…strandströvardag.
Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.
Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.
Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.
Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.
Det hade påverkat dynkanten så tillvida, att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.
Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.
Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.
Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.
Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde, att man bara drack öl i vårt broderland…
Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund, då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.
Det var lite spännande, då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.
Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.
Har du märkt, att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka, hur naturen och dess invånare talar med dig ?
Jag var på plats redan 0830, så det var nog skälet till, att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…
Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…
God fortsättning på Dig !
Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.
Här bryter vågorna.
De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.
Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.
Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…
Det jag tycker om, den obrutna horisonten.
Det närmaste vinter jag kom förbi.
Min hackspettskompis…
En vacker fågel…
Den är allmänt förekommande i våra marker nu.
Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.
God Fortsättning säger han åt betraktarna !
