Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

HOVS HALLAR – HANGFLYG

 

 

 

Hangflygning vid Hovs Hallar

kan det bli i dag söndag …

 

 

 

Prognosen uppdaterad 0900 söndagmorgon

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2016-01-17 085453

 

…därför prognosen ser positiv ut och håller den sig,  är i alla
fall jag där runt klockan 10 för att få mig en sväng i luften.

3 m/sek nord, solsken…kan inte bli bättre vid denna
tiden på året ! Angiven vindhastighet kan man addera till
4-5 m/sek 80 m över havets nivå erfarenhetsmässigt.

Bara man har med sig en lätt modell som klarar  att flyta vid
svag vind på hanget.

Och det har man ju…

Vi ses !

Kategorier
Dagens snespark

STRÖVAR

 

 

 

 

 

…gör jag ofta…

 

 

 

 

 

 

_DSC9125

 

 

eller kanske jag vill hellre kalla det att flanera.

Eftersom jag hade sett,  att Tekniska Kontoret i Halmstad hade städat
bort soporna efter ”EU-migranter” nere vid Handikappbadet,  ville jag
se,  innan jag åkte och flög, om det fortfarande var lika rent och fint,
som det var i fredags,  då jag fotograferade vid Oceanhamnen.

Det var som jag förväntade mig. Nedskräpat 2 dagar efter att vi som betalar
skatt i Halmstads kommun ännu en av många gånger  finansierat städningen
av migranternas läger.

Jag tycker ni  som skänker tiggarna pengar,  ska betänka ovan beskrivna
faktum en aning,
då ni hör ”hejhej” utanför affärerna.

Ni betalar två gånger. Antingen ni vill eller inte.

Sverige 2016. Varför ska vi acceptera detta ?

Eftersom det var nordlig vind,  åkte jag till Hovs Hallar och flög i lite mer än en timma.
Det var nordlig vind ca 5-6 m/sek med en liten dragning åt ost.

Lyftet mycket starkt, så inga problem att flyga. Jag hade lastat med 450 gr bly i
tyngdpunkten,  så modellen skulle penetrera bättre.

Det var kallt. Avgjort är det behagligare att flyga,  då det är 25  grader varmt.
Inga flygbilder utan bara någon bild på horisonten,   som idag var knivskarp
i den nordliga vinden, vilket i någon mån eliminerar luftföroreningar
och dis,  som kan förvränga bilden.

En iakttagelse jag gjorde på hanget. Jag såg under tiden jag var där inte en
enda fågel
i luften. Märkligt.

Men som sagt, jag fick flyga en sväng,  så jag är nöjd…i alla fall något sånär.

Här kommer diverse bilder. Hoppas de väcker känslor…

Förresten, bilden av horisonten som är vinjetterad,  den kan eventuella
ordningsmän försöka avgöra, 
om den är tagen av mig stående på kanten,
eller om min GoPro tagit den från min modell…?

_DSC9098

Denna platsen var för…

_DSC9099

…3 dagar sen fullständigt …

_DSC9108

…renstädad genom Teknik och Fritidsförvaltningens försorg…

_DSC9111

men nu…efter nya migrantbesök ser det ut som ovan.

_DSC9118

Ser du den vassa horisonten ?

_DSC9135

I horisonten till höger ser du silon i Falkenberg.

_DSC9139

_DSC9177

Den alltmer allmänt,  i Halland och Skåne,   förekommande gladan.

_DSC9179

_DSC9199

_DSC9203

…som flög termik i solskenet den 13. Januari vid Grevie,
då jag var på väg till Rolf i Hjärnarp..

Kategorier
Marint

R 10 ”ASTARTE” ÄR TILL SALU I DANMARK NU, SÅ…

 

 

 

 

…om ni vill  dela ert liv

med en unik segelbåt

ska ni slå till .

 

 

 

 

(600x418)

 

 

 

 

R 10 Astarte är satt till försäljning hos nedanstående firma i Danmark:

http://www.hbs.dk/R-10-Astarte

Har ni en miljon över,  har ni chansen att äga något mycket unikt.

Jag hoppas,  hon hittar hem till en ny  hängiven ägare,  som seglar henne  och
förvaltar det
historiska arvet av en mycket unik R 10 !

Läs här om R 10 Astarte eller här .

Om ni vill veta,  hur hon ser ut,  så kommer här lite bilder:

(sep 27, 2014 11-14 AM)Apple iPhone 4(2592x1936)74529

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

(600x433)

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

SKYN ÄR FÖRÄNDERLIG…

 

 

 

 

…eller ?

 

 

 

 

 

DCIM118GOPRO

 

 

 

Bara några bilder jag tagit då jag varit ute med mina segelmodeller och
som visar,  hur skyn ändrar karaktär och uttrycker de flesta känslor.

Digital StillCamera

Cb

Digital StillCamera

Cumulus Congestus

Digital StillCamera

Cb

Digital StillCamera

Gustfront framför Cb

Ett sådant valkliknande  moln uppstår framför ett Cb på grund av det kalla nedsvepet
framför
Cb-molnet. Det kommer att sätta igång vertikala rörelser,  så att termik
uppstår framför åskfronten vilket bildar dessa valkliknande moln. Alltså kall luft
som rasar ned,  gör att det blir
mycket labilt skiktat,  vilket gör att det  blir adiabatiskt.
På 30-talet i Tyskland,  flög man ofta framför åskfronter i den stigande luften, 
innan
man hade fullt klart för sig,  vad dynamisk segelflygning i termik innebar för möjligheter
för sträckflygningar..

En av de mest kända hette Max Kegel, även kallad ”GewitterMaxe” (åskvädersmax).

_DSC9574

Cu och höga altocumulus

_DSC9577Segelflygarens dröm…3/8 Cu

_DSC9579

 

 

 

_DSC9582

 

 

 

DSC06303

K-strimmor. alltså vattenånga från jetplans motorer.

Kategorier
Naturbilder

STRÖVTÅG

 

 

 

 

Bara några ögonblick med min kamera.

 

 

 

 

 

DSC09313

 

På tidig söndagmorgon for jag ut med min Sparky i
bilen och min kamera i sin väska.

Trots snålblåst, ostsydost och minus 3 grader,
tänkte jag få en flygtur och
kanske lite bilder.

