Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET YSTERT I…

 

 

 

…Karseforsen.

 

 

 

 

De senaste månadernas rikliga nederbörd har gjort,  att våra vattendrag har börjat svälla.

Ett av de få platserna där vattenflödet blir upplevbart är vid Karseforsen.

Karseforsens dämme byggdes för nästan 100 år sedan för att kunna reglera vattenmängden till kraftverket i Laholm.

Fördämningen påverkade naturen i stor omfattning och det som blev Hjörneredssjöarna bildades.

Alltså sjöarna och dammen blev en regulator och buffert för Laganvattnet vid nuvarande Statkrafts anläggning i Laholm.

Hur du hittar dit ? Kör till Laholm, kör förbi Ysby och just efter Ysby håll utkik efter skylten “Karsefors Festplats”. Kör mot den och du kommer om du följer vägen att komma fram.

Speciellt vackert här under vår och tidig sommar med en frodig och rik natur.

Att åka hit som det är nu ,ger dig en uppfattning om hur mycket energi fallande vatten skapar.

Karseforsen är värt ett besök.

Här en videosnutt och lite bilder från vårt dagsbesök.

 

Dammen är ett gediget bygge.

Just innan Karseforsen kunde jag inte låta bli att ta en bild…

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM AHASVERUS…

 

 

 

…den evigt vandrande skomakaren
från Jerusalem…

 

 

 

…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.

Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas,  där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.

Det är nog därför,  jag gärna går här…lite irrande och utan planering.

Har jag förmånen att bo vid havet,  är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.

Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.

Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen,  är jag övertygad om,  att fler skulle komma för att få uppleva.

Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.

Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det,  jag upplever mina stunder där.

Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.

Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla,  för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också,  att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !

Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.

 

När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet,  ” Europa och tjuren”.

I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen  “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.

Låter min koppling märklig och långsökt ?

Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?

Fantasin får jobba.

                Triton

Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring,  som vandrar upp och leker där.

Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.

Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…

En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet,  då jag kom instövlande i hans revir…

Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.

En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.

Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd,  under del av min promenad.

Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.

Alla strävar vi uppåt…

Konsten att slå knut på sig själv.

Ett offer för kanske fågelinfluensan…

Denna al har inverterat sinne för gravitationen.

En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.

Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?

Kategorier
Naturbilder

ATT FOTOGRAFERA EN SVALA…

 

 

 

…är inte det enklaste !

 

 

 

Hussvalan är liten, snabb och flyger för betraktaren outförsägbart.

Man vet aldrig, hur den flyger sin aerobatik nära marken.

En vacker och snabb fågel som flyger ekvilibristiskt då de fångar insekter i luften.

Kategorier
Naturbilder

“LITEN KULING”…

 

 

…upplevde vi torsdag förmiddag vid kusten.

 

 

 

Som vanligt utlovade kvällstidningarna “kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet “Storm”…

Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.

Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.

Alltså långt från utlovad dos.

Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.

Vinden var nordväst,  varför vi hade den i ryggen.

Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.

Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.

Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…

Men jag tog lite bilder och en snutt film.

Vill du hänga med ?

 

 

 

Mustascher på havet

Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…

NNV vind

“Ge mig näven” !

Högvatten

En reminiscens av vinter.

En liten häst eller ?

Detta djuret släpade sig upp på stranden.

…denna varelse låg och svalde luft…

Jag kunde inte artbestämma detta djur…

Keep ´em coming …

Ståndaktigt.

 

 

Kategorier
Naturbilder

MINA EVIGA PROMENADER…

 

 

 

…längs stranden av Laholmsbukten.

 

 

 

Ja, för jag måste röra på mig,  även om jag inte kan flyga mina modeller.

Denna årstid i södra Sverige är i regel inte den,  som inbjuder till flygaktivitet. Kraftig blåst och regn har vi en period av nu, eftersom jetströmmen tvärs över Atlanten har flyttat sig. Jetströmmen bestämmer,  hur lågtrycken över Atlanten ska vandra från väst mot öst.

Som jag skrivit otaliga gånger,  är en promenad längs havet, där vi bor är en lisa för själen.

Denna promenad, där  vi är förunnade en fri horisont,  bjöd på mycket svag vind och solsken.

Alltså flygväder…men paradoxalt nog vinden var för svag för att kunna utöva hangflyg med mina segelmodeller.

Dock, det blir alltid en nästa gång. Bara man får ha hälsan. Min husläkare gav mig svart på vitt i går efter den årliga kollen sägande: “Du är en frisk människa, inga medicinska problem, så kör på i livet”…Så det kan inte vara bättre.

