Kategorier
Flyghistoria

HÖRT TALAS OM CHARLES LINDBERG…

 

 

 

 

…ok, det har antagligen alla flygintresserade…

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-30 091147

 

…och de vet,  att han flög sin Ryan döpt till  ”Spirit of Saint Louis”  ensam över Atlanten
och landade i Paris.

Men vem var Maynard Hill,  som flög med sin TAM 5 över Atlanten ?

TAM 5 = Trans Atlantic Model 5,

så hette en modell, konstruerad och byggd av Maynard L. Hill  1999 – 2003
och hans team.
Men den hade namnet The Spirit of Butts Farm skrivet på kroppssidan
vid
överflygningen.

Han ville bli den förste att kunna flyga en radiostyrd modell över Atlanten.
Hans team,  som förutom han
själv, bestod av Barret Foster och David Brown var de
som genomförde projektet.

Modellen var ett konventionellt bygge av balsa och hårdträ, klädd med mylar.
Motor var en
noggrant kontrollerad och modifierad OS 60. FS.

Kroppen var i princip en flygande bränsletank som rymde ca 2.5 liter bränsle,
vilket skulle räcka
att flyga 3000 km. Förbrukningen av bränsle låg på 70 cc i timman.

Modellen var 188 cm lång och hade en spännvidd på 183 cm. För att spara vikt
var den försedd
med skevroder på bara ena vingen och sidoroder saknades.
Man hade en träpropeller vilken
var klädd med glasfiberväv och epoxyharts
med storlek 14 x 12.

För den skulle klara FAI bestämmelser om vikt fick den väga maximalt 5 kg.
Maynard Hill
sa,  att viktkravet var det,  som var svårast att uppnå.

Modellen hade en marschhastighet av ca 80 km/tim och en programmerad
flyghöjd av 
900 fot. (Cirka 300 meter).

Planet startades den 9. Augusti 2003 klockan 0600 i närheten av Cape Spear,
vilket ligger
på New Foundland Kanada.

Planet flög efter manuell start,  på sin autopilot som fick GPS-data från satellit.
Starten av flygningen var drabbad av motvind,  men efter hand stabiliserade
sig färdhastigheten
till omkring 70 km/tim.
Under hela flygningen sände modellen data via satellit till markteamen,
så man konstant (i huvudsak) hade kontroll på modellen. 

Elektroniken inkluderade, 3 servo, piezogyro, GPS-mottagare, en speciellt byggd
autopilot, två sändare som sände GPS-data dels till marken och till satelliten och
naturligtvis acke och rx.
Fantastiskt att motorn fungerade perfekt under
så lång tid, vilket delvis var
resultatet av en mycket speciell smörjolja. vilken inte skapade avlagringar i motorn.

På Irland fanns en i teamet, Dave Brown på plats vid den inprogrammerade
mål- och landningsplatsen. Platsen var, Mannin Beach , Irland. 

Planet dök upp,  exakt där det skulle och Dave kunde genom ett kommando
från sin sändare, initiera
mottagaren,  så han manuellt kunde landa modellen
efter dess makalösa resa !

Planet hade då flugit 3030 km under en tid av 38.5 timmar. Det blir en
genomsnittshastighet
på 78 km/tim.

I tanken återstod  55 cc bränsle, alltså lite mer än en 0.5 dl.

Modellen styrdes via autopilot under 99 % av färden och all kommunikation
med
modellen fungerade utan problem. Det fanns som alla förstår mycket
elektronik
i modellen.

Ni kan läsa via länken mera om flygningen.

Bilden från Wikipedia.

Det fanns ett annat plan, som kan kallas modell, vilket flugit över Atlanten
autonomnt.
Men det vägde mycket mer än 5 kg och kan därför inte platsa
inom FAI-bestämmelsernas maxviktsgräns.

Kategorier
Old Timer flyg

FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER KOMMER DET EN BUKETT AV HÄR…

 

 

 

…så det muntrar upp  sinnena på OT-friflygarna

och alla andra sanna modellflygare.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Säsongen är mörk och dyster för tillfället, men vi vet,  det går mot ljusare tider !

Just nu lyser flitens lampa i OT piloternas verkstäder,  där det är lika mycket
aktivitet som i Tomtens Julverkstad i Disneys film på Julafton.

Det är ju nu,  som kommande säsongs modeller byggs, gamla ses över, så de
kan deltaga i de mycket populära och välbesökta OT-Tävlingarna,
som arrangeras
av SMOS.

Åk du dit och se på du med, eller ännu hellre, leta upp din gamla
modell från 70-talet och delta i RC-klassen.

Bestämmelser hittar du på SMOS hemsida.

För vi alla ska kunna drömma tillbaka,  kommer jag med en laddning
bilder,  som kan väcka  minnen från årets tävlingar.

Jag avstår från att kommentera för att inte avslöja min okunskap, men ni ser
vad det är !

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

Kategorier
Naturbilder

ANNANDAG JUL…..

 

 

 

 

…grått och tråkigt.

 

 

 

 

 

DSC05853

 

 

 

 

 

Inte för jag blev inspirerad av vädret under annandagen…
men det var ju tvunget att göra nåt utomhus.  Så jag åkte
för att  rida två hästar, passerade hamnen och gjorde en
halvhalt vid bron i Simlångsdalen.

Inte för jag såg något speciellt i fågelväg nere vid hamnen,
men ett par bilder på ett par knipor blev det. Under resans
gång såg jag en glada, vilket vid denna tiden för 5 år sen
inte var en vanlig syn.

En enda strömstare såg jag vid bron i Simlångsdalen under
vilken Fylleån rinner.

Det var mycket vatten i ån som ett resultat av sista tidens
regnande. De flesta stenar i ån var överspolade, kanske därför
jag inte såg så många strömstarar.

Men det blev några bilder. Strömstaren som vanligt en bild på
30 m avstånd i dåligt ljus. Resultatet blir då aldrig bra,
med det billiga
objektiv jag använder. Men för mig är det inte
livsviktigt
att äga det ljusstarkaste som finns på marknaden…

Kniporna var också tagna på 30-40 m avstånd och då blir det
som
det är !

DSC05860

Storleken skiljer avsevärt mellan hanen och honan.

DSC05865

En allmän fågel, men färre nu vid utfyllnaden i hamnen än vid en normal vinter.

DSC05909

En av mina favoriter. Strömstaren, en tuff fågel, inte rädd för kallt vatten…

DSC05949

Ögonblicket innan den lyfte…

DSC05955

Kraftig vattenföring i Fylleån nu.
Tre gånger mer än normalt. 21 kubikmeter/sek  jämfört med 7 kubikmeter/sek.

Kategorier
Teknik, allmän

HUR BLÅSER DET …

 

 

 

 

…vilket är viktigt för alla, 

som är hangflygare av något slag.

 

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-26 083106

 

 

 

 

 

För att ge bra information för oss som är aktiva modell-
och skärmflygare, har jag lagt in länkar till

Club Parapente Syds

automatiska väderstationer, som har en strategisk
placering vid de platser,  som är aktuella för hangflyg.

Om ni klickar in er, kan ni se all info, som mätaren
generar och hur ni enklast lägger in det i datorn eller iphånen.

Mätarna är energiförsörjda med solceller och är mycket användbara.

På väderstationens sida finns en cirkel,  som visar med grönt,  då det
är flygbart
och med gult, då det är ett gränsfall.

I övrigt får ni all den  väderdata,  som kan anses vara  rimligt.
Medelvind, vind i byar, temperatur och
nederbörd osv.

Under displayen kan ni scrolla fram grafer över de viktigaste parametrarna.

Länk vindmätare:   Vind just nu Hovs Hallar

Kategorier
Dagens snespark

KONSTEN ATT DRA LÄRDOM AV ERFARENHETEN…

 

 

 

…har inte gjorts här.

 

 

DSC05838

 

För tredje gången har ett av lagertälten blåst sönder på hamnområdet Halmstad.

Det kostar mycket pengar att reparera. Förra gången ca 1.000000 sek, om jag hörde rätt…

Frågan är varför det skett igen ? Har man inte lärt sig,  eller har inte tillverkaren
av dessa inrättningar inhämtat  kunskaper i aerodynamik, så de kan ge anvisningar
till brukaren,  hur han kan förebygga risken för skador, då det är hård vind ?

Ett av hamnens mindre tält blåste sönder med jämna mellanrum och jag
påtalade då,  att man måste se till, att man för det första skapar turbulens
över byggnaden och att man skapar
förutsättningar för lågt tryck inne i tältet.

Så vid nästa storm stackade vi 2 stycken  40-fots containers framför byggnaden.
Efter dessa en ensam container  framför lagertältet.

Burkarna stod med den närmaste 10 m från gaveln och de två stackade 25 m från
gaveln, vilket var den yta,  som stod mot den förväntade stormen.

Då hade vi skapat hinder,  som ger turbulensen, vilket gör att hastigheten på den
passerande vinden minskar, till skillnad mot om vinden varit relativt laminär.

Det skapades  övertryck i byggnaden, av inblåsande luft genom den otäta
gaveln och som hindrades komma ut,  genom att andra gaveln var stängd.

Första åtgärden var att öppna porten som var på läsidan, så inget övertryck
byggdes upp invändigt.

