Kategorier
Teknik, allmän

NU BLIR DET SVÅRT…

 

 

 

 

…för nu ska vi ägna vår uppmärksamhet

mot fraktalernas värld…

 

 

 

 

Här kan du läsa om fraktaler.

Det är inte enkelt men,  det är fascinerande med de fraktaler,
vi finner i naturen.

Fraktaler, en never ending story…

Jag tog lite bilder som illustrerar begreppet fraktaler.

Intressant att förstå ? (se) hur naturen utvecklas enligt matematiska
regler.

Vem har ställt upp reglerna kan jag fråga mig ? Eller vad är avsikten
med utvecklingen av fraktaler
i naturen ?

Häng med och fundera…för det tål att tänka på.

Svartvitt foto…kontrasternas uttryckssätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN MAKALÖS DAG VID LAHOLMSBUKTEN

 

 

 

 

 

Plötsligt exploderade den…

den första härlig vårdagen.

 

 

 

 

 

Vi hade längtat länge på det första verkliga varslet om en
annalkande vår.

 I fredags kom det,  om inte som en blixt från klar himmel,
så i alla fall
var det något,  som överraskade oss frusna  nordbor.

Temperaturen under dagen toppade 20 grader C,  vilket
satte fart på livsandar,
hormoner och lusten att komma ut i
naturen och njuta.

Vinden var ca 1 m sek från sydväst.
Vi åkte ner till Laholmsbukten utrustade med stolar kaffe
och kaka.

Och inte att förglömma mina kameror. Eftersom Länsstyrelsen
Halland har röjt
i naturreservatet och bland annat banat av växtlighet
för att underlätta fältpiplärkans
häckning, som sker i sanden vid
och bakom dynkanten.


Chansen fanns att vi kunde se
en tidig fältpiplärka kanske…
då gäller det, att kameran är med. För det är ju så, att har man
ingen
bild = ingen observation.

Vi placerade stolarna framför dynkanten,  där solen stod rakt in
och vinden var noll.

Det var bara att sitta still och njuta av det vi såg och hörde.
Mer kräver vi inte för att få en fin
upplevelse.

Vi såg bara två personer på stranden förutom oss själva. En man med
sin lilla dotter.

Fåglar var det inte så många arter av. Men ejdersträcken drog förbi
ungefär ett varannan
minut. Längre ut till havs rastade mycket ejder
på sin resa norrut.

Vi hade hoppats på havsörn men i dag kammade vi noll.

Mitt sällskap samlade strandfynd för att användas i hobbyverksamhet.

Då vi satt i våra stolar  och bara njöt av att finnas till, lade jag
märke till en svart punkt över havet på låg höjd.

Naturligtvis blev jag nyfiken på,  vad det var.

Tänkte först det kunde vara en helikopter, men den gick för sakta.
Så småningom, efter att jag följt den med zoomobjektivet i kameran
under en lång stund, landade den mycket försiktigt  just i strandkanten
och jag sprang dit och bärgade den.

Som du ser,  var det en ballong av mylarväv  med ett snöre i ena änden.

Ingen text förutom en varning som informerade,  att ballongen kunde
vara laddad med statisk elektricitet. Ballongen var det ingen
elektricitet i,
men däremot innehöll den en skvätt helium.  Som då jag inandades
det och pratade framkallade skratt från åhöraren.
Jag tog lite bilder på den,  som du kan se.

Jag har ju en viss erfarenhet att hitta ballonger på stranden just
här  och det otroliga skedde, att jag fann
ytterligare en ballong,
som just strandat. 

Sannolikheten för detta är ju nästan disjunkt.

Denna ballongen var formad som en barnvagn. Troligt avsändarland
på båda ballongerna
var Holland.  Holland är det land i Europa där
man oftast  släpper ballonger vid olika högtider.
Det ligger i den holländska traditionen och levnadsmönstret att släppa
iväg ballonger.

Den första ballongen kan ha varit en metrologisk  ballong för mätningar
av atmosfären.

Ballongen var av mylar/latex och klädd på insidan med aluminiumfolie
för att kanske  reflektera
radarvågor. Ballongen hade dubbla höljen och
vi såg,  att ytterhöljet hade varit mycket töjt,
eftersom ballongen kanske
varit på 25-30000 m höjd.

