Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared” föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ? Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen. En promenad som avbröts av promenerande, vilka var intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle…
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
Jag har försökt, att med tillgång till avfotograferade bilder ur Kurts album, ge betraktaren en känsla och bild
av en epok av flyget i Sverige under 40-50-talet,
med tonvikt lagd på segelflyg och produktion.
Dessutom ville jag försöka ge en bild av tiden och
människornas vardag, som ju totalt skiljer sig från dagens.
Vilket inte är konstigt, med tanke på allt som förändras,
på gott eller ont.
Att presentera bilder som är 75 år gamla, kan vara ett dilemma. Ska jag ta med även sådana bilder, som inte är tekniskt bra ?
Jo, jag tog med bilder, som inte var tekniskt bra,
detta på grund av det värdet och budskapet bilderna förmedlade.
Kurts bilder är ett viktigt dokument i flygindustrins och Halmstads historia, som för de flesta nu levande är okänd.
Kanske det jag presenterat väckt intresse hos någon, det skulle glädja mig, för då har jag delvis nått mitt mål.
Bilderna jag lägger upp på min blogg nu, är sådant,
Till Kurt vill jag som flygintresserad bara säga:
Tack för jag fick tillgång till dina bilder och att jag fick träffa dig !
Här kommer de slutliga bilderna från Kurts album, så håll tillgodo !
En SG-38 startar i vinschen på Civila Flygfältet.
Från en flygdag på Civila Flygfältet. Tiden är jag osäker på, men bör var 1943-1944, eftersom man normalt sett borde haft förevisningen på F 14.
Notabelt är de myckna åskådarna, som kommit för att uppleva lite spänning.
En Fw-Stieglitz“bombar” ett nybyggt hus. Mannen jämte beredd att tända fyr på huset för att simulera bombträff.
J 22, den svenska Fw-190.
Finns en renoverad i Sverige, men tyvärr inte luftvärdig. Hoppas man kan få det luftvärdig, men enligt uppgift kommer det att kosta mycket pengar att nå dit.
Om man jämför detta plan med tyskarnas Me-262,
ser man hur långt framme de tyska
konstruktörerna var i konstruktion och teknik.
Detta plan ser ut som en propellerkärra, man satt jetmotorer i.
Som enda operativa jetflygplan i FN-koalitionen i Korea
visade det sig vara totalt underlägset Mig-15 i dogfight
och drogs ganska fort ur till förmån för snabbt
producerade F-86 Sabre.
Kurt har plåtat en B18, som svischar förbi med sina DB V-12:or.
Personligen minns jag dessa plan, som makligt kravlade fram i skyn.
SE-HAD
Googla registreringen och läs om helikoptern.
En framtidsvision Kurt plåtat. Kan det vara en flygande tv-sändare ?
En Mosquito eller S-30 som den hette i Flygvapnet.
Vi köpte ett 60-tal och 23 havererade på grund av strukturella svagheter. Man misstänkte roderfladder. Kärran, byggd i trä, tålde inte det svenska klimatet, utan slutade som skjutmål på marken för FV.
Kurt(?) framför en B 18 från F 14 Halmstad.
Varmkörning av motorerna.
En liten notis angående varmkörning. Jag träffade en tysk pilot 1994 i Neustadt-Glewe och vi pratades vid,
om hur det gick till, när man fick order att snabbstarta för att avvärja
angrepp av de allierade. Jag frågade just om varmkörning. Hans svar
var, att varmkörde, det gjorde man under uttaxning och i luften. Det var bara att veva igång
med inertia-startern och starta.Under utflygning till samlingspunkten sa han, det gällde att hålla koll på oljetryck/temp och kylvatten temperaturen. Det säger kanske lite om den tekniska kvaliteten på Daimler-Benzmotorerna.
Halmstad Flygklubb, grundad 1936, hade sin hangar jämte AB Flygindustri i den västra kanten, av det som i Halmstad kallas Civila Flygfältet.
Därför var det naturligt för en flygintresserad Kurt att vara medlem.
Kurt Persson var segelflygare, vilket väl hoplänkat med hans arbete vid Flygindustri som flygplanbyggare.
Förutom att Kurt var segelflygare, var han också en aktiv modellflygare.
Ordförande för modellflygsektionen i flygklubben var Bertil Dahlqvist, en i Halmstad och speciellt Laholm känd fotograf och modellflygare.
Att Halmstad Flygklubb hade Flygindustri som granne, var en stor fördel med tanke på material, reparationer och inte minst information om, vad framtiden hade i sitt sköte.