Vidare vet ju alla modellflygare,   om man ökar hastigheten på en gas eller
vätska,  så sjunker trycket. Det innebär att den luft som passerar över lager-
tältet,  kommer att öka hastigheten och sänka trycket, vilket får en starkt
lyftande effekt på tältduken. Det heter Bernoullis Lag och du kan läsa om
den här.

Varför hastigheten ökar ? Kolla ett lagertält. Vad liknar taket ?
Just precis,  en vingprofil. Vad vet vi om en vingprofil ?
Jo, det är en effektiv maskin att ändra riktning och hastighet på passerande luft !

Här var inte vidtagit några åtgärder i alla fall,  för klädseln på lagertältet hängde
i trasor efter ”Gorm”.

Så ett gratis tips till byggnadens ägare:
Skapa turbulens framför, stäng fronten
mot vinden och öppna gaveln i lä.

Där ser du vilken nytta man haft, om ägarna varit modellflygare…

Några bilder;

 

 

 

 

 

DSC05844

Även den bärande strukturen är skadad.

DSC05850

Ser ni vingprofilen ?

God fortsättning !

Kategorier
Old Timer flyg

JAG FICK TVÅ BILDER AV MATTI PYYKKÖ

 

 

 

 

…en av Finlands bästa modellflygare.

 

SONY DSC

Matti med Markkus modell ”Mara”.

 

 

 

Jag vill  inte undanhålla bilder eller text för mina
läsare, som jag vet är intresserade av friflygande
Ot-Modeller.

Matti skrev:

”Om Du har tid att läsa, kan jag berätta rolig story om små
aerodynamiska försök, vi gjorde med Markkus yngre kusin
Heikki Tähkäpää, som flyger ännu med moderna computerstyrda
kolfibergliders, med LD (low drag)-profil. Jag gjorde en bara 15m lina.
Vi tänkte, att starthöjden då blir u. 17m, med gubben inräknad,
och med normalstart, för-utan nån slut-acceleration.
Det var alldeles stilla väder under förra vecka.
Jag flög min Aspjut-60.
Flygtiderna varierade 55s…65s, och var genomsnittligt samma.
Ganska intressant?
Min S1 Pluto, gjorde u. 40s.
Mats, kanske är det nån fysikaliskt gräns, som en segellmodell
kan uppnå, och det  har man nått  redan 1959, Ritz, etc?, eller
före (Lindner, Hacklinger…).

Därför har man varit tvungen att koncentrera sig i flygteknik
som snurrekrok, etc.
Ändo, tänker jag, att det skulle vara möjligheter, att förbättra
glidförmögan ochså, med nu för tidens fina fibermarerial,
om man bara kunde utnyttja de, med att bygga effektivare vingar,
lättare och längre.. med en lyx-profil X?
Matti.

Sen ett mail till med de två bilderna:

”Hej Mats, och tack för kortet.
Jag försöker att skicka bilder om Bernfest som jag har redan
trimmad litet, och S2 Myggan, Lennart Segerfelt, År 1944,
som var en av det bästä årgången inom konsten att bygga
segellmodeller i de Nordiska länderna ?

Gott Nytt År,
Matti.”

001

 

004

 

Kategorier
Hangflyg modell

SNABBASTE F3F FLYGNINGEN HITTILLS

 

 

 

 

Genomsnittshastighet ofattbara 150 km/tim !!

 

 

 

 

Filmen nedtill visar den snabbaste flygningen hittills med en F3F-modell.

10 x 100 m bana = 1000 m 24.1 sekund.

Slå det !

Här kommer en video till med vackra modeller och skickliga piloter.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

LÅT MIG TILLÖNSKA SAMTLIGA BESÖKARE

 

 

 

 

En god Jul och ett Gott Nytt år 2016 !

 

 

 

 

 

_DSC8087

Jag hoppas av hela mitt hjärta,  du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig  positivt och framgångsrikt år.

Av olika skäl ser jag  personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016
.

Det är samma förväntan,  som präglade ens sinne,  då man som barn otåligt väntade
julaftonen, med dess innerligt önskade   julklappar.

För mig innebär både  julen och ett nytt år ett hopp,   att förväntningarna
ska förverkligas.

Jag känner mig stolt och hedrad,  av att du  besöker  min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden,  så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.

Vi ses !

mats

Kategorier
Okategoriserade

EFTER 6 ÅRS SEGLANDE PÅ BLOGGOCEANERNA MED HANGFLYGNING.SE…

 

 

 

 

… kommer lite meningslös statistik….

 

 

 

 

SONY DSC

…och annan information från administratorn.

Jag har skrivit 1843 inlägg.

Det har blivit tillsammans en normalstor bok på mer
än 2000 sidor. Eller 4 böcker i storlek av Mobergs  utvandrarepos
med 500 sidor var….

Det har kommit 1343 kommentarer. Jag godkänner alla kommentarer,
som tillför min blogg något, medan vettlösheter , som inte har
innehåll,  utan bara skulle förödmjuka den som skickat kommentaren,
om det publicerades, det går i papperskorgen. Det är mitt privilegium som
administratör att bestämma,  vilka kommentarer som ska publiceras.

183888 skräpmail har försökt landa  på  bloggen, men  de har ramlat ner
i papperskorgen  från  antispamskalet .

Endast 2 mail har Akismet missat under 6 år och det är bra jobbat.

Just nu får jag cirka 100 spam varje dygn och tendensen är  stigande.
Men som sagt,  min Akismet-Plugin tar det, så det vållar inget
bekymmer. När spamboxen når en viss nivå,  töms den automatiskt.

Jag har publicerat mer än 18000 bilder. Som jag senare ibland hittar
snodda på diverse ställen på nätet…det kan jag leva med, om inte annat
så vet jag i alla fall någon,  som uppskattat… mina bilder.

Jag har fått mail och bilder från flygintresserade  över hela världen.

Högst antal besök under ett dygn är 1226 unika gäster.

Detta är  en av de fantastiska egenskaperna med en blogg,
att du når nästan hela världen,
då du publicerar något !

Jag har också snabbt lärt mig,   det finns alltid någon, vilket ämnet än
är, 
som vet mer och kan mer,  än vad du själv gör  !

Vilket också ger en blogg stora möjligheter att presentera korrekt information.
Ska jag jämföra med något jag tidigare upplevt om samma ämne,
blir det från min verksamhet som aktiv sändaramatör.

Låt mig berätta,  vad som hände mig,  som bekräftar min utsaga om
mer vetande.
Jag talade på kortvåg 14 mHz,   med en man i USA, boende
i NJ i en ort som heter Hoboken, där förresten
Frank Sinatra föddes för 100 år sen.

Vi talade om B-17 eller som det kallades ”Flygande Fästningen” vilken
användes under WWII.

Diskussionen gällde motorernas turboladdare,  där jag hävdade vissa fakta,
angående inter-coolerns vara eller inte vara.
Då hoppade ytterligare en sändaramatör från FL in och sa,  att det jag sagt
var fel….
Jaha sa jag, hur vet du det ?

”Det är jag som konstruerat turboaggregaten” , sa mannen , punkt slut !

Det hade jag inget att sätta emot, utan jag satte på mig dumstruten och
försvann in  i hörnet och skämdes. Detta hände 1984..kanske jag skulle
sitta där fortfarande….

På min anspråkslösa blogg är besöksantalet  stigande , vilket gör
mig glad. Min blogg är bara ett litet sandkorn i den nästan gränslösa
öken , som bloggarna utgör. I Sverige finns det 500000 bloggar…
Min lilla blogg kan ju aldrig konkurrera med exempelvis kvalitetsbloggar
som damen Anna Books
Hennes
besökssiffror kommer jag aldrig att nå, för jag riktar mig till ett
smalt segment av,
låt oss kalla det möjliga besökare.
Men det är ju inte bara kvantitet och storlek på barmen, som räknas.

Jag vet,   jag har trogna besökare, vilka hälsar på varje dag.
En bloggs administrativa sida gör det möjligt att se,  varifrån
besökarna kommer, eftersom
alla besökares  ip lagras och på vilket
sätt de har halkat in på bloggen och hur ofta de är här.
Ganska fantastiskt !

Ibland kommer kommentaren, varför ändrar du inte tema eller
utseende på bloggen ?

Varför ska jag ändra något,  som fungerar och som besökarna känner igen ?

För mig är innehållet viktigare än formen.

Jag försöker skriva bra svenska både till form och innehåll.
Det innebär,  att jag är noga med syntax och stavning, i enlighet
med hur  jag lärde mig det i realskolan och gymnasiet före 1969..
En del säger,  jag skriver i en gammaldags form…visst gör jag,
jag är en gammal människa…som under uppväxten och senare
har danats av den klassiska svenska litteraturen.

Vad gäller innehåll, så bestäms det delvis av namnet på bloggen .
Men jag är ingen ämnestaliban, utan allt som på något sätt
hänger ihop med mina aktiviteter kan dyka upp på bloggen.
Länkar till något jag avhandlar,  lägger jag in, om jag hittar något bra,
så den som är intresserad kan läsa mera och fördjupa ämnesintresset.

Ett av de medlen jag använder,  är bilder. En bild säger mer än en bok.

