Mina usla bilder på vår natur och vad som finns där
Att var ute i naturen ger mig många intryck.
Även det minsta ögonblick stimulerar min fantasi
och väcker minnen.
Jag brukar säga att en bild är inte speciellt intressant
samma dag man tar den…men efter ett halvår, då kan den
ta mig tillbaka i tid till olika upplevelser.
Här är några av mina stunder.
Häng med !
Vi har nu haft, i stort sett, ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.
Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.
Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.
Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.
För ett par dagar sedan var jag där och vi såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.
Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.
I dag var det gott om strandpipare, som springer på
sina oroliga spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.
Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.
Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.
Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.
Strandpipare
Ung kärrsnäppa
Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…
…då jag besökte IGG:s Meeting på Ålleberg.
Ålleberg som har en både djup och bred fauna
med växter.
Om du googlar botanik, Ålleberg kan du hämta
oändligt med information.
Jag kan bidraga med lite bilder.
Inget konstigt, bara korta ögonblick från mitt lördagsbesök,
men det visar naturens mångfald och rikedom.
Vassego !
Ett av mina starka barndomsminnen då jag tillbringade
sommarloven på landet hos morföräldrarna, är svalornas
flygande ut och in ur ladan, där de hade byggt sina bon
av lera och spott högt upp på innergaveln av ladan.
Jag minns deras kvittrande, då de satt balanserande på den
svängande telefontråden och jag kunde inte förstå, att de kunde
hålla sig kvar.
Kort sagt var svalorna för mig en symbol för sommar på
landet.
Du minns, den tiden för 60 år sedan då vi kommer ihåg,
att himmeln alltid var blå, solen ständigt sken och skyn
var dekorerad med vita ulliga sommarmoln.
Vi har ladusvala och hussvala i Sverige. Skillnaden är framför
allt stjärtens utseende. Ladusvalan har en lång spretande stjärt
medan hussvalans är mera tvärt avhuggen.
Ytterligare en art blir ofta kallad svala och det är tornseglaren.
Den är emellertid inte en art av svalor. Den tillhör familjen
“Seglare” och är den enda representanten i norra Europa
av sin art.
Svalornas sätt att flyga är att ständigt vara i rörelse, då de
utför avancerad akrobatik i luften. Efter en akrobatiksejour
sätter de sig ofta och vilar helst högt och fritt.
Att fotografera svalor i luften är inte enkelt. De rör sig
så oförutsägbart. Som ett jaktplan under kurvstrid med tvära
riktningsförändringar. Detta gör det svårt att fokusera kameran.
Jag var ute i kvällningen vid hamnområdet Halmstad, där jag
vet hussvalor håller till.
Så jag ställde in kameran på 1/8000 sek för att kunna fånga
en svala i rörelse. Enkelt ? Nej svårt, men varför ska allt vara
enkelt ?
Jag ägnade mig åt svalfoto i 30 minuter och tog 400 bilder.
Någon måste ju bli bra, tänkte jag.
Om de blev bra, det får ju du avgöra. Jag vill med mina bilder
förmedla en känsla av vad jag upplevde !
Håll tillgodo !
Uppe vid väg 25 efter Simlångsdalen, skylt “Klerekull”,
där kör du in och du kommer att få en fin upplevelse.
Jag brukar vara där för att kolla tranorna och häckande
storspovar.
Storspovar varken hörde eller såg jag, men tranornas
grova rop hördes lång väg och ute på vallarna gick
de med sina årsungar och försåg sig med mat.
Jag tog lite bilder på långt håll, cirka 200 m, så det
blev som det blev.
En rådjursbock dök upp och hamnade oxå på bild.
Här brukar vara ett rikt fågelliv, men denna sommaren
har det varit dåligt förutom tranorna. Jag har sett 2
storspovar och det var 5 veckor sen.
Som sagt, åk dit och imponeras av vyerna, som du inte
kunde föreställa dig att det fanns i skogslandskapet.
Hoppa mina hastiga bilder ger dig en känsla av just
denna speciella natur !
I den mjuka kvällssolen strövade jag runt i hamnområdet i
Halmstad och fångade lite intryck.
Det som slog mig mest, var att det kunde växa så intensivt,
som det gjorde, med tanke på att marken är i stort sett grus
och mycket torr.