På SM-tävlingar där Halmstad Flygklubb deltog, var nästan hela laget anställt vid Flygindustri, vilket gjorde laget till, vad vi i dag skulle kalla professionellt. Men nu var det mitten av 40-talet och då hade man annat att ägna sig åt, som var väsentligare.
I Halmstad Flygklubb var Kurt byggledare, vilket innebar ansvar för underhåll och reparation på segelplanen.
Ett ansvarsfullt arbete.
Viktigt i en flygklubb med segelplan och skolning var att planen hölls i skick och kanske lika viktigt var, att de som skötte vinschar och vinschbilar kunde sitt jobb.
Utan vinsch i stort ingen skolning.
Jag var själv som pojke ofta vid fältet och såg avundsjukt på, då eleverna startade i SG-38 som den tidens hjältar…
Tänk om…var tanken i mitt huvud.
Den förverkligades, då jag var lite äldre och hade flyttat till Västergötland.
Halmstad Flygklubb flyttade från Civila Flygfältet med plan och hangar upp till F 14 1956.
Hangaren står fortfarande kvar uppe på den nya platsen.
Hur aktiviteten är i flygklubben nu vet jag ej, men de har det nog, som många andra klubbar svårt att hålla igång, på grund av de höga kostnaderna och konkurrensen från andra fritidsintressen.
Här kommer det ni antagligen vill ha…bilder från Kurt Perssons arkiv
och de har alla ett samband med Kurt !
OBS: För att kunna se min blogg ok, se till ni har rätt skärmupplösning.
Tryck Ctrl samtidigt som du använder scrollhjuletpå musen, så ändrar du till en upplösning, som passar din dator om du kör windowsbaserat.
En kort beskrivning av Halmstad Flygklubb 1944 i en tysk segelflygbok utgiven 1945 i ett avsomnat förlag i München
Man ser att titlar är synnerligen viktigt…
En luftskyddsövning(?) i Halmstad efter kriget med hjälp av flygklubbens Grunau Baby, som i alla fall ser aningen havererad ut. Platsen är korsningen Storgatan/Klammerdamsgatan.
Lite rök ökar ju dramatiken…
Piloten…ligger livlös på trottoaren…
En detalj i bilden; Den livlöse mannens skor har tåjärn.
Det var vid en tid då man vårdade sina skor, som var dyra.
Därför hade man järnbeslagna pjuck.
Gunnar Brenkner stående längst till vänster i overall och ridstövlar
har landat på stranden i Frösakull en marsdag.
Man kan se att det finns is på stranden.
Stort reportage i lokaltidningen och en dag av berömmelse för piloten.
En SG-38 på finalen på Civila Flygfältet under skolning.
Notabelt är att denna SG:n saknar spänntornet för stagwires…
såvitt jag kan se. Man har i stället monterat stag till vingarna. Vidare ser inte “kroppen” ut som en standardkropp. Jag antar att det är en modifiering från Flygindustri.
Även Grunau-9, Anfänger hade spänntorn.
Så här ser en SG-38 som står på Wasserkuppe museum.
Spänntorn och stagwires för vingarna.
SG-38 utan spänntorn ?, men med vingstag, dessutom modifierad fena.
Huset till höger står fortfarande kvar. Området bakom planet är helt bebyggt och det hyste vid denna
tid cirkusplatsen i Halmstad där Cirkus Scott, Cirkus Altenburg,
Cirkus Strassenburger och Zoo Cirkus slog upp sina tält. Jag minns då jag som liten grabb stod nere vid staketetoch avundsjukt
såg på, när luftens erövrare for till vädersi en SG-38 med ett rasslande
i vinschlinan och ledsagadeav bruset i stag och wirar på SG:n.
Birger Nilsson en av delägarna i Kanoverken sittande i en SG-38
En SG-38 med “Ägg”.
Grunau-9, Anfänger med “Ägg”
En Grunau Baby som landat i en hönsgård. Utan större skador tycks det…
En Baby på väg upp i vinschen.
Under kriget nödlandade två B-24 Liberator på Civila Flygfältet. Kurt var ögonvittne till det. Detta planet skrotades då det var allvarligt skadat.
Undrar hur många “souvenirer” som plockades från flygplanen och var dessa finns idag …
Men “Princess Konocti” lyckades med ett nödrop starta från fältet,
efter man lättat planet på allt som gick.
Halmstad Civila Flygfält
Förberedelser för flygning med Babyn
Här vilar inga ledsamheter…identifierbara av mig är Brenkner i båtmössan, Bernt och Kurt Persson samt längst bak Bengt Klausen.
Kurt vid Babyn han brukade flyga. I Bakgrunden en Klemm 35.
