Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och engelskt gemyt.
Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.
Här kommer en film, som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet. Fint fotograferat och njutbart att se.
Dröm dig bort tillbakalutad !
Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.
Ett av de vackraste planen från De Havilland. Konstruerades för 85 år sedan…
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare. Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka. Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter, gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma. För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida. Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till ”Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
En snyltare…fältkråkan. En fågel som absolut inte är mesig…
Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte är vintrar. Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar. Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.
Så vad gör jag ? Det är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig. Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien, vilken kommer att ge kallt och klart väder.
Alltså kanske läge för nordliga hangvindar, kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.
10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme. I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare var jag ute en runda och tog några bilder.
Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var, som jag skildrade den.
Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …
Här kommer några bilder av dagens skörd.
Blöta…
Deppiga droppar dryper dystert…
Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…
…att vi kan kasta vårt skräp här…
…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…
…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…
…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så, att vi vet att ”Nån annan får ta det”…”Nån annan ”,
det är skattebetalarna i kommunen.
En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…
Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.
Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga, plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut. Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt. Kanske de lärt av varandra ?
I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens vanliga tjuriga träbeläten.
Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden. Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde avledas. Jag skulle gärna se på, när vattnet trycker sig igenom sanden och faller ut i Lagan…
Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen. Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…
I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar, för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !
Morgonfrost präglar växtligheten.
Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.
Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.
Fiskande måsar
Som synes, du ser hur djupt rötterna når…
När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett ”Änglaspel” ja, du vet, det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor. Det var dock inga änglar , utan det var små isflak, som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.
En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig. Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…
Den ”Nya” stranden som ett resultat av hård vind.
Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.
Casa 212
Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden. Inget ovanligt alls, utan det har varit så, så länge jag minns.
Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.
Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ? Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är underställt fysikens lagar.
Som den Libyska öknen…utan kameler.
Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.
En av mina modellflygkamrater, Ingvar Nilsson i metropolen Brämhult, berättade att han
var mycket aktiv inom hobbyn ”Geocaching”. Jag är helt okunnig om denna form av aktivitet, varför jag bad Ingvar att skriva lite om det här på bloggen.
Det har väl inte så mycket med hangflygning att göra, mer än att utövarna flyger och far runt…
Jag har hämtat allmän information om begreppet Geocaching från en svensk hemsida, som du hittar här.
Här följer ett utdrag från ovanstående sida om geocaching:
” Geocaching är en sysselsättning, som passar för alla, som äger en bärbar GPS-enhet.
Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt.
Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna
som viktigaste innehåll.
Så noggranna koordinaterna som möjligt till gömman
publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar på en webbplats på Internet.
Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
När man är uppkopplad nästa gång, loggar man också på sidan på nätet, så att
alla kan läsa loggarna utan att leta upp gömman i fråga.
Man kan ta ett föremål från cachen, men bara om man lämnar ett nytt föremål i utbyte.
Dessa föremål kallas bytessaker, eller bytesföremål. En bra riktlinje är, att alltid
lämna någon av minst samma värde, som det man tar.
Ibland utvidgas cachen till en så kallad multicache, där man måste besöka flera
olika gömställen på vägen till slutmålet. Man arrangerar träffar (s.k. events)
för utövare av geocaching, där koordinaterna för platsen där man skall mötas
läggs ut på samma sätt som för en vanlig gömma, men med tillägget att de bara
gäller ett visst datum och klockslag. Olika event kan ha olika inslag, t.ex grillkvällar,
städträffar (s.k. CITO-event), föreläsningar, etc.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord, som består av GEO från det
grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache,
som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att
beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning
av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara
”Skattjakt-med-GPS”. ”
Ingvar Nilsson skriver:
Vad är ett GEOCACHINGEVENT ?
Förutom modellflyg och veteranmotorcyklar är geocaching ett av mina intressen.
Jag som skriver – Ingvar Nilsson – har valt att inom geocachingvärlden kalla mig “ vovvelivovven “.
Vad är då geocaching? Det går att läsa mer om geocachingen i allmänhet på http://www.geocaching.se ,
men det går i korthet ut på att med hjälp av GPSmottagare leta upp en gömd “burk” som innehåller en loggbok.
I loggboken skriver man sin signatur och dagens datum och placerar sedan tillbaks burken.
