Människans längtan efter att erövra luften är stark.
I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna
firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner.
Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.
Det viktiga var att spänna bågen högt !
Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde
dessa luftens erövrare mot andra, det var att de gav aldrig upp !
Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från “Seglare” till
“Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.
Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de “gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de “fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Duo Discus från Schempp-Hirth,
En ASK -21 från Schleicher.
IGG Ålleberg
Bogsering förbereds.
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En vacker Spallinger S-18 II i termiken över Ålleberg.
…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…
Hur som helst så är planet vackert !
Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den :=(
Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.
Jag såg, det blåste NNO på vår vindmätare och tog en chans och åkte till Hovs Hallar.
Ett Hovs Hallar som var nästan helt avfolkat på turister nu.
Jag strävade utan modell upp till platåns högsta punkt och kollade vinden.
Den låg nästan rakt på ! Dessutom en mycket kraftig topprotor, som manifesterade
sig genom att det blåste i nacken, då jag stod på toppen och skådade mot havet och horisonten.
Förväntat var ju NNO…men som vi av erfarenhet vet, hanget vrider upp vinden.
Ute på Laholmsbukten blåste det NO, men ca 200 m från land var vinden vriden till nord
vilket man lätt kunde se, på vågornas sätt att bryta.
Jaha, promenad ner till parkeringen, hämtning av grejorna och sen montering av min
Spirit och fastsättning av nästan 500 gram bly i tyngdpunkten. Bra motion att gå upp
och ner till Platån ett par gånger !
I dag var vinden var stark, den toppade ca 6-10 m/sek i byarna.
Start till höger i dag på grund av vinden och rotorn. Startar jag rakt fram på hanget,
kommer modellen att flyga som ett rö för vinden i kantrotorn, alltså inte bara
topprotor, utan vi har också en mycket stark kantrotor som snurra på. Därför går
jag till höger, där rotorn är svag. Hur jag vet, den är svag ? 44 års erfarenhet av
hangflyg på Platån…
Start med min trogna, får jag säga , Spirit Elite som flög hiss rakt upp. Lyftet starkt
och en kant som var mycket turbulent.
Min Spirit, som är en termikmodell, pinnade på bra vid kanten. Jag borde tagit med
min Arrow eller någon annan av F3F kärrorna, men det får bli nästa gång.
Nu var det bara 8 grader varmt och mycket vind, så mer än en timma i luften blev det inte.
Istället gick jag runt med min kamera och tog lite bilder på naturens brinnande höstfärger
och försenade eller återupptagna blomning. Inga bilder på modell eller från modellen,
för det har jag publicerat så många redan.
Men som sagt lite natur, sjöfartsfakta och bilder av modellflyghistoriskt värde blev det.
Häng med på mitt strövtåg.
Utblommade åkertistlar
Sticker upp som gulbruna små solar
Här brukar mynna en källa med drickbart vatten, som utnyttjades
av både folk och fä. Jag har aldrig under de 44 år jag flugit här sett,
att den varit uttorkad, som den är just nu.
Som jag sagt tidigare…en dag utan en fri horisont…en omöjlighet för mig !
Odonbuske med bär. Lägg en näve bär i en flaska vodka,
vänta 30 dagar, sila härligheten, häll upp och upplev hur din mun snörper ihop
till storleken av ett skrynkligt russin, som efter en bäsk värd namnet eller
efter då du druckit ur ett bläckhorn! Du blir garanterat klarvaken !
Historisk hangkulle som vetter mot väst/sydväst.
Till höger på bilden där det finns en ensam buske…
…alltså här, skedde troligtvis den första starten med en radiostyrd segelmodell för hangflygning i Sverige.
Just här flög Pär Lundqvist och Kurt Lennå sina segelkärror 1969 !
Varför man inte flög på stora Platån…man vågade nog inte testa
över havet första gången…hade man misslyckats, fanns det över
havet ingen återvändo. Synd man inte hade digitala kameror vid tillfället !
Ett par sjömil från Halmstad Angöringsboj ligger en Bulk Carrier på svaj i väntan på anlöp.
Att “Angöra en destination” är att nå orten, eller komma till angöringsbojen för hamnen i väntan på anlöp.
eller som det står i de gamla anvisningarna: “Att gå in så pass nära mot land, att man bestämma sin position”.
” Att anlöpa”, är att gå till anvisad kajplatsen för att utföra det man skall. Det heter på engelska “To berth”.
Fartyget på bilden har alltså angjort Halmstad (Halmstad Buoy) i väntan på att kunna anlöpa.
Halmstad från Hovs Hallars Platå. 25 km.
På moderna fartyg har man inga lucksegel, som var en duk, man kunde
spänna över de öppna lastrumsluckorna för att exempelvis kunna vädra, utan att
man behövde lucka av rummet. I stället kör man, som på detta fartyg, upp
patentluckorna från McGregor , så de ser ut som spetsiga tak.
Lastrummen förr i tiden hade presenningstäckta träluckor, som vilade på
skärstockar av stål. Skärstockarna vilade i spår vid luckekanten och kunde
dras eller köras med hjälpa av en rullförsedd lyftandordning åt sidan,
då man skulle lasta eller lossa eller för att kunna vädra. Presenningen fästes
med skalkningsjärn under luckekarmen och säkrades med hjälp av luckkilar
av trä eller hårdgummi..Luckan var alltså då skalkad.
Det tog ju lite tid att lucka av ett sådant lastrum, därför hade man lucksegel,
om man hade vattenkänslig last, så att om det blev regn, kunde man enkelt
dra över luckseglet. Eller om man ville vädra rummet.
Lucksegel kunde manövreras med ombordkranar, vinschförsedda bommar
eller genom att luckseglet var spänt med en wire upphängd mellan exempelvis
masten på backen och förkanten av poopen.
Att man ligger på svaj med ett ankare i stäven i väntan på att få anlöpa,
är ett sätt att spara pengar, då kajavgiften för ett såpass stort fartyg är hög.
Fartyget ska in och lasta bilskrotfragment från Stena Recycling .
Fartyget Essex Straits deplacement ca 57000 ton DWT.
Dead Weight är lastens maximala vikt + bränsle, besättning och provisions.
Alltså räknar man inte med fartygets vikt.
Tistlarna blommar om efter en skvätt regn.
