För att fira 90 år med ett svenskt flygvapen blir det ett extavagant firande på
Malmen vid Linköping den 27 Augusti 2016.
Vi kan förvänta oss något extra alldeles säkert.
Så dags att kolla stolen och vara i startgroparna, så man inte missar något.
Min erfarenhet av flyguppvisningar är, att man kan aldrig köra hemifrån
för tidigt !
Vi ses !
Just nu i södra Sverige har det kommit årets första snöskvätt.
Ca 5 cm vid västkusten, men tidningarna i kvällstidningsträsket
har ju redan utropat på sina förstasidor och löpsedlar:
Snökaos Snöoväder Trafikkaos……..jag menar, vilken verklighet lever
de som är rubriksättare i ? Eller ska jag säga, i vilken artificiell värld svävar
dagens journalister i ?
Nu är det 3 grader varmt och förhoppningsvis försvinner resten av snön under dagen.
Men…om allt är som kvällstidningarna säger, då kan det ju vara en lisa för själen
att snegla tillbaka till sommaren och låta de goda upplevelserna bli levande igen.
För det gör, att tiden fram till sommaren blir aningen lättare att stå ut med.
Att åka till IGG:s meeting på Ålleberg är en av årets upplevelsehöjdpunkter.
Dels får du se mycket fina modeller, du träffar positiva människor och du får
uppleva den vackra naturen på ett av Västergötlands platåberg.
Samtidigt kan du flyga med din segelkärra. Alla gånger jag varit där har
träffen varit gynnad av fint termikväder. Hoppas det blir så även 2016.
Vi ses då och här kommer lite bilder från tidigare träffar utan kommentarer,
för ni ser vad det är eller …
En katt ibland hermelinerna…
…men den skäms inte för sig Blue Phoenix.
Detta är troligtvis första hangstarten på Hovs Hallars platå 1970
Efter att en försvunnen 8 mm film dykt upp igen efter 44 år,
gjorde den det möjligt, att kunna visa video, då man för första
gången startade en segelkärra från Platån uppe på Hovs Hallar.
Jag vet inte, om man flugit fullskalasegel där, men jag är ganska
säker, att så inte varit fallet.
Året är 1970 och piloterna är Pär Lundqvist och Kurt Lennå.
Kurt var den förste, som kastade ut en modell på hanget utan motor
och kunde hålla sig uppe utan problem.
Innan han startade utan motor, testflög han med motorn igång på sin
egenkonstruerade motorseglare för att få lite information.
Hanget som användes, var sydhanget alltså baksidan på Hovs Hallar.
Det är ett hang, som inte används längre, då vi nu helt flyger på Nord-
och nordvästliga vindar på Segeltorp och Platån.
Pär flög med en Graupner Cirrus, som är en lätt modell med ca 3 m spv.
Vem som flög först på Platån vid nordlig vind är osäkert, men det var en
av de två tidigare piloterna med absolut säkerhet.
Vi ska veta, att hangflyg med modell var något relativt okänt i Sverige
1970.
Den allmänna uppfattningen var, att det krävdes höga hang och mycket vind,
för att göra flygning möjligt. Det kan ha varit en orsak, att man inte vågade
starta och prova tidigare. Nu vet vi, att det inte behövs höga hang och det
behövs inte hård vind.
En modell med 2 m spv med vikten 1000 g flyger på 1 m/sek på platån.
Efter hand som Pär och Kurt fick rutin av hangflygandet så utforskades
fler möjliga och omöjliga platser, där det fanns en kant, som kunde fungera
som ett hang.
Jag började flyga hang sommaren 1972 och har sen dess varit detta sätt att
modellflyga trogen, då det ger piloten så mycket av upplevelser.
Filmen är tagen av Bertil Dahlqvist och har , som ni kommer att märka,
blivit påverkad av tidens tand.
Vi har försökt förbättra den med lämplig mjukvara, för att få ett för betraktaren
så bra resultat som möjligt. Sen har jag kört den genom Moviemaker och editerad den.
I början av videon finns avsnitt, då Kurt flyger sin motorseglare på F 14 Halmstad.
Jag tog med dessa stillbilder och andra som är klippta från filmen och ni förstår
säkert, att kvaliteten inte är hundra, men det är ett tidsdokument, varför jag tog med det.
Andra stillbilder är från Hovs Hallar och jag kommenterar under bilderna, vad det är.
Ja, det var alltså 44-45 år sen…ibland är minnet bra men kort…
Allt material är från 1970-1972.
Här kommer bilder och video på vår nostalgiresa så hoppa ombord !
Har någon, av de som var med vid denna tiden, något bildmaterial,
så publicerar jag det gärna till glädje för många här på bloggen.
Min adress hittar du under rubriken “Welcome” upp till vänster.
Kurt monterar sin motorseglare. Kolla storleken på servona…
Kurt testar bromsarna…
…och sätter på huven på sin egenkonstruerade motorseglare.
Japp så såg planet ut , fast utan motor, som flög de första hangvändorna på Hovs Hallar 1970
Kurt kolla trottelarmen vid förgasaren.
snart dags…
Os .19 startad.
Kurt beredd starta på Halmstad Flygklubbs stråk på F 14 Halmstad.
..och Kurt tar den långa benet före det korta och startar.
Detta är troligtvis första starten på HH av Kurt Lennå.
Pär Lundqvist fick nöja sig med att bli två och röka pipa.
Jag tror, efter lite forskning, att detta är första gången det
flygs hang utan motor på Platån uppe på HH.
Piloten är Kurt Lennå.
Kan var första landningen efter hangflygning.
Kurts modell till vänster och Pärs Cirrus till höger.
Pärs Cirrus svävar…
På gång att hämta modellen
Här kommer Pär med den och platsen är sydhanget på Platån.
Året efter hade Pär konstruerat en egen modell för segel, Debutant som flyger här.
Pärs Cirrus på Sydhanget.
På Sydhanget med Hallands Väderö bortom udden.
Pärs modell “Debutant”.
Pär på väg att landa sin Cirrus på Sydhanget HH.
Kurt har hämtat sin efter en lyckad landning.
Pär Lundqvist 1970 – 1971 djupt koncentrerad på sin modell.
Här är den utlovade videon:
Matti Pyykkö skrev och frågade, varför friflygbilder blir så vackra ?
Jo, det är väl, för att det är vackert…Kanske i kombination med faktumet
att man tenderar att glorifiera något, man längtar till.
Men som sagt, oavsett kriterierna, så är modellflyg vackert !
Här kommer den veckoliga dosen av flygbilder från sommarens OT friflyg-
tävlingar, som vi gärna längtar tillbaka till.
Det väderläget vi har nu, med lågtryck matande på med sydvästliga/västliga
vindar, skapar ju inte direkt en önskan att ta med sina modeller ut för att flyga.
Som ni ser på söndag, kan det bli lite hangflyg på Hovs Hallar, då
yr.no lovat nordnordostlig vind.
Vi får se hur det går, för jag är laddad och beredd !