Vill du veta mer kan du söka på webben, men detta skall handla om s.k. EVENT , just nu förbereder
jag mitt event 27:e januari vid Kypegården i Borås
Här ovan är 2 foton från ett vinterevent i Alingsås för något år sedan.
Mycket folk och viss trängsel runt korvelden.
Här är ett annat event i Krakow, Polen. Eventarrangören “Lady Murazor”
har inte grilleld utan vi träffas på en öppen plats i centrala sta’n. Vi samspråkar och byter
TBs (Travel Bugs) och vi är flera som inte pratar polska, engelska funkar fint
Här pratar Lady Murazor om en viss byggnadshistorisk epok inom arkitekturen.
Efter detta är själva eventet slut men nu skall vi logga en
s.k. Where-I-Go-cache som hon skapat.
Här är vi tillbaks i Borås (Kransmossen) – Eventarrangörens familj har bakat
bullar och kokat kaffe som vi alla bjuds på – här syns “Utmarkstroll”
Freddan med dotter hälsa oss välkomna.
Ett event till i Borås – här syns litet grillning, men vad gör man borta vid björken?
Jo – här skall loggboken signeras (precis som vilken vanlig cache som helst
så finns här en eventloggbok). Bara det att arrangören “Cykelharen” här
har satt loggboken en 6-8 meter upp i en björk. Men han har riggat med
rep och lånar ut grejer så vi som inte har egna klättersaker kan få prova på att
utöva repklättring.
Cykelharen – ja det finns många som vill skoja – här är en skylt på RV27 som fått en cache till cykelharens ära, litet öron och svans. Tyvärr är denna cache borttagen (arkiverad) sedan vägverkets humorbefriade tjänstemän tagit bort skylten och ersatt med en P-skylt (som ju inte alls varnar för en korsande cykelbana
Apropå skyltar – denna är ju lustig. Ålgårda norr om södra Lygnern.
Här äter vi tårta så vi storknar.
Tårteventet i Skene – synnerligen poppis bland oss litet lönnfeta.
Här hälsar eventarrangören “Enastående” oss
välkomna och berättar om sitt intresse för tårtor.
Ibland spöregnar det – här knôr vi in oss i en grillstuga i Limmared.
Här var det så trångt att det var svårt att skriva i loggboken…
Jag nämnde att man byter och loggar TBs på event. Här håller jag upp en TB (TravelBug)
som är en loggbar vadsomhelst som skall resa omkring i världen. Just här är det ett s.k.
Coin där ägaren vill ha foton med scoutanknytning -därför tog jag på mig min BP
(Baden-Powell – alla som läst Kalle Anka vet att scouter har denna hatt – en BP).
Inom geocaching är det mesta loggbart…
här är ett av “AnkiÅ”s loggbara örhängen.
Här en karta som visar var en annan TB varit. Just nu är den i Jämtland.
Man räknar samman sträckan den färdats. Denna har rest 72227.9km
En del har gått till överdrift…
Någon skall ju vara värst…
Det känns som jag kommit från ämnet med geocachingevent –
jag återgår till eventköret med denna TB som är min egen “vovvelivovvens Korv-20a”
. En teleskopisk grillpinne. När jag lånar ut den så räknar jag med en logg
“Discovered” på den som tack. En typisk event-grunka…
Mitt senaste event – “Vintertidsmorgonkaffe i soluppgången”
. Vi samlas vid Hagö (vid sjön Såken, norr om Hillared) för att se solen gå upp en timma
tidigare än vanligt – eller gick den upp en timma senare?
Här är alla deltagare som masat sig ur sänghalmen sysselsatta med att programmera
in 10 st nya geocacher som ännu inte blivit officiella.
Utsikt från en av de nya cacherna – fotot är dock inte taget denna eventmorgon.
Jag avslutar här med ett foto taget med UltraViolett ljus. Det är ett spår man skall följa i skogen.
de små trådarna är svåra att se, men med en UV-lampa syns de förträffligt.
Detta var en de nya cacherna på mitt allra första egna event – Midvintermörkereventet Nymåne 2014.
Cachen heter KassaskåpstjUV… och här är det kassa skåpet mitt i skogen…
Det kommer mera om det event som är fredag 27:e januari.
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor, modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde, hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer, för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap, än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.
Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av en friflygande WACO lastseglare. Här kommer det:
WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”. som liksom hänger undertill. Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen, att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)
När man läser berättelser. om hur dessa var att flyga. så framgår det, att de trots överlast lät sig trimmas , så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan nämnvärd insats från piloten.
Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
Landställen visade sig ta i vingstöttorna! De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
Här är den utan hjul och vingstöttor.
Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”, som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat, så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.
När man köper PU-lim, skall man kolla datum, men dessutom klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.
Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.
Under 30- och 40-talen upplevde begreppet ”Flygning”
en snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.
Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.
Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.
En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.
Betänk att detta var en tid då man inte hade förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.
Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga. Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.
Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter. Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.
Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<
I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare segelplan i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.
Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.
Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.
Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du kan sökapå min blogg, så finner du inläggen. Man organiserade utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna, för att de skulle kunna erövra sina C-Diplom och certifikat.
I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på olika platser i Sverige.
Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan från byggsatser ute i klubbarna.
Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige. Att det lyckades så väl, berodde på att man fick
resurser, man hade dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.
En vanlig utveckling för en segelflygare varatt
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning. Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.
Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som ”tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.
Lennart Ståhlfors såg till, efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att KSAK med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.
Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg. Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.
Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.
Flyg med upp !
En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg. Vi ser restaurangen och hangaren.
En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade. En Moth bogserar upp en Baby.
Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.
En Baby på finalen
En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan. Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat AB Flygindustri.
Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.
En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !
Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .
En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.
En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)
En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.
Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.
Tänk att möta detta ekipage i dag ? Bil och vagn under en tävling ca 1948.
Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport.
Förläggningen för elever på Ålleberg. Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.
En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget. Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt virke är den åter riven och uppeldad?
I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor. Standarutrustning för en pilot 1947
Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg. Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.
Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ? För att öka markfrigången och minska risken för skador vid utelandningar.
En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.
En Anfänger bogseras utrustad med hjul. Kolla pilotens utrustning, men framför allt bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul. Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?
”Sträck” !
Ålleberg ?
En Baby Falken med en beteckning som man i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?
Kranich med lärare i baksits.
Det bästa till sist. Modellflygare. Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna ! Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.
Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941 och som har god kvalitet. Tyvärr har den inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…
Filmen visar inte bara modeller, utan också hur man hanterade sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det avskräckte inte piloterna. Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.
En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal, W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen, att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha en amatörradiolicens.
Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram, var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.
Ett tidsdokument som talar om, hur 1940 såg ut i USA vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.
Förstår du, att människor 1940 kunde överleva utan ” Big brother”
och ”Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på IFånen 6 gånger
i minuten eller viljelöst sitta framför en dator 8 timmar om dagen…
Det filmen visar, är en av sakerna, ungdomen gjorde i stället.
Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning.. Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa med sina modeller inför den nya kommande modellflyg- säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !
UFO ?
Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll och jag försökte plåta med felaktig kamerainställning, så bilden blev lite, som om vore det utomjordiskt…
PS
Om du applicerar lite ”braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta trefalt längre och högre.
Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.
Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för alla som har intresse för aviatiken.
Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:
Som vanligt läckra foton från Mats!
För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar.. Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla och och och…
Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med detta nya liv visade sig vara, att när brevbäraren släppt av någon av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer (föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis), MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift), så blir det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.
Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i. En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till en ryggsäck) .
En långdragen förkylning har medfört, att jag är i det närmaste klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A. Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag på mer färg, så jag kan måla kroppen.
Har även haft kontakt medBoris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille, han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns. Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den stora klumpiga kroppen, som rymmer t.ex. en Willys Jeep…
Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar. Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!
Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många störande tillfällen just där.
Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi. Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst – det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige. Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar. När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt – dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.
På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar. 2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att upptäcka ett och annat.
Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter. De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och rönnbären.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern ”Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Denna plats, som ligger i anslutning till ”The Shuttleworth Collection”
Biggleswade, som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar med fullskala historiska plan och modeller.
Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen är grandios.
Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid The Old Warden Aerodrome
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
SMHI utfärdade varningar i parti och minut, människor varnades för att gå ut, då ovädret skulle lamslå landet
Lagom..
Naturligtvis medförde det flitiga varnandet, pekpinnarna
och förmanandet från olika myndigheter, att gamla
utkiksplatser där man kan se naturens och havets krafter nära sig, att de var fulla av åskådare.
Förresten minns ni myndigheternas ukas: ”Socialstyrelsen vill,
att du äter 6-8 skivor bröd om dagen”…
Bara i Sverige kan sådant proklameras för medborgarna och tas på allvar .
