktermiken”.
Jag har i 15 år bara använt Picolario i olika versioner. De två sista
jag köpte i våras, är av naturliga skäl senaste typen och de kan mycket
mer, än vad jag har nytta av.
Picolarion, som kostar 2500 exklusive mottagare, fungerar perfekt tagen
rakt ur kartongen. Ändra inget i defaultinställningen som den levereras med,
då har du minst bekymmer.
Det enda du behöver göra, är att ställa in den frekvens, som passar dig.
Detta är mycket enkelt .
Det finns säkert billigare kinesprylar, men mina Picolarios ,
av olika versioner, har skött sig sen 2000 utan minsta problem,
vilket gör, att jag ändrar inget, som fungerar bra.
Att flyga termik handlar om, att du har kunskap om mikro- och makroväder.
Det handlar om att ha din modell perfekt trimmad och att veta var
modellens gränser och kapacitet ligger. Men framför allt handlar det om ,
att öva och nöta in ditt beteende, då du flyger i termik.
Termikflyg är fantastiskt roligt. Enkelt att komma upp nu, inget klabb
med gummirep eller vinschar utan nu använder man elmotor, modeller
som är högpresterande och en teknikutveckling, som inte sätter några
gränser.
Ja, det var en liten utvikning….
Jag fick fina bilder på flygande ormvråkar i alla fall i min GoPro.
Efter mer än en timma i luften landade jag för att byta acke i GoPron
och för att informera två pensionärer i en husbil vad gravstenarna
är för något där jag flyger.
Samtidigt gjorde jag skamlöst propaganda för modellflyget !
Efter en kort paus ny start kl 1230 och efter en ny paus kl 1345 landade
jag slutligen kl 1450.
Inget regn fick jag på mig, utan jag hade finfint väder för termikflyg.
De stora molnen drog norrut.
Så efter lastning av min modell och tillbehör i bilen bar det av söderut
till metropolen Laholm, där man vid torget köper lösglass 10 kr
billigare än i Halmstad !
Om jag tog bilder ? Jo, det blev 100 bilder med min Sony och min GoPro
tog 8000 i luften ! Tur jag har 64 Gb minneskort.
Här kommer några Sonybilder från min sejour vid Tjärby med min trogna HyperAva:
Synen som mötte mig tidigt på förmiddagen. Regn ur ett Cumulus Congestus/Nimbus
Även över Halmstad strilar det.
Ser ni klipporna till höger ?
Där flyger vi hang.
Rakt fram bakom vindkraftverket ser ni till vänster om
pelaren vägen från Kattvik över åsen till Hovs hallar.
Just där vi flyger. Bilden tog jag vid Tjärbyhanget.
Avstånd 20 km. Ser ni de markerade träden vid kanten
till vänster ? Till höger om dessa är pilotplatsen på Platån.
Ännu en sten på gravfältet har fallit…
…och denna är på gång att falla.
Vid 12-tiden klarnade det upp och termiken drog igång rejält.
...och bocken på Tjärbyhanget sa bara :
“Håhåjaja , att han aldrig tröttnar på att modellflyga här”…
HyperAva + GoPro + Biltemastol + termik = Perfekt.
Om det fanns termik ?
Klart jag var ute och flög ! Kolla bilden ovan. Tror du, jag
missar ett sådant tillfälle ?
5/8 Cu, i stort sett vindstilla och 23 grader varmt…
det kan inte vara bättre för en sann modellflygare.
Jag svingade iväg min modell 1210 och landade kl 1435.
I det fina väder som rådde, var det som vanligt inte problem
att komma upp utan att komma ner. Termiken var riktigt
stark, så från 75 m till 500 så gick det som att åka hissen
i Empire State Building.
Fram emot 1400-tiden såg jag, att det utvecklade sig Cb söderut.
Det började mullra och jag bedömde som säkrast att landa.
Så jag plockade ihop, när vinden var noll och Cb-molnet kom närmare.
Eftersom jag var på en högsta punkten i terrängen, var jag ju
ett utsatt objekt för blixten.
Därför avbröt jag och åkte hem till Pär Lunqvist och våldgästade…
Han visade sin ombyggda nya Taranissändare. Pär har byggt
om en konventionell sändare till Single-Stick. Den ser väldigt
användarvänlig ut. Jag glömde fotografera den tyvärr.
Så är det !
Vad flög du ?
Klart för start.
Min mycket bekväma flygstol, som gör det möjligt för mig att flyga.
Undrar hur många timmar min Ava klarar i termiken ?
den har nu 717.5 timma i termik…
Här kommer ett väldigt Cb med sin nederbörd.
Dags för mig att landa och plocka ihop
Första gången jag såg Pers namn var i MFN på 70-talet.