Varför jag tror,  det var en ballong med vetenskapligt uppdrag ?
Jo det var helt svart och  utan dekorationer. Endast varningstext.

Intressant var det i alla fall.

Efter 3 timmar packade vi ihop och återvände hem mycket nöjda med
en fin inspirerande dag vid Laholmsbukten
i 20 graders värme.

Hade det varit mera vind,  hade jag säkert flugit med en av mina
hangmodeller på det eminenta hanget,
numera mer än 20 km långt.

Lite bilder blev det, vilka fångade några ögonblick av vår fina dag så
hoppa upp och häng med !

Temp 19.7 C.

Sämre kan man ha det…

Mitt hjärta slog några extra slag, när jag såg lärkan komma flygande inifrån land…

…för det  kunde  ju  vara en fältpiplärka…

…men det var en sånglärka…

. ..kanske nästa gång.

Ett UFO ?

…sakta, sakta  förlorande höjd på sin färd…

…mot den svenska Terra Firma.

Sekunder innan touch- down

…landning efter kanske 24 timmars flygning…

Du ser att ballongen var inte stor…

Tillverkad i USA av Pioneer Balloon Company i Wichita.

Här ser du stjärnan.

Inte direkt någon “Raging Sea”  eller “Dire Straits”,
som engelsmännen benämner det
under vår dag vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten..

Den barnvagnsformade ballongen.

Tussilagoblommorna hoppade yrvaket upp ur marken stimulerade av det plötsligt varma vädret.

Står bäst där den växer !

Sjöfågel sträcker.

Ejderhannnar  i friardräkt.

Strand (st)rövare

Fyndig eller ?

“For a handful of shells”,   för att travestera Sergio Leone .

Sigvard och Sigrid strandskata springer stressade sökande i strandkanten…

…för att sedan ta en flygtur på låg höjd.,

En ung besökare med spring i benen på stranden i
det varma vädret
För oss som är lite erfarna,
kommer jag, då jag ser bilden, att tänka
på reklampojken
på Solstickans tändsticksask
genialt tecknad av Ture Nerman.

Sträck

Ett av SAS  inrikesplan kommer som vanligt  sträckande
under tidig  vår på väg till till sin häckningsplats.

Sand finns det…då behöver man bara hink och spade…och ett 4-års barns fantasi
för att kunna skapa sina egna  mästerverk.

Våra strandskator flyger rote med synkade vingslag.

En viktig detalj…kaffekorgen.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

FÖLJ MIG BAKÅT TILL DETROIT, MICHIGAN 1948…

 

 

… och se en dokumentär från AMA 

  sponsrad av Plymouth Motor Corporation

 

 

Ännu ett tidstypiskt modellflygdokument från just efter kriget.

Intresset för modellflyg var stort vid denna tid, människorna i
USA hade fått bättre ekonomi och tillgången på byggsatser, material
och ritningar var bättre.

Det var en andra pionjärtid helt enkelt. Vi ska inte glömma, att det var
vid denna tid,  linflyget tog fart och spred iden om i någon mån
kontrollerbart  modellflyg i vida kretsar.

Det som riktigt väckte mitt modellflygintresse, var just linflyget, för man
kunde ju på ett sätt påverka och flyga sin modell. Det var ju nästan,
som om man satt i cockpit och flög…

Ta dig tid att se på filmen. Den är det värt ! Det är ett fint tidsdokument
om människor, bilar och modellflyg 1948, då optimismen kommit tillbaka
efter det för många länder förhärjande världskriget.

Kategorier
Segelflyg

ASW-15

 

 

 

 

Pär Lundqvists bygge av en ASW-15 .

 

 

 

 

 

 

Pär har  under många timmar funderat och  byggt på sin ASW-15.
ASW-15 är en segelkärra med 15 m spännvidd, vilken i Pärs version
blir ca 3.5 m spv.

Pärs modell avviker från originalet, genom att han har adderat en klaff.

Här kan du läsa om förebilden till Pärs bygge.

Jag hoppas kunna presentera mer info om hans modell här.