Dessutom startar en bild tänkandet hos betraktaren.  Men, jag lägger
inte upp bilder utan selektion.
Varje bild finns med av något skäl,
som jag anser viktigt.

Så min blogg kan väl kallas en bildblogg i första hand. Tack han som
tog fram digitalteknik för foto ! Det blev en omvälvande utveckling !
Mina bilder är mer än  ofta tekniskt usla,  men det spelar ingen roll,
så länge de har en förmåga,  att förmedla ett budskap, information eller idé.

Mitt bildmaterial kanske  ställer  krav på besökarens förmåga att
associera och förstå metaforer..
för allt behöver inte vara lika lätt gripbart
som storyn i en såp (sop)opera på TV 3 eller programmet ”Anslagstavlan”
på SVT.

Varför jag har en blogg ? 

Jo,  mitt yttersta syfte är,  att jag vill  försöka sprida positiva upplevelser
om hur vårt intresse för begreppet flyg och flygning blir till uttryck,  så det
förhoppningsvis är
till gagn för vår hobby.

Alltså,  jag vill göra god propaganda för begreppet flyg, där ett av mina
verktyg är bilderna, vilka spelar en  huvudroll.

Det är min målsättning. Vilken man inte alltid klarar att leva upp till.
Man kan hemfalla åt saker,  man inte skulle skrivit, men det blir så ibland.
Sticker jag ut näsan, är risken den blir röd.

Den risken tar jag , för annars blir bloggen   fullständigt men- och
meningslös.
Om jag vill göra alla glada alltid,  så kommer bloggen att bli,

Ett intetsägande snömos i velour och näbbstövlar !

Jag vill inte   hemfalla åt inavlat gnäll, avundsjukt  felletande och förgrämd
missunnsamhet . Det finns alltför mycket av avskräckande exempel,
som inte främjar vårt flygintresse redan publicerat på olika fora.

Alltså,  jag vill inte,  mitt bloggbarn ska  dansa i en jitterbug med
formalistiska konstryttare !

Publicerar jag något på webben,  ska man vara medveten om följande:

En gång publicerat, alltid publicerat.

Visare av erfarenheten tar jag numera  alltid skärmdumpar,  av det som
fångar mitt öga
och sådant  som jag bedömer kan vara bra att ha på lager
ibland, när jag vill påminna någon,  om vad han eller hon skrivit tidigare,
även om det blivit raderat..

Om det är tidskrävande att ha en blogg ? Jovisst, allt tar sin tid,
men efter en inlärningstid får man rutiner,  som snabbar på editeringen.

Jag tycker,  det varit en mycket positiv upplevelse och naturligtvis roligt och
lustfyllt att administrera och driva
hangflygning.se. Om jag har ett ökande
antal människor, som  besöker min blogg varje dag, så känner jag ett ansvar
att fortsätta och försöka bli bättre, för att inte göra mina besökare besvikna.
En blogg eller hemsida som uppdaterades sist för två månader sen, eller som
reklamerar för något,  som skulle inträffa för 3 månader sen, det är en
garanterat död anka !

Alltså kraven stiger, men det är inte negativt, det stimulerar och ger impulser.

Ibland lyckas jag och det driver mig framåt !

En sak till…jag skriver… precis vad jag vill på min blogg !

Häng med !

 

Kategorier
Flyghistoria

2015 GAV MIG MÅNGA FINA UPPLEVELSER…

 

 

 

 

… hörande ihop med begreppet flyg och flygkultur.

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

När jag tänker tillbaka på 2015 och försöker rangordna de 4 händelserna,
som har
skapat flest känslor i samband med flyg och flygning, så är det inte lätt.

Det tycks,  som då jag summerar årets flygningar ständigt säger,  att detta är bästa
säsongen hittills.
Det är  ju härligt,  att allt går framåt och att den glädje jag
personligen känner då jag flyger mina modeller manifesteras mer och mer.

Alltså,  mitt intresse för att flyga blir bara starkare och starkare.

Det hänger antagligen ihop med,  att jag är en doer. Jag vill inte sitta på bänken
som en follower och se tåget köra förbi….
för då är det försent.

Det har hänt så mycket positivt i år,  att för mig är det svårt att välja,  det som
lämnat
störst känslomässiga avtryck .

Men efter lite funderande och övervägande är det dessa fyra tillfällen,
som manifesterar sig omedelbart och tydligast, vilka  har anknytning
till flyg.

För att jag ska minnas en speciell dag,  då jag flugit, behöver det inte innebära,
att det
var modellen eller flygningen,  som profilerade sig i minne. Det kan vara,
vad som helst, 
vilket inträffat,  då jag varit ute med mina modeller.
Är du ute och flyger i naturen,  händer
ofta något oväntat. Alltså,  något du inte
kan förutse. När det händer något oväntat,  upplever jag det som
något positivt,
något som stimulerar fantasin och länkar in tankarna på nya vindlande
vägar.

Så flygning är mer,  än att ställa in tyngdpunkten och ladda acken.
Det kan var förmånen, då man
sitter på tuvan på Hovs Hallar och väntar på vind,
att få se en kaskelottval blåsa
utanför kusten. Det såg jag 2005.
Eller se en berguv slå en korp vid hangkanten. Om du har tur,  kan du se en havsörn
majestätiskt flygande på hanget riktning Hallands Väderö för att proviantera.

Så,  då jag är ute för att flyga,  vill jag ha mitt sinne öppet för alla intryck, ty de
perceptioner du vederfares,  gör att du laddar upp ditt inre upplevelsebatteri med
positiv energi, som du kan tanka ur sedan.

När jag flyger vid Hovs Hallar, Tjärby eller Kullaberg,  träffar jag nästan alltid
engagerade människor,  som är nyfikna och intresserade av att få  veta,
hur det fungerar och hänger ihop…

Jag tänker på,  då jag i somras träffade ett amerikanskt par vid gravfältet öster
om Tjärby Kyrka.

Mannen skulle fylla 80 och på min fråga vad de gjorde just här, berättade han, att
han var intresserad av just 800-talets historia i Norden och speciellt vikingarnas
historia. Tänk,  åka till Skandinavien
för att besöka  platser som har en historia
länkade till vikingarna.
Jag tipsade honom  om de vikingabosättningar man funnit
upp emot Laholm längs Lagan.

Mannen var också en mycket aktiv privatpilot och hade under 40 år flugit som
kommersiell pilot i USA. Han berättade mycket om,  då han flög TWA och Super
Constellation. Han sa,  det var världens bästa 3-motoriga flygplan…

Han berättade och gav mig en länk,  som visade hans nyinköpta Piper Archer i
den privata hangaren i Arizona.

På Hovs HallarsPlatån,  kan man som modellflygare sommartid,   vara omgiven
av 10-15 personer,  som stannat till för att få lite info,  av han som sysslar med
sina flygplan. De flesta jag möter är vetgiriga och vänliga.
Jag älskar att berätta för folk,   hur jag  kan flyga på ett hang och 
om tekniken
vi använder.

Flera som jag talade med,  skickade jag bilder , som jag  tagit  från min modell
och det kom
alltid vänligt tack tillbaka.

I somras mötte jag ett äldre par,  som bodde i sin fina husbil nere på parkeringen
framför värdshuset på Hovs Hallar och vi talade en lång stund med varandra.
Mannen hade på början av 50-talet tagit
C-diplom för segel vilket föranledde mig
att överräcka honom min radio, efter 20 sekunders instruktion, så han fick provflyga
min Ava.

Som med de flesta gamla piloter satt takterna  kvar i förlängda märgen och
han höll,  med vill jag säga,   tindrande ögon och ett leende på läpparna,  min
Ava i luften utan större problem.

Han var så glad !

Jag råkade  uttrycka,  när vi stod där,  att jag var egentligen sugen på något
att äta på värdshuset och tänkte inte mer på det.
När jag var på väg till bilen på parkeringen ropade mannens hustru till mig från husbilen.

Jo, de  hade brassat mat och jag bjöds in. Förstår ni,  vad jag menar med oväntade
händelser, som kan inträffa,  då du modellflyger ?

Är jag utåtriktad och bjuder på mig själv, går det lättare att presentera modellflyg
för allmänheten i en positiv anda.  
Det går inte att gå runt och hänga med
huvudet,  undvika
folk och utstråla oginhet och negativism.
Vi ska vara lite av ambassadörer för vår  hobby och tala om det , vi helst sysslar med,
flygkultur !!

Enskilda händelser direkt länkade till flygning,  har jag  i mångfald. Jag noterar
alltid i mina flygdagböcker,  då jag varit ute med mina modeller,  var jag flög, med
vad jag flög, väder och
annat. Roligt att rulla tillbaka dit nu,  under det som ska vara vinter.

Under förra hösten hade jag skrivit några poster om flyg i Halmstad under
40 och 50-talet.

Jag fick ett mail från Björn Persson som jag sedermera ringde. Han berättade
att hans pappa,
Kurt Persson, nu 89 år gammal hade arbetat vid ett företag i
Halmstad, beläget nere vid Civila Flygfältet
som då hette AB Flygindustri och
som tillverkade segelplan och sedermera lastseglare för försvaret.

