Kategorier
Naturbilder

FORM OCH FUNKTIONER…

 

 

 

 

…som man finner på en strand.

 

 

 

 

 

 

 

DSC06550

Jag cyklade ner till Lagaoset i dag.

För att ströva och flanera. Inte en människa fanns där.

Så man kunde gå omkring i splendid isolation och bara
finnas till.

När jag är på denna platsen, hittar jag ofta olika ilandflutna
föremål. Dels sådant som kommit via havet, men också mycket som
Lagan har transporterat ut till mynningen.

Jag fotograferade lite grand och vill visa bilderna för mina besökare.

Varje bild startade min fantasi,  som  skapar en bild i min hjärna,
av vad jag ser i föremålet.

Bilden, som formas i min hjärna,  beror ju hur mina perceptioner
påverkar mina neuroner.

Vidare skapar hjärnan en bild, antingen jag vill eller inte,  av vilken
funktion
föremålet skulle kunnat  ha i sin imaginära omvärld.

Att promenera vid stranden är förutom den fysiska upplevelsen i
sinnevärlden också en upplevelse i idévärlden eller i en metafysisk
värld..

Allt stimuleras av upplevelsen och de intryck den lämnar.

Tur man fortfarande har fantasin kvar, för  utan fantasi är ditt liv
bara slutna rum,  låsta och stängda dörrar.

Japp, så fungerar det för mig, du får se,  vad du ser …egentligen…

Efter strövtåget var det till att åter landa i det reella och
cykla hem i motvinden :=(

DSC06506

Hur kommer det sig att vinden skapar dessa tvättbrädemönster i sanden ?

Vän av ordning kanske frågar sig: Varför tog han med denna bilden ?

Jo, jag vill visa kontrasten mellan den mjuka vågformade mönstret
i sanden och den kompromisslösa  karaktären av den vassa strandrågen.
Jag har minnesbilder,  från då man var mindre och cyklade till stranden,
hur vassa strandrågens blad kunde vara.

Man kunde skära sig.

DSC06515

En skulptur i sanden, som vi i sann Arkimedisk anda döper till

“Tvåarmad hävstång”

DSC06522

              Ändrar man perspektivet och färglägger,  förändras innehållet.

Nu kan det se ut som en varelse stående framåtlutad vilande sig på armbågarna
mot en stolpe med  flämtande mun efter en lång språngmarsch.

DSC06533

En fågel kanske…nåt hönsliknande liggande på marken
…där stjärtfjädrarna håller tag om en stubbe.

DSC06536

Färglägger vi och ändrar infallsvinkeln,
blir det  naturligt kopplat till sin miljö,  vilket ger
helt annat intryck hos betraktaren..

DSC06544

Vågmönstret i sanden skapat av vinden,  kontrasterar mot det
till synes, mera kaosartade, men inte slumpmässiga sättet,
såsom  roten har växt.

  DSC06563

“Jag,  är den som bestämmer här”, ropar  detta träbeläte ut
i kraft av all sin auktoritet.

DSC06571

En sädesärla gjorde ett nedslag i min fantasivärld av strandmonster.

DSC06585

                                                                                        Stora ögon, lång nos och  liten mun.

Djuret är  den sällan observerade 

Mindre PVC-kryparen
(Tube Penetratis Minimalis)
som är väl  anpassad för ett liv i  10 tums PVC rör.

DSC06589

Hej….alla,  jag heter alltså Allan Al…alltid alldeles allsidigt alert…
och jag kallas alldenstund allmänt,   Allan  Allitteration.

DSC06621

                                         Jag vill inte påstå,  att bilden är bra,
men den innehåller  otvetydigt ett visst mått av  dynamik .

DSC06629

En alstubbe har flätat ihop fingrarna i roten i förtvivlan
över att  ha tappat både sitt huvud och sin gröna  krona…
under sin färd nedför Lagan till havet.

DSC06644

Denna sydvästkant var för en månad sen helt rak.
Nu har vind – och vattenerosionen, tillsammans gjort kanten mjuk och len.

DSC06649

Här får er fantasi skapa er en egen bild av föremålet…

När jag ser alla sandkornen, associerar  jag till bilder,
som Hubble
teleskopet tagit av vårt universum.
Bilder,  som visar,  på  lika många galaxer
som sandkornen på
all världens stränder och öknar.

Svindlar tanken  för dig ?

Det gör det för mig i alla fall.

DSC06659

Prispallarna som kom till användning under
Lagaosmästerskapen i fantasidjursskapande.

DSC06674

En ödleliknande varelse med sitt underbett och i sällskap med sin fru
sticker upp huvudet yrvaket ur sanden…
fast damen ser lite kuvad och undergiven ut eller…

DSC06689

Han stod helt glatt, höjde handen ropande “Hej och välkommen”.

DSC06693

                                                               Vad dessa två sysslar med, vågar jag inte skriva…

DSC06707

En förträad förhistorisk fågel med torrsprickor sticker ut ur tallen lite sur.

DSC06731

                   Björkarnas blad spricker ut med ett “POFF” …tror jag i alla fall…

DSC06738

Man talar om musöron….men dessa björkar växande i lä
och med tillgång på sol, de hade kommit längre i sin växtsäsong.

DSC06745

                                                                         …och växterna tänker på släktets fortlevnad.

Samtidigt som de gör livet lite besvärligt för oss pollenallergiker.

 

 

Så ni ser,  en enkel promenad fyller huvudet med upplevelser och tankar.

Det sker aldrig framför en tv.

Inget om flyg direkt i detta inlägget, men håll ut, det kommer mycket flyg närmsta tiden !

Olyckligtvis,  kan  lördag och söndag   innebära uselt flygväder.

Fast söndag skulle kunna  innebära hangväder på HH…

 

Kategorier
Okategoriserade

2 M/SEK NORDNORDVÄST OCH AVTAGANDE…

 

 

 

 

 

…var vinden på Hovs Hallar i måndags.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Vid en tripp i ett annat än modellflygärende söderut,
passade jag på under hemvägen att kolla läget på HH.

Min Spirit låg i bilen, så jag lastade ur och besteg Platån,
med det som behövs för modellhangflyg av enkelt slag.

Väderläget var solsken,  2 sekundmeter vind lite snett,
men vetande
att även en sådan svag vind under normala
förhållanden
genererar bra lyft här, plockade jag ihop modellen,
startade
radio och kamera och iväg.

Mycket turbulent vid kanten och då jag gnetat mig upp 50 meter,
vilket var besvärligt, då jag flög s a k t a, märkte jag att hanget
var mycket termiskt.

Vinden var alltså allt annat än laminär upp till ca 100 m över kanten.

Men sedan…var det,  som att flyga i grädde. Den laminära varmare
vinden flöt ovanpå den kalla luften och gav  ett mycket fint och stabilt lyft.

Jag slog troligtvis mitt eget höjdrekord på hanget under denna
flygningen.

Jag har flugit här regelbundet sen 1972, så jag har varit högt förut..
Hur högt ?  Säger jag inte så riskerar ingen magknip.

Efter en timma i luften åter ner på marken, jag  kollade  av kameran,
vilket
innebär att jag byter batteri, så den blir fit for fight igen.
Samt lite vatten för piloten.

Inför nästa start monterade jag en kamera framför modellen på
en hållare för att få en lite förändrad fotovinkel.

Tack för din idé Crazy Horst !

Länk: https://vimeo.com/user6527917/videos

Vinden tycktes ha minskat, men jag tänkte, det går säkert…

Vilket jag efter utkastet genast märkte, att det inte gjorde,
då min Spirit flög som en
kraftigt berusad kråka.

Alltså överstegrad, sakta vinglande fram just i höjd med
eller lite under hangkanten.

Det gällde nu,  att så fort som möjligt  få in den ganska spröda balsamodellen över
fast mark igen och minimera risken för skador.

Om du som flygare tappar din modell under kanten är det av uppenbara
skäl problematiskt. Att inte se modellen utan försöka landa på känn,
det är inget önskeläge. Flyger man en modell som är relativt
spröd och känslig i stenig terräng dessutom, då kan det bli kris och kras.

Jag har lyckats, men också misslyckats med det, då jag efteråt
fått ägna mig åt livsfarlig akrobatik på klippväggen för att
bärga resterna av en smälld modell.

Min värsta upplevelse av detta var , när jag skulle bärga min ASW,
som landat 15 m från toppen av den 70 m höga vertikala klippväggen.

I dag hade jag inte gjort om det.

Det som gjorde det extra spännande var att en berguv for ut från en
spricka i berget och höll på att skrämma livet ur mig.

Men jag fick tag i modellen. Den var hel och det är så med
med mig, att jag skulle aldrig få ro i sinnet med en ASW
liggande på hangkanten på Hovs Hallar övergiven.

Jag lyckades med ett nödrop krypa in över kanten och då
modellen var lågt, tappade jag ögonkontakt med den för någon
sekund, varför jag helt enkelt fick hoppas på försynen, som
kanske skulle se till,  modellen kom ner hel…

Till höger dök min Spirit upp, rätt på vingarna med kurs mot
ett litet träd. Omedelbart följt av ljudet som uppstår då en
balsamodell lite hastigt landar i grenverket.

Jag vågade inte styra,  utan lät den glida kontrollerat, eller
någotsånär
kontrollerat rakt fram.

Spiriten satt glatt inkörd i trädkronan på det låga trädet
och vid framkomsten såg jag,  att den nog klarat sig utan skador.

Sinnet ljusnade på mig och Operation Nedplockning påbörjades.

Jo, jag nådde modellen, men problemet var att kameran och dess
hållare hade kommit i beknip mellan grenarna.

Med lite måttligt våld, stående i en tjock matta av enbuskegrenar,
lyckades jag få loss modellen, men då jag drog ner den, snäppte
kameran av och jag hade inte uppsikt, var den for iväg…

Nåväl, en kamera, en Mobius, kan väl inte vara svår att hitta,
fastslog jag efter att ha tagit hand om modellen.

Trodde jag. Om du frågat mig efter 20 minuters svettigt letande
hade svaret inte blivit positivt.

Men genom att systematiskt dissekera de hoptovade enegrenarna
som låg som ett 40 cm tjockt ihoptovat täcke på marken, 
hittade
jag kameran.

Kändes bra.

Jag fick sekvensen på video, när jag trädlandade. Tyvärr hade jag fått
något som smutsat linsen, troligtvis lite olja/fett, varför bilden inte är
100 %.

Men som en illustration på en hangflygares strävan att få flyga,
räcker det.

Lite andra stillbilder som vanligt.

DSC06311

I skyn bildade K-strimmorna nästan ett spindevävsliknande mönster.

DSC06318

Det vanliga som jag har liggande i bilen, om utifall att…

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

BARA GLIDA FRAM OCH NJUTA AV ÖGONBLICKEN…

 

 

 

…sådan var söndagen vid Segeltorp.

 

 

 

 

DCIM101GOPRO

 

 

Vi hade en väldig gynnsam väderprognos från yr.no.
De lovade nord till nordväst i 4 dagar.

Söndagen var prognosen NNV 3-5 m/sek, vilket fick
mig att åter köra till hanget.

Det blev en avslappad flygning i fint lyft utan turbulens.