För det blev inget av det befarade ovädret, till nesa för press och prognosmakare. Speciellt vädertjänsten Storm fick ju sig
en riktig knäpp på näsan, men de är välkända för sin usla
förmåga att prognostisera väder. Antagligen är det därför,
Exessen använder tjänsten, för att det ska ligga i paritet
med tidningens övriga skriverier…
Emellertid åkte vi ut, för att tillsammans med många andra
väderspana. Både under sen eftermiddag och kl 23, då vindstyrkan låg på
topp.
Visst blåste det. Medelvind Hovs Hallar var 18.7 m/sek,
vilket är styv kuling.
Att det blåser mer i vindbyarna, kanske av stormstyrka,
det är klart, men det är medelvinden som räknas.
Här är lite bilder från vår expedition ” Det Blåsiga Vädret,
som inte blev”.
Häng med !
Vi började färden ute vid Oceanhamnen i Halmstad…där förväntade
skäggmesar lyste med sin frånvaro…bland deras favoritföda…
…och där Biltemas feederfartyg lossades på kinagods
till svenska lyckliga konsumenters glädje…
Liebherrkranen hanterar med hjälp av sitt mångsidiga Brommaok containers lätt som en plätt. Om det är svårt att hantera en sådan kran ?
Tja, det kräver ungefär 5 gånger mer kapacitet av mänsklig motorik,
än vad som krävs för att flyga en Airbus 380 !
Du får gärna argumentera emot, om du har erfarenhet av att köra 40-fots
burkar med en Liebherrkran i 15 m/sek och om du flugit en Airbus 380.
Laholmsbukten kl 1500 ganska lugn…
Vågorna rullar tungt in…där de bryter i det uppgrundade vattnet.
Rörelserna i en våg.
En kan det tyckas för betraktaren, evighetsmaskin…
Här kan vågorna få bra höjd, då vattendjupet är relativt stort.
Vågor, hällar och klappersten…Hallandskust.
Mycket energimed vita mustascher
På vägen hem kom ett kraftigt snöfall och en hagelskur med riktigt stora hagel, som emanerade ur ett gigantiskt Cb-moln, vilket också gav en kraftig blixt och knall,
som för att föregripa smällandet på Nyårsafton och visa, vad som smäller högst.
Ungefär den dramatik vi upplevde…
”Splish Splash” för att citera en gammal låt av Bobby Darin.
Ny uppdatering av Ingvar Nilssons bygge av WACO Hadrian.
Ingvar skrev till mig:
Hej!
Nu fortsätter Hadrianeringen, sedan jag kommit fram till, att landställen skall fästas med magneter… Den har ju helt separata ställ på varje sida.
Ja jisses vilket bygge detta blir – undrar om det flyger, fast ett glidtal på 13:1 skall väl även en masonitskiva klara…
Lurigt med bogserlinan som sitter uppe i taket av styrhytten. För att starta den med draglina, måste jag ha ett fäste på undersidan
Jag har fått äkta celluloid från Ronald Borg, som han generöst delat med sig av.
Just styrhytten bygger jag färdigt allra sist, som arbetsplanen är i dagsläget – nu när jag har ett material till fönstren, som går att limma med kända tekniker.
Jag vet att Boris Borotiskij har en skala WACO Hadrian.
Det blir vanliga rodergångjärn i hyttens överkan, t så att den kan fällas upp för i och ur-lastning. Tar man ur sprintarna, så blir ju hela nosen lös och det går att finlira med inredningen…
På fotot syns fena V3.0 – denna här harmonierar med originalet, det kanske blir en nya stabbe likaså, för den som jag lagt dit på fotot är förvisso lätt, men det skall ju dit stöttor och några skumma krokar, kan vara roderhorn – jag får konsultera min gliderkonsult Mats Strömberg, när det är så dags för finliret, som ju gör mycket för utseendet. Det skall dit sådana krokar på sidrodret och skevarna också.
…än att uppleva utomhusaktiviteterna i form av naturpromenader.
Vi har ett väderläge med för Sydsverige varma vindar som strömmar
upp över oss från Sydatlanten. Således en sydsvensk typisk grå vinter.
Ibland längtar jag bara efter snö och solsken med minus 10 grader !
Det svaga vinterljuset ligger som en fuktig filt över landskapet,
som tappar sin sin skärpa och stringens.