Den usla eftersommaren gjorde att björnbären inte mognade.
De mogna bär jag hittade var mycket söta, med en aning jäst smak.
Spetsen på Hallands Väderö . Horisonten dallrar i varm luft.
Åt sydväst från Platån.
Jag tröttnar aldrig på utsikten från Hovs Hallar…
det är avgjort mera givande att se denna vy än att ligga
i dvala framför en tv !
Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen, är ju
på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.
Vilket jag är.
Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt, flera gånger och lagt
upp troligtvis 400 bilder, men jag vill bara framhålla , att det blir bättre
och bättre.
Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och
skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala
kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till
omformningen, är vindens arbete med att transportera sanden från havet
upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.
Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du
har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag ute
på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en
modell och åka till ovan beskrivna hang…
Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig.
Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna
filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.
Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men
det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget
vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.
Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på 45 gram i nosen efter att jag lött om acken…
Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev orolig och ville pitcha upp/ner.
Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till förevisning hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.
Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen för att filma och ge lite tips, hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på ett lågt kusthang.
Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell, är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets och kanten.
Dessutom icke att förglömma , är det faktum, att du har din modell
nära dig.
Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell, som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.
Hur man flyger, försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.
Jag har personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen 1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.
Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?
Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !
Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km.
De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.
Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger.
Allt sett från Halmstad vågbrytare.
Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).
Här kommer en ocklusionsfront glidande.
Hovs Hallar och en drake sett från Lagaoset.
Man höll tydligen på med en skolverksamhet med brädseglare.
Mannen som gör som lopporna…lever på hoppet.
Hur överlever dessa örter och hur kan de producera sådan blomning i slutet av September ?
Jag vet inte, vad de heter just nu, men jag ska kolla i floran och återkommer.
Ooooo! säger detta strandmonster då han blir överspolad…
De relativt okända Lagaosgirafferna vid stranden.
…de ser lite fnasiga ut eller ?
Snyggt färgval på seglen
Nu blommar det…
…eller ?
Videosnuttar om hangflyg nedan
Strömning över en Spirit Elitevinge
Hangflyg med lite tips
Jag har personligen haft uppfattningen, att de olika versionerna av Avorna har en
mycket användbar profil.
Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva
betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.
Den är effektiv att göra vad den ska och det är, att ändra riktning och hastighet
på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.
Så jag beslöt att försöka visa, hur det ser ut i själva verket…
Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten, för att kunna indikera flödet
av luft.
Resultatet är inget högskolearbete, men det visar, det vi vet generellt och nu vet
hur våra Avavingar fungerar oxå.
Det som slog mig, var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen
på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln
ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen, men du
ser ganska bra hur avlösningen kommer.
Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske
man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?
Det andra som slog mig, var hur snabbt vingen åter började flyga, efter att man
minskade anfallsvinkeln.
När vingen börjar överstegras, kan du se på streamern, att den börjar bli orolig
och “krullas”, innan videobanden ställer sig rakt upp.
Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka, eftersom
strömningen över översidan är laminär igen.
Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla.
Dock tror jag inte, att seperationsbubblan är något problem med Avan.
Dels på grund av högt Re-tal, dels på grund av min “miniturbulator” i form av
en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur
Biltemas “Antihalktejp”
Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är så nära det bästa, man kan begära.
Min HyperAva, som du åkte med, har 732 timmar i termik…
Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video.
Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min
Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.
Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.
Flyg med !
Här är det laminärt flöde runt vingen.
Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.
Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten ,
då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.
Här håller vingen på att lösa av helt…
Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…
Här en bild på en avlöst panel…
Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär
och banden är på väg till bakkanten igen.
Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…
Är det någon som undrar, varför en överstegrad vinge inte flyger ???
Recovery och se att banden nu inte är krulliga…
Snart laminärt igen…
Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…
…men Avans profil är bra…
..men för mycket alfa…
…då blir det knapert med det laminära…
…och då flyger lyftkraften bywest…
..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…
…det indikerar att en…
…rejäl avlösning…
…är på gång…
…inte mycket lyftkraft kvar…
Vinge som fungerar…
Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…
…så får vi se hur Avan klara detta…
…nu börjar det prassla…
..och så slutar vingen att flyga…
…men den återgår…
…snabbt till…
…till flygande läge igen…
En icke flygande vinge !
Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???
Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.
Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…
En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.
Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.
Vinden var frisk väst, med aningen dragning på nord
och jag och Pär träffades på Tärbyhanget, där han skulle
testa sin nyombyggda Taranis.
Han har byggt om en konventionell sändare med två
spakar till en Single Stick sändare.
Jag tycker resultatet blev bra. Det vill säga ergonomiskt
anpassat och elektroniskt lättmanövrerat.
Hur det är gjort, kanske han redovisar en dag på denna blogg…
Enkelt uttryckt, har han tagit innehållet minus spakarna i en
Taranissändare och placerat i en hembyggd glasfiberlåda.
Pär testade räckvidd och placerade sig både med fri sikt till
modellen från sändaren, som bakom en kulle och passerande
en tät björkdunge. Radion fungerade som förväntat.
Fördelen med Pärs Taranis/SingleStick är, att den pratar högt
och tydligt på svenska, vad som sker. Uppstår det ett avbrott
i kommunikation mellan sändare och mottagare, säger den till.
Det gör min JR också, men jag får en varningssignal, sen får jag kolla
displayen. Vem kan läsa en display, när solen står rakt på den ?
Pär flög sin f.d. Odenman friflygande A2 och tack vare att han
har kunnat programmera alla förhållande mellan spakens
rörelse och output till roderna, flög hans modell mycket bättre
och lugnare.
Så han var nöjd efter sitt hang- och termikflygande, Det var bra
termik och problemet kan vara att komma ner inte upp.
Jag tog ju lite bilder, varav någon blev hyfsad.
Flyg med Pär, buren av en Single Stick !
Så här håller man en Single Stick
Vänster hand sticker man igenom bandet på baksidan. Genom att handen
har stöd av bandet, är det lätt att trycka mot radion ,så den ligger stadigt.
Höger handsida vilar mot gaveln lite lätt och spaken håller man om som på bilden.