Det var då, Lars G Olofsson var redaktör för tidningen och det betydde
mycket friflyg. Dessutom var inte Lars G rädd, att skriva vad han tyckte,
varför det ibland osade svavel mellan raderna. Men bättre det än en
menlös brunsås.
Per tillhör MFK Fladdermusen i Lund och denna klubb hade en
mycket innovativ logo, som väl var inspirerad av Flower-Power-eran.
Snyggt ritad i alla fall. Undrar, om inte Per var upphovsman till den ?
De gamla MFN, som finns på nätet att beskåda, låt oss säga till mitten
av 80-talet , är en guldgruva med fakta, för den som söker något om friflyg.
Per har mycket tävlingsmeriter i form av svenska mästerskap och han
placerade sig som 2. vid VM i USA 1979 i klassen F1A.
Per är en hängiven och kunnig modellflygare och som sådan,
är han också aktiv inom grenen friflygande OT-modeller .
Talang är medfött, men kunskap, och erfarenhet är inget, som ramlar
på en utan möda. Man måste vara hängiven och uthållig för
att lyckas.
Det är Per Qvarnström.
Nere på Rinkaby träffade jag Per för första gången, då Per flugit bort sin Dixie.
Tursamt nog hade han försett den med en pejlsändare och jag erbjöd
mig att åka med och vara behjälplig med pejlingen.
Det är inte lätt att pejla med en handapparat, endast försedd med en
rundstrålande 1/4-vågsantenn.
Men efter lite irrande hittade jag Pers Dixie häckande uppe i ett träd.
Via tips av Sten Persson fick jag reda på, att både han och Per byggt varsin
ny Torontonian, som finns med på bilderna. Modellen flög mycket bra
och den modellen jag såg, vilket var Pers, var en snygg produkt från
den Qvarnströmska modellflygplansfabriken..
Jag skrev denna posten inte som en devot hyllning till Per utan fastmer
som en lekmans uppskattning av begreppet “Skicklig modellflygare”.
Här kommer bilder från dels Rinkaby och dels gamla bilder, som jag
skärmdumpat från gamla MFN på nätet. Om det gör mig till en simpel tjuv
….ja, då får ni kalla mig det, för jag gjorde det för att kunna illustrera min post
och sprida lite propaganda för det svenska modellflyget.
Ovan, svart på vitt Pers 2. plats vid VM 1979.
Här sitter Pers Dixie i ett träd och piper …sin pejlsignal.
Modellen hängde här ca 3500 m från startplatsen.
Dixien var helt oskadd.
3570 m hade Pers Dixie flugit iväg. Starten till vänster och landning i
ett träd i skogskanten vid gården. Redan där kurslinjen skär de två
vägarna ungefär i mitten av bilden kunde jag höra sändarens signal.
Det är nästan 2 km. Men frekvensen 150 mHz har den egenskapen att
signalerna kan reflekteras helt slumpmässigt. Det betyder, att en signal
som hörs 2 km från modellen, den kan vara ohörbar 100 m från sändaren.
Dixien återbördad till piloten.
Tre av instrumenten för man ska lyckas inom friflyg:
Bra modell, kikare med pejlkompass och pejlmottagare.
Blogginnehavaren efter att ha funnit modellen.
Nu var det ju så, att marken var full av björnbärsbuskar, vars revor låg dolda i gräset.
Alltså repade jag benen och till och med tårna. Jag var ju senare ute och letade andra
modeller oxå, vilket gjorde, att mina ben såg än värre ut än detta. Så enligt lagen om allts
djevflighet fick jag en allergireaktion och fick stoppa i mig en rejäl dos Cortison under ett par
dagar. Sen blev det ok.Vad jag lärde mig ? Gå inte barbent med sandaler i skogen om du ska
leta modeller i Rinkaby !!
Sten Persson gled förbi och blev naturligtvis
intresserad av Pers Torontonian, eftersom…
…Sten också hade byggt en sådan modell…
..Sten flög inte sin, då den visserligen var färdigbyggd, men inte trimmad.
Per slutjusterar en annan av sina modeller innan start.
Team Qvarnström
Torontonian
Jag fotograferade vingspetsen för att visa Pers hantverk.
Stabbe med dubbla fenor.
Lars-Erik Fridström i väntan på start tillsammans med Per.
Innovativ logga för MFK Fladdermusen Lund.
Kontroll
Torontonian, en vacker modell.
Snart start.
Dags att ladda in lite gummipåver…
Min kamera har tydligen fokuserat på kon, men det får hänga med i alla fall.
Skulle jag vilja säga en pilot stolt över sin modell.