Det som förr hette Flygindustri,
har nu fått en ny skylt “Widengrens”, där man syr skjortor…
Kurt framför en av flygklubbens bilar med en kompis
Vinschbilen, ett av fundamenten i en flygklubb vid denna tiden
Kurt uppställd för fotografering.
En Focker F VII A, byggd 1928 och såld till Sverige 1946
Klart det var en sensation, när ett så stort plan landade. Tydligen flög man passagerare, som här är uppställda inför sitt livs äventyr…
Det är alltså inte så länge sen, man flög med ovanstående…
Att notera är den tjocka vingprofilen.
En ganska tidstypisk flygklubbsbil.
Bernt skojar till det på fältet.
Vinschbil nummer 105 (?) Ni som vet, är det en Chevrolet ?
Ett gäng flygintresserade framför hangaren mitten av 40-talet.
Ganska intressant att studera klädseln…alla tidstypiska
attribut från slutet av 40-talet finns där.
Han som äger bilen…lycklig gosse.
Fast han med motorcykeln äger ju också status. Mannen med bilen är, enligt Kurt en verkmästare på F 14.
En kritisk publik kollar hur eleverna flyger i vårsolen utanför flygklubbens hangar. Kurt den som står upp.
Några hårdingar från Halmstad Flygklubb. Mannen i mitten, var han taxichaufför ?
En annan sak man märker på bilder av denna
typ från 40-talet och 50-talet är att många rökar på bilderna…
Det är ju något som inte förekommer i dag på liknande bilder.
Hela flygplanflottan av segelkärror i Halmstad Flygklubb uppställda.
I skyn blommar cumulusmolnen som en fin segelflygbakgrund
och en förutsättning för termik, som ju är segelplanets motor.
En Baby från Halmstad Flygklubb monteras av Bengt Klausen,
Kurt Persson och en okänd uppe på Ålleberg. Kolla mannen på denna sidan planet och hans klädsel.
Kan det bli mer 40-tal ?
Trenchcoat, golfbyxor, rutiga knästrumpor, läderskärp och osannolika bottiner.
En Baby kommer in för landning från havet på Civila Flygfältet.
Stolpen som håller vindstruten står ännu kvar.
En Olympia och en Weihe
Kurt och Bernt vid vinschen
Bengt Klausen tillsammans med andra piloter från Halmstad
har rest upp till Ålleberg för att i Babyn uppgradera till C-Diplomet
En pilot som heter Samuelsson sitter på “Karin”,
sträcker fram foten och visar sina tåjärnsförsedda skosulor.
Att man döpte planen vid denna tid var vanligt. Det skapade antagligen ett mera personligt förhållande mellan elev och hans plan han flög under utbildningen till C-Diplomat.
En representant för flygplan konstruerade i Tyskland på 20-talet. Tyskland hade restriktioner på max motorstyrka, vilket tvingade konstruktörerna att för att få ut prestanda använda vingar med högt Re-tal och bra profiler.
Det blev lite segelplan över kärrorna.
Exempel på plan förutom ovanstående bland annat Klemm 25 och Klemm 35.
Klart att börja bogsera, på en som synes fin flygdag
med skyn full av cumulusmoln, segelflygarens bästa motor.
Babyn släpas iväg, vilket kunde vara tungt, då babyn inte hade hjul utan en skida.
Denna typ av De Havillands plan flyger än.
Ållebergs Moth är världens äldsta luftvärdiga Moth..80 år gammal.
En B-24 Liberator stående på nosen och en Bücker Bestman hitom.
I bröstfickans dragkedja hänger en bricka som är beviset att han har erövrat A-Diplomet, vilket var första delen i strävan att bli, det som kallades bland segelflygare: “C-Diplomat”.
En pilot kallad “Göken” sitter på “Karin”…
I Olympian en nöjd Birger Nilsson
Olympian Halmstad Flygklubb.
Sven-Gustav poserar vid en Baby.
Klädd enligt modet. Golfbyxor, märklig jacka vit skjorta, slips och skolmössa. Även Sven-Gustav försedd med brickan, som visar hur långt han kommit i kampen för att erövra C-Diplomet.
En SG-38 med sin luftiga cockpit…
Olle instruerar en nybörjare in för första testet. Olle med overall, försedd med tygmärket med två vingar,
som säger han klart B-Diplomet.
Kanske det viktigaste med B-Diplomet var, att man då fick flyga Grunau Baby.
Rudolf Abelin stående utvändigt och i Olympians cockpit Birger Nilsson
Cumulusmoln i skyn innan sjöbrisen kommer.
Skymd vid vingspetsen,
en av de drivande krafterna i Halmstads flygliv, Rudolf Abelin.
Bernt checkar Bücker Studenten innan flygning
Gunnar kollar och torkar rent på Bücker Studenten.