Vänsterhandens pekfinger manövrerar throttle och klaff pottar, modell mekaniska trimrar
Det är mycket bekvämt att manövrera pottarna på baksida, för de sitter som
på Pärs sändare, exakt där han har sitt pekfinger, så man behöver aldrig leta.
Originaldisplay från Taranis. Pär har rensat bort
för honom onödiga knappar och reglage.
Samt han har programmerat om radion så den är svensktalande
och anpassat det till sig själv. Radion pratar väldigt mycket…
Pär förbereder sin Odenman A2 som är radiofierad.
Och där första starten med ny radioapparat !
Här kan du se hur man håller radion.
Kyttigt på låg höjd
Jag tror, detta är en av Sveriges mest fotograferade modeller…
En av de sista av de första hangmodellflygarna med rc-modeller.
Det gäller att trampa sidoroder…
Snyggt med ljuset genom sidenet…
Klart, man måste kunna fippla på iphånen, om man motionerar sin häst.
Jag menar inget symboliskt eller allegoriskt med denna bild.
Som sagt, lite turbulent på låg höjd vilket kräver aktivt flygande.
Dags att landa
På baslinjen
Där satt den på kanten
…och piloten hämtar sin modell…
…nöjd med sin ombyggda radio, vilket inte var enkelt att utföra
utan det har tagit lång tid av tankemöda och hantverk av olika slag !
Har du frågor angående Pärs ombyggnad av sin Taranis
till singel stick så kan du maila honom här.
Bättre sent än aldrig Ingvar !
Här kommer din fina segelmodell, som flyger förträffligt.
Hur mycket väger den ?
Storleken har ingen betydelse…det är hur den flyger…
Det enda Ingvar behöver göra är att få kroken på rätt plats
och ta det lite lugnt i linstartens början.
Klart Ingvar en glad med en sådan fin och fint flygande modell.
Eftersom jag är en aktiv modellflygare, med betoning på “FLYGARE”,
håller jag kontinuerligt spaning på vindarna vid vår kust.
Under 2016 har det varit ovanligt lite nord/nordvästliga vindar,
vilket är en förutsättning för att kunna flyga på Hovs Hallar.
Året har i stället inneburit mycket ostliga vindar och mycket lite
regn. Vårt nederbördsunderskott ligger på 600 mm nu. Det är
en årsnederbörd, som fattas. Detta märks i grävda brunnar och
vattenståndet i våra större sjöar.
Som alla märker, så går tiden fort, vi är redan inne i augusti och
sommaren är snart förbi. Jag undrar ibland, när var det sommar
2016 ? Var det de två veckorna i Juni ?
Nåväl, tisdagens väder såg fint ut och jag lastade bilen med det
som behövdes och for till Segeltorp.
Vädret var 22 grader, vind 5-6 m/sek från nordväst.
Det betyder att havsvinden låg rakt på kanten, vilket garanterade
bra lyft.
Det var bra lyft och upplevelsen då man startar sin modell
från pilotplatsen och då jag känner, att lyftet är bra och jämt är en
härlig känsla.
Jag flög, nån trimning behöver inte göras på min kärra,
den är redan perfekt trimmad efter 224 timmar i luften,
längs hangkanten mot Norrehamn där jag vände bland en
flock kråkor, som vinglade iväg aningen förnärmade av min
närvaro. Tillbaka mot Hovs Hallar och vidare bort till
parkeringen vid värdshuset , där jag hade andra vändpunkten.
Allt var perfekt och det var en utsökt njutning att sitta
på kanten och låta modellen göra, det jag ville.
Detta kan jag aldrig uppleva framför en tv eller dator.
Jag föredrar ett liv i verkligheten i stället för i en låtsasvärld.
Ytterligare något som för mig är viktigt, är att jag kommer
i kontakt med människor, vilka passerar förbi under deras
promenad i den vackra naturen. Naturen är vacker nu efter
nystarten då växtligheten fått energi av regnet, som har
fallit sista 14 dagarna.
Jag har flera gånger sagt, att människor är nyfikna hur
modell- och hangflyg fungerar och jag tar det som ett
hedersuppdrag att berätta om vår fina hobby.
De flesta män jag talar med, som är i stadgat ålder, berättar
för mig att de har ett modellflygförflutet. Det manifesterar
sig på så sätt, att de nämner namnen på modeller, som
ungdomen flög på 50- och 60 talet. Biet, Vespus, Sigurd Isakssons
förtryckta balsamodeller, Tempo och så vidare. Jag undrar
vad generationen som växer upp nu och som är modellflygare
kommer att minnas av sina modeller om 50 år ?
Segeltorpshanget är utmärkt, ca 30 m över havsytan
och genererande ett jämnt och fint lyft.
Ibland har jag funderat hur det skulle kännas att sitta
på modellen och skåda bakåt ? Jaja, den som lever ser.
Efter 3 timmar i luften sammanlagt landade min Spirit,
som jag varmt rekommenderar både för termik och hangflyg,
i gräset med full klaff så det liknade en helikopterlandning.
Allt skedde framför två kommunalanställda, som inte kunde
få nog info, hur modellflyg som jag bedriver det här fungerar.
Sedan ihopplockning av grejorna och hemfärd efter ännu en
dag med upplevelserikt modellflyg i mitt liv.
Jag har lite ögonblick från min dag med mig hem nedan.
All bilderna är tagna med min modifierade GoPro 3+.
Modifieringen är att jag fått monterat en professionell lins
i Tyskland .
Flyg med !
Vågorna bryter = mer än 5 m/sek vind.
Riktning söderut, Hallands Väderö i horisonten.
Mot Hovs Hallar, med mitt landningsområde på den gröna ytan i mitten.
Segeltorpshanget i all sin gröna prakt.
Min modell beredd till start.
Sista kollen
One for the camera !
Japp, förväntan står det skrivet i pilotens nuna !
Start
Du ser själv…lyftet efter start.
Koncentration då man flyger lång bort.
Spirit Elite
Jag försökte svänga så jag skulle få med min modell med min fasta kamera…
…den tar 2 bilder i sekunden, så man ska ha lite tur.
Det finns en träbänk omedelbart till höger,
som jag sitter på, då jag flyger.
Bilderna på mig är tagna i samband med start.
Jo, man får lova att flyga med en hand i fickan här…
Att flyga på Segeltorpshanget innebär,
att man har modellen nära sig och upplever
hastigheten på ett realistiskt sätt.