Således tar jag tillvara dagarna,  så gott jag kan.

Som vanligt möter man de trogna strandpromenerarna och en och annan hundrastare.

Enda fågellivet var en kråka, som kom förbi med en mindre fågel i näbbet. Kråkor är predatorer och matoppertunister. Men sådan är naturen.

Efter promenaden längs stranden till parkeringen Tönnersa gick jag längs skogsvägen åter mot Lagaoset.

Det var inte lätt att ta sig från stranden till skogsvägen, då det var verkligt högt vatten i bäcken, som rinner just innanför dynbältet.

Jag erfor ett par försynta knackningar i skogen av den större hackspetten, men den var inte synlig.

Nåväl, efter 7 km åter till min bil nöjd och belåten och med öppet nyluftat sinne for jag åter hemmet.

Jag fotograferade med min IFåne.

Häng med om du har lust, eller varför inte ta själv en promenad i detta spännande naturreservat.
Kör till Snapparp, sväng av vid macken, kör runt och följ skylten “Lagaoset”.

 

Kråkan sitter stolt med sitt byte i näbben.

Man vet aldrig…

Isen skapar figurer,  som endast din hjärna rik på fantasi kan se.

Tja…vad är detta…jag tog bilden för ljuset genom isen.

En al som strandat. Kanske den slår ut till våren. Det har skett förut.

Den gamle gårdvaren något ankommen bärande sin vinterpäls höll kollen…

…och hans kollega sträckte fram handen och sa “Hejsan”

Tallarna har ryckt fram till dynkanten, där de så småningom blir ihjälslagna av vinden.

En sak lade jag märke till, som jag inte sett förut. Alveden var rödbrun. Kan det bero på påverkan från kraftiga minusgrader i kombination med saltvatten ?

Kråkan flaxar iväg med sin lunch.

Storskarven har bitit i gräset. Kan vara fågelinfluensa.
Kolla näbbet. Som gjort att fånga fisk med. Vilket dessa fåglar gör med besked. Ca 1 kg om dygnet.

Vårt Halmstad 20 km bort.

En metallfågel ritar sina förgängliga streck.

En vindpinad tall. En överlevnadskonstnär i den barska strandmiljön.

Ja, detta var den isvintern…

Skuggspel.

Bäcken som avvattnar strandskogen mynnar i Lagan och är viktig för öringreproduktionen.

Detta vattendrag ändrar konstant utseende, beroende på att vattnet transporterar mycket sand.

Lagaoset

En alstam blankpolerad som en säl…

Jag fann en isfladdermus…eller isfågel…

Dynkanten efter kraftig vind, lågtryck och således högvatten.

Det var minus 3 grader.

Fast mossan prunkade och vinkade åt mig sägandes:
“Våren kommer” !

Kategorier
Naturbilder

INTE FLYGER JAG SPECIELLT MYCKET NU…

 

 

 

 

…men jag far runt i vinternatur.

 

 

 

Jag är ingen självplågare, det är därför jag inte ger mig iväg till mina hangflygställe, om det är 5 m/sek och 8 grader kallt…

Jo, jag vet, att jag och Pär gjorde det förr, då vi var unga, tåliga och vackra. Men eftersom vi nu bara är vackra…tar jag  utan samvetsförebråelser en god bok och sjunker ner i min läsfåtölj.

Vilket dock inte hindrar mig att uppleva vacker natur, då vi förunnats vinterväder.

Solsken och 7 grader minus, då jag startade min tur kl 0900 i dag.

Kollade mina jaktmarker och for runt lite i bygden.

Snödjup där jag var ca 12 cm, så naturen har fått alla vassa hörn rundade.

Jag var också nere vid havet och jag kunde se i den svaga vinden att det var på väg att frysa till så smått.

Lite fåglar dök upp i min väg och det är inte lätt att få de i objektivet i starkt solljus. Men några blev det.

Som jag skrev häromdagen, dovhjort är mycket allmän i södra Halland.

Jag fotograferade en del med min Ifåne. Apple ska ha credit för en bra kamera och bra redigeringsprogram i kameran.

Efter 3 timmar rullade min limousin in sitt garage igen.

Dagen hade varit bra och här några bilder om du har lust…

 

Fylleån vid bron Simlångsdalen. Tyvärr inga strömstarar då jag var där och spanade.

Skärpipärka eller…

…vattenpiplärka ?