Kan hända jag fått med, någon bild jag publicerat förut, men det får gå…
Alla bilderna är utvalda av någon anledning, så de är inte bara medskickade…
…vidare kommentarer under bilderna behövs inte, för alla ser ju vad det
föreställer…
Häng med !
Markku med sin “Mara”…
Matti håller ett mästerverk i handen, herkullinen Suomen käsitöitä Markku ! 
Är detta kronan på Markkus modellplansproduktion ?
Glidet var otroligt bra…
Ibland tänker jag en hädisk tanke:
“Tänk om den varit utrustad med rc”?
“Mara” samma ord som på svenska.
En annan av Markkus större segelmodeller
Frede Juhl under ett avslappnat trimkast
Ett Cumulus Congestus som trillat omkull lite…
Hasse Bengtssons fru, Curt Sandberg och Per Nilsson startar Hasses kärra.
Görans olika…
…startmetoder och stilar.
I början av 70-talet arrangerade MFC Cirrus i Norge, under ledning av Ottar Stensböl
segelträffar i de norska fjällen vid Pellestova.
Detta var under hangflygets pionjärtid och allt var nytt och spännande med framsteg
hela tiden.
Jag var själv aldrig där, utan det närmaste jag kom var då vi tävlade i NM F3F vid Storefjell
i Hemsedal.
Men som sagt, under 70-talet var aktiviteten hög.
Bilderna klippta ur videon, därav kvaliteten.
En Graupner Cumulus startar.
Flög inget vidare, den var “gungig”. Det berodde på att
sidorodret var ett balansroder. Jag ändrade om till vanlig
konfiguration på rodret, det blev mycket bättre.
Cumulus hade pilformade vingar för längdstabilitet och tyngdpunktsförflyttning.
Ottar Stensböl 1973. Segelflygnestor i Norge och fortfarande aktiv
så vitt jag förstår….
The man at the edge, Ottar.
Kurt Lennå Sverige i tidsenlig frottemössa…
Kurt var tumstyrare…
Kurts lätta modell. Vridbara vingar i stället för skevroder.
Ottar Stensböl, en man med auktoritet.
Ottars vackra dotter….jag tror många av de gamla bockarna
på hanget beundrade henne i stället för modellerna…
Ottar putsar sin modifierade hangcirrus.
Jo vingarna höll i svängarna men…
Nisse, ena hälften av brödraduon Nils-Henrik och
Gunnar Hoffman från Kristianstad.
Kurt preparerar sin termikkärra för F3B uppgiften.
Försedd med vridbara vingar, vilket väl inte
var helt lyckat på en termikmodell.
Tiden tas av Jan Levenstam.
Kurt glad.
Pär Lundqvists Brequet 901 i väntan på start.
Kurt Lennå startar Pärs Brequet.
Pär till vänster med orange anorak. Mannen i mörk overall är Ottar Stensböl.
Ett relativt stort plan att flyga hang med…
Som tidigare påpekat är bilderna klippta ur en 8 mm film.
Från Bertil Dahlqvists 8 mm filmer har det blivit en video med lite musik och förklaringar
från ett segelflygmeeting där 1973.
Ånyo säger jag, se det som ett tidsdokument över en pionjärtid, som aldrig kommer tillbaka.
Vill ni veta mer om Pellestova så googla, det finns mycket info att hitta.
Här är videon från meetinget 1973:
Eftersom min anspråkslösa blogg heter “hangflygning.se”,
är det naturligt, att jag sprider lite propaganda just för begreppet
hangflygning och flygkultur.
I veckan har det tursamt nog varit västliga vindar över västkusten och
angränsande landskap, varför vi som flyger våra modeller, naturligtvis
varit ute och utnyttjat tillfällena till flyg.
Medlemmar ur min moderklubb, ÅMFK, var uppe på Ålleberg och fick
en fin samvaro och flygningar i den perfekta vinden.
Här ett utdrag vad ordföranden Rolf skrev på vår hemsida:
“Idag, onsdag 151111, var det åter dax för ”GUBBA-FLYGET” uppe på
Ålleberg.
Vi som var där och flög var: Rolf/ÅMFK, Rolf-Erik/Herrljunga,
Kent å Dick/Lidköping samt Kalle/Kvänum samt så kom både Jörgen
å Sven-Erik/ÅMFK förbi o. hejade på…
Vinden var OK…! eller vad sägs om ca 10m/s och V-riktning….
kan det bli bättre?
Det flögs alltifrån, MPX EasyGlider, Trinity, Freestyler3, Pace, Elida,
Graupners SoarMaster, ASW27, Cambria 80-tals racer samt Storseglare
mm…och det flögs flitigt…..och fikades och korv grillades mm….vi hann
t.o.m med lite skogsröjning….
Kul som vanligt hade vi..…nästa Gubba Träff kan redan bli till helgen
…beroende på vädret”.
Rolf skickade lite bilder som beskrev träffen och de finns här under.
Roffe och Kalle med en relik från 80-talet…ser ut som en F3A-kärra från den tiden.
Kalle kastar ut Roffes Cambria.
Depå i lä av hangaren på berget
Startbryggan syns inte mer…den är riven och uppeldad :=(
Roffe med sin FREESTYLER 3, tillverkad i Tyskland av Bröderna Herrig.
Rolf-Erik på väg ut med sin vackra ASH 26 från Beinike . Kolla vindskyddet över sändaren.
När det det drar mot kallare årstider är en overall perfekt. Likaså att man
har skyddsglasögon, om man står i hård vind, för då slipper man rinnande ögon.
Fikapaus hos ÅMFK. Där alltid grillen finns med och sprider trivsel..
Rolf Maier, dynamisk ordföranden under vars ledarskap ÅMFK gått
framåt med stora kliv. Klubben där vi flyger mer, än vi pratar !
Själv var jag ute två gånger vid Tönnersa Strand. På lördagen och söndagen.
Lördagen var det 15 m/sek, vilket degraderade min flygtur till en promenad
i stället.
Efter all hård blåst hade emellertid en liten högtrycksrygg växt in, vilket gav
västlig vind med, som jag hoppades, 4-8 m/sekund. Det borde ge fina
hangförhållanden vid Laholmsbuktens strand.
Med i bilen var min, numera mycket flugna, Spirit II. Lite överraskad blev jag,
då vinden bara var ca 2-3 m/sekund, men det går utmärkt att flyga i den
styrkan, med en anpassad modell .
Jag hade sen förut i veckan 350 gram ballast i, som jag antog modellen
klarade även i svag vind. Det gjorde den helt utan problem.
Spirit är en mycket välflygande 2-meters termikseglare, som om man
vill ha något att flyga med på hang vid svaga vindar är bra anpassad till
slika förhållanden.
Det är inte så viktigt för mig att alltid flyga fort. Jo, jag har snabba plan,
men jag flyger mer än gärna en modell som passar till omständigheterna
och som har goda egenskaper.
Jag använder hellre en balsaskrothög som flyger bra, än en kolfibermodell
som har usla usla egenskaper !!
