Kategorier
Naturbilder

GRÖNT OCH EN FRI HORISONT

 

 

 

Försommarströvtåg

 

 

 

Vi har upplevt några härliga försommardagar vid kusten.

Solsken och  ca 20 grader varmt. Tyvärr, om man är modellflygare,  lite för stark vind från sydost.

Om vinden är ett hinder för mitt modellflygande, hindrar den mig  inte från den  dagliga promenaden längs strand och strandskog.

Är jag ute och strövar,  brukar alltid något nytt och spännande inträffa, som ger en god upplevelse .

Det är ju de positiva upplevelserna, som ger mening åt våra liv.

Vid Lagans utlopp i Laholmsbukten, Lagaoset, där stod en ensam fiskare , vars hopp om fångst hägrade i fjärran.

För övrigt var den långa stranden helt tom på mänskligt liv.

Som alltid hade jag med en kamera och då jag närde hopp om att kunna föreviga lite fåglar,  hade jag ett 300 mm zoomobjektiv apterat. Vilket naturligtvis inskränkte kamerans förmåga att ta bra närbilder.

Eftersom det var mycket varmt, vilket märktes  då jag satt och filosoferade vid havet, väcktes en tanke…Tänk om man skulle ta ett dopp…Tanken omsattes i handling så tillsvida,  att jag kunde väl blöta fötterna…

Till min förvåning var vattnet i den lilla nipan varmt.

Så av med kläder och en försiktig doppning. Jag överlevde och kände mig som en badpionjär…

Vägen genom den frodiga strandskogen var en orgie i grönt. Alar, björkar och bokar var utslagna och höljde vägen med försommargrönt. Härligt. Man blir lätt i sinnet, då man upplever denna grönskan.

Efter 7 km promenad åter till bilen, som var 40 grader varm och resa till hemmet vederbörligen vederkvickad till kropp och själ.

Här kommer några ögonblick från torsdagen.

 

 

En sothöna paddlar energiskt på i typisk stil.

De största matoppertunisterna; fiskmås, gråtrut och storskarv.

En strandskata ruvar sina ägg i gruset på en nyss anlagd yta.

Rapsen breder ut sin citronfärg och i horisonten Kyrktornet i Eldsberga.

Ett ensamt (O)djur på stranden

Inte speciellt mycket badgäster på stranden.

Japp, här doppade jag mig !

Vi som är kustbor, vi har till vår lycka en obruten fri havshorisont.

Ett förebud om sommar är blommande Cumulusmoln i skyn.

Djuret med strandens minsta hjärna i förhållande till sin ganska voluminösa kropp. Därmed inte sagt att han inte är intelligent…

Tjänis, jag är en fransk bulldog.

Hur klarar sig dessa örterna i den torra miljön ?

De ger aldrig upp.

Detta är en av mina favoritörter.

Den smartaste skylten Länsstyrelsen satt upp,  för att stävja gratiscamping med husbilar.

En liten snok med sina typiska gula märken bakom huvudet. Ofarlig orm men dess population är inte stor,
så vi ska vara rädd om den.

Jag trodde först den överkörd, men den rörde på sig…

Känn dig överväldigad av det gröna och gläds !

Barsk miljö formar växtligheten.

Detta motivet, en fågel, tröttnar jag aldrig på.

Hej då !

Kategorier
Naturbilder

JAG FÖRVÄNTAR MIG ALLTID NÅGOT OVÄNTAT…

 

 

 

 

 

…när jag flanerar längs  stranden.

 

 

 

 

_DSC7732

 

1

 

 

Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.

Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.

Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.

Stranden var,  efter att havet dragit sig tillbaka,  jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner,  som
smältande, rinnande glass.

Fynd gjorde jag och bilder tog jag.

Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !

_DSC7698Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen “Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från
Nordsjön in i Kattegatt och  Laholmsbukten.

_DSC7701

Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.

_DSC7710

Du ser själv,  hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.

_DSC7714

För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.

_DSC7729

Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare,
För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.

_DSC7739

Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas,  då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,

sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.

_DSC7744

Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…

_DSC7756

…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.

_DSC7762

Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.

_DSC7775

Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.

_DSC7792

Kolla strandrågen och sandrörens  rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.