Jag har körde en sväng nedom hamnen i Halmstad
och efter att ha retat
upp mig på nedskräpningen
av handikappbadet fortsatte jag till Oceanhamnen.

Där jag ställde bilen, tog jag några bilder på Kullaberg,
som svävade i skyn, tack
vare ett fenomen,
som heter ”Fata Morgana.

Vid min promenad längs våtmarken såg jag en
märklig fågel. Den satt i en buske
och flaxade energiskt.
Tyckte först att det såg ut som en något sliten storskarv,

men så,  då jag kom närmare, för den var inte skygg,
såg jag att det var den större skynkviftaren,
på latin: Panno Plaudensis.

Efter fotografering blev det,  trots tidsnöd, en tripp
till Lagaoset, för jag var infernaliskt
sugen på en
lång promenad.

Mycket folk där trots väder och efter att ha talat
vitt och brett om radiostyrt modellflyg
med
andra människor vid parkeringen , kände jag mig
tvingad, att visa upp min Sparky i luften.

Så ner till stranden, som var jämnslipad av vinden
och upp. Om det blåste ?

Det var bara förnamnet, så turen blev inte lång.
Modellen in i bilen och det jag skulle
göra,
promenera och ta lite bilder började.

Vid bäckens utlopp i Lagan hade det myckna regnandet
sköljt fram annan
botten och en gammal kajskoning.
Ett passerande par frågade, om detta var det i
lokaltidningen
omskrivna båtvraket…..

När jag gick runt,  för att få bra bilder, gick jag på
bäckens frusna strand vid dess mynning.

Det skulle jag inte gjort, för ytan brast och jag
åkte ner till halva låren i mjuk blöt sand…

Till paret som såg på,  sa jag: Det är tillåtet att
skratta åt mig och fotografera !
Jag blev i alla fall fotograferad,  då jag klafsade i
den blöta sanden….

Ni vet, att jag brukar säga,  att  då det gäller mig,
händer alltid det oväntade.
Så och i dag.

Men det brydde jag mig inte om, för sanden
borstades bort från byxbenen, skorna tömdes

vatten och promenaden fortsatte med slafsande byxben.
Blöta strumpor och dito byxben
är inget kylproblem
vid minus 3-4 grader.
Det blir ett härligt våtvarmt omslag.

Efter en rejäl runda,  där jag såg två snösparvar,
vilket var min första observation denna vintern,
åter till bilen på med full värme och hemåt.

Förresten är det fantastiskt,  hur fort en modern
bil blir varm…I min ungdom tog det  en,  som det
verkade,  evighet, innan Amazonen blev varm…
för att inte tala om min VW 58-års modell.
Den blev aldrig varm.

Men det beror väl på tunnare väggar i motorn
och effektivare distribution av kylvätskan genom
systemet.

Vid körningen på vägen  förbi Nyårsåsen och
till Nissastigen förbi Vapnö Gods, fick jag 
efter
tips av proffsornitologer några dåliga bilder på
en fjällvråk.

Sen var  det att  ladda tvättmaskinen med sandiga
kläder, lägga mina nya loafers på elementet och
hoppas de går på mig efter torkningen.

Några ögonblicksbilder från mitt flanerande.

Som jag mestadels får ta i dåligt ljus, eller med
lågt stående sol…

Är det bara för jag är för morgonpigg ?

Jag har inga bilder på min modell i luften…
jag var fullt upptagen att flyga.

 

 

 

DSC09310

Bilden jag mötte en tidig söndagsförmiddag.
Strandväxternas blomklasar är glaserade av frosten,
de  lyser i solskenet. Enstaka snöflingor i luften.
Svårt att plåta motljus.

_DSC8673

Länsstyrelsen har hyvlat bort vegetation för att återställa miljön,
vilket kommer att gynna fältpiplärkans häckningsmöjligheter.

_DSC8679

Nu har detta odjuret, Åkryparen, på latin Aqua Terestalis,
legat och smugit på räddningskransen i minst 8 månader…

det borde snart hända nåt, annars blir han ansedd för att vara löjlig.

_DSC8713

Ostlig vind med dragning på syd, gör att strandkanten
målas med blöta och mjuka  penseldrag av silver..

DSC09308

En enhornad plattkäft spanar på mig, då jag passerar.
På latin heter den och håll i er för det är långt:

Unicornis flat perforabis maximillan civus

DSC09322

Bäcken har ätit sig in i den stenbemängda brinken.

DSC09325

Här är resterna av den gamla skoningen, vilket jag aldrig sett förr.
Jag har spankulerat här i 40 år.
Rakt fram till höger om stolparna åkte jag ner i sanden…

_DSC8782

Resterna av skummet har ritat en kontur av en fågel (-unge)

_DSC8786

Här är ett  bildbevis hur långt havet har eroderat kanten. Ca 10-12 meter.

DSC05704

En plåtmaskin som bara flyger förbi allt…

DSC05749

Vind och sand skapar vackra former.

DSC09289

Kullaberg svävar över horisonten

DSC09165

Den märkliga fågeln vid Oceanhamnen i Halmstad.

DSC09175

Den var verkligen illusorisk.
Större skynkviftaren, på latin: Panno Plaudensis.

DSC09191

Ljudet dess vingar åstadkom i den kraftiga vinden var ett vanvettigt flattrande.

DSC09237

Men då jag skulle ta en närbild,  avslöjades hela historien,
fågeln var ett resultat av vårt samhälles sätt att göra sig av med plastskräp.

DSC09253

En fjällvråk kom förbi mig på långt håll…

DSC09265

…och ställde sig att ryttla över fältet…

DSC09272

…innan den vek bort för att…

DSC09280

…sätta sig i ett träd 175 m bort.

DSC09295

Det var inte snö i luften i dag, det var plast.

DSC09338

En ormvråk satt och burrade, så han liknade nästan en tamhöna…

_DSC9053

Delar av Halmstad mot hamnen

 

Kategorier
Teknik, allmän

HUR BLÅSER DET …

 

 

 

 

…vilket är viktigt för alla, 

som är hangflygare av något slag.