Denna bilden var inte enkel…

Kunde inte tallen bestämma sig hur den skulle växa…
eller den kanske ångrade sig…

Kategorier
Naturbilder

Brrrrrrrr !

 

 

 

 

Det var kylslaget i dag…

 

 

 

…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.

Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.

Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.

Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.

Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.

Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.

Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.

En färgklick bland vinterfärgerna.

Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.

Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.

 

 

Lagan rök.

En frostklädd al.

Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.

Min bekant, en större hackspett.

Så här kallt var det.

Träd nära havet klädda frost.

En tall som synes dekorerad med bomullstussar.

Lagaoset januari.

Vy från en dyn.

Stranden.

Badgästerna har inte dykt upp ännu…

Laholmsbuktens vackra kurvatur.

Ingen trängsel…

Följ mig bakåt stigen…

 

Puder…

 

 

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !

Kategorier
Naturbilder

DIMMAN DÄMPAR DAGENS DYNAMIK

 

 

Dimma och duggregn kan trycka humör och energi i botten…

 

 

 

 

En halländsk vinterdag med duggregn, 4 grader varmt och dimma är en treenighet i tråkighet.

Jag blir inte direkt inspirerad eller upprymd av sådant väder.

För att få lite energi till mina inre batterier tog jag mig till Tönnersastranden för en promenad.

Som förväntat behövde jag inte trängas. Jag mötte en trevlig man från Norrland, som jag försökte övertyga om förträffligheten att kunna njuta den fria horisonten där hav och himmel möts. Men utan framgång. Han hävdade att fjällen slog min horisont, vad gäller upplevelsen.

Kameran jag hade med, var min Ifåne. Den tar bra bilder, om man ger sig tid att ställa in den. Det som dessutom är bra med telefonen är,  att den har ett utmärkt editeringsprogram för bilder.

Dimman, duggregnet och det spröda ljuset skapar i mitt sinne en speciell lite rofylld stämning. Allting tycks sakta ner och ger plats för eftertanke. Det kan behövas i dagens liv, eftersom alla ständigt “Inte har tid”.

Lite bilder blev det i alla fall. Mitt humör blev bättre… tills jag körde hem och såg vad naturförstörarna gjort.

Du ser själv bilden där husrenoverarande hantverkare har slängt sitt skräp, i stället för att köra det till en deponi.

Tror dessa kretiner,  att deras mödrar kommer och plockar upp efter sina söner ?

Njut av naturbilderna i alla fall…

 

Den mindre trädkramaren  vill vänslas med en gran…

Sångsvanarna rastar i dimman och smörjer kråset med höstsått.

Stillhet och ro tack vare ostlig svag vind. Vädret denna dag klart och kallt med solsken.

Inga damer i bikini i dag…

Halmstad Hamn skymtar 15 km bort.

Tvärs över Laholmsbukten vid Lagaoset ser du Hallandsåsen.

Vandaler i vår gemensamma natur.

Dimman mjukar upp sjön med dess öar och näs.

Speglingen i vattnet nästan lika skarp som verkligheten.

Synd det inte stod en älg här…då hade det blivit riktig Hötorgskonst.

Vattentäckt is blir som en spegel av kvicksilver.

Sydhalländsk vinter…

Den långa vindlande vägen…som jag tror leder någonstans…

 

Kategorier
Naturbilder

FAMILJEN SÅNGSVAN GJORDE UPPEHÅLL I EN MAJSÅKER.

 

 

 

Dessa sångsvanar var totalt utmattade.

 

 

 

 

I fredags på väg till mina svampmarker såg jag några sångsvanar jämte vägen. De såg fullständigt utmattade ut.
Självklart är det jobbigt för fåglarna att veva sig fram i motvinden.

Det var två vuxna och 4 årsungar. Sångsvanen har de senaste 25 åren ökat kraftigt. Samtidigt som jag tycker, knölsvanen minskat.

Du ser skillnaden bland annat på,  att sångsvanen har gult på näbben. Vidare så brusar det kraftigt från vingarna då knölsvanen flyger, medan sångsvanen flyger tystare.

På lördagen körde åter förbi och då hade ytterligare en vuxen anslutit. I lördags hade de piggnat till och gick och sökte mat, så de skulle klara resan söderut.

Jag tog ett par bilder. Bara för att de är vackra.

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN…

 

 

 

…fotburen…

 

 

 

Som vanligt då vädret är gynnsamt, så blev det två promenader vid Lagaoset och Påarps Strand.

Solsken,  vindstilla och  minus 3 grader…kan inte bli bättre.