Inte direkt, eller omedelbart något, som manar fram glädjesprång
för mig i ren livsglädje eller yra…
Men jag måste ut och vi gick en promenad nere vid Lagaoset och
närliggande skogsområde. Ett naturskyddsområde som just nu genomgår
en radikal förändring, då man föryngrar biotopen genom att avverka träd.
Resultatet kommer att bli omvälvande. Det kanske inte faller en del
betraktare i ögonen, men vänta ett par år !
Kanske vi ånyo kan få uppleva att fältpiplärkan häckar i sanden.
Jag träffade Anders Wirdheim och han berättade, att det inte fanns
en enda rapport om fältpiplärka under 2016.
Vi hoppas på förnyade häckningar 2017, då sandbiotopen är återställd.
Det som för mig var det bestående intrycket vid promenaden och vilket jag fotograferade, det var, hur miljön påverkar trädens sätt att växa.
Tallarna för en långsiktig kamp i en för betraktaren ultrarapidliknande
rörelse för att erövra höjd och nå till ljuset.
Kampen har medfört, attträdens sätt attväxa har format stammarna,
så de liknar de krokig fingrarna på en gammal människas förvärkta
hand.
Stammarna växer, som det kan tyckas, planlöst. Men det gör de inte.
Ingenting i naturen utvecklas utan plan.
De växer åt det hållet, deras genetiska kod och miljö säger de ska växa,
för att livsbetingelserna ska bli så gynnsamma som möjligt, för att
kunna trygga artens fortbestånd.
Naturens förmåga till anpassning tycks vara utan gräns.
Det måste vara så, annars hade inte arterna överlevt.
Häng med på vår promenad i de knotiga trädens rike vid Tönnersa !
Han som ångrade sig…
Denne mannen gjorde en omväg…med sin extremt välutvecklade nos…
Här har man banat av växtligheten för att skapa en möjlighet för fältpiplärkan att häcka.
Att återställa dynlandskapet är ett av syftena med avverkningen.
Axelfraktur
Vacker vuxen tall. Danad av blåst och salt.
Ett träd, som strävar mot höjden och ljuset, för att det ska
kunna överleva genom att skjuta skott på de översta grenarna.
Ett träd som givit upp och snart kommer att ligga jämte sin redan
liggande broder . Bilden från allén vid Vapnö/Halmstad.
Dimman som stryker in från havet mjukar upp
konturerna och ger bilden ett sömnigt intryck…
Den enda återstående soldaten som försvarar Halmstad. Det känns tryggt för
medborgarna, att leva i förvissningen om, att landet och staden försvaras
av åtminstone en ståndaktig och rakryggad militär…
En tall som är 80 år gammal. Märkt av ett hårt liv.
Som en urtidsödla ormar sig denna tall sakta smygande genom strandskogens vegetation.
Det tidiga dynlandskapet, nu 300 m från strandkanten.
En aggressiv 4-bening som skällde ut oss vid vår promenad,
för att vi vågade oss in på hans revir..
Tror du denna tall har växt så här helt slumpmässigt ?
Som du ser är skogen hårt gallrad. Det skapar ljus och betingelser för annat liv.
Åh , detta blev ju bara en parentes.
En varelse i form av en krokig tall med uppnäsa, som försöker verka imponerande…
Blev det inte lite tillkrånglat här ?
En ganska belåten man…som bär dragen av grodan Kermit från Mupparna…
Virvarr bland tallarna…ibland som det känns i våra hjärnor,
då vi är stressade och får för mycket perceptioner.
En knästående tall med armarna i vädret, som säger, att nu ger jag upp…
Tur jag inte fastnar i denna kniptångens käftar.
Har du någon gång känt, att dina tankar vindlar fram i din hjärna,
som denna tallens grenar gör ?
När man avverkar i dag, sparas allt avverkat material för att användas som råvaror
för olika produkter eller som förnybart biobränsle. Ingenting av våra avverkade
skogsprodukter stannar kvar i naturen.
Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:
”Helt rätt att promenera i det ruggiga, gråa vädret. För en gammal naturfotointresserad snubbe är ju färgerna kamera med – telefonen duger… Jag är ju uppvuxen med svartvit fotografi och anser fortfarande, att som konstform är svartvitt helt överlägset färgfoto. Färgfoto ger inte hjärnan samma stimulans, som det med endast gråtoner ger, tycker jag. Detta är givetvis ingen kritik mot färgfoto som sådant eller dina fina foton Mats, men det är min känsla iallafall.