_DSC7795

En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…

_DSC7805

…som inte företedde några yttre skador,  vad jag som lekman kunde se.

_DSC7823

Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.

_DSC7832

Det kan inte bli högre nu…tror jag.

_DSC7849

Som sagt, hanget är mer  20 km långt !

_DSC7852

Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m  från kanten.
Nästa storm så faller den…

_DSC7880

Avtryck  som talar om,  hur högt havet gått,  genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material,  här kanske tillfört från Lagan.

_DSC7883

Efter “Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.

_DSC7903

Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och  den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand.
I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.

_DSC7908 Rhododendronens blomsterämne för nästa år  syns redan i den lilla knoppen i mitten.

DSC04718

Ja, det är bara gråa moln,  som inte direkt lyfter humöret…

DSC04735

Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…

DSC04745

…och  med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.

DSC04750

Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.

DSC04761

Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…

DSC04788

Jag undrar,  vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för  hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta,  att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.

DSC05571

På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett
före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…

_DSC7915

Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här,  har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…

_DSC7917

…och eftersom detta är ett naturvårdsområde,  sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv.
I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får
dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.

_DSC7926

Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst,  var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ?  I dag finns småballonger 
tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material,  som inte släpper ut
heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte 
att spricka,  då den når 30000 m.

Ja, sen flyger den på…

Kategorier
Naturbilder

MAN MISSAR INTE CHANSEN…

..att få komma ut med en modell och flyga i fint väder.

 

 

Söndagen var utlovad att bli vacker med sol och kanske lite
uppfriskande ostlig vind. Men eftersom man flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte till marken, begav jag mig ut
med min Sparky utrustad med min GoPro-kamera.

Som tur är, är jag inte fjättrad av en tv längre, vilket ger
mig frihet att vara aktiv. Så mitt första mål var
Containerterminalen i Kattegatthamnen för lite flygfoto.

Bilderna blev bra i det fina ljuset och jag ska presentera några sen.
Efter hamnen körde jag till Laxvik, eftersom jag inte på lång
tid varit vid Fylleåns mynning. Man kan köra till en bit från målet,
sen är det att promenera.

Jag gick runt udden och plåtade med min Lumix för att sen
återvända till parkeringen, där jag kunde starta med min Sparky.
För resten är det synd,  att den är svår att få tag i på nätet.
Den finns i Sverige, men till ett hutlöst pris !

Kameran inställd på stillbilder, en bild i sekunden.
Jag flög och hoppades jag fotograferade, det som var avset
t i den vackra omgivningen. Promenerade människor kom
fram och pratade och jag försökte förklara,  vad jag sysslar
med. Alla jag träffade var  vänliga och intresserade.
De flesta man möter,  om man flyger “ute” är intresserade
och de flesta undrar,  vad modellen drivs med…att den går
på el är en överraskning för  de flesta.

Ja,  jag tog massor med bilder och här kommer en drös,
som jag hoppas förmedlar en känsla av naturen vid Kattegatt.

Förresten jag såg en ung  fiskgjuse (Pandion Haliateus), som
kom flygande längs Fylleån och vidare längs havsstranden.
Jag kunde inte plåta den,  för jag hade min modell högt och
långt bort.

Ready to roll….

Man skulle ju förledas att tro att detta är skrapspår från material
transporterat under inlandsisen,
men troligare att det är sprickor
i berget av erosion..jag ska förklara senare.

Det man ser av Halmstad. Två objekt som kan tillsammans
vara paradoxala:
Monumenten över konsumtionssamhället,
BilTemas lager i hamnen och Länssjukhuset.

Nä, jorden är inte rund ! Den är platt som en pannkaka.
Varför fartygen försvinner under horisonten,
det beror  på att de sjunker…

Läsidan av urberget efter inlandsisen.

På ett par ställe var berget mjukt rundslipat. Ett resultat av vågorna ?
Nja, jag tror snarare att
det är resultatet av en isälv som forsat fram
under inlandsisen och där grus och sten som åkt med
har mjukat
upp konturerna.

Inte för att jag är någon som helst expert på lavar,
men kan detta vara en orangelav ?
Eller är det en Ägglav ?
Rättelser är mycket välkomna !

