Kategorier
Old Timer flyg

NÄR VI ÄNDÅ ÄR I ENGLAND…

 

 

 

 

 

…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome
vid Biggleswade i Bedfordshire.

Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller.
Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya
konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs
med gummimotor.

Jag tycker,  man också ska lägga märke till den mycket avspända
stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och
utbyta erfarenheter och bli inspirerad.

Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.

Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .

Eller kanske här.

Här kommer lite stillbilder först. Men kolla sedan videon.
Den är bra filmad och visar det den ska visa.

 

Denna modellen gav mig lite Markku Tähkäpäävibbar

Vacker modell.

Start av en friflygande EDF-modell.

 

Ser ut som Walt Disney hade ritat modellen…

CONTESTOR…Sten Persson har en sådan som är mycket välflygande.

En twin-engined modell med gummibandspower.

Raketdrift.

 

 

 

 

 

 

För 80 år sen flögs det så här:

 

 

Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS PIGGNA TILL LITE…

 

 

 

…med lite vackra flygplan från

“Race Day Air Display”

vid Old Warden Aerodrome.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger
och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och
engelskt gemyt.

Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning
om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.

Här kommer en film,  som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet.
Fint fotograferat och njutbart att se.

Dröm dig bort tillbakalutad !

Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.

 

Ett av de vackraste planen från De Havilland.
Konstruerades för 85 år sedan…

Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS BLI UPPMUNTRADE AV TVÅ CHICKS

 

 

 

 

 

…jag menar alltså helt chauvinistiskt

ögonfägnad för oss män…

 

 

 

 

 

…från två aviatriser som får  representera 30- och 40-talet bland de kvinnliga piloterna.

Denna skönhet förgyllde aviatiken på tidigt 30-tal. Med tanke på klädseln
hos det vackra folket, tror jag inte
ovanstående donna hade väckt någon
större uppmärksamhet
i dag under en kändistillställning,  med de kläder
hon bär …utan de hade troligtvis skapat en ny trend som kändisvindflöjlarna
(
ja, jag avskyr särskrivningar, därför blir ordet långt)
viljelöst hade  anammat.

Denna kvinna får  representera en kvinnlig segelflygare från 40-talet.
Lite mera målmedvetenhet här.

Kategorier
Modellflyg teknik

SOMMARLJUVLIGHETER

 

 

 

 

En tillbakablick i albumen med det som varit…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.

För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder,  som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.

Här kommer lite solochvårbilder.

 

 

Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.

Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.

Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”

450 km/timmen

En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.

Ett vilande lejon…

Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.

 

IGG Ålleberg

En kapital dovhjortsbock.

                                                                            En snyltare…fältkråkan.
                                                             En fågel som absolut inte är mesig…

Ovanstående från IGG Ålleberg

Spänning vid en start OT friflyg.

Pär Lundqvists Boxer.

Den gamle flyger fort

Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…

Kommer de från samma familj ?

Fw-190

Där jag flyger hang.

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.

 

 

 

 

 

 

Bildresultat för waco cg 4 hadrian

 

Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:

WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
 
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”.  som liksom hänger undertill.  Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.

(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
 
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
 
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
 
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen,  att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)

När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det,  att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.

Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt  vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
 
 

 

Landställen visade sig ta i vingstöttorna!  De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.

 
                     Här är den utan hjul och vingstöttor.

 

Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”,  som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.

 
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat,  så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.

När man köper PU-lim,  skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.

Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick
en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en  snabb
och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade
världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska
landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget
hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.

Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde
få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.

Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du
själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb
expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg
dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar,
då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära
piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen
men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg
skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten
gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina

C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på 
olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan

från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.

Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade 
dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute
i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik
och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg
inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna
under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna
Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet
av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s
segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

“Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

EN LITEN APTITRETARE…

 

 

 

 

…för OT-piloter  och flygintresserade i allmänhet

inför kommande modellsäsong.

 

 

 

Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941
och som har god kvalitet.
Tyvärr har den  inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…

Filmen visar inte bara modeller,  utan också hur man hanterade
sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det
avskräckte inte piloterna.
Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.

En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal,
W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen,
att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha
en amatörradiolicens.

Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram,
var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i
Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.

Ett tidsdokument som talar om,  hur 1940 såg ut i USA
vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.

Förstår du,  att  människor 1940  kunde överleva utan ” Big brother”
och “Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på
IFånen 6 gånger
i minuten eller  viljelöst sitta framför  en dator 8 timmar om dagen…

Det filmen visar,  är en av sakerna,  ungdomen gjorde i stället.