Naturligtvis iförd den tidens obligatorium, rutiga golfstrumpor
och inte minst ärmhållare.
SG-38, Grunau Baby och Klemm 25 (Bücker)? framför flygklubbens hangar
Hütter 17 , första planen Flygindustri byggde på licens.
Pilot i kostym, vit skjorta, slips och flyghuva framför klubbens Moth
Hela flottan ute igen.
De små “husen” är bränsle och oljeförråd. Företaget som har sin logo på förråden finns fortfarande
enligt min googling på nätet.
Kurt och Bernt kör vinschen nere vid Västra Stranden Halmstad.
En sådan mössa som Bernt har, hade jag också…då jag låg i barnvagnen.
Hela härligheten
En Baby på väg in för landning
Gummirepsstart från marken…japp det gick bra och användes vid skolning.
Det var vi som gjorde det !
Mannen längst till höger, Gunnar Brenkner ägde en Klemm 25, som han flög upp till Luleå, dit han flyttat för att tjänstgöra som segelflyginstruktör. Vid en flygning till England med sin kärra fick han motorstörningar
över Engelska Kanalen och var tvungen att landa på vattnet.
Tack vare att vädret var lugnt, att ett fartyg var just i närheten,
plockades Brenkner upp och kunde kvittera ut försäkringspengarna
för flygplanet. Gunnar Brenkner, född Jönsson,
avled 1975 vad jag lyckats googla.
Bengt Klausen vid en Weihe
Halmstad Flygklubbs Moth
En titt in i hangaren med vinschbil och en Baby
Om amerikanska piloter kan måla figurer på sina plan, kan vi segelflygare göra samma sak eller…
…från Svenska Mästerskapen i Segelflyg 1945 i Örebro
AB Flygindustri i Halmstad, en sedan länge avsomnad verksamhet, hade sin upprinnelse i kanottillverkning i Båstad.
Företaget, Svenska Kanotverken, blev ombedda att tillverka ett segelflygplan från tyska ritningar och för att kunna det, var man tvungen att flytta till nya fabrikslokaler vid södra delen av Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.
Kanotföretaget bytte så småningom namn till AB Flygindustri.
Under kriget tillverkades ett sort antal flygplan, Grunau Baby, Weihe, SG38 och andra.
De tongivande inom företaget var Rudolf Abelin, Björn Andreasson och Jan Weibull.
Som jag redogjort tidigare, väcktes mitt intresse för företaget,
då jag träffadeen man, som hette Walter Tschannen, boende i Schweiz, vilken berättade, atthan arbetat som verkmästare och kontrollflygare vid AB Flygindustri.
För en tid sedan fick jag kontakt med Björn, vars pappa arbetade på företaget och som skickade mig några bilder, som jag vill visa.
Copyright bilder: Björn Persson
Förhoppningsvis kommer jag att få möjlighet att kopiera fler bilder, som finns sparade från produktionen vid flygföretaget på Söder i Halmstad.
Efter flytten övertogs lokalerna av ett företag verksamt inom konfektions-branschen som hette Widengrens .
Minns jag ytterligare rätt,lades konfektionsindustrin ned 1966.
Jag kommer att redovisa allt, jag fått tag i så småningom, så håll ut, det kommer mera om AB Flygindustri.
Men här kommer de sista bilderna jag fick. Det är 75 år sen bilderna togs !
Halmstads Civila Flygfält.
AB Flygindustri är beläget nere i högra hörnet framför skogen.
Bilder från SM i segelflyg 1945 i Örebro.
Kolla bilen…inga dåliga grejor !
Förberedda på dagens uppgift.
Om jag förstod det rätt, är det Kurt Persson vid bortre vingspetsen.
Han var var byggledare.
Grunau baby IIB, en mycket lyckad konstruktion.
Rejäla skevroder i alla fall.
Den tidens flyghjälte, Gunnar Brenkner…sammanbiten inför starten.
Ridstövlar, spetsbyxor, jacka, vit skjorta och slips, båtmössa.
Påhängt också flytväst och sele för den avknäppbara skärmen.
På nosen pitot och venturi, vilka ger tryck till hastighetsmätare och spade på svängindikatorn.
Gunnar Brenkner blev känd lokalt, då han landade med
ovanståendeBaby på stranden i Frösakull.
Gunnar flyttade 1947 med sin Klemm till Luleå där han blev segelflyginstruktör i flygklubben.
Flygplanet SE-SBD har en intressant historia, som jag ska redogöra för senare.
Redan 1945 hade man sponsorer. På sidorodret står det MATADOR, vilket var en vid den tiden stor industri i Halmstad som producerade rakblad.