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-26 083106

 

 

 

 

 

För att ge bra information för oss som är aktiva modell-
och skärmflygare, har jag lagt in länkar till

Club Parapente Syds

automatiska väderstationer, som har en strategisk
placering vid de platser,  som är aktuella för hangflyg.

Om ni klickar in er, kan ni se all info, som mätaren
generar och hur ni enklast lägger in det i datorn eller iphånen.

Mätarna är energiförsörjda med solceller och är mycket användbara.

På väderstationens sida finns en cirkel,  som visar med grönt,  då det
är flygbart
och med gult, då det är ett gränsfall.

I övrigt får ni all den  väderdata,  som kan anses vara  rimligt.
Medelvind, vind i byar, temperatur och
nederbörd osv.

Under displayen kan ni scrolla fram grafer över de viktigaste parametrarna.

Länk vindmätare:   Vind just nu Hovs Hallar

Kategorier
Dagens snespark

KONSTEN ATT DRA LÄRDOM AV ERFARENHETEN…

 

 

 

…har inte gjorts här.

 

 

DSC05838

 

För tredje gången har ett av lagertälten blåst sönder på hamnområdet Halmstad.

Det kostar mycket pengar att reparera. Förra gången ca 1.000000 sek, om jag hörde rätt…

Frågan är varför det skett igen ? Har man inte lärt sig,  eller har inte tillverkaren
av dessa inrättningar inhämtat  kunskaper i aerodynamik, så de kan ge anvisningar
till brukaren,  hur han kan förebygga risken för skador, då det är hård vind ?

Ett av hamnens mindre tält blåste sönder med jämna mellanrum och jag
påtalade då,  att man måste se till, att man för det första skapar turbulens
över byggnaden och att man skapar
förutsättningar för lågt tryck inne i tältet.

Så vid nästa storm stackade vi 2 stycken  40-fots containers framför byggnaden.
Efter dessa en ensam container  framför lagertältet.

Burkarna stod med den närmaste 10 m från gaveln och de två stackade 25 m från
gaveln, vilket var den yta,  som stod mot den förväntade stormen.

Då hade vi skapat hinder,  som ger turbulensen, vilket gör att hastigheten på den
passerande vinden minskar, till skillnad mot om vinden varit relativt laminär.

Det skapades  övertryck i byggnaden, av inblåsande luft genom den otäta
gaveln och som hindrades komma ut,  genom att andra gaveln var stängd.

Första åtgärden var att öppna porten som var på läsidan, så inget övertryck
byggdes upp invändigt.

Vidare vet ju alla modellflygare,   om man ökar hastigheten på en gas eller
vätska,  så sjunker trycket. Det innebär att den luft som passerar över lager-
tältet,  kommer att öka hastigheten och sänka trycket, vilket får en starkt
lyftande effekt på tältduken. Det heter Bernoullis Lag och du kan läsa om
den här.

Varför hastigheten ökar ? Kolla ett lagertält. Vad liknar taket ?
Just precis,  en vingprofil. Vad vet vi om en vingprofil ?
Jo, det är en effektiv maskin att ändra riktning och hastighet på passerande luft !

Här var inte vidtagit några åtgärder i alla fall,  för klädseln på lagertältet hängde
i trasor efter ”Gorm”.

Så ett gratis tips till byggnadens ägare:
Skapa turbulens framför, stäng fronten
mot vinden och öppna gaveln i lä.

Där ser du vilken nytta man haft, om ägarna varit modellflygare…

Några bilder;

 

 

 

 

 

DSC05844

Även den bärande strukturen är skadad.

DSC05850

Ser ni vingprofilen ?

God fortsättning !

Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på ”Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans ”Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   ”Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell

OM JAG SLUTAT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…det kommer jag inte att göra,

förrän det är fysiskt omöjligt !

 

 

 

 

 

_DSC8161

 

 

 

 

Lördagen grydde med fint väder och västlig vind.

Ni kan se bilden ovan, tagen på morgonen den 12 .
December, att det är inte speciellt vinterlikt…

Flygsugen, som vanligt, packade jag de få saker som behövs
för att åka till ett lämpligt hang.

Västlig vind, efter storm och hårda vindar….det blir Tönnersa
Strand. Nu ännu högre än nånsin förr.

Modell med på resan var min Spirit, som verkligen börjar få
många timmar i luften nu. Spirit är en mycket lätt 2-m modell
från USA och det innebär,  den är lätt att skada.

Inte vid flygning, utan fastmer vid hantering. Alltså då den ska
ner i fodralet, då man ska igenom dörrar, gå i trappor, stoppa
in den i bilen eller gå från bil till pilotplats genom risig skog.
Likadant kan skador uppstå då jag monterar exempelvis vingar.
Håller man för hårt i D-boxen, som är av tunn lätt balsa, kan man
lätt knäcka den.

Jag har fått lite sådana skador så det lutar efter 2.5 års flygning
åt att jag ska klä om vingarna med nyinköpt Oracover från Lennart
på RC-Teknik.
Före omklädning ska småskador på vingen lagas och den ska få
3-4 strykningar med cellulosapolerlack för att trästrukturen
ska stärkas. Eventuellt lackar jag på 25 grams glasfiberväv på
torisonsnäsans balsaytor. ”Lacket” då jag lägger på glasfiberväven
blir med aceton förtunnad epoxieplast.

Nåväl, vinden var 6 m/sek, då jag startade 0900 vid min vanliga plats.
Lyftet mycket bra och Spiriten flög,  så bra den kunde.

Efter 2 timmar i luften, endast avbrutet av en kort paus och landning
för en justering, landade jag klockan 1100 nöjd och glad.

Jag landade vis av erfarenheten på den platta stranden, för varför
ska man vara heroisk och klämma ner modellen vid kanten och riskera
skador ?

Men enligt lagens om allts dj……..het,  i enlighet med vad jag tidigare
skrev om transportskador, körde jag höjdrodret i en utstickande gren
då jag gick till bilen….
Hemma kollade jag servot till mitt höjdroder och naturligtvis var
växellådan kaputt.

Jag bytte servo till ett bättre, som förhoppningsvis med sin metall-
växellåda skulle tåla lite mer.