Jag hade en modell för 2-3 år sen som hette Gillette II från FVK. I ett svagt
ögonblick sålde jag den. Det ångrar jag idag. Tyvärr sa Brian på FVK att
man slutat producera den och jag försökte argumentera de skulle ta upp
produktionen igen med modellen aningen modifierad. Annan profil,
mer avsmalnande vingar och slankare stabbar. Vi får se om han tar intryck..
för en Gillette hade varit perfekt för svaga vindar.
Klockan 1050 startade jag, efter att ha riggat min Gopro vid kanten,
som plåtade längs stranden och en Gopro i nosen som vanligt för min
flygdagbok.
Allt gick som det skulle. Enda problemet, om det nu är ett problem,
är landningen. Antingen tar man det säkra före det osäkra och landar
på den nästan oändliga och jämna stranden, eller så landar man just
bakom kanten. Landar jag på stranden, så ska jag ju ta mig nerför
sandkanten och sen kravla mig upp igen. Landar jag uppe på kanten,
kan jag greppa modellen direkt och starta om.
Om man landar där uppe, möts du av kantrotorn och du måste vara
en van flygare och besitta ett visst mått av skicklighet för att komma
ner under ordnade former. En Spirit är i alla fall en ömtålig modell,
jag skulle vilja säga spröd, på grund av det sätt den är byggd.
Men mina två landningar gick utan problem.
Hanget vid Tönnersa Strand har nog aldrig varit bättre, än vad det
är nu. I rätt vindstyrka och med rätt modell kan du flyga riktigt fort
här, så gör ett besök och prova på.
Även för skärmflyg går det bra. Troligtvis är det Sveriges längsta
sammanhängande kusthang varande mer än 20 km långt.
Klockan 1355 landade jag efter 2.5 timma i luften.
Här kommer mina bilder från min flygning:
Tönnersa Strand norrut mot Halmstad…
…och söderut mot Mellbystrand
Ni ser det var ganska mörkt…
Björkarna i kanten kommer att ha skattat åt förgängelsen om 3 månader…
Piloten må vara gammal…men han står och flyger på kanten !
Spirit Elite med kameran på nosen
Ibland fick man en bild…
..just som modellen passerade min fasta kamera,
som tog 4 bilder i sekunden kontinuerligt.
Fyra personer möter varandra på en strand. Alla tycks gå med hängande huvud då de möts…
Är människor rädda för varandra ?
Ser ni min fasta kamera på kanten ?
Landning nummer ett.
Landning nummer 2.
Senaste landningen avklarad.
Alla hangflygare blir långa och slanka fram emot kvällen…
Tillbaka till sagoskogen…
Där solen så klart lyser på min Spirit !
Sådan var min dag på hanget.
Jag fick tips om en fint redigerad hangfilm, som var relativt nytagen
och jag tror, den togs i gränstrakterna Tyskland/Österrike.
Modellerna som förekommer, är Crossfire, Viking II och Nidöl 100 DSL.
Ingen av dem är billig.
Vad som framför allt slår mig, när jag kollar filmen, är den frihet att flyga
som piloten har över stora områden. Dessutom är det perfekt för att
flyga dynamiskt bakom hangkanten i lä.
Flyger man snabbt, sker oxå en olycka snabbt. En Crossfire gick i
backen med 250 km/timman och resultatet syns på bilderna.
Stillbilderna har jag klippt ur videon, för att komplettera det hela.
Håll tillgodo och åk med !
Tack ni som gjorde filmen och la upp den för länkning !
Start
Start 2
Lite disigt men…
Miljön är fantastisk…men det är Tönnersa Strand vid Laholmsbukten oxå.
Här flyger grabbarna DS bakom hanget där man går ner i lä.
Moderna F3F- eller F3B-modeller har ett makalöst flyt
med sin fördelaktiga polarkurva.
Alltså polarkurvan bestämmer hur mycket höjdförlust du får betala
beroende på din hastighet. Dagens profiler skapar en polar som
gör att att priset på hastighetsökningen inte blir så högt.
Alltså polarkurvan beskriver förhållandet mellan L (lift) och D (drag).
Tänk om vi hade haft alplandskap där Hallandsås nu ligger…
Här är Crossfiren på väg ner i marken med bra speed…varför…ingen aning.
Kan tänka mig, eftersom han flyger så lågt att sändarens utstrålning
reflekterades ogynnsamt mot marken och …så gick det som det gick.
The field of debris…
Vad kostar en CrossFire F3B ? Kanske 15 K med tbh ?
Bilderna visar vilken energi modellen besitter vid anslaget mot marken.
Fast ändå tycker jag den är förvånansvärt hel…
Här är vackert.
Videon
Här kommer ett utval av bilder, vilka väl gläder de flesta modellflygare.
De visar, hoppas jag, den hängivenhet och skicklighet, vilket man som
åskådare ser vid friflygtävlingar, med modeller konstruerade för
minst 50 år sedan.
Jag tror, den första tanken man får, om man som ickefriflygare ser
modellerna flyga är, hur kan de flyga så bra ?
Jo, det är erfarenhet, idoghet, hantverksskicklighet och envishet, som ligger
bakom det goda resultatet.
Se på en Wakefield från 1945. Vem kan tro, då man ser den, att den kan flyga
så oerhört bra ?
Jag menar, den ser ut som en osannolik insekt med en stor kropp,
stor propeller, spretigt landningsställ och taniga vingar..och ändå
klättrar den till kanske 125 m höjd med sin gummimotor, den kurvar i
termiken med frispinnande propeller och stiger tills den fusar.
Allt detta gör den som ett resultat av bygge och trimstarter.
Det är samma med en humla. Inga proportioner, men ändå flyger den.
Är det inte det, som är det osannolika och ogripbara med strävan att flyga ?
Ok, nu har jag pratat nog, så här lite flygglädje från mina samlingar.
Häng med på friflygarnas äventyr i Rinkaby i en yra av bilder !
Wakefield utövat av en pilot fortfarande ung i sinnet.
Starten förbereds av en Wakefield.
Hur mycket erfarenhet ligger det inte bakom denna tävlingsstart ?
Åke Gustavsson håller koll på en modell, som just startat.
Jovisst tycker vi detta är vackert !
Ser inte modellen osannolik ut…
med stor kropp, stor propeller och relativt sett liten vinge…?
Den nyinstiftade rc-klassen med en klassiker; Radio Queen
Martti Bogdanoff förbereder inför starten i Rinkaby.
Har du en gammal trainer konstruerad före 1965, så kan du deltaga i tävlingen.
Bestämmelser finner du här.
Klart för tävlingsstart
Martti satsar så han nästan hoppar ur skorna…det är väl en SkyScooter…
Marttis fighting face
Jo, det slutade bra.
Christer preparerar sin elektrifierade modell Playboy.
Tomas kastar för Christer.
Elektrifieringen har gjort allt så mycket enklare för oss i dag…
…men det finns fortfarande gott om gamla “dieseltalibanerna” kvar…
Tomas modell också det en Playboy
Christer startar Tomas kärra.
Tomas fru knäpper hans modell
Landning på gång
Två av nordens skickligaste modellflygare, Markku och Matti.