Per får simulera…
…en tävlingsstart…
…inför fotografen…
Men detta är en riktig bild med allvar och inbyggd spänning…
…och här erövrar Pers Torontonian skyarna över Rinkaby
och dessutom segern i G-Int-klassen !
Man kan bara göra sitt bästa, kanske Per säger.
Alla bilderna jag tog på Per och hans modell, tog jag under tidspress.
Jag var inte nöjd med mitt foto, men nästa gång ska jag klämma
bra bilder på Pers modell i luften !
Bara lite intryck, då jag flanerade i Halmstads hamn häromdagen.
Inga kommentarer, utan det överlåter jag till betraktarens fantasi.
Det är svårt att fotografera hussvalor.
Nu är jag några dagar i Rinkaby på OT SM för friflygande modeller.
Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.
Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?
Cumulus Congestus övergående till Cumulonimbus.
Är man en självplågare, om man flyger vid +30 …
Nä, jag flyger för jag njuter av det !
Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.
Vi var nere vid Tjärby för lite stillsam hang/termikflygning i dag.
Vädret vackert med 5/8 Cu och västlig vind, något dragen
åt norr, men inga flygproblem. Jag träffade Pär och han sa, att
Johnny skulle dyka upp med sin nyinköpta segelkärra.
Johnny var en av de första radioflygarna jag mötte på tidigt
70-tal, då jag började radioflyga. Sedermera blev han upptagen
av sitt företag och vi träffades i stort sett inte på 30 år.
Förrän idag…Han kom till Tjärbyhanget med sin modell.
Det är ju alltid spännande att se hur en människa ser ut
efter trettio år ?
Vi var båda överens, att tiden hade gått….
Så idag var vi tre veteraner, vad gäller hangflyg, som flög ihop
igen. Det var mer än 30 år sen.
Tänker jag efter, så fattades från det urgäng vi var 1973 två man.
Det är Bertil Dahlqvist Laholm och Kurt Lennå Halmstad.
Båda avlidna.
Jag frågade Johnny vad han tyckte var den största skillnaden
med vår hobby om man jämför 2016 med 1973….
Det var att tekniken gått fram så snabbt och att elen tagit över.
Modellen Johnny hade med var en DuoDiscus som med motor,
radio, acke och hela kitet kostade 1700 kronor.
Om vi ser vad en radio kostade 1974, så kostade en Futaba
4-kanalare 995 kr. En Skyleader kostade 1850 kr.
Hur mycket tjänade man 1974 ? Jag skulle uppskatta, att hade
en radio i dag kostat samma procent av lönen som 1974, skulle
en Futaba kostat upp mot 20000 kr.
Roligt att Johnny tagit upp sin gamla hobby igen.
Jovisst, vi flög också och jag passade på att ta lite bilder.
Termiken släppte i dag regelbundet ungefär varje 5. minut.
Man såg det på hussvalorna som flög ut till den lättande blåsan
för att fånga de insekter som for upp.
På eftermiddagen vid 1430 tiden kom sjöbrisen in,
Cumulusmolnen försvann, men det visade sig vara torrtermik.
Enstaka blåsor poppade upp och kl 1530 fick jag en liten trång
blåsa på 50 m över åkern, hängde på och flög noggrant.
Blåsan blev större, starkare och jämnare, ju högre jag kom
och på 400 m steg jag av, då vi skulle ge oss av.
I sommar har jag flera gånger flugit termik sent på dagen.
Hos en kamrat som bor 20 km från kusten, flög jag termik
kl 2100 den 19. Maj.
Så det är aldrig för sent.
5/8 Cu kan inte bli bättre. 3 m/sek väst.
Min kära Ava ligger och väntar på start i min flygstol vid Tjärby.
Pär kommer med sin gamla…radiofierade A-2:a från 1952.
En koncentrerad Pär flyger sin lätta modell på Tjärbyhanget.
Passerar en magnetisk björk ganska nära…
…från båda hållen.
Ni ser att finns människor, som fortfarande styr på 35 mHz…….
Nu är han lågt i turbulensen…
…men enkelt att landa med en lätt modell på kanten.
Modellflyg är en estetisk upplevelse !
Här ser ni 35 mHz antennen till rx.
Sidenklätt = Starkt och lätt.
Min kamera tar 10 bilder i sekunden och denna och nästa bild ligger efter varandra…
…då jag hade solen just utanför bild. Ser ni, vad en 1/10 dels sekund gör med ljuset på modellen ?
Bilderna är inte manipulerade mer än att de är beskurna likadant.
Pär kämpar på…
En modell och två skuggor… jag satt längst uppe i en ek och tog bilden….om det är sant….