Kroppen till modellen har Pär byggt med lister och spant på
konventionellt sätt.
Kroppen klädd med nylonväv.
Det torde garantera för stor hållfasthet.
I övrigt är det ett konventionellt
balsa-, ply och furulistbygge.
Vingarna klädda med nylon för vikten och
styrkans skull.

Klaffsystemet är komplicerat för att erhålla rätt funktion och funktions-
säkerhet. Detta vet jag krävde många timmar och provbygge, innan det var,
som byggaren ville ha det.

Skevroderna drivs av servo i vingarna medan klaffarna, som du kan se på bilderna,
manövreras av ett system av kuggremmar, kugghjul och kolfiberaxlar.

Kommentarerna vid bilderna är Pärs egna. Eventuella kommentarer av mig
är kursiva.

Som sagt, jag hoppas kunna presentera fler bilder av bygge och flygning
på bloggen.

 

                                                                                       Pärs blogg hittar du , om du klickar här.

Mer äventyr med Pärs ASW-15 finns här.

                                                                                               Mail Pär:    lundqvist@veinge.se

 

“Första försöket med en utskjutbar klaff, -2 till ca 30 grader”

Här kan du se hur kroppen är byggd med spant, longeronger
och klädd med balsa
och sedermera med nylonväv.

 

Ett utkast till Pärs byggritning ASW-15

 

 

“Principen för klaffens funktion, den var inte enkel att bygga.”..

 

“Här en annan tänkbar upphängning för klaffens rörelse.”

“Vingroten. Stiften (de tre) är kontakt för skevroderservo.
I övrigt två styrtappar och i underkant krokar –
s
e min beskrivning på” :
http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

“Jag hade mycket besvär med linkaget – är fortfarande inte fullt nöjd
(när vingen är klädd blir det inte så enkelt att justera men måste fungera)…”

Kolla lite noga på linkaget. Då ser ni finurligheterna exempelvis med låsningen
av servoarmarna till kolfiberaxeln och varför det inte behövs låsning vid oket
på klaffarna för stötstången. Typisk produkt av Pärs konstruktionshjärna.

“Det blev trångt för klaffmekanik, servot sitter på en justerbar platta/gångjärn.
Det blev remdrift.”

Här syns mekanismen för klaffmanövrering. Drivs med kuggrem från servot till  vridaxelns kugghjul. (Pilen)

“Här min nya lösning för översidan av vingen. Den är tänkt att vara automatisk
övre pilen pekar på en förspänd ögla (fjädrar nedåt) av 1 mm pianotråd.
När den går över kroken (undre pilen) “klickar” den ned och låser fast vingen
Nästa problem är att få loss vingen…
Än så länge får detta ske med ett verktyg som böjer upp öglan. 
Det är trångt så jag har luckor så att jag kan komma åt…”

“Närbild för min nya lösning till vingens fastsättning. Ögla och hake…”

Här syns också axeln med sitt kuggremshjul till klaffmanövreringen.

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

FÖR OSS SOM TYCKER OM FRIFLYGANDE MODELLER…

 

 

 

 

 

 

..kommer här en pärla inspelad för 35 år sedan.

 

 

 

Här en film,  som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.

“Adrift on the air”

Professionellt gjord och instruktiv.  Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.


Filmen producerad av AMA,  Academy of  Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.

Häng med mig bakåt in i friflygets historia !

 

 

 

Kategorier
Nostalgoteket

VAR DU OCKSÅ MED HÄR …

 

 

 

 

 

…1936 och flög din ögonsten ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, tiden den går  och det är  81 år sen nu…

En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.

Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar,  vilken dragningskraft
begreppet “FLYG” hade på gemene man vid denna tid.

Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken,  vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….

Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: “Detta är omöjligt “!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?

Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.

Häng med  tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?

Kategorier
Flyghistoria

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär
solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket
skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda
grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till
social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil.
Batteripack…? Den största jag sett…

Kategorier
Teknik, allmän

FÖLJ MED TILL AERODYNAMIKENS FANTASTISKA VÄRLD…

 

 

 

 

…och upptäck att en boll kan flyga,
som rör sig genom en gas eller vätska.

 

 

En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.

Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.

Det beror på Magnuseffekten.

Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.

Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.

Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande
runt sin längdaxel.   Det är ett uttryck
för begreppet “Cirkulation”, som innebär att
luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.