Dagens fråga: Vilken art ? Trots näbben och fjäderteckningen,
så är det nog en ejder…

Bilden inte exemplarisk, men den togs med normalobjektiv på långt håll,
därav usel kvalitet. Det man tror är en lång näbb
är en teckning i fjäderdräkten.
Tror jag

Jaha, detta är varför jag kom, för att se  Fylleåns utlopp i Kattegatt.

En som heter Algot har gjort sig själv i människans perspektiv odödlig.
Jag tycker där står Algot Brun.
Jag googlade runt i genealogin lite  och hittade
en som kunde passa. Det fanns bara en Algot Brun.
Han föddes på 1860-talets början
i Småland, nära gränsen till Halland. Dog i tbc 1935.
Troligt ? Ingen aning och tills
vi vet,  får det vara en hypotes.

Jag talade innan om sprickor och erosion. Denna bilden torde visa,
att berget är en Horst. Det vill säga en veckad
bergart, som är genomlupen
av sprickor. Detta fick ju Banverket smärtsamt erfara,
när de skulle
borra hål genom  Hallandsåsen. Hittills har det kostat 10. 5 miljarder
att borra hålet…..men tänk på
att man vinner 18 minuter i restid…

Japp, här är Hallandsåsen utlöpare i Kattegatt, Hovs Hallar,
som är ett utomordentligt 
tydligt exempel på en horst.

Denna stora tall…….

…jag undrar hur gammal den är ? Troligtvis minst 130 år.
Skulle tro virket är värt några kronor…
för stammen  är en meter i diameter.

Gässen tar lite vaksam siesta efter att ha betat.

Nu var det dags att köra igång i lite flygfoto !

Fylleåns mynning i havet. Vet ni varifrån ordet “Fylleån” kommer ?

Min pilotruta…

Här är spillvatten från  Trönninge Ängars våtmarker.
Det har innan utloppet i havet passerat
en kvävefälla.

Jag vill ju inte tjata, men stigarna….är det kreatur eller människor som anlagt dessa ..?

Stranden bort mot Östra Stranden…

Tre intresserade åskådare.

2 människor och en hund tackar för sig…

Här syns vattendraget, som avtappar spillvatten via kvävefällan
ut till havet från våtmarkerna.
Ni kan följa bäcken från fällan till
sammanflödet med Fylleån.

Här är sammanflödet än en gång.

Jag träffade en man som var botaniker och vi pratade
lite om natur. Inte ofta man får tala med
ett proffs på växter.

Varför gjorde ån denna konstiga krök ? Tja det finns säkert en anledning.

Motorvägen med sin aldrig sinande trafik maler på dygnet runt.
Man skulle haft en grusväg, så hade
folk kört försiktigare.

Till höger om motorvägen våtmarkerna vid Trönninge Ängar.

Den lilla vägen till Trönninge.

Utsikt mot Påarp.

Huset, som ligger så fint, tycker jag är mycket större än vad det var förut…

Här ser man botten består både av sand och sten.

Berget går i dagen. Jag funderar fortfarande
på hur stigarna danas ? Det tycks ju inte
finnas någon logik i hur det vindlar fram…

Här ligger resterna av en fortifikation sen kanske
världskrigets dagar eller från det
kalla kriget. Öppningarna
är igengjutna, men jag är säker på att utrymmet inuti finns
kvar om utifall..

Motorvägen med sin mjuka kurva…

Inte vet jag om han som håller till här är yrkesfiskare….men mycket grejor hade han.

Fylleån heter som den gör, enligt en artikel i Föreningen
Gamla Halmstads årsbok, just som den gör, därför den
vid regn snabbt förfyller sig. Japp, så enkelt kan det
kanske vara…

Här är en sommarbild från andra hållet mot samma motiv.

…och här är en tidig vårbild mot samma mål.

Hur mycket lax och öring har gått igenom här månntro ????

 

Här är den gamle själv. En skugga av sitt forna jag…

Slutligen en bild som visar hur kameran sitter monterad på modellen.

Nu är det klart. Packa ihop och åka hem. Vilket är snabbt gjort, om man har enkla grejor !