Jag dokumenterade några av mina ögonblick…

Häng med !

 

Frost i gräset kl 0900

Solen lågt över horisonten. Det går mot mörker.

Glitter i gräset.

Min stig…

 

De tre musketörerna, som gett sig för vinden…

Sagoterräng.

Parkering Lagaoset.

Efter att solen värmt upp.

Laholmsbukten…dramatik i stillhet.

Färdigapterad julgran säljes i gott skick.
Använd endast en säsong.

Stilla Havet…

I fjärran Kullaberg 50 km bort.

En skrattmås i vinterdräkt. (Den röda näbben).

Fem knubbsälar på revet utanför Påarp.

Isläggning

Inlandsisen har lämnat sina spår.

Lågvatten i Kattegatt beroende på en högtrycksrygg, som pressar vattnet ut i Nordsjön och upp i Östersjön.

De sista hallonbladen…

Kategorier
Naturbilder

EN IDOG SKOGSARBETARE…

 

 

 

…i Tönnersaskogen.

 

 

 

Under min dagliga promenad vid Tönnersastranden hade jag svängt upp från stranden och gick skogsstigen tillbaka mot parkeringen.

Det var vindstilla, solsken och tyst. Jag visste, att jag inte kunde förvänta något överväldigande fågelliv, förutom då flockar av grovröstade kanadagäss kom dragande in mot sina betesmarker i lantbruksbygden.

Så jag bara promenerade, upplevde och njöt av omständigheterna.

På en plats där stigen svängde hörde jag ett energiskt hackande i ett träd. Det var inte så marken skakade, men det var förvånansvärt kraftigt.

Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet. Det var inte svårt. 30 m framför mig stod en torr trädstam och där kunde jag se,  att det yrde träsplitter från toppen…

Det som åstadkom detta,  var den större hackspetten. Han höll på att hackaupp  ett hål i stammen. Denna fågel är mycket vanlig i Sverige och den är spektakulärt vacker.

För att få lite bättre bilder närmade jag mig fågeln, med resultat att han omedelbart flög bort 25 m till en tall.
Så fort jag backade tillbaka, återvände han till sitt hackande.

Detta skedde flera gånger, så slutligen fick jag stanna på behörigt avstånd och ta de bilder,  jag kunde.

Han höll alltså på att hacka upp en sprick i trädet, där han kunde placera en tallkotte,  som då blev fixerad, så han kunde komma åt de fettrika fröna.

Hans arbete var imponerande. Det var kraft, frenesi och planering. Placeringen av tallkotten i sprickan gjordes med stor noggrannhet.

Han hackade i trumvirvlar med 10 slag i stöten. Träflisorna yrde och man kunde se,  hur nackfjädrarna rese sig,  då näbben träffade.

Man undrar ju omedelbart, varför han inte slår sig medvetslös och det beror på,  att hans hjärna är upphängd i en stötdämpande behållare.

Jag stod och iakttog fågeln i ca 15 minuter och tog lite bilder.  En större hackspett kan konsumera upp till 3000 tallkottar under en vinter. Under den varma årstiden äter den insekter. Hackspetten har ökat,  beroende på bland annat av fågelmatning.

Ett mycket välanpassat djur med sina uppseendeväckande vackra färger.

Så är du ute i skogen, lyssna efter denna skogsarbetares trumvirvlar i träden.

Här lite bilder, som inte blev så bra,  som jag hade önskat, men man får rätta sig efter verkligheten.

 

Kolla färgerna. Bilderna tagna på 40 m avstånd.

Kotten provas i hålet…

Kanske inte riktigt bra…

Vi prövar så här…

Här ser du hur hackspettens nack- och ryggfjädrar reser på sig, då ha satsar.

Nu ser det bra ut.

 

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur “experter” säger,  att stranden “försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Naturbilder

…PLÖTSLIGT STANNADE TIDEN FÖR MIG…

 

 

 

…efter att ha upplevt, 

en rejäl trattkantarellfrossa.

 

 

Jag har svårt att sumpa kantareller,  då de prunkar som bäst.  Enkelt uttryckt, så vill jag ut och plocka. Förra gången jag var ute och botaniserade,  märkte jag, att nu är det på gång igen.

Vi hade upplevt en liten  hausse för 5-6 veckor sen…men vi väntade på den riktiga trattexplosionen.

Den kom nu, som manna från himmelen.