Bland mina servon har jag en låda med något jag vill kalla ”Diverseservon”

Servon med felfunktioner eller annat. Eftersom jag sparar allt…satte jag
mig efter att jag gjort annat utomhus som krävs och gick igenom en
plastlåda med servon. Reservväxellådor och drev hade jag. Jag fick ihop
12 servon som nu funkar helt perfekt. Bra terapi….

Ånyo är det bevisat, det lönar sig att satsa på kvalitetsservon.
Vem vill riskera en modell med servon som kostar 150 kr styck mindre ?

Jag gör det inte mer. Således har jag bytt alla skevroderservo, där det
inte redan fanns bra servo, mot dessa. Att de väger 28 gram, det står
jag ut med.

Vid Tönnersa Strand håller länsstyrelsen på att återställa dynlandskapet
genom att bana av växtlighet, så bland annat fältpiplärkan kan återetablera
sig till sina häckningsplatser. Bra initiativ.

Lite bilder från min flyg- och naturlördag…inga ombordbilder,

00

En del av det m y c k e t långa Tönnersa Strandhanget.

_DSC8106

Just framkommen med det jag har med mig. Jag har en plaststol, som låg på stranden efter en storm
som jag kan sitta i. Den har märkligt nog fått ligga bakom min pilotplats i mer än ett år nu…

_DSC8112

De enda som flög förut jag var fiskmåsar och gråtrutar, som ofta glider på hanget på spaning efter ätbart.

_DSC8120

Vitmossan sprider sig mer och mer här. Varför ?
Det måste vara att betingelserna är gynnsammare.

_DSC8125Björk och tall växer ända fram till toppen på dynerna nu.
Har kommit de sista 6-8 åren i en ökande takt.

_DSC8150

En dynformation där jag brukar fuska i DS med min Alula.

_DSC8189

Grävaren som ett urtidsdjur betande med hjälp av en lång snabel .

_DSC8193

Här har grävaren dragit upp ett stort bestånd av vresros.

_DSC8206

Bäcken vid Lagaoset ändrar ständigt utseende.

_DSC8221

För 3 veckor sen var den uttorkad…

_DSC8236

Vårt gamla bekanta strandmonster höll som vanligt ställningarna.

DSC05586

Jag hittade en annan stirrande herre i sanden…

DSC05588

Han är lik en känd person, men jag kan inte placera honom…
…underbettad med aningen krokig näsa…

DSC05594

Vissa stranddjur är utrustade med kraftiga antenner för att kunna lokalisera eventuellt byte…

 

Kategorier
Hangflyg modell

LITEN PROVFLYGNING AV MIN GILLETTE

 

 

 

 

Det blåste västlig vind i dag…

 

 

 

 

 

IMG_0006

 

 

 

…vilket talade för,  att det var flygbart på Tönnersa. Eftersom jag
alltid är flygsugen och speciellt då jag ska testa något nygammalt
eller nytt, plockade jag ihop grejorna och åkte dit.

Jag hade förväntat mer vind, men märkte att vinden vid havet låg på
ca 4 m/sek.

Nåväl jag monterade min Gopro på stativ och ställde den,  så den
skulle ta bilder från marken på min modell.

På min Gillette hade jag avsett att ha en kamera just bakom vingen
på ett stativ 15 cm upp, men enligt Murphys Lag hade kameran hängt sig.

Jag hade inte med någon nål,  så jag kunde resetta den.

Så det blev att starta utan ombordkamera. Utkastet skedde med all
den kraft jag är mäktig, svängde höger då vinden kom lite snett från höger
och fick kontroll på modellen något så när.

För jag märkte nästan direkt efter start,  att det var något med V-stabbbens
roder. Allt fungerade vid prechecken,  men då jag flög, var det något
som krånglade.

Jag höll ut ett par vändor,  innan jag landade på stranden.

Ok,  komma ner på stranden var inga problem, men att komma upp
till min pilotplats, det var inte enkelt.

Fronten mot havet på dynerna var efter diverse hård vind väldigt brant.
Man kunde inte ta sig upp…..jag var tvungen att hacka ut fotsteg,
för att så småningom häva mig upp.

Vid koll av V-stabbens roders funktion visade det sig , att ett av roderna
rörde sig knackigt. Varför ? Ingen aning.

Men en sak märkte jag. Då jag körde skeven, sjönk spänningen till
mottagaren till 3.8 Volt…..trots jag har splitt nya Mh-celler 2300 mAh
och de var toppladdade. Jag får fixa en lösning på detta. Först satte jag i en
acke med 5 celler, men den spänningen blev för mycket för de små servona
i stabben, så jag gick ner på 4 celler.

Nu kommer jag att byta servona i stabben till något bättre, så jag kan
köra med 5 celler. Det borde ge full säkerhet.

Som sagt,  Gilletten har fått sitt lite rumphuggna luftdop vid Tönnersa Strand
och nu ska jag fixa det,  som behöver ändras inför nästa flygning.

Kameran som skulle plåta fast med,  då jag flög la snabbt av, då acken var urladdad.
Eftersom GoPro har WiFi,  är det lätt att glömma WiFi på, eftersom det har en
egen avstängningsknapp. Nåväl, man lär av misstagen.

Så det blir lite dåliga bilder bara. Men jag var ute och flög i alla fulla fall !!

GOPR4970-001Det blev bara den usla bilden av min Gillette, just då jag kastat ut..

IMG_0005

Ja, så här ser den ut, innan jag klätt om vingarna. Den duger.

IMG_0009

Som du ser står solen lågt vid 2400-tiden redan.
Längst ner i kanten min fasta kamera som behagade slå av sig tidigt.

IMG_0011

Havet gick ganska högt på stranden i dag.

IMG_0016

…och här ligger Gilletten efter en kort testflygning.

Men det kommer fler, bara vi får riktiga vindar !

Kategorier
Naturbilder

JAG FÖRVÄNTAR MIG ALLTID NÅGOT OVÄNTAT…

 

 

 

 

 

…när jag flanerar längs  stranden.

 

 

 

 

_DSC7732

 

1

 

 

Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.

Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.

Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.

Stranden var,  efter att havet dragit sig tillbaka,  jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner,  som
smältande, rinnande glass.

Fynd gjorde jag och bilder tog jag.

Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !

_DSC7698Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen ”Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från
Nordsjön in i Kattegatt och  Laholmsbukten.

_DSC7701

Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.