Modellen, som jag inte har namnet på,
är en av de vackraste modeller, jag någonsin sett.
Allting stämmer…
…jag kan aldrig se mig mätt på den !
Matti..men har han klätt vingen med överblivna köksgardiner :=)
Markku släpper
…och en gång till.
En lite hastigt tagen bild därav oskärpan, men kolla kroppens böjning.
En för ögat en fröjd från vårt grannland Norge.
Lars-Erik Fridström med sin F-knarr Slicker 50
Dieselpower från 60 år gammal motor.
Lasse Larsson släpper iväg.
Kvinnorna erövrar mark och luft inom OT-flyget !
Så här glad blir man, om man friflyger !
En av Markkus modeller startar
Det kan inte bli mer klassiskt.
Nu och då…
Lasse koncentrerad.
Ronald Borg poserar eller…
Fredde, en sann viking.
Markku med en av sina modeller lika välbyggd som alltid.
Per Nilsson funderar…
Ännu ett mästerverk av Markku Tähkäpää
Finsk hantverksskicklighet av den högsta klassen.
Kurvroderkonstruktion
Ännu mer kurvroder
Så här gör man
Det kommer mera bilder om en vecka, så häng på och med !
Från mitten av 70-talet till några år in på 80-talet skedde en snabb
utveckling av F3F i Sverige.
Inte bara i Sverige, utan i flera nordiska länder, skedde samma sak.
Med de förhärskande profilerna, vilka nästan var uteslutande Eppler
eller derivat av dessa, så hade man nått ungefär så långt, man kunde
komma, i att driva upp hastigheten.
Modellerna som de bästa flög med, jag tänker på Rättzens mästerverk
Gilette och Janne Carlsson under flera år utvecklade Shark, de var ju alla
egenkonstruktioner. Det fanns inga färdigbyggda F3F modeller att
köpa 1980. Dock hade det kommit en typ av ARF-modeller som den
Sagitta, vilken John Knudsen flög. Den var tillverkad av Carrera och
blev snabb, om man byggde nya vingar med bättre profil, som John gjorde.
I videon flyger John sin modell mot slutet och han flyger den precis, som
den bör flygas. Jag hade en sådan själv och var nöjd med den.
Piloterna försökte vidare nå fördelar med olika tekniska lösningar, exempelvis
vridbara vingar i stället för konventionella skevroder, olika sidoförhållanden
på vingarna, helt rörlig eller konventionell stabbe osv.
I regel byggde man kropparna av glasfiber/epoxie och vingarna var
antingen sprygelvingar alternativt skurna vingar plankade med balsa eller
mestadels med 0.4 mm ply. Ingen kolfiber, ingen kevlar användes.
Det var också 1980, jag personligen började med servo i vingen till
skevroderna. Då slapp man linkage, som oavsett noggrannhet skapade
glapp. Nackdelen med servo i de tunna vingarna vid denna tiden, var
att servona var för tjocka. Men den nackdelen uppvägdes av att du fick
säkrare skevroderverkan och mindre glapp.
De som tävlade var snabba att snappa upp nya ideer. Ett år kom en
okänd kille från Kungsbacka och tog hem SM med en Salto byggsats-
modell. Den hade dock modifierade vingar med en då snabb profil.
Nästa år var det flera, som just flög Salto…utan större framgång.
Det är ju inte alltid, den snabbaste modellen som vinner, utan det
som också räknas, är den som flyger kortaste banan och som inte
kuttar någon pylon vid vändningarna.
1979 arrangerades det Nordiska Mästerskapet för rc-segel hang,
F3F på Island.
Häromveckan fick jag en länk tillsänd, vilken skildrar tävlingen på
troligtvis 8 mm smalfilm konverterad till digitalt format.
Det är som jag skrivit tidigare ett 35 år gammalt dokument av de
fina och snabba F3F-modeller, som flögs av de då aktiva piloterna.
Dessa modeller hade i dagens värld, inte haft skuggan av en chans
mot de supermodeller, som finns nu.
Men så kostade modellerna då, förut mycket arbete, en bråkdel
av vad en toppmodell för F3F kostar i dag.
För en absolut toppmodell i dag får du hosta upp 25000 kronor…
det behövs 2-4 för att tävla på toppnivå…
Här är videon, så häng med till Island 1979 och vi är tacksamma
mot den eller de som lagt ner arbete på konvertering och redigering
av filmen, så vi kan länka till den och göra den tillgänglig !
Tack ska ni ha !
De svenska piloterna har blåvita överdragskläder.
Lagtävlingen vanns av Sverige.
Lagledare nu bortgångne Lars Strannegård, Gråbo.
Länk till reportage i MFN 1979.
En jämförelse:
Kai-Henning Nielsen från Danmark flög en omgång på
129 sekunder med 20 vändor.
Om vi översätter till 10 vändor ger det: 64.5 sekunder,
eller 1 minut och 4.5 sekunder.
Jämför det med piloten i översta videon som flyger
10 vändor på 25 sekunder.
Jämförelse hastighet: 1979 = 56 km/timman,
2014 = 144 km/timman.
Alltså 257 % snabbare 2014.
Respekt.
…därför då var det sommar och livet som modellflygare är då
avgjort lättare att leva, då man är aktivt ute med sina modeller.
Jag menar, visst kan man flyga i +2 C, duggregn och 8 m/sek….
…men får jag välja, tar jag +24, sol och vind 5 m/sek rakt på Hovs Hallar.
Tursamt nog, jag har mina bilder, som jag kan drömma tillbaka
med och återuppleva situationer och äventyr jag haft.
För att flyga med sina modeller, som jag gör, ger som resultat,
att det oväntade blir det sannolika. Vad som helst kan inträffa,
då jag är och ute för att flyga, vilket skapar spänning i mitt liv.
Eftersom jag dokumenterar mitt hobbyutövande med min,
kamera , både den fasta och eventuell onboardcam, då jag är ute och
flyger, kan jag luta mig mot den upplevelsen, när jag sitter hemma
och spanar ut i det gråa höstvädret, som överväldigar mig med
icke särskilt inspirerande intryck.
I mitt förråd av bilder valde jag ut några, som beskriver en bråkdel
av mitt flygande på mina hangflygställen under 2015.
Bilderna gör, att jag längtar intensivt till våren. Till lärkor, solsken
och den termik i vilken min Ava ritar sina avmätta cirklar i skyn på sin
väg uppåt .
Eller till de stunderna jag upplevde ihop med OT friflygarna.
När jag ser en Wakefield-modell, konstruerad för 75 år sen starta
och med den i gummimotorn lagrade energin klättrar till 150 m,
som under glidflykten fångar en termikblåsa på egen hand, tack vare att
piloten trimmat sin modell så väl och därefter kurvar upp sig i total
harmoni med den omgivande luften innan den fusar, det är en upplevelse
jag också längtar efter !
Aldrig under mitt 44-åriga radioflygarliv har jag varit förunnad
att flyga så mycket, som jag gjort i år och jag kan inte annat än att
vara tacksam mot omständigheterna, som lät mig utöva en av
mina hobbies. Detta trots att vädret inte varit helt gynnsamt.