Mycket människor passerade min plats där jag stod
och satt och flög.

Jag finner det belönande att berätta,  om hur det fungerar
och försöker göra alla som stannar och pratar till hangflygare…

Min modell tog mycket bilder och medföljande fotograf likaså.

Jag redovisar lite pics och en liten video,  som är tagen med
en ombordkamera.

Det ger en aning om,  hur min söndag var vid Segeltorp.

Efter flygning och ett besök hos bekanta var jag hemma
kl 1900 mycket nöjd och full med frisk luft och upplevelser.

DCIM101GOPRO

Första starten just efter utkast vid Segeltorp.

DCIM129GOPRO

Ni ser att havet ligger platt. Inga vågor som bryter,
vilket säger mig att vinden inte överstiger 5 m/sek.

DCIM101GOPRO

Men, lyftet var bra och här kommer några bilder med och kommentarer.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Flyga vid detta hanget ger en fördel och det är
att man får modellen nära sig...

DCIM101GOPRO

…men ska jag välja hang föredrar jag platån av olika skäl.

DCIM101GOPRO

DCIM101GOPRO

Den sena eftermiddagssolen får de väl utnyttjade vingarna på min Spirit att skimra.

DCIM101GOPRO

DCIM102GOPRO

Med lite högre lastfaktor ser man, hur vingarna böjer sig.

DCIM102GOPRO

Spirit med kamera i nosen….som vanligt.

DCIM102GOPRO

Vinden har ökat lite grand, så man kunde flyga lite friare.

DCIM102GOPRO

På väg att landa på den plats, där det är mest öppet.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

                                          Hanget är ca 20-30 m högt och det bär långt ut och högt om förhållandena är de rätta.

DCIM103GOPRO

Ser ni min modell som en prick. Det är så långt ut det bär.

DCIM103GOPRO

Hangflygning Segeltorp

DCIM105GOPRO

På väg till starten igen

DCIM105GOPRO

Man tar det långa benet före det korta, för man är ju flygsugen igen…

DCIM130GOPRO

…och ligga rätt på vingarna…

DCIM130GOPRO

…för att just före touchdown dra in klaffen för att spara klaffservot
om klaffen träffar marken.

IMG_0006Min plats där jag flyger.

Här behöver jag ingen stol, för just till höger om min startplats
finns en fin bänk att sitta på.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR LÖRDAG

 

 

 

 

Det borde blivit bra, men jag…

…jag valde fel flygställe.

Jag var nere vid HH  och var beredd att starta 0930.

Det var lovat nordlig vind, men när jag knatat upp från parkeringen
till Platån, visade sig vinden vara nordväst ca 2 m/sek…

Så egentligen borde jag gått ner till Segeltorpshanget, där jag visste
vinden låg rakt på.

Vår vindmätare sa 5-6 m/sek rakt på Segeltorp.

Men jag tänkte som så, att är jag här, så provar jag.

Först märkte jag, att kanten var mycket turbulent. Det var
ett resultat av den sneda vinden. Vidare var vinden svag och
lyftet genuint dåligt.

Det är inte avkopplande att flyga marginellt med klaff, eftersom
klaffen gör att du balanserar din modell på en smal lina.
Efter att ha verkligen flugit med min blygsamma erfarenhet och
eventuella skicklighet efter 42 år med modeller på Hovs Hallar,beslöt jag,
eller rättare sagt, var jag tvungen att landa.

Jag vet,  att de som verkligen är experter säger, det är lätt att landa
på Hovs Hallar…

Men för oss som inte är det, är varje landning under besvärliga
förhållanden en utmaning.

Senare tog sig vinden och jag gick ner till mina skärmflygkompisar
och satt och var avundsjuk på deras flygande vid Segeltorp.

Hoppas min avundsjuka går över, när jag fått nya skärmgrejor !

Förutom skärmar, modeller fanns det också hängglidare som flög.

Mycket människor som utnyttjade det fina vädret och njöt
och promenerade i naturen.

Klockan 1630 embarkerade jag min bil, for hem och kollade min
Spirit,  så den skulle vara fit for fight för eventuell flygning på söndagen.
Jag hade märkt en glappkontakt på mitt ena klaffservo.
Det var en lödning som lossnat, så det var snabbt fixat.

Här kommer lite bilder

Häng med !

GOPR5406

Uppackning och förberedelser för lite flygning.

                                För bästa kvalitet klicka på “HD” ner till höger på videofönstret.

 

DSC05933

Jag gick ner till Segeltorp och där förberedde skärmflygarna sin start.

DSC05967

Förste man stapplar…fram mot kanten.

DSC05974

                               …och den andre har just dragit upp sin skärm. Vinden nu 5-7 m/sek relativt rakt på.

DSC06010

Skärmen flyger och alstrar lyftkraft, så piloten rör sig på lätta fötter
både bildligt och bokstavligt.

DSC06021

Ställningen på kroppen är ett resultat av viljan och gå framåt,
genom att få kroppens tyngdpunkt
i riktning mot hangkanten.

DSC06022

Start

DSC06030

Just över kanten

DSC06060

Man har en anordning som man sätta fötterna i för bekvämlighetens skull.
I knävecken kan ni se speedpedalen, vilket är en anordning, som
minskar anfallsvinkeln på skärmen, så den flyger fortare.

DSC06070

Vad allt handlar om…flyg

DSC06075

Hanget vid Segeltorp

SONY DSC

Klart man är glad om man får uppleva !

DSC06130

En flygare och det som ger energin att flyga med en skärm

DSC06136

Flygning…det är livet !

SONY DSC

Tror ni denna pilot längtar efter hemmets stol eller dvalan framför en tv …

DSC06263

…nä, han föredrar nog den verklighet som ger mest…

SONY DSC

…flygning som han kontrollerar,
med sina bromshandtag och sin förflyttning av vikten i selen.

SONY DSC

Till slut minskade vinden och även den mest idoga skärmflygare inser, 

att man kan inte  göra som Ikarus…

Kategorier
Hangflyg modell

FREDAG, LÖRDAG, SÖNDAG, MÅNDAG…

 

 

 

 

…är det utlovat nord- till nordväst på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

DCIM129GOPRO

 

Många går ju och less efter sydliga vindar och värme nu i brytningen
mellan årstiderna.

Längtar efter värme…ok, det gör jag också, men det som skiljer mig
och andra flygare,  som använder våra våra kusters klippor som ett medel
att kunna flyga, vi längtar efter vindar, som ger oss den möjligheten.

På Hovs Hallar, den knöliga näsan som ligger i blöt i Kattegatt, där vill
vi ha nord till nordväst.

Enligt världens mest besökta vädersida och den sida som har störst
förtroende,  yr.no, så kan vi förvänta de goda vindarna i minst fyra dagar.

Fredagen innebar solsken och nord till nordväst 4-7 m/sek.

Detta triggade igång oss,  som på ena eller andra sättet flyger hang.

Klockan 0930 var jag på parkeringen och lastade ur min bil med
modeller och andra prylar.

Uppe på Platån var vinden NNV ca 5 m7sek.

Bara att montera min trogna Spirit, hänga på en kamera av ena
eller andra slaget och iväg.

Det var mycket turbulent, dels just vid kanten men även högre upp
vilket syns på videon.

Just efter jag startat,  anlände  Kenta för att flyga skärm.

Han startade nedanför parkeringen och steg som en kork.

Jag tror han felbedömde vinden lite, då han gick långt mot
Båstad. När han skulle tillbaka,  fick han jobba, eftersom
vinden var mer NV,  än han trodde?

Men allt löste sig.

Efter hand kom fler skärmflygare, som alla fick fina flyg.

Jag har ju skrivit om, att jag av olika orsaker lagt av med skärmflyg…

Men jag klarar inte abstinensen. Jag ska köpa nya grejor och börja
igen.

Man lever bara en gång och man kan inte sitta och vänta på att
något ska hända, om så att säga dörren är stängd !

Jag visar lite bilder och en videosnutt från min flygning.

Lördagen innebär nordlig vind och naturligtvis kommer jag
att finnas på HH med modell och kameror.

DSC05804-001

Ett säkert och tydligt tecken på föraningen av vår.

DSC05835-001

Ja, vad tror ni det är för en modell ? Svårt att plåta och flyga samtidigt.

DSC05837-001

Kenta gled förbi njutande av utsikten.

DSC05844-001

Jag tycker tistlar från förra året är vackra...

DSC05855-001Här är hangflygarens depå, med vad som kan behövas.

Bästa “flygväskan” där man har sina prylar,  är en datorväska.

30 kr hos Erikshjälpen.

DSC05903

Kenta på väg mot Hallands Väderöhållet.
Gick lite segt och han har inte jättemycket höjd…

DSC05914

Ni ser att havet har nästan inga brytande vågor.

Det innebär att vinden ligger på 5-6 m/sek just nu.

DCIM129GOPRO

Kenta förbereder start.

DCIM129GOPRO

…och där är han iväg.

 

DCIM129GOPRO

Ni ser…kameran i nosen och full klaff.

DCIM129GOPRO

Landningen ok och nu ska jag bara stänga av kameran.

DCIM129GOPRO…och ta mig till min depå

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT ALDRIG GE SIG…

 

 

 

 

…om modellen sjunger på sista versen.

 

 

 

 

 

Som jag skrev tidigare om  min Spirit Elite nummer 1.
var den väldigt sliten och skulle behöva en uppryckning

ur sin dekadens.

Modellen har ju givit mig så fina upplevelser, tack vare dess
goda flygegenskaper, att man som pilot naturligtvis har fäst
sig vid den särskilt.

Det är inte världens bästa segelmodell i 2-m klassen, men samman-
taget har den väldigt goda egenskaper.

Både för termikflyg och hangflyg. Att den är försedd med stora
klaffar, underlättar vid flygning i dåligt lyft och för att kunna landa,
där man vill.

Finns det nåt, som inte är bra ? Ja, det är ju en balsamodell, vilket
gör, att den är spröd. Balsan i byggsatsen var mycket lätt, med tanke
på att den är avsedd för 2-metersklassen i termik.

Men hanterar man modellen mycket, blir det lätt skador i balsan.

Vingfastsättningen är ett svagt kapitel och där ska man förstärka
kroppsidorna på insidan med 1 mm ply eller kolfiber.

Min Spirit har gått sönder här ett flertal gånger vid hafsiga
landningar.

Kroppen har lång momentarm, vilket gör,  att det aldrig är
problem med tyngdpunkten. Bly ska aldrig behövas, då
acken kan flyttas, så cg finns, där du vill ha den.

Den långa momentarmen gör att kroppen framför vingen
är utsatt för brott vid usla landningar.

Det finns ju en naturlig brottanvisning där.

Hursomhelst så var min Spirit lite sunkig, milt uttryckt.

Eftersom jag har en nybyggd till, tänkte jag, att jag ställer undan
den gamla och flyger med den nya.

Det varade inte länge, bara till kvällen,  sen tog jag fram trotjänaren
och kollade, vad
som borde göras.

Min avsikt var att få ihop den, så allt funkade 100 %.

Kroppen var spräckt vid vingfastsättningen på båda sidorna.
Det var enkelt att få ihop med lite CA och balsabitar.

Huvens fastsättning var skadad och det  fixade jag med lite pilleri.