_DSC7710

Du ser själv,  hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.

_DSC7714

För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.

_DSC7729

Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare,
För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.

_DSC7739

Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas,  då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,

sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.

_DSC7744

Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…

_DSC7756

…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.

_DSC7762

Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.

_DSC7775

Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.

_DSC7792

Kolla strandrågen och sandrörens  rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.

_DSC7795

En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…

_DSC7805

…som inte företedde några yttre skador,  vad jag som lekman kunde se.

_DSC7823

Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.

_DSC7832

Det kan inte bli högre nu…tror jag.

_DSC7849

Som sagt, hanget är mer  20 km långt !

_DSC7852

Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m  från kanten.
Nästa storm så faller den…

_DSC7880

Avtryck  som talar om,  hur högt havet gått,  genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material,  här kanske tillfört från Lagan.

_DSC7883

Efter ”Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.

_DSC7903

Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och  den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand.
I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.

_DSC7908 Rhododendronens blomsterämne för nästa år  syns redan i den lilla knoppen i mitten.

DSC04718

Ja, det är bara gråa moln,  som inte direkt lyfter humöret…

DSC04735

Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…

DSC04745

…och  med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.

DSC04750

Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.

DSC04761

Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…

DSC04788

Jag undrar,  vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för  hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta,  att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.

DSC05571

På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett
före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…

_DSC7915

Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här,  har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…

_DSC7917

…och eftersom detta är ett naturvårdsområde,  sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv.
I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får
dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.

_DSC7926

Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst,  var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ?  I dag finns småballonger 
tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material,  som inte släpper ut
heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte 
att spricka,  då den når 30000 m.

Ja, sen flyger den på…

Kategorier
Naturbilder

SKUMMANDE BRÄNNINGAR MOT EN PIR…

 

 

 

 

…ser inte alltid ut,  som man tror.

 

 

 

DSC04687

 

 

 

 

 

Vi vet ju alla,  att om en våg slår emot ett föremål, omvandlas energin i
vågen till ett medel,  som får  skummet att spruta.

Vi hade en storm, Gorm, som skapade lite högre vågor och dagen efter
var jag ute och fotograferade just …skum och då en våg bryter.

Rätt så överraskande mönster,  eller vad säger du ?

Här kommer några ögonblick vid Halmstad vågbrytare efter stormen,
som visar de avtryck, 
den lämnade då vågorna slog mot vågbrytaren.

Bilderna har en anstrykning av kvällsljus, vilket gör att de  färgas
lite varma
av den nedåtgående solen. Bilderna togs ca 1530.

Det var alltså dåligt ljus.

DSC04506

DSC04525

 

DSC04536

 

DSC04582

 

DSC04584

 

DSC04589

 

 

 

DSC04600

Skummet till vänster har vissa likheter med en nebulosa i rymden.

DSC04605

 

 

 

DSC04606

Det är lätt att låta fantasin flöda och se konkreta ting i de former som vattnet skapar i skummet.

DSC04607

 

DSC04612

Ibland då en våg slog i, blev det som en explosion…

DSC04661

 

DSC04683

Den vitklädde dansören som står på ett ben i en bur av skummande vatten…

DSC04684

Här står dansören framåtlutad och ser åt vänster.
Ser ni, att  han har ett kraftigt markerat käkparti…

DSC04686

Nästan som strukturen av ett visset löv

DSC04688

Två vattenväsen buggar i en skummande rock´n´roll

DSC04694

 

 

Ja, det var lite skum bara…

Kategorier
Naturbilder

MYCKET VIND…UPP MED SEGLET !

 

 

 

 

Det är ju exakt vad kitesurfarna gör.

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC05083

 

 

 

 

 

I tisdags var det fortfarande mycket vind, cirka 14-16 m/sek från väst,
varför min lust att flyga mina modeller på ett hang inte var särdeles hög.

Men jag tog med mina kameror för att gå en riktigt lång promenad nere
vid Lagaoset upp till Genevadsån och tillbaka via skogen.

Min tanke var att det nu efter stormen ”Gorm” borde ha kommit lite
fynd till stranden, som kunde vara värt att fotografera.

Jo, jag hittade en del och det ska jag redogöra för sedan.
För då jag ganska slak var tillbaka efter en god mils promenad i lös sand,
såg jag att kitesurfarna surfade dragna av sina segel uppe i skyn.

Jag gick ner och pratade med grabbarna, som utrustade med våtdräkt
trotsade naturens påfrestningar och njöt av bra tryck i seglet och den
höga farten vilket kombinerat med flygturerna troligen drog igång
binjurarna så de producerade adrenalin.

Utrustningen man använder är en vinge med profil som är ankrad
till en sele och som kontrolleras med ett handtag om jag förstår det
rätt.  Brädan man står på ser i princip ut som en skiboard, alltså
inget som har något deplacement, utan brädan surfar tack vare
hastigheten på ytan.

Nåväl jag tog lite bilder, vilket var svårt av ett par orsaker.

Dels var det motljus, vilket inte gör saken lätt och dels var det relativt
långt avstånd till surfarna. men jag gjorde så gott jag kunde och här
är en radda bilder.

Så ta en koll på Lagaosets Wave- and SkyBurners !

Jag kommenterar inget, då jag inte har kunskap om kitesurfning.

Jag har många fler bilder, om någon surfare vill ha.

Då får ni maila mig och adressen finner ni under ”Welcome” på första sidan
på min blogg längst upp till vänster i listen.

 

 

_DSC7934

 

_DSC7964

 

_DSC7978

 

_DSC7979

 

_DSC8001

 

_DSC8004

 

 

 

 

 

DSC04823

 

DSC04836

 

DSC04851

 

DSC04854

 

DSC04861

 

DSC04863

 

DSC04908

 

DSC04941

 

DSC05031

 

DSC05078

 

 

 

DSC05084

 

DSC05115

 

DSC05135

 

DSC05139

 

DSC05186

 

DSC05214

 

DSC05234

 

DSC05236

 

DSC05237

 

DSC05239

 

DSC05243

 

DSC05250

 

DSC05299

 

DSC05300

 

DSC05364

 

DSC05400

 

DSC05422

 

DSC05433

 

DSC05440

 

DSC05449

 

DSC05450

 

DSC05460

 

DSC05486

 

DSC05504

 

DSC05553

 

_DSC8044

 

Kategorier
Naturbilder

DAGEN EFTER…

 

 

 

 

 

…en storm som var döpt till ”Gorm”

hade passerat västkusten.