Luften kommer att transporteras “underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet
vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft
och förutsättningar något vi kan kalla flyg.

Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets 
flygegenskaper.

Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast
med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i
lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande
surrande ljud.

Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.

Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson,  född i Lilla Tjärby nära Laholm,
som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför
tidigt.

Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos “Sommar” program från 1999.

Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.

Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften “delar” på sig och där luftströmmen “förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SPAD VII DEL II

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons nya friflygande skalamodell Spad VII.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.

Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.

Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.

Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…

Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:

“Wind in the wires!”
(Kanske Ingvar tänkte på den engelska boken
 
” Dubbeldäckare är något visst.  Långt innan jag var intresserad
av flyg,  var jag ute på “bonnlandet” på strandängarna vid floden
Wislas södra lopp sydväst om Krakow tillsammans med min
då blivande hustru. Det var vid byn Chernichow.
Här fanns hennes släkt på pappas sida och en gammal faster
bodde kvar i ett litet gulligt hus.
Vi gick den gamla vägen, som nu knappt var en stig ens ner
till “färjeläget”,  där det fanns en linfärja,  som tog 3-4 bilar åt
gången.

Det var solig högsommar och rätt sent på eftermiddagen.
Ett märkligt ljud hördes, liksom från en småbåtshamn, när
det blåser storm.”

 


“Jag tittar snett bakåt – minsann en Antonov AN-2
kommer precis mot oss på låg höjd, kanske 15 meter.
Piloten skulle landa längre fram på strandängen,  visade det sig,
men innan dess måtte han sett min förvånade min och precis
jämsides, gjorde han något med den stora stjärnmotorn, som
spann tyst på tomgång, så att en eldsflamma som var flera meter
lång helt plötsligt slickade den redan sotiga vänstersidan på AN-2an
och som följdes av en fruktansvärd knall. 
Väl hemma på jobbet var jag givetvis tvungen att konsultera någon
av mina flygande arbetskamrater – det fick bli Göran, som förutom
s.k. Radiokemist (en radiokemist jobbar med inmärkning av såväl
stabila som icke stabila isotoper av främst Väte och Kol) en
Champagnekännare med egen importfirma och som  dessutom
kunde berätta rätt intressanta saker om flygmaskiner. 
Jodå – en Antonov AN2 kunde flyga i c:a 45 km/h mycket tack vare
sina slats på båda vingarna. Inte nog med detta , den har såväl mycket
kort landnings-  som startsträcka.”

(Slatsen var automatiska och hölls inne med gummiamortisörer.)
Ur flyghandboken för An-2:

“If the engine quits in instrument conditions or at night, the pilot should
pull the control column full aft and keep the wings level. The leading-edge
slats will snap out at about 64 km/h (40 mph), and when the airplane slows
to a forward speed of about 40 km/h (25 mph), the airplane will sink at
about a parachute descent rate until the aircraft hits the ground.”  
Framkantslats.
“Eftersom Göran är kemist halkade han snabbt över till hur mycket
toluen man måste blanda i modern bensin för att den stora motorn
skall gå gôtt…”
 

Jo – man kan förstå, att alla dessa linor på de gamla flygplanen
orsakade stora aerodynamiska förluster…”
“När man riggar mellan vingstöttorna behövs bra verktyg.
Det är extremt lätt att sticka hål någon stans med de vassa pincetterna.
Jag använder standard rostfria pincetter från Allgaier, mycket
hög precision och rätt billiga.
Vill man lyxa till det så finns samtliga Allgaiers pincetter i Titan,
som är helt omagnetiskt, fast då kommer priset att flytta kommat ett hack åt höger…
Tråden jag använder är vanlig brodyrtråd “Silver” och en hel docka
räcker till bortemot 25 modeller.
När jag riggar så delar jag upp dockan precis som en hantverkskunnig
brodös antagligen gör.

       Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får   en dubbel tråd.

Trådänden doppas i CA-lim och så tillför jag litet fukt (slickar på den)
så blir den stel o fin och låter sig gärna trädas genom diverse olika hål
litet hitochdit.”