Vingen hade en skada vid fastsättningen i kroppen och mitt klaffservo
hade en söndrig växellåda.

Vingens fäste fixade jag med Biltemas epoxielim och lite slipning.

Det var värre med servot. Det satt i sin hållare mot balsan på
översidan av vingen, varför jag var tvungen att skära bort en del
av klädselbalsan för att får bort servot.
Sen laskade jag i nytt 1.5 mm flak på ovansidan av vingen.

Jag bytade servona i båda vingarna, för deras växellådor var
utsatta vid landningarna
genom den djupt fällda klaffen,
som kunde ta i marken.

Jag bytte servona mot  Hitechs skevroderservo med metalllåda.

Naturligtvis slipade, lackade och klädde jag om med en bit
Oralight,  som jag hade över.

Jag tog god  tid på mig att justera in utslagen på klaffen, så de blev
likadana på båda vingarna.

Allt avslutades för kroppens del med ett par våtslipningar,
grundmålningar och sprayning med fin akrylatfärg.

Kroppen blev som ny.

Sen ville jag ju flyga, men det fick anstå till i dag fredag.

Väderläget var på förmiddagen molnigt, disigt och ca 8 grader C.

När jag fått in grejorna i bilen, såg jag det började duggregna,
men jag var så sugen, att inget kunde hejda min planerade
provflygning…

Jag körde till Tönnersa Strand, eftersom vinden var västlig.

Efter jag anlänt till parkeringen,  gick jag  till stranden och kollade
vinden.

Det var ju inte, så man blåste bort…Västlig vind ca 1.5 – 2.0  m/sek.

Min erfarenhet säger,  att detta är ett gränsfall om jag ska  kunna flyga.
Eftersom jag nu hade kört hit,   monterade jag och tog med min modell och
packning ner till kanten.

Där tvekade jag en kort stund, men slog på modell och kameran
som sitter i nosen och startade.

Jo, det gick att flyta på kanten…precis… om jag drog klaff.

Efter hand som jag flög,  ökade vinden ,till jag tror ca 3 m, därför
det gick bra att flyta utan klaff, men det var just precis.

Jag tycker det är lite veset att flyga nästan under marginalen med
klaff och hög nos.

Man har ingen marginal,  om det uppstår en situation. Till exempel om
modellen skulle vika sig.

Modellen flög lika bra som nånsin, kanske en aning baktung, då den
var mycket känsligare på höjdrodret.

Så  10 gram bly i nosen fixar detta lilla problem.
Jag vill ha mina hangmodeller i alla fall inte baktunga utan i
stort neutrala. Mina termikmodeller trimmar jag något
baktunga, för de ska indikera termik bättre.

Efter 50 minuter i duggregnet konstaterade jag, att jag var
nöjd med mitt flygande och gjorde en riktig smörig landning
på den platta fina stranden.

Hämtning av modell och demontering för att sen fara hem
till andra uppdrag, jag hade i dag.

Så har man en modell, som är skadad, så är det lättare och
snabbare att laga den, än att sätta sig och bygga nytt.

Men det är klart, man kan ju inte lappa och laga hur
länge som helst, eller kan man ?

Förresten, jag tror jag ska bygga en 3-m vinge med en moderna profil.
Till exempel en Rg 14 och vingen försedd med klaff.

Det tror jag hade blivit bra…och så haft en bättre vingfastsättning
som skonar kroppen. Alltså ett vingstål modell Gaupner och vinghalvorna
fästa i fram- och bakkant med M4 polyamidskruvar.

 

DSC05691

Här ligger min mycket flugna Spirit innan testflygningen.

DSC05694

Vingarna sitter med två hårdträpinnar framtill, en balk mellan vingarna och
två  M5 polyamidskruvar där bak.

Det är ingen bra lösning, för vid en hårdare landning är sannolikheten stor,
att stypinnarna ryker av och kroppen skadas
då vingarna vill fortsätta framåt.

DSC05698

Så där, nu är det klart att knalla ner till kanten !

DSC05701

Jag träffade på två damer med sina lösa ouppfostrade hundar i Naturreservatet,
När jag påpekade, att man inte får ha hundar lösa, fick jag en fnysning till svar…

 

GOPR6614-018

När man ska landa, ska man flyga så länge det går…

GOPR6614-019

..för att trycka ner sin modell, det ser bedrövligt ut…

GOPR6614-020

Där ligger min modell stilla efter en fin landning.

DSC05704

Ni kan se spåren efter kroppen i marken.

DSC05707

 

 

DSC05714

 

 

DSC05723

Spirit

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

DET MAN SER ÄR INTE ALLTID, VAD MAN TROR…

 

 

 

 

…det är Fata Morgana.

 

 

 

 

SONY DSC

I går upplevde vi ett hastigt inbrott av varm luft från väst.

Jag var nere på Hovs Hallar för att flyga och då jag kom
ner,  var det molnigt och ca 7 grader C.

Vinden var NNV, alltså nästan rakt på kanten, vilket gjorde
jag kunde förvänta bra lyft, trots styrkan var bara 2-3 m/sek.

Det var bra lyft och det gick enkelt att klättra  till 250 m.
Min trogna Spirit svävade med en stolthet som aldrig förr, trots
den börjar bli mycket sliten.

Efter jag kom hem, beslöt jag skrota min första Spirit, då den
var rent ut sagt gjort sitt och mer därtill.

Känns som att hugga huvudet av en gammal vän, men jag har
ju en nybyggd likadan stående, så den får ta dess plats.

Den nya har jag bara provflugit en gång och den flyger lika bra,
som den gamla gör.

Den gamla Spiriten hade loggat 229 timmar i luften…så
den hade väl  gjort sitt.

Men, men jag har inte kastat den gamla, utan faller andan
på, ska jag renovera upp den igen.

Det har varit en av mina bästa modeller,  vad gäller mångsidighet.

Sista flygningen ? på  HH blev 3 timmar i luften.

Väderläget förändrade sig vid 11-tiden med en uppklarning
och temperaturökning upp till 17 grader C !

Vinden som kom var starkt termisk,  vilket märktes,  då fåglarna
flög termik framför hanget.

Jag avbröt min flygning kl 13 och drog mot staden.
På eftermiddagen åkte jag ner till hamnen och då såg jag återigen,
att det var ett väderläge, som främjade vissa optiska fenomen.
Genom den varma luften och gränsen mellan luftmassorna
uppstod hägringar, som jag beskrivit i tidigare inlägg.

Enkelt uttryck så ser man objekt,  som normalt ligger bortom
horisonten. 

Det funkar som så: Den varma luften strömmar över den
kalla luften
, som ligger närmast havet. Därav böjs ljuset av,
så att långt bort liggande
föremål tycks sväva i luften  upp och ner.

Ofta blir föremålen utdragna på höjden, vilket syns på bilderna.

Alltså olika skikt med luft av olika temp bryter ljuset som en lins.

Det kallas Fata Morgana, vilket alla som läst italienska vet,
att det
betyder: Fen Morgana.

Uttrycket är italienskt, då fenomenet ofta syns vid Messinasundet
vid Sicilien.

Jag tog lite bilder i eftermiddagsljuset i alla fall.

När jag plåtade det imaginära,  kom något reellt flygande,
som var en gammal bekant. Det var kärrhöksparet,  som väl
för 4 året häckar vid utfyllnanden.

Bilderna typiskt mig, alltså suddiga, men det visar det jag vill visa.

Så här är min onsdag med flyg och speglingar.

SONY DSC

Ja, märkligt är detta fenomen i alla fall…

SONY DSC

Här syns vindkraftverken…vilka under normala optiska förhållanden inte syns alls !

SONY DSC

När jag ser denna bilden med de uppåt vandrande vindkraftverken..får jag kopplingar
till den sjön i Kenya, där det finns så mycket flamingos….eller ?

Kraftverken antar fågelliknande former.

SONY DSC

Årets första bild på kärrhöken. Jo både hanen och honan är här sedan 5 dagar.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

En utpräglad predator ständigt på utkik efter ätbart !

DCIM119GOPRO

Då gäller det att den blir snygg och rakt på vingarna.

DCIM119GOPRODär satt den !

Kategorier
Hangflyg modell

VI FICK FLYGA PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…för tredje dagen i rad !

 

 

 

 

 

SONY DSC

Att  vi fick nord till nordväst på Hovet tre dagar i följd  under
påskhelgen, var ju en fullträff för oss, som är hängivna hangflyget
i den ena eller andra formen.

Även idag, Påskdagen, har vi nordlig vind, som klockan 0800
hade styrkan 5 m/sek.

Så i dag kan det bli ännu en fin dag på den vackra platsen
vid Kattegatt.

Ett besök vid Hovs Hallar lönar sig, vare sig man flyger, eller
man bara flanerar och tar åt sig naturintrycken.

Påskafton var min avsikt att ta lite bilder från min modell
på mina skärmflygande kompisar.
Det blir ju en annan infallsvinkel på motiven, som kan locka
ögat på betraktaren.

Som jag i tidigare post beskrivit, fick i alla fall en av oss
kanske lite mer dramatik än förväntat…

Min modell, en trogen Spirit Elite, har nu gjort god tjänst
i 3 år och jag har loggat 144 timmar i luften med den minst.

Allt enligt loggen på min sändare. Jag har flugit mer, men
jag nollställde mätaren vid ett tillfälle, så 144 timmar är mer.

Som jag ofta påtalat, har min Spirit mycket goda flygegenskaper.
Den är inte jättesnabb, men den är användbar i alla lägen och
förhållanden så gott som.

Modellen har varit ute för en rejäl smäll vid midsommartid
förra året.

Jag stod och tittade på flygkompisens modell…tills hjärnan
sa till mig: Var är din Spirit ?

Just vid tanken hörde jag den otäcka dunsen,   sedan
ljudet när balsa bröts…

Men det lagade jag samma dag efter hemkomsten och den
flög lika bra efteråt.

Det är ju så,  att de flesta skador får i alla fall jag, när jag transporterar
modellerna mellan bostad – bil.

Det är lätt att stöta i stabbe/fena, då man ska genom dörröppningar.

Nåväl, jag monterade kamera i modellens nos och ställde in den
på sekvenstagning 4 bilder/sekunden.

Det blir,  som ni förstår,  en herrans massa bilder.

Men vad gör det ? Det är bara att rensa, då man kommit hem
till datorn och bilderna ska editeras.

Att fotografera föremål i luften från en kameraplattform
i luften är inte enkelt.

Min första tanke är,  att hålla ett säkert avstånd till skärmflygarna
så ingen risk för kollision uppstår.
Sen ska jag tänka på hur ljuset faller, höjden i förhållande till
objektet och hur kameran är riktad.

Generellt sett,  så upplever man bilderna,  som vore de
tagna på större avstånd, än vad i realiteten är.

Den kameran jag använde vid dagens flygning har ett
icke original objektiv, utan där sitter ett, som inte har
extrem vidvinkel.

Hur som helst, så var lyftet suveränt,  då vinden kom
och man kunde flyga hur högt och länge, som du önskade.

Efter att ha fått med mig 1500 bilder hem,  ansåg jag,
att
min dokumentationen av paragliders på Hovs Hallar
Påskafton 2015 var god.