Jag blev inbjuden till Kurts och  hans familjs stuga i Haverdal och fick där
tillgång till en bildskatt.
Det var Kurts fotoalbum med bilder från hans arbete
vid Flygindustri dels i Halmstad och dels
i Malmö.

Kurt som jag skrev, är 89 år, men jag fick uppfattningen han är  knappt 70 !
En ungdomlig pojk
i allra högsta grad !  Kurt är troligtvis en av de få överlevande
från A-B Flygindustri i Halmstad och A-B Kockums Flygindustri på Bulltofta
i Malmö.

Kurts fotoalbum är  flygkulturell tillgång av oskattbart värde. Dessutom,  att jag fick
direktkontakt med
en,  som varit med om dels byggandet av flygplan dels
var  ett ögonvittne till,  då de två
B-24 Liberatorbombarna nödlandade
på Civila Flygfältet efter en raid över Tyskland.

De bilder som finns på olika ställen på nätet av planen,  stammar förmodligen
från Kurts kamera,
eftersom Kurt var en då närvarande fotograf.

Att jag fick tillgång till Kurts bildarkiv,  ser jag som en stor ynnest och jag
är mycket tacksam för det.
Hela historien har jag noga redovisat på min
blogg och ni finner det,  om ni söker på ”Flygindustri Halmstad”.

Jag är ganska nöjd med,  vad jag åstadkom med hjälp av Kurts bilder,
som jag fotograferade av
och lade ner mycket editering på, för de skulle bli
så bra som möjligt och jag tror,  jag gjorde bilderna och Kurt rättvisa med mitt jobb.

Vanvettig episod nummer I från i år,  som jag aldrig kommer att  glömma,
var då jag flög på den nyss tillfrusna isen på  Skärsjön 12 km österut från Halmstad.
Jag hade hälsat på en gammal jaktkompis i trakten och hade som vanligt med min
Sparky utrustad
med en Goprokamera liggande i skuffen, om något skulle dyka upp
värt att dokumentera.

Nere på  Skärsjön låg isen,  till synes stabil, trots det bara varit kallt i 5 dagar.
Jag tog fram modellen,  gick försiktigt ut på isen ledsagad av dess knakande och
knirkande.
Satte ner modellen, på isen vilken var täckt med ca 2 cm nysnö,
slog på kameran 
i  videoläge och startade.
Det var nästan vindstilla, acken var fulladdad och likaså kameran.
Det såg ut att kunna bli en fin flygning. Att flyga på is har en fördel..
..det är lika högt överallt, så man kan våga utföra lite våghalsigare aerobatiska
rörelser.

Alltså kunde jag flyga mycket lågt,  med ena vingen så gott som släpande
spetsen i snön,  samtidigt som kameran gick. Jag tänkte att detta blir fint…
tills jag flög för lågt, vingen tog tag i snön,  som hade samlat sig och frusit
och så stod modellen på isen ca 75 m från land.
Ingen fara på taket tänkte jag, det är ju el och den står på hjulen,  så det är
bara att gasa på och starta.

Trodde jag….Hjulen satt stadigt fast i den frusna snön, som hade hopat sig,
så modellen kom
varken fram eller tillbaka. Jag försökte verkligen och använde
alla knep jag kände till, men förgäves. Modellen stod där den stod.

Nu är det så, att jag lämnar aldrig någon av mina modeller åt sitt öde,
om jag hamnar i en dålig situation.

Första åtgärden var att kolla att  min mobiltelefon var  lätt tillgänglig om
jag skulle behöva ringa ett nödsamtal, lämna
sändaren i bilen för att helt
enkelt gå ut och hämta modellen 75 m från land. Det var bara att glömma.
Gick inte
för isen var alldeles för tunn. Hade jag fortsatt hade jag gått igenom
och fått ett uppfriskande dopp.

Alltså, blev det till att fundera. Modellen med tillbehör och kamera 6-8000 kr.
Det egna livet värt……..

Jag hade tre alternativ,  varav det ena var uteslutet. Att lämna modellen åt
sitt öde…nä,  det var inget val för mig.

Alternativ två var att köra hem och hämta mitt långa kustfiskespö med ett
tungt drag och stå vid kanten
och försöka få modellen att nappa genom att
kasta förbi och få tag i den
övergivna Sparkyn, för att kunna bärga in den
till kanten och säkerheten. Detta hade varit en möjlig lösning, men hade krävt,
jag övergivit min modell på isen i en timma och det ville jag inte, för tänk om…

Det tredje alternativet var,  att om jag tog två långa granslanor,  som låg i
skogen, för man hade just gallrat,  om jag  använde dessa
slanor att fördela
vikten över isen med, kanske jag skulle kunna ta mig ut de 75 meterna och
tillbaka igen.

Så jag tog fram tre slanor, hämtade min morakniv i bilen och stoppade den
i bröstfickan på jackan, för jag skulle ha något,  som kunde fungera som
isdubb,  om jag trillade genom isen. Allt löst la jag i bilen, förutom mobiltelefon,
ett kortare snöre jag hade och kniven.

Alltså ut till modellen. Jag kröp sakta utåt,  under det att isen muntert…
knakade under mig, men jag bedömde,  att  isen skulle hålla…
Den var mellan 4-5 cm tjock…Det var jobbigt att krypa med muskler på
helspänn och jag trodde aldrig,  jag skulle komma ut till modellen.
Det tog 15 minuter att krypa ut med granslanorna till min Sparky.
Ute vid modellen var isen,  försiktigt uttryckt, förrädiskt tunn och jag
var stenhårt fokuserad att få isen att hålla och få tag i modellen och komma
in till fast mark snarast.

För att hålla vikten fördelad på granslanorna, som var ca 10-15 cm tjocka,
var jag tvungen,  att ha knäna på slanorna…ni kan förställa er,  hur det  kändes
då knäna gled från 
sida till sida på granslanorna..det gör gott på en åldrings leder….

Jag apterade linan i modellens högra huvudställs hjul, så jag kunde dra fram
den med linan i vänsterhanden så jag kunde koncentrera mig
på krypandet till
100 %. Efter en som jag tyckte evighet,  kom jag tillbaka
till stranden med modell
och kamera,  som fortfarande muntert blinkande talade om,  att den
videofilmade.

Då jag reste mig från isen och var stående vid stranden insåg jag,  att det jag gjort nu ,
skulle jag inte gjort. Inte ensam.

Men nu var det klart och jag kan erkänna,  att jag var ganska  slut fysiskt och
även mentalt
var det en ansträngning ! Kan ha varit eftertankens kranka blekhet,
som väl alltid är bäst att vara varse,   innan man gör något, som drar igång binjurarnas
adrenalinutsöndring….

Men modellen blev räddad. Hemkommen kollade jag videon och klippte
ur stillbilder, som ni kan se efter denna text.

Allt är dock inte kyla och snö och knakande isar. Sommartid sittande i min goa
BilTemastol
  med min Ava högt i skyn,  är en upplevelse,  som ger mig oerhört mycket.
Att sitta avkopplad i fint väder  med en variometer som muntert piper fram
sina toner indikerande stig och den kvinnliga tyska rösten som berättar
min höjd från min  modell,  som flyger perfekt i en termikblåsa, då säger jag till
mig själv,  att detta är meningen med livet,  att vara förunnad at tfå  sitta här och
flyga  utan pekpinnar och njuta ! Allt detta som ett resultat av tekniska innovationer
och modellflygares nyfikenhet och viljan  att anamma de tekniska landvinningarna.

Jag flyger inte bara termik då, utan jag lär mig mycket annat,  både vad gäller
väder och natur. Där jag flyger termik finns häckande glador och de är
mycket sällskapliga segelflygare,  som konstant kommer till modellen, om jag ligger
i en blåsa där de försöker  piggybacka på min Ava. Fast glador är jämfört med min Ava
eller ormvråkar inga vidare termikflygare.
Har jag kameran i,  brukar det bli fina bilder på fåglarna.
Är det så goda förhållanden,
som det kan vara ibland, så går tiden fantastiskt fort

Om jag är i luften 2 timmar,  kan jag uppleva det som 10 minuter, eftersom tiden
saknar  relevans i en  god flygupplevelse. Min erfarenhet är ,  man hamnar i  ett
kontemplativt tillstånd en sådan  dag,  då förutsättningar för termikflyg är gynnsamma.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller. Varje gång jag åker för
att flyga är jag full av förväntan och otålighet. Känner man ingen glädje eller lust,
då är ens hela
koncept, modellflyg,  en död anka.  Därmed är det  mer meningsfullt
att virka grytlappar eller scrolla alla annonserna på Blocket från Ö till A.

Efter en heldag,  vid exempelvis något av mina termikflygställen,  är det spännande
att föra över mina kamerabilder till min dator,  som beskriver hur dagen avlöpte.
Roligt att ha…inte samma dag, men om 10 år.

En dag i mitten av Oktober hade jag kört till Lagaoset för att i vanlig ordning gå
en rejäl
runda, ta lite bilder då jag flanerar, som jag brukar. Men i bagaget på bilen
stod som vanligt min
Sparky laddad med Lipo och Gopro.
Det kan ju bli tillfälle till flygning.