 

 

 

_DSC7589

 

 

 

 

Ett ettrigt lågtryck hade lite överraskande seglat in från Atlanten mot Skandinavien.
Med det följde kraftiga vindar och kvällstidningsträsket lovade som vanligt
jordens undergång.

Namnet på stormen,  ”Gorm”,  kommer från namnet av en kung i Danmark,
” Gorm den gamle” på 900-talet,  som var fader till Harald Blåtand.

Jovisst blåste det, men vi överlevde. Det mest påtagliga där jag bor, var att
delar av ett tak på ett mindre hyreshus blåste av. Om det är orsakat direkt
av stormen eller uselt byggeri, det vet jag inte.

Dagen efter var jag nere, som vanligt, vid havet och jag tog en drös bilder.
Dels de jag visar här, som visar hur  havet ser ut, då det värsta blåst över
och vidare en del till som visar,  att skvättande vågor mot stenarna inte ser
ut som man
tror… egentligen.

Häng med ut på havet och förstå,  varför jag vill bo vid en kust med fri horisont.

_DSC7484Mina bilder tog jag 1515 på eftermiddagen och ljuset var dåligt,
men bilderna visar,  hur havet ser ut dagen efter hårda vindar.

_DSC7590

Vågorna kommer lugnare och rullar in. Det är i inte samma hastighet
som under en storm och de bryter lugnare och på längre sträcka.DSC04262

Eftersom vågorna är en cirkulär rörelse och vi ser bara
toppen på vågen, betyder det att det cirkulerande vattnet
bromsas upp vid beröringen av botten och…

DSC04273

…det betyder att den cirkulära rörelsen bromsar och vågen kollapsar och börja bryta…

DSC04304

…så den får en final i vitt skum.

Mouvement_dans_une_vague_en_eau_peu_profonde

Kolla den röda punkten överst och ni ser,  att rörelsen är cirkulär.
Den nedre radens röda punkt visar,  där vågen bromsas av botten,
vilket du kan se själv,  då du badar vid västkusten. Föremål i vattnet
åker fram och tillbaka över dina fötter…

DSC04306

Jag räknade periodiciteten på vågorna och var 7.  våg 
inledde en serie med större,  efter hand avtagande vågor.

DSC04374

Fortfarande på måndagen hade vi medelvind på 14 m/sek.

DSC04390

Där jag fotograferade,  är det fortfarande ganska djupt, vilket gör,
att
vågorna som rullar in kan få en bättre höjd,  innan de bryter.

DSC04536

På de ställen i världen där djupet i havet är stort, får man höga vågor
som exempelvis surfarna utnyttjar. Tänk på Portugal eller Englands
västkust mot Atlanten.

DSC04589

Här får ni en uppfattning om våghöjden, där jag stod.
Jo, jag blev blöt. Tur jag hade en plastpåse som skydd
för min nya kamera…

Som sagt det kommer en post till om dagen efter.

Som handlar om, varför skum från skvättande vågor inte ser ut,  som det  man tror…

Kategorier
Hangflyg modell

GILLETTENS RENOVERING

 

 

 

 

…går planenligt.

 

 

 

 

_DSC7467

 

 

 

Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken,  började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.

Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt,  en av de snyggaste modeller jag sett…ever !

Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.

Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian,  att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.

Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack  från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center.  Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?

Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.

I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.

Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är
försumbar. Fast,  jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt
radio,  önskar jag,  att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver
köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…

Köper man då 8 stycken förstår vi,  att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om,
att finns det något som blir  gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända,  så jag kan programmera.

Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt,  sätter jag
in en Ubec
mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.

Har du ingen spänningsregulator,  kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning
till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt
sker detta på billiga mikroservon.

Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring,  värmepistol och småreparationer.

Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.

Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.

Det behövs garanterat,  då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, 
vilket jag inte är,  för jag har  bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.

Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning,  ska jag tillverka två
blyvikter,  som används för att kunna omvandla  överflödig  lyftkraft till hastighet.

Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.

En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)

Ett litet bekymmer är,  hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda
på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.

Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det
var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör,  man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.

Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens
undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens
övre halva.

Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser
i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert.
Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder,  som jag med viss
svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.

Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.

Det  kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter
sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna,  kommer vi till
slut av få en
accelererande  minskning av höjden.

Så flyg mens tid är…

_DSC7461Lång och slank…

_DSC7462

_DSC7465

Ser lite roligare ut med röd huv…

_DSC7466

_DSC7468

Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.

_DSC7469

Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona,
för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.

_DSC7470

Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Hangflyg modell

JAG KUNDE BARA INTE LÅTA BLI, FÖR JAG VAR SÅ SUGEN PÅ…

 

 

 

 

 

…att flyga lite hang i lördags.

 

 

 

DCIM108GOPRO

Vi har haft bedrövligt hangväder ganska lång tid nu.

Inga nordliga och nordvästliga vindar vilka ger möjligheter
att flyga på det enligt min synpunkt bäst lyftproducerande
hanget i Sverige, Hovs Hallar.

Lördagen började med skyn täckt av stratusmoln, som levererade
sitt regn utan pardon.
Men enligt det väderinstitut som har bäst prognoser, yr.no, var det
utlovat uppklarning under eftermiddagen och omslag till nordväst.

När jag i ösregnet kl 1230 kollade vinden på vår vindmätare på Hovs
Hallar, sa den,  att det blåste 7 m/sek nordväst.

Alltså ett omslag var på gång. Så jag chansade lite, in med modell i
bilen och iväg. På väg ner på E6 såg jag , att en uppklarning var på gång,
så hoppet steg om att få flyga.

Just innan infarten till Båstad slutade regnet, vilket var positivt.
Mindre positivt om man är bilist var,  att man i Båstad hade någon
form
av julmarknad längs genomfartsgatan,  vilket gjorde,  att
trafiken gick
lika fort,  som  implementerande av ett beslut i riksdagen.

Men till slut var jag igenom och vädret hade bättrat sig ytterligare,
vilket satte energi till livsandarna och lusten att flyga.