En modellflygare och hans modell.
På väg att landa…
Ser du stenen till vänster…jodå den har jag träffat en gång för ett par år sen.
…med flera bilder. Jag har fortfarande många på mitt lager från
OT-SM Rinkaby.
De presenteras fortlöpande här. Eftersom det är grått väder
och ostlig vind, är det inte väder vare sig för termik- eller
hangflygning idag. Så jag kan ladda upp, det de flesta vill se: bilder.
Jag skrev om att pejla en sändare, som sitter på modellen.
Efter att ha googlat runt har jag flera uppslag och idéer jag ska
kolla och testa.
Resultatet kommer jag att redovisa här.
En pejlsändare på modellen kan vara bra till alla modeller,
som man flyger på ett sådant sätt, att man riskerar bortflygning.
För egen del flyger jag ju med mina termikmodeller ofta långt bort
och då kan man flyga väck sin modell. Eller om jag får en
felfunktion på hög höjd och modellen dimper ner långt i från mig.
När det gäller hangmodeller, som ofta ligger på 150-200 cm
spännvidd, kan det vara problematiskt att finna en sådan modell,
som slagit ner i exempelvis i något av Hovs Hallars risiga snår.
Själv har jag använt pipare i modellen för att
kunna lokalisera den. Den har jag använt ett par gånger,
då jag flugit i dåligt lyft då modellen vikit sig och ramlat
ner vid Segeltorpshanget.
Utan pipare helt omöjligt att hitta modellen i snåret.
Det går inte att planlöst irra bland de taggiga buskarna.
Här kommer nästa laddning bilder. Hoppas de duger…
Flyg med !
En tjeckisk GX-46
Time to pull
På tå för en Aurikel
En tornfalk får representera rovfåglarna.
Tyvärr ingen obs av havsörn, som vi brukar kunna se vid Rinkaby.
San Jose
Lasse Larsson funderar…
San Jose un modelo agradable
Vinnare i Rc-tävlingen.
Sten Persson bär sin modell…
…och Pär bär vingen som bröts av vid uppdraget…
Det vackraste !
Kolla profilen av modellen …vad säger du ?
Teamet startar modellen…
En glad flygare !
En flygare.
Einar Håkansson
Hasse Bengtsson Halmstad…
…och till höger Hasses fru.
Hej, jag är Bo-Eskil och jag är ordförande för SMOS.
Sans Egal på väg ut…
Chad
En Slicker är aldrig fel.
Göran dragen…
Karl-Erik har släppt…
Så var det 1953…
Flyoff med gemensam start för friflygande kanadagäss…
Sten med sin Contestor
Andrea och Ingmar Knivf
Kurt Strömdahl laddar.
Här släpps kraften lös i hans Cyklon
Inte famnen full av solsken, men med modeller…
Är det meningen att Christer Jönsson ska hoppa på sin Blue Phoenix…
…eller stampa till den…
..här ser det ut som om han hejdat sig…
…eller utför han en rituell dans innan första start…
…nä, jag tror han klev över en stängseltråd.
Alingsåspojkarnas modeller tror jag…
Martin på huk och Fredde spanande.
Den finska lastbilen med modeller
Det är klart det kan behövas en lastbil, med så många modeller man har med sig.
Ett ögonblick från tävlingen.
Ser ni den lilla blå husvagnen med vitt tak, som rymmer en sittande…
Det säkra sättet att transportera modellerna.
En liten del av deltagarna vid Sveriges största modellflygtävling,
både vad gäller antalet tävlande 50 st som deltagande modeller
149 st vid OT-SM 2016 Rinkaby.
Detta året ha haft lite nordliga vindar. Ok, nordväst har vi haft, men
ren nord har vi ofta förgäves spanat efter.
Normalt sett har vi relativt mycket nord på våren eller i alla fall på gränsen
mellan vår-sommar.
Men i år har vi haft mycket ostliga vindar. Detta är i och för sig bra för
termikflygning, då den ostliga vinden innebär, att sjöbrisen inte uppstår,
vilket stoppar termik effektivt.
I tisdags hade yr.no utlovat nordligt, varför jag åkte ner till HH.
Jag var aningen tveksam om vindens styrka, eller om sjöbrisen skulle
“felvrida” gradientvinden.
Vid ankomsten, urlastning på parkeringen, uppbärning av det som behövs
för flygandet till Platån. Vinden då jag, massor av turister och 30 ungdjur
av kor stod på toppen var 2 m/sek rakt på.
Efter att ha monterat och varligt flyttat koflocken 30 m, blev det det vanliga
övervägandet, om hanget skulle klara att bära min ärrade Spirit.
Slutligen beslutade jag att starta parallellt med hanget, vilket ger mig en möjlighet
att rädda mig in på kanten, om förhållandena inte medgav flyg.
Så till åskådarnas glädje kastade jag ut. Hanget bar och trots den svaga vinden,
kunde jag enkelt stiga till 286 m. Jo, jag har höjdmätare ombord. Den visade 200
m och adderar man hangets höjd 80 m blir höjden över havets nivå som ovan.
Jag testade lite idag, hur långt in och hur högt kusten bär vid HH. Förvånansvärt
långt och högt.
Nu var förhållandena extremt gynnsamma , men jag blev förvånad , hur
högt hanget lyfte “bakom” värdshuset.
Bra att veta.
Just innan sjöbrisen drog igång vid 13-tiden var vinden mycket termisk.
Jag kunde flyga termik ca 250 m ut från kanten mot havshorisonten
ihop med andra fåglar. Eftersom vinden på lite höjd är starkare än
vid marknivån, drev modellen iväg in över land, så man kunde inte hänga med för länge.
Två busslaster med holländska turister passerade mig och jag fick berätta om
modellflyg och hangflyg i synnerhet.
Holländare är mycket trevliga människor.
Det kom två svenska unga kvinnor som gick Skåneleden, som satte sig
ner då de var helt slut. Hur är det med ungdomens kondition ?
Efter en timma i luften landade jag framför fötterna, då jag tyckte jag märkt
att mitt höjdroder var degigt. Jag erinrade mig, att modellen hade jag stött emot
bilen, då jag lastade i garaget. Kanske något hade hänt ?