Vassego !

Så här byggdes det modeller 1937 i Tyskland…

Kategorier
Väder och vind

VÄDER

 

 

 

 

…fast är det modellflygväder ?

 

 

 

 

Knappast…

Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning..
Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa
med sina modeller inför den nya kommande modellflyg-
säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !

UFO ?

Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll  och jag
försökte plåta med felaktig kamerainställning,
så bilden blev lite,  som om vore det utomjordiskt…

PS

Om du applicerar lite “braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit
som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta
trefalt längre och högre.

Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SEGELFLYGVERKSAMHET ÅLLEBERG 40-TAL

 

 

 

 

 

KSAK på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen,  fann jag  lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.

Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar,  om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.

I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt
något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv  i ett
bildbehandlingsprogram
och försökt rätta till de värsta felen.

Bilderna är i de flesta fall fria att använda
för ickekommersiella syften. Det står angivet vem Copyrighten
tillhör vid varje foto.

Så det blev,  som det blev. Hittade två modellflygbilder också.

Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon
annan plats.

För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?

Bilderna med det mindre formatet är skärmdumpar från
filmpekoralet “Örnungar” med Lasse Dahlqvist och Alice
Babs
från det sena krigsåret 1944.

Då jag ser och läser om segelflyg från 40-talet, önskar jag
ibland att jag varit med…Det var säkert en annan anda bland
pionjärerna och en större  entusiasm, där allt inte styrdes av pengar.
De flesta kunde skaffa sig en segelflygutbildning för ett rimligt belopp.

Se i dag vad  en högvärdig segelkärra kan kosta med instrument,
6 miljoner…

 

Ålleberg 1944 Osthanget.

FI-I vid SM i segelflyg Ålleberg. Flögs av laget från Halmstad
understödda av anställda som byggt planet från AB Flygindustri Halmstad.
En av de som byggde är Kurt Persson på höger sida vid stabben.

 

Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör. Behövs för hastighetsmätare,
höjdmätare
och drivning av spaden för svängindikatorn. Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.

Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Kanske Halmstad då
piloten var anställd vid Kanoverken Halmstad, som sedermera
blev AB Flygindustri…

En Baby, SE-SBR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om  lyftkraft.

En fattad och koncentrerad elev, jag tror han heter Henry Wersterlund tillhörig
Fors Scoutkår, i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör,  vilken tidsenligt är utrustad med basker.

SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser,  har piloten tåjärn på sina pjuck  för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…och hans rejäla kallingar.
Att man döpte planen var vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes detta
spjälstaket till “EVA”.
Instruktören heter Birger Nilsson, en förgrundsperson inom segelflyget.

En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen
längst till höger.
Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,
som kunde knäppas av eller på. Varför man lyfter kärran ?
Kanske för att man skulle  sätta dit dollyn undertill för en start
eller förflyttning. Planet i bakgrunden SE-SCL är en Weihe, som dömdes
ut inför VM i segelflyg i Örebro 1950 efter ett antal haverier.

Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…
Flygplanen Weihe, Baby, Olympia…vem minns ?

Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort
likadant ut i dag om än något ombyggd.

Vem sa,  att Babyn inte var ett vackert plan ?

Vet någon vilka dessa taktfast marscherande herrarna är ?

Thorsten Fridizius han visste och talade om att mannen i mitten
är en av 30-40-talets playboys, Prins Bira av dåvarande Siam.
Han var bland annat känd för att köra racerbil. Minns jag rätt
körde han en Bugatti.
Mannen längs bort är “Gidde” Karlsson och mannen närmast är
en av de som betytt mycket för populariseringen och utvecklingen
av segelflyget i Sverige, Yngve Norrvi.

Program på Ålleberg 1944 klippt ur “Örnungar”. Den första
sanktionerade segelflygtävlingen tror jag… avhölls 1942
på Ålleberg i KSAK:s regi.

Om det var intressant med segelflyg 1944 ? Undrar hur mycket folk en allsvensk
fotbollsmatch drar i dag jämfört med en segelflygtävling 1944 ?

Detta var innan tv, dator och IFånens existens.
Vid denna tid upplevde människor verklighet.
Inte en virtuell sådan…

Start för släpet draget av en Tiger Moth från..F5 Ljungbyhed ?

Babyn just lättat.

Tror du människor hade det roligare vid denna tid ?
När man inte hade 2498 tv-kanaler ? Utan man
tog sig till händelsernas centrum.