Men anpassade växter klarar sig. På en av platserna
växte bestånd av Kungsljus, de höga gulblommande
växterna, som står som just höga stearinljus.
Dessa växte rikligt på den grustomten vid Stationsgatan,
som för 2 år sedan var utsatt för en brand.
Kanske hettan från branden fungerande som en
katalysator för deras grobarhet ?
På tomten växte också fingerborgsblommor, som jag
vill säga, är en av Sveriges giftigaste växter.
Infördes av munkarna på 1100-talet som medicinalväxt.
Man hade erfarenheten, att den var stärkande för haltande
hjärtan. Ett av de aktiva ämnena är digoxin. Som av en
händelse medicinerar jag med digoxin för mitt hjärta.
Men som sagt, man ska inte röra dessa växter utan
handskar. De är farliga.
Ute vid utfyllnaden har marken planerats och det
har blivit fint.
Längs vägarna i den kruttorra dikeskanten växte
mycket örter, jag undrar, hur de kan överleva ?
Men deras blommor pollineras flitigt v insekter och då speciellt
av humlor.
Så blommande växter är viktiga för våra insekter som säkrar
fortplantningen av örtbestånden.
En givande promenad med många nya intryck.
Häng med !
Kungsljus
Försiktighet tillrådes…
Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.
Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.
Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.
Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.
Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.
Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.
Detta naturområde är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.
Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu, är det som gör promenaden
spännande.
Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !
Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.
Här kommer lite bilder jag fick med mig.
Mina bilder vill jag, att de ska ha ett tema.
I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…
Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.
Häng med !
Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.
Överflöd
En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?
Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.
Öronmaneten är ett djur…
En symbolbild av Tönnersastranden för mig.
En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.
Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.
Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.
En surgubbe…med horn i pannan…
Överflöd igen…
Klöverblomma
Vildnyponen bara blommar på…
…för att locka insekter för pollinering.
Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…
Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…
Kolla färgen på växtligheten…
Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?
Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.
Hur många ansikte kan du se ?
Kanadagäss
En man och ett hav…
Just nu, är det en härlig tid i naturen. Växt och djurlivet
har tagit sats och startat.
Vi har den skiraste grönskan, då trädens blad fortfarande
är ljusgröna. Häckande fåglar spelar intensivt, då de
hävdar sina revir.
Det gäller att njuta nu för dig !
Under en tripp lite österut tog jag lite bilder, som skulle
på något sätt illustrera, det jag skrev ovan.
Jag såg en ung älgtjur ca 300 m från mig stående och kollande
mig.
En älg har dålig syn, så han var osäker på, vad jag var för
individ. Det är ljudet som varskor en älg och lukten som
alarmerar den.
Men denna tjuren stod stilla och jag förberedde mitt
fotograferande noga, eftersom avståndet var långt.
Sedan tog jag mina bilder och tänkte, att detta blev
bra trots avståndet.
Hemkommen såg till min besvikelse, att jag haft kamerans
mode felinställt…
Bilderna på älgen och vidare på ett rådjur var nästan helt
svarta rutor…
Efter manipulerande av bilden fick jag tillbaka en del av
vad jag ville, men det blev inte ok.
Rådjuret har, som du kan se, horn med 4 taggar och han
har fortfarande kvar delar av den grå vinterpälsen.
Bilderna kunde blivit bra…
Med de övriga bilderna försöker jag skildra den nu
härskande grönskan.
Till och en vanlig grusväg på landet, den kan vara vacker.
Ja, här kommer några av mina ögonblick, som gav mig
en god upplevelse !
Därför fick jag en fin dag under min dagliga promenad
längs stranden från Lagaoset norrut och tillbaka via
den doftande strandskogen.
När jag promenerar och om man är uppmärksam,
finner man alltid något intressant. Fast det är en klar
fördel, om du har en kreativ fantasi…och det har jag.
Vilket kanske är beroende på, att jag älskar att uppleva
olika intryck. Jag blir stimulerad.
Framför en tv i dvala…där händer inget.
Vädret var gynnsamt med ostlig vind, eller frånlandsvind,
vilket gjorde promenaden njutbar.
Eftersom det var varmt med solsken, skapades den
typiska lukten från den blöta terrängen innanför
dynlandskapet blandad med den starka doften från
de eteriska oljorna från svettande tallbarr.