Jovisst, växellådan hade blivit av med en kugge på utgående axelns drev.
Hur löser man det, om man inte har reservdelar och man är flygsugen ?
Jo jag tog isär servot, klippte bort “spärren” som sitter på utgående drev
och vred drevet 180 grader, så den skadade delen inte kom i ingrepp.
Sen var det bara att flyga igen. Fäste en mobius med BilTematejp på en
gren av rönn i nosen, så jag kunde filma bakåt mot min stabbe under flygningen.
Resultatet blev upplysande och bra.
Efter hand, jag startade 1230, tog sig vinden och låg kl 1330 på ca 5-6 m/sek
rakt på hanget. Detta skapade i sin tur perfekta hangförhållanden.
Konstig att inga skärmflygare var här ? Som jag tidigare beskrivit,
kan man lätt se då vinden går från 5 till 6 m/sek. Just vid denna vindhastighet
börjar vågorna bryta på havet.
Den enda fågel jag såg var en ormvråk. Jag har aldrig sett så lite fåglar
generellt sett som i år. Varför ? Ingen aning.
Men dagens flygande var en fullträff och än en gång slog mig tanken,
då jag satt på min grästuva, att jag kan vara glad, jag får uppleva detta !
Vacker natur, fina flygomständigheter och upplevelser samt möten med
trevliga människor.
Jämför detta med “livet” de har, som redan kl 1300 ligger framför en tv…
Alltnog, var och en förvaltar sitt eget liv och gör vad de vill med det.
Kl 1545 landade jag bakom betongfortet efter min fina dag på Hovs Hallars Platå.
Det blev 2.5 timma i luften med min lite ärrade Spirit.
En av de finaste flygupplevelserna hittills i år !
Spirit Elite är ett mycket användbart plan. Tror man kan köpa den
hos HAB till ett hyfsat pris. Annars finner du den i England. Spirit är
ett mångsidig plan , bra både på hang och även bra i termik.
Här är lite diversebilder. De flesta är klippta ur en video, därav får
du tåla den något sämre kvaliteten.
Min Spirit lurar i gräset på Platån.
Det var relativt god sikt i dag, vilket gör att Silon i Falkenberg blev lätt att se.
Turister passerar i en jämn ström på platån.
I dag dominerade holländare och de som vandrade Skåneleden.
Segelturister kom dragande förbi på sin färd till ingenstans…
Enda fågel jag ansåg värd att fotografera. Vilket jag gjorde
samtidigt jag flög min Spirit. Inte enkelt.
Nord 5-6 m/sek indikerar flaggan vid värdshuset.
Trogna och nyfikna åskådare.
Mycket sociala djur,speciellt intresserade av hangflyg.
Anpassa sig och improvisera.
Då det gäller att fästa en GoPro på modellen med tejp…
Halmstad med Gopro…
Just då sjöbrisen kom.
Ni ser att vinden kommer med dragning väster…
Nu börja det bryta och därmed vet vi att styrkan är mer än 5 m/sek.
Sjöbrisen kom in från norr, vilket syns på havet.
Mot Hallands Väderö
![GOPR7913[1]-002](https://usercontent.one/wp/www.hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GOPR79131-002-1-1024x576.jpg)
Det är denna kanten, som gör det.
![GP017913[1]-002](https://usercontent.one/wp/www.hangflygning.se/wp-content/uploads/2016/08/GP0179131-002-1-1024x576.jpg)
Denna bilden tog jag med en extremt lång osynlig “Selfiepinne”.
Start med bakåtfilmande videokamera.
Ni ser jag kastar ut med bra energi,
då jag behöver ett par meter bromssträcka…
Sådär, nu är det bara att flyga…
Längs kanten finns en rotor.
Full aerodynamisk broms inför landningen.
Spiriten återbördad till Terra Firma
En ny packe bilder tagen rakt ur min laddning. Den enda
ordning det finns med dessa bilderna, är att de ligger
tidsmässigt i ordning.
Här kan du se de utomordentligt fina och estetiskt tilltalande starterna
Kurt Strömdahl utför assisterad av sin fru.
Mer eller mindre vettiga kommentarer av mig under bilderna…
om du hittar tokigheter, som jag som obildad friflygintresserad
skrivit, var snäll och rätta mig med exempelvis en kommentar
längst ner på sidan.
Björn Källman med sin “Tern”.
Tern lite närmare
Kan detta vara en “Flax II” .
Nordost
Vid denna tävlingen fick jag veta att BilTema säljer
en hyfsad kikare med pejlkompass för 1000 spänn.
För friflygaren ett viktigt redskap.
tillhör Andrea…
Ingvar Nilsson förbereder
Ingvars modell.
Fredde
Ett gryn som slappar lite…
Andrea flyger fram under en hämtning…
Anders Sellman marscherar målmedvetet på…
Göran vid sin bobuss.
Kullen som hyste min vindvisare. Videoband suveränt som streamer.
Inge och Göran.
Ingvar fundersamt betraktande sin Slingsby Cadet.
Fredde släpper…
…modellen till dess eget flygliv.
Andrea justerar stabben.
Där startkorten lämnades.
Ordnung muss sein !
Görans modell.
Ingemar Knif.
Varför tänker jag på Albert Engströms böcker
om folket i skärgården, när jag ser denna bilden?
Hans Karlsson som ankare av modell.
Korda 37, alltså en konstruktion 79 år gammal,
byggd och flugen av Hans Karlsson.
Sten förbereder sin Contestor
Lite brådis nu…
Nu ska vi bara ladda power in i motorn.
Hoppas motorn inte flyger i bitar…
Iväg nu, säger Sten.
Contestorn klättrar.
Är det Lars modell ?
Här kan ni förstå, hur en frihjulande propellermekanism fungerar.
Kurt Strömdahl packar in power i gummit…
…på sin Cyklon.
Det gäller att skydda modellen om motorn går amok.
Är modellen konstruerad 1953.
Kurt med sin depåchef, hustrun, som gör ett förtjänstfull jobb,
Det finns ingen som gör…
…så estetiska starter…
…som Kurt !
Taifun
En estetisk modell , minutiöst byggd av Hans Karlsson.
Jag får lite Markku Tähkkäpä-vibbar, när jag ser bygget.
Kurt med sin “Sluka”
Här ställer han timern.