Två av hjältarna i filmen “Örnungar”.
Hatt är vad som gäller, även om man bara är 16 år…

Piloten i en FI-2 med namnet Gunnar Brenkner från Halmstad.
Flög iförd ridbyxor och ridstövlar …ja, sådant var modet för en
brav pilot på 40-talet.
Han tog sin Klemm med sig och flyttade till Norrland
där han blev segelflyglärare.

Gummirepsstart på sluttningen.

Elevhemmen ser likadana ut i dag efter 75 år…

En Olympia startar från bryggan på Västhanget.
8 raska gossar skjuter upp en kärra med gummirep.

Ganska nya Babies. Man ser,  att det inte finns några
laskningar på vingens torsionsnäsa…

En landande Olympia och på marken en Sk 11 och en Kranich.

Efter landning med en SG på slätten nedanför berget,
satte man på en dolly, kopplade viren och vinschade upp
maskinen för en ny runda i luften.

En landande Grunau Baby

Fotot bör var taget ca1940- 1942. 1943 tilldelades en Weihe beteckningen SE-SCK

Uppför Västhanget med en Baby. Du ser restaurangen upp till höger.

En Kranich hänger i släpet efter en 11:a.

Bilen skulle jag gärna ägt…

SE-SDD

SE-SDR

Filmen “Örnungars” hurtfriska hjältepar…Lasse Dahlqvist och Alice Babs.
Uppställda framför restaurangen på Ålleberg.
Åker du dit,  kan du se, att den står kvar nästan likadant i dag.
Dock inte skådisarna…

Någon…har landat och parkerat en Fi-2 i en västgötagärdsgård…
och letar splitter…

Weihe, då 1944,  det bästa som fanns

De som inte spelade i Weihe-divisionen fick
hålla tillgodo med Grunau-Baby.

Hangaren och startbryggan Västhanget  på Ålleberg.
Startbryggan återuppbyggdes i mitten av 90-talet. Men…
man glömde underhålla den, så den ramlade ihop ca 2010.
Ställ dig på platsen där bilden är tagen, så kan du se
hur naturen har förändrat sig.

Gummirepsstart från startbryggan Västhanget.
Som att skjuta iväg en flygmaskin med slangbella.

Nedtransport av wire och av dollyn för upptransport av en Baby.

Babyn på spåret…

En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder..
Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna , sidoroder och höjdrodret.

Olympia  (Meise) Denna, SE-SAI,  tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.

FI-1. Tillåten för avancerad flygning.

Mycket frisk luft till piloten…

Ja, som du ser,  gick flygvapenpiloter i ridbyxor och läderstövlar
på marken vid denna tid av militarism i Sverige….
Mannen är dåvarande chefen för Flygvapnet Bengt Nordenskiöld.
Känd som varande den, vilken skrotade våra propellerkärror,
då reaperioden kom. “Vi ska inte spara gammalt skrot”…och så
skrotades alla våra exempelvis B-18.

Då jag gick en militär utbildning vid P4 i Skövde hade vi en fanjunkare
som stoltserade i ridbyxor, koppel och ridstövlar. Han blev sur, då jag
påpekade att vi red inte på hästar, vi åkte i stridsvagnar…

 

B-18 skrotades delvis under senare delen av 50-talet i Halmstad,
av en av mina föräldrars goda vänner, som hetter Bernhard Aronsson,
vilken var innehavare av större skrotfirma.
H
uvuddelen av planen skrotades i  Västerås.

Han berättade för min fader, att detta var hans bästa affär nånsin.
Enbart glykolen i kylarvätskan som han tappade  från kylarna för
motorerna och som han emballerade och sålde vidare till åkare
och jordbrukare hade med råge finansierat hela hans affär.

Flottiljen F14 i Halmstad hade ju 4 ? divisioner B-18 och jag minns
hur det lät, då man varmkörde DB-motorerna på plattan.

Flygplanen lastades på järnvägsvagnar för vidare transport till
smälterier ?Järnvägsvagnarna med de skrotade planen stod
uppställda på vägen till vår skola och vi passade på att bära iväg
prylar, “som kunde vara bra att ha”. En kompis lyckades genom
flitigt skruvande korpa en förarstol, som han under lång tid
förvarade på sin vind…Undrar var den är i dag ? En annan
försigkommen yngling skruvade bort det som återstod av
bombsiktet och dess mekaniska detaljer. Varför vi samlade på skrot ?
Tja vi hade ingen tv, dator eller Ifåne, därför var vi nyfikna
på teknik och allt nytt !