Alla vi som bor vid kusten har upplevt detta.
Har du lust kan du hänga med !
…som den lokala tidningen HP utlovat.
Vi kunde förvänta oss att Apokalypsens fyra ryttare
skulle spränga fram över ett dramatiskt himlavalv,
om vi skulle tro på journalistens utsagor i HP…
Allt för att sälja ett lösnummer…
Jag åkte till Lagans mynning för att se, om stormen förändrat
naturen på ett avgörande sätt.
Mycket lite var förändrat, konstigt nog. Men trots det,
kunde man som flanör erfara, att det skett en viss
förändring.
Dynkanten var förändrad. Vågorna hade ätit sig längre in
och havet hade spolat upp mera sand på stranden.
Ånyo kan sandflyktens Pater Nosterverk köra igång.
Detta är en sorts evighetsmaskin, som har vevat på
så länge vi haft en sandstrand, sen får tidningen prata
hur mycket de vill om “Höjda havsvattennivåer”.
Det fungerar så här: Havets vågor äter i dynkanten,
så sanden faller ner. Ny sand förs upp av vågorna
och lagras på stranden.
Sanden transporteras med vindens hjälp upp över
dynkanten och deponeras just bakom kanten på
grund av turbulensen.
Alltså dynkanten byggs upp igen. Hur vet jag det ?
Jo det har jag lärt mig efter 50 års observationer.
Det var 5 grader kallt måndag morgon kl 0700.
Vid stranden var det 0900 minus 2.5 C.
Jag gick min runda och fotograferade, det jag tyckte
var värt att dokumentera.
Du kan se i mitt lilla bildspel, hur jag upplevde
några timmar vid Lagaoset.
Häng med !
…sker det något positivt, då man är ute och strövar.
Då jag gick en promenad vid stranden, Tönnersa,
såg jag, att vind och vågor påverkat dynkanten ,
så att det skulle vara möjligt att flyga där med en
modell.
Höjden på kanten är mellan 6 – 3 meter och
vindriktningen ska var sydväst, om hanget ska
bära.
Blir spännande att testflyga. En annan fördel
med hanget är, att det ligger bara 200 m från
bilparkeringen. För oss pensionärer är det utmärkt.
Jag menar, vi som knarr i knäna…
Det var inte önskeväder, då vi vi var där.
Vinden från nordväst 12-20 m/sek…
Men vi traskade på i vind och duggregn.
Lite bilder, som i alla fall inspirerade min fantasi…
Häng med om du orkar…
Finns det inte krokodiler vid Lagaoset ?
Jo det gör det kolla själv bilden…
Denna gamla hannen har varit i kamp om reviret
och fått stjärten avbiten, men han reder sig trots det.
Tjänare !
Ett alträds kvistar har ställt sig i givakt.
Här är hangkanten för sydvästlig vind.
Vind och vågor; Ett Pater Nosterverk in finitum.
Alkottarna dinglar och pinglar för en snäcka…
Nordlig vind innebär ofta en stilla Laholmsbukt.
I fjärran anar du Hovs Hallar i diset.
Nu fick jag greppet !
Miljön skapar märkvärdiga former hos en tall vid havet.
Vet du att denna ek lagrar lika mycket koldioxid, som en bil släpper ut
under sin livstid ? Därför borde varje bilägare varje år plantera en ek !
Det gör vi, för att kunna utnyttja de hang, som finns längs kusten.
Hangen består av kanten från de rullstensåsar, vilka är reminiscenser
av de isälvar, som flöt fram under inlandsisen transporterande sten
och grus, som lagrades vid mynningen.
Det är dessa avlagringar, som skapat de branta kanterna som vi
modellflygare utnyttjar.
Jag har personligen varit och flugit med mina modeller där
sedan 1974…
De senaste 20 åren har ett gäng från Ållebergs Modellflygklubb
besökt trakten för att flyga.
Österlen har en vacker natur, som är säregen med sina böljande
kullar och kontrasten mellan hav och land.
Då vi besöker Österlen, bor vi på Österlens Gästhärbärge,
vilket drivs av värden Henry.
Vi kan varmt rekommendera detta boendet. Bor du där, blir du
förflyttad till sent 50-tal eller tidigt 60-tal.