Men det handlar också i slutänden om, att jag har viljan att flyga,
även om vädret inte uppfyller alla kriterierna, jag önskade.
Inte vill jag undanhålla er lite bilder från mitt hangflygande…
Någon bild kanske jag redan publicerat, men världen går nog
inte under för det, utom för petimätrarna.
Här kommer några så stay tuned !
En kvällsflygning vid Segeltorpshanget med min Spirit Elite.
En modell jag kan varmt rekommendera.
Denna bilden är gammal. Från 2004.
Modellen är den sista, jag hade med en Epplerprofil, en Eppler 182. Jämfört med Mh32
eller Rg 15-serien är den underlägsen. Vingarna skurna i Rohacell, klädda med
0.4 mm ply. Förstärkta med kolfiber och kevlar. Mycket starka och vridstyva.
Jo, jag vet är färgvalet på modellen är absurt, men det var vad jag hade på hyllan.
Radion min favorit, MC 24 Gold Edition, synd den inte gjordes i 2.4 GHz-version.
Är det dåligt lyft, vilket man som hangflygare har svårt att acceptera,
kan det hända, man är tvungen att landa i buskar fulla med vassa piggar.
Och det finns många sådana på Hovs Hallar ! Återbördandet av min modell
kostade mig 30 minuter och blodiga smalben…Min modell kunde inte ses från
marken nedanför buskagen. Som tur var, hade jag servon, som knarrade så jag
kunde lyssna mig till, då jag stod nedanför, var den var. Därmed kunde jag få en
riktning ditåt jag skulle gå genom detta buskage av törnbestyckade buskar.
Just efter jag hämtat min modell… det var jobbigt…
Min kära Arrow görande det, den kan bäst;
Flyga med hi-speed och med belastning !
Den gamle mannen ska starta sin Spirit I i våras med
en kamera på nosen, om utifall att..
…modellflygkompisen Rolf Holmer, Hjärnarps egen Biggles, skulle komma
och vilja ha bilder på sin modell i luften tagna från min kärra…
Denna bilden tog jag med bara för ljuset genom Oralighten…
Min Apache.
En modell som flyger underbart. Finns fortfarande att få tag i.
Min vackraste F3F-modell nånsin
Gillette II.
En mycket vändbar och agil maskin.
Gillette har vackra linjer.
Ska jag klaga på nåt..fenorna kunde varit byggda med större sidoförhållande…
Vingarna hade varit bättre med kraftigare avsmalning.
men utformningen är vacker ändå.
Min “Banana” i väntan på start på Platån Hovs Hallar.
Du ser sikten är god mot Halmstad, vilket är en indikation
på att vinden är förhärskande nordlig.
Ingen krasch, utan min trogna Spirit före montering.
…och efter montering.
Min Spirit har landat mycket mjukt, som syns efter spåret.
I nosen, som nästan alltid, en Gopro.
Ett av mina favoritflygställen, Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Här möter jag som pilot både natur och människor
Platån ger större möjligheter för aerobatik och vackra vyer,
som tillfredsställer ditt öga.
Min ryggsäck med inbyggd stol har jag med, då jag flyger här. Det är
för jag ska kunna sitta och flyga, då jag har en besvärlig ryggskada.
Att kunna sitta och flyga har för mig bara varit problem på en plats.
Förberedelser för start.
Jag utför alltid samma rutin innan start, vis av erfarenheten.
Koll att rätt modellminne är inställt på sändaren, samt att sändaren
inte är i en inställningsmode. Att vingarna sitter där de ska, huven
fastsatt, klaffar och bromsar inne, samt fulla roderrörelser och att
de rör sig på rätt håll.
Japp, dags för start…just till höger finns en grästuva, som verkar
gjord för en modellflygare som sitta ner då han flyger. Tror ni mig
inte så åk dit och kolla !
Utkast…för vilken gång i ordningen på Hovs Hallar ?
Modell, hav och vind .
Det handlar hela tiden om rörelse.
Dags att njuta sin möda…
Lite kontemplation på Segeltorp innan utkastet.
Så kan min depå se ut.
Ser ni busken i mitten ? Där landar jag i svag vind
då växtligheten bromsar min modell..
Ibland handlar det att invänta vind. Ni ser havet…lugnt.
Havets vågor börjar bryta vid 5 m/sek. Så nu är vinden
under 5 m/sek.
Kommer vinden efter en väntan, då blir piloten så här upprymd !
…vid detta tillfället kom en fiskgjuse förbiflygande…
…därav mitt spanande uppåt.
Den gamle och hangkanten.
From here to eternity…
…och det klarar jag med min modell som sällskap !
Hur nära stolpen var jag ???
Stranden där jag landat, eftersom det började regna.
Detta är min Spirit Elite nummer II inför en flygning på Segeltorp..
…eftersom min gamla Spirit Elite, byggd helt i balsa, den var helt enkelt utsliten.
Efter 3 säsonger i luften och 160 timmar i luften var den färdig. Jag skickade den till
återvinningen, när vi var nere i Ystad. Du förstår, att flyger man så mycket, som jag gör,
då blir det oundvikligen småskador. Skadorna uppstår främst vid landningen, eller då jag
hanterar min modell på väg till eller från flygning. Spirit i balsa är lätt och därmed spröd i
konstruktionen. Nästa Spirit jag bygger, kommer jag förbättra, så tillvida att vingarna ska
ha 0.4 mm till torsionsnäsa och beklädnad av vingrot. Vidare att allt trä ska cellulosalackas
3-4 gånger innan klädsel för att stärka konstruktionen. De två trästavarna som håller vingen
i framkanten i kroppen, de ska bytas mot 6 mm kolfiberrör. Plus lite annat.
Jag fann denna danska filmen som visar Nordiskt Mästerskap
i radiostyrt segelflyg klasserna F3F och F3B.
Det som har varit lite förvirrande var, att det som avhölls
på Pellestova i Norge 1973, det var ett meeting.
Länk till Pellestova 1973 nedan.
Alltså inget NM även om det var mycket välbesökt av nordiska
piloter .
Däremot var det Nordiskt Mästerskap i Hanstholm
Danmark 1973.
Så jag bäddar in Hanstholmvideon här på min blogg
till allmän beskådan.
Vi som var med då känner igen flera av deltagarna.
I början av filmen syns Kurt Lennå från Halmstad ,
som flyger sin modifierade orange motorseglare, vilken
var den första modellen i Sverige, tror jag, som var
utrustad med en Eppler profil 174-182 eller 374.
Men nu, gotta er åt filmen och se hur det gick till !
Finns det någon, som vet hur resultatlistan
blev ?
Jag är inte säker, men jag tror att
Kurt Lennå Sverige blev Nordisk Mästare…
Jag hittills sökt förgäves hos SMFF,
Modelflyvning Danmark, scrollat gamla MFN
och googlat noggrant. Allt utan resultat.
Kanske det finns uppgifter i ett nummer av
något nordiskt förbunds arkiv eller deras
medlemstidningar och arkiv från september-
november 1973 ?