Annars var främsta bytet plexiglasbitar, som vi kunde såga ut
och forma till ringar för fingrar  eller nyckelringar.
Det var prestigefyllt att ha en nyckelring i plexiglas vid slutet
av  50-talet att stoltsera med i skolan.

Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?

KSAK har dragit till Gotland med  segelkärra och vagn.
Lossning av flygplansvagn med en “Baby” i akt och mening för att utföra
“Termikutprovning på Gotland” under ledning av 
skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.

Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946-1947. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här. Fast glada för gratis flygtid och uppmärksamhet.

Tre okända  flygentusiaster vid en Willys jeep.
Verkar inte direkt klackarna i taket…Dålig termik kanske ?
Eftersom jag är detaljernas människa och tycker om att notera
småsaker….ser du mannen till höger, läser han ur Luthers Katekes?
Medan personen till vänster behöver en skoputs..

Kroppen spändes upp med pianotråd/wire på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…

En lokal kändis, “VästgötaBengtsson” håller föredrag vid restaurangen
om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland under en av hans resor,  eftersom om
man gjorde lumpen på P4, så fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata,  när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på
i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.
Dock en trevlig och lokalt kunnig person, som fick rikserkännande ett par år
före sin död för sin kulturhistoriska gärning.

En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen.  Planet  vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.
Jag undrar, hur många gånger segelflygplan har landat
på lantmännens åkrar nedanför berget under årens lopp ?

En Olympia ? på Västhanget. 5/8 Cumulus.

Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich

Jag kan inte ange platsen för ovanstående…

Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet, 
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.

Det finns 8 poster om produktionen av segelplan under kriget i
Sverige. Jag garanterar att materialet är unikt och exklusivt.

Du kan också söka på “Ålleberg”,  så finner du bilder från dagens
Ålleberg.

     

Kategorier
Old Timer flyg

JAG FICK MAIL…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…från Ingvar Nilsson.

 

 

Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.

Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:

Som vanligt läckra foton från Mats!

För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…

Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara,  att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift),  så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.

Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .

En långdragen förkylning har medfört,  att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg,  så jag kan måla kroppen.

Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille,
han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta
ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina
vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen,  som rymmer t.ex. en Willys Jeep…

Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!

Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.

Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.

På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.

Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.

Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

INTE BLEV DET FLUGET I DAG HELLER…

 

 

 

 

…jag har vädret emot mig,

som varande modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.

Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.

Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.

För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.

Dock ville jag trots vädret  ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.

Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.

Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.

 

Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör,  att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.

De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider
skräpet,  där de står och går.

Den nedåtgående solen får de vindvajade  torkade blomställningarna vid sidan av vägen  att lysa.

Hopp om framtiden…årets första Cumulus !

                                                                                                             En ejderhanne ligger parkerad på en sten.

                                                                                     Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad

Den varma luften över havet lyfter upp,  tycks det för betraktaren, 
miljoner ton berg i luften enkelt.

Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.

      En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.

Men han stördes av mig och…

…satte iväg

En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…

Det höstsådda ger färg åt landskapet

Gässen spankulerar i skafferiet

Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..

  Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…

Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.

På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.

Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.

Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.

Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…

Koltrasten sitter och funderar över lördagen…

Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan  monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?

Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva

Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria  pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att  offra på teknikens altare…

Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.

Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön.
Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande  skyltfloran.

Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OCH NU BLIR DET…

 

 

 

 

 

…friflygande OldTimer  modeller från

The Old Warden Aerodrome i England.

 

 

 

 

Denna plats, som ligger i anslutning till “The Shuttleworth Collection
Biggleswade,
som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar
med fullskala historiska plan och modeller.

Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen
är grandios.

Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid
The Old Warden Aerodrome

Glöm inte att klicka på “HD” i inställningarna !

Här kommer en till .

Kategorier
Modellflyg teknik Naturbilder

DET FLYDDA ÅRET

 

 

 

 

Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt
noggrant selekterat utan lite på måfå.

Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser,  vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.

Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad
som varit.
Som jag brukar säga,  är en bild inte intressant,  förrän den börjar sjunka i glömska.

Då märker du,  att du åldrats…

Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !

Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.

En vacker blomma – Åkertistel

De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.

Tistlar är vackra även efter blomningen.

Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …

IGG Ålleberg

Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.

Ordföranden för MFC Tarp Tyskland, Jörg Keil.