Jag exekverade dessutom ett otal bilder på skärmflyg-
aktiviteter med mina systemkameror.

Bilder…det är roligt !

…å här kommer några på min modell.
Bilderna tagna med min kamera av en duktig fotograf
ur skärmflygarnas skara!

DCIM115GOPROEn bild som denna lockar fram minnen från värnplikten i form av ett
icke särdeles försynt påpekande från vår gamle fanjunkare att:
“Peka med hela handen” !

Skärmflygaren med barn och blomma från Alvesta.

En skärmflygare backar inte för att det krävs lite bilkörning
för att få trasan i luften !

SONY DSC

SONY DSCHan, som är under kepsen, har flugit hang på Hovs Hallar i 43 år…

SONY DSCSpirit, en bra kameraplattform.

SONY DSC

 

SONY DSCJag hade glömt/blivit av med mässingspinnen som låser huven.
Därför extra gummiband.

SONY DSCDags att planera landningen…

SONY DSC2 x 90 vänster bas.

SONY DSCEn stadig lång final, allt för att kunna bedöma in sig 100 %.

SONY DSCUtflytning…

SONY DSC…och sättning

SONY DSCKlart.

Det var ganska kallt i vinden, varför jag byltat på med en tjock Helly Hansentröja.
Min fine skärmoverall hade en skärmflygare fått låna, som glömt sin hemma…

Ja, detta var en liten redogörelse för mitt modellflygande
Påskafton i akt och mening för att plåta skärmkompisarnas
eskapader i luftrummet över Hovs Hallar.

Nästa inlägg kommer att handla om skärmflygeriverksamheten,
så ge er till tåls kära besökare till min blygsamma blogg !

 

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

SKÄRMFLYG PÅ HOVET…

 

 

 

 

…med knorr !

 

 

 

DSC05004

I dag,  den 4. April Påskafton hade det samlats ett 10-tal skärmflygare
på Hovs Hallar, för att utnyttja den nordliga vinden för flygning.

Jag kom klockan 1100 och då blåste det NNO ca 1-2 m/sek.

Det var ju inte direkt,  det  jag  eller de andra flygarna
förväntat oss

Men vädret liknade gårdagens väldigt mycket, så vi litade på,
att sjöbrisen skulle dra igång ca 1200.

Tiden fram till dess användes till det vanliga man gör,  då
det pågår parawaiting…

Ungefär  vid 12-tiden kom sjöbrisen, först från nord och sen
kantrade den över till nordväst, för att efter ytterligare en
timma åter gå tillbaka till nord.

De flesta startade från Platån, flög en stund och landade för
att hämta sina prylar, så de kunde göra en traversering ner
till Segeltorpshanget, just med tanke på vindkantring och
ökande vind.

För egen del skulle jag med min modell försöka fotografera
skärmflygarna
i luften med en Gopro i nosen på min kärra.

Det är inte lätt, därför jag vill iakttaga ett rejält säkerhetsavstånd
till skärmarna.

Eftersom  den Gopron jag använde har ett måttligt
vidvinkelobjektiv, antog jag,  att perspektivet inte skulle bli alltför
förvridet.

Men hemkommen kollande bilderna såg jag,  att kameran gav
en illusion av att ha ett
stort avstånd till motivet.

Nu vet jag det till nästa gång.

Jag tog mycket bilder med båda mina Sonykameror och min Gopro.

Bilderna kommer jag att redovisa i ungefär följande poster:

Skärmflyg med knut.

Modellflyg.

Normalt skärmflyg.

Det jag redovisar nu,  är den enda , ska vi säga dramatik,
som inträffade
på Hovs Hallar idag.

Denna händelsen hade kunnat utveckla sig till en allvarlig
incident, om tingen varit mer emot piloten.

Jag avser det faktum, att Jerry fick ett bestående inslag
med kravatt just vid starten,
det fanns en kraftfull
kantrotor och kanten på hanget är inte
en plats,
som bjuder in till landning, då den är en  75 m hög
vertikal klippvägg.

Till all lycka gick det bra, men vi får alla en nyttig eftertanke.

Flyg försiktigt och med fantasi och planering grabbar !

Vid starten fick piloten, just då skärmen kom ut över kanten,
ett inslag i vänster
spets med linor snodda.

Inslaget kom,  då han passerade kantrotorn.  Alltså ungefär
som då man flyger
in i termik och får ett inslag.

Vad man som åskådare såg, var hur mycket skärmen
drog åt vänster.

Piloten drog ordentligt i bromsen för att kompensera
sneddraget och få skärmen på
ett säkert avstånd till
kanten, så han kunde få handlingsfrihet att jobba
bort inslaget.

Det  var inte helt enkelt,  eftersom han fått en kravatt.
Men problemet löste sig
och Jerry kunde fortsätta.

Jag lyckades få med sekvensen med min Sony
(tack Sony för man kan köra bilder
enligt kulsprutemodellen)
och jag tycker incidenten blir väl illustrerad av bilderna.

Denna lilla förändring av skärmens bäryta hade alltså
stor inverkan på skärmens
aerodynamiska egenskaper.

Här kommer bilder med en och annan kommentar.

DCIM115GOPRO
I väntan på vind av rätt styrka och från rätt håll.

SONY DSC

Jerry samlar psykisk energi innan starten.

DSC049911

Jaha, ett skutt och så iväg mot kanten…
som lurar med sin rotor…

DSC049991

Precis i kantrotorn blev det ett inslag till vänster.

Ni ser hur detta måttliga inslag kraftigt påverkar
skärmens egenskaper.

Se även hur höger spets är påverkad.
Detta kunde blivit riktigt illa med lite otur..

DSC050001

Spetsen viker sig bakåt och runt.

Kolla höger vingspets…

DSC05017

Här tar piloten tag i linorna i linpaketet för att kompensera för sneddragningen.
Ni ser,  att han har en kravatt i spetsen, som mer eller mindre har läget permanentat.

DSC05027

Här försöker Jerry få ordning på stabiliteten.
Han drar mycket broms…

Med tanke på hur bakkanten på skärmen ser ut…
Tur,  att inte skärmen stallade just vid kanten, det kunde gått riktigt illa.
Eller skulle jag vilja säga, att situationen kunde gått från
lite besvärlig till mycket besvärlig.

Alltså inslag – kravatt – stall

DSC050031

Ni ser den fina knuten i spetsen, säkrad av linor…

DSC05019

Att skärmen påverkas, ser ni på asymmetrin i linor och
tyngdpunktsförskjutningen för selen.

DSC05014

När läget var stabilt jobbade piloten för att reda ut problemet.

Knäppa på linorna och pumpa med bromsen.

DSC05033
…och till slut löste det sig utan komplikationer och Jerry fortsatte flyga.

GOPR9937-014Så här ser kanten ut där Jerry fick inslaget.
Inte direkt vänlig terräng…

Om något som detta händer, gäller det,  man har en plan, hur man ska lösa
problemet. Den ska sitta i hjärnan klar att användas, så man inte behöver
fundera i luften, vad som bör göras.

För det finns ingen tid för långa funderingar i ett stressat läge som detta !

En situation som denna kräver omedelbara  och riktiga åtgärder.

Kategorier
Segelflyg

HANG- OCH TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

…blir det Hamikflygning om man slår ihop det ?

 

 

 

P1000703

 

 

 

Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa
Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.

Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten,
utan den flög mer som ett flarn för vinden.

Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka
för att få mig en sväng på hanget där.

Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.

Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.

Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?

Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade
för att få lite höjd.

Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men
det tog sig, ju högre upp jag kom.

På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande
att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang
har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.

Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades
kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort,
men man kom lika fort ner.

Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.

Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste
använda det i turbulensen.

Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin
och är du på låg höjd, så är det kanske kört.

Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd,
tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.

Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker
häva spinnen med vänster skev,  vad händer ?

Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på
höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer
överstegrad.

Vad du ska göra:

Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen
med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.

Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.

Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !

Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…

 

P1000704

En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.

P1000718

Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.

P1000722

Det kändes som våren är och tassar i förstugan.

P1000726

Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?

P1000730Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.

  Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det
kustnära Sydhalländska landskapets miljö,
kan i alla fall visa vindriktningen.

Kategorier
Hangflyg modell

DYNAMIC SOARING

 

 

 

Flyga dynamiskt med en segelmodell.

 

 

3 ds

Den klassiska bilden av Dynamic Soaring.

Det är en vanvettigt rolig del av modellflyget.

Det är lite paradoxalt för en gammal hangflygare att flyga
i lä, i stället för som vi brukar,  i lovart av ett hinder.

När man ser på video från ds-flygningar från exempelvis
Mount Mammouth i Ca, kan man få intrycket,  att det behövs
1000 m höga berg…

Inget kan var mer fel.

Det behövs kanske 3 m höjdskillnad vid ett hinder,  för vi ska
kunna flyga våra modeller dynamiskt.

Jag vill förklara lite,  hur det fungerar. Det finns många mer eller
mindre komplicerade och vetenskapliga förklaringar på dynamiskt
segelflyg.

Men jag tror denna förklaring gör det lätt att förstå,  hur det fungerar:

Förutsättning för att man ska kunna flyga dynamiskt är,  att det finns
en kant,  som är så hög,  att det bildas lä med i stort stilla vind.

Det enda som behövs på en plan yta,  är en kant eller höjdskillnad.

Alltså,  om vi har ett fält och  det finns en sluttning,
då är detta nog,  för att man kan flyga dynamiskt.

Ett fält, en sluttning och vind, det är vad du behöver.

GustSoaring ds 4

Du kan också ha ett större hinder på fältet. Exempelvis en tät
trädridå kan räcka,  för att skapa förhållandet mellan laminär vind/ lä.

Så  vi säger,  vi har en åker med en sluttning. Då är problem nummer ett
att komma upp och kunna öka farten. Med dagens fina elseglare möter
detta inget problem.

Så starta och klättra upp i lovart av sluttningen,  så ni får så mycket
höjd,  att ni kan omsätta höjden i hastighet.

Sedan dyker man från den laminära vinden ner i den statiska luften,
där det alltså är lä.

Man tar upp och stiger upp i den laminära luften ovanför sluttningen
och gör en tight sväng åter ner i den stilla luften.

Låter det enkelt ? Allt är enkel när man kan…

Rent fysiskt sker följande:

Du flyger ner i stillastående luft med bra fart.

Svänger upp i vinden som blåser ovanför sluttningen på den
plana marken. Det som händer då, är att du får ett energitillskott
av vinden, som ökar din hastighet.

Tänk dig att det fungerar som ett bollspel.

Om du sparkar en boll till din medspelare och han inte gör nåt,
utan bollen rullar fram till honom och stannar, då blir det inget
hastighetstillskott så bollen åker tillbaka mot dig.

Men, om medspelaren sparkar till bollen, då far den tillbaka med
ökad fart !

Precis så fungerar dynamisk segelflygning. Byt ut bollen mot modellen
och byt den sparkande medspelaren mot den mötande vinden,
så förstår du, hur det funkar.

Varje gång du går upp i den dynamiska vinden får du ett hastighets-
tillskott och det kommer att gå fortare och fortare.

Det finns nästan hur många ställen som helst att flyga dynamiskt på
i Sverige. Som jag skrev, det kräver inga 1000 m  höga ryggar.