Eller det kanske finns någon som deltog,
som har resultatet ?
All info uppskattas.
Jag har varit i kontakt med sekretariatet hos FAI
i Paris och enligt deras utsaga , så var tävlingen
inte sanktionerad, vilket kan anses mycket märkligt
och därför har följaktligen FAI inte arkiverat
resultaten… heller :=(
1973 avhölls i Norge kort före NM i Danmark
på Pellestova det traditionella och internationella
rc-segelflygmeetinget.
Klicka här så kan du läsa om det och se en
garanterat unik film.
Dröm dig tillbaka !
Jag tycker, att bilder på friflygande OT-modeller nästan alltid blir på
något sätt bra…
Det går ju inte så fort, vilket gör modellerna lättare att fotografera.
Vidare upplever jag i alla fall mycket mer expressiva uttryck hos
piloterna än vid annat modellflyg.
Så en bild kan säga väldigt mycket och förmedla en bestående känsla.
En gång i veckan har jag utlovat friflygbilder.
Här kommer en laddning igen.
Luta er bakåt, tryck på “nedåtpil” och häng med till sommaren !
Jag lägger in text under bilderna efterhand.
En ganska uttrycksfylld bild som ger en känsla för friflyg.
Gör inte som Ikaros…
Fenan på Markkus mästerverk “Mara”.
Kolla hantverket…
Hur många klarar detta scratchbygge ???? Jag vet en som kan det…Markku.
Hasse släpper
Åke med sin modell och sin fru.
Göran laddar…
..och där startar han sin påvermodell.
Har du klämt en max igen Sten ?
Avslappnad start.
Rinkabys örter blomstrar
Sten drar upp sin modell med uttrycksfullt kroppsspråk.
Ingvar Nilsson beredd…
…att släppa Andreas modell tror jag ?
Den flög bra kommer jag ihåg.
J 34 Hawker Hunter…
..en jetmodell byggd och flugen av Sten Persson.
Flög gjorde den…
…och sprutade rök …
…och gnistor.
Här sköttes protokollet med bravur av damerna !
Twinpusher
J-3 Cub
Andrea en duktig byggare och pilot.
Förberedelser Wakefield.
Ni ser det är en rejäl gummimotor…
Snart laddat och klart…
Dottern assisterar och hjälper sin fader.
Kurt Strömdahl startar.
Sten Perssons HI-FLI ??
Snygg drivlina…
Tomas ser fundersam ut…
Andrea Hartstein
Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.
Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett privilegium.
Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än skådade, det är för mig en omöjlighet.
Att man får en känsla för vyerna, där man bott och växt upp, det
är något som tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.
Får jag promenera längs stranden, då blir jag och det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.
Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga som en grund, för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.
För den som inte är född vid havet, låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en kust är det naturlig realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.
Nåväl, vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt strandpromenadväder .
Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men då vi har ett högtrycksläge, så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig vind.
Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande, tog det gott 2 timmar.
Kameran är alltid med som min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.
Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !
För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.
Det blir tredje gången, jag hittar ett sådant föremål…
Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !
Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?
Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.
Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av Aspergers Syndrom .
…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens, då jag gick förbi…
men han är ofarlig, för han är helt enkelt genuint dum i skallen.
En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?
Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.
Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…
…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…
Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…
…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad
…när jag inte ville betala, vände han sin sämsta sida mot mig.
Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.
Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.
På stranden fann jag en just ilandkommen ballong, som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?
Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem, Holland.
Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige, firar olika
händelser med ballonger.
Ballongen hade flugit 1000 km minst.
Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna färger nu.
Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.
Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.
Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.
Vi som var arrangörer, var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.
Vi var ombedda att gemensamt ordna NM, vilket vi gjorde.
Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa gården. Här fanns bra gräsytor.
Jag minns, att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika för alla och ingen klagade.
En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..
Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att den hade förkommit. :=(
Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande inte var direkt allmänt förekommande.
Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…
Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år omedelbart till 1974.
Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte 1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt bortsopat
i min hjärnas katakomber…
Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade filmerna, så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…
Problemet var, att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.
Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.
Det är absolut inga mästerverk, som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument om min och andras hobby för 41 år sen.
Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.
Vi som var med då, vi känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig. Hoppas ni
uppskattar videon, för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!
Avslutningsvis kommer en snutt med video, visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.
Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.
Problemet är att han blivit av med namnet, på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.
Jag har 4 videos till, som jag ska presentera så häng med !
Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju, hur stor en bildruta är på en 8mm film…
Håkan landar sin modell.
Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.
Off she goes !
Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh
…kan få lite lindring för vår längtan efter sommar och tävlingar här.
Jag har ju utlovat mycket bilder från tävlingar med friflygande OT-modeller
och här kommer en ny bunta.
De är från Rinkaby utanför Kristianstad, vilket är ett av de få ställen
som finns,där det går att genomföra en friflygtävling.
Under de år jag följt OT-friflyg, har vi nästan alltid haft mycket tur med vädret.
Har det varit en dålig väderperiod, har vi ofta fått ett fönster med fint
väder just under tävlingsdagarna.
Hoppas det fortsätter så.
Nästa år hoppas vi också på många rc-flygare, som ställer upp i rc-klassen.
Så damma av din Blue Phoenix och delta i rc-segel.
Du kommer att träffa kompisar, som liksom du var aktiva redan på 70-talet
med sina radiostyrda segelkärror.
Kolla SMOS hemsida för information.
Ok, nog pratat, här kommer bilder i stort utan kommentarer.
Åk med tillbaka till sommaren !
Bilden ovan på Sten Persons Desoutter som just startat
…vad får den er att tänka på?
Själv ser jag en scen, där Antoine de Saint-Exupéry just
startat sitt plan i Marocko 1925 tidigt i gryningen på sin osäkra
solitära färd längs Afrikas nordvästkust för att leverera posten,
han hade som last.
Detta är en mycket läsvärd författare. Mest känd för boken:”Lille Prinsen“.
Alla hans böcker är mycket läsvärda.
Han deltog i andra världskriget, där han bland annat flög en P-38 Lightning,
som han blev nedskjuten i över Medelhavet söder om Frankrike av en Me-109
under en spaningsflygning.
Vraket hittades för 10 år sen och Antoines identitet blev bekräftad genom hans
armlänk och genom intervjuer med den tyske piloten.
Namnet på planet “L´INTRANSIGEANT” betyder ungefär
“Utan kompromiss, eller den kompromisslöse”.
En maskin från modellplansfabriken i Anderstorp.
…att det bara flyger så bra…
Ingen elektronik…bara fin mekanik.
Jag tycker denna bilden, på en friflygande segelmodell, på något sätt
illustrerar modellflygets förmåga, att attrahera ögat hos betraktaren.
Ingemar Knif… släpper en modell med, kan man säga, slank kropp…
Först i luften blir den vacker.
Piggybacking i blåsorna…
Japp Sten…nu går den…
Sten Persson just innan…
Kjell från Alingsås släpper sin F-knarr
Gesten på medhjälparen kan tolkas efter egen fantasi…
Pilot och tidtagare.