Här hjular Pär vid sin landning. Jag hann inte få dit kameran riktigt, men ändå….
Sen var det bara att montera på vingen igen, för allt var helt.
Jag lade ner mycket möda för att få en bra bild på tornfalken,
men fick nöja mig med detta.
Johnny monterar.
Ännu en ung pojk som återupptagit in hobby.
Småjusteringar
Flygkapten Pär övervakar…
Nu är det bara det här med vingbalken….
Koll av radio
Preflightcheck
It´s now or never…
Pär satsar…
När han ska provflyga Johnnys kärra.
Nu !
Förlaga till modellen är en schweizisk DuoDiscus.
Här har motorpodden rest sig.
Ser realistisk ut i luften med böjda vingar.
Skalalikt
Johnny var inte nöjd med skevroderna. Jag föreslog att han differentierade utslagen,
kopplade ihop skev- och sidoroder med en Y-sladd, så borde den svänga bättre.
Här ser man att konstruktören har använt kolfiberrör som förstyvning i vingarna.
Jag skriver inte man använder ett rör som balk
Pär finflyger
DuoDiscus med uppfälld motor.
Johnny rattar sin modell.
Final med aktiverade aerodynamiska bromsar…
…av Schempp-Hirth -modell
Utflytning…
En nöjd Johnny.
Två glador höll oss sällskap…
…just då vi skulle avsluta dagen.
HyperAva modell 2008 med 705 timmar i termik…
Fast dagen var inte slut för mig på Tjärby. När jag var hemkommen
märkte jag att min goa flygstol var glömd…..
Pär körde ner och bärgade den för mig.
Han ska få en glass för det…nån sommar.
Enligt uppgift höll tävlingen på till 2130 och då jag var tvungen
att åka hem kl 2000, fick jag inte med allt.
Dessa bilderna är vad jag har valt ut från min bildsamling från
tävlingen..
Resultaten kommer jag att publicera, då jag har de i min hand.
Bilderna kommer med mer eller mindre kunniga kommentarer av mig.
Men jag hoppas, att tillsammans alla mina bilder från Stibners Memorial har förmått
skapar en känsla, för vad OldTimer friflyg kan innebära.
Vi ses på nästa tävling !
Anders Sellmans Rieseler R III/22
En produkt av efterkrigstiden i Tyskland,
då man hade hårda tekniska restriktioner på flygplanen.
Här kan du läsa om konstruktören.
Anders fena på sitt blåmålade plan.
Fenan på fullskalaplanet på museet i Laatzen Hannover.
På Arlanda hänger det enda i originalskick varande flygplanet.
Jag tog ett par bilder då vi var i Laatzen för två år sen.
Här kan ni se en redogörelse för vårt besök.
Det är minst två poster.
Jag kan bara beundra Reginald Mitchels mästerverk, Supermarine Spitfire.
Det var inte helt lätt för tyskarna att hamna i detta läget bakom en Spitfire…
Ibland tittade solen fram och gav liv åt modellen.
Hör du ljudet från Merlinmotorn ?
Om inte kolla videosnutten !
Andrea Hartstein vevar in rubber power i sin Westland Widgeon...
…assisterad av Ingvar Nilsson.
Med mina små kunskaper tyckte jag den flög ok.
J 3 Cub 65 bhp
Anders, tror jag, Lacy M-10
Monoplan… REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
Modellen är byggd av Anders och drivs av en kolsyremotor.
Tack för info till en okunnig Andrea.
Anders informerar.
Ingvar Nilssons Slingsy Cadet i sin specialdesignade låda…
Jag försökte googla fram modellen, men jag misslyckades skändligen…tills
jag fick reda på, att det är ett REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
En vacker modell, som jag tycker, har begreppet “Lätt” skrivet över sig.
Sten Perssons nya Bücker.
Sten hade en brännskadad Lansen, som han beslöt offra på friflygets altare…
Men det var inte lätt att få fyr…
…det rök mest…
…men med hjälp av papper och Pärs björknäver…
..tog det sig.
Modellen hade blivit brännskadad vid en raketstart.
Ja, detta är resterna.
Sten handkastar sin raketkärra…
Jag väntar förväntansfullt på en raketstart !
Jag tar med lite fler bilder på Ingvars Slingsby Cadet, här på linan.
Den som inte tycker detta är vackert, han kan ta på sig dumstruten !
Ingvars modell gick som på räls på linan.
Snart koppling…
Off she flies !
Samling runt Ingvars tält för tävlingsstarter.
Stens helikopter.
Pär tänder med björknäver…
…jag tycker, vi döper Pär till Pälle Näver.
Jo den flög…något vibrerande, så har jag inte använt hyperboler.