Vill man testa sitt färgsinne och hjärnans fantastiska fantasi,
skall man måla tavlor – gärna med oljefärg som inte torkar
förrns man tillsatt sikkativ – man målar tavlor med ett foto som förlaga.
Har man ett svartvitt foto eller ett färgfoto som förlaga, syns resultatet på den färdiga tavlan. Jag deltog i en studicirkel i oljemålning i många år och cirkelledaren, som var en välutbildad konstnär, kunde snabbt se om en tavla var målad ”på plats”, efter svartvitt foto eller efter färgfoto.
Jag måste nämna detta med hjärnans låsningar – jag har en mer än halvfärdig tavla , men det är något som ”ser inte rätt ut”. En quickfix (för att tala ren svenska) är att ställa sig med tavlan framför en en spegel – spegelvänt blir felaktigheter på något märkligt sätt väldigt tydliga…
För någon vecka sedan skulle vårt ärorika Flygvapen flyga en
över Borås kl 14.57. Vädret var minst sagt som en våt filt och sikten i bästa fall 300 meter, men som de flesta vet, så brukar det vara soligt och fint, om man kommer upp en bit… 14.55 var jag ute för att se, om jag jag kunde se något mer än dimma. Om inte annat, borde ju det höras när 7 eller 9 jetplan töffar förbi på några hundra meters höjd. 14.57 – bullret från motorvägen var besvärande och jag lyssnade och lyssnade. 14.58 – i en lucka i motorvägstrafiken tyckte jag, att jag kunde ana ett
svagt muller från något jetflyg – eller var det anspänningen som som spelade mig ett spratt och jag hörde i syne (borde man kanske höra i höre ?) 15.02 bestämde jag mig för att gå in och ta en kopp kaffe för att skaka av mig rugget.
Nästa dag lusläste jag Borås Tidning men fann inte ett ord om julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygningen. Men nere på modellflygklubben i Kungsbacka hade någon sett flyghälsningen från någon väl utvald plats en bit söderut…
Jo, detta med fältpiplärkan, på modellflygfältet i södra Kungsbacka har vi haft gulärlor förr, men det nu gångna året har jag bara sett en enda ensam gulärla vid ett enda tillfälle. Det är antagligen många arter i vår fauna, som får stryka på foten, likaså har den bruna kärrhöken, som häckar i närheten inte setts med några unga avkommor detta år.
Däremot så har jag sett sidensvansarna hemma i grannens äppelträd vid två tillfällen denna gråa förvinter. Det är säkert 10-15 år sedan jag såg dessa pigga flygfän senast.
Bästa hälsningar och tack för fina trädkrumelurer – här i Boråstrakten finns stora mossar med martallar, som förvisso inte är vindpinade… //”
De senaste 10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg. Jag vill säga, allt började med ”HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.
CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att tränga in i fogar och säkra den.
Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?
Ingvar Nilsson skrev:
”På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt. På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…
Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv. Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.
Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…
Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”
Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flygapplikationer.
Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbränningsmotorerna blir mer och mer undanträngda.
Hur tror du, att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma vikt som de vi använder idag ?
En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda en 5 A LiPo…
Andra kända fördelar med elen, är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.
En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av, är att du kan
stänga av motorn i luften och starta den igen.
Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick man 150 m, var det perfekt.
Fick jag inte termik, var det bara att knega iväg efter lina och
skärm igen.
Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.
I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn och flyg termik.
Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på, vad det innebär…
En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två. De kan redan nu köpas billigt i kinaland.
Vad tror du, detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du, det innebär för dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna, Enya
, Rossi osv.
Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats, så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på ”GO”.
Det finns inga tekniska gränser, för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.
Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge till sin A-2 modell ?
3D tekniken kommer att skaka om allt, som har med konstruktioner
att göra däribland vårt modellbyggande.
Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.
Modellen flög bra och var lätt.
Den hade flugit mycket bättre, om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna. Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.
Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se, att planet har
kapacitet.
Så detta är, vad vi kan förvänta av den spännande framtiden !
Människans längtan efter att erövra luften är stark. I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner. Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.
Det viktiga var att spänna bågen högt !
Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde dessa luftens erövrare mot andra, det var att de gav aldrig upp !
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