Lasse Larsson…
…drar upp i sin typiska stil…
Nestorn av friflyg i Norden, Markku Tähkäpää Finland.
Sten med sin Mjölner mot dramatisk sky på Rinkaby.
“Luft-torpeden”.
Det vackraste segelplanet nånsin…Minimoa. Konstruerat i Tyskland ca 1935.
Som ni kan se, inte lite gummi som behövs, om modellen ska flyga så länge som man önskar.
Gunnar släpper fri sin modell
Sträva mot stjärnorna…
Kurt startar. Jag har sagt det många gånger…
Kurt har alltid så välbyggda och välflygande modeller !
En fiskerulle och delar av ett metspö…
Ni ser att denna modell som tillhör Karl-Erik Widell,
tävlade redan 1958 på VM …det är nu 57 år sedan…
Rinkaby med dess depå av friflygentusiaster.
Tomas startar…
En vacker modell som flyger bra.
Twin Pusher, en osannolik flygmaskin…
Sten Person med sin utomordentligt fint flygande Desoutter.
Han hotar med att pensionera den, men jag har försökt
påverka honom att radiofiera modellen.
Traditionsenligt genomförde vi Höstmarknaden i Medborgarhuset i Falköping.
Höstmarknaden ger företag möjlighet att nå ut till sina kunder direkt, det
ger privatpersoner möjligheter att sälja sina saker de har över i sin hobby.
Framför allt har besökande möjlighet att köpa nytt och begagnat och eftersom
man kan se varorna, är det lättare att bedöma, om man vill köpa.
Som förväntat kom många intresserade för att få tag i det de letat efter.
För ska man ha tag i något udda är ÅMFK:s Bytesmarknad rätta platsen !
Vi märkte i år, att det var aningen segare att sälja ut bordsplatserna. Det gäller både
för företag och privatpersoner.
Som arrangör måste vi försöka förstå, det minskande intresset.
Jag personligen tror, det är flera orsaker. I vårt samhälle idag prioriteras
inte längre kvalitet i hantverket. Det betyder, att en modell som är noggrant
byggd inte har något marknadsvärde, därför köparen säger: “jag kan köpa en
ny färdigmodell från Kina för lägre pris”
Men vad får du ?
Alltså begagnat av i dag, det gäller modellflyg, datorer eller tv, det har inget
andrahandsvärde jämfört med för 10 år sen.
Ser vi på åldersfördelningen på de som besökte marknaden, påstår jag att
medelåldern är 50 år + !
Vi har tappat minst en generation modellflygare. Att få tillbaka dessa…
ett mycket svårt jobb.
Men för att få tillbaka intresset för marknaden, krävs att vi anpassar oss
och inte är rädda för att i grunden förändra saker och ting.
Jag skulle föreslå följande huvudlinjer till nästa år:
1.
Fortsätt med möjligheten att hyra bord både för privatpersoner
och företag.
Detta är ju grundbasen för en marknad.
2.
Försök engagera modellflygklubbar, inom låt oss säga 15 mils
radie med arbetet att ordna marknaden och marknadsföra den.
Om man sprider arrangörerna får man nya idéer och vi breddar kontaktnätet.
3.
Ordna en auktion på marknaden.
En auktion kan bli en spektakulär och rolig del av en bytesmarknad,
som bjuder på oväntade resultat.
Till auktionen kan man lämna in föremål, som säljs . Typiska
föremål här kan vara sådant, som normalt sett är svårsålt.
Inga angivet minipris, utan inlämnat säljs och betalas, vad som bjuds.
Arrangören tar ut kommission procentuellt på sålt gods.
Ja, det var några förslag från en medlem i all enkelhet.
Som vanligt var stämningen god och de sociala kontakterna var många
under dagens gång.
Parkeringen utanför var helt fullbelagd och vi fick ställa vår bil på gräset.
Populärt är som alltid serveringen, vilken ger det bästa ekonomiska
utbytet för föreningen. Ni som sköter serveringen, ni ska ha ett varmt tack,
för ni drar in mycket pengar till vår förenings verksamhet !
Ingvar Nilsson, kassör i SMOS, prövar lyckan i ÅMFK:s ostlotteri
Lars-Erik Fridström flygare från Anderstorp
handlar kanske in för nästa OT-Projekt.
Fredde Dahlstrand friflygare från Alingsås och mannen från vidderna,
Kalle Thorsell, som flyger allt med och utan vingar, diskuterar.
Marknaden klockan 1015
Vårt café som vanligt populärt ! Tack ni som skötte det.
Roffe i blå jacka i försäljartagen.
“Hördu du… köp bilen”, säger Roffe, “Den går i 100 och är knappt sutten i”……
Spisarna glödde och serveringen av korvar och fika gick som på löpande band !
De handlare som var där, de gjorde goda affärer.
Conny slår blygt ner blicken, när han säger vad det kostar…
Kjell-Åke Elofssons Motor-Spatz
Kjell-Åkes “Habicht”, höken som är en aerobatisk segelkärra från 1936 i Tyskland.
En sådan segelbåt…
…köpte jag i Tyskland för 4 år sen.
Den seglar lika fort som det ser ut !
Fredde har gjort ett kap hos Conny…
…det är väl därför, Conny är så belåten.
Roffes Supra är jag spekulant på.
En snabb liten djä–el
Även 4-hjuligt fanns att handla.
Motor-Spatz hos Kjell-Åke från Tibro.
Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.
Har du tänkt på, vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?
Som jag ser det, är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell,
som efter starten ska klara sig själv under flygningen, vilket är ett resultat
av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.
Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling.
Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den, eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.
Flyger du radiostyrda modeller, har du möjlighet att påverka trimmen
på din modell, då du är i luften.
Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!
Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman
alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.
Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.
Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på
just klassen OldTimer, friflygande modeller.
Om någon har önskemål, om vad jag ska redovisa maila mig,
så ska jag försöka ordna det.
Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..
Sten Persson släpper, tror jag, Pär Lundqvists kärra.
En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.
Visst, det är lite balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han släpper modellen, med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !
Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.
Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?
Hvergang !
Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.
En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…
Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948
Livlig flyg- och linaktivitet.
En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.
En, för mig i alla fall, estetiskt tilltalande modell.
Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta
tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.
En bild som minner om sommaren med modell, grönska och den röda stugan.
Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?
Här går modellen upp på linan.
Tomas släpper en modell.
Steady as a rock…
Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis Wakefield ?
Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade, den kunde stå på nosen…
De främsta i Wakefield.
Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä,
Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.
PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…
Briefing med, för OT-intresserade, idel kända profiler.
Snart landning i grönskan
Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…
Friflygaren
Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.
“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!
En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !
En dansk “Cumulus”
Bilden som visar, vad det handlar om i flera avseenden.
Frede Juhl från vårt grannland Danmark.
Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.
Ännu en bild på det “Danske hold”.
Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !
Sista sekunden justering.
Up she goes !
En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet
Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med
det förhållandet, som finns mellan kropp och vinge ?
En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.