Nu lite nytt bildmaterial från skalatävlingen för friflygande modeller
i Skånes Fagerhult vid Fedingefältet.
Flygningen kom igång sent på grund av tjurigt väder, varför ljuset,
som jag påpekat tidigare, inte var så bra. Men det gick att plåta.
Bilderna kommer med och utan kommentarer, för jag vet mina
besökare är väl insatta i modellerna och deras egenskaper.
Förresten, de som har egen satellitmottagare kunde i går kväll
se den tyske skådespelaren Heinz Rühmann i en av sina paradroller
i filmen “Quax der Bruchpilot”.
Länk till hela filmen.
Ni kan se hela filmen via länken.
Filmen alltid sevärd, dels på grund av duktig skådis, men framför
allt för allt 30-talsflygande. Heinz flög själv flera av scenerna och
hans flygande höll han på med tills han var över 80 år.
Vassego !
Tävlingsledaren Stibners Memorial.
Gummikraft
Anders Sellman laddar sin Lacy M 10
Ingvar på ut med sitt spö och sin Slingsby Cadet
Första riktiga höjdstarten.
Modellen gick stadigt upp på linan.
Den hade ett förvånansvärt bra glidtal.
…och så var den vacker i luften.
Ingvar nöjd.
Skyn var bitvis…
…dramatisk.
Christer Jönsson med sin fina tjeckbyggda Baby
Lacy-M ett plan som flyger otroligt bra…i alla fall som friflygande modell.
Undrar vad den har för Re-tal…
Bilderna på Lacy M10 emanerar från två tävlanden.
Jag är säker på, de ser vilket som är vems.
Sten Persson poserar med sitt nybyggda Hatry raketplan…
Ett bygge fullt av hitech.
Plats för drivraket.
En enkel konstruktion…
Ska bli intressant att se modellen flyga med tänd raket !
Birgit håller Thomas modell inför en start.
Thomas vrider in hästkrafter i motorn.
Så går det till…
…när familjen samarbetar inom friflygeriet.
Enkelt flyger
Landning för bränslepåfyllning…
Lars-Erik Fridström startar
…fast det är väl inte direkt en skalmodell eller ?
Mitsubishi Zero
Ett bra plan 1940. Men senare utmanövrerad av de snabbt utvecklade
amerikanska jaktflygplanen. Tålde mycket lite stryk i luftstrider.
Exempelvis var piloten “Skyddad” av en aluminiumplåt bakom ryggen…
En av “Ackus” modeller tror jag…
Vi hade fem hästar till grannar och de var otroligt trogna åskådare.
Christers Lancer 49
Thomas förbereder start med sin Pietenpol med Anders som tidtagare
Det kommer mer !
Efter att vi i Sverige haft en nästan 2 månader lång period med torka
slog vädret om…då skalatävlingen Stibners Memorial vid Skånes Fagerhult
skulle genomföras med friflygande OT-modeller.
Väderutsikten var ganska deprimerande, men… på lördag
eftermiddag skulle det kunna klarna upp, vilket det mycket riktigt
gjorde. Oldtimerfriflygare tycks för det mesta ha tur med vädret !
Flygarna samlades vid Fedingefältet för briefingen föredragen av
Anders Sellman, medan regnet skvalade utanför.
Efter lunch kom tävlingen igång vid 1600.tiden.
Resultatet redovisar jag sedermera.
En OT tävling är inte bara flygande utan även social samvaro
med utbyte av idéer och erfarenheter.
Jag redovisar tävlingen och lördagen, som jag och min kamera
upplevde det. Alltså ingen större ordning. men det blir mycket bilder
och det är ju det, som intresserar folk.
Ljuset var dåligt, det småskvätte regn tills kl 1400 på min kamera,
men bilder tog jag i alla fall.
Modellerna kommenterar jag inte, men annat som inte har med
flyg att göra, lägger jag en och annan kommentar under.
Vi fick två oväntade besök. Dels av ett amfibieplan, som jag ska
berätta om senare och dels en grupp barn, som tillbringar en tid
vid en av Helsingborgs skolors sommarkolonier vid Fedinge_
sjön.
Låt mig säga, att det bjöds på god propaganda för begreppet
modellflyg för de besökande. Hoppas vi kunde inspirera några
av de unga att välja modellflyghobbyn…
Tursamt hade några OT modellflygare med sig massor av enkla
modeller, som våra besökande kunde flyga med.
Entusiasmen var stor och vi såg inte en enda mobiltelefon, som det
knappades på !
Ok, här kommer det bilder från min kamera.
Vid 1030-tiden samlades de förväntansfulla inför briefingen som…
…med auktoritet genomfördes av arrangerande Anders Sellman.