Nere vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp, där hanget är ca 30
m högt går det utmärkt att ds:a vid sydostlig vind. Alltså när vinden
blåser ut mot havet.

Dessa hang kräver ju en elseglare eller ett dubbelt gummirep, så
man kan skjuta modellen till hyfsad höjd.

Jag fick ju inspiration av en dansk pilot på Youtube, som flög vid ett
lågt kusthang. Så jag testade med min Spirit. Efter initiala svårigheter,
då modellen var för lätt,  fick jag ballasta med 600 gram, så den behöll
hastighetsmomentet och sen gick det bra.

I dag var jag ute igen, men vinden var bara 4 m/sek. Jag testade att flyga
med en frigolitvinge, men den visade sig vara för lätt.

En idealisk modell för testning av DS-platser borde ha 250 cm spv, hyfsat snabb
profil och elmotor. Då har du valfrihet att prova och kan lätt ta dig upp.

Att flyga dynamiskt med en segelmodell är otroligt, för det känns “konstigt”
att flyg i lä.

Då jag flög dynamiskt nere vid Hammar på Sinushanget var det ca 12 m/sek rakt
på sist jag var där. Modellen var en Arrow. När man går från läluften upp i
dynamisk vind passerar du gränsskiktet och det hörs som en liten “duns”.

Man ska inte “sträcka ut” det du flyger i dynamiskt luft, utan göra som vid
en sväng på en F3F- tävling, dra ordentligt i svängen. Då skapas fartökning.

Som sagt stick ut och prova med en elseglare. Det är roligt.

Vi medlemmar i Ållebergs Modellflygklubb ska ner och flyga dynamiskt
vid Ystad i April, om vindar och väder är med oss.

Här är två skisser jag hastigt petat ihop:

DS bild 1.

Denna skiss visar det klassiska läget med ett dubbelsidigt hang.

ds bild 2

Denna skissen visar hur enkelt det kan vara. En plan yta med en sluttning !

Kategorier
Naturbilder

LAHOLMSBUKTENNATUR

 

 

 

Höstlikt…fast det är förvår…

 

 

 

SONY DSC

Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.

Men vi är i början av mars. Naturen håller på att
ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.

Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.

Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att
jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget
dåligt substitut.

 One gets enlighted !

Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra,  vad
man som flanör upplever.

Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.

Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän
i dag ?

Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst,
utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.

Passar mig perfekt.

Därför då har man tid,  att låta naturen påverka alla
ens sinnen.

Har du tänkt på,  hur många olika dofter det finns
vid en strand ?

Tallskogen med sin  barrlukt , passagen genom kärret
med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
man passerar genom dynerna och lukten av hav,
när man kommer ner till stranden.

Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.

På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och
ingen kan ta miste på, vad det kommer från.

På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.

Även   lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten
överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften,
som bär med sig  karaktären av en sydsvensk å.

Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,
i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigt
kammar.

Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.

Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva
frasande vågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden
grundar upp.

Havet är aldrig helt tyst.

Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min
Sonykamera.

Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut-
resultatet.

Häng med mig under min dag vid stranden !

SONY DSC

Dimman låg tät på väg till stranden.

Resan in i det okända…

SONY DSC

Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.

SONY DSC

Vinden saknades, men havet andades sakta,  nästan försiktigt.

SONY DSC

Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.

SONY DSC

Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?

SONY DSC

En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….

SONY DSC

Den här knarriga individen kom hastigt, på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.

SONY DSC

En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.

SONY DSC

En annan al strävar framåtlutad i motvinden…

SONY DSC

Lagan har gått ända upp till dynkanten.
Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.

SONY DSC

Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.

SONY DSC

Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…

SONY DSC

…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.

Har du aldrig varit här så åk dit.
Det är vackert och mycket att uppleva !

Kategorier
Segelflyg

DRÖMMEN FÖRSVINNER ALDRIG…

 

 

 

 

… att få segelflyga fullskala igen.

 

IMG_0056

 

 

 

 

Jag önskar jag kunde……förnya mitt segelcertifikat .

Bilden i ingressen är blogginnehavaren, då han kliver
i Skövde Flygklubbs Ka6Cr med registreringen SE-TFD
på fältet vid Hasslum.
Kolla skjortan på piloten. Så var det 1970…

När jag ser på Bruna Vassels filmer, spelas mina
erfarenheter
av mitt EGET  fullskalasegelflygande
upp i min hjärna.

Det strömmar tillbaka bilder av flygningar, människor,
spännande
ögonblick, ljud och även lukter.

Kommer du ihåg hur det luktade i hangaren,
då man drog upp dörrarna en tidig solig sommarmorgon ?

Kan du erinra dig,  hur det knäppte i den korrugerade
plåten i hangarväggarna, då solen värmde upp ?

Kommer du ihåg,  hur otåliga vi var,  innan vi fått ut
kärrorna till fältet och ringt in en bogserpilot ?

Minns hur vi tankade och kollade bogserkärran,
för att  bogserpiloten skulle kunna börja bogsera så
fort som möjligt ?

Vet du,  att varje flygplan har sin egna säregna lukt,
som känns, då man sitter under stängd huv? Minns hur
de första plastkärrorna luktade av släppmedel efter
gjutningen.

När jag ser  Bruno Vassels filmer, då får jag nästan
ont i magen av en intensiv längtan.

För det är så, vilket jag efter  många samtal med
gamla piloter har fått bekräftat
, att en gång segelflygare,
alltid segelflygare.

Alla säger ungefär samma sak,  det är känslan och
förväntningarna vi saknar.

Känslan och förväntningarna som börjar,  då man
ser ut genom sitt fönster och dagens första Cumulus
dyker upp i skyn.

Fantasin som spelar i hjärnan på väg ut till fältet,
om vad och
hur jag ska flyga.

Förväntningarna om att känna lyftet i sitsen, då jag hänger
i släpet och förväntningen, när jag kurvar efter urkoppling,
då jag hoppas variometern står på +3 m/sek hela varvet.

Fantasin om en flygning i svag vind och med stark och
utbredd termik.

Förväntningen  om att få  flyga på 2500 m, då molnbasen
är så hög för att kunna njuta av det svenska landskapet.

Förväntningarna om att kunna njuta av din egen flygskicklighet.

Förväntningarna att vara med i snacket vid kaffet efter
flygningarna.

Det är lite av de känslor jag genomströmmas av,
då jag tänker på segelflygning.

Det är svårt att förklara för en icke segelflygare, men att just
flyga utan motor, det är något speciellt.

Dessutom så skapade denna hobby, som är så beroende av
andras hjälp,
en mycket bra kamratskap och man får chansen
att träffa intressanta och hängivna människor.

Som segelflygare kommer jag nära elementen och du känner
hur den fysiska omgivningen, påverkar ditt flygplan och dig själv.

Min första start överhuvudtaget i en segelkärra, det var en
mycket stark känslomässig upplevelse.

När vi lättade i Bergfalken, slog mig tanken då vi var på 25 m
höjd: “Herre Gud, nu flyger vi” !

Min lärare, Nisse Blom i Skövde Flygklubb, som var
en mycket stark personlighet, var den som
lärde mig flyga
på sitt  sätt.

När jag fick flyga i den första termikblåsan under skolningen,
kändes det som något makalöst, nästan en sinnlig, existentiell
upplevelse.

Jag tänkte då ,  detta att flyga och kunna stiga utan motor,
att det är obeskrivligt!

Tänk,  att jag kan få lov att vara del av det. Det såg jag som ett
stort privilegium.

Att få chansen att få flyga termik under bra förhållande
är en
erfarenhet, som skapar bestående avtryck i hjärnan
på piloten.

När jag hör variometern pipa och indikera stig, samt ser
variometerns mätaren stå på +4 m/sek,
det skapar adrenalin
och glädje hos en sann flygare.

Då termiken är stark, känner jag det i sitsen och  då
höjdmätaren snurrar som sekundvisaren på en klocka,
den stunden upplever jag  intensivt, som just då inte kunde
ersättas av något annat.

Eller då vi flög torrtermik i tidig vår och vi stötte  i inversionstaket,
vilket kändes som ständig småturbulens under vingarna.
Hur man än gnetade,  kom vi inte högre än hit.

Jag tänkte ofta då jag flög, att vilken tur jag är segelflygare, som får
lov att uppleva detta magiska. Att få  flyga !

IMG_0049En Phoebus C. En av de första helkompositkärrorna.
Flygplanet då ägt av Egon Andreasson Eslöv. Bilden tagen på
Skövde Flygklubbs fält vid Hasslum sommaren 1969. I bakgrunden
bogserkärran, en Pa-18 med registreringen SE-CEH. En Phoebus
var ett plan,  som vi bara kunde stå och drömma om vid den tiden.

SONY DSCMin trogna Marieholms 26 med sitt nya vindroder.
   
Samma känsla av en sorts frihet, som då jag flög  fick jag,
när jag seglade min segelbåt
för första gången, sen jag byggt
om den för singlehandsegling
och jag ställde in mitt vindroder
för första gången och jag märkte,
hur fint allt fungerade.

En känsla av frihet och samarbete med väder och vind.

 

Mitt segelflygande var mycket intensivt de kommande åren.

Det jag upplevde, kommer jag aldrig att glömma och jag
drömmer ofta tillbaka.

Denna längtan blev förra året för stark och då jag samtidigt
fick reda på, att man kunde gå en “pensionärskurs”
på Ålleberg
och förnya ett sedan länge avsomnat cert,
då bestämde jag mig
för att slå till.

Kostnaden för att förnya certet under en intensivkurs
var ca 15000 kr.

Det har blivit dyrare, naturligtvis, att flyga i dag.
Flygplanen
kostar inte inte 40000 kr, utan de kan
kosta en miljon.

Försäkringar och underhåll är dyrare i dag.

Men jag var beredd att betala.

Man kan inte sitta hemma och vänta på, att något
ska hända,
för var förvissad om, det gör det aldrig,
om man är passiv.

Innan jag skulle gå kursen, tog jag en läkarkoll,
så jag skulle veta, om jag klarade kraven för cert.

Men där brast illusionen om termikflyg med eget cert !

Jag drabbades av en stroke för nästan 7 år sen och
rent subjektivt och
enligt min strokeläkare, är jag
återställd .

Men, men jag är satt på medicin och det faktum,
stroke och 
medicinsk behandling, gör att jag aldrig
kan klara kraven för
certifikat.

Vad gör jag ?

Jag kan inte påverka nåt. Utan jag har att inse mitt
öde
och vara tacksam för, det jag redan har fått uppleva .
Minnena försvinner aldrig, från det man upplevt,
som varande segelflygare.

Att vara modellflygare och flyga med mina fina
välflygande modeller,
det är ingen dålig ersättning.
Eller att kunna ägna mig åt paragliding.

Men det kan aldrig ersätta verklighetens upplevelser, då
man själv sitter i ett plan och flyger. Antingen det är en
segel- eller motorkärra.

Nu återstår att erinra mig  mina minnen sittande
i selen under min paraglider
under magiska ögonblick
i termiken i Spanien eller på
hanget vid Hammar-Kåseberga
flygande rote med tornfalkarna.