Finalen

Strandskator…alltid bråttom under tidig vår…

…huvudlöst ?

Ett Bymoln  (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.

Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har  nu loggat 735 timmar i termik.

Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda
single stick sändare, som har utgått från en Taranis.

Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.

Just framkomna till hanget.

Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?

Njut av den obrutna horisonten

Lunak

Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar,  jag besöker.

Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…

Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.

Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.

Den gamle hangflygaren ska termikflyga

Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.

Den trogna HyperAvan gör,  vad den är bäst på…att flyga.

Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.

För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.

Ser inte min Ava lite trött ut i gräset,  efter att ha tillbringat  ett par timmar i luften ?

Den gamle…något orakad.

 

 

 

 

                                        Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar. 

Tjockt i luften…

                                                                                          Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.

Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…

…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.

Mina alltid nyfikna, kritiska  och initierade åskådare på Hovs Hallar.

Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.

Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.

Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.

Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.

Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.

…lövsångaren uttrycker  vårens budskap.

En frostig söndagsmorgon

Blåmesen har full kontroll.

Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.

En något barsk herre…håller strikt koll på något…

En hos oss tillfälligt inneboende herre .

Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen,  då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.

Ljungen blommar sent på hösten.

…i olika färger.

Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…

Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?

 

Denna något skrämmande huvudlösa  syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…

En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.

Spår som förskräcker…

Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad,  efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.

Här kan du läsa hela storyn.

Jag fick chansen att segla med min fina “Oracle”.

Sveriges meste modellflygmästare Ove Andersson i linflygcirkeln.

Träffen i Kungsbacka

Hembyggd ljuddämpare.

Klassiska linflygmodeller.

Me-262

Fw-190 A-8

Sättning

 

US Gunship. En fruktad motståndare.

Sten Persson fina friflygande modell av Bücker Jungmann

Undrar hur den skulle flyga med elmotor och radio ?

En Hawker Hunter går upp i rök…turbinhaveri ?

Fredde Dahlstrand släpper

Den bästa nybörjarkärran bland annat, Blue Phoenix.

Martin släpper

Laddning av gummipower

Utan spaning,  ingen aning !

Erövra skyn !

Kurt Sandberg, som lämnat oss 2015.

Denna expressiva bild, tycker jag uttrycker lite av friflygets essens…

Markku Tähkäpääs mästerverk…
Jag betvivlar,  någon annan  kan bygga detta förutom Markku.

Fiskarna  har för säkerhets skull hängt upp  sin
betesutrustning
på en kraftledning över Lagan.

Den bistra örnen på Tjärbyhanget håller ständigt “A stiff upper lip”...

Mestockaheden vintertid.

Heden är värd ett besök under våren.

                                                                                                    Är du intresserad av botanik ? Besök Ljungheden i Juni !

Jo,  vi hade lite snö i vintras.

..och just idag var det kraftig rimfrost.

Hur mycket snö vi hade ? Ca 20 cm.

Ropar trädet på hjälp med uppsträckta grenar  ?

Se på mig !

Vattenrörelse vid en kvarn.

Detta är ett exempel på mångfalden av former i naturen.

Iskristaller i en utblommad maskros

Jag tycker denna växt associerar till något,
som har med kvinnlighet att göra…
Endast din fantasi sätter gränser för din gissning…

Hej då …

 

Kategorier
Flyghistoria

DRÖM DRÖMMEN …

 

 

 

..om inomhusflyg…

 

 

…där flygplanen, A-10 Warthog /Thunderbolt  flyger
som flygplan, inte som berusade och förvirrade myggor…

Kolla filmen och låt dig  bli imponerad !

Kategorier
Naturbilder Väder och vind

KVÄLLSPRESSEN LOVADE JORDENS UNDERGÅNG…

 

 

 

 

 

…som ett resultat av en väntad storm…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men som vanligt bidde det en tumme av en vante…

SMHI utfärdade varningar i parti och minut, människor
varnades för att gå ut, då ovädret skulle lamslå landet
Lagom..

Naturligtvis medförde det flitiga varnandet, pekpinnarna
och förmanandet från olika myndigheter,
att gamla
utkiksplatser där man kan se naturens och havets krafter
nära sig, att de var fulla av åskådare.

Förresten minns ni myndigheternas ukas: “Socialstyrelsen vill,
att du äter
6-8 skivor bröd om dagen”…

Bara i Sverige kan sådant proklameras för medborgarna och
tas på allvar .