Minns ni jag skrev, att Kurt gör de mest estetiska starterna …
Som en början på ett Pas de Deux.
Där den ena parten är Kurt och den andra hans modell.
Nu sveper Kurt iväg kärran i en mjuk rörelse.
…väl inövat sen många år…
Där satt den…starten.
Ingvar Nilssons högkvarter under Rinkabytävlingen.
Läs hans kommentar i kommentarsfältet nedan.
Första gången jag såg Pers namn var i MFN på 70-talet.
Det var då, Lars G Olofsson var redaktör för tidningen och det betydde
mycket friflyg. Dessutom var inte Lars G rädd, att skriva vad han tyckte,
varför det ibland osade svavel mellan raderna. Men bättre det än en
menlös brunsås.
Per tillhör MFK Fladdermusen i Lund och denna klubb hade en
mycket innovativ logo, som väl var inspirerad av Flower-Power-eran.
Snyggt ritad i alla fall. Undrar, om inte Per var upphovsman till den ?
De gamla MFN, som finns på nätet att beskåda, låt oss säga till mitten
av 80-talet , är en guldgruva med fakta, för den som söker något om friflyg.
Per har mycket tävlingsmeriter i form av svenska mästerskap och han
placerade sig som 2. vid VM i USA 1979 i klassen F1A.
Per är en hängiven och kunnig modellflygare och som sådan,
är han också aktiv inom grenen friflygande OT-modeller .
Talang är medfött, men kunskap, och erfarenhet är inget, som ramlar
på en utan möda. Man måste vara hängiven och uthållig för
att lyckas.
Det är Per Qvarnström.
Nere på Rinkaby träffade jag Per för första gången, då Per flugit bort sin Dixie.
Tursamt nog hade han försett den med en pejlsändare och jag erbjöd
mig att åka med och vara behjälplig med pejlingen.
Det är inte lätt att pejla med en handapparat, endast försedd med en
rundstrålande 1/4-vågsantenn.
Men efter lite irrande hittade jag Pers Dixie häckande uppe i ett träd.
Via tips av Sten Persson fick jag reda på, att både han och Per byggt varsin
ny Torontonian, som finns med på bilderna. Modellen flög mycket bra
och den modellen jag såg, vilket var Pers, var en snygg produkt från
den Qvarnströmska modellflygplansfabriken..
Jag skrev denna posten inte som en devot hyllning till Per utan fastmer
som en lekmans uppskattning av begreppet “Skicklig modellflygare”.
Här kommer bilder från dels Rinkaby och dels gamla bilder, som jag
skärmdumpat från gamla MFN på nätet. Om det gör mig till en simpel tjuv
….ja, då får ni kalla mig det, för jag gjorde det för att kunna illustrera min post
och sprida lite propaganda för det svenska modellflyget.
Ovan, svart på vitt Pers 2. plats vid VM 1979.
Här sitter Pers Dixie i ett träd och piper …sin pejlsignal.
Modellen hängde här ca 3500 m från startplatsen.
Dixien var helt oskadd.
3570 m hade Pers Dixie flugit iväg. Starten till vänster och landning i
ett träd i skogskanten vid gården. Redan där kurslinjen skär de två
vägarna ungefär i mitten av bilden kunde jag höra sändarens signal.
Det är nästan 2 km. Men frekvensen 150 mHz har den egenskapen att
signalerna kan reflekteras helt slumpmässigt. Det betyder, att en signal
som hörs 2 km från modellen, den kan vara ohörbar 100 m från sändaren.
Dixien återbördad till piloten.
Tre av instrumenten för man ska lyckas inom friflyg:
Bra modell, kikare med pejlkompass och pejlmottagare.
Blogginnehavaren efter att ha funnit modellen.
Nu var det ju så, att marken var full av björnbärsbuskar, vars revor låg dolda i gräset.
Alltså repade jag benen och till och med tårna. Jag var ju senare ute och letade andra
modeller oxå, vilket gjorde, att mina ben såg än värre ut än detta. Så enligt lagen om allts
djevflighet fick jag en allergireaktion och fick stoppa i mig en rejäl dos Cortison under ett par
dagar. Sen blev det ok.Vad jag lärde mig ? Gå inte barbent med sandaler i skogen om du ska
leta modeller i Rinkaby !!
Sten Persson gled förbi och blev naturligtvis
intresserad av Pers Torontonian, eftersom…
…Sten också hade byggt en sådan modell…
..Sten flög inte sin, då den visserligen var färdigbyggd, men inte trimmad.
Per slutjusterar en annan av sina modeller innan start.
Team Qvarnström
Torontonian
Jag fotograferade vingspetsen för att visa Pers hantverk.
Stabbe med dubbla fenor.
Lars-Erik Fridström i väntan på start tillsammans med Per.
Innovativ logga för MFK Fladdermusen Lund.
Kontroll
Torontonian, en vacker modell.
Snart start.
Dags att ladda in lite gummipåver…
Min kamera har tydligen fokuserat på kon, men det får hänga med i alla fall.
Skulle jag vilja säga en pilot stolt över sin modell.
Per får simulera…
…en tävlingsstart…
…inför fotografen…
Men detta är en riktig bild med allvar och inbyggd spänning…
…och här erövrar Pers Torontonian skyarna över Rinkaby
och dessutom segern i G-Int-klassen !
Man kan bara göra sitt bästa, kanske Per säger.
Alla bilderna jag tog på Per och hans modell, tog jag under tidspress.
Jag var inte nöjd med mitt foto, men nästa gång ska jag klämma
bra bilder på Pers modell i luften !
Efter SM kom ett telefonsamtal från Bo-Eskil, ordförande i SMOS,
som frågade om jag saknade min stol sen OT- SM i Rinkaby…
Efter en sekunds eftertanke fick jag medge, att stolen var på drift.
Bo-Eskil informerade, han hade tagit hand om den och att den stod i hans förråd.
Jaha, tänkte jag, ännu ett bevis på att jag kan vara glömsk. Nu var det så,
att min stol stod 50 m ifrån den plats, där jag hade min bil och utrustning
och i brådskan inför avresa, så glömde jag, att stolen var på annan plats.
Sådant händer även den bäste.
