…kan det ha med hangflygning att göra …
…jo det ligger en liten sjö, som i folkmun på orten
kallas “Bondens Sjö,” i östra utkanten av orten Veinge
i södra Halland.
Denna sjö tjänar som ansats för vinden, då den
kommer från ost och blåser sedan mot den kant,
som uppstod, då inlandsisen drog sig tillbaka och
efterlämnade åsar med morängrus.
Denna lilla kant, ca 15 m hög, kan vi modellflygare
utnyttja som ett hang, om man vill flyga och vem
vill inte det ?
Jag hade aldrig varit där, men Pär Lundqvist har
flugit där mycket.
Så jag hängde med för att flyga med en Blue Phoenix
med elmotor.
Pär hade en OT-modell, en S-2 segelmodell
nyradiofierad med en Fr-Sky Taranis dagen till ära.
Denna sändare kunde både prata och pipa.
Vidare kunde man styra sin modell med den…
Väderläget var torrtermik, solsken ca 16-17 grader
varmt med vind från öster med styrkan 4-5 m/sek.
I och med det var landvind, som ivrigt hade galopperat
över det halländska skogslandskapet för att gå i mål
vid kusten, var den naturligtvis mycket turbulent,
vilket trots sjöns plana yta ställde till besvär för
hangflygarna.
Inte bara var det turbulent på grund av landskapet,
det blev också turbulent med växlande vindar och
riktningar, då det bildades termikblåsor, i nära
anslutning hanget, vilket störde den lilla laminära
strömning det fanns. Men sådant är vi aktiva
modellflygare vana att leva och handskas med.
Flyger du på ett mindre inlandshang med en lätt
modell, som inte har speciellt god förmåga att
penetrera vinden, är det en konst i sig.
Men det är också en mycket bra flygträning
och en bra gymnastik för att hålla sina reflexer
vid liv.
Så denna typ av hangflyg är en utmaning.
Men, varför ska allt vara så lätt alltid ?
Det som är så spännande på ett litet inlandshang,
är möjligheten att ligga på hanget och invänta
termikblåsor, som släpper, vilka man försöker få
anslutning till för att kunna hänga med upp.
Det var Pärs premiärflygning med sin nya
Taranis och den funkade utan anmärkning.
Jag råkade säga, att han skulle behålla den
som den var, men jag fick omedelbart reda på,
att den ska byggas om till single-stick !
I början av vår flygsejour var det riktigt dåliga
förutsättningar, men hanget
och termiken bättrade sig efterhand, då solinstrålningen
ökade, vilket gjorde det möjligt att ta termik
från hanget och kurva upp sig, ledsagade av
skrattmåsar, ormvråkar och glador.
Min Blue Phoenix flög som vanligt fint, faktiskt
lite bättre än förut, då jag adderat 25 gram vikt i nosen,
för att bli av med aningen av en stalltendens.
Vädret gjorde, att det var en njutning att flyga.
Det är så att termiken
är bäst vad gäller nybildningar och frekvens
just nu i april/maj.
I Juni-Juli är termiken starkare och molnbasen i
regel högre än i April, men blåsorna släpper nu
i April med kortare intervall.
Efter 2 timmar i luften var vi av olika orsaker
tvingade att avbryta, då annat väntade.
Så bilen packades och nosen på den vändes hemåt,
efter att vi haft en fin flygeftermiddag, som gett
oss goda och berikande upplevelser med
våra modeller.
Vi tog lite bilder, då vi flög, inget sensationellt,
utan bara korta stunder av vår eftermiddag med
våra modeller.
Vi kräver inte mer av vår modellflygeftermiddag.
Vad flög du med i det fina vädret ?
“Bondens Sjö” öster Veinge med det lilla hanget. Vacker utsikt, vilket man som
icke stugsittare kan njuta av, då man ger sig ut i verkligheten med sin modell.
Pär monterar sin modell med den nya Taranisradion från Fr-Sky.
Sändare + mottagare kostar 2300 kr.
Radion må vara från 2016, men modellen är 50-tal…
egentligen en friflygande modell, men nu försedd med
sidoroder och höjdroder med tillhörande servo och mottagare.
Servojustering
Javisst, modellen klädd med siden. Vad annars ?
Inte lättfluget i turbulent luft…men med en keps från Wasserkuppe ordnar det sig eller…
Jag tror den har 16 kanaler…ser ut som alla andra, exempelvis JR.
Men 1/6 av priset.
Klart för take-off.
Så Pär kastar ut på hanget…pekande med hela handen,
vilket man hade att göra i det militära, som säger:
Dit ska du flyga !
Varvid modellen pitchar upp…vaffö gör den på dé vise ?
…det berodde på, att stötstången inte
var helt fixerad på hans höjdroder.
Min trogna Blue Phoenix i luften.
…och flygande rote med en svagt lysande måne.
En hangflygare.
…en annan gammal hangflygare, inte till sinnet,
men med mycket erfarenhet.
Tillsammans har ovanstående 2 reliker 90 års
erfarenhet av hangflygning med modeller.
Vindkraftverksparken vid Hishult.
Miljövänlig flygning.
Ni ser, att sidorodret har inte inte stora ytor…
En vacker modell…naturligtvis. Kolla formen på fena/sidoroder…
Ny start
Man behöver inte ta i vare sig för kungar eller
något fosterland, för att starta sin lätta modell.
Kanske man skulle ha pontoner eller…?
Konstruerad för 65 år sedan, av en svensk modellflygare,
som hette Odenman och slutade som 2:a på VM 1952.
Så modellen kallades följaktligen: Odenmans VM 2:a.
Tre bilder klippta ur video från en Mobius.
Hangkanten i all sin prakt…
Herr Lundqvist funderar…
Piloten… konstruerad och tillverkad för lite mer än 70 år sen…tror jag.
Där vi har bästa lyftet just i ögonblicket.
På väg att landa på kanten.
Hämtning
Han ser nöjd ut, tycker jag.
…efter första flygningen med den nya radioapparaten.
Den gamle gnetar vidare i en alldeles för varm rock i 17-18 graders vårvärme.