Härligt.
Här är en fotohistoria, som jag hoppas ska ge dig en känsla,
av hur det är, att vara modellflygare i trakten av Ystad.
Häng med !
Vi i västra Sverige förunnades med 5-10 cm snö i dagarna.
Vilken ju blev en gåva, både bildligt och bokstavlig, från
himmeln till nyhetsmedias rubriksättare.
“Kaos”, “Kaosväder”, “Snökaos”, “Väderkaos” är nu
beteckningen, då det kommer 50-10 cm snö i landet
lagom.
Jag förstår inte, att vi kunde överleva förr ?
Då läste vi inte om “KAOS”…På den tiden röjde man
bort snön och man anpassade sig.
Nu tycks människor vara hjälplösa, då det sker skifte
i vårt väder. Regnar det, rapporterar media “Regnkaos”.
Konstigt inte media rapporterar “Solkaos”, då solen
skiner.
Kaos för mig innebär, att samhällsfunktionerna bryter
samman och allt maler ihop till ett stopp.
Men för en journalist hos boulevardpressen räcker
5 cm snö, för han ska kungöra, att det råder “Kaos”…
Så naturligtvis begav jag mig ut för att se, om vårt
land låg förlamat i ett kaosordnat tillstånd.
Men nej, allt fungerade. Jag körde 6 mil och upplevde
inget kaos.
Den plats som uppvisade mest snö under min resa
var ca 25 km öster om Halmstad. Där fanns ca 15 cm.
Jag fick en härlig rundtur i ett vitt landskap. Snön har en
märklig förmåga att göra landskapet mjukt och ljust.
Härligt !
Här kommer lite bilder…
Här kan du se, 15 cm snö 25 km öster om Halmstad.
Där det fanns mest snö, vid Porsabyggets kvarn mellan Mestocka och Vrå.
Jo det var plogat…
En olycklig man hade kört i diket, då han mötte en timmerbil…
…men lastbilen drog upp honom lätt som en plätt.
Denna enorma och gamla tall har mycket värdefull virkesvolym.
…det obligatoriska rådjuret i snön. En get som som stod 200 meter från mig.
Jag var ute och tog några bilder igår.
Det blev många, men de jag vill visa, blev dessa.
Då jag fotograferar, har jag märkt, att det är
ofta slumpen, som gör bildtillfället.
Jag satt och spanade ute vid Oceanhamnen i Halmstad,
där vi har våtmarker med fågelvänlig biotop.
Kameran försedd med 300 mm objektiv och tiden inställd
på 1/6000-dels sekund, om något snabbt dök upp.
Jag vet det finns skäggmesar i området och förr eller
senare, skulle nåt dyka upp.
Med fingret på avtryckaren väntade jag, då plötsligt
en skäggmes slog ner framför mig i vassen.
Avståndet var ca 30 m. Fast jag hade önskat det var 3 m…
Så fort den landat, tryckte jag på avtryckaren och kameran
körde igång serietagning.
Skäggmesen hoppade efter en sekund upp på ett vasstrå,
där han stannade i 3 sekunder, allt under min kameras
fotograferande.
Sen flög han. Jag hade alltså 5 sekunder på mig…
Det blev några bilder, inte tekniskt perfekta, det kan du hitta
om du googlar, men bilder som visar hur jag upplever denna
vackra fågel med mycket karaktär.
Håll tillgodo !
Modellflygbetingelserna senaste tiden har inte varit goda.
Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…
Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.
Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.
Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !
Bara att bida sin tid.
Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.
Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.
Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig, så att jag känner mig vitaliserad
både till kropp och själ.
Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig, att naturen hade blivit
förändrad.
Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.
Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand, beroende på vind- och strömriktning.
Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen , om jag kallar det så, var en båt, som gick
på grund vid Lagans mynning.
Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.
Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…
Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.
Lagaoset vid Laholmsbukten
Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…
Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.
Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.
Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du, vad vad han sa, då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod, som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.
Ovanstående tallar har …
dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…
Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…
…han blir som vi alla, äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.
En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.
De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.
En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.
Hjälp på väg för den grundsatta båten…
Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.
Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.
Gulsparvar
“Var är min modell” ?