Jo alla lyssnade noga.
…och tog sig en kopp.
“Jag har beordrat fram solen klockan 1600 “…
…medan regnet droppade ner.
När kommer solen, undrar ordföranden för SMOS Bo-Eskil…
Blåbärens kart är små, men vi kan förvänta tillväxt efter nederbörden.
Regngrått vid Fedingefältet.
Till och med Ingvar Nilssons King Cobra hukade under verandataket.
Inte direkt väder för modeller klädda med papper…
Under väntan på väder, gick jag runt i stugan och plåtade
så gott det lät sig göras i dåligt ljus…
Japp, en Pietenpol
En J3 Cub
Är det TinTin som är pilot ?
Sten med sin raketkärra…
Jag hade också hukat mig i cockpit, då raketerna tändes…
Bücker Jungmann byggd av Sten Persson.
Här ska flygas Mustang…
Thomas bär fram sin låda…
Westland Widgeon III
Ingvars modell med sin jubileumsFox.
V-12 power
Spitfire
En “Ackus” modell.
Fler Ackusmodeller följer.
Thomas kärra.
Eftersom jag kört entreprenadmaskiner i nästan
hela mitt liv, gick jag för att kolla, vad som fanns
bakom hangaren…
Jag vad ska vi kalla det ? En lastbilschassiegrävare?
Maskinerna ägs av mannen som äger Fedingefältet.
En gammal Scanialastbil ombyggd med en hydraulisk kran.
En gammal Caterpillar D-?
Allis-Chalmers bandmaskin.
Hur lång tid skulle det ta att få igång motorn ?
Troligtvis inte många timmar.
En gammal lingrävmaskin ca 1960
Undrar när någon satt på den stolen ?
Väghyvel mitten av 50-talet.
En typ som även jag minns från tidigt 50-talet.
De var ofta målade i en gråaktig färg.
Svedalamaskin
Förarplatsen i en väghyvel…
Följ länken så får ni veta skillnaden mellan Air Cobra och King Cobra !
Preflight checks
Lite trimflygning med Lacy M-10
Tyvärr hittar jag inte registreringen i USA:s luftfartstsregister….
..men jag tror modellen är en General Skyfarer
Det kommer 3 poster till om Stibners Memorial så håll ut !
Min HyperAva, som jag köpte 2008 och flög för första gången med,
den 14 Mars 2009, passerade i dag 700 timmar loggat i termik.
Den har nu 701.5 timmar i termiken. Med en snitt TAS på 50 km/timmen
blir det tillryggalagt i sträcka mer än 35000 km…
Låt mig slå fast, att denna modell, konstruerad av Vladimir i Ukraina,
är den som berett mig mesta flygglädjen.
Det är en modell, som är utomordentligt välflygande, om man
trimmat den rätt. Modellen har en mycket bra profil med en polar,
som tillåter snabb flygning exempelvis mot vinden, utan att man
behöver betala den ökade hastigheten med stor höjdförlust.
Att höra det laminära susandet från vingarna, då man glider
200 m upp, är en härlig upplevelse. Jo, Avan hörs långt, då man
flyger.
Det är som en orgel i skyn, med ett milt crescendo.
Jag kan inte klaga på något väsentligt, vad gäller min HyperAva.
Det jag ändrat är, att jag bytt ut metallskruvarna, som håller
vingen mot polyamidskruvar.
Först trodde jag, de skulle vara för klena, men det har aldrig varit
problem.
Däremot har plastskruvarna räddat vingfastsättningen i vinge
och i kropp två gånger. I stället för söndrig vingsadel och trasig
fastsättning i kroppen, blev det ena gången en knäckt skruv och
andra gången båda plastskruvarna.
Bromsarnas mekanik har jag ändrat såtillvida, att i stället som
var avsett att ha en komplicerad mekanik till bromsarnas
manövrering , monterade jag en torsionsfjäder, som är en
0.25 mm pianotråd, på bromsklaffen, som förspänd strävar
efter att stänga den.
Aktivera bromsen gör jag genom att en servoarm direkt påverkar
klaffen.
Servot har jag flyttat till mitten av klaffen. Har fungerat perfekt
så här i sju år. Jag har två lägen på bromsen, 45 eller
90 grader klaff.
Med 90 graders klaff, om jag dyker, överskrider jag inte högsta
hastigheten, där strukturen riskerar förstöras.
Det känns tryggt, om jag måste bränna höjd snabbt.
Jag såg, att Vladimir infört systemet med torsionsspända klaffar
på andra av sina modeller nu.
För att skydda fenan har jag för säkerhets skull dragit en 1.5 mm
kolfiberstång från fenans undersida och ankrat stången kroppen.