Klockan var ca 1500 på eftermiddagen och solen var på väg ner från en molnfri
himmel. Det var ett mycket mjukt och varmt   fotograferingsljus. Så jag kunde
inte stå emot.

Upp till min bil  vilken stod parkerad jämte en besökande tysk familj med husbil,
som var
på semester, där   jag  hämtade min modell och radio.

Nu inträffade en vanvettig, låt oss kalla det oväntad händelsekedja, som ledde till
episod nummer II i samband med mitt modellflygande. Har du tänkt på förresten,
så enkelt allt blir med elmotor ? All flygning blir lättillgänglig.

Vinden var nästan noll.  Det var dock mycket vatten i Lagan, eftersom man släppte
vatten vid kraftstationen
i Laholm.

Mitt mål var att ta bilder på låg höjd för att dra fördel av den varma färgen
vid solnedgången. Så modellen placerades på  sanden,  vilken  var hård och perfekt
som startbana.

Den enda personen på stranden förutom jag,  var  en fritidsfiskare, som just hade
gett upp och  var fångstlös med aningen uppgivet kroppspråk  på väg till sin bil
på parkeringen.

Jag flög och fotograferade av,  det jag ville plåta och skulle avslutningsvis flyga
lågt över Lagan och fotografera in mot land,  då jag beräknat,  att den nedgående
solen skulle skapa varma fina färger på sanden. Alltså jag kom
från höger ca 25  m
ut från stranden, svängde lite vänster för att få samma
avstånd då jag flög över
Lagan och så drog jag ner hastigheten.

Sen gick det som det gick….jag flög för sakta,  modellen vaggade till i inledningen
till en
snaproll och jag gav motroder och drog på för att motverka snaprollen.
Då naturligtvis, snappade modellen åt andra hållet och åkte i sjön från 2 m höjd.
Hade jag inte givit motsatt sidoroder,  hade jag nog klarat det med enbart motorpådrag…

Jag upplevde en Déjá vu situation  med min Sparky. Först isäventyret på
Skärsjön och nu äventyret på Lagan med en
vattenlandning. Modellen
flöt på vingarna och for iväg med bra hastighet med Lagans 
strida ström mot havet.
Jag hade 5 sekunder på mig att ta ett beslut. Det gjorde jag.
Jag fick av mig alla kläderna,  fortare  än den snabbaste strippan vid HansaViertel i
Hamburg och sprang ut i Lagan. Det blev djupt nästan omedelbart.
Min första tanke då jag började simma  efter modellen som var ca 25-30  m från
stranden av Lagan mig var:

Det är ju inte kallt i vattnet ! Vi hade ju ungefär den 25 Oktober.
Min andra tanke var: F-n vad modellen flyter i väg fort med strömmen och jag
drabbades av aningen av ett tvivel, 
under en kort sekund, om jag skulle kunna
simma ifatt modellen.

Ok, har jag hoppat i så får jag fortsätta, så  jag crawlade på så mycket jag orkade
och kom efter ca 75 m simmning relativt stranden fram till modellen.
Då jag fick tag i Sparkyn,  drog jag  isär strömkabeln från LiPon,
för att inte
elektroniken skulle gå sönder onödigtvis mycket. Sen höll jag modellen
i handen
och simmade med  ett kombinerat crawl och hundsim mot stranden.
Låg mig säga 
att strömmen var stark. Jag fick kämpa på för att komma i land.
Strömmen i Lagan hade flyttat mig ca 75 m ut i Kattegatt under min bärgning,
vilket gjorde,  att jag kom iland på stranden 100 m längre bort mot Halmstadhållet.

Och jag vågar  påstå,  jag är en god simmare , men jag var utschasad.
Slutligen nådde jag äntligen
  stranden  och tog mig på något darrande ben upp ur
Lagans bruna vatten,
bara för att mötas av en förvånad blick från mormor och
morfar och två barnbarn från den tyska familjen
i husbilen…
Vad säger jag,  då jag endast iklädd en Sparky står på stranden inför
främmande
människor ?

Jo,  man får  ett  behov av att förklara sig, så inte de besökande tror,
man är en galning….

Så jag drog igång förklaringen, men blev avbruten och mormodern sa att jag skulle
ta det lugnt att klä på mig först och  sen 
komma upp till husbilen och därefter berätta.
Ok jag gickt tillbaka där jag slängt av kläderna,  tog på kläderna igen och fortfarande
frös jag inte.  Märkligt.

Tog min radio och min modell och bar till min bil, där jag tog av vingen och
lade modellen  upp och ner så vattnet skulle rinna ut.

Sen bjöd mormor och morfar från Dortmund på kaffe, smörgås….trevliga
människor, som berättade varför de så ofta besökte vårt land.

Dagen avslutades hemma, där jag spolade modellen med varmvatten för att
få bort eventuellt saltvatten, som kunde  ha påskyndat och fungerat som katalysator
för elektrolysen, då min acke var inkopplad vid badet,  vilken fördärvar kretskorten,
så de ser ut som Kvibille
ädelostar.
Modellen fick torka i två dagar i solen, fick en sprayning
med Biltemas
fuktutdrivare över elektroniken och sen var det dags att se, vad som eventuellt
gått sönder.

Sidorodeservot hade lagt av. Reglaget hade lagt av. Det andra servot ok,
mottagaren ok och det mest fantastiska,  min Gopro var hel ! Man kan se på
filmen,  att kameran fortsatte fotografera under vattenytan !

Badningen med modellen underströk ännu en gång, första gången var då min
Blue Phoenix på grund av radions felflunktion landade i hamnbassängen i
Oceanhamnen i Halmstad,  att det känsligaste är reglaget, så det har jag
lagt
i en förslutbar vattentät påse, om det otänkbara skulle hända igen.
Likaså mottagaren har jag lagt i en förhoppningsvis tät plastpåse, som sitter
mitt  i modellen. Det är för att vattnet, antingen modellen ligger rätt eller felvänd,
inte ska dränka mottagaren.

Att kameran klarade sig,  beror på att Lagans vatten är sött, så elektrolysen
uteblev till stor del. Kameran fick ligga efter avtorkning ovanför kylskåpet i 5 dagar.

Sen testade jag och den funkad ok. Det enda var,  att displayen syntes dåligt.
Får se om det bättrar sig. Annars blir det en Gopro 4 Black.  Men det ligger i framtiden…

Vad jag lärde mig ? Flyg inte lågt och sakta över vatten…risken finns att du
får ett oplanerat bad…

Jag kontaktade mitt försäkringsbolag och refererade för deras skadereglerare,
vad som hänt
frågande  om jag var berättigad till ersättning. Man var inte helt
säker,
men ska jag tolka deras svar,  så hade jag troligtvis fått ersättning,  om jag
låtit modellen flyta i väg och relativt snabbt sjunkit. Försäkringen ska täcka
oväntade och oförutsägbara…händelser enligt försäkringsbrevet.

Vis av erfarenheten har jag maxskydd på min hemförsäkring med lägsta självrisken.

Alltså,  ännu ett äventyr där jag fysiskt tog ut mig  fullt och helt.

Det var 11 grader i vattnet, jag kollade med SMHI.

I Augusti åkte jag och min ordförande i ÅMFK,  Roffe Maier,  till
MFC Tarp FlugTag  just söder om Flensburg.
Det var som vanligt en fin upplevelse och som gynnades av en lucka
med superfint väder torsdag, fredag, lördag och söndag. I övrigt var Augusti
usel med regn. Det kom mycket folk, 
på söndagen uppskattningsvis sammanlagt
4000 personer. Jag har aldrig
sett campingen så fullsatt med flygande
modellflygare…,  som den var 2015.

Vi fann ett B &B boende 10 minuter från klubbfältet med trevliga ägare.
Både jag och Roffe flög våra elseglare i den svaga men stadig termiken.
Eftersom jag redan redovisat vår resa till Tarp på
bloggen kan ni söka på
Tarp 2015,  så finner ni vad jag skrivit om Tarp..

Nästa år ska vi åka ett stort gäng förhoppningsvis och deltaga i det
gemytliga meetinget. Jag fick idag ett brev från Jörg Keil där han
tackade för vår medverkan och för de tvåhundra
bilderna jag skickat MFC Tarp.
Roligt vi blir uppskattade !

Som avslutning på min lilla redogörelse för 2015, vill jag nämna ytterligare
en positiv sak.

Jag kunde köpa tillbaka min för 7-8 år sen sålda hangmodell Gillette.

Det gjorde mig verkligen glad,  att jag lyckades få tag i den hos Kalle Thorsell
i Edsvära utanför Kvänum i  Västergötland.
Jag har  renoverat den  och lackerat kroppen. 
Vingarna är hyfsade bra, men jag har
köpt Oracover och de ska så småningom strippas, spacklas, lackas och
förstärkas med 25 grams glasfiberväv som lackas på med acetonförtunnad
epoxiplast på torsionsnäsan..för att sen kläs om.

Jag har gjort två flygningar med den. Båda i svag vind och flygningarna gick på nåder,
speciellt nere på Hovs Hallar, som jag beskrivit det i en post på bloggen.

Men vid första bästa tillfälle med bra västlig eller nord/nordväst vid HH ska jag testflyga igen.

Naturligtvis hände mycket annat 2015,  men detta var några ögonblicksbilder
från mitt flygliv 2015.