“Det är svårt med skärpan,  när man fotar småpill,  här har jag använt en gammal
“Långzoom” Olympus , som har 18 ggr optiskt zoom och dessutom s.k. makroläge.
En mycket bra kamera men telefonen har man ju alltid med överallt annars…”


“Kortklippt stelfrusen gräsmatta var inte bra som första testplats för att få till glidflykten…
Men sådant här är rätt normalt och reparationer kan man räkna med. Det är därför,
vi som pillar med friflygande modellflygplan gärna har ett litet vindskydd typ strandtält.”
Bästa Hälsningar
Ingvar L. Nilsson
Källbäcksrydsgatan 11 b
SE-507 31  BRÄMHULT
tel mobile phone +46  702074494
or e-mail     ingvarlnilsson@me.com
Vi väntar med  spänning på Ingvars nästa bidrag.

Alla bidrag om pågående byggen eller andra modellflygäventyr
är hjärtligt välkomna till min lilla blogg.
Visa världen dina projekt !
Kategorier
Flyghistoria

LÅT OSS FÖRSJUNKA I LITE NOSTALGI…

 

 

 

 

…vi som är modellflygare.

 

 

Till exempel med lite friflyg från igår.

Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring,
som har skett med allt.

Luta dig bakåt och dröm.

Kategorier
Okategoriserade

DET GÄLLER ATT HÅLLA SPÄNNINGEN VID LIV…

 

 

 

 

…om man ska kunna flyga med en elkärra.

 

 

 

 

 

 

Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.

Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .

Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.

Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.

Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.

Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.

Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…

Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?

Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.

En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.

Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.

För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.

Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg,  vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.

Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.

Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.

Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.

 

Monterat och klart…trodde jag.

Jaha, nu är det bara att dra på…

…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.

En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.

Casino med sin boll.

Kolla blicken på husse !

Energi…bara förnamnet !

Ett glädjeskutt av en Jack Russell…

…och en tvärnit för att plocka upp apporten.

Stolt liten dam.

Husse med sin Jack Russell.

Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?

Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.

Kategorier
Naturbilder

FÅGELLIV…

 

 

 

 

..ur olika vinklar…

 

 

 

 

 

Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?

I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga  träbeläten.

Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på,  när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…

Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…

Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…

I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !

Morgonfrost präglar växtligheten.

Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.

Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.

Fiskande måsar

Som synes, du ser hur djupt rötterna når…

När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja,  du vet,  det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak,  som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.

En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…

Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.

Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.

Bildresultat för kustbevakningen flygplan

Casa 212

Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så,  så länge jag minns.

Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.

Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är  underställt fysikens lagar.

Som den Libyska öknen…utan kameler.

Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

WACO HADRIAN LASTSEGLARE

 

 

 

 

 

Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.

 

 

 

 

 

 

Bildresultat för waco cg 4 hadrian

 

Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:

WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
 
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”.  som liksom hänger undertill.  Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.

(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
 
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
 
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
 
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen,  att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)

När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det,  att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.

Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt  vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
 
 

 

Landställen visade sig ta i vingstöttorna!  De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.

 
                     Här är den utan hjul och vingstöttor.

 

Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”,  som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.

 
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat,  så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.

När man köper PU-lim,  skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.

Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick
en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en  snabb
och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade
världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska
landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget
hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.

Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde
få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.

Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du
själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb
expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg
dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar,
då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära
piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen
men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg
skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten
gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina

C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på 
olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan

från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.

Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade 
dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute
i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik
och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg
inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna
under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna
Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet
av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s
segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

“Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

EN LITEN APTITRETARE…

 

 

 

 

…för OT-piloter  och flygintresserade i allmänhet

inför kommande modellsäsong.

 

 

 

Jag fann nedanstående film, som emanerar från ca 1939-1941
och som har god kvalitet.
Tyvärr har den  inget ljud, men du kan ju använda din fantasi…

Filmen visar inte bara modeller,  utan också hur man hanterade
sina modeller för 76 år sen. Märk den kraftiga vinden, men det
avskräckte inte piloterna.
Kolla den radiostyrda modellen…och den radioutrustning som krävdes.

En av de radiostyrda modellerna är märkt med en amatörradiosignal,
W8PDT, eftersom det var ett krav i stort sett över hela världen,
att den som ville styra ett plan med radio också var tvungen att inneha
en amatörradiolicens.