Kanske onödigt, men flyger man som jag ibland på svåra ställen
och framför allt landar, så vill jag ha säkerhet. Tråkigt att behöva
åka hem därför fenan slagits ur läge vid en landning.
Min motor är en 10 år gammal Mega av ganska mesigt slag.
Den fick nya lager förra året och går perfekt. För för mig är det
så att Avan en segelmodell, inte en motorkärra.
Däremot har jag lagt i en 3-cells acke på 3.6 Ah. Bättre att tynga
med batteripower än att lasta i bly. Jo jag vet jag kan använda 4 celler,
men jag har gott om tid och har inget behov att ha en segelmodell,
som stiger som en raket. Jag vill inte ändra något som fungerar bra !
När jag bytte och satte i Turnigys tunna skevservo till sida och höjd,
fick jag lägga i tyngd i nosen ca 70 gram för att balansera ut
viktökningen i fenan med de tyngre servona..
Perfekt att använda är de zinkvikter, som däckfirmorna använder
vid balansering, för de är försedda med självhäftande tejp, vilket
gör de lätta att fästa.
Vill du inte tigga, finns de billigt att köpa hos kinesen.
Det tog mig 50 timmar, innan jag kunde säga, jag kunde flyga
min HyperAva.
Så ska man plocka ut, vad den kan prestera krävs träning. Viktigt
då du flyger HyperAvan är, att du inte flyger den för sakta. Du ska
heller inte, som jag påpekat vara rädd att banka omkull, då du
kurvar i trånga blåsor.
HyperAvan har berett mig oändligt fina flygupplevelser, så jag
rekommenderar den av hela mitt hjärta och all min erfarenhet.
Du kan köpa den hos Lennart och hans firma RC-Teknik.
Han levererar snabbt och är serviceinriktad.
En annan fördel att flyga med Vladimirs modeller är, att om
du smällt och behöver en udda del, exempelvis del av yttervinge eller
spryglar, så fixar han det för dig.
Inte trodde jag, att den skulle bli så långlivad, efter allt min HyperAva
varit med om.
Jag minns min andra flygdag med kärran. Min radio då var en
Graupner MC-24 Gold Edition, som var ompipad till 2.4 gHz med
en Spektrummodul för Graupners Mc 24 serie.
Min flygning gick bra, men då jag funderade över landningen, fick
jag pipvarning från sändaren om låg spänning…
Adrenalinet flöt omedelbart till och tankarna for genom skallen
under korta sekunder, då jag insåg, att min modell kunde gå åt pipan.
Omedelbart stängde jag av motorn, drog full aerodynamisk broms
och brände bort höjden, så fort jag kunde och låg sedan på en snabb
final mot den planerade landningsytan.
Hela tiden detta skedde, tutade spänningsvarningen i sändaren,
vilket ytterligare spädde på stressen och jag såg i displayen , hur
spänningen i sändaren sjönk oroväckande snabbt .
Men allt såg för ögonblicket bra ut och jag bedömde att detta
kommer att lösa sig, eftersom landningen var 4 sekunder avlägsen.
Jag flöt ut en halv meter över marken. Jag tänkte i det ögonblicket,
att jag trycker ner modellen, men marken var inte just då inbjudande
att göra det och jag hade som sagt känslan, att detta löser sig ändå.
Att det inte löste sig ändå, fick jag bekräftat, då min sändare slocknade
pang !
Att jag inte tryckte ner Avan, fick jag alltså ångra direkt.
Vad hände ? Modellen gick omedelbart i FailSafe, vilket jag inte varit tillräckligt
noga med, då jag programmerade. Jag hade haft trottelspaken i lite fel läge,
då jag programmerade.
Jag skyller på åldern…
Följande inträffade: Motorn drog på knappt kvartsgas, bromsarna åkte in
och modellen steg sakta i en flat sväng.
Jag kunde inte göra ett biddevitten. Bara se på och jag kände mig ganska
vesen och hjälplös i väntan på något oundvikligt..
Nu hade jag tur, för efter ett varv sjönk den i medvinden på början av
andra varvet och landade aningen burdust i ett stort buskage.
Dit jag sprang, om inte för annat så för att koppla ur acken,
så inte reglaget skulle brinna upp, då propellern stod och hackade på en gren.
Blev det skador. Ja, jag fick 3 hål i klädseln på den vackra vingens
undersida och en sprygel sprack. Det grämde mig att få en splitt ny modell
skadad men det var i och för sig snabbt lagat, då jag kom hem.
Acken i Mc-24 sändaren bytte jag till Lipo 3 celler och kapacitet 4.2 Ah.