Varför det är så lockande att plocka, är nog inte bara för att kunna äta svampen, jag tror det är känslan man erfar, då man plötsligt träffar på en natur, som är fullväxt med trattisar. Man får trattfrossa eller något ditåt.

Denna dagen kunde bli bra. Molnigt då jag gav mig ut i skogen och jag var ute i skogen redan halvåtta…

Jag gick till mina “Säkra ställen” och det blev utdelning direkt. Då jag satte mig på huk för att plocka av och mina ögon vant sig vid ljuset,  såg jag svampöverflödet. Det blev bara bättre och bättre, vilket tvingad mig tillbaka till bilen för att hämta fler ICA-kassar.

Jag kollade på andra sidan en skogsväg och där var också ett överflöd. Men jag hade fyllt mina påsar, så jag beslöt gå till min bil. Eftersom jag gick över tidigare ej kollad mark sken lyckans sol över mig igen…det fanns mycket och stora trattisar, som bara väntade på att bli skördade…

Men jag tänkte, att man får inte bli för girig, så min planering var att plocka i morgon.

Inlastning i bilen och färd hem. Tömde min bil på svamp och kameror och skulle just gå hem från parkeringen…då blev jag lite kall, för det var nåt som i all svampeuforin,  vilket inte stämde.

Jag kände inte tyngden av min nyckelknippa i jackfickan…

Jaha, nycklarna ligger väl i någon annan ficka eftersom dagens jackor är välförsedda med just fickor av olika slag.

Men intet var att finna,  som hörde till begreppet nycklar.

Jag dammsög bilen, men mitt enda fynd mellan sätena var en några förtorkade Ahlgrens Bilar…

Alltså drog jag slutsatsen, att mina nycklar låg planterade i de djupa skogarna…Hjärnan malde, medan jag körde tillbaka och kalkylerade vad det skulle kosta att fixa nya nycklar,  om jag inte fann min knippa.

Tursamt nog var det inte bilnycklarna, de kostar 6500 att skaffa nya …

Att finna nycklar i skogsterräng med djup mossa…not  a piece of cake ! Men å andra sidan var knippan utrustad med rejäla hållare för nycklarna, vilket borde vara positivt för sannolikhet att finna de förlorade redskapen.

Denna dagen önskade jag,  att jag skaffat en nyckelring, som ger ifrån sig en visselsignal, då man visslar…

Jag vet, vis av tidigare Search And Rescue, att eftersök ska göras systematiskt. Man ska inte irra omkring planlöst som en blind höna.

Under min tidigare svamppromenad hade jag gjort ett uppehåll, där det växte mycket rikligt med svamp och min slutsats var,  att sannolikheten att det var här nycklarna kunde fallit ur fickan var som störst.

Men intet var att finna trots noggrann avsökning.

Just då jag konstaterat,  att inga nycklar fanns vid platsen och jag såg upp, märkte jag att solen värmde den fuktiga mossan och därmed skapade en mycket lokal dimbildning i en skogsglänta. Det var mycket vackert och blev en liten humörskompensation för de missade nycklarna.

Jag tog lite bilder med min telefon som du kan se längre ner.

Nåväl,  åter till verkligheten och letandet. Jag visste var jag gått och jag beslöt att gå just den väg, jag tidigare under morgonen hade tagit.

Återkommen till min bil begrundade jag ödet. Att köra hem utan nycklar ? Nix, det kommer inte att ske.

Jag skulle ta det som ett stort personligt misslyckande. Alltså, jag beslöt att gå ännu ett varv !

Efter bara hundra meter skymtade mitt öga något blankt i en buske. Det är för bra för att vara sant,  tänkte jag, men det var sant.

Det var min tunga nyckelknippa,  som hängde över en låg gren på en buske. Hur det kändes ? Just då enorm lycka ! Men varför såg jag inte nycklarna under första varvet ? Tja säg det…

Jag vill bara säga att mina nycklar kommer framdeles att förvaras på ett säkert ställe.

Nästa gång vi åkte upp sa vi,  att nu ska vi ta det trattrika stället jag fann den dan,    då jag tappade nycklarna…trots idogt letande fann vi inte svamparna…man får väl känna sig nöjd med nycklarna!

Bilderna från min telefon med den stigande vattenångan i skogen blev hyfsade på sitt sätt sett…

Går man (jag) ut i naturen händer alltid det oväntade och icke planerade  !

Här lite telefonbilder. Och, jag har inte släppt tanken på de förlorade trattkantarellernas rike.