Men var säkra på att jag ska ta en tur i en Bergfalke på
Ålleberg under Veteranflygdagarna till sommaren !

Så fram tills dess får jag och du njuta av Bruno Vassels
filmer från hans flygningar ovanför Utah.
Han har lagt upp många fina videos på YouTube.

Om en gammal segelflygare ser dessa filmer, är jag
säker på
, de väcker en ström av minnen och en stark
önskan
att uppleva fullskalaflyg med en högvärdig
segelkärra
igen !

Jag önskar jag var i denna pilots ställe !

Förresten…vet du om,  du som innehaft segelcert,
att dit C-diplom aldrig blir ogiltigt. Om man inte de sista
åren ändrat bestämmelserna.
Så en C-diplomat, tror jag, har ett giltigt tillstånd att
flyga ensam under vissa betingelser.

 

 

Njut med Bruno Vassel !

Kategorier
Naturbilder

ANTAGLIGEN HALMSTADS MEST LÄTTFOTOGRAFERADE VRÅK

 

 

 

Den sitter dagligen

ute vid Oceanhamnen .

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk.
Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare.
Tack för du läser min blogg !
Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar
en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…

För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen
dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.

Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.

Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket,
talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat

fågeln och de sa: Fjällvråk.

Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.

Alltså, vad som säger,  att detta är en ….vråk därför att…

På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.

fjällvråk

Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.

Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?

SONY DSC                                                                                         Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.

 

 

Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.

Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge
hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…

Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk
? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.

De är pålitliga,  för de verka alltid vilja ställa upp på foto…

Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken,
sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.

Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.

 

 

SONY DSC

 Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg

 

 

SONY DSC

Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…

SONY DSC

Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…

SONY DSC

Skarpögd som få…men inte skygg direkt.

SONY DSC

Takeoff

SONY DSC

Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna

SONY DSCNu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…

SONY DSC

“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.

 

Ofta sedd…tornfalken.

Ett styck fjällvråk

Snapshot

Inte lätt plåta en svala…

Sävsparven vänder ryggen mot fotografen.

Kärrhök och silhuetten av en tornfalk.

 

Kategorier
Segelflyg

FÖRSTA TERMIKEN 2015

 

 

 

Tisdagen bjöd på varmt väder…och solsken.

 

 

 

 

DCIM214GOPRO

Om inte bilder och text syns rätt på er skärm
tryck CTRL + scrolla, tills det blir Ok.

Det såg ut, att kunna bli en bra dag för flygning, då det var
hyfsad temp, solsken och mycket svag vind.

PÅ förmiddagen blåste det väst 3-5 m/sek, varför jag åkte till
Tönnersa Strand för lite hangflyg.

Förutom min Spirit, hade jag med en liten segelkärra, som bara
väger 340 gram med allt.

Jag menar, kan jag inte flyga med Spiriten, så klarar denna lätta
modell att hålla sig uppe även med svag vind.

Det blåste inga 5 m/sek vid stranden utan mellan 1-2 m/sek Väst.

Jo,  jag kunde hålla mig uppe,  men efter en halvtimma i luften hade vinden
minskat så mycket, att jag var tvungen att använda klaffen för att förbli
flygande.

Det var marginellt och ute till sjöss syntes inget, som indikerade ökad vind.

Jag tog beslutet, att jag åker bort till Tjärbyhanget och flyger där med
den lätta modellen.

Här blåste det rakt på ca 2 m/sek, vilket borde hålla min lilla modell
i luften.

Så jag monterade, vilket var snabbt gjort, gick ut till kanten och
startade. Det var turbulent, men hanget bar bra.

Efter jag trimmat modellen, som egentligen är en elseglare, men som
inte för tillfället har en fungerande motor, då axeln blivit krökt,
så gick jag ut över åkern för att kolla termiken.
Till min glädje fanns det termik och den var stark, även om blåsorna
var trånga. Men att kurva upp sig var enkelt.

Det kändes härligt och befriande att ånyo få lov att utnyttja termiken
för att komma högre. Jag tolkar det som ett tecken på annalkande vår.

Efter en timma i luften var jag nöjd. Då var jag så slut i rygg och nacke,
eftersom jag inte tagit med min stol, att jag var tvungen att landa.

Så modellen på marken hel och iordning, dags att dra hem för
andra sysslor.

Här är lite bilder, Alla bilder tagna med en GoPro.

Vad flög du med i dag ?

DCIM206GOPRO

Parkeringen vid Tönnersa Strand med Spiriten väntande.

DCIM207GOPRO

Träden pinade men ej kuvade av vinden.

DCIM100GOPRO

Platsen där jag står och flyger.

DCIM100GOPRO

Jag tröttnar aldrig på utsikten härifrån !

DCIM100GOPRO

Ja, så här ser det ut i själva verket…

DCIM100GOPRO

The never ending slope…

 

DCIM214GOPRO

Nytt flygställe: Tjärbyhanget !

Det var lite aning om vår i luften.

DCIM214GOPRO

Hanget väntar på modellen

DCIM214GOPRO

350 gram

DCIM214GOPRO

Solen spretar mellan grenarna…

DCIM214GOPRO

Japp, dags att hiva ut.

Vilket är för mycket sagt, för modellen räcker det,
man
bara släpper ut i lyftet, eftersom den är så lätt.

DCIM214GOPRO

NU…

DCIM214GOPRO

… gäller det…

DCIM214GOPRO

Modellen på en fingerspets…men det går uppåt.

DCIM214GOPRO

Termik fanns det gott om över åkern.

DCIM214GOPRO

Väl på lite höjd fanns ingen anledning att gneta,
utan då kunde man flyga på med lösa tyglar…

DCIM214GOPRO

Detta är livet !

DCIM214GOPRO

Man behöver ingen modell för 20000 kr för att vara nöjd med sin upplevelse.

 Det går bra med balsa, ca och klädsel för 200 kr också.

DCIM214GOPRO

Nu svänger jag bakom och ska landa på vallen just vid hanget.

DCIM214GOPRO

Turbulent som tusan…så man måste vara fokuserad,
på det man gör !

DCIM214GOPRO

Hämtning av en hel modell efter en timmas flygning.
Det gör mig nöjd i alla fulla fall.

Detta var en dag i mitt modellflygliv.

Kategorier
Hangflyg modell

DEN VACKRASTE F3F MODELLEN NÅGONSIN…

 

 

 

 

…undrar jag om inte denna är.

 

 

 

 

 

kurts manta

 

 

 

 

 

En  hängiven modellflygare och byggare har gått ur tiden för oss.

Den jag tänker på, är ju Kurt Lennå från Halmstad.

Man kan som modellflygkompis inte låta bli att tänka
tillbaka på Kurts konstruktioner. Alla Kurts plan var egna
konstruktioner från början till slut.
Han hade aldrig byggt en byggsatsmodell.

Kurts modeller är skingrade på olika håll, men jag
har försökt
att spåra bilder på modellerna och
kommer antagligen att
få tag i bilder från hans tidiga
period på 40-60-talet.

Den modell jag vill visa i dag, är en hangmodell,
som tävlar
i FAI-klass F3F. Det vill säga pylonracing
på en 100 m
lång bana, som flygs i 10 vändor
tillsammans 1000 m..

Kurt var en av de första, som började med hangflyg
och hans
första hangmodell, var en ombyggd
friflygande modell.

De första hangtävlingarna innehöll plan som
Cirrus, Amigo
och andra termikmodeller.

Men man förstod snart, att det krävdes andra
grejor för att
kunna flyga fort.

Det som satte fart på modellerna, var valet av
profil.

På tidigt 70-tal introducerades Epplers tryckcentrumfasta
profiler, vilka egentligen var gjorda för flygande vingar.

Men det visade sig, att de fungerade bra på
hangmodeller också
och de innebar en i stort fördubblad
hastighet. Epplers profiler som användes på hang var
mycket tunnare och skapade inte så mycket motstånd
som gamla Clark-Y-profiler.

Modellmässigt innebar det, att man flög med de
gamla kropparna
, men att man byggde nya snabbare vingar.
Det blev en revolution
inom F3F flygandet.

Kurt hade en ide, hur en hangkärra borde se ut
för att vara snabb
och skissade på en modell.
Efter nogsamt tänkande blev det “Mantan”

En iögonfallande modell med just ett mantaliknande
utseende.

Jag ska försöka rekapitulera, det jag kommer ihåg
av modellens
konstruktion.

Spännvidden var knappt 3 m. Kroppen var byggd
i exopieplast
och glasfiber på en form.

Kroppen var byggd precis så stor så att servona,
just fick plats.
Kurt använde Kraftservon,  som i storlek var
gigantiska. Men det fanns inget annat på den tiden.

Stabben var en V-stabbe, som var uppbyggd med
spryglar och klädd
med hemgjort glasfiberlaminat.

Jag var hemma hos Kurt,  då han tillverkade laminatet.
En stor spegel på bordet, vaxad yta och på spegeln
lades
tunn glasfiberväv ut och över väven hälldes
epoxieplast, som han färgat
vit.
Sen drog han av all överflödig plast och laminatet
fick härda.

Efter härdning kunde han tack vare vaxningen lätt
lossa laminatet
från spegelglaset och då hade det
på ena sidan en absolut jämn yta.

Samma laminat använde han till att klä vingarna.

Stabbhalvorna var lagrade där bak och rörelsen
på dessa
skedde,  då en tapp från stabben löpte i
en snedställd slid
i kroppen.
Jag vet hur mycket tid Kurt la på mekaniken, så

det skulle bli helt glappfritt.

Kom ihåg att detta var 1973, då man inte hade
servon ute vid
roderna, utan allt satt i kroppen.
Det ställde stora krav på
linkage och glappfrihet.

Vingarna var uppbyggda som sprygelvingar med
en laminerad
lådbalk uppbyggd av 0.4 ply och
glasfiberlaminat.

Alltså balken var en fyrkantbalk, tapererad i sida
och höjd.

Konventionella skevroder längst ut vid de aerodynamiskt
väl utformade vingspetsarna.

Sen på vingen en typisk Kurt-klurighet. Han hade
möjlighet
att förändra vingens profil,  då han flög…

Detta genom att bakkanten var avskuren på
undersidan
och spryglarna baktill var snedskurna
en bit in.

När han ville dra ner bakkanten med ett servo,
vek den sig
då den var lagrad på ovansidan med
glasfiberklädseln.

På undersidan var laminatet delat, så då bakkanten
gick ner,
gled bakkantens laminat in under vingens
laminat och det blev
en helt tät spalt.

Nyttan med konstruktionen ? Tja, med tanke på
det arbete som
krävdes att bygga det, undrar jag
om Kurt kunde utnyttja iden.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad modellen vägde,
men jag gissar
1800 gram.

Profilen på vingen var Eppler 182, vilket ansågs
som den snabbaste
då tillgängliga.

När Kurt skulle provflyga, var det ohyggligt spännande.
Han hade ju
byggt modellen för att delta i Nordiska
Mästerskapen på Hammars
Backar 1974.

Modellen var snabb och hade stor potential.

Men…modellen hade alldeles för små skevroder,
så efter en tight
sväng hade Kurt svårt att få
modellen ur svängen. Vi försökte
försiktigt antyda
det för Kurt, men han menade att det räckte.