Lite bilder kommer och ni kanske har sett de förut, men de får gå ett varv igen, om det är så…

Av de modeller jag sett flyga under 2015,  står en fram över allt annat.
Det är Markku Tähkäpääs S-2
segelmodell med elliptiska vingar.

Ett mästarbygge som jag aldrig kan se mig mätt på !

Vi ses 2016 för då kommer mycket med flyg att hända, som redan är bokat !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SONY DSC


        Jaha, kära modellbyggare…slå detta intarsia-arbetet… 

SONY DSC

                                                                                                                                  Markku och hans ”Mara”.

SONY DSC

                                                                                                                   ”Mara” hade mycket högt glidtal,  så vitt vi åskådare kunde bedöma.

SONY DSC

Markkus mästerverk.

SONY DSC

Matti släpper Markkus S-2.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1180x911)

Den olyckssalige piloten ute på tunn is…

 

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23914

Den större isgalningen, maior glacies stultus, med sina slanor.
Syns ibland på Skärsjön, Halland.

(dec 29, 2014 12-27 PM)(1280x960)23916

Lite mer än halvvägs…

SONY DSC

Som en scen ur en Wagneroperas final…effektfull dimma som kom på några minuter.

SONY DSC

Spåren som förskräcker eller…undrar vad en betraktare tänker,  då han ser spåren ?

2-DSC01701

Kurt Persson 89 år ung i  Haverdal, sensommaren 2015.

4-DSC01730

Kurt visar ett av sina fotoalbum.

5-DSC01737

Kurt som upplevde AB Flygindustri i Halmstad och Malmö.
Dessutom var vittne till och som fotografiskt dokumenterade
de två B-24 Liberatorbombarnas nödlandning på Civila Flygfältet.

19-_DSC4123

Bygge av Weihevinge AB Flygindustri.

40-IMG_1084

Del av arbetsstyrkan A-B Flygindustri Halmstad.

Kurt nummer 7 i översta raden från höger räknat.

44-IMG_0936

Så här roligt hade man i Halmstad Flygklubb under  mitten av 40-talet.
Kurt 4. framifrån.

54-_DSC4551

Flygklubbarna hade efter kriget fantastiska fordon som byggdes om till vinschning av segelplan.
Det viktigaste var en stor V-8 motor som det var tryck i, vilket gav bra höjd.

55-_DSC4555

Kurt Persson efter kriget..planet en Grunau Baby.

DCIM122GOPRO

Lagaoset och inledningsbilden på ett oplanerat höstdopp i Lagan/Laholmsbukten.

DCIM122GOPRO

Nu börjar det krisa…

DCIM122GOPRO

…och nu kom snaprollen…

DCIM122GOPRO

…med tillhörande vattenlandning på nosen.

 

 

DCIM122GOPRO

Här ligger min Sparky och har blivit transformerad till båt…

DCIM122GOPRO

Piloten river på ett ögonblick av sig kläderna…

DCIM122GOPRO

…för att ge sig ut på ett S A R uppdrag…

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Min Gillette för 8 år sen vid provflygningen på Hovs Hallar med Rolf Holmer som kastare.

Digital StillCamera

De två modeller jag flög just denna dagen. En Gillette och en Arrow.

_DSC7467

Nyrenoverad kropp, fixade vingar efter återupplivandet av min Gillette.

_DSC7468

Synd byggsatsen inte tillverkas mer….

IMG_0006

After the resurrection…

 

 

Om 6 dagar är det Vintersolståndet, vilket innebär årets mörkaste dygn.

Sen vänder det och fortare än kvickt,  är det midsommar !

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

EN INKLÄMD DAG MED NORDLIG VIND

 

 

 

Vädret har sista tiden inte bjudit på …

 

DCIM182GOPRO

…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.

Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att  efter mödan  att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort
klart,  mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.

Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.

Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek,  vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp
i lyftet med en modell som Gillette.

Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en
plats,  där det är bäst att kasta ut,  där det normalt inte
finns någon topprotor. 
Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen,  där vinden brukar vara  laminär.

Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet,  märkte jag,
det fanns en topprotor ,
för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.

Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft,  då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…

Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart,  att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att
försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.

Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag
kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter
under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen
där.

Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man
befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens.  Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana
avsatsen.
Avsatsen består av  buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt  enda alternativ !

Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden.
Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !

Min plan var att landa i buskarna,  för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna
lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna,
vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.

Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge,  bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte
ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt,  men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge,  som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll,  att man kan hamna i stort var som helst.

Det hade gått,  såvitt  jag kunde se,  så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen
och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad,
men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.

Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta
och klättrade  tillbaka upp till min depå.

Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten  skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.

Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.

Nu undrade jag ju,  varför det blev så här, för det borde gått att flyga…

Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga.
Det var Anna Hadders och Lars Agnas,  som spetsat på en
fin flygdag på HH.

Men de såg,  att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind.
Vinden ökade, men där vi stod,  kändes inget.

Jag berättade,  att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod
frankt,  att det finns lyft,  bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.

Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.

Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi
hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet
indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer,  kan man lätt se,  genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.

Vi var överens,  att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många
gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.

Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen,   då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var  troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.

Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.

Jag fick åka hem,  i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp
på kroppen på min Gillette,  så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg
min modell.

Jag var nöjd med dagen och i synnerhet,  att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart
hopplöst läge.

Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !

Här kommer lite bilder och alla är tagna med min  GoProkamera,
som jag höll i handen.
Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.

En del bilder är klippta från en video.

 

 

 

DCIM182GOPRO

Platån 13. December kl 1000

DCIM182GOPRO

En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…

DCIM182GOPRO

...parawaiting

DCIM182GOPRO

Eller gör man som Anna…balanserar…

DCIM182GOPRO

…och hoppas vinden ska ta sig.

DCIM182GOPRO

Lars är sugen…

DCIM182GOPRO

…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.

DCIM183GOPRO

Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.

DCIM183GOPRO

Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !

DCIM183GOPRO

Lars kan inte bärga sig längre utan…

DCIM183GOPRO

…drar upp för att starta.

HH Lucia del 2.-004

När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…

 

HH Lucia del 2.-006

…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…

HH Lucia del 2.-007

…över björkarna och ut…

HH Lucia del 2.-009

…i fri luft.

DSC05627

Sen var det bara att njuta på !

DSC05631

 

DSC05638

 

DCIM182GOPRO

…medan en  frustrerad  modellflygare  vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall,
som är ett utomordentligt plagg.

.

Kategorier
Hangflyg modell

OM JAG SLUTAT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…det kommer jag inte att göra,

förrän det är fysiskt omöjligt !

 

 

 

 

 

_DSC8161

 

 

 

 

Lördagen grydde med fint väder och västlig vind.

Ni kan se bilden ovan, tagen på morgonen den 12 .
December, att det är inte speciellt vinterlikt…

Flygsugen, som vanligt, packade jag de få saker som behövs
för att åka till ett lämpligt hang.

Västlig vind, efter storm och hårda vindar….det blir Tönnersa
Strand. Nu ännu högre än nånsin förr.

Modell med på resan var min Spirit, som verkligen börjar få
många timmar i luften nu. Spirit är en mycket lätt 2-m modell
från USA och det innebär,  den är lätt att skada.

Inte vid flygning, utan fastmer vid hantering. Alltså då den ska
ner i fodralet, då man ska igenom dörrar, gå i trappor, stoppa
in den i bilen eller gå från bil till pilotplats genom risig skog.
Likadant kan skador uppstå då jag monterar exempelvis vingar.
Håller man för hårt i D-boxen, som är av tunn lätt balsa, kan man
lätt knäcka den.

Jag har fått lite sådana skador så det lutar efter 2.5 års flygning
åt att jag ska klä om vingarna med nyinköpt Oracover från Lennart
på RC-Teknik.
Före omklädning ska småskador på vingen lagas och den ska få
3-4 strykningar med cellulosapolerlack för att trästrukturen
ska stärkas. Eventuellt lackar jag på 25 grams glasfiberväv på
torisonsnäsans balsaytor. ”Lacket” då jag lägger på glasfiberväven
blir med aceton förtunnad epoxieplast.

Nåväl, vinden var 6 m/sek, då jag startade 0900 vid min vanliga plats.
Lyftet mycket bra och Spiriten flög,  så bra den kunde.

Efter 2 timmar i luften, endast avbrutet av en kort paus och landning
för en justering, landade jag klockan 1100 nöjd och glad.

Jag landade vis av erfarenheten på den platta stranden, för varför
ska man vara heroisk och klämma ner modellen vid kanten och riskera
skador ?

Men enligt lagens om allts dj……..het,  i enlighet med vad jag tidigare
skrev om transportskador, körde jag höjdrodret i en utstickande gren
då jag gick till bilen….
Hemma kollade jag servot till mitt höjdroder och naturligtvis var
växellådan kaputt.

Jag bytte servo till ett bättre, som förhoppningsvis med sin metall-
växellåda skulle tåla lite mer.

Bland mina servon har jag en låda med något jag vill kalla ”Diverseservon”

Servon med felfunktioner eller annat. Eftersom jag sparar allt…satte jag
mig efter att jag gjort annat utomhus som krävs och gick igenom en
plastlåda med servon. Reservväxellådor och drev hade jag. Jag fick ihop
12 servon som nu funkar helt perfekt. Bra terapi….