Visst ser det härligt och friskt ut med lite diskret solbränna…
Stränderna här på västkusten har av naturliga skäl
varit packade med sol- och badsugna människor.
Temperaturen de senaste dagarna har legat på 32 C.
Vad man lägger märke till, är att människor är försiktiga
med solandet, med tanke på att det är en av orsakerna
till att malignt melanom har exploderat. Malignt (Elakartat)
Melanom (hudförändringar).
Ändå ser man, speciellt unga kvinnor som ligger och
steker sig i timmar. Jaja, huden mår väl väl av detta…
Huden på dessa soldyrkare tenderar emellertid efter ihärdigt
solande , att se ut som skalet på en apelsin och med fåror.
Många har T-shirt på under strandliv för att skydda sig och
många har solparasoll med.
Nåväl, jag har tagit några skärmdumpar från stranden i
Tylesand, så kan du se hur det ser ut.
När där är packat, vid 14-tiden, ligger där 20000 pers…
Sitt i skuggan !
Jag orkar inte åka ut och flyga termik då det är 32 grader
varmt. Modellflyg ska var njutbart och inget självplågeri.
Här nedan en dag på stranden.
Klockan 0800
Klockan 1030
Klockan 1300
Klockan 1700.
Klockan 2245
Storken var i början av 60-talet i stort försvunnen från
Sverige, då dess naturliga biotop, exempelvis blöta ängar
och våtmarker dikats ut.
Under en relativt lång tid har man fött upp storkar i
hägn i trakten av Flyinge i Skåne med stor framgång.
Dessa släpps ut och söker sig nya marker.
Eftersom man i viss mån återställer våtmarker kommer
storkarna att få det lättare att finna föda.
Om de sedan häckar i frihet, det återstår att se…
Dessa två storkar gick och åt på en äng efter en kraftig
regnskur.
De var inte skygga och man kunde se de var rejält
ringmärkta.
En glädjande upplevelse att få se ett par storkar
i det fria.
Hoppas de kan häcka någonstans nästa år.
Här ett par bilder:
Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.
Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte, att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.
Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.
Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.
Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.
Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.
Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …
På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.
Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.
En upplevelserik dag för mig i alla fall.
Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat så många från Hovs Hallar redan.
Häng med !
Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.
En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…
Den oförutsägbara humlan…
…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.
Kabbelekan sprider sin gula glädje.
Den allerstädes närvarande stenskvättan
Lätt igenkännbar.
Trifft, en havsnära växt.
Storskraken håller ordning i sitt revir.
Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…
En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.
Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…
“Jag sitter bara och relaxar”…
Lagom till vårdagjämningen anlände herr och fru
strandskata till sitt revir vid hamnutfyllnaden i
Halmstad.
Detta strävsamma par två har jag följt nu i 4 år.
De kommer nästa alltid vid samma tid, om inte
vädret är exceptionellt.
Det kan skilja 2-3 dagar på ankomsten.
Strandskator är monogama, dvs de är gifta med samma
partner hela livet. Varje år producerar de ca 3 ungar.
Ser man på fåglarna, vill jag påstå, att de nästan alltid
är sysselsatta. Jag menar de tycks aldrig stå och beundra
utsikten eller stå och filosoferar i allmänhet…
Under häckningen säger de klart till objudna besökare
att inte komma in i deras revir.
De argumenterar högljutt och intensivt mot det, de
de tycker behövs
Strandskator är faktiskt de enda fåglar, som frenetiskt
har attackerat min segelmodell vid hanget Tönnersa Strand.
De är naturligt mycket aggressiva, då de har ungar.
Men då de dyker upp på våren, är de ett kärt återseende.
Strandskatan är en anpassad fågel och är dessutom vacker
i svart och vitt med näbbet som ett orange spjut och två
plirande rödsvarta ögon som de iakttar betraktaren med.
Jag tog ett par bilder så gläds med mig, åt den kommande
ljusa årstiden.
Kolla den perfekt anpassade kroppsformen
ur både aero– som hydrodynamiskt avseende.
Varför har evolutionen gett en röd inramning av ögat ?
Kanske för att förstärka ögats makt…
Strandskatan lyssnar efter eventuellt byte i jorden..
Syftet med det långa näbbet. 
Oftast lyckas jakten.
…mmmmm, smaskens !
Hej, vi ses !