Körde ner på parkeringen vid HH och kollade vinden. Den var
nordväst med dragning
mot nord. Så jag valde att gå ner på det
låga hanget vid Segeltorp.

Upp på kanten där jag har pilotplats och monterade min modell,
som
var en Spirit, vilken hade fått 375 gram ballast, för att få ut
lite bättre hastighet
från det starka lyftet.

Naturligtvis hade jag vänt en av de 4  kontaktdonen till servona fel,
så det blev till att montera isär igen och göra om.
Jag bestämde för att spara nerverna, för då jag kommer hem,  ska
jag ändra kontaktsystemet för
skev/klaff, så det blir oförväxelbart.
Det spar tid.

Lyftet var mycket bra,  så jag kunde flyga med verkligt lösa tyglar.
Jag testade, eftersom jag har vario/höjdmätaretelemetri ombord,
hur högt
jag kunde komma,  om jag gnetade upp mig.

Det blev 127 m över startplatsen, så med tanke på startplatsens
höjd över havet
blev det realt ca 155 m. Det är inte dåligt på ett
25-30 m högt hang och det visar också,  hur viktigt det är med laminär
vind,  för att verkningsgraden på hanget ska vara hög.

På värdshuset bodde mycket människor för en weekend med
julbord och det kom en
stor flock med weekendfirare gående,
för vilka jag med glädje berättade om 
modellflyg och hur det
fungerade med hangflyg. Nästan alla frågade: ”Var sitter motorn” ?
Jag pekade på solen och förklarade sammanhangen.
”Det visste vi inte” sa åskådarna.

Alltid roligt att kunna berätta om vår hobby för människor,
som är intresserade
och som ställer intressanta frågor. Jo, det var
mest pensionärer, alltså de som
är lite mer erfarna…

Eftersom jag inte hade med min overall,  blev det bara…
2 timmar flyg för 
klockan 1540 drog jag full klaff på modellen och
svängde in och helikopterlandade på gräset.
Har man stora klaffar, ska man tänka på,  att dra in klaffen ca 20 cm
över marken.
Landar du med nedfällda klaffar med en hangkärra kan servon eller
linkage skadas,  om klaffen tar i marken. Dessutom,  om du tar in
klaff så förlorar modellen lyftkraft och sätter sig snabbt. Precis som
när man vill ha ner en PA-18 fullsize vid en trepunktslandning lite snabbt.
Omkring 1615 är det för mörkt för att flyga, så landningen skedde i
rätt ögonblick.

Visserligen stod solen lågt då jag landade,  men den sken,
så jag kunde njuta av mitt flygande och naturen på Hovs Hallar
den 
28. November efter en bedrövlig inledning av  vädret på lördagen.

Så det gäller att ta chansen…den kommer aldrig tillbaka.

Detta var min lördagsflygning på Segeltorpshanget.

Vad flög du…

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell

HANGFLYG MED RADIOSTYRDA MODELLER FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…var det som dokumenterades i denna videon.

 

 

 

 

 

Hang 1-039

Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970

 

 

 

Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt,  att kunna visa video,  då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.

Jag vet inte,  om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker,  att så inte varit fallet.

Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Kurt var den förste,  som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.

Innan han startade utan motor,  testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes,  var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.

Det är ett hang,  som inte används längre,  då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.

Pär flög med en Graupner Cirrus,  som är en lätt modell med ca 3 m spv.

Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare
piloterna med absolut säkerhet.

Vi ska veta,  att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak,  att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi,  att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.

En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.

Efter hand som Pär och Kurt fick rutin  av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser,  där det fanns en kant,  som kunde fungera
som ett hang.

Jag började flyga  hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.

Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit
påverkad av tidens tand.

Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara,  för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.

I början av videon finns avsnitt,  då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.

Jag tog med dessa stillbilder  och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert,  att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument,  varför jag tog med det.

Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna,  vad det är.

Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…

Allt material är från 1970-1972.

Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !

Har någon,  av de som var med vid denna tiden,  något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.

Min adress hittar du under rubriken ”Welcome” upp till vänster.

Hang 1-025Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…

Hang 1-026

Kurt testar bromsarna…

Hang 1-027

…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.

Hang 1-028

Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970

Hang 1-029

Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.

Hang 1-030

snart dags…

Hang 1-031

Os .19 startad.

Hang 1-032

Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.

Hang 1-033

..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.

Hang 1-034

Hang 1-035

Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.

Hang 1-036

Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.

Hang 1-045

Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.

Hang 1-037

Kan var första landningen efter hangflygning.

Hang 1-042

Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.

Hang 1-043

Pärs Cirrus svävar…

Hang 1-050På gång att hämta modellen

Hang 1-053

Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.

Hang 1-056

Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.

Hang 1-049

Pärs Cirrus på Sydhanget.

Hang 1-057

På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.

Hang 1-058

Pärs modell ”Debutant”.

Hang 1-060

Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.

Hang 1-066

Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.

Hang 1-073

Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.

Här är den utlovade videon:

 

Kategorier
Hangflyg modell

JODÅ, VISST FLYGS DET HANG…

 

 

 

 

…både här och där !

 

ålle 11

Eftersom min anspråkslösa blogg heter ”hangflygning.se”,
är det naturligt, att jag
sprider lite propaganda just för begreppet
hangflygning och flygkultur.

I veckan har det tursamt nog varit västliga vindar över västkusten och
angränsande landskap, varför vi som flyger våra modeller, naturligtvis
varit  ute och utnyttjat tillfällena till flyg.

Medlemmar ur min moderklubb, ÅMFK, var uppe på Ålleberg och fick
en fin samvaro och flygningar i den perfekta vinden.

Här ett utdrag vad ordföranden Rolf skrev på vår hemsida:

”Idag, onsdag  151111, var det åter dax för ”GUBBA-FLYGET” uppe på
Ålleberg.

Vi som var där och flög var: Rolf/ÅMFK, Rolf-Erik/Herrljunga,
Kent å Dick/Lidköping
samt Kalle/Kvänum samt så kom både Jörgen
å Sven-Erik/ÅMFK förbi o. hejade på…

Vinden var OK…! eller vad sägs om ca 10m/s och V-riktning….
kan det bli bättre?

Det flögs alltifrån, MPX EasyGlider,  Trinity,  Freestyler3,  Pace,   Elida,
Graupners SoarMaster, 
ASW27,  Cambria 80-tals racer samt Storseglare
mm…och det flögs flitigt…..och fikades och korv grillades mm….vi hann
t.o.m med lite skogsröjning….

Kul som vanligt hade vi..…nästa Gubba Träff kan redan bli till helgen
…beroende på vädret”.

Rolf skickade lite bilder som beskrev träffen och de finns här under.

 

 

ålle 12

Roffe och Kalle med en relik från 80-talet…ser ut som en F3A-kärra från den tiden.

ålle 13

Kalle kastar ut Roffes Cambria.

ålle2

Depå i lä av hangaren på berget

ålle3

Startbryggan syns inte mer…den är riven och uppeldad :=(

ålle5

Roffe med sin FREESTYLER 3,  tillverkad i  Tyskland av Bröderna Herrig.

ålle8

Rolf-Erik på väg ut med sin vackra ASH 26 från Beinike . Kolla vindskyddet över sändaren.
När det  det drar mot kallare årstider är en overall perfekt. Likaså att man
har skyddsglasögon, om man står i hård vind, för då slipper man rinnande ögon.

ålle10

Fikapaus hos ÅMFK. Där alltid grillen finns med och sprider trivsel..

ålle14

Rolf Maier, dynamisk ordföranden under vars ledarskap ÅMFK gått
framåt med stora kliv. Klubben där vi flyger mer, än vi pratar !

 

 

Tönnersa Strand Laholmsbukten söndag

 

DCIM103GOPRO

 

 

 

 

Själv var jag ute två gånger vid Tönnersa Strand. På lördagen och söndagen.
Lördagen var det 15 m/sek,  vilket degraderade min flygtur till en promenad
i stället.

Efter all hård blåst hade emellertid en liten högtrycksrygg växt in,  vilket gav
västlig vind
med, som jag hoppades, 4-8 m/sekund. Det borde ge fina
hangförhållanden
vid Laholmsbuktens strand.

Med i bilen var min,  numera mycket flugna,  Spirit II. Lite överraskad blev jag,
då vinden
bara var ca 2-3 m/sekund, men det går utmärkt att flyga i den
styrkan, med en
anpassad modell .

Jag hade sen förut i veckan 350 gram ballast i,  som jag antog modellen
klarade även i
svag vind. Det gjorde den helt utan problem.
Spirit är en mycket välflygande 2-meters termikseglare, som om man
vill ha
något att flyga med på hang vid svaga vindar är bra anpassad till
slika förhållanden.

Det är inte så viktigt för mig att alltid flyga fort. Jo, jag har snabba plan,
men jag flyger mer än  gärna
en modell som passar till omständigheterna
och som har goda egenskaper.

Jag använder  hellre en balsaskrothög som flyger bra,  än en kolfibermodell
som har usla usla egenskaper !!

Jag hade en modell för 2-3 år sen som hette Gillette II från FVK. I ett svagt
ögonblick sålde jag den.
Det ångrar jag idag. Tyvärr sa Brian på FVK att
man slutat producera den
och jag försökte argumentera de skulle ta upp
produktionen igen med modellen
aningen modifierad. Annan profil,
mer avsmalnande vingar och slankare stabbar. Vi får se om han tar intryck..
för en Gillette hade varit perfekt för svaga vindar.

Klockan 1050 startade jag,  efter att ha riggat min Gopro vid kanten,
som plåtade
längs stranden och en Gopro i nosen som vanligt för min
flygdagbok.

Allt gick som det skulle. Enda problemet, om det nu är ett problem,
är landningen.
Antingen tar man det säkra före det osäkra och landar
på den nästan oändliga
och jämna stranden, eller så landar man just
bakom kanten.
Landar jag på stranden,  så ska jag ju ta mig nerför
sandkanten och sen kravla mig
upp igen. Landar jag uppe på kanten,
kan jag greppa modellen direkt och starta om.

Om man landar där uppe, möts du av kantrotorn och du måste vara
en van
flygare och besitta ett visst mått av skicklighet  för att komma
ner under ordnade former. En Spirit är i alla fall en ömtålig modell,
jag skulle vilja säga spröd, på grund av det sätt den är byggd.

Men mina två landningar gick utan problem.

Hanget vid Tönnersa Strand har nog aldrig varit bättre, än vad det
är nu.
I rätt vindstyrka och med rätt modell kan du flyga riktigt fort
här, så gör
ett besök och prova på.

Även för skärmflyg går det bra. Troligtvis är det Sveriges längsta
sammanhängande
kusthang varande mer än 20 km långt.

Klockan 1355 landade jag efter  2.5 timma i luften.

Här kommer mina bilder från min flygning:

DCIM179GOPROTönnersa Strand norrut mot Halmstad…

DCIM179GOPRO

…och söderut mot Mellbystrand

DCIM105GOPRO

Ni ser det var ganska mörkt…

DCIM179GOPRO

Björkarna i kanten kommer att ha skattat åt förgängelsen om 3 månader…

DCIM179GOPRO

Piloten må vara gammal…men han står och flyger på kanten !

DCIM103GOPRO

                                               Spirit Elite med kameran på nosen                                                          

DCIM103GOPRO

 

DCIM103GOPRO

 

DCIM104GOPRO

Ibland fick man en bild…

DCIM105GOPRO

..just som modellen passerade min fasta kamera,
som tog 4 bilder i sekunden kontinuerligt.

DCIM180GOPRO

                                            Fyra personer möter varandra på en strand. Alla tycks gå med hängande huvud då de möts…

   Är människor rädda för varandra ?

DCIM181GOPRO

Ser ni min fasta kamera på kanten ?

DCIM181GOPRO

Landning nummer ett.

DCIM181GOPRO

 

 

DCIM181GOPRO

Landning nummer 2.

DCIM181GOPRO

 

DCIM182GOPRO

Senaste landningen avklarad.

DCIM182GOPRO

Alla hangflygare blir långa och slanka fram emot kvällen…

DCIM182GOPRO

Tillbaka till sagoskogen…

DCIM182GOPRO

Där solen så klart lyser på min Spirit !

DCIM180GOPRO

Sådan var min dag på hanget.