Modellen var utomordentligt vacker i luften.
Den hade en gracil 
framtoning men en inbyggd
aggressivitet.

Mantan var en crowdpleaser.

Tyvärr lyckades inte Kurt på tävlingarna med
denna fina modell,
den gick i backen efter att en
urgång ursväng misslyckats och Kurt la resterna
av den på hyllan. Detta skedde vid Hovs Hallar
därför 2010 hittade jag delar av vingen till hans
Manta i slyet vid Segeltorp då jag skärmflög.

Sen vidareutvecklade Kurt konceptet med en
flat kropp på
sin nästa hangkärra, som var lättare
och mera konventionell.

Om vi ska spekulera lite, så vill jag säga, att om
skevroderna
varit dubbelt så stora, om man haft
moderna servo ute vid roderna,
så är jag helt
övertygad om, att “Mantan” skulle fortfarande, 40 år

efter dess tillkomst, vara konkurrensmässig med
de moderna
kärrorna av i dag.

Kurts målning av modellen var gjord på ett sätt,
som passade till formen på planet.

Kurt lämnade inget år slumpen. Målad med
supertunn akryllack för det skulle
vara lätt.

Kurt Lennås Manta var ett estetiskt, hantverksmässigt
och idemässigt mästerverk !

Jag har efterlyst bilder på Kurts Manta och fick
till min glädje
bilder tillsänt av Leif Friman i Skåne,
som liksom jag, var med
vid denna tiden.

Bilderna är från ett NM 1974 i Ystad. Detta NM fick
en avgörande
betydelse på utvecklingen av F3F-modellerna
de närmsta åren.

Så här kommer bilder med lite förklaringar
, så vitt jag kommer ihåg.

Bilderna är från början litet format varför de inte är
superkvalitet, men
jag tro det ger rättvisa åt modellen.

Samtliga bilder tagna av Leif Friman, som också har Copyrighten.

2014-03-16_5-c1Hammars Backar, gränsande till Kabusa Skjutfält.
Ett klassiskt ställe för hangflyg.

2014-04-06_55-c1

Kurt med sin Manta och bakom Kurt hans caller Janne Levenstam.

2014-04-06_58-c1

Mantan efter en landning.  I sällskap med en norsk pilot
,
som hade svårt att slita blicken från Kurts modell.

2014-04-06_54

En av de vackraste kärrorna, en Kestrel.Pär Lundqvist byggde en Kestrel från scratch
med glasfiberkropp
och med 0.4 mm plyklädda vingar.Jag har alltid sagt till honom
att detta var den bästa och vackraste
av hans modeller…Pärs modell var snyggare,
den hade en mer
skalenlig huv och nos..

2014-04-06_56

Kärran som vann NM i F3F detta året kollas
upp av andra flygare. Alltid intressant att kolla
profiler och andra lösningar.

De andra flygarna…är och jag har fått info av Erik Dahl Christensen
från Danmark att den ljushårige är Orla Abildgren och till höger
Erik Toft.

Så här skriver Erik på den danska sidan:

                  http://www.modelflyvning.dk/forum/showthread.php?p=663708#post663708

“Hej Mats,

På nærbilledet af KIL og hans model, ses 3 andre. De to med åben munde,
tro jeg er Orla Abildgren fra Danmark, Esbjerg (hvidt hår og striktrøje –
på facebook kan man se at han lystfisker idag ), der kigger på modellens næse,
og Erik Toft (til højre), der nærstuderer venstre vinges bagkant.
Den fjerde person til venstre, kan jeg ikke genkende.

Erik Toft var i mange år i toppen af dansk kunstflyvning
og havde også en hobbyforretning – Hobby World.

På din hjemmeside nævner du at Ottar Stensbøl fløj med en modificeret Cirrus.
Preben Nørholm nævner i sin artikel i RC-information april 1978,
at Ottar fløj med en modificeret Cirrus i 1973. Denne modificerede Cirrus
kopierede danskerne og den blev kaldt “Norsk skrænt Cirrus”
og blev senere også brugt til termik (-> F3B).
Preben Nørholm skrev om den i RC-information:
http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…%201978%20.pdf

Drejevingerne blev ganske populære i norden i slutningen af
70’erne og det fortsatte på skrænt ind i 80’erne i Danmark, Thy.
Danmark: KIL’s model, Unica fra SMSK, Epsilon fra NFK, Typhon og Spica
fra Thy. Andre?

Sverige: Gilette – en fantastisk flot model med smalle vinger og spids næse.
Den er på forsiden og der er også flere billeder af Gilette inde i bladet:

http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…ber%201980.pdf, Andre?

Jeg søgte selv information om de danske Unica og Epsilon drejevinge
skrænt- og termikmodeller her i vinteren 2014-15, og har fået støbeformene
til Epsilon kroppen:

http://www.modelflyvning.dk/forum/sh…ad.php?t=85774

En af de unge danskere der var med i toppen i slutningen af 70’erne
og ind i 80’erne var Peter Frank (han kitesurfer idag).

Hans første dedikerede skrænt model “Pirol” skrev han om
i RC-information i februar 1979:

http://svendahl.dk/thyrc/RC%20inform…uar%201979.pdf

vh
Erik Dahl Christensen

 

 

 

Anders Rättzens Gilette var väl den främsta företrädaren
för klassiska F3F modeller
sent 70-tal och tidigt 80-tal.
Med de dåvarande profilerna gick det så fort, det kunde.
Hade man haft tillgång till Martin Hepperles, Seeligs eller
Rolf Girsbergers profiler, hade man flugit ännu fortare.

 

2014-04-06_60

Sådan här modeller flög man med på ett NM 1974. 3.5 m spv och inga skevroder…

2014-04-06_62

Målmedvetet marscherande, Jan Levenstam.Bakom kommer Bertil Beckman i sin lite lufsande stil.
Bertil som betytt mycket för modellflyget i Sverige, genom att han tog hem nya grejor.

2014-04-06_63

Så här såg en depå på en NM-tävling ut 1974…Detta var långt innan, det fanns skärmflygare här

2014-04-06_64

Jag ska försöka identifiera de jag känner igen. Det är ju några år sen nu…41 år . Hemskt vad tiden går.

Från vänster:

Först en annan nordisk deltagare,
Kurt med Mantan,
Nisse Hoffman,

den nordiska mästaren Kai Henning Nielsen,
ännu en dansk,
Preben Nörholm Danmark,
Jan Levenstam Sverige,
ännu en finländare,
en norrman, okänd,
Torbjörn Jesperssen Norge,
Ottar Stensböl Norge och tror jag
den siste

finländaren.

(Tack för hjälpen att identifiera människorna Stefan !)

Piloten från broderlandet Danmark heter Kaj Henning Nielsen aka KIL.

Han  har,  som ni ser, en kompakt modell. Det var inte den snabbaste
modellen på
rakorna, men det var han,  som flög kortaste vägen mellan
pylonerna på ett överlägset
sätt.

Varför vann han ?  Han var den bäste flygaren ! Dessutom hade han
en innovation på
modellen, han hade i stället för skevroder
helt rörliga vingar.

Alla var mycket imponerade.

Hans innovation på en F3F-modell slog igenom omedelbart
till nästa års SM.
Rörliga vingar
användes under en period, innan utvecklingen
i Sverige drog iväg åt annat håll.

 

Förra året deltog Kaj Henning i VM i F3F
och här är resultatlistan:

VM 2014:

1 Ruisl František, Slovakiet, 1000,00 point
2 Lanes Phillippe,Frankrig, 987,86 point
3 Torp Esben, Norge, 960,25 point
6 Kaj Henning Nielsen (KIL), Danmark, 954,25 point

Ni se själva…de som var med 1974….de kan än!  :lol:


                                                                         Jag tar med en bild på den modell jag tror Kaj Henning flyger med idag
                                                               för en jämförelse.

                                                                                                 Tänk om man kommit med en Freestyler 1974…?

 

DSC_0046 freestyler 4

                                               Freestyler 4.3 Pris flygklar cirka 25000 kronor.

freestyler 4 ritning

 

 

                                                                   Ottar Stensböl, majoren, var ju lagledare för norska laget.

En dynamisk människa  som betytt mycket för modellflyget i Norge.

Det var ordning och reda i det norska flocken under Ottars befäl.

Ottar och de andra norrmännen flög  Cirrus eller liknande modeller med modifierade vingar.

Det finska laget tog det ganska avslappnat. Man flög med termikmodeller i stort
sett och jag minns fortfarande deras callers kommando,  som fick rytas fram
ordentligt till de  finländska pojkarna, som på förmiddagen var ganska svårstartade:

Käänä  !

när det var dags att svänga.

En av finländarna hade en modell, där vingarna höll på att fälla ihop sig vid
varje hård sväng.

Ser ni, att modellerna på tävlingen ser ut som fullskalaplan…

2014-04-12_141-c1

Kurt vid högra pylonen.

Om ni kollar skevroderna, ser ni att han ligger med
fullt motroder efter svängen.

Det var detta, som var dilemmat med Mantan.
Den var, tack vare små roder,
svår att få ur svängen.
Tänk på att vinden vill pressa modellen mot kanten.

För små skevroder skapar bara turbulens och
avlösning på vingen.

Man kan också lägga märke till det korta nosmomentet.
För att
slippa lasta dött bly i nosen för tyngdpunktens skull,
hade vingarna kraftig pilform.

Men modellen…den är vacker  och bilden har fotografen
gjort till en fullträff!

                                                                            Klicka HÄR så kan du se Kurts sista F3F-modell.
                                                                            Ett helt nytt koncept.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOPPLÖST LÄGE…

 

 

 

…för mig och min modell i dag.

 

 

 

 

 

 

DCIM100GOPRO

 

Dagen bjöd på växlande molnighet, vindstyrka vid
havet på  mellan 6-10 m/sek.

Riktningen var väst med dragning på nord och den
drog sig allteftersom.

Men förutsättningarna tyckte jag var goda för att kunna
flyga med min Arrow.

Detta är en snabb maskin, trots konstruktionen är 12
år gammal. Men att den är snabb beror på vingprofil
och hur väl man är influgen.

Jag har flugit Arrow mycket, det är allt jag vill säga.

För att göra det lite intressantare hade jag monterat
en kamera på en balsalist och fäst den mitt på kroppen
bakom vingen så kameran filmade framåt.

Jag tänkte det kunde vara roligt att ha.

Hangkanten var perfekt. Den har aldrig under de åren
jag flugit här varit så hög och så jämn.

Det bådade gott.

Så på med ström och start av kamera.

Det första jag märkte var att vinden var stark.
Det blåste säkert 8 m/sek i medelvind och den kom
snett från höger.

Nu brukar det aldrig vara problem med sned vind,
för hanget vrider upp vinden.

Men jag skulle märka annat idag.
För det första var det mycket turbulent vid utkastet.
Under flygningen, efter jag trimmat modellen, antog jag
att det skulle rulla på bra, men det gjorde det inte.
Det var turbulent var jag än flög. Det var som om
turbulens låg som skruvade lockar längs hangkanten.

Då jag flög med vinden tänkte jag att nu kommer det att gå undan.
Men det gick trögt. Som om jag flög i uppförsbacke.