För det blev inget av det befarade ovädret, till nesa för press
och prognosmakare. Speciellt vädertjänsten Storm fick ju sig
en riktig
knäpp på näsan, men de är välkända för sin usla
förmåga att
prognostisera väder. Antagligen är det därför,
Exessen använder tjänsten, 
för att det ska ligga i paritet
med tidningens övriga skriverier…

Emellertid åkte vi ut,  för att tillsammans med många andra
väderspana.

Både under sen eftermiddag och kl 23, då vindstyrkan låg på
topp.

Visst blåste det. Medelvind Hovs Hallar var 18.7 m/sek,
vilket är styv kuling.

Att det blåser mer i vindbyarna, kanske av stormstyrka,
det är klart, men
det är medelvinden som räknas.

Här är lite bilder från vår expedition ” Det Blåsiga Vädret,
som inte blev”.

Häng med !

Vi började färden ute vid Oceanhamnen i Halmstad…där förväntade
skäggmesar lyste med sin frånvaro…bland deras favoritföda…

…och där Biltemas feederfartyg lossades på kinagods
till  svenska lyckliga  konsumenters glädje…

Liebherrkranen hanterar med hjälp av sitt mångsidiga Brommaok
containers lätt som en plätt.
Om det är svårt att hantera en sådan kran ?
Tja,  det kräver ungefär 5 gånger mer kapacitet av mänsklig  motorik,
än vad som krävs för att flyga
en Airbus 380 !
Du får gärna argumentera emot,  om du har erfarenhet av att köra 40-fots
burkar med en Liebherrkran i 15 m/sek  och om du flugit en Airbus 380.

Laholmsbukten kl 1500 ganska lugn…

Vågorna rullar tungt in…där de bryter i det uppgrundade vattnet.

Rörelserna i en våg.

En kan det tyckas för betraktaren,  evighetsmaskin…

Här kan vågorna få bra höjd, då vattendjupet är relativt stort.

Vågor, hällar och klappersten…Hallandskust.

Mycket energi  med vita mustascher

På vägen hem  kom ett kraftigt snöfall och en hagelskur med riktigt stora hagel,
som emanerade ur ett gigantiskt Cb-moln, vilket också gav en kraftig blixt och knall,
som för att föregripa smällandet på Nyårsafton och visa, vad som smäller högst.
 

Ungefär den dramatik vi upplevde…

“Splish Splash” för att citera en gammal låt av Bobby Darin.

En knubbsäl…eller gubbsäl…?

…möjligt u-båtsperiskop ?

En av de sista entusiasterna…

…som håller sig flytande…

…för att kunna utöva sin sport,  surfin´ and ridin´ the waves.

En treenighet i grått…vågor, himmeln och en trut…

…som trotsar elementens kraft med sin ekvilibristiska flygning nära vågorna.

 

Stranden vid Grötvik, Halmstad.

 

Kategorier
Naturbilder

VINTERFÅGEL

 

 

 

 

En fågel som väl hör julen till

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidensvansen, en trägen gäst i staden vid jultiden. Kalasar på olika
frukter och rönnbär. Rönnbären kan vara 
fermenterade vilket innebär,
att sidensvansarna
blir på sniskan av alkoholen,  som jästs i frukterna.

Kan se komiskt ut, då de ska flyga vidare.

Här några bilder:

 

 

Bilderna tagna hastigt och lustigt,  då jag stod på en parkeringsplats.

 

 

 

 

Fågelvärldens punkare…

 

Kategorier
Naturbilder Väder och vind

DE KNOTIGA TRÄDENS RIKE

 

Vi har uselt flygväder ,

så i ögonblicket återstår

för mig inget annat…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…än att uppleva utomhusaktiviteterna i form av naturpromenader.

Vi har ett väderläge med för Sydsverige varma vindar som strömmar
upp
över oss från Sydatlanten. Således en sydsvensk typisk grå vinter.

Ibland längtar jag bara efter snö och solsken med minus 10 grader !

Det svaga vinterljuset ligger som  en fuktig filt över landskapet,
som tappar sin
sin skärpa och stringens.
Inte direkt,  eller omedelbart något, som manar fram  glädjesprång
för mig i ren livsglädje eller yra…

Men jag måste ut och vi gick en promenad nere vid Lagaoset och
närliggande
skogsområde. Ett naturskyddsområde som just nu genomgår
en radikal
förändring, då man föryngrar biotopen genom att avverka träd.

Resultatet kommer att bli omvälvande. Det kanske inte faller en del
betraktare i ögonen, men vänta ett par år !