Jag försökte googla fram innehavarens namn, men det jag fick fram,
var att han var licensierad från 1936 och att han var då boende i
Wilkinsburg Pennsylvania (Pa) USA.

Ett tidsdokument som talar om,  hur 1940 såg ut i USA
vid en nationell modellflygtävling. Ett dokument hur livet var
i USA 1940.

Förstår du,  att  människor 1940  kunde överleva utan ” Big brother”
och “Bonde söker fru” på tv, utan att fippla på
IFånen 6 gånger
i minuten eller  viljelöst sitta framför  en dator 8 timmar om dagen…

Det filmen visar,  är en av sakerna,  ungdomen gjorde i stället.

Vassego !

Så här byggdes det modeller 1937 i Tyskland…

Kategorier
Väder och vind

VÄDER

 

 

 

 

…fast är det modellflygväder ?

 

 

 

 

Knappast…

Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning..
Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa
med sina modeller inför den nya kommande modellflyg-
säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !

UFO ?

Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll  och jag
försökte plåta med felaktig kamerainställning,
så bilden blev lite,  som om vore det utomjordiskt…

PS

Om du applicerar lite “braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit
som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta
trefalt längre och högre.

Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.

Kategorier
Old Timer flyg

JAG FICK MAIL…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…från Ingvar Nilsson.

 

 

Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för
alla som har intresse för aviatiken.

Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:

Som vanligt läckra foton från Mats!

För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar..
Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista
arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl
friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla
och och och…

Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med
detta nya liv visade sig vara,  att när brevbäraren släppt av någon
av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i
och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer
(föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis),
MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift),  så blir
det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.

Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade
modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i.
En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till
en ryggsäck) .

En långdragen förkylning har medfört,  att jag är i det närmaste
klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A.
Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag
på mer färg,  så jag kan måla kroppen.

Har även haft kontakt med Boris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille,
han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta
ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina
vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns.
Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den
stora klumpiga kroppen,  som rymmer t.ex. en Willys Jeep…

Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar.
Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!

Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om
ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra
stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat
s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många
störande tillfällen just där.

Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat
vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så
dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi.
Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som
jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att
på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en
strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att
det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst
– det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre
vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant
så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant
ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige.
Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA
men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar.
När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt –
dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt
upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa
främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.

På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar.
2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda
tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att
upptäcka ett och annat.

Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter.
De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och
rönnbären.

Tack för fina och tankeväckande foton // Ingvar

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

INTE BLEV DET FLUGET I DAG HELLER…

 

 

 

 

…jag har vädret emot mig,

som varande modellflygare.

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan.
Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.

Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.

Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller
stå i hangaren.

För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset
redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.

Dock ville jag trots vädret  ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.

Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen
av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.

Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och
slättbygd.

 

Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög…
det gör,  att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.

De mänskliga svinen har varit framme.
Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider
skräpet,  där de står och går.

Den nedåtgående solen får de vindvajade  torkade blomställningarna vid sidan av vägen  att lysa.

Hopp om framtiden…årets första Cumulus !

                                                                                                             En ejderhanne ligger parkerad på en sten.

                                                                                     Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad

Den varma luften över havet lyfter upp,  tycks det för betraktaren, 
miljoner ton berg i luften enkelt.

Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.

      En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.

Men han stördes av mig och…

…satte iväg

En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…

Det höstsådda ger färg åt landskapet

Gässen spankulerar i skafferiet

Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..

  Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…

Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.

På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.

Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.

Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.

Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…

Koltrasten sitter och funderar över lördagen…

Herr och fru kaja filosoferar över vardagen.
Kajor är till skillnad mot människan  monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?

Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ?
Nä inget av delarna tycker jag.
Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva

Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria  pengar till ägarna.
Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten….
Jaa, lite få vi allt vara beredda att  offra på teknikens altare…

Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.

Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om
med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön.
Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande  skyltfloran.

Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OCH NU BLIR DET…

 

 

 

 

 

…friflygande OldTimer  modeller från

The Old Warden Aerodrome i England.

 

 

 

 

Denna plats, som ligger i anslutning till “The Shuttleworth Collection
Biggleswade,
som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar
med fullskala historiska plan och modeller.

Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen
är grandios.

Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid
The Old Warden Aerodrome

Glöm inte att klicka på “HD” i inställningarna !

Här kommer en till .