Tråkigt. Jag försökte positionera min modells banor på olika
ställen då jag flög, men det hjälpte inte.

Efter 30 minuter hade jag fått nog. Det var inte roligt att
hålla på under dessa omständigheterna.

Så jag beslöt avbryta och landa.

Eftersom modellen inte är förlåtande, beslöt jag att landa
nere på stranden, där man har ytor och tid att planera.

Varför jag upplevde det som jag gjorde i dag bekräftar
egenskaperna på Tönnersahanget.

Under vissa omständigheter, med vinden rakt på, kan
du flyga fort. Du kan flyga fort även vid sned vind, men
sned och kraftig vind från VNV, då funkar det inte.

Det gäller att flyga vid rätt tillfälle.

Men jag fick flyga och fick mycket frisk luft,
så jag är ändå nöjd.

Här lite bilder

DCIM100GOPRO

Klart för start på min pilotplats…

 

DCIM100GOPRO

Hanget är så långt att det försvinner i fjärran…

DCIM100GOPRO

Att landa här bakom kanten rekommenderas inte
med en mera krävande modell.

DCIM100GOPRO

Ni kan se hu fin kanten blivit efter diverse högvattenläge.

DCIM100GOPRO

Att landa på stranden är en piece of cake !

DCIM100GOPRO

Jag tror inte…

DCIM100GOPRO

…att kanten kan bli högre eller bättre än nu.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND VID KUSTEN…DET BETYDER ATT…

 

 

 

 

… jag drar till Hovs Hallar för att flyga hang.

 

 

 

SONY DSC

 

Vi som är modellflygare i verkligheten, alltså inte vi som flyger
bäst på bänken eller vid en skärm, är ju synnerligen observanta
på det rådande väderläget, vad gäller vinden och riktningen.

Att flyga hang vid HH går att göra från VNV till NNO.

I dag onsdag den 4. Februari var en sådan dag.

Så jag lastade in min Spirit och andra prylar jag kan behöva
för att flyga. Väderstationen på HH sa 3-5 m/sek Nordlig vind.

Det kunde bli en bra dag, om vädret stod sig. Nedkommen körde jag vägen
upp till platån och slapp knata upp för backen med mina prylar.

Det visade sig, att vinden var NNO och att den var 3 m/sek i medelvind.

Vid starten var det mycket turbulent vid kanten och jag fick ta fram min
erfarenhet och kunskap för att reda ut det.

Efter att jag klättrat 20 m, gick allt smärtfritt.

På min modell hade jag som vanligt en GoPro 3+ sittande ovanpå nosen,
som videofilmade.

Det var ganska kyligt, men jag hade utrustat mig med Helly Hansen underställ
och min skärmflygaroverall, så jag frös inte.

Däremot så gav batteriet i min GoPro upp andan efter 30 minuter, så det
var att landa och byta batteri och då passade jag på att ställa om till stillbild.

Allt som allt fick jag 1.5 timma i luften, vilket gjorde mig nöjd.
Efter flygningen gick jag en lång runda och tog lite bilder.

Låt mig säga, att om ni funderar på en modell både för hang och för termik,
så råder jag er att skaffa en Spirit Elite. Köp den med glasfiberkroppen.

Jag har balsakroppen, eftersom det var en träbyggsats och den är spröd.

Ska du bygga balsakroppen,  så förstärk den med 0.4 ply och med 5 x 5 fyrkantlister.

Bilder…jovisst, de kommer här och en videosnutt.
Videon visar landningen på HH.
Jag har fått reda på, att det är lätt att landa här, men jag är ju ingen expert.

Mina flygningar på HH inskränker sig till bara 42 säsonger. Får jag hålla på
ytterligare 42 säsonger, kanske jag också kan utbrista, att landningarna
är enkla.

För att översätta siffrorna till realiteter:

42 år minst 25 besök varje år = 1050 besök minst.
Säg att jag startar och landar 3 gånger per besök.

Då har jag landat på Platån och Segeltorp 3150 gånger.

Resan med bil tur och retur Halmstad är 100 km.
Således har jag kört, om vi bara räknar kortaste vägen
1050 x 100 = 105000 km, eller 10500 mil…

Om det kostat ?
Sure, men jag har hela mitt huvud fullt av upplevelser också
som jag kan relatera tillbaka till !

Det hade jag aldrig fått framför en tv, dator eller Iphåne !

Om vi ska ta med lite mer statistik så kommer här:

Om vi beräknar att jag flugit 2 timmar i snitt per besök och
ofta var det längre pass, så ger det 2100 timmar i luften.

Låt oss förutsätta jag flyger med 90 km/timman i genomsnittlig
färdhastighet.

Sträckan jag flugit blir då 2100 x 90 = 189 000 km, eller
18900 mil.

Jordens omkrets vid ekvatorn är ca 40000 km.

Således har mina modeller flugit 4.7 eller nästan 5 varv runt
jorden vid ekvatorn.

Det är ju en bit.

Lite mer statistik:

Om vi förutsätter,  jag förbrukat 1000 mA per besök, så
blir min strömförbrukning i sändare och mottagare
2 x 1 x 1050 = 2100 A

Om vi för enkelhetens skull säger,  att strömmen kostar
1 kr/Kh inklusive nätavgifter, så har jag förbrukat
elenergi avsedd för min flygning för:

2100 x 1 = 2100 kronor.

Får nog sätta upp solcellerna…

SONY DSC

Så här såg det ut på Platån på HH idag.

SONY DSCEtt sinnrikt lås.

SONY DSC

Ja, ni ser att våren laddar upp…

SONY DSC

En kulle där jag tillbringat tusentals timmar under hangflygande.

SONY DSC

Ett fartyg har just lämnat Halmstad Angöringsboj..

SONY DSC

Enbär går fint att krydda brännvin med. Det blir lite ginsmak på det hela.

SONY DSC

Alla anlag till den kvist som ska växa ut finns här i knoppen.

SONY DSC

Undrar om det är arvet eller miljön, som får ett träd att växa så här ?

SONY DSC

Åter vid bilen, modellen inlastad igen. (hel)

SONY DSC

Här kommer några bilder i den miljön man hamna i,
om man som jag inte är expert på att landa…

SONY DSC

…inte direkt siden eller pappvänligt…

SONY DSC

…eller för den delen Oralightvänligt…

SONY DSC

Klorofyllen har gömt sig tillfälligt.

SONY DSC

Ser ut som ett tidigt medeltida slagvapen.

SONY DSC

…tänk er en sprygelvinge klädd med japonpapper som landar här…

SONY DSCEn feederbåt på väg till Bremerhafen i sin eviga loop mellan nordeuropeiska hamnar.

SONY DSC

En kniphona paddlar på nedanför Norrvikens Trädgårdar.

SONY DSC

…och kniphanarna stryker utanför…

SONY DSC

En koltrasthane. Gul näbb och gul ögonring.

Koltrasten Sveriges nationalfågel.

Jag tycker, vi skulle valt nötskrikan,
den hade passat dagens
Sverige bättre.

DCIM100GOPROEn modellflygare håller koll på modellen.

DCIM100GOPRODen enda isen att bryta vid HH.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR

 

 

 

 

Vädret går nog in i en ny fas nu…

 

 

 

 

därför det klarnade upp i dag vid lunchdags.

Det inte bara klarnade upp, det var lovat nordnordväst på
Hovs Hallar, vilket borgade för möjligt hangväder.

Så jag ville inte missa tillfället utan drog iväg med min trogna
Spirit Elite, som gjort så god tjänst i snart 3 år.

Mycket stryk har den fått, men den flyger bättre än nånsin.

Vid framkomsten var det nordlig vind 3-5 m/sek, vilket är så bra
det kan bli.

När jag startade högst uppe på platån, åkte jag igenom en makalöst
stark kantrotor.  Jag trodde inte jag skulle fixa det, men det gick.

Det kan vara problematiskt att gå igenom rotorn, eftersom du just efter
utkastet har låg fart.

Väl igenom rotorn var det som att flyga i grädde. Det lyfte högt och molnbasen
låg på 225 meter.

Jag startade exakt 1208 och jag landade exakt 1508. Endast avbrutet av två
mellanlandningar.

Så ännu en gång åkte man hem nöjd efter en härlig flygupplevelse.

Hoppas mina klubbkompisar i ÅMFK fick en lika bra flygdag uppe
på Ålleberg i dag.

 

Håll tillgodo !

DCIM214GOPRO

Min Spirit liggande vid fortet i väntan på start.

 

DCIM214GOPRO

 

Ser ni ljuset i horisonten ? Det var uppklarningen som kom.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HÄRLIGT VÄDER NU…

 

 

 

 

…jo, jag menar,  det kunde ju varit snöslask.

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Söndagen grydde med nordvästlig vind, vilket naturligtvis tidigt på morgonen
fick i väg mig och modeller till Hovs Hallar.

Det blåste frisk vind från NV, vilket indikerade att det skulle gå bra att
flyga på Segeltorpshanget.

I stället för min Spirit, hade jag tagit med en Arrow, som är splitt ny.

Eftersom vinden var frisk, är en snabbare modell bättre ägnad åt
hangflygning än  en lättare termikmodell.

Så när klockan var 0900 stod jag på kanten, påbyltad min flygoverall
och skickade ut min Arrow.

Det var ju nästan provflygning, men den flög precis som jag hade
förväntat.

All roder stod helt neutralt då jag startade och den enda justering som
behövdes var två trimsnäpp på höjdrodret.

Min Arrow flög som en dröm.  Men man ska vara medveten om att en
snabb modell med relativt liten spännvidd, den kräver hastighet.
Det går inte att ligga och mjölka och hålla upp, modellen måste få
flyga i sin egen fart.

Nå, flygningen gick bra och landningen likaså. Trots att jag bara kunde
fälla upp skeven. Det finns ingen klaff på modellen, så sättet att
bromsa är att fälla upp skevroderna så mycket, så du fortfarande har
någotsånär kontroll i rollplanet.
Behövs det, får jag styra även med sidorodret.

Men som sagt,  ner kom jag på den fria ytan till höger om hanget.

Eftersom jag har haft så mycket bilder från HH,  tog jag inga i dag.

Det var inte,  väderläge att montera kameror till höger och vänster.

Efter flygningen åkte jag ner till Norrehamn för att kolla vindmätaren.

Den har varit lite hackig nu, troligtvis beroende på det dåliga ljuset, som haft
svårt att ladda upp batteriet via solcellspaketet.

Jag tror, man skulle vara betjänt av dubbelt så mycket solceller som nu.

Vill ni veta vinden kan ni ringa:  072-563 77 65

Det kostar som ett vanligt samtal.

SONY DSCI lördags demonstrerade åkarna i kolonn mot de utländska åkarna,
som tar jobben
genom avtalet om den fria Cabotagetrafiken i Sverige.

SONY DSC

Club Parapente Syds vindmätare för Hovs Hallar.

SONY DSC

I bakgrunden syns Segeltorpshanget där jag just flugit.

SONY DSC

…och ute vid Oceanhamnen…

SONY DSC

…flög rovfåglarna…

SONY DSC

…ja ni se ju vad det  är genom att kolla vingarnas undersida.

SONY DSC

När det är uselt ljus och duggregn, då måste man greja lite med bilden…