Kanske vi ånyo kan få uppleva att fältpiplärkan häckar i sanden.
Jag träffade Anders Wirdheim och han berättade,  att
det inte fanns
en enda rapport om fältpiplärka under 2016.

Vi hoppas på förnyade häckningar 2017, då sandbiotopen är återställd.

Det som för mig var det bestående intrycket vid promenaden och vilket
jag fotograferade, det var, hur miljön påverkar trädens sätt att växa.

Tallarna för en långsiktig kamp i en för betraktaren ultrarapidliknande
rörelse för att erövra
höjd och nå till ljuset.

Kampen har medfört,  att trädens  sätt att växa har format stammarna,
så de liknar de krokig  fingrarna på en gammal människas förvärkta
hand.

Stammarna växer,   som det kan tyckas,  planlöst. Men det gör de inte.
Ingenting i naturen utvecklas utan plan.

De växer åt det hållet,  deras genetiska kod och miljö säger de ska växa,
för att livsbetingelserna
ska bli så gynnsamma som möjligt,   för att
kunna trygga artens fortbestånd.

Naturens förmåga till anpassning tycks vara utan gräns.
Det måste vara så,
annars hade inte arterna överlevt.

Häng  med på vår promenad i de knotiga trädens rike vid Tönnersa !

 

 

Han som ångrade sig…

Denne mannen gjorde en omväg…med sin extremt välutvecklade nos…

Här har man banat av växtligheten för att skapa en möjlighet för fältpiplärkan att häcka.

Att återställa dynlandskapet är ett av syftena med avverkningen.

Axelfraktur

Vacker vuxen tall.
Danad av blåst och salt.

Ett träd,  som strävar mot höjden och ljuset,  för att det ska
kunna överleva genom att skjuta skott på de översta grenarna.

Ett träd som givit upp och snart kommer att ligga jämte  sin redan
liggande broder . Bilden från allén vid Vapnö/Halmstad.

Ser du vad det är ?

Ett träd som virvlar runt i en dödsdans  i Hades rike.

 

Dimman som stryker in från havet mjukar upp
konturerna och ger bilden ett sömnigt intryck…

Den enda återstående soldaten som försvarar Halmstad. Det känns tryggt för
medborgarna, att leva i förvissningen  om, att landet och staden försvaras
av åtminstone  en ståndaktig och  rakryggad militär…

En tall som är 80 år gammal. Märkt av ett hårt liv.

Som en urtidsödla ormar sig denna tall sakta smygande genom strandskogens vegetation.

Det tidiga dynlandskapet, nu 300 m från strandkanten.

En aggressiv 4-bening som skällde ut oss vid vår promenad,
för att vi vågade oss in på hans revir..

Pomperipossa vid Tönnersa Naturreservat.

Pickaboo !

Tror du denna tall har växt så här helt slumpmässigt ?

Som du ser är skogen hårt gallrad. Det skapar ljus och betingelser för annat liv.

Åh , detta blev ju  bara en parentes.

En varelse i form av en krokig tall med uppnäsa, som försöker verka imponerande…

Blev det inte lite tillkrånglat här ?

En ganska belåten man…som bär dragen av grodan Kermit från Mupparna…

Virvarr bland tallarna…ibland som det känns i våra  hjärnor,
då vi  är stressade och får för mycket perceptioner.

En knästående tall med armarna i vädret,  som säger,  att nu ger jag upp…

Tur jag inte fastnar i denna kniptångens käftar.

Har du någon gång känt,  att dina tankar vindlar fram i din hjärna,
som denna tallens grenar gör ?

När man avverkar i dag, sparas allt avverkat material för att användas som råvaror
för olika produkter
eller som förnybart biobränsle. Ingenting av våra avverkade
skogsprodukter stannar kvar i naturen.

Ingvar Nilsson i Brämhult skrev:

“Helt rätt att promenera i det ruggiga, gråa vädret.
För en gammal naturfotointresserad snubbe är ju färgerna
 kamera med – telefonen duger… Jag är ju uppvuxen med
svartvit fotografi och anser fortfarande, att som konstform är
svartvitt helt överlägset färgfoto. Färgfoto ger inte hjärnan
samma stimulans, som det med endast gråtoner ger, tycker jag.
Detta är givetvis ingen kritik mot färgfoto som sådant eller
dina fina foton Mats, men det är min känsla iallafall.

Vill man testa sitt färgsinne och hjärnans fantastiska fantasi,
skall man
måla tavlor – gärna med oljefärg som inte torkar
förrns man
tillsatt sikkativ – man målar tavlor med ett foto som förlaga.

Har man ett svartvitt foto eller ett färgfoto som förlaga, syns
resultatet på den färdiga tavlan. Jag deltog i en studicirkel i oljemålning
i många år och cirkelledaren,  som var en välutbildad konstnär,  kunde
snabbt se om en tavla var målad ”på plats”, efter svartvitt foto eller
efter färgfoto.

Jag måste nämna detta med hjärnans låsningar – jag har en mer än
halvfärdig tavla , men det är något som ”ser inte rätt ut”. En quickfix
(för att tala ren svenska) är att ställa sig med tavlan framför en en spegel
– spegelvänt blir felaktigheter på något märkligt sätt väldigt tydliga…

För någon vecka sedan skulle vårt ärorika Flygvapen flyga en

julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygning

över Borås kl 14.57. Vädret var minst sagt som en våt filt och sikten i
bästa fall 300 meter, men som de flesta vet,  så brukar det vara soligt
och fint,  om man kommer upp en bit…
14.55 var jag ute för att se,  om jag jag kunde se något mer än dimma.
Om inte annat,  borde ju det höras när 7 eller 9 jetplan töffar förbi på
några hundra meters höjd.
14.57 – bullret från motorvägen var besvärande och jag lyssnade och
lyssnade.
14.58 – i en lucka i motorvägstrafiken tyckte jag,  att jag kunde ana ett
svagt muller från något jetflyg – eller var det anspänningen som som

spelade mig ett spratt och jag hörde i syne (borde man kanske höra i höre ?)
15.02 bestämde jag mig för att gå in och ta en kopp kaffe för att skaka av mig rugget.

Nästa dag lusläste jag Borås Tidning men fann inte ett ord om
julgransformationsjulhälsningsuppvisningsroteflygningen.
Men nere på modellflygklubben i Kungsbacka hade någon sett flyghälsningen
från någon väl utvald plats en bit söderut…

Jo,  detta med fältpiplärkan, på modellflygfältet i södra Kungsbacka har
vi haft gulärlor förr, men det nu gångna året har jag bara sett en enda ensam
gulärla vid ett enda tillfälle. Det är antagligen många arter i vår fauna,  som
får stryka på foten, likaså har den bruna kärrhöken,  som häckar i närheten
inte setts med några unga avkommor detta år.

Däremot så har jag sett sidensvansarna hemma i grannens äppelträd vid
två tillfällen denna gråa förvinter. Det är säkert 10-15 år sedan jag såg dessa
pigga flygfän senast.

Bästa hälsningar och tack för fina trädkrumelurer – här i Boråstrakten finns
stora mossar med martallar,  som förvisso inte är vindpinade… //”

Ingvar

Kategorier
Okategoriserade

VÅR OCH ANDRAS HOBBY KOMMER ATT REVOLUTIONERAS

 

 

 

 

Sättet vi utövar vår hobby

kommer att genomgå

en total omvälvning.

 

 

 

 

De senaste  10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.

Jag vill säga,  allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet
på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.

CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att
tränga in i fogar och säkra den.

Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge
kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?

Ingvar Nilsson skrev:

“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.

På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…

Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.

Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.

Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…

Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”

Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och
med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flyg
applikationer.

Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbrännings
motorerna blir mer och mer undanträngda.

Hur tror du,  att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma
vikt som de vi använder idag ?

En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda
en 5 A LiPo…

Andra kända fördelar med elen,  är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte
och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.

En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av,  är att du kan
stänga av motorn i luften
och starta den igen.

Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det
gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man
fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick
man 150 m,  var det perfekt.
Fick jag inte termik,  var det bara att knega iväg
efter lina och
skärm igen.

Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.

I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.

Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på,  vad det innebär…

En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.

De kan redan nu köpas billigt i kinaland.

Vad tror du,  detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du,  det innebär för
dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna,
Enya
, Rossi osv.

Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats,
så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.

Det finns inga tekniska gränser,  för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in
för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.

Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge
till sin A-2 modell ?

3D tekniken kommer att skaka om allt,  som har med konstruktioner
att göra
däribland vårt modellbyggande.

Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.

Modellen flög bra och var lätt.

Den hade flugit mycket bättre,  om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.

Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.

Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se,  att planet har
kapacitet.

Så detta är,  vad vi kan förvänta av den spännande  framtiden !