 

Efter myckna nederbörden blir minsta skogsbäck yster…

Undrar hur många ton trattkantarell det plockas i landet ?

Vattenångan stiger på denna och följande bilder….

Kategorier
Naturbilder

IBLAND ÄR SÖNDAGAR BARA SÅ TRÅKIGA…

 

 

 

…särskilt den senaste.

 

Jag vet inte varför,  jag anser söndagen för tråkig…

Då jag växte upp kunde jag i alla fall glädja mig åt biomatiné . Men nu finns inte Åsa Nisse eller Hopalong Cassidy mer som lockar. Inte ens biomatinéer eksisterar  längre i sinnevärlden.

Inte konstigt söndagen är tråkig…

Regnar det troget sedan hela dagen är melankolin total.
Mjältsjukan har din kropp och själ i ett fast grepp.

Så vad återstod att göra ? Jo, ta tjuren vid hornen och bege sig ut.

Det gav mig möjlighet att fördriva tankar och tid .

Naturligtvis tog jag min fotograferingsapparat med,  så jag kunde dokumentera de blöta ögonblicken.

Häng med i det gråa och blöta !

Men allt var inte elände !

Solen bröt igenom tillfälligtvis och gjorde,  så att naturskyddsområdet vid Tönnersa livades upp…

Gick en runda på mina jaktmarker och kunde inte  undgå att plocka en kasse trattisar…det är lite speciellt att hitta mycket svamp…ungefär som då en guldgrävare hittar stora klimpar…

Tänk om en kapital älgtjur stått i sjön och betat näckrosrötter…då hade det  varit en vykortsbild.

Regn och grått…

Vattenpölarna får påfyllning…synd jag inte hade med min barkbåt från 1952…som vi seglade med nedanför Kaptensgatan i pölarna på gruskajen.

Solen säger att jag finns här…men jag håller mig i bakgrunden.

Sådant här väder var det ofta,  då man satt i aulan och försökte knäcka integraler på provräkningarna…

…men naturen tar alla chanser…

Det gäller att blomma med starka färger om man vil locka pollinerande insekter och därmed säkra släktets fortbestånd.

Till och med en storskarv, fast jag föredrar namnet Kormoran, stod på sin sten i regnet i Nissan och hängde med axlarna.

…men Nissan rann i god ordning vid Slottsmöllan…

…vattenfärger…höstfärger…

Vi håller ut även om det är höst.

Märklig växt…

…vet du vad den heter ?

Regn

Mer regn…

 

Kategorier
Naturbilder

DEN DIMHÖLJDA KUSTENS…

 

 

 

…MJUKA INTRYCK.

 

 

Promenera vid havet då dimma rullat in med sin fuktighet…har jag inget emot.

Konturerna blir mjuka av den täta dimman vi begåvades med häromdagen. Allt i naturen pryds av vattendroppar på olika sätt.

Det blir en speciell känsla,  då dimman och duggregnet tar bort alla skarpa konturer.

Jag gick, som vanligt, min dagliga promenad vid havet för att få lite positiva upplevelser.

Min telefon tar bra bilder, varför jag dokumenterade mina ögonblick.

Hoppas mina bilder skapar en tanke hos dig, hur jag upplevde dagen…

Häng med om du har lust.

 

Ser du den upp- och nedvända fotografen i droppen ?

Ledigt bord med havsutsikt ? Jovisst har vi det…

Vitkindade gäss. Nu allmänt förekommande.

Du är gammal, om det växer mossa på dig…

…men ungdomen spirar. Tallplantorna strävar på.

Slumpmässigt…? Säg mig vad som i naturen är slumpmässigt ?

Ett favoritmotiv vid Tönnersa

Jomenvisst, jag är fågelskådare…då jag betraktar bilden, associerar jag till en kylarprydnader från  USA-bilar på 1940-talet…

En hjort med kapital hornkrona…

Havet. Inte alla i vårt land är förunnade med denna vy… Hade du bott i den halländska skogsbygden,  hade du haft en mörk grankuliss i horisonten…Här har vi ett ständigt föränderligt hav.

I väntan på badgäster…och hur strandlinjen förändras.
Förståsigpåarna hävdar,  att strandens dynlinje borteroderas på grund av klimatförändringar. Jag har promenerat här i 50 år och det jag upplevt är tvärtemot. Det byggs ständigt upp nya kanter.  Denna kanten uppstod som ett resultat av två stormar.

Två lite impressionistiska foto från min telefon.