Den gamla acken, en Mh på 3.5 Ah var kass. En cell var helt död
och strömmen, som kunde passera den defekta cellen var för lite,
för att driva sändaren.
Men tänk om jag haft riktig otur och haft lite mer höjdroder programmerat ?
Då hade den försvunnit bort över bygden. Eftersom jag hade 3.6 Ah Lipo,
som gick på 1/4 trottel, hade motorn tuggat på ganska länge.
Troligtvis då motorn så småningom stannat på kanske 4-500 m höjd,
då hade modellen troligtvis gått in med stadigt ökande hastighet i en
störtspiral och vid smällen mot marken, hade min nya HyperAva snabbt
blivit förvandlad till flis.
Förra året på sensommaren drog jag i ett okontrollerbart läge rätt
ner i en vedstapel….
Varför det då ? Jo jag hade startat med fullt nos upp trim på stabben,
och jag hade glömt lägga in blyet i nosen, efter att jag hade haft bort
motorn.
Så vid starten stack Avan rakt upp i en looping, som jag inte kunde
dra mig ur, då jag var för lågt och den slog ner i vedstapeln, så bitarna yrde.
Mittdelen av vingen var svårt skadad. Stabben sönderslagen och nosen
såg ut som en sprängd blommande tulpan. D-boxen på centralvingen
var i småbitar på båda sidorna av kroppen. Spryglarna var krossade,
men tack vare kolfiberstripsen hängde delarna hyfsat ihop,
så jag kunde restaurera spryglarna.
Jag tänkte först köpa nya vingar, men så sa Rolf-Erik i Herrljunga,
att Lennart hade D-boxar, man kunde köpa. Jag beställde två bitar,
klippte till de, så de passade över skadan.
Eftersom D-boxen var krossad på båda sidorna av mittvingen,
rensade jag bort allt trasigt, gjorde nya spryglar där det behövdes
och limmade dit dessa.
Sen blev det slipning och noggrann tillpassning för den nya D-boxen i
kevlar/kolfiber och limmade den med långsamthärdande epoxie
från BilTema.
Innan jag limmade D-boxen laskade jag kanterna på nya boxen
och på vingens D-box , samt tvättade med aceton där den nya skulle fästas.
Det nya laminatet fixerade jag hårt med en riktigt bra tejp .
Det blev så bra, att jag inte behövde slipa efteråt. Vingen klädde
jag om med Oralight. Tog tid att få bort gammal klädsel, men
det löste sig med mattknivsblad. Klädde först undersidan och sen
översidan.
Där Oralighten slutade ovanpå D-boxen låste jag klädseln med
en remsa genomskinlig tape.
Nu har ju kärran, med nödvändighet, fått lite småskador igen,
som jag reparerat med tejp, men till hösten blir det helrenovering
med ny klädsel på vinge, fena, och sidoroder samt en slipning och
sprutning av kroppen.
När jag sprutar använder jag AD Bildelars akryllack i sprayburk.
Den är suverän. Täcker bra och torkar på ett par minuter.
Ok den kostar 120 spänn burken, men hur mycket målar man
på ett år ?
Som sagt, här är bilderna, då jag passerade 700 timmar.
Nu visar loggen 701.5 timmar !
Jag har två splitt nya fina segelmodeller därav en Ava Pro
som i stort sett bara är provflugen. Får väl ta mina HyperAva ur
tjänst lite tidigare, så jag får några timmar i luften med de andra
två modellerna.
Bilderna har jag tagit, samtidigt som jag flög och det är inte
helt lätt, om det ska bli något av det…
Jag startade som sedvanligt tidigt på dagen,
för jag visste, en front var i antågande vid 1200-tiden
Termiken var på morgonen inte stark men jämn. Ingen turbulens i blåsorna…
…och vinden var i stort sett noll.
HyperAva årgång 2008. Prylen framför vänster vinge
på kroppen är min allestädes närvarande GoPro.
Här kommer fronten inrullande västerifrån.
Man ser att gränsen till fronten är skarp.
Hur skyn såg ut innan Ocklusionsfronten, kan ser ni här.
3/8 Cu, perfekt segelflygväder för en Ava.
Här kommer Ocklusionsfronten inrullande från väster.
En bit bakom kommer regnet, som gav ca 5-10 mm.
Gräns mellan front och förutvarande luft. På höger sida Cu på vänster fronten.
Även sedan fronten kommit in över oss, fortsatte Cu-bildningen.
För mig det väsentligaste: Min flygstol och min sändare.
Dagens sista landning omkring kl 1230.
Loggen på Avan nu: 701,5 timmar !
Landar man i högt gräs är det lätt att få ett strå genom Oralighten.
Nu siktar jag på 1000-timmars vallen om ca tre år…