Nå, nu var frågan, vad gör jag ? Stolen är för mig ett nödvändigt verktyg,
då jag är ute och flyger på grund av en rygg och nackskada. Skadan gör,
att jag har svårt att stå mer än en kvart. Just denna stolen är mycket bra och
praktisk och det fick mig att ta beslutet:
Jag kör ner och hämtar den !
Ok det blir 42 mil fram och tillbaka, men stolens värde överstiger
bensinkostnaden, så det var ekonomiskt försvarbart.
Vi åkte iväg kl 0900 och landade efter diverse tråcklande på de sydskånska vägarna
slutligen i Fröslöv hos Bo-Eskil. Det var inte svårt att hitta, för navigatorn ledde
oss exakt rätt.
Men utan navigator…hade vi kanske irrat runt fortfarande.
Bo-Eskil bodde i ett fint gammaldags hus med ett uthus, som var en gammal skola,
där han inrett sin verkstad. Modellflygfabriken hade han inne i boningshuset.
Vi besåg hans domäner, tog lite bilder, glömde inte lasta stolen tackade och sade
adjö och styrdesen kosan mot Halmstad. Vägen gick via Simrishamn-Kivik-
Brösarp -Kristanstad-Hässleholm -Markaryd och till Halmstad.
Vi tänkte ätit i Kivik, men det var bara att glömma. Byn var helt igensatt av turister,
vilket gjorde, det var köer till allt.
Men hur som helst kl 1700 landade vi hemma efter stolräddningen.
SÅ kan man tillbringa en dag….
Bo-Eskil framför den gamla skolbyggnaden.
Inne i det gamla klassrummet hade han inrett sin “Grovverkstad”.
Verkstaden var välutrustad.
På bänken en gammal dubbeldäckare, som skulle renoveras.
…undrar hur gammal modellen är ?
Väl utformade spryglar.
Bo-Eskil ville jag skulle fotografera en smälld modell,
så han kunde visa bilder hur det kan gå, då han var ute
och talade och informerade om modellflyg.
Så jag tog lite bilder i naturen på kärran.
Som väl är en Wakefield, om jag ser rätt.
Bo-Eskil bor fint med sin fru.
Hej då Bo-Eskil !
Årets mästerskap för friflygande OT modeller avhölls på en av de få platser i
Sverige, där det är fysiskt möjligt och det är Rinkabys militära övningsfält.
Friflygande modeller kräver stora fria ytor. Dock händer det att modeller
flyger bort.
Många deltagare har en liten sändare i modellen, som kan pejlas,
vilket underlättar finnandet. Problemet var, att man bara hade en
bärbar mottagare med en rundstrålande antenn, som kräver ganska
mycket erfarenhet att pejla med.
Om jag får energi, ska jag sätta ihop en pejlantenn, som kommer att
underlätta letandet betydligt.
Väderläget pekade mot bra väder, med hänsyn till hur det just varit med regn
och blåst. Vi fick en lucka med fint väder, kanske lite blåsigt sista dagen ,
men tävlingarna gick fint att genomföra med glatt humör.
Min personliga redogörelse, som icke tävlande, kommer att skilja sig från de
tidigare årens referat. Jag kommer inte att pytsa ut hundratals bilder i stöten,
utan det kommer i mindre portioner.
SMOS tävling i helgen vågar jag påstå är Sveriges största modellflygtävling,
både vad gäller antalet deltagare, 50 stycken och antalet tävlande modeller
149 styck. Vilken tävling slår det ?
Eftersom min kännedom om friflygande modeller är minimal, lägger jag inga
kommentarer vid bilderna, för jag vet mina läsare har mycket mer kunskap om
detta, än vad jag har.
Denna första post från Rinkaby omfattar lite botanik och översiktsbilder,
vilket jag hoppas, ger en känsla för hur miljön ser ut, där vi tävlar.
Häng på, jag har ytterligare 750 bilder på hyllan !
OT 2016 Rinkaby
Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.
Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?
Cumulus Congestus övergående till Cumulonimbus.
Är man en självplågare, om man flyger vid +30 …
Nä, jag flyger för jag njuter av det !
Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.
Enligt uppgift höll tävlingen på till 2130 och då jag var tvungen
att åka hem kl 2000, fick jag inte med allt.
Dessa bilderna är vad jag har valt ut från min bildsamling från
tävlingen..
Resultaten kommer jag att publicera, då jag har de i min hand.
Bilderna kommer med mer eller mindre kunniga kommentarer av mig.
Men jag hoppas, att tillsammans alla mina bilder från Stibners Memorial har förmått
skapar en känsla, för vad OldTimer friflyg kan innebära.
Vi ses på nästa tävling !
Anders Sellmans Rieseler R III/22
En produkt av efterkrigstiden i Tyskland,
då man hade hårda tekniska restriktioner på flygplanen.
Här kan du läsa om konstruktören.
Anders fena på sitt blåmålade plan.
Fenan på fullskalaplanet på museet i Laatzen Hannover.
På Arlanda hänger det enda i originalskick varande flygplanet.
Jag tog ett par bilder då vi var i Laatzen för två år sen.
Här kan ni se en redogörelse för vårt besök.
Det är minst två poster.
Jag kan bara beundra Reginald Mitchels mästerverk, Supermarine Spitfire.
Det var inte helt lätt för tyskarna att hamna i detta läget bakom en Spitfire…
Ibland tittade solen fram och gav liv åt modellen.
Hör du ljudet från Merlinmotorn ?
Om inte kolla videosnutten !
Andrea Hartstein vevar in rubber power i sin Westland Widgeon...
…assisterad av Ingvar Nilsson.
Med mina små kunskaper tyckte jag den flög ok.
J 3 Cub 65 bhp
Anders, tror jag, Lacy M-10
Monoplan… REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
Modellen är byggd av Anders och drivs av en kolsyremotor.
Tack för info till en okunnig Andrea.
Anders informerar.
Ingvar Nilssons Slingsy Cadet i sin specialdesignade låda…
Jag försökte googla fram modellen, men jag misslyckades skändligen…tills
jag fick reda på, att det är ett REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
En vacker modell, som jag tycker, har begreppet “Lätt” skrivet över sig.
Sten Perssons nya Bücker.