Kategorier
Naturbilder

HAR DU MÄRKT ATT SOMMAREN HAR HÄLSAT PÅ…

 

 

 

…sagt hej, försvunnit och kommit tillbaka och  sagt “På återseende” vid   ett kort besök ?

 

 

 

Sommaren 2023 var aningen märkligt. Juni var varm, dock inget överväldigande, men det var så vi kunde vara vid stranden ganska ofta. Det som jag saknade,  var de långa ljumma sommarkvällarna med vårt nordiska sommarljus som vi är välsignade med,  som bor norr ut på vårt klot.

Alltså dessa sommarkvällar då man kan sitta utomhus och njuta utan att behöva bylta på sig flera lager kläder.

Det är dessa kvällar som ger livet mening under sommaren för oss i Norden.

I år var det kallt… på kvällarna. Det blev till att dra på tröjan.

De vackra dagarna i Juni skred och vi möttes vi möttes av en avsevärt kallare Juli med regn, gråväder och sval luft.

Vi hoppades och hoppades på angenämare väder,  men det är inte vi, som bestämmer vädret. Det gör Jetströmmen över norra halvklotet. Beroende på om den går söder- eller norrut,  så för den med sig sina lågtryck över Atlanten in över Skandinavien.

Så vi fick stå ut.

Medio Augusti fick vi en omställning i väderläget med övergång till varmare, växelrikt väder. Alltså både sol och nederbörd. Det kändes som den “Riktiga” sommaren kommit på återbesök. Kvällarna var ljumma och det blev angenämt att köra igång grillen och sitta ute.

Varför hade vi inte sådant väder i Juni/Juli ?

Nu har vi kommit in i sensommar? September har varit varm och bjudit på vackert väder, men enligt yr.no långtidsprognos kan vi förvänta mycket nederbörd och normala temperaturer, vad som nu är normalt…

Jag är ingen klimatalarmlist men för mig  tycks sommaren vara längre och våren kan vara sen med sin ankomst.

Efter torkan i Juni/Juli fick vi mycket regn, vilket stimulerade svamparnas tillväxt, så de formligen flög ur marken.

Jag har aldrig plockat trattkantarell i slutet av Augusti förut…Häromdagen förunnades jag vyn av ett, låt mig kalla det, “Ett hav av gula kantareller” i en skogsbacke.

Jag har aldrig sett det förut och känslan då jag plockade var nästan extatisk. Jag erkänner oförbehållsamt att jag fick “Svampfrossa “.

Under mina strövtåg utan mål,  har jag i regel min kamera med, för att jag ska kunna ha med mig minnen av mina upplevelser.

Jag tänker som så, att då det är 2 grader varmt, snöblandat regn och 14 m/sek ostlig vind, då kan det vara en lisa att se på sommarens bilder och återkalla upplevelserna tack vare bevarade bilder…

Naturen tog en liten paus under den torra delen av sommaren, men tack vare rikligt med nederbörd tog den ny sats och det började prunka igen i September.
En fin svamphöst kan vi förvänta oss.

Här lite sommarbilder i en oordnad samling.

Häng med om du har lust.

 

 

 

En imponerande livskraft i stenig natur vid havet.

Överflöd kan man sätta som epitet på naturens blomstertid.

Tänder. Närmare bestämt Käringtänder.

Vallmo…Hmm undrar vilken sort ?

Frökapsel av en ört vanlig i Afghanistan, där man rispar kapseln varvid råopium tränger fram…

Har jag inget i plånboken…finns det klöver på ängarna.

Tänk om vi var lika flitiga som en humla…Ser du frömjölet hon har samlat som en röd punkt på bakkroppen ?

Denna bofinksunge hade det nog svårt i sommarhettan…

Under en av mina svampsejourer…en John Bauerskog.
Bild från min Ifåne. Det finns ett relativt bra editeringsprogram i telefonen så du kan hyfsa dina bilder.

Kategorier
Naturbilder

SKÖNHETEN OCH ÖVERFLÖDET…

 

 

 

…upplever betraktaren
i vår natur…

 

 

 

Naturen är en outsinlig källa för inspiration.

I alla fall för mig. Den upphör aldrig att överraska eller att överväldiga mig, såsom varande en betraktande gäst.

Man upplever naturens överflöd, diversitet och genialitet vad gäller anpassning och utveckling.

Jag kan fotografera en enkel bit av en sommaräng och uppleva undret; Förnyelse och livskraft.

Jag behöver inte fotografera makrokosmos, för jag ska få inspiration från natur.