Ånyo är det bevisat, det lönar sig att satsa på kvalitetsservon.
Vem vill riskera en modell med servon som kostar 150 kr styck mindre ?

Jag gör det inte mer. Således har jag bytt alla skevroderservo, där det
inte redan fanns bra servo, mot dessa. Att de väger 28 gram, det står
jag ut med.

Vid Tönnersa Strand håller länsstyrelsen på att återställa dynlandskapet
genom att bana av växtlighet, så bland annat fältpiplärkan kan återetablera
sig till sina häckningsplatser. Bra initiativ.

Lite bilder från min flyg- och naturlördag…inga ombordbilder,

00

En del av det m y c k e t långa Tönnersa Strandhanget.

_DSC8106

Just framkommen med det jag har med mig. Jag har en plaststol, som låg på stranden efter en storm
som jag kan sitta i. Den har märkligt nog fått ligga bakom min pilotplats i mer än ett år nu…

_DSC8112

De enda som flög förut jag var fiskmåsar och gråtrutar, som ofta glider på hanget på spaning efter ätbart.

_DSC8120

Vitmossan sprider sig mer och mer här. Varför ?
Det måste vara att betingelserna är gynnsammare.

_DSC8125Björk och tall växer ända fram till toppen på dynerna nu.
Har kommit de sista 6-8 åren i en ökande takt.

_DSC8150

En dynformation där jag brukar fuska i DS med min Alula.

_DSC8189

Grävaren som ett urtidsdjur betande med hjälp av en lång snabel .

_DSC8193

Här har grävaren dragit upp ett stort bestånd av vresros.

_DSC8206

Bäcken vid Lagaoset ändrar ständigt utseende.

_DSC8221

För 3 veckor sen var den uttorkad…

_DSC8236

Vårt gamla bekanta strandmonster höll som vanligt ställningarna.

DSC05586

Jag hittade en annan stirrande herre i sanden…

DSC05588

Han är lik en känd person, men jag kan inte placera honom…
…underbettad med aningen krokig näsa…

DSC05594

Vissa stranddjur är utrustade med kraftiga antenner för att kunna lokalisera eventuellt byte…

 

Kategorier
Old Timer flyg

FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER

 

 

 

Dags att skamlöst ägna sig åt nostalgi !

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag har ju utlovat ett inlägg varje vecka om OT friflyg,
så här
kommer  lite av mina bilder, som beskriver
flygandet och tävlandet .

Jag lägger inga djupa kommentarer,  jag hoppas bilderna
ändå
ger betraktaren en vision av vad OT-friflyg innebär.

Bilderna är tagna vid olika tävlingar på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.

Håll tillgodo !

 

SONY DSC

Synnerlig motsats till friflyg…linflyg.

SONY DSC

Jag tror nästan alla i min generation, som fortfarande modellflyger, någon gång har sysslat med linflyg.
Jag erinrar mig  svårstartade motorer, blodiga fingrar, lukten av eter,
hur mina föräldrar undrade varför min skinnpaj luktade härsken
matolja . Det ständiga lagandet med Karlssons Klister,  då modellen
regelmässigt försvann ner i matjorden efter  loopingförsök.

SONY DSC

Ingvar Nilssons Chipmunk

SONY DSC

 

SONY DSC

Tanken slår mig,   se på  denna modell och jämför  med en färdigbyggd frigolitmodell…
Vilket föredrar man ?
Jag tycker,  det är som att jämföra något med själ och helt själlöst.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

Efter maxflygning blir det fusening, genom att stabben fälls upp.

SONY DSC

 

SONY DSC

Markkus modell ger en vison av rörelse tack vare sin form…

SONY DSC

Martti släpper

SONY DSC

Andrea, bygger och flyger extraordinair !

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

Kurvroder

SONY DSC

Kroppen ska ha sitt även för OT flygare.
Pär Lundqvist och Sten Persson bunkrar.

SONY DSC
…hör du suset i linan eller flattret i vimpeln…

SONY DSC

Total kontroll.

SONY DSC

 

SONY DSC

Piloten och modellen är just nu…ett !

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Sista justeringen av kompskruven innan start

SONY DSC

Bilden visar lite av mekaniken,  som används på en friflygande segelmodell.
På kroppens sida sitter en timer,  som anger max flygtid och då denna är
nådd,
aktiveras via en lina, utlösningen till stabben så den fälls upp och
modellen
snabbt sjunker. Den extra linan, som sitter som en ögla, är
kopplad till startlinan och det den gör
är, att vid urkopplingen så aktiverar
den för det första timern så den startar och den
aktiverar för det andra
ett kurvroder på fenan, så modellen svänger i  förhoppningsvis en termikblåsa.

SONY DSC

SONY DSC

För ovanlighetens skull, en McCoy glödare i nosen.

SONY DSC

Jo, det var erfarenheten,  som gav  F-knarren denna form under evolutionens gång…

SONY DSC

 

SONY DSC

Kategorier
Teknik, allmän

HUR EN VINGE FUNGERAR

 

 

 

Kolla denna videon därför…

 

…den visar på ett instruktivt sätt,  hur en vinge fungerar.

Om ni ser bakom planet,  så syns det,  att vingen producerar en kraftig
nedåtriktad
luftström. 

Vingen är en maskin, som med hjälp av Bernoullis Lag, ändrar
riktning och hastighet på
passerande luft.

I och med luftströmmen vinklas nedåt,  skapas enligt  Newton en
uppåtriktad motkraft.

Det är därför,  maskiner konstruerade och byggda av oss kan hålla
sig i luften och flyga.

Du kan se virvlar eller vortexbildningar,  där det finns ett mellanrum
mellan klaffar eller skevroder.

Finns det ett mellanrum,  strömmar luft från undersidan (högt tryck)
till översidan (lågt tryck) och skapar de
tätare virvlarna,  du kan iakttaga
på videon.

Du kan också lägga märke till,  att vingspetsvirvlarna på moderna plan
till stor del har eliminerats, 
tack vare modern utformning av vingens
spets och användande av WingLets.

Att dessa fenomen uppstår tydligt vid landning, det beror på,  att
vingen ska producera mer lyft, den måste
arbeta hårdare, eftersom
hastigheten är lägre och därmed krävs mer av vingen.

Videon tål att ses flera gånger.

Lärorikt.

 

Kategorier
Okategoriserade

VINTERHANGFLYG PÅ ÅLLEBERG

 

GGT = Goa Gubbars Träff…

 

åll18

 

 

Jag fick detta från min ordförande Rolf  i  Ålleberg Modellflygklubb
som visar att flygaktiviteten är hög i föreningen.

Här är Roffes referat och bilder, som visar en dag på Västhanget Ålleberg;

”Tisdagen den 2 Dec. bjöd på ett fantastiskt vackert Vinter väder med SOL
och Väst vindar med en styrka på ca 4-6m/s….Kunde inte bli bättre då det
var dax för första GGT:en i December månad.

Vi som kom denna gång var; Rolf-Erik, Kalle, Rolf, Dick och Kent….plus
4st skärmflygare! (som turligt nog fick vara kvar på backen då vindarna var
för starka för deras ”Tepåsar”, deras tur kom senare på e.m då vi hade flugit färdigt)
Varma kläder gällde då det snål-blåste med en temperatur runt 0-strecket.
Fika hann vi med också och en grill-stund.

Vi fick denna dag en ”NY” ordförande , genom Dick som var den lycklige
denna gången att landa bland träden..!!..en styrelsepost som han övertog
ifrån den förre ordföranden Rolf….med lite tur för oss andra, så kommer
Dick att sadla denna titel under en lång period! Ordf.titeln får man med automatik,
så fort man landat sin modell bland träden..! Det enda åtagandet man har som ordf. är,
att man tar med en grill till nästa träff å grillar korv åt dom övriga GG:sen…!!

Det flögs med snabba racers, ”Gummi ankor” dvs EPP kärror samt STOOOR seglare
….efter ca 3,5 timme uppe på berget så avslutades dagens GGT med bravur, alla
var mätta å belåtna med sina flygningar.

Därefter överlämnade vi luftrummet med varm hand till Skärmflygarna,
som f.ö. också är sköna å Goa Gubbs…som vi trivs riktigt bra med, där vi har en
gemensam å disciplinerad flygning tillsammans. KUL! precis som det skall vara.
Här blandad bild kompott, Enjoy;

Första bilden visar Ålleberg i brand..!! härlig soluppgång ca kl 08:00, lägg märke
till Kents fiffiga sändare skydd, en plast tvättbalja!! varför görat svårare,  än vad
det är?  Se även bilden där Dick har hängt upp sin modell i träden och som
kvalificerade honom till Ny ordf. i GGT….” !

 

 

 

åll55

å2
Ett absolut rätt uppfattat motiv som får sin prägel av morgonljuset.

åleb

åll2

åll3

åll4

åll5

åll6

åll7

åll9

åll11

åll12

åll14

åll15

åll16

åll17

åll19

åll22

åll23

åll25

åll34

åll35

åll36

åll44

åll66

åll77

åll99

åll113

ållis 1

åll46

Ålleberg Modellflygklubb.

Klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Hangflyg modell

LITEN PROVFLYGNING AV MIN GILLETTE

 

 

 

 

Det blåste västlig vind i dag…

 

 

 

 

 

IMG_0006

 

 

 

…vilket talade för,  att det var flygbart på Tönnersa. Eftersom jag
alltid är flygsugen och speciellt då jag ska testa något nygammalt
eller nytt, plockade jag ihop grejorna och åkte dit.

Jag hade förväntat mer vind, men märkte att vinden vid havet låg på
ca 4 m/sek.

Nåväl jag monterade min Gopro på stativ och ställde den,  så den
skulle ta bilder från marken på min modell.

På min Gillette hade jag avsett att ha en kamera just bakom vingen
på ett stativ 15 cm upp, men enligt Murphys Lag hade kameran hängt sig.

Jag hade inte med någon nål,  så jag kunde resetta den.

Så det blev att starta utan ombordkamera. Utkastet skedde med all
den kraft jag är mäktig, svängde höger då vinden kom lite snett från höger
och fick kontroll på modellen något så när.

För jag märkte nästan direkt efter start,  att det var något med V-stabbbens
roder. Allt fungerade vid prechecken,  men då jag flög, var det något
som krånglade.

Jag höll ut ett par vändor,  innan jag landade på stranden.

Ok,  komma ner på stranden var inga problem, men att komma upp
till min pilotplats, det var inte enkelt.

Fronten mot havet på dynerna var efter diverse hård vind väldigt brant.
Man kunde inte ta sig upp…..jag var tvungen att hacka ut fotsteg,
för att så småningom häva mig upp.

Vid koll av V-stabbens roders funktion visade det sig , att ett av roderna
rörde sig knackigt. Varför ? Ingen aning.

Men en sak märkte jag. Då jag körde skeven, sjönk spänningen till
mottagaren till 3.8 Volt…..trots jag har splitt nya Mh-celler 2300 mAh
och de var toppladdade. Jag får fixa en lösning på detta. Först satte jag i en
acke med 5 celler, men den spänningen blev för mycket för de små servona
i stabben, så jag gick ner på 4 celler.

Nu kommer jag att byta servona i stabben till något bättre, så jag kan
köra med 5 celler. Det borde ge full säkerhet.

Som sagt,  Gilletten har fått sitt lite rumphuggna luftdop vid Tönnersa Strand
och nu ska jag fixa det,  som behöver ändras inför nästa flygning.

Kameran som skulle plåta fast med,  då jag flög la snabbt av, då acken var urladdad.
Eftersom GoPro har WiFi,  är det lätt att glömma WiFi på, eftersom det har en
egen avstängningsknapp. Nåväl, man lär av misstagen.

Så det blir lite dåliga bilder bara. Men jag var ute och flög i alla fulla fall !!

GOPR4970-001Det blev bara den usla bilden av min Gillette, just då jag kastat ut..

IMG_0005

Ja, så här ser den ut, innan jag klätt om vingarna. Den duger.

IMG_0009

Som du ser står solen lågt vid 2400-tiden redan.
Längst ner i kanten min fasta kamera som behagade slå av sig tidigt.

IMG_0011

Havet gick ganska högt på stranden i dag.

IMG_0016

…och här ligger Gilletten efter en kort testflygning.

Men det kommer fler, bara vi får riktiga vindar !

Kategorier
Okategoriserade

SUOMEN ITSENÄISYYSPÄIV

 

 

 

 

I dag firar vi  Självständighetsdagen.

 

The national flag of Finland

 

 

Den 6. December 1917  förklarade sig Finland självständigt
från Ryssland.
Därefter har landet varit självständigt,  trots anfallskrig 
av
Sovjetunionen 1939.
Sumessa meidän veljessodan !

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NU BLIR DET VECKANS OLD-TIMER FRIFLYG

 

 

 

 

Här är lite lisa för själen för er,

som är hängivna gammalt friflyg.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Jag har sprungit i mina arkiv och samlat ihop lite ögonblick från friflyg
med OT modeller i Rinkaby.

Bilder kommer lite slumpmässigt, men det är ju känslan som räknas.

Så vassego och låt din modellflygfantasi kittlas !

SONY DSC

Prärien på Rinkaby

SONY DSC

Lasse Larssons vackra modell

SONY DSC

Ingemar Knifs modell

SONY DSC

Konfigurationen med momentarmarna ställer nog stora krav på byggaren,
för att få tyngdpunkten på rätt plats.

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Härligt namn på modellen…Sans Egal = Makalöst.
Eller kanske bättre,  Utan  (bestämda) Gränser…

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

…fast ibland flyger modellerna utan …sans…

SONY DSC

Undrar vad konstruktören hade för målsättning med denna konfiguration ?

SONY DSC

Två samlade pojkar från Västergötland, Martin och Kjell med en Slicker.

SONY DSC

Tidtagare i bakgrunden Fredde

SONY DSC

Jag säger bara…Modellflyg !

SONY DSC

Den som säger,  att detta inte är vackert…han behöver vidga sina vyer !

SONY DSC

En modell som gick stadigt på linan…

SONY DSC

…liksom denna gjorde.

SONY DSC

Markkus mästerverk. Kommentarer onödiga.

SONY DSC

Wakefield med litet extra trimroder på fenan…

SONY DSC

Ingvar Nilssons ”Tummeliten” från 1935.
Konstruerad av Sven Wentzel.

SONY DSC

Rinkaby

SONY DSC

Klockren urkoppling

SONY DSC

Kraftig flygtrafik, gäller att ducka…

SONY DSC

Frede Juhl startar.

SONY DSC

Ingemar Knif en pojk från Finland

SONY DSC

Göran i sin typiska startpose

SONY DSC

På väg…en modell i luften och en modellflygare som hämtat sin modell efter en tävlingsstart.

SONY DSC

…inte mycket fena, men lateralcentrum ändå ok, då sidoprojektion är gynnsam.

SONY DSC

                Markku och Matti har koll på en landande modell.

SONY DSC

Mer än halvsekelgammal diesel still going strong.

SONY DSC

Ser ni som fusen har bränt roder och annat….

SONY DSC

En bild som jag tycker uttrycker det essentiella med modellflygtävlandet.
Stolthet, spänning och förväntan !

SONY DSC

En skicklig flygare, Lasse Larsson med sin fina modell som verkligen talar till betraktaren öga.

SONY DSC

Markkus modell. Ett bygge i absolut världsklass.

Kategorier
Flyghistoria

NI SOM ÄR INOMHUSFLYGARE…

 

 

 

…här få ni lite att bita i !

 

 

Att se Martin Müller flyga, gör att jag vill ägna mig åt att
odla morötter i stället för att modellflyga…

Hur kan han flyga modellen så sakta ?

Är den fylld med helium och vad är dess reella vikt ?

Se hur allt funkar. Ställ, belysning, spoilers,  klaff och
naturligtvis
alla roder.

Vad tror ni han har för TAS (True Air Speed)???

Sitt ner och njut av hans flygning och se hur han använder sitt sidoroder
för att kunna kontrollera planet i låg hastighet !

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG FÖRVÄNTAR MIG ALLTID NÅGOT OVÄNTAT…

 

 

 

 

 

…när jag flanerar längs  stranden.

 

 

 

 

_DSC7732

 

1

 

 

Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.

Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.

Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.

Stranden var,  efter att havet dragit sig tillbaka,  jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner,  som
smältande, rinnande glass.

Fynd gjorde jag och bilder tog jag.

Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !

_DSC7698Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen ”Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från
Nordsjön in i Kattegatt och  Laholmsbukten.

_DSC7701

Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.

_DSC7710

Du ser själv,  hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.

_DSC7714

För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.

_DSC7729

Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare,
För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.

_DSC7739

Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas,  då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,

sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.

_DSC7744

Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…

_DSC7756

…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.

_DSC7762

Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.

_DSC7775

Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.

_DSC7792

Kolla strandrågen och sandrörens  rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.

_DSC7795

En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…

_DSC7805

…som inte företedde några yttre skador,  vad jag som lekman kunde se.

_DSC7823

Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.

_DSC7832

Det kan inte bli högre nu…tror jag.

_DSC7849

Som sagt, hanget är mer  20 km långt !

_DSC7852

Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m  från kanten.
Nästa storm så faller den…

_DSC7880

Avtryck  som talar om,  hur högt havet gått,  genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material,  här kanske tillfört från Lagan.

_DSC7883

Efter ”Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.

_DSC7903

Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och  den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand.
I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.

_DSC7908 Rhododendronens blomsterämne för nästa år  syns redan i den lilla knoppen i mitten.

DSC04718

Ja, det är bara gråa moln,  som inte direkt lyfter humöret…

DSC04735

Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…

DSC04745

…och  med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.

DSC04750

Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.

DSC04761

Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…

DSC04788

Jag undrar,  vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för  hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta,  att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.

DSC05571

På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett
före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…

_DSC7915

Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här,  har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…

_DSC7917

…och eftersom detta är ett naturvårdsområde,  sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv.
I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får
dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.

_DSC7926

Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst,  var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ?  I dag finns småballonger 
tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material,  som inte släpper ut
heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte 
att spricka,  då den når 30000 m.

Ja, sen flyger den på…