Detta är modellflyg, när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…
Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot
från vårt broderland Finland.
Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog. Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag indikationer
på, att flera rc-flygare ville ställa upp nästa år. Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på , så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.
Nöjda och glada piloter.
Klart man är belåten, om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !
Innan start
En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili !
Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången, då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus” just ovanstående uttryck, som betyder:
“Rörlig i (eller med) det rörliga elementet”.
Vet ni hur många Blue Phoenix, som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna 2-metersseglaren i världen.
Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är konstruerade av
Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….
Jag hävdar, att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut
bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap, så man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix som en instigsmodel för
nybörjare med mycket gott resultat.
En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.
Matti med sin “Salmiak”
Salmiak ja, det vet jag, vad det är. För då jag hör ordet, väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting, som var plåtslagarmästare , att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken
och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena.
Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.
Mot skyarna !
Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.
Jag tvekade, huruvida jag skulle ta med ovanstående bild, för alla som
har en kamera har naturligtvis förevigat ett träd med brinnande
höstfärger…
Men ok, för den här gången må det vara som det är , för att växla in
betraktaren på begreppet höst lite brutalt.
Om jag tycker om hösten ? Nja, alla tider som går mot mindre ljus,
tycker jag inte om.
Vad jag tycker om av hösten, är lukterna i naturen. Speciellt i skogen
och där vi har fuktig mark.
De skapar perceptioner, som i min hjärna väcker minnen av skilda
upplevda händelser och som startar fantasin.
Här kommer lite höst- och strandbilder så häng med du !
Den sig ohämmat utbredande vresrosen är i full gång att fördärva kustlandskapet.
de enda som tar utrotandet av vresrosen på allvar är Finland, där man jagar
busken intensivt.
Jag påstår, att om inget görs, är denna ytan om 5 år helt förbuskad av vresros.
Vad man kan göra, vilket är det enda möjliga, för att bekämpa busken,
är att använda en traktorgrävare med sandskopa, som drar upp buskar och
så mycket rötter det går , för transport till förbränning.
Vågbrytarormen ligger och lurar,
just där vågorna bryter och bromsas upp av strandkanten.
Märkliga fynd. En sida i en bulgarisk bönbok som varit limmad på en brädbit.
Vattnet har löst upp papperet men spegelskriften är kvar.
Ni kanske inte tror det ….men det finns faktiskt troll vid Lagaoset,
vilket fyndet av denna svans är beviset på.
Trollen vid Lagaoset ömsar inte skinn en gång om året,
däremot ömsar de svansarna…så man kan hitta de avlagda
om man har tur.
Detta beläte vet jag inte, vad det är för en art.
Jag tror den kallas” Den Mindre Leende Mjuggspanaren”,
men helt säker är jag inte.
Detta är den”Större Gaphalsen” som…
…idogt ropade: “Jag vill ha en glassstrut” !
Brysselkålssnörvlaren har, som ni ser, levt ett hårt liv…
…grått…
Hvordan deponerer du din Tuborg öldose ?
Smider den hvor jeg står…hvergang !
Här kan du se hur dynerna byggs upp igen efter att hård vind skurit kanten rak.
Saltarven binder och sanden som flyttas av vinden stannar.
Detta är en Saltarvfrossare. naturen är anpassad…
Torpedormen är känd för sina blixtsnabba och för det mesta
misslyckade angrepp på sina bytesdjur.
Varför fotograferade jag en spretig gren ?
Jo de flesta föremål på stranden är mjukt rundade
efter lång tid i vattnet, så jag ville ha en kontrast.
Strandstaplaren viftade glatt på sin svans och trodde han inte syntes…
Än blommar det…
..men jag kunde inte artbestämma växten, trots jag nyttjade den digitala
floran .
Men jag vet, att något ute i cybervärlden kan ge mig rätt svar.
Dvärgknuten trippade fram på sina korta ben med nosen i vindriktningen…
Kurt drar upp sin modell på Rinkaby vid SM för friflygande OldTimer modeller 2014
En av mina modellflygkamrater, Kurt Sandberg Halmstad,
avled stilla, just då OT-Mästerskapen för friflygande modeller
skulle avhållas i Bollerup i år.
Kurt kom ursprungligen från Borås och sysslade med modellflyg
hela sitt liv.
Han blev första gången svensk mästare i klass S2 1948.
Jag lärde känna Kurt 1975, då jag fick äran att släppa hans segelmodell,
då han skulle dra upp den för en trimstart.
För mig var Kurt en försynt människa, som var hängiven sin hobby
att bygga och flyga friflygande modeller.
Kurt hade vid sin bortgång flugit modeller i 75 år. Självklart var han
duktig och hade nästan outsinlig erfarenhet.
För mig kom hans bortgång överraskande, då han för väl de
flesta tycktes vara mycket vital.
Kurt fick leva i nästan 90 år och han fick syssla med, det han mest
ville göra under nästan hela livet, vilket var att bygga och flyga
sina friflygande modeller.
Jag tror han var nöjd med det mesta.
Här kommer lite av mina bilder på Kurt, som visar en spänstig och
aktiv 89-åring i aktion med sin S2 SM-vinnare från 1948.
Erika – Modellen – Kurt
Kurt i sin typiskt släntrande stil på Rinkabyfältet.
Förberedelser…
…inför tävlingsstarten.
Ordning och reda
Sista justeringarna innan start…
Noggranna förberedelser är en förutsättning för en lyckad tävlingsstart.
Per Nilsson , Kurt och Erika förbereder.
Kurt Sandberg 2014
Hasse Bengtsson släpper Kurts S2:a.
Här följer en startsekvens med Kurt nere på Rinkaby.
En nästan 90-årig yngling drar upp sin modell, som vann SM 1948 !
Satt den i blåsan Kurt ?
Sten Persson släpper Kurts modell.
Per Nilsson med Kurts SM-vinnare från 1948
Nu !
Modellen mycket välflygande…
…om alla inställningar är ok…
…och den är väl trimflugen…
…för då får man belöningen i luften !
Kurt släpper Hasses modell.
Du ser hur koncentrerad Kurt är…
Den traditionella och välbesökta bytesmarknaden
avhålls i Medborgarhuset i Falköping.
Marknaden öppnar kl 1000 för besökande.
Säljare har tillgång till lokalen redan klockan 0800.
Gratis inträde naturligtvis.
Ta chansen att byta/sälja köpa det som har anknytning
till din radiostyrda hobby !
Om du vill boka säljbord, eller om du har någon
fråga, så kontakta:
sm6vag@gmail.com 0703595984 Kjell-Åke
Kostnad för bord:
Privat 250 kr
Företag 500 kr
Betalning till 5727-2874 Handelsbanken
Cafeteria med varmkorv, smörgåsar, bullar, kaffe, dricka mm.
Lotterier med priser från Falbygdens Ost.
Alla intresserade är varmt välkomna !
Köper ni inget, så ta chansen att träffa andra utövare
av vår hobby över en fika !
Ta med det goa humöret så ses vi !
Så här var det förra året som ni ser på bilderna nedan .
Vi ses !