Sten hade en brännskadad Lansen, som han beslöt offra på friflygets altare…
Men det var inte lätt att få fyr…
…det rök mest…
…men med hjälp av papper och Pärs björknäver…
..tog det sig.
Modellen hade blivit brännskadad vid en raketstart.
Ja, detta är resterna.
Sten handkastar sin raketkärra…
Jag väntar förväntansfullt på en raketstart !
Jag tar med lite fler bilder på Ingvars Slingsby Cadet, här på linan.
Den som inte tycker detta är vackert, han kan ta på sig dumstruten !
Ingvars modell gick som på räls på linan.
Snart koppling…
Off she flies !
Samling runt Ingvars tält för tävlingsstarter.
Stens helikopter.
Pär tänder med björknäver…
…jag tycker, vi döper Pär till Pälle Näver.
Jo den flög…något vibrerande, så har jag inte använt hyperboler.
…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.
Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.
Genom att solinstrålningen var begränsad, insåg jag, att termiken
inte hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.
Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.
Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga, nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..
Jag har talat med Vladimir, som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako, som medföljer med M5 polyamidskruvar, för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.
Sen in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.
Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.
Söder om mig, hitom Hallandsås, var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.
Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på 0.5 m/sek
upp mig till 350 meter. Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.
Termiken var svag men utbredd. När det gäller termik, är jag nöjd, om jag stiger.
Hur blåsan är, bryr jag mig inte om, bara så länge det bär uppåt.
Naturligtvis är det en njutning, att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.
Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik, tills klockan var 2100.
Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk, höjd plus mycket annat, vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.
Jag har lärt mig, att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt, då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt, om blåsan är trång, Avan klarar det.
Vi lever på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda tillgänglig teknik ?
Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.
Japp, detta var min fredag med min Ava.
Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade vinden vid Hovs Hallar kl 0800, sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.
Jag tror jag ska ägna mig åt fyrbeningar i dag.
Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…
…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.
Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…
…som vid dagens sista landning sammanräknat har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !
Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant. En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig, vill jag göra förbindelsen till min modell, så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.
Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)
Du kan förstå, det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.
Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs power, att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.
…knastertorrt ute nu även för potatis.
Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s Outlet och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…
Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.
I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten.
Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.
Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som
är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.
Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag
lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !
Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar, jag kunde ligga på samma ställe
och kurva jämfört med marken.
Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så
den blev som en golfgreen…nästan.
Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa,
som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol.
Upp till den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag
som en raket. Att gå över, låt oss säga, 700 m i starkt ljus är en risk,
man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.
Därför höll jag mig under 700 m.
Termiken var, kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig, så kändes det, som om jag åkte upp, antingen jag ville eller inte.
Det var, som vi segelflygare sa i Västergötland: Kry korkverkan !
Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare
angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.
Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand, flyger jag till
sjunkområden och bränner höjden där, men är jag tvingad att komma
ner snabbt, drar jag broms.
Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken, med min nu, lite av
ålder och brukande, något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.
Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på
vingarna samt fena/sidoroder och stabben.
Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?
Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !
Uppe till mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att grilla och umgås. Men jag tog chansen
att berätta och visa, med så mycket entusiasm jag kunde frammana, fakta och
möjligheter med vår fina hobby.
Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande, än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta om sina GoProkameror och
hur de använde sina kameror. Jag förstod, bara fantasin sätter gränserna .
Där ser man. När jag växte upp, hade vi byggklossar och stenkulor…
Lite ögonblick från dagen nedan…
Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo.
Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)
Just nu, är vi verkligen i blomstertid !
Som modellflygare, kan jag begära mer än detta ?
…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…
Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och
bodde kvar i Västergötland, för då hade jag flugit.
I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.
.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på, vilken stor yta bladen
utgör ? Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.
En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…
Du , som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta detta nya nummer av Oldtimer nästa vecka.
Mina besökare…
Här kommer en drös bilder från mitt arkiv, som beskriver olika tävlingar
och träffar från föregående år.
Kanske ni sett en del av bilderna, men det får ni acceptera.
Det är ju för dessa ögonblicken, som utövare av friflyg med OldTimer-
modeller lever. Det är därför, de sitter vid byggbänken under det mörka
halvåret och lägger ner sin kunskap, tid och energi på att bygga sina
tävlingsmodeller.
Att bygga friflygande OT-modeller kräver hängivenhet, kunskap och
hantverksskicklighet. Men det kräver framför allt uthållighet och seghet.
Här är lite bilder, som jag hoppas beskriver just de egenskaperna, vilka jag
nämnde ovan, så håll tillgodo !
Jag lägger inga kommentarer, då jag vet, mina besökare kan mycket mer
om dessa modeller, än vad jag gör.
Jag längtar verkligen till sommarens tävlingar och träffar !
Därför jag var för bekväm.
Jag tyckte, det var för kallt. Vi fick in en kallfront, som innebar 10 grader mitt på dagen,
dessutom en vind som låg runt 5-7 m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt.
Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.
Då vinden låg perfekt mot Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner,
där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.
Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade uppe
på Platån.
En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat
ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster.
Nu visade det sig emellertid, att vinden avtog sakta i stället senare.
Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.
För skärmflygarna innebar det, att det gällde att ha ordning på speedpedalen,
så man kunde öka farten, för att förhindra man drev bakom hangkanten.
Den tid jag var där, tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då
gäller det ju att stå upp till det eller hur ?
Hängglidaren smyger förbi lågt…
En relaxad start vid Segeltorpshanget.
Vänstersväng = Vänster handtag dras ner
Flygmaskiner stackade
Snygg skärmexteriör.
Så här ser ett ekipage ut.
Undrar om det finns nån ATC ?
Fast sunt förnuft löser det mesta !
Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning,
då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning.
Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.
4 våningar
En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag.
De bästa ligger på 1:20.
Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge
genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.
En skärmflygare går iväg med sin trasa…
Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…
Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna…
Hoppa de inte blev sjösjuka…
Just efter start svänger piloten vänster
genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster
och viktsyra med kroppen.
Ikarus broder på Platån Hovs Hallar.
Högt gick det att flyga i dag.
Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft.
Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls
bakkanten ner på skärmen som en klaff.
Uppdragning av skärmen inför starten.
En skärm är ett stort vindfång, varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.
Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…
På hemvägen mellanlandade jag i metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte, är det bästa jag sett. Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om, vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…