Även det minsta skapar känslor.

Jag fotograferar mycket från naturen därför jag vill föreviga vissa upplevelser. Jag ser det inte som en teknisk sak att ta en bild bara, utan jag vill  bevara något , som kan stimulera min fantasi och bevara ögonblickets sinnesintryck.

Min kamera är en enkel systemkamera, vilket medför, att jag tänjer på de tekniska gränserna och ofta överskrider dessa. Men,  det står jag ut med. Jag vill mina bilder ska skapa en känsla hos betraktaren. Mina bilder har jag alla en baktanke med, så det är inte ett slumpmässigt väljande av motiv.

Jag är en “Känslofotograf” således, som accepterar dålig teknik för att väcka en känsla.

Naturbilder som är tagna med objektiv för 100000 kronor, där motivet är en fågel på en pinne…nej, det är inget för mig.

Att se en knivskarp bild på en stork, som står på en äng blick  stilla, det väcker inget hos mig mer än jag ser framför mig en fotograf med utrustning värd lika mycket som ett hus. Man kunde lika gärna sågat ut en stork i masonite och ställt träfågeln på en åker och fotograferat…
…om jag får ha den synpunkten.

Nåväl, jag ska presentera lite naturbilder med en och annan kommentar.

Häng med om du vill…

 

Det är lätt att förstå, att maskrosen sprider sina frö hängande under sin fallskärm för att förvissa sig om sitt släktes fortbestånd.

Åkertistel är en vacker växt, trots den negativa värdeladdning växten har…

Denna örts blomhänge är ca 5 cm

Blommande tistel med vacker färg.

Jag tycker formen är vacker helt enkelt.

 

 

Ett gäng folkpartister eller ?

Enade vi stå…

Har du försökt fotografera en jordhumla som svirrar runt mellan blommande örter…inte enkelt.

Ögonblicket

En bild tagen sent på kvällen i dåligt Ållebergsljus.
Men så är det också en outslagen Nattviol.

Överflöd

Strået som slipar sandväggen säger:” Ge mig tid och vind och jag ska slipa ner hela sandväggen”.

Nu kan du ta fram Linnés Flora och examinera !

 

Det kommer mera.

Kategorier
Naturbilder

VID ETT HAV.

 

 

 

Ett besök vid Hallandskust mot Kattegatt.

 

Av olika anledningar kunde jag inte modellflyga idag…

Men i stället for jag till stranden vid Påarp, där de slipade hällarna av inlandsisen möter Västerhavet.

Detta är en vacker och dramatisk strand. Kontrasten mellan hällarna och havet blir som ett utropstecken i naturen.

Jag brukar vara här,  då fåglarna sträcker på vår och höst, men jag hade inga stora förhoppningar att få se mycket fågel idag.

Längst ut på udden vid parkeringen finns en bänk där vandraren kan sitta och filosofera i splendid isolation.

Sitter man där en stund, kommer naturen inpå en utan att du märker det. Är du tyst uppfattas du inte som en fiende av insekter och fåglar.

Det är mycket rogivande att sitta utan att tänka på en massa måsten…Vi, som kallas moderna människor har ju ständigt tankar och hugskott som far runt i hjärnan och som kräver reaktion.

Sitter jag på en bänk vid havet kan jag stänga av dessa tankar. Alltså jag lyckas betrakta utan att ständigt överlägga med min hjärna.

Det är en befrielse. Mina inre batterier blir nyladdade.

Jag var där 2 timmar inberäknat den tid,  då jag också gick omkring och tog lite bilder. Utan några avsikter, mer än att jag ville fånga lite av det ögat ser…

Goda upplevelser alltså.

Häng med om du orkar…

 

Kategorier
Naturbilder

VAR DET EN VIDESPARV…

 

 

 

 

 

…jag fotograferade ?

 

 

 

Vid en cykeltur nere vid hamnområdet i nästan kuling, observerade jag en fågel vid sidan av vägen, som jag aldrig sett förut.

Jag var ca 40 m från den och det blåste småspik, varför det var svårt att fotografera. Dessutom dåligt ljus vilket inte gör det enklare om jag kör med korta slutartider…

Några bilder blev det i alla fall och ska jag sticka ut hakan, kanske jag vågar påstå att det är en videsparv ?

Inte direkt en vanlighet…hos oss tror jag.

Här kan du läsa.

Eftersom jag är dålig på artbestämning, kan ju den som vet kanske säga, vad det är…om det inte är, det jag hävdar.

Men så här blev det: